Svensk klimatpolitik måste radikaliseras

Grön investeringsbank, fossilbilsförbud, klimatsmarta AP-fonder, miljöskadliga subventioner och mindre kött. Jag och Jonas Sjöstedt skriver på ETC. Läs där eller nedan.

Svensk klimatpolitik måste radikaliseras
ETC, 2017-10-10
Klimatfrågan är akut. Världen behöver länder som både är internationellt aktiva för att minska utsläppen, och som går före och visar att det går att snabbt minska utsläppen på hemmaplan. Sverige borde vara ett sådant land. Men när vi granskar regeringens klimatpolitik ser vi att den inte håller. De svenska utsläppen minskar inte – de är kvar på helt ohållbara nivåer. Det blir särskilt tydligt när man räknar in de utsläpp som orsakas av vår import.

Vi måste tänka större. Vi måste se vilka det är som förstör vår jord mest.
Regeringen Löfven har ökat insatserna för klimatet. I den budget som vi är överens med regeringen om sker större satsningar än tidigare på sådant som järnvägen, klimatinvesteringar, klimatbeskattning av flyget och solceller. Det är bra. Men inför de stora klimatfrågorna vågar regeringen inte ta kraftfulla beslut. När klimatet ställs mot kortsiktigt ekonomiskt tänkande så får klimatet vika. Subventioner till fossilindust­rin finns kvar. De statliga företagen ställs inte om. Särskilt tydligt blev det med mandatperiodens största klimatbeslut, det om Vattenfalls kolgruvor. Där valde regeringen aktivt att riskera ökade utsläpp med 24 gånger det Sverige släpper ut årligen för att kortsiktiga ekonomiska intressen var viktigare. Regeringen verkar inte se det tydliga sambandet mellan fördelning och klimat, det är de rikaste i världen som förstör klimatet mest.

Inte ser det bättre ut på den borgerliga sidan, tvärtom. Centerpartiet framhåller sig som högerns bästa klimatparti, lite som att tävla titeln bästa slalomåkare i Bangladesh. Men det var Centerpartiet som genomförde den katastrofala Nuon­affären som inte bara var en ekonomisk utan också en klimatmässig felinvestering. De var heller inte för att avveckla Vattenfalls kolgruvor. Centerpartiet vågar inte ens låta flyget bära sin egen miljökostnad.

Nu krävs modet att ta större beslut. Vänsterpartiet kommer att gå till val på en klimatpolitik som verkligen skulle minska utsläppen. Vi anser att klimatmålen måste få styra de statliga företagen. Vi vill att det offentliga pensionssparandet i AP-fonderna ska riktas om. Alla investeringar i fossilindustrin ska avslutas, istället ska fonderna bidra till investeringar som minskar utsläppen. De miljöskadliga subventionerna ska fasas ut.

Vänsterpartiet vill driva på för att den teknik som förstör klimatet ska fasas ut. Därför ska alla nya bilar som säljs efter 2025 i Sverige drivas med el eller förnybara bränslen. Vi vill att Sverige ska få tågtrafik av schweizisk kvalité; punktligt, bekvämt, överkomliga priser och klimatsmart. Investeringarna i järnvägen, inklusive bygget av nya snabba tåg, måste därför intensifieras och finansieras med bland annat flygskatt och lån. Vi vill inrätta en statlig grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i kapital. Den ska hjälpa vår basindustri, men också kommuner och regioner, att finansiera de nödvändiga investeringarna för att lämna fossilsamhället. Sverige kan och ska vara ett föregångsland. Målet är nollutsläpp 2040.

Vår ökande rikedom måste användas på ett annat vis om vi ska minska utsläppen. Sociala investeringar i vård, kultur och utbildning orsakar mindre utsläpp än ökad privat konsumtion för de som redan har mest. Vi vill använda den ökade produktiviteten till att minska arbetstiden för alla. De första stegen i övergången till sex timmars arbetsdag ska tas redan under nästa mandatperiod.

Klimatförändringarna är redan här. Nu måste vi ta de politiska konsekvenserna och våga ta tillräckligt radikala beslut för att ställa om vårt samhälle mot hållbarhet. Det är det minsta vi kan göra för våra barn, barnbarn och människor i andra delar av världen – de som drabbas här och nu av våra utsläpp.

Jonas Sjöstedt (V), partiordförande
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

 

Jorden obeboelig?

Den nordamerikanske journalisten David Wallace-Wells inleder sin långa uppmärksammade essä ”The Uninhabitable Earth” med orden ”Jag lovar, det är värre än du tror.” På det följer en lång uppräkning med exempel på hur vår planet snart kommer att göras obeboelig som en följd av en skenande klimatförändring. Wallace-Wells radar mängder med andra skrämmande exempel på att klimatförändringen kommer att få värre effekter än vi någonsin kunnat föreställa oss; spridning av epidemier (pga värmen och gamla smittor som lagrats i is som nu får nytt liv), temperaturnivåer kombinerat med fuktighet som redan nu dödar alltfler människor, krig och flyktingströmmar (för varje 0,5 graders temperaturhöjning ökar risken för väpnade konflikter med 10-20 procent enligt en rapport Wallace-Wells hänvisar till), ekonomisk kollaps (för varje grads temperaturhöjning minskar världens BNP med 1,2 procent enligt samma källa), försurade världshav (som slår ut en stor del av världens marina ekosystem) samt minskad livsmedelsproduktion samtidigt som jordens befolkning växer. ”Det spelar ingen roll hur välinformerad du är, du är garanterat inte tillräckligt avskräckt”, skriver han.

Wallace-Wells artikel lär ha lästs över 50 miljoner gånger. Han har fått mycket kritik för att bara beskriva problemet, men inga lösningar. ”Utrotningspornografi” har någon utbrustit.

Wallace-Wells´ långa artikel är en av de mest omskakande men också välskrivna texter jag läst om klimatförändringen. Men det går inte att komma ifrån. Det är en text om domedagen. Vill jag att 50 miljoner till ska läsa den? Jag vet inte.

Förutom allt annat väcker texten frågan: Hur ska vi tala om klimatförändringen? Som journalist är du i första hand berättare. Du har en skyldighet att säga som det är. Men i det här fallet har David Wallace-Wells inte berättat om människans enastående möjligheter att lösa till synes oöverstigliga problem. Sådant vi kan uppnå om vi vet vad vi vill och samarbetar. Den är en historia som också måste berättas.

Hög tid för investeringsbudget

Publicerar den rapport, ”Investeringsbudget Dnr 2017:951” från riksdagens utredningstjänst tidigare i somras. För att göra den stora omställning som klimatförändringen kräver behöver vi investera i stora volymer i framtiden. Kollektivtrafik, höghastighetståg, klimatomställning av våra bostäder, VA-system, klimatanpassning, 100 procent förnybart, cykelbanor, laddstolpar, ja listan kan göras lång på allt som behöver göras.

Med dagens åtstramningsregim är det svårt att komma upp i de investeringsvolymer som behövs. Dessutom finns inte en separat investeringsbudget för att underlätta syftet. Alla kommuner och de flesta företag har en separat investeringsbudget/kapitalbudget för att särskilja investeringar från löpande utgifter. Konstigt nog har inte staten det längre. Vi hade det fram till 1980, då den avskaffades i ett politiskt beslut. Läs mer i RUT-rapporten Investeringsbudget Dnr 2017:951: Investeringsbudget_RUT 2017_951

Jag berör också ämnet i min artikel i ETC för ett tag sedan.

Ingen politik utan klimatpolitik

Jag skriver om klimatförändringen och vad som behöver göras på ETC. Läs där eller nedan. Obs! De har satt rubriken. Jag hade valt en annan.

Ingen politik utan klimatpolitik
ETC, 2017-07-22
Riksdagens beslut för ett par veckor sedan om att införa Sveriges första klimatlag och ett klimatpolitiskt ramverk är mycket välkommet. Vi i Vänsterpartiet lade visserligen förslag om ambitiösare klimatmål, bland annat att även de så kallade konsumtionsbaserade utsläppen skulle omfattas av ramverket, något som dessvärre röstades ned. Inte desto mindre är riksdagens klimatbeslut viktigt och kan lägga grunden för att vi på allvar riktar in politiken mot nollutsläpp.

En av de viktigaste delarna av klimatbeslutet är att alla politikområden nu ska verka för att klimatmålen uppnås. För det ändamålet ska bland annat ett klimatpolitiskt råd inrättas. Att se till att vi också får en ekonomisk politik som agerar inom de ramar som naturen sätter är i detta sammanhang helt avgörande.

”Allt detta har en gemensam nämnare, vi måste investera mera”, sa statsminister Stefan Löfven till Sveriges Radio (7/7) från sin rundresa i Sverige. Statsministern missar med all rätt inte en chans att påpeka att vi måste investera mera i Sverige. Att ställa om vårt land till nollutsläpp kommer inte att vara gratis.

Höghastighetsbanor, utbyggd kollektivtrafik, klimatrenovering av miljonprogrammets bostäder och klimatanpassning är vart och ett områden som kommer att behöva hundratals miljarder i nyinvesteringar de kommande decennierna. Trots de stora behoven är investeringarna som andel av den totala ekonomin mindre idag än till exempel på 1960-talet. Staten har också delvis investerat fel, som inom infrastrukturområdet där merparten av pengarna gått till väg, inte järnväg.

Men hur gärna Löfven än vill klimatinvestera är han bakbunden av ett finanspolitiskt ramverk med begränsningar för statens utgifter. Staten har inte heller, likt vilken kommun eller företag som helst en separat investeringsbudget, skild från driftsbudgeten. Det här gör att statens långsiktiga investeringar konkurrerar med löpande utgifter för vård, skola och omsorg. Ska vi nå de investeringsvolymer klimatet kräver behövs ett annat synssätt kring långsiktiga investeringar och en separat investeringsbudget skulle underlätta.

Som nyligen rapporterats i den här tidningen uppgår de svenska miljöskadliga subventionerna till 61 miljarder kr/år. Att använda offentliga medel till det som utarmar vår miljö är en synnerligen dum idé och något regeringen brukar argumentera emot i internationella sammanhang. Det handlar om miljardtals kronor till privatbilism, tung industri, torvbrytning, fiske och köttproduktion. Nu är det dags att sopa upp framför egen dörr. Det behövs en handlingsplan för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna. Pengar kommer att sparas och utsläpp minskas.

Det behövs en större samsyn kring hur ekonomisk omfördelning och minskade utsläpp hänger ihop. Den franske ekonomen Thomas Piketty har pekat på hur den rikaste tiondelen står för nästan hälften av världens utsläpp. Ökad privat rikedom och klyftor är med andra ord en kraftig utsläppspådrivare. Så även i Sverige. När Fredrik Reinfeldt sänkte skatterna med 140 miljarder kronor ökade inte bara klyftorna i Sverige. Redan välbeställda fick ännu mer pengar att konsumera stadsjeepar, Thailandsresor och statusprylar för, samtidigt som offentlig sektor fick stå för fäfot.

Att minska det privata konsumtionsutrymmet till förmån för det offentliga är med andra ord inte bara bra rättvisepolitik, utan kan också minska utsläppen. På samma sätt är det bra klimatpolitik att ta ut framtida produktivitetsökning som kortad arbetstid i stället för höjda löner. Grupper med minst löneutrymme kan kompenseras genom omfördelning. Eftersom rika står för oproportionerligt stora utsläpp har miljöskatter också ofta en omfördelande effekt. Det gäller exempelvis den föreslagna flygskatten och skatter på privatbilism.

En ekonomi inom klimatets ram, att all politik blir klimatpolitik. Vem ser till att det blir verklighet?

Jens Holm (V) Miljöpolitisk talesperson

Tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa

Idag har jag och Saga Carlgren, Regionråd (V) Gotland, lanserat våra tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa. Lanseringen gjordes hos Formas och deras #Klimatprat i Almedalen. Finns också hos Supermiljöbloggen.

Almedalen, Formas, 2017-07-05

Vänsterpartiet: Tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa
Klimatförändringen äventyrar planetens överlevnad och drabbar fattiga värst. Därför måste vi fortast möjligt minimera utsläppen av växthusgaser. Vi i Vänsterpartiet har en strategi för detta. Vi vill ställa om Sverige med röd politik för grön omställning. Här är tio steg mot nollutsläpp och ökad rättvisa.

1. Skärp målen
Vi vill skärpa det svenska utsläppsmålet till nollutsläpp absolut senast 2040, där även de konsumtionsbaserade utsläppen ingår. EUs utsläppsmål till 2030 behöver formuleras som minskade utsläpp med minst 60 procent. I våra kommuner och landsting verkar vi också för ambitiösare klimatmål.

2. Höj rösten utanför Sveriges gränser
Med högre svenska ambitioner ökar vår trovärdighet i att påverka andra länder att göra mer för klimatet. Vi måste också gå i bräschen för de som här och nu drabbas av våra utsläpp. Vänsterpartiet kommer att verka för mer pengar till utvecklingsländerna och att de får tillgång till senaste tekniken, så att de slipper de göra om våra misstag.

3. Investera för klimatet
De svenska investeringarna har minskat som andel av ekonomin de senaste decennierna. Mer investeringspengar har gått till att bygga vägar som ökar utsläppen än till den klimatsmarta järnvägen. Det håller inte. Vi vill öka investeringarna till det som ställer om; till järnvägen, kollektivtrafiken, hållbart boende, förnybar energi och lokala klimatinvesteringar. Vi vill införa en investeringsbudget kopplad till den ordinarie statsbudgeten, att AP-fonderna placerar vårt pensionskapital på ett hållbart sätt och inrätta en statlig grön investeringsbank med syfte att mobilisera stora summor för klimatomställning. Vi vill se mer forskning och innovationer för att lösa klimatutmaningen. Internationella investeringar inom ex vis IMF, Världsbanken och EIB måste fasa ut sina fossilplaceringar.

4. Bort med de miljöskadliga subventionerna
Enligt Naturvårdsverkets senaste sammanställning uppgår de svenska miljöskadliga subventionerna till 61 miljarder kr/år. Att använda offentliga medel till det som utarmar vår miljö är helknäppt. Därför vill vi ha en handlingsplan för att fasa ut de miljöskadliga subventionera.

5. Vårda skogen
Vi välkomnar Hösta förvaltningsdomstolens dom om Ojnareskogen och förutsätter att Ojnare nu också blir ett formellt skyddat område. Vi vill skydda mer skog och satsa på hållbarare skogsbruksmetoder. Det är bra både för biologisk mångfald och för klimatet, där ökad mångfald ger större motståndskraft mot ex vis extremväder.

6. Mer vego
Vi vill ha en nationell målsättning om minskad köttkonsumtion och mer vego. Vi kommer också driva mer vegetarisk mat i offentlig upphandling, inte minst till våra skolor. Vi vill också ha ökade satsningar på ekomat.

7. Öka det kollektiva resandet
Vi vill ha ökade satsningar på kollektivtrafiken. Det måste bli billigare, bekvämare och överlag mer attraktivt att resa kollektivt. Priset på att resa kollektivt har ökat med nästan fyra gånger så mycket som den allmänna prisökningen de senaste femton åren. Det är inte hållbart.

8. Bryt bilens överordning, och flygets
Bilens överordning måste brytas. När våra städer planeras, investeringar görs och subventioner betalas till resor ska alltid det hållbara resandet prioriteras; kollektivtrafik, cykling och gång ska komma först. Ibland måste man dock ta bilen, då vill vi ha satsningar på miljöbilar genom ett s k bonus malussystem, där utsläppande bilar subventionerar miljöbilarna. Vi vill se en vägslitageavgift för att minska lastbilstransporternas utsläpp. Flyget måste bära sina miljökostnader fullt ut. Vi välkomnar förslaget om flygskatt, som ett första steg.

9. 100 procent förnybart
I linje med vårt mål om nollutsläpp till 2040 ska hela energiproduktionen vara förnybar till senast 2040. Det innebär att el, värme, transportsektorns och industrins energianvändning ska vara förnybar och ha nollutsläpp. Till skillnad från den s k energiöverenskommelsen anser Vänsterpartiet ny kärnkraft är helt och hållet är utesluten.

10. Ett bättre liv
Vänsterpartiet vill bygga ett samhälle där ett bättre liv för alla prioriteras framför kortsiktig vinst. Det är ett samhälle där vi omfördelar från rik till fattig, där den gemensamma konsumtionen (t ex skolor, bibliotek och idrott) får växa på bekostnad av privatkonsumtion. Där produktivitetsökning tas ut i kortare arbetstid. Ett samhälle där vi finner gemensamma lösningar istället för att lägga ansvaret på den enskilde individens axlar. Vi vill ha ett jämlikt och hållbart samhälle inom ramen för naturens gränser.

Alla har ett ansvar, även Scan

Jag svarar Scan i tidningen ETC. Var införd i papperstidningen 1/7, kan läsas på webben hos ETC eller nedan.

Alla har ett ansvar, även Scan
ETC, 2017-07-01

Patrik Holm Thisner, HKScan, kritiserar i ETC 20/6, vårt inlägg där vi ville se en ökad konsumtion av vegetarisk mat. Precis som vi skrev då har vegetarisk mat en mängder fördelar, för miljön, folkhälsan, global livsmedelsförsörjning och förstås även för djuren.

Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa påverkan på inte minst miljön och klimatet. Livestock´s Long Shadow från FAO, som vi hänvisade till var en av de första som pekade på klimateffekterna på ett globalt plan. Den har följts av andra som både pekat på en ännu större klimatpåverkan, men även något mindre, som Holm Thisner tar upp. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har i rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Den rapport vi hänvisade till där den svenska animaliekonsumtionen (även mjölk inräknat) har ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, d v s ungefär lika mycket som från våra personbilar heter ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012). Inte minst har myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen (se t ex rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster”, Naturvårdsverket, rapport 6653, 2015 och ”Hållbar köttkonsumtion”, Jordbruksverket, rapport 2013:1).

Att som Holm Thisner relativisera och trivialisera denna viktiga fråga tycker jag är olyckligt. Jag kan t ex inte se vilka grupper i Sverige som borde äta mer kött. Däremot har vi ett växande problem med en rad folkhälsosjukdomar som är direkt kopplade till det vi äter. Att svensk animalieproduktion har lägre klimatbelastning än viss produktion i andra länder, stämmer, men i grunden handlar även vår produktion om en storskalig uppfödning av djur där stora mängder vegetabilier används för att föda upp djur istället för att bli bra livsmedel för människor. Exempelvis handlar importen av hundratusentals ton sojabönor till Sverige årligen nästan uteslutande om att föda kor, grisar och fjäderfän, inte för att bli ingrediens i sojabiffar till vegetarianer.

Holm Thisner säger att Scan vill utveckla sin verksamhet till att bli mer hållbart. Utmärkt! Det rundabordssamtal om växtbaserade livsmedel som jag och Sofia Arkelsten (M) arrangerade i Sveriges riksdag för några veckor sedan hade samma syfte; hur kan vi äta mer hållbart? Slutsatsen var att det finns en enorm potential för innovativa företagare som vill ta fram framtidens hållbara livsmedel. Tänk om Scan kunde välkomna vegotrenden istället för att spjärna emot? Scan, med sina ekonomiska resurser och starka ställning på marknaden, skulle kunna gå i bräschen för innovativa och goda växtbaserade livsmedel. Bara för att kött historiskt sett varit den bärande delen i affärsmodellen behöver det ju inte alltid vara så. Vårt rundabordssamtal visade också att ingredienserna i den nya hållbara maten kan odlas och skördas i Sverige, av svenska bönder.

Vi har en mängd utmaningar att hantera om vår planet ska fortsätta att vara en välkomnande plats för kommande generationer. I det har alla ett ansvar. Att fortsätta som nu håller inte. Det borde vi kunna vara överens om.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Klimatlagen på plats

klimatlagSverige har fått sin första klimatlag. Den klubbades i riksdagen igår med en mycket stor majoritet. Till klimatlagen finns också ett klimatpolitiskt ramverk och långsiktiga mål för minskade utsläpp i Sverige. Det hela är baserat på det förslag som vi tidigare arbetat fram i miljömålsberedningen.

I korthet handlar det om:
Inrättande av en klimatlag som tydligare reglerar hur klimatpolitiken ska föras
* Långsiktigt klimatmål om nära-nollutsläpp till senast 2045
* Sektorsmål för transportsektorn om minskade utsläpp där om 70 procent till senast 2030
* Delmål för 2030 och 2040
* Att alla politikområden ska verka för att klimatmålen uppnås
* Att ett klimatpolitiskt råd inrättas som ska övervaka att klimatmålen uppnås
* Att en klimatpolitisk handlingsplan antas för varje mandatperiod
* Att regeringen gör en årlig utvärdering av hur klimatarbetet går

Vänsterpartiet står förstås bakom lagen och det långsiktiga målet. Däremot hade vi önskat att vi också fått ett mål för de konsumtionsbaserade utsläppen liksom skarpare delmål och mål för transportsektorn. Totalt sett är detta ändå ett viktigt steg framåt i klimatkampen. Se gärna riksdagsdebatten om klimatlagen.

Feminism och klimat visar vägen för V

Statistiska centralbyråns stora opinionsundersökning har kommit. Kul att vi fortsatt är så stora i Stockholm, med drygt 10 procent av sympatierna. Annars tycker jag att det är intressant att titta på väljarflöden mellan partierna. De två största tillskotten till Vänsterpartiet kommer från 1) ”Övriga partier” och 2) Miljöpartiet. Övriga partier är nästan uteslutande Feministiskt initiativ. Det här är väljare som vi delvis har tappat tidigare, nu kommer de tillbaka till partiet.

Det här är ett exempel gott som något på att Vänsterpartiet måste fortsätta att visa upp att vi är det bästa partiet för feminister och miljöaktivister. Ett annat exempel på att klimatfrågan är den fråga som oroar svenskarna mest, tätt följt av ”miljöförstörning”, långt mycket högre än militära konflikter, epidemier och annat, enligt den senaste SOM-undersökningen (sid 4). För ungdomar är klimatet den fråga som engagerar mest, enligt en undersökning som kom tidigare i år från WWF.

Då krävs det partier som levererar trovärdiga lösningar. Ett sådant är Vänsterpartiet. Det borde vi tydliggöra bättre.

Artikel XX

Förra torsdagen (18/5) talade EUs handelskommissionär Cecilia Malmström i riksdagens förstakammarsal. Jag frågade henne om vad hon ansåg om de s k generella undantagen som finns formulerade i artikel XX (alltså 20, skrivet med romerska siffror) som finns i GATT-avtalet, ett av WTOs grundavtal. Enligt artikel XX kan länder vidta handelsrestriktiva åtgärder för att t ex skydda miljön, människors hälsa eller djur. Alltså; att miljö m m ska kunna överordnas frihandeln. Problemet är bara att de generella undantagen är försedda med en brasklapp där det står att de inte får användas som ett förtäckt handelshinder.

GATT-avtalet är från 1947 och artikel XX har inte uppdaterats sedan dess. Undantagen är således inte kopplat till de viktiga internationella miljöavtalen, t ex det senaste från Paris. Ord som klimatförändring eller biologisk mångfald nämns överhuvudtaget inte. Nästan alla gånger Artikel XX har åberopats har frihandeln ändå vunnit när frågan avgjorts i WTOs skiljedomsnämnd.

Malmström_riksdagen2017-05-18.png
Hög tid att modernisera Artikel XX, eller hur? Hur kan vi se till att miljö, folkhälsa, djurskydd och fackliga rättigheter får en tyngre status i den internationella handeln? I december arrangerar WTO ministermöte i Buenos Aries, vore inte det ett bra tillfälle att lyfta dessa frågor? Det var vad jag frågade handelskommissionären om.

”Jag kan instämma med ledamoten om att artikel XX är föråldrad och behöver ses över. Men det är fel läge att göra det nu”, svarade Cecilia Malmström.

”Risken när man öppnar upp en artikel är att det kan bli hela havet stormar. Det skulle vara oerhört riskfyllt att göra det i det här läget”, fortsätter Malmström med tydlig adress till USA, som hon menar kanske inte ens kommer att infinna sig vid WTO-toppmötet i december. Hon avslutade och sa:

”Det finns ingen som driver att artikel XX ska öppnas upp i dagsläget, vad jag vet i alla fall, även om jag instämmer i att det skulle behövas.”

Cecilia Malmström berättade också att EU kommer att driva avskaffande av fiskesubventioner och ökad öppenhet vid WTOmötet i december.

Vem som kommer stå upp för miljön återstår alltså att se.

P S Malmström svarade också på min kollega Håkan Svennelings fråga om öppenhet i förhandlingar om handelsavtal. Förhandlingsmandaten för avtalen som förhandlas med ex vis Mercosurländerna, Japan och Vietnam är fortsatt hemliga. Vi ledamöter kan endast läsa dessa i ett slutet läsrum och med yppandeförbud om innehållet. Glädjande nog stod Cecilia Malmström upp för öppenheten.

”Jag håller med ledamoten om att det här är något som borde vara offentligt. Men det är rådet som beslutar om detta, inte vi på kommissionen. Och rådet beslutar från fall till fall. Ni ledamöter måste kunna ta del av dessa texter”, sa Malmström.

 

Klimatdebatten

Förra veckan arrangerade riksdagen en aktuell debatt om klimatförändringen. Klimatminister Isabella Lövin deltog bland annat. Jag frågade henne om utsläppen från bl a kött och flyg och efterfrågade konkreta mål och åtgärder för minskning av de snabbt växande utsläppen fr de sektorerna. De borgerliga kritiserade jag för att tillämpa ”jamen-strategin”. Att säga ja till klimatförslag, men med ett men som i nästa andetag avfärdar det (ja till klimatskatter, men inte på flyg och lastbilar, ja till ökade klimatanslag i budgeten, men ändå ska klimatbudgeten skäras ned med en fjärdedel o s v). Se hela debatten här: