Tal: Biodrivmedel och marknadsfundamentalism

Idag har vi debatterat ett förslag från regeringen om biodrivmedel. EU gör det tyvärr svårare för oss att främja hållbara transporter. Läs mitt anförande nedan.

Anläggningsbesked för biodrivmedel, MJU 2015/16: MJU5

Klimattoppmötet COP21 i Paris har inletts. Vi härinne förstår nog alla vikten av att det blir bra beslut därnere. Att förhindra att den globala uppvärmningen passerar en gräns där den blir okontrollerad och direkt farlig är en fråga som borde överskugga allt annat. Även om det låter uttjatat, men klimatfrågan är vår tids ödesfråga.

Ska vi komma någon vart går det inte att hoppas att toppmöten som det i Paris ska lösa frågan. Till syvende och sist är det vad vi gör på hemmaplan som avgör. Idag debatterar vi transportsektorns utsläpp och hur vi kan se till att mer biodrivmedel kommer in i våra fordon. Även om vi totalt sett måste minska våra transporter är biodrivmedel helt avgörande för att få ned utsläppen från transportsektorn. Etanol minskar utsläppen med hälften, RME likaså, svensk biogas med hela 75 procent och kör vi våra fordon på el som är producerad på ett förnybart sätt blir utsläppen noll.

I just det här förslaget från regeringen handlar det om att säkerställa att biodrivmedel inte konkurrerar med livsmedelsproduktion. Jag tycker det är rimligt att vi ställer krav på biodrivmedel; när det är något vi stimulerar genom politiska beslut – som skattebefrielse – har vi också rätt att ställa krav. Men de krav som EU ställer är helt oproportionerliga. Jag återkommer till det.

EU påstår att vi inte längre ska få subventionera biodrivmedel genom skattebefrielse. EU påstår att detta är att betrakta som ett statsstöd, och det är enligt byråkraterna på EU-kommissionen något av det värsta som finns. Att EU självt subventionerar kött, mjölk, fiske och fossila energikällor det är tydligen helt i sin ordning enligt byråkraterna i Bryssel.

I det här betänkandet vill de borgerliga partierna, om jag har förstått dem rätt, att Sverige ska verka för ändringar på EU-nivå så att vi ska kunna fortsätta att stödja biodrivmedel. Jag håller helt med. Men det är väl precis vad regeringen gör? Vad exakt mer är det M, C, L och KD vill att regeringen ska göra?

Jag har annars ett förslag: riv upp EUs statsstödsregelverk och ändra det i grunden. Skriv in tydliga kriterier så att medlemsstaterna alltid ska kunna gå före på miljöområdet, och på andra viktiga områden också för den delen. För det behövs.

Ena dagen säger EU att vi ska bekämpa klimatförändringen, vi ska minska utsläppen och satsa på förnybar energi. Vad händer när medlemsländer gör just detta? Jo, nästa dag beslutar EU-kommissionen om ännu en begränsning på miljöområdet. Det finns ett ord för detta. Det stavas marknadsfundamentalism.

Marknadsfundamentalism kan definieras som att den fria konkurrensen och företagens investeringar ska överordnas allt annat. Det är tyvärr denna dogm av marknadsfundamentalism som styr EU just nu.

Att vi inte kan stimulera biobränsle som vi vill är bara ett i raden av många exempel på hur marknaden överordnas allt annat inom EU. Några exempel från vår svenska hemmaplan:

  • EU förhindrar oss att införa ett system med nettodebitering för småskalig förnybar energi. Det ska vara i strid med EUs energiskattedirektiv.
  • Vi får inte premiera sol- och vindenergi med skattebefrielse. Nej, man får inte särbehandla energiproducenter säger EU.
  • När skolor vill köpa lokalproducerad mat stöter de nästan alltid på patrull. I strid med EU konkurrens- och upphandlingsregler.
  • Sänka momsen för ekomat – glöm det. I strid med EUs momsdirektiv.
  • Eller som i det här fallet, där EU har radat upp en lång lista med svårbegripliga och motsägesefulla kriterier, s k ILUC, för biobränsle. Ingen hänsyn tas till lokala omständigheter.

Detta talar sitt tydliga språk: EU stjälper mer än vad man hjälper på miljöområdet. Marknaden är överordnat allt annat. Det är hög tid att ta strid mot detta och vi borde ta den striden gemensamt mot EU. Då kan vi börja med att se till att vi får stimulera biobränsle på det sätt vi vill. Planetens överlevnad är trots allt lite viktigare än att vi ska ha exakt samma konkurrensvillkor i alla 28 EU-länder.

Jens Holm (V)


Publicerat

i

av