Satsa på kollektivtrafiken och järnvägen

Vi har just debatterat järnvägs- och kollektivtrafikfrågor, TU15. Nedan mitt anförande. Du kan inom se hela debatten här.

2020-06-15

Anförande Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor, TU15
Vi debatterar nu Trafikutskottets betänkande 15 som rör kollektivtrafik och järnvägsfrågor. Här finns motioner från allmänna motionstiden samt en granskning från riksrevisionen om statens planering av höghastighetsbanor samt regeringens skrivelse om detta. Jag står förstås bakom alla reservationer från Vänsterpartiet. Jag vill särskilt yrka på reservation nr 11 om vikten av sänkta banavgifter för järnvägen.

Sverige och världen har nu under tre månaders tid varit lamslaget av den kris som coronaviruset orsakat. Men det finns en annan kris som är ännu mer långtgående, omfattande och helt och hållet farlig för vår existens, och det är klimatkrisen. Trots att coronakrisen bidragit till tillfälligt sänkta utsläpp av växthusgaser fortsätter halten av växthusgaser i atmosfären att växa. Förra månaden, maj, var koldioxidhalten 417 miljondelar i atmosfären. Den högsta nivån på 800 000 år, sannolikt ännu längre tid tillbaka. Maj var dessutom den varmaste månaden sedan mätningar började göras för över 100 år sedan.

Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och av dessa utsläpp ansvarar vägtrafiken för 90 procent. Trots målet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 minskar inte utsläppen i den utsträckning som behövs. Det fina med det här betänkandet är att både järnvägen och kollektivtrafiken har stor potential att lösa den klimatkris vi nu befinner oss i. Järnvägstrafiken är så gott som helt och hållet elektrifierad i Sverige. Kollektivtrafikens transporter går också på el eller med biobränsle. Det finns med andra ord en stor vinst i att flytta över person- och godstransporter till kollektivtafik och järnväg.

Vi i Vänsterpartiet har en plan för just detta. Den röda tråden i våra förslag i det här betänkandet är att premiera det som är hållbart på bekostnad av det som smutsar ned. Allt enligt principen om att förorenaren ska betala. Några förslag på reformer som vi lyfter i det här betänkandet är:

Öka anslagen till kollektivtrafiken. Så snart coronapandemin lagt sig förväntar sig vi i Vänsterpartiet att vi alla arbetar för målet om en fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken. I det sammanhanget är det mycket oroväckande att regionerna runt om i landet har höjt priset på att resa kollektivt så mycket. Taxorna har ökat med över 40 procent de senaste tio åren. Eller en annan siffra: de senaste 15 åren har den allmänna prisökningen (KPI) varit 18 procent, men ökningen på biljettpriserna i kollektivtrafiken 70 procent. Det har alltså blivit fyra gånger dyrare att resa kollektivt än andra prisökningar. Vi i Vänsterpartiet vill anslå mer pengar till kollektivtrafikens både drift och investeringar. Detta för att både göra det billigare att resa kollektivt men också för att nödvändiga investeringar ska kunna göras. Vi välkomnar de extre tre miljarder som regeringen anslagit nu under corona, men det behövs mer pengar. Vi behöver också enklare biljettsystem, göra det lättare överlag att resa kollektivt, göra det enklare för funktionshindrade och överlag förbättre servicen för alla som reser kollektivt.

Dessa ökade anslag till kollektivtrafiken kan delvis finansieras med införandet av en avståndsbaserad vägslitageavgift på tung vägtrafik, även kallat en kilometerskatt. Med en vägslitageavgift blir det dyrare att transportera gods långa sträckor på våra vägar. Vi får då också in pengar som kan användas till fler och bättre godstransporter på järnväg. Ett förslag på en vägdslitageavgift ligger också i en byrålåda på regeringskansliet. Det är hög tid att göra verklighet av det förslaget.

Samtidigt som vi vill göra det dyrare att transportera gods på väg vill vi göra det billigare att göra motsvarande transporter på järnvägen. Är det inte märkligt att järnvägen årligen betalar två miljarder kronor i s k banavgifter för sina transporter på järnvägen, medan någon motsvarande sådan avgift inte finns för vägtransporterna? Särskilt nu under coronatider ser vi en stor vits i att flytta över tunga transporter från väg till järnväg. Vi vill därför sänka eller helst helt och hållet avskaffa banavgifterna för godstrafiken. Regeringen har svarat med att tillföra 200 miljoner kronor i s k miljökompensation för godstrafikens banavgifter. Det är välkommet, men långt från tillräckligt.

Vi behöver också ett mer ändamålsenligt järnvägsunderhåll. Vi i Vänsterpartiet tycker att eftersom staten är ägare av våra järnvägar borde staten också vara den som ansvarar för underhållet av desamma. Så var det också tidigare, men sedan tio år tillbaka är underhållet privatiserat och sköts nu av ett fåtal bolag. Vi torde idag har Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll, men också ett av Europas sämst organiserade. För några månader sedan presenterades den statliga utredningen om järnvägsunderhållet och utredaren konstaterar mycket riktigt att denna privatisering ”inte har lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.” (s 18) Det är därför hög tid att göra som flera andra europeiska länder; ta tillbaka underhållsansvaret i egen regi. Vi ska återigen få ett underhåll i världsklass. Så får vi den bästa kontrollen och kan göra det mest effektiva underhållet. Detta torde dock inte utesluta att Trafikverket när de så önskar kan anlita privata bolag för att ombesörja det underhåll de själva inte klarar av.
Förutom denna omorganisering behövs också mer pengar anslås till järnvägsunderhåll. Vi har nu under coronapandemin ett bra läge ett bedriva mer underhållsarbete eftersom våra banor inte trafikeras lika mycket som innan. Regeringens anslag på 700 miljoner kronor är välkommet, men det behövs mer pengar till järnvägsunderhållet.

Vi vill också ändra ägardirektivet till SJ. Det ska inte ett självändamål att SJ ska göra så mycket vinst som möjligt. Den vinsten betalas ju av oss alla med allt högre biljettpriser. Vi i Vänsterpartiet vill att SJ ska vara ett välskött bolag, men SJ ska inte ha höga avkastningskrav som uppdrag. Vi vill därför ändra i statens instruktion till SJ så att bolaget kan sänka priser och ge bättre service även om det kostar. Och självklar ska SJ köra tåg i hela landet, även om det inte är fullt ut lönsamt.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om Riksrevisionens granskning av statens planering av höghastighetsbanor samt regeringens skrivelse angående detta. Det är inte så ofta nya stambanor byggs. Södra och västra stambanan byggdes i slutet av 1800-talet, Inlandsbanan och Malmbanan i början av 1900-talet. Jag kan ha viss förståelse för Riksrevisionens kritik om att planeringen för höghastighetsbanorna har brutits ut ur den ordinarie infrastrukturplaneringsprocessen. Det var den borgerliga regeringen Reinfeldt som tog initiativet till höghastighetsbanorna i ett tilläggsdirektiv till Sverigeförhandlingen sommaren 2014. Det handlade inte bara om nya spår utan också byggandet av bostäder, kollektivtrafik, cykelinfrastruktur och annat. Utifrån det perspektivet kan jag förstå att man tyckte sig behöva planera i en särskild ordning. Oavsett vad man tycker om planeringen skulle jag önska att vi var överens om att komma till skott i frågan. Det är dags för nya stambanor i Sverige. Låt oss bygga höghastighetsbanorna. Räntan är rekordlåg och staten Sverige kan låna upp summan kring 200 miljarder kronor och bygga färdigt höghastighetsbanorna till 2030, senast 2035. Vi i Vänsterpartiet är beredda att göra detta. Bifall till regeringens skrivelse.

Jens Holm (V)

Planen är ingen plan

Idag har vi debatterat regeringens klimatpolitiska handlingsplan, Proposition 2019/20:65. Det är den första klimatplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag. Vad hur bra är planen egentligen? Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en motion med 74 konkreta förslag som skulle kunna se till att propositionen blir en riktig plan och inte bara en välvillig viljeinriktning.

Se debatten (även mitt replikskifte med Isabella Lövin) här.
Läs mitt anförande nedan.

2020-06-09
Klimathandlingsplan, anförande
I maj i år slogs återigen ett icke klädsamt rekord. Koncentrationen av växthusgaser var högre än någonsin under maj månad, 417 miljondelar CO2. Maj månad var också den varmaste månaden som någonsin uppmätts. Under coronakrisen ser vi att utsläppen minskar, men detta är inte den formen av omställning vi vill ha. Dessa utsläppsminskningar är ju resultatet av samhällen som stänger ned helt och hållet. Vad vi behöver är en organiserad och strukturerad omställning mot ett samhälle som är hållbart och rättvist.

Därför är klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket mycket viktigt. Det handlar om att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I ramverket finns kravet på att en klimatpolitisk handlingsplan ska läggas fram en gång varje mandatperiod. Det vi debatterar just nu är just den första klimatpolitiska handlingsplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det krävs ökade ansträngningar för att integrera klimatpolitiken i alla relevanta politikområden. Det är ju själva grundtanken med införandet av det klimatpolitiska ramverket. Vi välkomnar att regeringen i handlingsplanen tydliggör en inriktning om minskade utsläpp, men de åtgärder som ryms i planen är i stor omfattning oprecisa och uttrycker en viljeinriktning, och dess effekter på utsläppen av växthusgaser är oklara. En handlingsplan borde vidare fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta dem löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum.

Handlingsplanen är även utan ambition att hantera klimatkrisen med rättviseperspek-tiv. En jämlikare fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en hög materiell standard för alla. Omställning till ett hållbart samhälle bör därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i propositionen finns ingen beräkning av hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

När det klimatpolitiska rådet för några månader sedan presenterade sin granskning av regeringens handlingsplan sa de redan på första bilden av presentationen: ”Planen är ingen plan”. Planen är ingen plan – sammanfattar kärnfullt Vänsterpartiets kritik av Proposition 2019/20:65, alltså regeringens s k klimatpolitiska handlingsplan. För att göra nämnda proposition till en handlingsplan som minskar utsläppen på riktigt föreslår vi i Vänsterpartiet inte mindre än 74 konkreta reformer i vår följdmotion till propositionen.

Jag hänvisar till vår motion för en presentation av samtliga reformer, men det är några här som jag särskilt skulle vilja beskriva.

Skärp klimatmålet till nollutsläpp senast år 2040.

Klimatmålen ska nås med nationella insatser – ej uppköp av osäkra krediter i andra länder.

Nya ägardirektiv och instruktioner för alla statliga bolag och myndigheter så att de agerar i linje med våra klimatmål

Planen måste innehålla kvantifierbara åtgärder så att målen går att följa upp.

Fasa ut de klimatskadliga subventionerna. Enligt Naturvårdsverket omfattar de miljöskadliga subventionerna 60 miljarder kr varje år och enligt Naturskyddsföreningen är de renodlade klimatskadliga subventionerna en kostnad på 30 miljarder kronor för staten årligen. Det handlar om subventioner till ökad bilism, koldioxidskattenedsättningar för industrin, skattebefrielse för flygbranschen, subventioner till ökad köttkonsumtion m m. Här finns mycket att göra för att fasa ut dessa subventioner som ökar utsläppen.

Kompensera glesbygden för höjda drivmedelsskatter; konverteringsstöd, lägre skatt, förändrat reseavdrag.

Inför en statlig grön investeringsbank, bifall till reservation nr 13.

Förvalta våra pensionspengar hållbart. Bort med ohållbara placeringar från våra AP-fonder. Detta skulle regeringen kunna fixa genom nya instruktioner till AP-fonderna, men det har de tyvärr inte gjort.

Förbjud prospektering och exploatering av kol, olja och fossilgas

Standardisera plasten. Förbjud plast som är miljöskadlig och som inte går att återvinna.

Minskad köttkonsumtion

Inrikesflyget ska ingå i klimatmålet för transportsektorn

Inför en progressiv flygskatt

Förbud mot nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar senast 2025

Klimatmålen ska vara styrande i infrastrukturplaneringen. Så är det inte idag när nya motorvägar planeras t ex här i Stockholmsområdet

Underlätta för kommunerna att stoppa externa köpcentrum genom ändringar i Plan- och bygglagen.

Statligt stöd till billigare kollektivtrafik. Vi behöver göra det billigare att resa kollektivt.

Sänk banavgifterna för järnvägen.

Vägslitageavgift för tung vägtrafik – det finns ett konkret förslag på regeringskansliet. Varför inför inte regeringen detta?

Se till att alla handelsavtal som undertecknas är i linje med Parisavtalet. Vi behöver hållbara avtal, inte ett ensidigt fokus på handel.

Vi befinner oss just nu i en kris, i en pandemi. Jag vill påminna om att en kris också är en möjlighet. Jag drar mig till minnes oljekrisen i början av 1970-talet. Priset på olja fyrfaldigades under kort tid och skapade kris runt om i världen. Vad gjorde vi då? Jo, vi energieffektiviserade, satsade på fjärrvärme, elektrifiering av industrin och vi fasade ut oljan i flera sektorer bland annat bostäderna. Utsläppen minskade liksom vårt beroende av importerad olja. Nu står vi inför en liknande utmaning. Låt oss inte upprepa gamla misstag. Vi bör istället verka för att omdana samhället i grunden och bygga ett samhälle som är rättvist och hållbart och håller sig inom de ramar som naturen har satt upp för oss.

Jens Holm (V)

 

 

Samhället efter corona

Idag har jag debatterat klimatkrav på flyget och en grön omstart efter corona med klimatminister Isabella Lövin (MP). När regeringen i mitten utlovade fem miljarder kronor i stöd till flyget ställdes inga klimatkrav. Nu lovade Lövin att om det blir nya stödpaket till flygbranschen kommer klimatkrav ställas. Det är hoppingivande. Lövin utlovade också att flyget kommer att få utsläppsmål som de måste hålla sig inom. Ett konkret uppdrag om detta kommer att ges till miljömålsberedningen. Mycket bra, men det var något vi i Vänsterpartiet lyfte redan 2016 när den dåvarande miljömålsberedningen arbetade. Sent ska syndaren vakna…

Min andra debatt, med samma minister, rörde vikten av ett samlat grönt återhämtningsprogram post-corona. Kan vi få se ett sådant, med stora investeringar i hållbara transporter, förnybar energi, hållbar mat samt mer pengar till vård och äldreomsorg, som några bärande delar, till hösten? Isabella Lövin var positiv till detta. Vi får helt enkelt se till att det blir av. Du kan se även den debatten på länken ovan.

 

Dags för en grön omstart

Jag skriver i ETC om vikten av en grön omstart efter corona. Läs den där eller nedan.

Dags för en grön omstart
ETC, 2020-05-25
Coronakrisen slår hårt mot hela samhället. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att lindra konsekvenserna av detta. Men samtidigt som den här krisen pågår har vi under lång tid befunnit oss i en klimatkris. Minskar vi inte snabbt våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboelig.

Jag välkomnar att miljö- och klimatminister Isabella Lövin säger att ”satsa hundratals miljarder på att bygga ekonomin igen och inte samtidigt lösa klimatkrisen, det vore att kasta skattebetalarnas pengar rakt i sjön.” (Dagens ETC 18/5) Jag instämmer fullt ut. Och precis som Klimatpolitiska rådet var inne på behöver coronaomställningspaketen vara utformade så att de bidrar till att våra klimatmål nås. Det framgår av samma intervju med Lövin att regeringen hittills inte ställt klimatkrav på de stödpaket man gått ut med.

Regeringen har hittills beslutat om cirka 200 miljarder kronor i ökade utgifter med anledning av coronakrisen. Därtill har Riksbanken ställt ut krediter på 500 miljarder kronor. Till stor del är det viktiga satsningar som gjorts för att trygga offentlig verksamhet, företag och jobb. Med tanke på regeringens höga profil i klimatfrågan är det förvånande att regeringen inte väljer att koppla coronapaketen till en hållbar omställning.

Ett av regeringens första ekonomiska stödpaket var utlovandet av fem miljarder kronor till flygsektorn, varav 1,5 miljarder till SAS. För att ta emot detta stöd ställdes inga krav på motprestationer i form av minskade utsläpp. I Frankrike har regeringen utlovat motsvarande 70 miljarder kronor i stöd till Air France. Där har regeringen ställt krav på minskade utsläpp samt att flygbolaget inte får trafikera kortare flygsträckor där det i stället går att ta tåget.

Jag kan ha viss förståelse för att regeringen i vissa brand­kårsinsatser inte hinner med att utforma de mest optimala mottagarkriterierna. Men nu är vi långt inne i coronakrisen. Regeringen travar tilläggsbudget på tilläggsbudget. Klimatpolitiska rådet, Naturskyddsföreningen, oppositionspartier, debattörer – ja, vi är rätt många som spelat in konkreta förslag på hur regeringens coronastödpaket kan bidra till en hållbar omställning.

Fem förslag på vad regeringen kan och borde göra:

• Krav på flygindustrin. För att få del av stödpengarna ska flyg inte längre trafikera sträckor där det finns snabba och fungerande tågförbindelser. Konkreta minskningsåtaganden en självklarhet.

• Stödpaket järnvägssektorn. Investera i nya banor och tidigarelägg järnvägsunderhåll (de 720 miljonerna är välkomna, men mer behövs). Vi behöver både höghastighetsbanor och fler dubbelspår, mötesplatser, industrispår med mer.

• Kickstarta näringslivets färdplaner. Näringslivet har hittills presenterat 21 färdplaner mot fossilfrihet. Jag tycker att många är otillräckliga, men här finns ändå en checklista för viktiga delar i klimatomställningen. Regeringen kan här se till att dessa sätts i verket på riktigt genom att villkora stöd mot utsläppsminskningar.

• Hållbar livsmedelsproduktion. Är det något vi lärt oss av den här krisen är det att vi behöver kunna producera mer livsnödvändiga varor lokalt. Mat är en sådan vara. Ge stöd till de bönder som vill producera hållbara växtbaserade livsmedel. Ge stöd till offentlig sektor att upphandla hållbar mat och inled satsningar för regionala center för beredskapslivsmedel.

• Grön investeringsbank. Det är uppenbart att de privata affärsbankerna är ointresserade av att kanalisera ut omställningsmedel. Detta trots 500 miljarder i nollränta från riksbanken. Inrätta en grön investeringsbank med 100 miljarder i eget kapital. Banken ska kanalisera ut pengar till hållbara investeringar i förnybar energi, transporter, energieffektivisering och hållbara livsmedel, som några exempel. Klimatbanken kan spela en helt avgörande roll när svensk ekonomi kommer att återstartas.

I grunden är det bra att stora resurser nu mobiliseras. Det är ett brott med decennier av åtstramningar och visar att vi gemensamt kan investera i en bättre framtid. Men investeringarna måste bidra till omställningen mot en hållbar ekonomi och fossilfri framtid. Annars riskerar vi pengar i sjön.

Det är hög tid att gå från kris till en grön omstart.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, riksdagsledamot

Michael Moore kör i diket

Har nu sett Michael Moores och Jeff Gibbs Planet of the Humans. En stor besvikelse på många sätt.
1. Kritiken mot sol och vind är gammal och helt felaktig. Filmens huvudperson Jeff Gibbs låter som vilken klimatförnekare som helst. De ”ineffektiva” solceller som filmen undersöker är tolv år gamla. Solceller idag har en mycket högre verksgrad. Samma sak gäller med den Chevrolet elbil som undersök – den är tio år gammal. Detta är ett ex av många hur försåtliga Moore/Gibbs är. Smått plågsamt att titta på.
2. Attackerna mot amerikansk miljörörelse (Sierra Club, 350.org, Nrdc, Union of Concerned Scientists) må ha sin plats och kritiken har förts fram förr (bl a av Naomi Klein), men det faktum att organisationer får gåvor av rika personer/företag gör dem inte komprometterade. Öppenheten är här avgörande liksom organisationernas politiska innehåll (återkommer till det).
3. Angreppet på amerikansk klimatrörelses nestor Bill McKibben är så lågt så det underminerar hela filmens trovärdighet. Att klistra in flera år gamla klipp utan att låta honom kommentera (trots att han uttryckligen bett om detta) är inte journalistik, det är smutskastning.
4. Teknikfientligheten är skrämmande. Bara för att det f i n n s ändliga råvaror i solpaneler och vindturbiner gör det inte energin i sig till fossil.
5. Att solcellsparker och vindturbiner är uppkopplade mot samma nät som där det finns fossilt producerad el gör filmen en stor sak av. filmmakarna tycker också att det är ett stort problem att elbilar kan laddas med el från det allmänna elnätet (där merparten är fossil el). Det osar puritanism.
6. Filmen har få konkreta förslag på hur en klimatomställning ska göras. Överbefolkningen och attackera storföretags (och deras lättkorrumperade underhuggare från de etablerade miljöorganisationerna) profithunger är de enda två konkreta åtgärderna jag hittar. Befolkningsökningen kan diskuteras, men då inte i nymalthusianska termer som filmen implicerar. Den andra delen är för vänstern viktig. Självklart är det mycket problematiskt med storföretag som vill förvandla skogar, sjöar, mineraler och allt annat på vår planet till varor. Men att vid varje givet tillfälle sätta kampen mot profiten som enda lösning på klimatkrisen håller inte för en modern vänster. Vänstern måste ha egna lösningar på klimatkrisen som både går att omsätta i praktiken här och nu och lösningar för längre sikt Men att hela tiden återkomma till EN lösning är vulgärmarxism/reduktionism, d v s helt och hållet oanvändbart för alla som vill bygga en bättre värld här och nu.
7. Kritiken mot bioenergin är däremot filmens enda behållning. Men även här är Moore helt och hållet onyanserad. Biobränslen kan ju produceras på så många olika sätt (av prima råvara, d v s träd eller restprodukter). Men där skog huggs ned för att bli värme, el eller bränsle är det helt och hållet åt skogen (om uttrycket tillåts). Tyvärr är det så det ser ut på många håll. Och när marknaden får agera fritt och skogen är dåligt skyddad då är det lätt hänt att vår skog snabbt förvandlas till plantager för bl a energisyften. Det är ett oskick som måste regleras bort.
8. Det går att se Planet of the Humans gratis på Youtube.

 

Grön återstart

Idag säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin i ETC att ”satsa hundratals miljarder på att bygga ekonomin igen och inte samtidigt lösa klimatkrisen, det vore att kasta skattebetalarnas pengar rakt i sjön.” Jag instämmer fullt ut. Och precis som Klimatpolitiska rådet var inne på förra veckan behöver coronaomställningspaketen vara utformade så att de bidrar till att våra klimatmål nås. I dagsläget är det inte så. Jag har därför skickat in interpellationen Grön återstart till miljö- och klimatministern. Debatt i riksdagens kammare inom kort. Läs här eller nedan: Grön återstart JH 2020-05-18

Här finns interpellationen på riksdagen.se

Grön återstart
Interpellation 2020-05-18, av Jens Holm till Isabella Lövin
Coronakrisen slår hårt mot hela samhället. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att lindra konsekvenserna av detta. Men samtidigt som den här krisen pågår har vi under lång tid befunnit oss i en klimatkris. Minskar vi inte snabbt våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboeliga.

Hur kan de enorma resurser som samhället i dag mobiliserar användas för att underlätta omställningen mot en hållbar ekonomi och fossilfri framtid? Den frågan tar det klimatpolitiska rådet upp i Dagens Nyheter 13/5 och uppmanar regeringen att återhämtningspolitiken post-corona blir förenlig med Sveriges klimatmål.
Regeringen har hittills beslutat om cirka 200 miljarder kronor i ökade utgifter med anledning av coronakrisen. Därtill har Riksbanken ställt ut krediter på 500 miljarder kronor. Till stor del är det viktiga satsningar som gjorts för att trygga offentlig verksamhet, företag och jobb. Men hittills har regeringen inte ställt några krav på att insatserna ska bidra till minskade utsläpp. Det är märkligt med tanke på regeringens höga profil i klimatfrågan.

En kris är också en möjlighet. För närvarande vilar en stor del av möjligheten i att utforma olika stödpaket på ett sätt så att de samtidigt värnar viktig verksamhet och bidrar till en snabbare omställning av samhället. Det klimatpolitiska rådet inrättades i och med det klimatpolitiska ramverket som trädde i kraft 1 januari 2018. Syftet är att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I det klimatpolitiska ramverket finns bl.a. målet om nettonollutsläpp i Sverige senast år 2045 och att transportsektorns utsläpp ska minskas med minst 70 procent till 2030. Det klimatpolitiska rådet kommer nu att granska regeringens politik så att post-coronaåtgärderna blir förenliga med dessa målsättningar. Det är mycket välkommet.

Med tanke på att miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) vid ett flertal tillfällen torgfört att hon vill ställa klimatkrav på coronastödpaketen (bl.a. i Sveriges Radio 8/5) är det hög tid att regeringen beskriver vilka konkreta åtgärder som man kommer att vidta för att beslutade och kommande stödpaket kommer verka för att våra klimatmål nås.
Klimatkrisen väntar inte. Agerar vi inte nu för minskade utsläpp lämnar vi över en sargad värld till våra barn och barnbarn.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att vidta för att coronastödinsatserna ska bidra till att Sveriges klimatmål uppnås?

Jens Holm (V)

Klimatkrav på flyget

Det är viktigt att coronastödpaketen bidrar till att våra klimatmål uppnås. Detta gäller inte minst stöden till flygsektorn, där regeringen ännu inte ställt några krav på minskade utsläpp. Läs min interpellation till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Här eller nedan. JH Klimatkrav på flyget

Klimatkrav på flyget
En kris är som bekant också en möjlighet. För närvarande vilar en stor del av möjligheten i att utforma olika stödpaket på ett sätt som gör att de samtidigt som de värnar en viktig verksamhet också bidrar till en snabbare omställning mot ett hållbart samhälle. Som bekant fortsätter klimatkrisen, och agerar vi inte nu för minskade utsläpp lämnar vi över en sargad värld till våra barn och barnbarn.

Ett av regeringens första ekonomiska stödpaket var utlovandet av fem miljarder kronor till flygsektorn, varav 1,5 miljarder till SAS. För att ta emot detta stöd ställdes inga krav på motprestationer i form av minskade utsläpp. I Frankrike har regeringen utlovat motsvarande 70 miljarder kronor i stöd till Air France. Där har regeringen ställt krav på minskade utsläpp samt att flygbolaget inte får trafikera kortare flygsträckor där det i stället går att ta tåget.

I Dagens Nyheter 4/5 resonerar miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) kring att ställa klimatkrav på det ekonomiska stödet till flygsektorn. Vid riksdagens frågestund förra veckan diskuterades frågan igen och miljö- och klimatministern svarade att eventuella klimatkrav på flyget kommer att lyftas i händelse av nya ekonomiska stöd till flygsektorn. Ministern sade också att när staten utlovar krediter till flygbranschen förväntar hon sig att branschen ska ställa om till de beslutade klimatmålen. I dag saknar dock flygsektorn tydlig målstyrning. Även regeringen konstaterar i proposition 2019/20:65 En samlad politik för klimatet – klimatpolitisk handlingsplan (s.112):

Utrikes flyg och utrikes sjöfart omfattas inte av nettonollmålet till 2045. I etappmålet för transportsektorn till 2030 ingår inrikes sjöfart men varken utrikes sjöfart eller något flyg överhuvudtaget. För att komplettera dagens mål, så att inte viktiga utsläppskällor står utan tillräcklig styrning, bör därför Miljömålsberedningen ta fram mål för åtminstone flygets klimatpåverkan och bereda möjligheten till mål även för sjöfarten. Detta ger en större tydlighet och långsiktighet i klimatarbetet, vilket är viktigt bl.a. för att nödvändiga investeringsbeslut ska komma till stånd.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
1) Vilka nya miljö- och klimatkrav kan bli aktuella att ställa på flygbranschen för att den ska kunna uppbära nya ekonomiska stöd?

2) På vilket sätt kommer regeringen följa upp att flygbranschen lever upp till de klimatförväntningar som ministern gett uttryck för gällande det hittills utlovade ekonomiska stödet?

3) När bedömer ministern att förslag på mål för flygets klimatpåverkan kan läggas till riksdagen för att uppnå tillräcklig styrning av denna viktiga utsläppskälla?

………………………………………

Jens Holm (V)

1 maj 2020

I år håller jag mitt 1 majtal över zoom/facebook, inbjuden av partiföreningen i Linköping. Du kan läsa talet nedan på Dagens Arena eller här som pdf: 1majLinköping2020-05-01

1 maj 2020, Linköping/webben
Kamrater, första majfirare, alla på nätet,
Det här är ett 1 maj som helt och hållet präglas av den coronakris vi befinner oss i. Det är därför vi får träffas så här; över nätet, och inte fysiskt. Jag är den förste att tillstå att jag hade hellre träffat er på riktigt på ett torg i Linköping. Men vi har alla enats om att bekämpa denna pandemi. Därför får vi hålla den fysiska distansen.

Gällande corona är läget allvarligt i Sverige och världen. I världen har nu över 200 000 avlidit som en följd av corona/covid19, i Sverige ungefär 2 500 personer. Vi ska göra allt vi kan för att plana ut kurvan. Vi ska göra det för att rädda riskgrupperna och värna vården och personalen som sliter hårt där. En personal som varje dag, varje minut och sekund räddar liv. Tack till alla hårt arbetande vård- och omsorgsanställda. Alla sjuksyrror, undersköterskor, vårdbiträden, läkare och andra. Ni förtjänar vår djupaste tacksamhet och respekt. Dessutom betydligt högre lön. Nu föreslår vi i Vänsterpartiet också en extra semestervecka till vård- och omsorgspersonalen – coronakrisens hjältar.

Det här är en kris. Men som vi vet har alla kriser också en möjlighet. Vi kan både dra lärdomar av hur vi hamnat där vi gjort och hur vi bäst skapar en bättre värld efter corona. För det finns ett ljus i tunneln, tro mig.

Låt mig börja med lärdomarna.
Alla ropar efter staten
Nu vill alla ha pengar från staten, staten ska ha lager av mediciner och skyddsutrustning, staten ska se till att våra sjukvårdsinrättningar gör rätt prioriteringar och kort och gott utan en stark statsmakt är vi dåligt rustade inför en kris. Värt att tänka på efter några decennier av ständig nedrustning av det mesta inom offentlig sektor.

Just in time’s död
Som klimat- och transportpolitiker slås jag av hur tanken om rullande lager på våra motorvägar nu brutalt spolieras. Vi har sagt det tidigare – alla dessa transporter är inte hållbara för miljön. Nu ser vi också att det är helt och hållet livsfarligt att tro att mediciner, skyddsutrustning och livsmedel alltid ska finnas där för oss. Just in time funkar inte helt enkelt. Coronakrisen lär oss att det kan vara bra med viss lagerhållning och framför allt mer av lokal produktion. Så blir vi mindre sårbara, men mer hållbara.

Vi behöver fler progressiva företag
Lika arg som jag blir över företag som chockhöjer priser, delar ut fantasivinster till sina ägare eller på andra sätt bara ser till sig själv blir jag varm i kroppen när jag hör om kemiföretaget Perstorp som startat en storskalig produktion av handsprit. Helt utan vinst. Eller Förklädesfabriken i Farsta Stockholm som tillverkar skyddskläder till vården eller fordonsföretaget National i Halmstad som ställt om sin produktion till förkläden och skyddsvisir. I en kris ser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.

Djurfabrikernas slut
Coronasmittan är bara en i raden av epidemier som sprids från djur till människa. I det här fallet är det sannolikt från vilda eller semivilda djur, men det är ett faktum att dagens intensiva djuruppfödning – tusentals djur i en och samma besättning, transporter, antibiotika och annan medicinering – är ett gigantiskt folkhälsoproblem, vid sidan av dess förödande effekter på djur, klimat och biologisk mångfald. Minns galna kosjukan, svinpest, fågelinfluensan och en mängd andra farsoter. Nu är det hög tid att fråga oss vad det är för livsmedelsproduktion vi vill ha. Vill vi ha livsmedel som är säkra, hälsosamma, djuretiska och klimatsmarta – då är det dags att lämna djurfabrikerna bakom oss. Mindre kött, mer vego. Det vore en bra start.

Det här är några av lärdomarna så här långt.

Även om vi rabblar dödssiffror och antal smittade dagarna i ända finns det ett ljus i slutet av tunneln. Redan nu bör vi fråga oss vad det är för samhälle vi vill ha post-corona. För vi ska inte göra om gamla misstag.

Vi har länge talat om att vi befinner oss i en klimatkris. Att hundramiljontals människor kan tvingas bli klimatflyktingar, att vi kan få nya krig och att stora delar av världen kan bli obeboelig som en följd av klimatkrisen. Då har vi fått höra; ”inte nu, vi får ta det senare…” Nu hotar corona grundvalen i vår kapitalistiska ekonomi, nämligen konsumtionen, och då finns inga gränser för räddningsinsatserna. Därför ska vi säga; se där – det går ju. Låt oss ta oss an klimatkrisen med samma dedikation.

Men vi ska komma ihåg att det finns de som smider andra planer. Dagens Nyheters kulturredaktör Björn Wiman skrev för ett tag sedan: ”Klimatkrisen kommer att finnas kvar när coronapandemin har klingat av. Den fossila ekonomin kommer att försöka slå tillbaka omställningen med förnyad kraft, likt ett sårat rovdjur. Coronakrisen är en möjlighet för våra samhällen att visa vad de är kapabla till när det verkligen gäller, ett slags generalrepetition för det som kan komma.”

Precis så är det. Om coronakrisen är ett hundrameterslopp är klimatomställningen maratonlöpningen. Vi ska klara båda. Vi ska inte göda det skadskjutna rovdjuret med nya pengar. Vi ska hitta smarta och hållbara lösningar och lämna fossilsamhället därhän.

Det är dags för en rödgrön omstart av våra samhällen.

Det finns mycket vi kan göra för att ta oss ur coronakrisen och samtidigt bygga ett hållbarare och rättvisare samhälle. Här får ni tio konkreta förslag för vad vi kan och borde göra i närtid:

  1. Vi ställer krav på de företag som nu räddas med statliga subventioner. Kraven handlar om ambitiösa åtaganden om klimatomställning och schyssta arbetsvillkor. Gäller det banker och annan samhällskritisk verksamhet är det kanske lika bra att staten köper upp bolagen och driver dem åt rätt håll.
  2. Satsa på kultur och idrott. Det är verksamheter som gynnar alla, överbrygger klyftor och har inga eller minimala utsläpp.
  3. Ta vara på det minskade resandet. Utnyttja internet istället för onödiga flygresor. Ja, om det nu går i EU då går det överallt. Ställ in nöjesflyg och ersätt flyglinjer med tåg och linjebussar.
  4. Satsa på hemester, hållbar semester utan långa resor med utsläpp.
  5. Bygg ut hållbar infrastruktur, inte minst järnvägen. Självklart ska vi bygga höghastighetsbanorna, men också dubbelspår, industrispår och helt nya järnvägsbanor. Och i våra städer ska vi låta gång, cykel och kollektivtrafik ta plats på bilarnas bekostnad. Vi vill ha levande hållbara städer – inte trafikinfernon.
  6. Tidigarelägg järnvägsunderhåll; det skapar punktligare tåg och nya gröna jobb. I vår budget pekar vi bl a ut godssträckan Kimstad-Finspång.
  7. Minska köttkonsumtionen och subventionera produktion av hållbara växtbaserade livsmedel.
  8. Stöd det progressiva näringslivet att ställa om. Ge statligt stöd till de 21 s k branschplanerna för fossilfrihet för att snabbstarta dessa handlingsplaner redan i år.
  9. Ge oss schyssta pensioner. Bort med det fossila från AP-fonderna.
  10. Och självklart ska vi ta strid mot EUs marknadsfundamentalism nu då EU-kommissionen själv har sagt att det krävs stora statliga interventioner för att komma tillrätta med både corona- och klimatkrisen.

Just nu är vi mitt uppe i krisen. Och det kanske är här och nu vi kan se ett frö gro till något nytt och bättre? Trots all rädsla och oro sker så mycket fint runt omkring oss just ju. Grannen som handlar till pensionären i trapphuset, företagen som ställer om sin verksamhet, pizzabagaren som levererar pizza till vårdpersonalen, tusentals nya medlemmar i fackföreningarna, mötena på zoom och skype, luften som går att andas igen, fågelkvittret vi hör, bilvägarna som blir cykelbanor.

Det kommer vara ett annorlunda samhälle efter corona.
Vi tillsammans bestämmer vilket.

Tack Linköping.
Tack alla på internet.

Regeringen måste rädda flygtrafikledningen

Skriver i Publikt om det framtida flygandet och vikten av att ha en fungerande flygtrafikledning. Läs artikeln där eller nedan.

Regeringen måste rädda flygtrafikledningen
Publikt, 2020-04-29
Som en följd av coronakrisen har nationell och internationell flygtrafik i det närmaste avstannat helt. Trots omfattande statliga krediter meddelade SAS i veckan att man varslar 5 000 anställda. Till största delen har debatten om flygets framtid handlat om flygbolagen och hur eventuella stöd ska utformas till dessa. Diskussionen har handlat mindre om de som gör jobbet på marken – marktjänster och inte minst flygtrafikledningen.

Luftfartsverket, LFV, utgör i sammanhanget en central del av svensk infrastruktur med ansvar för en väl fungerande civil och militär flygtrafiktjänst i svenskt luftrum. LFV ska även genomföra ett antal regeringsuppdrag, i huvudsak för att tillgodose Försvarsmaktens behov. Flygtrafiktjänsten är och måste hanteras som en del av hela flygkedjan och behöver fungera för att det ska gå att flyga civilt och militärt, såväl nationellt som internationellt. LFV, som till cirka tre fjärdedelar finansieras av avgifter från de civila flygande kunderna, har nu på kort tid tappat största delen av sina intäkter – men alla kostnader finns kvar.

Luftfartsverket har, av ekonomiska skäl, i dagarna varslat 500 medarbetare om uppsägning – nästan hälften av hela personalen. LFV omfattas inte av den lagstiftning som möjliggör så kallat korttidsarbete och har heller inte beviljats ekonomiskt stöd av uppdragsgivaren och ägaren, det vill säga staten. Det är uppenbart att en stor del av svensk flygtrafikledning nu är hotad. Därför har Fackförbundet ST vädjat till riksdag och regering om ett skyndsamt agerande för att värna flygtrafikledningen i Sverige. Jag delar den oron. Jag tog därför upp frågan med infrastrukturminister Tomas Eneroth, S. Borde inte ekonomiska medel tillföras Luftfartsverket så att verket kan fullfölja sitt arbete? Borde inte de anställda på LFV omfattas av reglerna för korttidspermitteringar?

Den rådande akuta situationen sätter ljuset på att finansieringsmodellen för flygtrafikledningen är undermålig. Det behövs på längre sikt ett mer robust ramverk som kan garantera leverans av flygtrafikledning även i kristider.

Läget är akut. Nästan hälften av personalen på Luftfartsverket har som sagt redan varslats. LFVs verksamhet bygger på avgiftsintäkter från flygtrafiken, en trafik som inte längre finns. Därför förvånas jag över infrastrukturministerns svar till mig, som lämnats i dag. Tomas Eneroth hänvisar till tidigare ”insatser för att möta utmaningarna inom flygbranschen”. Men dessa insatser omfattar inte flygtrafikledningen, som jag påpekat.

Vi behöver vidmakthålla all kompetens vi i dag har inom flygtrafikledningen. Att hälften av personalen inom Luftfartsverket skulle försvinna vore ett mardrömsscenario. Att utbilda nya flygledare med uppfyllande av de hårda certifikats- och behörighetsregler som finns tar tid och kostar pengar. Därför behövs det nu omedelbara åtgärder för att bevara kompetensen inom svensk flygtrafikledning. Infrastrukturministern säger att han inte utesluter ”ytterligare åtgärder”. Vi får hoppas att dessa kommer inom kort. För det brådskar, om vi vill ha en flygtrafikledning kvar i Sverige efter corona.

Vi kommer sannolikt att flyga mindre efter coronakrisen, och det är också helt och hållet nödvändigt av klimatskäl. Men flyget fyller också viktiga samhällsfunktioner och ska dessa kunna upprätthållas måste även vår redan väl fungerande flygtrafikledning värnas. Att en stor del av vår flygledningspersonal riskerar att försvinna kan inte vara ett alternativ.

Jens Holm, Riksdagsledamot för Vänsterpartiet och ordförande i riksdagens trafikutskott

Bifall för vänsterförslag om hållbar sjöfart

I veckan har vi röstat igenom två vänsterpartiförslag om förbättringar för sjöfarten och ökad miljöstyrning. Det var i onsdags när vi röstade om betänkandet Sjöfartsfrågor TU8 som två s k tillkännagivanden till regeringen fick majoritet. De två besluten lyder:

  1. Regeringen bör utreda Sjöfartsverkets verksamhet och finansiering för att hitta en bättre organisation än den nuvarande.
  2. Regeringen bör se över den så kallade miljödifferentieringen av farledsavgifter för att säkra att avgifterna uppmuntrar till klimatågärder utan att missgynna sjöfarten som transportslag.

Sjöfartsverket är ett s k affärsverk och lever på avgifter, d v s inte på anslag från statsbudgeten (som är fallet för våra flesta andra myndigheter). Det har gjort att man ständigt har höjt sina avgifter, bland annat farleds- och lotsavgifter. Samtidigt vill vi ha ökade godstransporter till havs eftersom det är ett mer klimatsmart sätt att frakta gods än på väg. Nu måste regeringen utreda frågan och återkomma med en bättre finansieringsmodell, helt enligt den motion, Hållbar sjöfart, som Vänsterpartiet lagt fram.

Det andra tillkännagivandet handlar om att få en tydligare klimatstyrning på de farledsavgifter som Sjöfartsverket tar in. Självklart ska vi premiera fartyg som gör ansträngningar för att minska sina utsläpp. De som inte tar miljöansvar kommer att inse att de måste göra det om de vill vara kvar i branschen. Även här ligger förslag från Vänsterpartiets motion till grund för tillkännagivandet. Det här är ett viktigt förslag för en snabbare klimatomställning av sjöfarten.

Även andra partier har lagt motioner med liknande andemening som Vänsterpartiet och som ligger till grund för besluten. Det är bra när vi kan komma överens över partigränserna.