Brexit

Storbritannien har begärt en förlängning för sitt utträde från EU. Frågan kommer diskuteras ikväll på ett EU-toppmöte där bl a Stefan Löfven kommer att delta. Jag hoppas att det blir en förlängning. Det finns ingen anledning att straffa britterna för deras beslut att lämna EU. Behöver de mer tid ska de få det, och det viktigaste är att vi kan fortsätta att ha ett gott samarbete med Storbritannien och vi kan jobba och studera där liksom att de britter som vill komma till oss ska kunna göra det.

Idag diskuterade vi i EU-nämnden just dessa frågor med statsminister Stefan Löfven. Löfven var också öppen för ett senareläggande av Storbritanniens EU-utträde, så det var bra, men han borde vara ännu tydligare i frågan. Följ gärna vårt meningsutbyte med Stefan Löfven (jag kommer in vid 35:00 min).

Här kan du också se Brexitdebatten i riksdagens kammare med Stefan Löfven efter EU-toppmötet.

Har skrivit tidigare om Brexit, bl a här.

Hög tid att avskaffa storbolagens investerarskydd

EU har äntligen beslutat att investeraravtal mellan EU-länder ska avskaffas. Det är mycket glädjande. Det är investeraravtalen (även kallat ISDS) som gör att bolag kan stämma stater. Progressiv politik på t ex miljö- och folkhälsoområdet hotas när storbolag kan hota med massböter. Vattenfalls stämning av tyska staten två gånger på miljöområdet avskräcker. Men varför motarbetar den svenska regeringen att investerarskyddet också ska plockas bort från det internationella energifördraget, det avtal som Vattenfall använt för att stämma Tyskland.

Idag debatterade jag frågan med handelsminister Ann Linde (S). Att en socialdemokrat så krampaktigt försvarar storbolagens intressen hade jag inte väntat mig.

Se hela debatten här. 

Rädda klimatet från EUs statsstödsförbud

För alla vi som tycker att staten ska spela en avgörande roll i klimatomställningen är EU och dess s k statsstödsregler ett stort hinder. EUs statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (art 107 i EU-fördraget). Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol, statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Det säger sig självt att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, få hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar, rulla ut växtbaserad kost i stor utsträckning och… ja, ställa om samhället i grunden, då kommer vi behöva en aktiv statsmakt.

Även detta har EU förstått därför finns ett antal undantag upptagna i EUs fördrag (se art 107-109), men miljöskydd och klimatåtgärder finns inte med bland undantagen. Och för varje undantag fordras ett beslut från EU-kommissionen. Sverige har lyckas förhandla till sig undantag från statsstödsreglerna bl a för att ha lägre skatt på biogas och en del andra förnybara drivmedel. Men undantagen är bara temporära och kan försvinna nästa år. Och att få ett undantag är krångligt, så krångligt att regeringar ofta undviker att vidta viktiga åtgärder som eventuellt kan vara oförenliga med statsstödsreglerna.

Därför måste EUs och medlemsländernas miljö- och klimatpolitik befrias från statsstödsförbudet. Och jag ser en del positiva tecken på att just detta nu sker. Ett intressant exempel är EUs s k batteriallians. Batterialliansen handlar om att EU vill främja en storskalig utbyggnad av elbilstillverkning i Europa, och här är batterier (i dagsläget) avgörande. Svenska Northvolt är ett av de mest framstående exemplen. Här har EU faktiskt fattat ett aktivt beslut och sagt att det är OK med offentligt stöd för att bygga upp en inhemsk batteriproduktion. Detta trots att det eg är i strid med statsstödsreglerna och att miljö och klimat inte är ett skäl för undantag mot dessa.

Läs själva hur EU svarar på frågan om statsstödsregler i frågor och svar om batterialliansen.

EU håller också i dagsläget på att se över statsstödsreglerna i grunden. Därför är EU-valet ett perfekt tillfälle att lyfta frågan om att miljö- och klimathänsyn måste överordnas EUs inre marknad (där statsstödsreglerna sorterar). Alla anhängare av en progressiv klimatpolitik borde fråga partierna frågan: Vill ni göra om/slopa EUs statsstödsregler så att medlemsstaterna aktivt kan stödja verksamheter som bidrar till en bättre miljö-, folkhälso- och klimatpolitik?

Jag skriver om detta på s 78 ff i min bok Om inte vi, vem? Har du inte läst den beställ den idag.

Kommer Sverige verka för avskaffat investerarskydd?

Den här debatten ser jag fram emot (se min interpellation). EU-domstolen har dömt ut investerarskydd (ISDS) mellan EU-länder och nu ska de avtalen upphävas. Mycket bra! Bolag ska inte ges möjlighet att stämma stater i tribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet.

Men vad driver Sverige för linje egentligen? När vi hade frågan uppe i EU-nämnden i fjol (se anförande 205 ff) sa finansminister Magdalena Andersson (S) att Sverige backade upp förslaget, men inte när det gäller investerarskyddet i det s k Energifördraget. Varför det?, kan man undra. Kan det vara för att det är just det avtalet Vattenfall har använt när man stämt tyska staten två gånger. Detta och mycket annat hoppas jag få svar på i min debatt mot EU-minister Hans Dahlgren (S).

Se min interpellation via länken ovan eller nedan.

Sverige och investerarskyddet
Interpellation 2019-03-22, 2018/19:151
av Jens Holm (V) till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
Efter en dom i EU-domstolen i mars 2018 ska alla så kallade investeringsavtal mellan EU-länder upphävas. EU-kommissionen har med anledning av domslutet inlett en process där man uppmanar EU-länderna att häva de investerarskyddsklausuler som finns mellan EU-länderna. EU-kommissionen tolkar domslutet som att även den investerarskyddsklausul som finns inom ramen för det internationella energifördraget (International Energy Charter) är otidsenlig och ska upphävas mellan EU-länder. Detta är ett mycket välkommet agerande enligt Vänsterpartiets mening.

Investerarskydd innebär att bolag kan stämma stater i investerartribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater kan dock, omvänt, inte stämma bolag. Förfarandet brukar gå under bokstavsförkortningen ISDS, Investor State Dispute Settlement och har blivit en allt vanligare grund för bolag att stämma stater på. Sedan förfarandet påbörjades har 855 ISDS-processer inletts enligt UNCTAD:s senaste World Investment Report (2018) och antalet fall ökar konstant. Investerarstämningar har utvecklats till ett reellt hot mot progressiv lagstiftning på nationell nivå och försvårar för länder att agera för miljö, folkhälsa, stärkt välfärd och kampen mot klimatförändringen, för att nämna några exempel. Inget land vill tvingas betala mångmiljardbelopp i skadestånd till bolag. Som exempel kan nämnas att det är med grund i energifördragets investerarklausul som Vattenfall två gånger har stämt den tyska staten, 2009 och 2012. Det sistnämnda fallet för Tysklands avveckling av kärnkraften. Det fallet är ännu inte avgjort, men enligt uppgift kräver Vattenfall närmare 50 miljarder kronor av den tyska staten i kompensation. Fallet kommer inte att avgöras i svensk eller tysk domstol utan i en internationell investerartribunal i Washington. I det tidigare fallet vann Vattenfall i så måtto att de tyska politikerna valde att dra tillbaka de hårdare miljökraven på energibolagets kolkraftverk i Hamburg, helt i linje med Vattenfalls krav.

Därför är det mycket glädjande att EU-kommissionen nu vill upphäva de otidsenliga investerarskydden, som ger bolagen alla rättigheter och staterna endast skyldigheter. Men när vi behandlade den här frågan i EU-nämnden den 30 november 2018 framkom det att svenska regeringen inte vill upphäva investerarskyddet i Internationella energifördraget, utan endast i de bilaterala investeraravtalen mellan EU-länder. Detta framstår för mig som inkonsekvent. Bolag kan ju i så fall fortsätta att stämma stater när de flesta EU-länder är med i internationella energifördraget. Vi riskerar att fortsätta att ha en bolagens överrock på progressiv lagstiftning.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

Anser statsrådet att det är rimligt att bolag kan stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet?
Avser Sverige att följa EU-kommissionens rekommendation att verka för att investerarskyddet mellan EU-länder upphävs, inklusive det investerarskydd som finns i internationella energifördraget?

Agerar Sverige i EU för minskade flygutsläpp?

Nederländerna har lagt fram ett intressant förslag om att minska flygbranschens snabbt växande utsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna kommer också att arrangera en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska.

Vi hade nyligen det nederländska förslaget på EU-nämnden och än så länge är det oklart om regeringen backar upp förslaget. Här måste den svenska linjen vara glasklar. Därav min skriftliga fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Se nedan eller här. Se också det nederländska förslaget här: dp 9 AOB – not från Nederländerna

2019-02-15, Fråga 2018/19:233 Flygets utsläpp av växthusgaser
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
På det senaste sammanträdet med riksdagens EU-nämnd delgav finansministern en skrivelse från den nederländska regeringen. Nederländerna lyfte de snabbt växande utsläppen från flygsektorn och att denna utsläppsökning inte är i linje med Parisavtalets åtaganden om minskade växthusgasutsläpp. Nederländerna pekade på det självklara att EU:s medlemsländer måste vidta skyndsamma åtgärder för att minska flygets utsläpp av växthusgaser och nämnde flygskatt eller skatt på flygbränsle som alternativ. Nederländerna ville ha en diskussion om flygets utsläpp på kommande Ekofinmöte den 12 februari. Nederländerna arrangerar också en konferens i juni i år om hur flygets utsläpp ska kunna minska. Jag välkomnar det nederländska initiativet och hoppas att den svenska regeringen också gör det, till exempel på Ekofinsammanträdet, på kommande ministerråd och genom att aktivt delta på Nederländernas flyg- och klimatkonferens i juni. Det är viktigt att progressiva klimatröster backas upp när de hörs inom EU.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att agera för att stödja det nederländska förslaget om att minska flygets utsläpp av växthusgaser, och i så fall på vilket sätt?

Bra med plastförbud

EU-parlamentet har idag röstat igenom förbud mot ett antal engångsplastartiklar. Det handlar om plastsugrör, tops, tallrikar, drinkpinnar och ballongpinnar. Dessutom kommer insamlingskraven att skärpas för ytterligare en handfull olika plastartiklar som plastpåsar, flaskor och snabbmatsförpackningar.  EU-parlamentet lade också till plast i sanitetsprodukter på listan över plastprodukter som ska begränsas. De rena förbuden ska gälla from 2021, om jag förstått saken rätt.

Det här är ett välkommet beslut, och bättre än väntat för att komma från EU. De tiotalet plastartiklar som nu regleras utgör 70 procent av det marina plastskräpet (å andra sidan är det bara en liten del av plastskräpet i Europa som blir skräp i haven, men vi lämnar den frågan därhän). Självklart kan man tycka att det är att sila mygg och svälja kameler. Varför görs inget åt ALLA plastförpackningar och alla andra tusentals plastprodukter? Och varför inga tydligare producentkrav på den plast som sätts ut på den europeiska marknaden, där endast återvinningsbart material borde få finnas kvar?

Men det är ändå ett välkommet beslut för det börjar i rätt ände, nämligen där plasten produceras. Genom att reglera bort vissa onödiga artiklar från marknaden visar Europas lagstiftare att det går att ställa krav på industrin. Och att detta är en metod som är långt mycket effektivare än att vädja till en förment konsumentmakt. Fungerar detta hoppas jag att man kan gå vidare och reglera alla andra engångsartiklar. Alltså att detta bara är början. Syftet borde vara att endast sådant som går att reparera, rekonditionera, återanvända och, slutligen, materialåtervinna ska få sättas ut på marknaden. Produkter med engångsanvändning som syfte borde per definition regleras bort (med utrymme för viktiga undantag för t ex vården).

Det är viktigt att agera mot slit- och slängsamhället nu. Plastförbrukningen i världen har ökat i en närmast exponentiell takt. Vi använder idag 20 gånger mer plast än för 50 år sedan. Om inget görs kommer den plastproduktionen i världen fördubblas ytterligare de kommande 20 åren. Endast en mindre del av den plast som produceras återvinns eller återanvänds. Det är helt enkelt billigare att endast producera nytt istället för att hushålla med det vi har. Det här skapar mängder av plastavfall, bara i EU 26 miljoner ton årligen (mer än hälften av detta är förpackningar). Snart finns det mer plastskräp i haven än det finns levande djur. Det är en motbjudande tanke. Ytterst är detta också en klimatfråga. Enligt EUs s k plaststrategi leder endast plastproduktionen till utsläpp på 400 miljoner ton CO2 varje år.

Så, om detta är början på en stenhård reglering av EUs inre marknad där miljön överordnas kortsiktiga vinstintressen då börjar det hända saker. Låt oss åtminstone idag få hoppas att det är just det som sker nu.

Underlätta för tågresandet i Europa

Jag och Deniz Butros skriver idag om att göra det enklare och billigare att resa med tåg i Europa. Läs vår artikel nedan eller här.

Underlätta för tågresandet i Europa
ETC, 2018-05-25
Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.

Även om oron för klimatförändringar är stor ökar svenskars flygresor och har gjort så sedan början av 1990-talet. I kontrast till Naturvårdsverkets siffror om ökade flygresor har debatten om flygskatten fått fler att välja att stanna på marken. Det är ett steg i rätt riktning som bör uppmuntras. Men att sluta flyga ska inte innebära att vi tvingas sluta resa.

Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.
EU har nyligen presenterat förslag till ny flerårsbudget. EU-kommissionen vill utöka budgeten och de utökade anslagen kommer främst att gå till att bygga murar mot omvärlden och militär upprustning.

Trots högtidstal om en klimatanpassad budget finns stora delar av miljöskadliga subventioner inom jordbruk, infrastruktur och nät för fossilgas kvar. Det rimmar illa med svenskars oro över klimatförändringar och EU:s internationella klimatåtaganden.

Att många reser och upptäcker en större del av världen är bra. Det vill vi fortsätta uppmuntra till, samtidigt som vi måste få ned våra koldioxidutsläpp. Många flygresor skulle enkelt kunna ersättas med tågresor.

EU har idag ett pågående arbete kopplat till fjärde järnvägspaketet i vilket det finns flera positiva idéer. Exempelvis innefattar det ökad säkerhet och att sammankoppla spår och tekniska system som ska underlätta tågförbindelser mellan länder.

Dessvärre driver EU också på för avregleringar och privatiseringar för att underlätta för marknaden istället för resenären. Detta har resulterat i en myriad av biljettsystem, höga biljettpriser, icke samordnade tidtabeller och undermålig service, försvårar och även riskerar att fördyra tågresor genom Europa.

För att järnvägen på allvar ska ersätta flygresandet behöver Sverige verka för att EU samordnar järnvägen inom Europa. Detta bör inkludera förenkling och samordning av biljettsystem samt synkronisering av tidtabeller för att underlätta tågbyten. Det ska finnas ett bokningssystem där människor lätt kan köpa tågbiljetter över hela Europa. Det måste ställas politiska krav på tågoperatörerna att erbjuda nattåg på viktiga sträckor.

När vi kan kliva på tåget på kvällen och morgonen efter vakna i Hamburg, Warszawa, Prag, Amsterdam eller Paris blir tåget på allvar ett alternativ till flyget på de flesta sträckor i Europa.

I Sverige vill vi att regeringen uppdrar åt SJ att införa nattågsförbindelser från Sverige ut i Europa och återinför utlandsbokningstjänsten. SJ:s vinstkrav måste avskaffas till förmån för billigare biljetter och intäkterna från flygskatten ska gå till upprustning av järnvägsnätet.

Det är viktigt att möta de ökande flygresorna med andra mer miljövänliga möjligheter att resa. Här har tåget en viktig roll att spela och EU borde vara en central aktör för att klara utmaningen. Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Vägen dit är bara en tågresa bort och val av rätt politiker i september och det efterföljande EU-valet.

Deniz Butros (V), partistyrelseledamot
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och partistyrelseledamot

Ett rättvist och hållbart Europa

Idag hade jag förmånen att berätta om Vänsterpartiets EUpolitik. Nedan mitt anförande. Mitt anförande med efterföljande diskussion (ca en tim) går att se här (sök rätt på videoklipp). Du kan också ladda ned mitt anförande som pdf här: RättvistHållbartEuropa2018-05-24_JensHolm

holm_europahuset_2018-05-24

Ett rättvist och hållbart Europa
Europahuset, Jens Holm (V)
Ensam är inte stark. Det är en sanning som gäller även för politiken, och inte minst länder emellan. Krig och fred, människor på flykt, naturresurser och inte minst klimatförändringen är alla exempel på frågor som ett land självt inte kan lösa. Vi behöver samarbeta för att hitta lösningar. Samarbete i Norden, i FN och självklart i Europa är därför helt grundläggande för oss i Vänsterpartiet.

Men hur mår det europeiska samarbetet egentligen idag, och kan vänstern bidra till förändring? Nej, det samarbetet mår inte särskilt bra och behoven av förändring är stora.

• I en tid av växande klyftor mellan människor och en massarbetslöshet i praktiskt taget alla EU-länder räddas banker men människor offras.
• När Syrienkriget nu är inne på sitt sjunde år stänger EU sina gränser för människor på flykt. Internt klarar man inte ens av det mest grundläggande; att alla länder ska ta ansvar för de flyktingar som kommit. Och EU och dess medlemsländer låter Erdogans Turkiet agera gränsvakt för det Fort Europa som nu byggs upp.
• Även om EU glädjande nog ställt sig bakom Parisavtalet gör unionen inte det som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser. Och varför hindras medlemsländer gång på gång från att gå före på miljöområdet? När marknaden ställs mot miljö- och folkhälsa vinner nästan alltid marknaden.
• Och Brexit – Storbritanniens utträde ur EU – har ställt hela EU inför ett existentiellt dilemma. Vad gör vi nu?, frågan har ställts många gånger i Bryssel. Men tyvärr har svaret varje gång från EU-etablissemanget varit att ge mer makt till EU, inte mindre. Med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junkers vision får EU alltmer statsliknande former.
Att fortsätta på den inslagna banan, där den inre marknaden är helig och där alltfler beslut fattas centralt från Bryssel vore mycket olyckligt. Det är att göra EU till alltmer av en stat, och mindre av samarbete mellan länder.

Jag – och Vänsterpartiet – har en vision om ett annat Europa, en vision vi delar med många andra moderna rödgröna partier i Europa. Visionen bygger på samarbete kring några av vår tids största utmaningar. Och då talar jag inte om företagens konkurrenskraft, skattenivåer eller stabilitetspakter. Nej, det handlar om ett Europa där vi successivt bryter ned de stora ekonomiska klyftorna, skapar jobb åt alla och tar vårt ansvar för utsläpp av växthusgaser och ställer om till helt och hållet hållbara nivåer. Några av komponenterna i visionen är:

• Ett EU där medlemsländerna har den självklara rätten att gå före med mer progressiv lagstiftning än ett EU-minimum. Det gäller inte minst på miljö- och folkhälsoområdet. Bra lagar för att rädda miljön och vår hälsa ska aldrig vara ett handelshinder.
• Ett EU där social dumpning inte existerar. Löntagare ska få schyssta löner och arbetsvillkor. Krav på kollektivavtal ska alltid kunna ställas. Detta kan regleras genom ett s k socialt protokoll.
• Ett EU som är fritt från ekonomiska dogmer om avregleringar, konkurrens och förbud mot statsstöd. Där man erkänner att en storlek inte passar alla. Att Euron varit förödande för många av unionens medlemsstater och skapat nya spänningar och assymetrier. Länder som så önskar ska erbjudas ett organiserat utträde ur EMU. Sverige ska självklart aldrig anslutas.
• Ett EU som sluter rättvisa handelsavtal med omvärlden, som främjar handel och utbyten och där länder aldrig tvingas till ambitionssänkningar och s k investerarskydd tas bort. Och ett EU som avskaffar de nykoloniala fiskeavtalen med utvecklingsländer och omvandlar dessa till utvecklingsprojekt för lokalt hållbart fiske i de länderna.
• Ett EU där vi bestämmer själva över hur våra livsmedel ska produceras, d v s där den gemensamma jordbrukspolitiken är avskaffad. Eftersom detta kan stöta på ett visst motstånd vore ett bra första steg en grundläggande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken där bidrag endast betalas ut för de kollektiva nyttor som lantbrukarna producerar, t ex i form av jordbruksmetoder som värnar biologisk mångfald och minskar utsläppen av växthusgaser.
• Ett EU där utvecklingen mot ett gemensamt försvar t ex i form av PESCO och försvarsmaterielbyrån avvecklas. Där vi slutar exportera vapen som göder krig och död i andra länder. EU ska värna freden, inte underminera den.
• Ett EU som genomgått en grundläggande demokratisering. Där EU fattar beslut om färre säker, men bättre. Där lobbyister och särintressens makt brutits. Där EU-kommissionens monopol på lagstiftning har brutits. Där vi samarbetar mer direkt mellan parlament och lokala politiska församlingar.

Det här är vad vi kallar ett rättvist och hållbart Europa. Ett annat Europa är möjligt.

Men, invänder kanske någon, ni i Vänsterpartiet är ju EU-motståndare. Det stämmer att vårt partiprogram föreskriver ett svenskt utträde. Så tycker vi som parti, och jag också. Men vi respekterar också den svenska folkomröstningen där en majoritet av svenska folket 1994 beslutade om en svensk EU-anslutning. Jag gillar den EU-kritiska ådran hos mitt parti. Den gör att vi aldrig tar något för givet. Vi synar EU i sömmarna. Det är därför som vi kan uppfattas som envisa kritiker. Precis så. Det är endast genom kritik som vi kan uppnå förändring. Och förändring är vad vi brinner för.

Just nu håller jag på att planera för min och min familjs femte tågluff på raken. Videbaek i Danmark, Lübeck i Tyskland, Geneve i Schweiz och Sitges i Spanien är några av våra resmål. Under de många timmarna på tågen brukar vi diskutera olika länder, vad som är annorlunda och vad som är likt hemma. Hur ser tågen ut? Hur smakar glassen? Är man inte lite vänligare i de flesta andra länder? Och hur kan holländskan vara så lik, men ändå olik svenskan? Jag tror det händer något med dig som barn i de samtalen, på resorna. Din förståelse för andra växer. Och är det något vi behöver mer av i dessa tider så är det ett öppet sinne mot det som finns utanför våra gränser.

Men att resa innebär också att se samhällets skuggsidor. Och det finns för mycket av dessa i Europa idag. Jag vill därför att mina barn, när de reser iväg på sin första tågluff utan mamma och pappa ska få resa ut i ett Europa som är öppet och tolerant, som är jämställt mellan kvinnor och män, utan stora ekonomiska skillnader, där alla har ett meningsfullt jobb och nånstans att bo. Att de får resa i ett Europa där vi på allvar har påbörjat omställningen mot ett samhälle där vi lever inom de ramar som vår planet satt upp.

Är det möjligt?
Ja.
Men då måste EU förändras i grunden. Både till form och innehåll.

Det behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU

Johan Lönnroth, nationalekonom och tidigare vice-ordförande i Vänsterpartiet, har läst min Om inte vi, vem? och kommenterat den i Arbetaren. Jag svarar honom i samma tidning. Det svaret kan du läsa här eller nedan.

Det behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU
Arbetaren, 2018-02-28
Det glädjer mig att Johan Lönnroth uppskattar min senaste bok, Om inte vi, vem?. Men vi är som bekant inte helt överens i synen på EU. Ingen vill hellre än jag att EU ska kunna användas för progressiva syften, i synnerhet arbetslöshetsbekämpning och klimatkamp. Men när åtstramningspolitiken, genom euron och konvergenskriterier, försvårar den ”new deal” som Lönnroth önskar, är det svårt att vara annat än kritisk.

Inte heller kan jag känna någon entusiasm för en union som tvingar medlemsländerna att avreglera järnvägsnätet (inte bra för tågresandet), där statsstöd per definition är förbjudet, som tvingar medlemsländer att försämra miljölagar och har en jordbrukspolitik med miljardsubventioner till ohållbart jordbruk.

EU uppstod som ett efterkrigsprojekt för industrialisering på marknadens villkor och miljödimensionen har, i bästa fall, kommit in som jästen efter degen. Allt detta tydliggör jag i min bok med talrika exempel.
Visst har Lönnroth rätt i att länder som Polen och Ungern leds av reaktionära krafter, och det är inte EU:s fel. Men det är EU som har ambitionen om en gemensam asyl- och migrationspolitik och hittills har den inte imponerat. Det har blivit en gemensam gräns mot omvärlden, något som förstärkts genom avtalet med Turkiet och förstärkta så kallade push-åtgärder mot flyktingar (det vill säga göra tillvaron så eländig så att de reser tillbaka till ursprungsländerna).

EU:s handels- och investeringspolitik är tyvärr ännu ett sorgligt exempel på att marknadshänsynen överordnas allt annat, det jag brukar kalla marknads-fundamentalism. Det är EU som varit den pådrivande parten i storföretags så kallade investerarskydd, förlängning av patent och krav på avreglering av offentliga tjänster i avtalen TTIP med USA och nu aktuella CETA med Kanada.

Att använda dessa för att få igenom progressiv politik på andra sidan Atlanten, som Lönnroth, är inne på är som att diskutera nedrustning på en vapenmässa. Naivt är bara förnamnet.

Johan Lönnroth ska ha erkännande för att han inte ger upp försöken att göra EU till en progressiv kraft i världen. Men jag tycker att hans bild är dåligt uppdaterad. En stor del av den europeiska vänstern – Podemos, France Insoumise, Bloco de Esquerda som några exempel – har lämnat den tidigare rosenröda EU-synen för en mycket mer kritisk. Jag tror att eurons totala fiasko och att massarbetslösheten har bitit sig fast är ett av skälen till den tillnyktringen.

Det gör att det finns grund för ett nytt europeiskt vänstersamarbete där ja eller nej till EU är irrelevant och där vikten av ett gemensamt vänsterprojekt för rättvisa och klimatomställning blir gemensamma nämnare. Jag skriver om även det vänsterarbetet, som går under namnet ”Plan B”, i min bok.

Ska den svenska vänstern bidra till att i grunden förändra europeisk politik behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU. I det ligger en nykter syn som är lika öppen för ett svenskt utträde som välkomna, och vara pådrivande i, de eventuella reformer leder EU åt ett mer progressivt håll. En kritisk ambivalent inställning blir därför logiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och författare till Om inte vi, vem? (Sjösala förlag 2017)

Vänsterpartiet kräver öppna möten i EU-nämnden

Nu är äntligen vårt betänkande färdigt. Ett och ett halvt år av utredande och förhandlande är över. Men synd att kommittén inte kom i mål med öppna EU-nämndssammanträden, det borde vi ha. Se mitt pressmeddelande nedan.

Vänsterpartiet kräver öppna möten i EU-nämnden
Riksdagens parlamentariska EU-kommitté är idag färdig med sitt arbete att se över riksdagens arbete med EU-frågor. Vänsterpartiet reserverar sig mot beslutet att hålla EU-nämndens möten stängda för allmänheten.

Arbetet har pågått i 1,5 års tid under vice talman Tobias Billströms ledning. Vänsterpartiet har ingått i kommittén. I stort välkomnar Vänsterpartiet att betänkandet nu är justerat, men reserverar sig mot att EU-kommittén inte föreslår att EU-nämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten.
– Människor kritiserar med rätta EU för brist på demokrati och insyn. Därför hade öppna EU-nämndsammanträden kunnat vara ett sätt att göra EU-arbetet lite öppnare för allmänheten, säger Jens Holm (V) ledamot i riksdagens EU-kommitté.

I dagsläget är det endast möjligt att följa EU-nämndens möten under de öppna sammanträdena med statsministern och inför EU:s toppmöten. Vänsterpartiets bedömning är att dessa möten fungerar väl och att intresset från allmänhet och journalister är stort.
– Kan vi ha öppna sammanträden med statsministern kan de vara öppna i alla andra sammanhang också. I Danmark är motsvarande sammanträden öppna för allmänheten och media och det har enligt uppgift fungerat mycket bra. Varför kan vi inte göra likadant i Sverige? säger Jens Holm.
– Genom att ha öppna sammanträden i EU-nämnden tror vi att intresset för EU-frågor skulle kunna öka i Sverige. Det skulle bli lättare för medborgarna att följa vad som sägs i riksdagen och om de besluten sedan följs upp i Bryssel, säger Jens Holm.

Den parlamentariska EU-kommitténs betänkande går nu vidare för fortsatt behandling i riksdagen och väntas slutligen klubbas i riksdagen i slutet av 2018.

För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64