COP24: Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag

Jag och vår EU-parlamentariker Malin Björk skriver idag i Sydsvenskan om COP24. Läs inlägget där eller nedan.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag
Sydsvenskan, 2018-12-12
Det är bara några dagar kvar av klimattoppmötet i polska Katowice. Världens regeringar är samlade för att komma överens om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. För att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs ansträngningar utan tidigare motstycke, enligt FN:s klimatpanel.

Alla seriösa forskare och politiker vet att det är allvar nu. Ändå lyser de nödvändiga åtgärderna med sin frånvaro. Utvecklingen går till och med åt fel håll. Bara i EU ökade koldioxidutsläppen från fossila bränslen med i snitt 1,8 procent mellan 2016 och 2017. Det visar EU:s egna siffror från Eurostat. Bara 7 av de 27 undersökta EU-länderna minskade sina utsläpp, resten ökade utsläppen.

Även koldioxidutsläppen från nya bilar ökade i fjol, enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Samtidigt ökade bilförsäljningen i EU med 3 procent till över 15 miljoner bilar. En kraftig ökning av flygresor och köttkonsumtion är annat som snabbt behöver bromsas.

Nyligen presenterade EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete EU-kommissionens långtidsstrategi för att få ner EU-ländernas koldioxidutsläpp. Kommissionen siktar på att göra EU klimatneutralt till år 2050. Det är ett för EU relativt ambitiöst mål, men utan nödvändiga åtgärder och tvingande lagstiftning förblir det just bara ett mål.

Det räcker inte att överlåta ansvaret för koldioxidutsläppen och andra växthusgaser till privata storföretag. Folkvalda politiker måste våga fatta nödvändiga beslut, även om det innebär minskade vinster för storföretagen. För så stora minskningar av utsläppen som nu behövs går det inte att tro att lösningen är ny teknik.

Både Sverige och EU måste sluta subventionera klimatskadlig verksamhet. En lämplig början är att avskaffa dagens stora subventioner till flygindustri, fossil energi och produktion av kött. En stor del av dessa subventioner ingår i EU:s och medlemsstaternas budgetar. Bara i Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med närmare 60 miljarder kronor, enligt Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag, däribland polska JSW, ett av landets ledande kolföretag. Det är en påminnelse om hur klimatpolitiken ser ut idag: Nästan alla är överens om att situationen är allvarlig och att något måste göras, men när det väl kommer till kritan gäller business as usual.

Översatt till torra men konkreta åtgärder kräver Vänsterpartiet att Sveriges regering i de pågående klimatförhandlingarna trycker på för att EU ska höja sin ambition från 45 till minst 60 procent minskade utsläpp till år 2030. Vänsterpartiet vill också kraftigt öka den ekonomiska kompensationen till de fattiga länder som drabbas av Västvärldensutsläpp. Globalt sett står den rika delen av världen för de största utsläppen medan jordens fattigaste människor drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Klimatfrågan är också en genusfråga. Vi lever i en värld där normer om manlighet kopplas till konsumtion av exempelvis stora bilar, kött och andra varor som ökar koldioxidutsläppen. Därför måste vi alla också göra upp med de destruktiva könsnormerna.

I Sverige lever människor som om de hade fyra planeter. Jorden klarar bara av en fjärdedel av dagens konsumtion och utsläppen minskar inte alls i den utsträckning de borde göra för att planeten ska överleva. Vad kan vara ett bättre tillfälle att ändra på det än nu när klimatmötet i Katowice, COP 24, är mitt inne i sin sista vecka. Sverige måste driva på för högre klimatambitioner, ökat klimatstöd till utvecklingsländerna och arbeta för att alla subventioner till klimatskadlig verksamhet avskaffas. Det skulle vara en bra början på den förändring som nu krävs.

Jens Holm (V), Malin Björk (V)

Flygets utsläpp måste minska på riktigt

Jag skriver i ETC (dessvärre bakom betalvägg) om den internationella åtgärden Corsia med syftet att minska flygets klimatpåverkan. Problemet med Corsia är att det inte innehåller konkreta mål att om flygets utsläpp ska minska, utan åtgärderna handlar om att neutralisera flygets utsläpp genom uppköp av krediter i andra länder. Corsia har nu gjort att svenska regeringen inte längre driver andra effektiva åtgärder för att minska flygets utsläpp såsom att avskaffa skattebefrielsen på flygbränsle.

Vad säger de andra partierna om utsläppen från flyget?
ETC-debatt, 2018-12-06
Jag instämmer fullt ut med Mattias Nilssons och Moa Lindholms kritik (ETC 30/11) mot åtgärden mot flygets utsläpp som går under namnet Corsia (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation). Som Nilsson och Lindholm skriver innebär det Corsiaförslag som nu förhandlats fram inom det internationella luftfartsorganet, ICAO, att flygindustrin kan fortsätta att öka sina utsläpp till 2020. Efter 2020 ska utsläppsökningen kompenseras av billiga och osäkra utsläppskrediter, men flygandet och dess utsläpp kan alltså ändå fortsätta att öka därefter.

När vi hanterat Corsia i Sveriges riksdag har det bara varit Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Utifrån det aktuta läge vi befinner oss i för planeten har det både oroat och förvånat mig att det bara är vi som har ifrågasatt denna låtsasåtgärd mot flygets utsläpp. Tvärt om har t ex Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit aktiva pådrivare för Corsias införande.

Vad än värre är är att Corsia numera hotar möjligheten att driva på för verkliga utsläppsminskningar från flygindustrin. När jag lyssnade på representanter från svensk industri häromveckan använde de just Corsia som argument för att den högst måttliga svenska flygskatten måste avskaffas. När ICAOs ministermöte inleddes för ett par veckor sedan drev vi i Vänsterpartiet att Sverige och EU skulle driva att den internationella skattebefrielsen på flygbränsle skulle avskaffas. Det har tidigare varit en tydlig svensk position, men nu övergiven. Istället hänvisar S/MP-regeringen till Corsia. När nu Sverige inte längre aktivt driver att flygbränsle måste kunna beskattas undrar jag vilket land vi ska sätta vårt hopp till?

Det här håller inte. Flygindustrin är sannolikt världens enskilt snabbaste utsläppskälla. Det är också utsläpp som till den absolut största delen genereras av en liten över- och medelklass i världen. 80 procent av världens invånare har aldrig satt sin fot i ett flygplan. Att subventionera flygbränsle kostar både enorma summor årligen och det förvärrar klimatförändringen i en snabb takt. Nilsson och Lindholm avslutar sin insändare med att avkräva svenska politiker svar på låtsasåtgärden Corsia. Nu har de iallafall fått Vänsterpartiets. Vi säger nej till falska lösningar och ja till verkliga åtgärder för att minska flygindustrins utsläpp. Vad säger de andra partierna?

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Därför ska Tvärförbindelse Södertörn inte byggas

Expressens ledarsida kritiserar idag det dyra och klimatfarliga motorvägsbygget som går under namnet Tvärförbindelse Södertörn. Tvärförbindelse Södertörn är en föreslagen två mil lång motorväg mellan Kungens Kurva och Haninge, söder om Stockholm. S/MP-regeringen har drivit på projektet som nu presenterats av Trafikverket. Kostnaden uppskattas till 10 miljarder kronor. För den summan skulle man kunna bygga många cykelvägar och investera i kollektivtrafiken. Motorvägsbygget bygger dessutom på en kalkyl där bilresandet, och därmed utsläppen, ökar. Därför avfärdar bl a Naturvårdsverket bygget.

Dessvärre finns Tvärförbindelsen nu inlagd i regeringens nationella infrastrukturplan. Vi i Vänsterpartiet motsätter oss nya dyra motorvägar som ökar utsläppen av växthusgaser. Det är därför vi i Vänsterpartiet, som enda parti (dessvärre), har motsatt oss det här klimatfarliga motorvägsbygget.  Läs gärna mer om det i vår motion om den nationella infrastrukturplanen där Tvärförbindelse Södertörn ingår.

COP24 – höj ambitionerna

På söndag drar det stora klimattoppmötet COP24 igång i Katowice, Polen. Sverige kommer förstås var på plats med ministrar och ett stort antal tjänstemän (jag kommer också vara på plats de sista dagarna). Vi har diskuterat den svenska positionen flera gånger i riksdagen, bl a i EU-nämnden och i Miljö- och jordbruksutskottet. Vi i Vänsterpartiet välkomnar när klimatminister Isabella Lövin säger att hon vill höja klimatambitionerna på toppmötet. Men när frågan har diskuterats här i riksdagen är det oklart om hon verkligen kommer driva det och vilka ambitioner hon egentligen vill höja. Vi i Vänsterpartiet har därför reserverat oss mot den svenska positionen.

Inför COP24 vill Vänsterpartiet:

Att Sverige klart och tydligt kräver att EU höjer sina minskningsambitioner till minst 60 procent minskade utsläpp till 2030. Det är klart och tydligt att alla länder måste göra mer för att vi ska nå 1,5gradersmålet. Industrialiserade stater som Sverige måste gå före.

Att Sverige verkar för att det införs en ny additionell klimatfinansiering till de länder som drabbas här och nu. Det är bra att pengar har mobiliserats, men det behöver mer och klimatfinansiering får inte tas från det ordinarie biståndet. Den gröna klimatfonden, anpassningsfonden och andra fonder för att hjälpa utvecklingsländerna behöver en bättre finansiering och ett effektivare och bättre styre. Det här perspektivet kan också stärkas inom ramen för det som kallas loss and damage.

Att låtsaslösningar som klimatkrediter, CDM, flexibla mekanismer avskrivs som sätt att minska utsläppen, eller åtminstone minimeras till att endast bli kompletterande åtgärder. Fokus ska vara på att ställa om här och nu och att vi måste ta ansvar för våra utsläpp.

Överföring av ny teknik till utvecklingsländerna måste underlättas. Patent och dyra användarlicenser får inte stå i vägen för tekniköverföringen. Immaterialrätten borde kunna luckras upp för klimatteknik.

Att det finns ett tydligt genusperspektiv i klimatpolitiken. Tidigare har genusfrågor varit viktiga för Sverige, nu ser vi inte det i den svenska positionen. 

Sist men inte minst, det bästa sättet att visa att vi tar planetens framtid på allvar är att vi gör allt för att ta ansvar för våra egna utsläpp. Hur vi kan göra det tar vi upp i vår motion, Klimaträttvisa, som vi nyligen lämnat in till riksdagen.

Vi måste göra mycket mycket mer för klimatet

Med nuvarande klimatåtaganden (de som gjordes i Paris) går världen mot en temperaturökning på 3 grader C, istället för 1,5 grader. Får att världen ska kunna begränsa den globala uppvärmningen till max 2 grader C behöver världens klimatambitioner trefaldigas. Ska vi hålla oss under 1,5 grader C behöver vi göra fem gånger mer för att minska världens utsläpp än vad som idag görs. Det är ord och inga visor från FNs senaste klimatrapport ”Emissions Gap Report 2018”

Vi måste alltså göra tre till fem gånger mer än vad vi gör idag. Dessutom har rika länder som Sverige ett extra stort ansvar för att gå före och minska utsläppen. Snart börjar FNs klimattoppmöte COP24 i Polen. När kan vara ett bättre tillfälle än redovisa högre ambitioner i klimatpolitiken än då? Frågan är om Sverige och EU kommer att göra det? Jag HÖR att det finns ett intresse från t ex den svenska regeringen, men det jag är intresserad av är vad de GÖR.

Läs rapporten (el iallafall sammanfattningen). En av de viktigaste det här året!

SVT har också gjort en intressant faktaruta om hur olika länder; Mexiko, Indonesien, Brasilien, Kanada m fl, har kombinerat högre bränslepriser (för att minska utsläppen) med olika former av stöd till befolkningen. Att kombinera utsläppsminskningar med ekonomisk omfördelning är en god idé.

 

Vänsterpartiets klimatmotion 2018/19

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en omfattande motion för att ställa om Sverige och hur Sverige ska vara ledande i klimatfrågan i världen. Axplock ur motionen:
Högre klimatmål i Sverige och EU, förbjud nybilsförsäljning av fossila bilar, minskad köttkonsumtion, klass, kön och klimat, klimatbistånd, fasa ut AP-fondernas fossilinnehav, koldioxidransonering, satsa på kollektivtrafiken, fördelarna med att ställa om.

Vi kallar motionen ”Klimaträttvisa” och du kan läsa den här eller som pdf här: Klimaträttvisa_motion2018_19

Agera nu: Ta bort flygets skattebefrielse

Idag inleds det internationella flygfartsorganets, ICAO, rådsmöte. Rådsmötet är det viktigaste mötet mellan generalförsamlingens sammankomster (nästa generalförsamling äger rum 2019). Det är inom ramen för ICAO som det bestämts att flygindustrin inte behöver betala skatt för sitt flygbränsle. Detta är ett av de främsta skälen till att det är så billigt att resa med flyg, något som gjort att flygresandet ökat lavinartat, liksom utsläppen. Det är således också inom ICAO som vi kan ta bort denna skatterabatt. Att ta bort skattebefrielsen skulle vara ett konkret sätt att låta flyget få ta ett lite större klimatansvar. Ett viktigt steg mot att flygindustrins stora subventioner avskaffas.

Inför ICAOs rådsmöte föreslog vi i Vänsterpartiet för regeringen att Sverige skulle verka för att flygets skattebefrielse skulle tas bort. Dessvärre tackade regeringen nej (inom ramen för EU-nämndens behandling) till vårt förslag och kommer inte att driva förslaget om att skattebefrielsen ska tas bort. För mig är detta obegripligt. Vi har en S/MP-regering som vill ha en hög svansföring i klimatfrågor, och som också sagt att man vill verka för att skattebefrielsen avskaffas. Alla partier (möjligen med undantag för SD) från vänster till höger i Sveriges riksdag är överens om att det är orimligt att flyget inte betalar skatt på sitt bränsle och vill att skattebefrielsen ska tas bort. Det torde därför finnas god möjlighet att agera. Ändå väljer S/MP-regeringen att inte tycka något annat än EU inför ICAO-mötet, och EU föreslår inte att flygets skattebefrielse ska tas bort.

Jag undrar bara, varför?

Och svaret kan inte vara att vi har en övergångsregering. Regeringen agerar ju varje dag på det internationella planet, inte minst inom EU. Och att flyget ska betala skatt på sitt bränsle är som sagt något som det finns brett parlamentariskt stöd för.

Svaret kan inte heller vara att ICAOs råd är fel sammanhang. Det är ju nu, mellan 29/10 och 16/11 som man bäst lyfta upp vilka frågor som ska upp på ICAOs kommande generalförsamling nästa år.

Kom igen, Tomas Eneroth (S), Isabella Lövin (MP), Magdalena Andersson (S) – det är nu ni har chansen. Låt flyget få ta ett större klimatansvar. Kräv att flygets skattebefrielse tas bort.

Ska ni göra en sista bra sak innan ni avgår så är det just detta. För våra barn och barnbarns skull.

P S Hur kan flygets skatteundantag tas bort? Det regleras i en gammal ICAO-konvention från 1944, Chicagokonventionen. Den går att rösta bort om två tredjedelar röstar för. Men någon måste lyfta frågan. Sverige och EU skulle kunna göra det. Läs rapporten från Riksdagens utredningstjänst om Flygbränslets skattebefrielse, Chicagokonventionen, ICAO och möjligheten till förändring: Flygbränsle_ChicagokonventionenRUT 2018_176

IPCC: Hög tid för handling

FNs klimatpanel, IPCC, har i veckan publicerat sin stora rapport Global Warming on 1,5 C. Rapporten är ett resultat av Paristoppmötet för två år sedan som efterfrågade en rapport om hur förutsättningarna för liv på planeten förändras med en uppvärmning på 1,5 grader C, jämfört med 2 grader C samt de möjliga vägarna mot att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Även om rapporten är skriven på ett ibland svårbegripligt FN-språk (rapporten ska ju godkännas av alla stater, även sådana som USA och Saudiarabien) är budskapet tydligt (jag har läst sammanfattningen, ”Summary for Policymakers”):

  • Temperaturen har redan ökat med 1 grad C sedan förindustriell tid och det är en konsekvens av den mänskligt skapade klimatförändringen.
  • Även med 1,5 graders temperaturhöjning blir konsekvenserna mycket långtgående, och med 2 graders höjning blir det än värre.
  • Världens länders klimatåtaganden idag (Parisavtalet) håller sig inte inom 1,5-2 grader C (se mer nedan).
  • Världens utsläpp behöver minska med – 45 procent till senast 2030 och vara noll senast 2050. De talar också om en koldioxidbudget på mellan 420-580 miljarder ton CO2 (med årliga utsläpp på 42 miljarder ton talar den för att vi bara har tio år på oss om vi ska hålla oss på den mer säkra sidan av intervallet).
  • Riskerna med att inte snabbt minska utsläppen nu är omfattande. Rapporten tar upp många exempel, bl a: utarmning av biologisk mångfald, försämrad livsmedelsproduktion, oåterkalleliga negativa konsekvenser för utsatta samhällen (kustnära, öar m m), översvämningar, ökad fattigdom, ökade klyftor, förlorade investeringar (stranded assets). De tar också upp risken för extremväder av olika slag, liksom risken för tipping points och återkopplingsmekanismer som kan göra att klimatförändringen blir mer eller mindre okontrollerbar. Allt det är välkänt och skrämmande faktum, men jag förvånas över att rapporten inte alls tar upp risken med klimatflyktingar.
  • Havsnivån kommer under detta århundradet (till 2100) att höjas med 0,26-0,77 meter med 1,5 graders ökning och en ytterligare decimeter med 2 graders temperaturhöjning. Men stora avsmältningar på Grönland och Antarktis är svåra att bedöma, men där finns potential på flera meters havsnivåhöjning och dessa gigantiska avsmältningar kan komma igång med en temperaturhöjning på 1,5-2 grader (jag skulle säga att de redan har triggats igång…). Vad gör en ytterligare 10 cm havsnivåhöjning (hittills har havet höjts ca 25 cm pga klimatförändringen), kan man undra? Jo, varje decimeter som havet höjs tvingar 10 miljoner människor att lämna sina hem, konstaterar rapporten (B 2.1, s 9).
  • Att 1,5 graders temperaturhöjning får långtgående konsekvenser och 2 graders än värre blir tydligast i resonemanget kring korallreven. Med 1,5 graders höjning minskar korallreven med 70-90 procent och med 2 grader är de helt utplånade; -99 procent (se B4.2, s 10).
  • Skillnaden mellan 1,5 och 2 grader innebär också att minst dubbelt så många arter försvinner (gällande insekter, växter och ryggradsdjur, s 10). En halv grad är knappt märkbar för en människa i vanligt väder, men i globala klimattermer är det en enorm skillnad (en analogi kan dras till tidigare istider där dessa skapats en en klimatförändring som inneburit 3-5 grader C kallare väder).
  • Det behövs olika former av koldioxidavskiljande (carbon dioxide removal) om vi ska uppnå våra mål. Rapporten talar främst om koldioxidlagring (CCS), CCS med bioenergi s k BECCS och skogstillväxt. Det senare är enligt mig underskattat.
  • Gällande åtgärder för att både minska utsläppen (mitigation) och anpassa oss till den förändring som skett (adaptation) lägger rapporten lägger stor vikt kring samarbete, gemensamma åtgärder, politiska beslut och involvering av organisationer och gräsrötter. Man tar också upp vikten av rättvisa (equity), men jag är förvånad och besviken över att genus i praktiken inte nämns mer än en gång som en viktig komponent när åtgärder ska vidtas.
  • En av de bättre delarna av rapporten är när man pekar på de positiva synergier både klimatanpassning och minskade utsläpp kan föra med sig. Om vi agerar nu för att bygga ett hållbart samhälle så kan vi på köpet också få renare luft, minskad risk för naturkatastrofer, bättre folkhälsa, fortsatta ekosystemtjänster, bättre städer att leva i och minskad fattigdom och ojämlikhet. Man pekar också på att ett hållbart samhälle fungerar väl med att uppfylla världssamfundets 17 hållbarhetsmål (SDG). Rapporten pekar specifikt ut minskat energibehov, minskad materiell konsumtion och hållbarare livsmedelskonsumtion som de tre mest områden med mest uttalade synergieffekter (D4.1, s 26).
  • Ska vi snabbt minska våra utsläpp och bygga ett samhälle som är både hållbart och mer rättvist fordras en politisk handling av aldrig tidigare skådat slag, konstaterar rapporten. Det behövs systemförändringar på alla större områden; transporter, energisystem, konsumtion, industriell produktion etc;. Man talar om ”systems transitions” och att dessa behöver vara ”unprecedented in terms of scale”. (C 2, s 21). Dessvärre är vi fortfarande långt därifrån.

När man läser rapporten kan man tro att världen är inne på en utsläppsbana någonstans mellan 1,5 och 2 grader C, men så är det ju inte. Rapporten konstaterar mycket riktigt att med de åtaganden som vi har i och med Parisavtalet ligger vi långt i från målsättningen om max 2 graders temperaturökning. Man skriver: ”Pathways reflecting these ambitions would not limit global warming to 1.5°C, even if supplemented by very challenging increases in the scale and ambition of emissions reductions after 2030 (D1, s 24). Den kurva, ”pathway”, man åsyftar är de ökade utsläpp på upp till 58 miljarder ton (idag drygt 40) per år.  Alltså, helt ohållbart. Egentligen borde rapporten handla om just detta – den utsläppskurva vi idag är inne på och som kan leda till en temperaturhöjning på 3 grader C inom detta århundrandet.

Den Uppsalabaserade forskaren Kevin Anderson har med rätta kritiserat IPCC-rapporten för att inte tala tillräckligt klarspråk. Det håller jag helt med om. Och man undrar; var är planen för att uppnå dessa utsläppsminskningar? Detta särskilt när utsläppen fortsätter att öka. Och varför talas det så lite om VEM som orsakat detta problem? Som Anderson är inne på står världens rikaste tiondel för nästan hälften av världens alla utsläpp. Om vi minskade den tiondelens utsläpp ned till ett Europasnitt skulle vi minskat de totala utsläppen med en tredjedel. Ska vi se till att Kina och Indien inte upprepar våra misstag måste förändringen börja hos oss och vi måste hjälpa dem med det vi kan. Det perspektivet av klass, genus och Nord-Syd måste in i debatten. Även om vi behöver allt samarbete vi kan uppbringa behöver vi också mer av systemkritik i klimatdebatten (en ny FN-rapport är inne på det spåret).

Men IPCC-rapporten har åtminstone gett oss det vetenskapliga underlaget. Nu är det upp till oss politiker att agera. Det kommer jag och Vänsterpartiet att göra.

 

 

Nu ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves

Jag skriver i Effekt magasin idag om den växande folkrörelsen för klimatet och vikten av att den omsätts i politisk handling. Läs där eller nedan.

Nu ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves
Effekt, 2018-09-08
Diskussionen var inte helt enkel i Miljö- och jordbruksutskottet för ett par veckor sedan. Jag hade uppmanat utskottets ledamöter inklusive landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) att gå ut och träffa 15-åriga Greta Thunberg som då just inlett sin skolstrejk för klimatet utanför riksdagens lokaler. ”Men ska inte barn vara i skolan?”, frågade en kollega på den rödgröna sidan. ”Om hon får bryta mot lagen då kan väl jag strunta i att betala skatt?”, invände en ledamot på högerflanken.

Men Greta strejkar inte för att hon vill ha mer pengar i plånboken, inte heller för att det är kul att strunta i skolan. Hon strejkar för att vi alla ska ha en planet att leva på i morgon och i övermorgon. Och så länge som vi vuxna sviker kommande generationer, genom att inte ta ansvar för våra utsläpp, är det svårt att med trovärdighet säga att hon måste följa skolplikten och vara i skolan i stället för att kämpa för planeten.

Endast vår diskussion i Miljö- och jordbruksutskottet visar att Gretas kamp inte varit förgäves. Det här blev som ett gnagande gruskorn i dojan, det gick inte att hitta bra argument till varför kommande generationer inte ska få strejka för klimatet. Nu, med en dag kvar till valet, har Greta och alla andra engagerade medborgare rätt att avkräva oss politiker svar på den lika raka som uppfordrande frågan:

Hur tänker ni lämna efter er ett samhälle där kommande generationer också kan leva goda liv?

Mitt och Vänsterpartiets svar på det är att vi kommer göra allt för att minskade utsläpp finns med i allt vi gör. Vi behöver göra långt mycket mer än vad vi tidigare trott varit tillräckligt. Några saker:

1. Det är bra med en klimatlag- och ramverk, men mycket mer måste göras. Målen måste skärpas och framför allt måste vi ha tydliga styrmedel på plats som gör att vi minskar utsläppen så att vi uppnår nollutsläpp senast 2040.

2. Vi vill reglera bort våra utsläpp. Alltför länge har ansvaret för omställningen lagts på enskilda individer eller en abstrakt marknad. Men det är ju vi politiker som har makten. Vi kan lagstifta bort försäljning av fossilt drivna bilar, något vi vill göra. Som ägare av kommunala och statliga bolag kan vi se till att förbränning av kol, olja och fossilgas upphör snarast. Vi kan uppdra åt våra myndigheter att agera inom ramen för klimatlagen. Då skulle Försvarsmakten sluta att motarbeta vindkraft och Trafikverket skulle få planera för järnväg och cykelinfrastruktur i stället för nya motorvägar.

3. Vi kan investera oss ur klimatkrisen. Omställningen kommer inte vara gratis. Vi i Vänsterpartiet vill ha en grön investeringsbank med minst 100 miljarder i eget kapital som ska ha en enda uppgift: Hitta de bästa investeringsobjekten som så snabbt som möjligt tar Sverige mot nollutsläpp. En grön investeringsbank? Ja, vi vet att det funkar. Vi inspireras av Storbritannien som inrättade en sådan bank 2012 och som sedan dess har lett stora delar av klimatomställningen i landet.

4. På tal om pengar. Vi ska se till att våra pensioner blir hållbara genom nya placeringsdirektiv till våra AP-fonder. Det är lika orimligt som ohållbart att de är fulla med placeringar hos bolag som BP, Shell, ExxonMobil, Gazprom och Lundin Petroleum. Och med politikens makt kan vi fasa ut våra miljöskadliga subventioner – det ska vi göra.

5. Den rikaste tiondelen i världen står för 45 procent av världens utsläpp. Därför behöver vi ett skattesystem som omfördelar från rik till fattig både av rättvise- och klimatskäl. Med vår miljonärsskatt och andra kapitalskatter dämpar vi de superrikas konsumtionsutrymme och utsläpp. Vi får dessutom in mycket pengar som vi vill använda till välfärden och omställningen.

6. Vi behöver också en ekonomisk politik för att omfördela från det som släpper ut till det som ställer om. Flygskatten är ett bra första steg, men mer behöver göras för att minska flygets utsläpp. Den omdiskuterade vägslitageavgiften på långtradartransporter behöver införas och bonus-malus kan stärkas så att utsläppande bilar i högre utsträckning får finansiera el- och biogasbilar.

7. Vi måste också komma till rätta med utsläppen från vår konsumtion. Här finns i dag inga konkreta styrmedel eller målsättningar. Vi vill börja med att sätta upp ett mål för minskad köttkonsumtion och stimulera omställningen mot mer av växtbaserad kost. Vegonorm i offentlig sektor, stöd till ny vegetarisk mat, bort med EU:s animaliesubventioner är några exempel på hur vi kan minska köttkonsumtionen.

När Naomi Klein fick frågan om hur klimatfrågan ska kunna komma högre upp på den politiska dagordningen svarade hon att den måste ”play on repeat, all day every day, everywhere”. Kanske är det något sådant vi ser nu valrörelsens absoluta slutskede.

Även om en hade kunnat önska bättre svar har i alla fall klimatfrågan varit ett prioriterat ämne i alla partiledardebatter. Och Greta strejkar inte längre ensam, nu har en bred rörelse av elever, lärare och organisationer anslutit sig. Och i dag, lördag, arrangeras klimatmarscher på ett antal platser runt om i landet, och i hela världen. Jag ser fram emot att ansluta mig till den stora marschen i Rålambshovsparken i dag.

Den stora utmaningen är att se till att rörelsen sedan omvandlas till konkret politisk handling i våra valda församlingar. Vi i Vänsterpartiet har bestämt oss för att bygga en rättvis och hållbar värld – oavsett vad banker och fossilbolag säger.

I dag marscherar vi för klimatet, i morgon röstar vi med hjärtat och för planeten och i övermorgon ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves.

Jens Holm (V), riksdagskandidat

Klimatomställning på riktigt – fem vägar framåt

Skriver i Aktuell Hållbarhet om klimatet och valet. Läs där eller nedan.

Aktuell Hållbarhet, 2018-09-07
Klimatomställning på riktigt – fem vägar framåt
Regeringen har gjort mycket bra för klimatomställningen. Klimatlagen, flygskatten och fördubblingarna av anslagen till miljö och klimat i statsbudgeten inger respekt och en del hopp. Men när det handlar om att styra med politiska beslut återstår det mesta att göra. Här är fem förslag som skulle skapa en grön omställning på riktigt.

Bilen
Inrikes transporter är den enda sektorn som har ett tydligt etappmål i det klimatpolitiska ramverket, med målet om minus 70 procent till 2030. Vi i Vänsterpartiet vill dessutom, i linje med tidigare statliga utredningar minska med 80 procent. Bonus malus, bränslebytet, laddstolparna, ursprungsmärkning av drivmedel i all ära, men det räcker inte. Jag instämmer fullt ut med klimatpolitiska rådets vice-ordförande Johan Kuylenstiernas: “Det blir svårt att nå målet om man inte sätter ett stopp för försäljning av fossildrivna fordon.” Exakt så! Det är därför vi i Vänsterpartiet vill ha ett nybilsförsäljningsstopp för fossilt drivna bilar senast 2025. På så sätt kan vi driva på det teknikskifte som vi behöver och lägger ansvaret på industrin att ta fram bilar utan utsläpp.

Flyget
Flygsektorns utsläpp av växthusgaser är de snabbast växande utsläppen i Sverige. Utrikesflyget står för ca 90 procent av flygsektorns klimatbelastning och har ökat utsläppen med 70 procent sedan 1990. Fortsätter vi att flyga som nu kan enbart klimatpåverkan från flyget om ett par decennier vara lika stor som Sveriges idag samlade utsläpp. Flygskatten är ett bra första steg mot minskade utsläpp, men vi i Vänsterpartiet anser att mer behöver göras. Det fina i det hela är att det finns många styrmedel av använda sig av. Några exempel; höjd flygskatt, att flyget får betala moms för sina resor, avskaffad skattebefrielse på bränsle, stopp till subventioner av flygplatser och framför allt kraftiga investeringar i det som är alternativet till flyget; tåget. Det är några förslag på vägar framåt.

Köttet
Även utsläppen från vår köttkonsumtion har ökat kraftigt, men det konstiga är att det idag inte finns några politiska beslut för en minskad köttkonsumtion. När jag har debatterat frågan både med borgerliga och S/MP-ministrar får jag svaret att politiken inte ska lägga sig i köttkonsumtionen. Tvärt om; vi har ett politiskt ansvar att minska utsläppen från animaliekonsumtionen, som nu släpper ut lika mycket som alla Sveriges personbilar tillsammans. Vi i Vänsterpartiet vill ha ett mål för minskad köttkonsumtion och en handlingsplan för att uppnå det. Vi vill ha mer vegetarisk mat i våra skolor och särskilt stöd till växtbaserad mat.

Pensionerna
Trots att våra pensioner ska ge oss en trygg ålderdom inger AP-fondernas miljardplaceringar i bolag som Gazprom, ExxonMobil, Shell, BP, Chevron och Lundin Petroleum allt annat känslan av en hållbar framtid. Även detta är en politisk fråga. Vi vill ha nya placeringsregler för AP-fonderna som ska bygga på att alla fossila innehav ska fasas ut och ersättas med hållbara placeringar. Ibland får jag höra av MP-företrädare att detta redan är gjort, men hur kommer det sig då att AP-fonderna fortsätter sina innehav i några av världens absolut värsta fossilbolag?

Myndigheterna
Trots att vi har en klimatlag och klimatpolitiskt ramverk har vi myndigheter som agerar som inget hade hänt. Försvarsmakten motarbetar målet om 100 procent förnybar genom att motsätta sig vindkraftsutbyggnad så ofta de kan. Trafikverket föreslår nya motorvägar trots att de leder till ökade utsläpp och slukar resurser från kollektivtrafiken. Och statliga Svedavia talar om att trefaldiga (!) flygandet från Arlanda. Och allt sker med S7MP-regeringens goda minne. Vi måste självklart ha myndigheter som går i takt med våra klimatmål. Regeringen skulle lätt kunna lösa problemet genom nya myndighetsinstruktioner. Dessvärre har det inte skett och verkar inte heller vara på gång. Hög tid uppdatera myndighetsinstruktionerna i linje med klimatramverket.

Ibland framställs klimatutmaningen som övermäktig, att det är omöjligt att ställa om i den takt vi behöver. Men vi har lyckats lösa stora utmaningar tidigare, och det är klart att det går nu också. Men då behöver vi ett mycket kraftfullare offentligt agerande än hittills. Politik med andra ord. Vi i Vänsterpartiet är redo för klimatomställning på riktigt.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot