Vänstern och EU

För Vänsterpartiet har EU gått från att vara vår paradgren till att bli ett sänke. Det märktes redan i förra EU-valet och blev ställt bortom allt tvivel även i detta där vi blev mindre än i det nationella valet i höstas.

Vad ska vänstern göra med EU?, frågar sig den grekiske nationalekonomen Costas Lapavitsas i ”The Left Case Against the EU”. Hans svar är att vänstern ska bryta med EMU, åtstramningspolitiken och kanske också med hela EU. Han sätter fingret på något centralt, EUs inre marknad med dess tillhörande institutionella och juridiska överbyggnad. EUs inre marknad har gått som en röd tråd sedan EUs skapelse med Kol- och stålunionen 1951. Sedan dess har avlägsnandet av tariffära och icke-tariffära handelshinder varit den stora uppgiften. De första – tullar, avgifter m m – är inget större problem, men icke-tariffära handelshinder handlar om politiska ambitionsnivåer på olika nivåer.

Många har frågat sig, hur kommer det sig att EU som en av få politiska organisationer kan tvinga medlemsländer att försämra lagar och regler på en rad politikområden. Svaret är just inre marknaden. För att en optimal marknad ska skapas behövs så likartade nivåer som möjligt (annars blir det handelshinder av olika slag). Därför krav på harmonisering och därmed försämringar eller försvårande av progressiv politik på nationell nivå (statsstödsförbudet, försvårandet att gå före på miljö- och folkhälsoområdet, social dumpning, svårigheterna med offentlig upphandling, alla direktiv som nu omvandlas till förordningar med ambitioner om harmonisering).

Lapavitsas gör rätt som sätter fokus på denna marknadsfundamentalism och kräver förändring. EU-politik måste förenas med systemkritik. Den Brexit han framhåller som en möjlighet för vänstern till ett progressivt alternativ utanför EU får man emellertid nog se som redan gått förlorad. Kanske är Lapavitsas också lite dåligt uppdaterad på intressanta trender inom EU. Jag tänker särskilt på klimatfrågan där marknadsfundamentalistiska dogmer ställs på sin spets, nu senast statsstödsreglerna, men också ett antal domar från EUs domstol där ECJ viktat upp miljöhänsyn i sina domslut.

Kanske går det ändå att bryta marknadens primat, och detta i närtid. Om vänstern vill.

EU-valet – bättre kan vi

Vänsterpartiet noterade 6,7 procent i gårdagens EU-val. Vi bibehåller vårt mandat, men tar inte de två platserna som vi hoppats på. Under hela valrörelsen har vi pendlat mellan 7,5 och 11 procent. Även om det innebär en liten uppgång jämfört med EU-valet 2014 är det klart att gårdagens resultat var en besvikelse. Nu får vi analysera resultatet och se till att vi rättar till det som gått fel.

Några iakttagelser som kan bidra till den analysen:

  1. Klimatet som huvudfråga. Vi gjorde helt rätt som fokuserade på klimatet. Det är vår tids ödesfråga och det som sker i EU är helt avgörande där. Men vi var inte ensamma om att prata om klimatfrågan. Alla andra gjorde det också. MP har en stor trovärdighet i frågan, i synnerhet i EU-parlamentet där de inte varit insyltade i usla kompromisser för miljön på samma sätt som de gjort här hemma. Kanske kunde vi ha pekat mer på hur vi vill förändra EU för att underlätta för Sverige och enskilda länder att gå före på miljöområdet. Det är ju bara vi i Vänsterpartiet som vill göra upp med marknadsfundamentalismen (i detta inräknar jag även handelsavtal som CETA, TTIP m m) som idag försvårar för länder att gå före för miljön. Här har vi en unik och viktig roll som vi borde ha talat mer om.
  2. SVTs ”avslöjande” om stora ersättningar. Dessvärre spelade SVTs ”avslöjande” om Malin Björks mottagande av dagstraktamenten från EU-parlamentet en större roll än vi trodde. Det var djupt orättvist att den ende EU-parlamentarikern som öppet visat alla sina intäkter och utgifter, tjänat minst av alla och inte gjort något fel blev den som granskades hårdast. Djupt orättvist, men om man också sticker ut näsan i vandelsfrågan (som vi gjort) öppnar man för hård granskning. Det var en orättvis granskning, men den gjordes och den påverkade resultatet.
  3. Valdeltagandet. Endast 53 procent röstade. Det innebär att nästan hälften av valmanskåren inte gjorde det. Och vi vet att det finns en mycket tydlig socioekonomisk skiktning i detta; välbeställda röstar, mindre bemedlade gör det inte. I Djursholm röstade drygt 70 procent, i mitt gamla bostadsområde Alby endast 30 procent. Det här drabbar vänstern i vid bemärkelse.
  4. Entusiasmen för EU. Jag tror vänstern behöver jobba på sitt narrativ med EU. Vi vet alla att EU är ett industriprojekt som startade med kol- och stålunionen 1951 och sedan dess är det marknaden som varit den röda tråden. Inte arbetarnas rättigheter, inte miljön, inte folkhälsan, inte den globala solidariteten. Självklart ställer vi upp i EU-valen. Men vad vill vi? Hur entusiasmerar vi våra väljare? Ju mer vi kan bidra till en progressiv paneuropeisk vänsterrörelse som är tydligt grön och feministisk som blir vår naturliga klangbotten desto bättre. Vårt arbete med Plan B, gemensamma europeiska utspel m m är bra, men mycket mer kan göras.
  5. Som Vänsterpartiet? Det finns inget självändamål att ställa upp som parti i alla val. Det hade varit klart intressant att mobilisera en bred rörelse för rättvis klimatomställning, biologisk mångfald, arbetsrätt, jämställdhet, djurrätt, rättvis handel och fred (ingen EU-armé). En bred lista under parollen ”Ett rättvist Europa” eller liknande. Där hade Vänsterpartiet kunnat vara den tongivande, men inte den enda kraften. Något att fundera på inför nästa EU-val.

Det är svårt att dra en enkel slutsats över de politiska trenderna i Europa. Glädjande att gröna partier går fram i många länder och vänstern i några (Portugal, Belgien, Irland, Danmark). Men också högerextrema partier skördar framgångar, liksom liberala. Det är en rätt spretig bild som skiljer sig mellan länderna.

Vänstergruppen GUE/NGL går ned från 50 till ungefär 40 ledamöter. Det är synd, men vi spottar i händerna och tar nya tag. Bättre än så här kan vi.

 

Rösta för kommande generationer

Jag är ny krönikör i Miljömagasinet. Nedan eller här mitt första bidrag.

Rösta för kommande generationer
Miljömagasinet, 2019-05-22
Vi politiker ska säga som det är, brukar det påstås. Så, låt oss då göra det. Det råder nödläge för klimatet och den biologiska mångfalden.
Redan i dag tvingas miljontals människor bort från hus och hem i fattiga länder på grund av klimatförändringen. Klimatkrisen skapar konflikter om landområden och naturresurser. Extremvädren i världen breder ut sig, nu senast med cyklonen i Mocambique. Det mesta talar för att perioden av torka och skogsbränder redan har inletts i Sverige. Flera allvarliga tillbud har redan skett. Har vi rätt beredskap för detta? Nyligen konstaterade FN:s expertpanel om biologisk mångfald, IPBES, att en miljon växt- och djurarter riskerar utrotning. Klimatkrisen är en av de värsta pådrivarna för detta. Rapporten förändrar egentligen allt och är i sig ett exempel på nödläge.

Häromdagen kom uppgiften om att halten koldioxid i atmosfären nu uppgått till 415 miljondelar, den högsta nivån på de senaste tre miljoner åren. Och trots klimatlag, ramverk och ett antal viktiga åtgärder ökade utsläppen av växthusgaser i Sverige i fjol.

Ja, det råder ett nödläge.

Tänk om vi kunde få ett EU-parlament som tar till sin första uppgift att utropa nödläge för klimatet och den biologiska mångfalden. Och efter utlysandet av nödläget fattar en serie beslut där planetens överlevnad prioriteras framför allt annat. Och på EU-nivå finns det en hel del att göra.

Avskaffa EU:s miljöskadliga subventioner. Enbart flyget subventioneras med hissnande 200-300 miljarder kronor varje år i Europa, främst i form av att flygbränslet är skattebefriat. Den svenska S/MP-regeringen har lobbat i Bryssel för mångmiljonbidrag till byggandet av en så kallad LNG-terminal i Göteborg, alltså en terminal för fossil naturgas. Storskalig animalieindustri med intensivuppfödning av djur, foderimport och slakt på löpande band gynnas med miljardtals euro varje år. Ju större bolag, desto högre subventioner. Pengarna borde i stället gå till att främja hållbar växtbaserad mat.

På tal om pengar. Tänk om vi kunde göra om Europeiska investeringsbanken till en renodlad klimatinvesteringsbank? Då skulle vi snabbt kunna ställa om EU till 100 procent förnybart och med hållbara transporter.

En annan viktig fråga är att medlemsstaterna aldrig någonsin ska tvingas försämra bra politik för miljö, folkhälsa och arbetsrätt. Tyvärr sätter EU den fria konkurrensen före allt annat. Här behöver vi EU-parlamentariker som tar strid för progressiv politik kontra marknadsfundamentalismen. Detta gäller även EU:s handelspolitik där EU ensidigt prioriterar avtal på de stora bolagens villkor. Frihandel? Nej, vi behöver rättvis handel.

Klimatnödläget fordrar politiker med krisinsikt och som är beredda att agera nu. Den 26 maj är det DU som väljer. Jag hoppas du röstar på ett parti och en kandidat som alltid sätter miljön och social och ekonomisk rättvisa först. Jag noterar att Vänsterpartiets EU-parlamentariker Malin Björk är i topp i alla svenska och europeiska miljögranskningar. Det är ett kvitto på väl utfört arbete, något vi nu vill göra ännu bättre.

Men valet är förstås ditt. Rösta med hjärtat och för våra kommande generationer.

Jens Holm (V)
riksdagsledamot

Varför EU-subventioner till fossilgas i Sverige?

Varför denna storskaliga investering i fossil naturgas, som dessutom ska kunna skickas ut på vårt nationella gasnät? Och varför går EU-subventioner till byggandet av fossilgasterminalen? Regeringen har nu beslutet i sin hand. Detta kommer jag diskutera med energiminister Anders Ygeman (S) inom kort. Läs min interpellation här eller nedan.

Fossilgasterminalen i Göteborg
Interpellation 2018/19:260 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Det råder ett akut läge för klimatet. Även de svenska utsläppen ökade förra året. Enligt vår nya klimatlag och vårt klimatpolitiska ramverk måste alla politikområden verka för att klimatmålen ska uppnås. Fortsatta satsningar på fossil energi torde därför vara uteslutna.

I ljuset av detta väcker bolaget Swedegas planer för hamnterminaler för import av flytande naturgas (LNG) på ett antal platser i Sverige ett antal frågor, i synnerhet den planerade LNG-terminalen i Göteborg. Terminalen LNG Göteborg är redan delvis byggd för att kunna tanka fartyg med LNG som bränsle – men den är även tänkt att kopplas an till det befintliga svenska gasnätet. En begränsad användning av LNG kan vara en tillfällig övergångslösning när sjöfarten ska gå över till hållbara drivmedel. Men skulle terminalen kopplas på det fasta gasnätet finns en uppenbar risk att fossil naturgas importeras och sprids i Sverige i stor skala. Detta torde vara helt i strid med våra klimatambitioner och visionen om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det skulle också försvåra främjandet av biogas.

För att kunna använda denna infrastruktur för en ökad svensk försörjning av fossilgas krävs regeringens godkännande. I dagsläget ligger en koncessionsansökan på regeringens bord för beslut om tillstånd för påkoppling på det svenska gasnätet. Detta skulle enligt Energimarknadsinspektionens yttrande möjliggöra en ökad import av fossil naturgas i 40 år.

Snarare än att skjuta ifrån sig makten i denna fråga har regeringen nu chans att ta ansvar för klimatet. Det är fullt möjligt att neka ett koncessionstillstånd av klimatskäl. Enligt professor i rättsvetenskap Maria Pettersson och professor i konstitutionell rätt Joakim Nergelius är det regeringens uppdrag att göra en självständig bedömning av sådana här tillståndsansökningar, och då finns det utrymme för klimathänsyn (Dagens ETC den 23 augusti 2018).

Med regeringens stöd har LNG-terminalen i Göteborg beviljats EU-subventioner på närmare 20 miljoner kronor (genom EU:s program för transeuropeiska nät, TEN-T och det så kallade CEF-programmet). Samtidigt som regeringen driver en aktiv politik för att andra länder ska fasa ut sina fossilsubventioner har man alltså verkat för egna. Hur hänger det ihop?

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Är det statsrådets bedömning att en storskalig användning av fossil naturgas är förenlig med de svenska klimatmålen?
När kommer regeringen att hantera koncessionsansökan för att koppla på LNG-terminalen i Göteborg på det fasta gasnätet, och hur kommer regeringen att agera?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att inte fler offentliga subventioner ska betalas till LNG-terminalen i Göteborg?

EU – boktips

Härligt att EU-valrörelsen nu börjar dra igång. Själv har jag hållit i ett antal utbildningar för vänsterpartistiska valaktivister. Jag märker också att alltfler efterfrågar information om EU och klimatet, miljön, djuren, internationella handeln, banker, arbetsrätt och mycket annat. Jag skriver fortlöpande om politik, och ofta om EU på den här hemsidan. Jag har också skrivit böcker som delvis eller helt och hållet handlar om EU. Jag tipsar härmed om dessa två.


EU inifrån skrev jag 2009 i slutet av min tid som EU-parlamentariker. Den sålde slut två gånger från förlaget. Nu kan du köpa den som EU-bok till det förmånliga priset av 39 kronor. Ladda ned den redan nu om du inte har gjort det (den finns också hos Adlibris om du hellre vill köpa den där).


Om inte vi, vem? innehåller flera kapitel om EU, handelsavtal, statsstödsregler, miljögarantin (som inte är någon garanti), kemikalier, subventioner och annat som kan vara bra att hålla koll på inför EU-valet.  Du kan även köpa den från Bokus om du vill.

God läsning inför 26/5!

Brexit

Storbritannien har begärt en förlängning för sitt utträde från EU. Frågan kommer diskuteras ikväll på ett EU-toppmöte där bl a Stefan Löfven kommer att delta. Jag hoppas att det blir en förlängning. Det finns ingen anledning att straffa britterna för deras beslut att lämna EU. Behöver de mer tid ska de få det, och det viktigaste är att vi kan fortsätta att ha ett gott samarbete med Storbritannien och vi kan jobba och studera där liksom att de britter som vill komma till oss ska kunna göra det.

Idag diskuterade vi i EU-nämnden just dessa frågor med statsminister Stefan Löfven. Löfven var också öppen för ett senareläggande av Storbritanniens EU-utträde, så det var bra, men han borde vara ännu tydligare i frågan. Följ gärna vårt meningsutbyte med Stefan Löfven (jag kommer in vid 35:00 min).

Här kan du också se Brexitdebatten i riksdagens kammare med Stefan Löfven efter EU-toppmötet.

Har skrivit tidigare om Brexit, bl a här.

Hög tid att avskaffa storbolagens investerarskydd

EU har äntligen beslutat att investeraravtal mellan EU-länder ska avskaffas. Det är mycket glädjande. Det är investeraravtalen (även kallat ISDS) som gör att bolag kan stämma stater. Progressiv politik på t ex miljö- och folkhälsoområdet hotas när storbolag kan hota med massböter. Vattenfalls stämning av tyska staten två gånger på miljöområdet avskräcker. Men varför motarbetar den svenska regeringen att investerarskyddet också ska plockas bort från det internationella energifördraget, det avtal som Vattenfall använt för att stämma Tyskland.

Idag debatterade jag frågan med handelsminister Ann Linde (S). Att en socialdemokrat så krampaktigt försvarar storbolagens intressen hade jag inte väntat mig.

Se hela debatten här. 

Rädda klimatet från EUs statsstödsförbud

För alla vi som tycker att staten ska spela en avgörande roll i klimatomställningen är EU och dess s k statsstödsregler ett stort hinder. EUs statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (art 107 i EU-fördraget). Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol, statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Det säger sig självt att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, få hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar, rulla ut växtbaserad kost i stor utsträckning och… ja, ställa om samhället i grunden, då kommer vi behöva en aktiv statsmakt.

Även detta har EU förstått därför finns ett antal undantag upptagna i EUs fördrag (se art 107-109), men miljöskydd och klimatåtgärder finns inte med bland undantagen. Och för varje undantag fordras ett beslut från EU-kommissionen. Sverige har lyckas förhandla till sig undantag från statsstödsreglerna bl a för att ha lägre skatt på biogas och en del andra förnybara drivmedel. Men undantagen är bara temporära och kan försvinna nästa år. Och att få ett undantag är krångligt, så krångligt att regeringar ofta undviker att vidta viktiga åtgärder som eventuellt kan vara oförenliga med statsstödsreglerna.

Därför måste EUs och medlemsländernas miljö- och klimatpolitik befrias från statsstödsförbudet. Och jag ser en del positiva tecken på att just detta nu sker. Ett intressant exempel är EUs s k batteriallians. Batterialliansen handlar om att EU vill främja en storskalig utbyggnad av elbilstillverkning i Europa, och här är batterier (i dagsläget) avgörande. Svenska Northvolt är ett av de mest framstående exemplen. Här har EU faktiskt fattat ett aktivt beslut och sagt att det är OK med offentligt stöd för att bygga upp en inhemsk batteriproduktion. Detta trots att det eg är i strid med statsstödsreglerna och att miljö och klimat inte är ett skäl för undantag mot dessa.

Läs själva hur EU svarar på frågan om statsstödsregler i frågor och svar om batterialliansen.

EU håller också i dagsläget på att se över statsstödsreglerna i grunden. Därför är EU-valet ett perfekt tillfälle att lyfta frågan om att miljö- och klimathänsyn måste överordnas EUs inre marknad (där statsstödsreglerna sorterar). Alla anhängare av en progressiv klimatpolitik borde fråga partierna frågan: Vill ni göra om/slopa EUs statsstödsregler så att medlemsstaterna aktivt kan stödja verksamheter som bidrar till en bättre miljö-, folkhälso- och klimatpolitik?

Jag skriver om detta på s 78 ff i min bok Om inte vi, vem? Har du inte läst den beställ den idag.

Kommer Sverige verka för avskaffat investerarskydd?

Den här debatten ser jag fram emot (se min interpellation). EU-domstolen har dömt ut investerarskydd (ISDS) mellan EU-länder och nu ska de avtalen upphävas. Mycket bra! Bolag ska inte ges möjlighet att stämma stater i tribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet.

Men vad driver Sverige för linje egentligen? När vi hade frågan uppe i EU-nämnden i fjol (se anförande 205 ff) sa finansminister Magdalena Andersson (S) att Sverige backade upp förslaget, men inte när det gäller investerarskyddet i det s k Energifördraget. Varför det?, kan man undra. Kan det vara för att det är just det avtalet Vattenfall har använt när man stämt tyska staten två gånger. Detta och mycket annat hoppas jag få svar på i min debatt mot EU-minister Hans Dahlgren (S).

Se min interpellation via länken ovan eller nedan.

Sverige och investerarskyddet
Interpellation 2019-03-22, 2018/19:151
av Jens Holm (V) till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
Efter en dom i EU-domstolen i mars 2018 ska alla så kallade investeringsavtal mellan EU-länder upphävas. EU-kommissionen har med anledning av domslutet inlett en process där man uppmanar EU-länderna att häva de investerarskyddsklausuler som finns mellan EU-länderna. EU-kommissionen tolkar domslutet som att även den investerarskyddsklausul som finns inom ramen för det internationella energifördraget (International Energy Charter) är otidsenlig och ska upphävas mellan EU-länder. Detta är ett mycket välkommet agerande enligt Vänsterpartiets mening.

Investerarskydd innebär att bolag kan stämma stater i investerartribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater kan dock, omvänt, inte stämma bolag. Förfarandet brukar gå under bokstavsförkortningen ISDS, Investor State Dispute Settlement och har blivit en allt vanligare grund för bolag att stämma stater på. Sedan förfarandet påbörjades har 855 ISDS-processer inletts enligt UNCTAD:s senaste World Investment Report (2018) och antalet fall ökar konstant. Investerarstämningar har utvecklats till ett reellt hot mot progressiv lagstiftning på nationell nivå och försvårar för länder att agera för miljö, folkhälsa, stärkt välfärd och kampen mot klimatförändringen, för att nämna några exempel. Inget land vill tvingas betala mångmiljardbelopp i skadestånd till bolag. Som exempel kan nämnas att det är med grund i energifördragets investerarklausul som Vattenfall två gånger har stämt den tyska staten, 2009 och 2012. Det sistnämnda fallet för Tysklands avveckling av kärnkraften. Det fallet är ännu inte avgjort, men enligt uppgift kräver Vattenfall närmare 50 miljarder kronor av den tyska staten i kompensation. Fallet kommer inte att avgöras i svensk eller tysk domstol utan i en internationell investerartribunal i Washington. I det tidigare fallet vann Vattenfall i så måtto att de tyska politikerna valde att dra tillbaka de hårdare miljökraven på energibolagets kolkraftverk i Hamburg, helt i linje med Vattenfalls krav.

Därför är det mycket glädjande att EU-kommissionen nu vill upphäva de otidsenliga investerarskydden, som ger bolagen alla rättigheter och staterna endast skyldigheter. Men när vi behandlade den här frågan i EU-nämnden den 30 november 2018 framkom det att svenska regeringen inte vill upphäva investerarskyddet i Internationella energifördraget, utan endast i de bilaterala investeraravtalen mellan EU-länder. Detta framstår för mig som inkonsekvent. Bolag kan ju i så fall fortsätta att stämma stater när de flesta EU-länder är med i internationella energifördraget. Vi riskerar att fortsätta att ha en bolagens överrock på progressiv lagstiftning.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

Anser statsrådet att det är rimligt att bolag kan stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet?
Avser Sverige att följa EU-kommissionens rekommendation att verka för att investerarskyddet mellan EU-länder upphävs, inklusive det investerarskydd som finns i internationella energifördraget?

Agerar Sverige i EU för minskade flygutsläpp?

Nederländerna har lagt fram ett intressant förslag om att minska flygbranschens snabbt växande utsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna kommer också att arrangera en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska.

Vi hade nyligen det nederländska förslaget på EU-nämnden och än så länge är det oklart om regeringen backar upp förslaget. Här måste den svenska linjen vara glasklar. Därav min skriftliga fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Se nedan eller här. Se också det nederländska förslaget här: dp 9 AOB – not från Nederländerna

2019-02-15, Fråga 2018/19:233 Flygets utsläpp av växthusgaser
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
På det senaste sammanträdet med riksdagens EU-nämnd delgav finansministern en skrivelse från den nederländska regeringen. Nederländerna lyfte de snabbt växande utsläppen från flygsektorn och att denna utsläppsökning inte är i linje med Parisavtalets åtaganden om minskade växthusgasutsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna ville ha en diskussion om flygets utsläpp på kommande Ekofinmöte den 12 februari. Nederländerna arrangerar också en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska. Jag välkomnar det nederländska initiativet och hoppas att den svenska regeringen också gör det, till exempel på Ekofinsammanträdet, på kommande ministerråd och genom att aktivt delta på Nederländernas flyg- och klimatkonferens i juni. Det är viktigt att progressiva klimatröster backas upp när de hörs inom EU.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att agera för att stödja det nederländska förslaget om att minska flygets utsläpp av växthusgaser, och i så fall på vilket sätt?