Ge inte storbolagen fritt fram

Idag svarar jag och Håkan Svenneling Cecilia Malmström och Chrystia Freeland om handels- och investeringsavtalet CETA i GP. Läs inlägget där eller nedan.

Ge inte storbolagen fritt fram
Göteborgs-Posten, 2016-07-28
Vi delar inte handelskommissionär Cecilia Malmströms och Kanadas handelsminister Chrystia Freelands optimism kring handels- och investeringsavtalet, CETA.

Precis som Malmström och Freeland skriver föreslås det att det ska inrättas en investeringsskyddsdomstol i och med CETA. Den domstolen kommer vara öppen för bolag att stämma stater, men inte det omvända att stater ska kunna stämma företag. Domstolen kommer likt andra skiljedomstolar ligga utanför de ordinarie rättsväsendet.

Tvistlösningsmekanismer/domstolar finns kopplade till flera andra handelsavtal. Och de tjänar nästan alltid de stora bolagens intressen. Enligt FNs handelsorgan UNCTAD har storbolag i allt större utsträckning börjat använda dessa handelsdomstolar för sina egna syften. Så var t ex fallet när Barack Obama i fjol av miljöskäl stoppade bygget oljeledningen XL Keystone genom USA. Företaget TransCanada, som hade planerat bygget svarade med att stämma Obamaadministrationen på 15 miljarder dollar med NAFTA-avtalets domstol som grund. Svenska Vattenfall har två gånger stämt den tyska staten på miljardtals kronor för framsynta miljöbeslut; avvecklingen av kärnkraften och hårdare miljökrav på Vattenfalls kolkraftverk i Hamburg. I alla dessa fall har bolagen använt sig av internationella handelsdomstolar utanför det ordinarie rättsväsendet och krävt mångmiljardbelopp.

En liknande domstol vill nu Malmström och Freeland koppla till avtalet mellan EU och Kanada. Varför ska en sådan extraordinär rättsform inrättas? Vad är det för fel på våra svenska, europeiska eller kanadensiska rättsväsenden? Varför ska storbolag ges möjligheter att överpröva demokratiskt fattade beslut? Det borde CETA-anhängarna Malmström och Freeland svara på.

Malmström/Freeland framställer CETAs krav kring offentlig upphandling som något positivt. Men effekten kommer att bli att det blir ännu svårare för våra offentliga upphandlare, t ex i Göteborgs stad, att ställa progressiva krav i upphandlingen.

Att få ned tullar och tariffer och underlätta internationell handel är en bra sak. Men tullnivåerna är redan nu rekordlåga inom det transatlantiska området. Ett allomfattande handels- och investeringsavtal som överordnar handelsintressena framför progressiv politik är inte vad Europa, Kanada eller Göteborg behöver.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och tidigare EU-parlamentariker
Håkan Svenneling (V), riksdagsledamot och handelspolitiskt ansvarig

 

EU och Sverige efter Brexit

Imorgon inleds EUs toppmöte. Storbritanniens folkomröstningsbeslut om att lämna EU och flyktingpolitik blir de två stora frågorna. Som vanligt hoppas jag att Sverige spelar en aktiv och pådrivande roll på mötet. Gällande Storbritannien kan man antingen välja att straffa det brittiska folket, alltför att andra länder inte ska följa i deras spår. Jag noterar att EU-kommissionen verkar vara inne på en sådan linje. Den andra vägen att gå är att tona ned undergångstonerna och lösa situationen. Det är precis det som borde bli Stefan Löfvens roll på toppmötet imorgon och övermorgon.

Imorgon kl 8.00 möts vi i riksdagens EU-nämnd. Jag kommer att ta upp följande:

  1. Folkomröstningen är avklarad och en majoritet av Storbritanniens befolkning har röstat för att lämna EU. Egentligen är jag inte särskilt förvånad över resultatet. Nästan alla få gånger folket får rösta om EU röstar man för mindre EU och att makt ska tas tillbaka. Så även i det här fallet. I de flesta EU-länder har vi också sett hur inkomstklyftor har ökat och hur folk med rätta är upprörda över detta. EU har varit en pådrivare i den utvecklingen och krävt avregleringar och privatiseringar i medlemsländerna. På arbetsplatser runt om i Europa står arbetare sida vid sida och gör samma jobb men till helt olika villkor och löner. EU förbjuder, eller åtminstone kraftigt försvårar, medlemsländerna att ställa schyssta villkor (se Lavaldomen m m). När den sociala dumpningen sätts som norm blir folk med rätta förbannade, likaså när klyftorna vuxit så mycket att en toppchef tjänar 100-150 ggr mer än en vanlig arbetare. Det går inte längre att stoppa huvudet i sanden för detta. Problemen måste adresseras, och lösas.
  2. Stefan Löfven måste verka för att Storbritannien erbjuds ett avtal som garanterar fortsatt gott samarbete mellan Storbritannien, EU och omvärlden. Det skulle kunna vara ett omförhandlat EES-avtal (som Norge och Island redan har), ett bilateralt avtal som det med Schweiz eller en annan form av avtal. Det viktiga är att vi ska kunna fortsätta att resa, arbeta, studera, handla och samarbeta med varandra.
  3. Oavsett vad som händer är det ett helt nytt EU vi ser efter Brexit. Efter Storbritanniens utträde måste sannolikt också ett nytt EU-fördrag tas fram. I det här läget bör Sverige spela en aktiv roll för att lösa några av EUs grundläggande problem. Stefan Löfven och socialdemokraterna har flera gånger krävt att ett s k socialt protokoll införs i EUs fördrag. Stefan Löfven svarade t ex mig så sent som i februari i år (se anförande 22) att han ville ha ett sådant. Ja, då är det hög tid att driva det. Så många bättre chanser än så här kommer inte att ges.
  4. Det finns också ett antal ytterligare reformförslag Sverige borde driva gentemot EU. Vi borde alltid ges rätten att gå före på miljö- och folkhälsoområdet, få bindande undantag från EMU och frikopplas från EUs dysfunktionella jordbrukspolitik. Jag har skrivit om detta tidigare, läs mer där.

Läser för övrigt Boris Johnson i The Telegraph. Han försöker tona ned motsättningarna, vilket han gör rätt i. I övrigt är det ett rätt tomt inlägg med tanke på att han var Brexitsidans främste härförare. Men, det är intressant att han trycker på ekonomiska klyftor (snarare än invandringskritik) som ett av skälen till att britterna röstade nej. När den kritiken förs fram mer av högern (som han) än vänstern (Labour m m) är det något som gått fel, och kanske är en av förklaringarna till Brexits seger. Han skriver: ”We heard the voices of millions of the forgotten people, who have seen no real increase in their incomes, while FTSE-100 chiefs now earn 150 times the average pay of their employees.”

FTSE-100 = Financial Times Stock Exchange index på de 100 mest lönsamma företagen (på den brittiska börsen).

Storbritanniens lämna – början på något nytt

Storbritannien har röstat för att lämna EU (52 % lämna, 48 % stanna). Beslutet måste tolkas som ett klart underkännande av EU och vad det har utvecklats till; en odemokratisk och dysfunktionell superstat som hämmar progressiv politik. Förhoppningsvis kan det här bli början på något nytt och bättre, ett wake-up call. Det går faktiskt utmärkt att samarbeta utan att nödvändigtvis skapa en överstatlig union. Den svenska regeringen borde därför verka för att Storbritannien ansluts till ett reformerat EES-avtal eller annat liknande avtal. Det vore ett bra svar mot de domedagsprofetior som nu kommer att spridas. Några av de nordiska vänsterpartierna, inklusive Vänsterpartiet, har just antagit ett bra uttalande i den riktningen.

Jag hoppas därför att Storbritanniens lämna-beslut kan bli början på något nytt och bättre. Ett europeiskt samarbete som verkligen är ett samarbete, men inte där enskilda länder hämmas i att gå före med progressiv politik, och ett samarbete som fokuserar på det som är relevant och skippar resten.

Det är alltför sällan Europas folk har fått tycka till om EU och dess utveckling. De få gånger det sker röstar folk nästan alltid mot att flytta mer makt till EU. Storbritanniens folkomröstning sänder förstås signaler genom hela EU och det är en unik möjlighet för Sverige att verka för något bättre. Därför borde statsminister Stefan Löfven nu kliva fram i den här diskussionen och kräva ett om ett omförhandlat EU-avtal för Sveriges del. Vi borde garanteras ett s k socialt protokoll för att garantera att alla som arbetar i Sverige gör det på samma villkor, att vi alltid ska kunna gå före på miljöområdet, bindande undantag för EMU och att vi vår ta tillbaka bestämmandet över jordbrukspolitiken. Förhoppnings skulle dessa undantag inte bara gälla för Sverige utan kunna för hela EU.

För övrigt instämmer jag i att det har varit beklämmande att följa delar av den brittiska folkomröstningskampanjen som till stor del handlat om invandringskritik. Därför är det så viktigt att progressiva krafter kliver fram och visar att ett Storbritannien utanför EU inte behöver betyda mindre samarbete eller stängda gränser, utan nya former för samarbete på progressiv grund.

 

Inte OK om hormonstörande ämnen

Igår presenterade EU-kommissionen, sent omsider, förslag om vilka kriterier som ska gälla för reglering och förbud av hormonstörande ämnen, t ex Bisfenol A. Men tyvärr räcker inte förslaget på långa vägar. Det kommer att bli svårt och tidsödande att kunna få bort hormonstörare  med dessa kriterier. Risken blir, som svenska KemI skriver ”att det finns risk för att begränsningar kan komma att införas först när skador på hälsa och miljö redan uppstått.”

Bevisbördan måste ligga på industrin, de som sätter ut dessa ämnen på marknaden, inte på de som vill få bort desamma. Regeringen måste driva på för förändring. Vad tänker miljöminister Karolina Skog göra? Se min skriftliga fråga nedan.

Skriftlig fråga: EU-kommissionens förslag om hormonstörande ämnen
Den 15 juni kom efter en lång fördröjning äntligen EU-kommissionens förslag till kriterier om hormonstörande ämnen. Det är bra att EU-kommissionen i sitt förslag utgår från Världshälsoorganisationens definition av hormonstörande ämnen. Men tyvärr väljer man att inte göra det fullt ut och förslaget är utformat så att bevisbördan faller tungt på den som vill förbjuda eller begränsa ett skadligt ämne.

Hormonstörande ämnen som Bisfenol A kan ha koppling till diabetes typ 2, skador på hjärnans utveckling samt orsaka cancer. Små barn är extra känsliga för dessa ämnen. Nordiska Rådet konstaterar att hormonstörande ämnen kostar EU-länderna minst 4,5 miljarder kronor per år i sjukvårdskostnader och förlorad arbetsförmåga. Därför är det viktigt att farliga ämnen skyndsamt regleras eller helt tas bort från marknaden. EU-kommissionens förslag måste därför ändras så att detta underlättas.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljöministern:
Vad avser ministern göra för att skärpa EU-kommissionens förslag till kriterier för hormonstörande ämnen?

Jens Holm (V)

TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik

Skriver svar om TTIP och miljön till Aktuell hållbarhet. Läs via länken eller nedan.

TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik
Aktuell hållbarhet, 2016-05-23
Christoffer Fjellner (M), EU-parlamentariker, försöker med konststycket att göra handels- och investeringsavtalet med USA, TTIP, till ett verktyg för att rädda miljön (Aktuell Hållbarhet 19/5). Men miljöskydd och rädda klimatet är inga uttryckliga ändamål med TTIP. Tvärt om varnar miljörörelsen för att TTIP kommer att försvåra en progressiv miljöpolitik.

1. Greenpeaceläckan var visst intressant. För första gången kan allmänheten (inte bara förhandlare och vissa politiker i hemliga läsrum) läsa USA:s position i förhandlingarna. Där framgår klart att EU inte har kommit någon vart i att få gehör för till exempel försiktighetsprincipen, ett av fundamenten för en välfungerande miljöpolitik. Fjellner talar om EU:s förhandlingsposition, men det är ju det slutgiltiga avtalet som gäller. Och hittills finns inte försiktighetsprincipen inskriven i någon av de konsoliderade texterna, alltså förslag till gemensam avtalstext.

2. Det så kallade regulativa samarbetet ligger fast. Fjellner verkar tycka att det är bra. Själv delar jag svenska Kemikalieinspektionens oro kring att en progressiv kemikaliepolitik kommer att försvåras när alla nya lagförslag på till exempel kemikalieområdet måste passera en transnationell instans och där förbud måste motiveras bland annat ur handelsperspektiv. Det regulativa samarbetet kommer kanske inte förbjuda oss från att lagstifta, men effekten ”paralysis by analysis” (kritik från konsumentorganisationer i Nordamerika) är tillräckligt illa. Det är inte så konstigt då de har upplevt effekter av den amerikanska myndigheten OIRA som i förväg granskar alla lagstiftningsförslag. Vid upprepade tillfällen har progressiv lagstiftning på framförallt miljö-, arbetsmiljö- och hälsoområdet stoppats.

3. Fjellner svarar fortfarande inte på varför det behövs ett extra skydd för företagens vinster/investeringar. Varför ska en utomrättslig investeringsdomstol upprättas? Vad är det för fel med EU:s och USA:s nuvarande lagar kring företagsetableringar? Erfarenheten hittills kring så kallade investeringsskydd/ISDS är att miljö- och folkhälsa ofta är grunder som storföretag stämmer stater på. Det kan handla om planen för förnybar energi i Ontario (Kanada), förbudet mot fracking i Quebec (Kanada), Obamas stopp för oljeledningen XL Keystone, Indiens solenergistrategi, Tysklands kärnkraftsavveckling och landets nya miljökrav på kolkraftverk (de två senare stämningar av Vattenfall).

I vissa av dessa fall har redan miljön förlorat, andra är ännu inte avgjorda. Men trenden i världen är att storföretagen i allt större utsträckning använder sig av möjligheten att stämma stater. Enligt den senaste statistiken från FN:s handels- och utvecklingsorgan UNCTAD har staterna vunnit färre än 40 procent av fallen, drygt 50 procent förlorade de eller tvingades göra upp i godo i de 356 fall av internationell tvistelösning med investeringsskydd som avklarats fram till 2014. Statistiken är i sig inte det avgörande, men det säger något om styrkeförhållandena. Grundproblemet är att storföretag med investeringsskyddet får rätt att sätta sig över demokratiskt fattade beslut.

4. Frågan varje miljövän bör ställa sig är: Blir det lättare eller svårare att föra en progressiv miljö- och klimatpolitik med ett avtal som så ensidigt fokuserar på handel och konkurrens som fallet med TTIP? För mig är det uppenbart att TTIP kommer att försvåra en progressiv politik på området. Jag noterar också att den samlade miljörörelsen i både EU och USA gör ungefär samma bedömning som jag i det avseendet.

Att stoppa kemikaliehotet, rädda den biologiska mångfalden och förhindra en eskalerande och direkt farlig klimatförändring är akuta utmaningar vi står inför. Här behövs progressiva stater som kan gå före och inspirera andra. Det behövs också internationellt samarbete med just värnandet om miljön som grund. Att, som Fjellner, påstå att TTIP är ett verktyg för att möta just de utmaningarna tycker jag är lika logiskt som att verka för solenergi i en klubb för kärnkraft. Det går helt enkelt inte ihop. Och det tror jag Fjellner egentligen vet.

Internationell handel är viktigt, men den måste tydligt regleras. I ett sådant regelverk måste det vara klart och tydligt att viktiga politikområden som miljöhänsyn och folkhälsa måste överordnas företagens önskemål om att fritt handla och investera. Den som inte är överens om det ger i princip upp hoppet om att rädda vår planet.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och tidigare EU-parlamentariker

TTIP, klimat, Colombia

Igår deltog jag i tre viktiga debatter i riksdagens kammare. Alla debatter kan ses via länkarna nedan.

TTIP och miljön
Jag debatterade handels- och investeringsavtalet TTIPs konsekvenser för att bedriva en progressiva miljö- och klimatpolitik med näringsminister Mikael Damberg. Damberg hävdade bl a att rätten att gå före på miljöområdet är inskrivet i WTO. Men hur fungerar det i praktiken? Han tillstod också att försiktighetsprincipen (än så länge) inte är en del av de texter som framförhandlats av EU och USA.

Åtgärder och styrmedel för minskade utsläpp
Naturvårdsverkets senaste statistik över utsläpp av växthusgaser i Sverige visar att utsläppsminskningstakten i Sverige har klingat av under 2015. Fler åtgärder och styrmedel behövs för att minska utsläppen, var min ingång till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Det här var min sista debatt med Romson som minister.

Vattenfalls köp av kol från Colombia
Jag deltog också i interpellationsdebatten om Vattenfalls inköp av kol från gruvor i Colombia där fackföreningsaktivister mördas av paramilitära grupper. Borde inte näringsminister Mikael Damberg ställa krav på Vattenfall att upphöra med kolinköpen när fackliga och mänskliga rättigheter kränks?

Tänker regeringen offra miljön för avtalet med USA?

Jag skriver idag i Aktuell Hållbarhet. Lite senare ikväll debatterar jag TTIP med näringsminister Mikael Damberg (S). Läs artikeln nedan eller via länken. Min interpellation finns här.

Tänker regeringen offra miljön för avtalet med USA?
Aktuell hållbarhet, 2016-05-17
I dag debatterar jag med näringsminister Mikael Damberg (S) om handels- och investeringsavtalet TTIP mellan EU och USA. Greenpeace i Nederländerna har nyligen offentliggjort hemliga dokument från förhandlingarna mellan EU och USA. Läckan var mycket välkommen eftersom förhandlingarna förs helt och hållet bakom lyckta dörrar. Förhandlingstexterna är hemligstämplade och allmänheten har endast att förlita sig till handelskommissionär Cecilia Malmströms propagandabudskap.

Därför är Greenpeaceavslöjandet viktigt och borde leda till en omfattande debatt om vad TTIP kan komma att leda till för miljön, folkhälsan och andra viktiga politikområden. Och avslöjandet bekräftade tyvärr mina värsta farhågor. TTIP är ett avtal för att främja de stora företagens intressen. Höjda miljö- och klimatambitioner är inte en del av avtalet. Det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet kommer att leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras.

Några exempel på detta är:
•Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EU:s lagstiftning, finns inte med som en princip i avtalstextförslaget. EU hävdar ofta att man driver principen. Det stämmer säkert, men man har inte nått något genombrott. Kemikaliepolitiken är ett tydligt exempel på där TTIP kan försvåra en progressiv politik. I EU är det användaren, företagen, som måste bevisa att en ny kemikalie inte är skadlig innan den får sättas ut på marknaden. I USA ligger, tvärt om, bevisbördan på myndigheterna. Fram tills de lyckas ta fram alla vetenskapliga belägg kan företagen fortsätta att sprida skadliga ämnen. Det har också gjort att USA har stoppat långt färre skadliga ämnen än vad man gjort i Europa. Inget i de läckta dokumenten pekar på att EU har fått gehör för sina önskemål.
•Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det så kallade regulativa samarbetet. Det handlar om att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Det är uppenbart att detta förfarande kommer att fördröja och försvåra framtagandet av nya, innovativa och progressiva lagar på miljöområdet. Konsumentorganisationer i USA har träffande kallat det regulativa samarbetet för ”paralysis by analysis”; progressiv lagstiftning stoppas upp på grund av ständiga krav på nya granskningar och bevis för att handelsintressen inte ska skadas.
•Det är också mycket oroväckande att EU och USA håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma stater även om man nu talar om en investeringsdomstol. Exemplen är många där storföretag stämt stater som velat gå före på miljö- och folkhälsoområdet. Enligt uppgift är också Sverige ett av de mest pådrivande länderna i just frågan om företagens rätt att stämma stater. Varför?

EU vill ro i land TTIP innan det blir presidentskifte i Vita Huset. Och från USA finns det fortfarande mycket kritik mot det föreslagna avtalet. Risken är uppenbar att EU är berett att tumma på viktiga principer för att snabbt hasta igenom ett avtal. Det är i så fall mycket illavarslande.

Eftersom näringsminister Mikael Damberg är vår ansvarige minister i TTIP-frågan förväntar jag mig att han svarar på följande frågor.
1.Hur kommer Mikael Damberg att säkerställa att enskilda länder alltid ska kunna gå före på miljöområdet?
2.Hur kommer Sverige att agera om försiktighetsprincipen inte tydligt skrivs in i avtalet?
3.Har Sverige gjort någon egen konsekvensbeskrivning av TTIP:s effekter på miljö, klimat och folkhälsa?
4.Kommer Mikael Damberg verka för att hela förhandlingstexten kring TTIP offentliggörs så att alla kan sätta sig in i vad det handlar om?

Är regeringen verkligen beredd att offra några av våra mest grundläggande principer för att få till stånd avtalet med USA? Det är hög tid att Mikael Damberg lägger alla korten på bordet i TTIP-frågan. Miljön är ingen handelsvara.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Avtalet som sabbar miljön

Nu är det klart. På tisdag blir det debatt i riksdagen med näringsminister Mikael Damberg om handels- och investeringsavtalet TTIP mellan EU och USA. Jag har lämnat in en interpellation om TTIP och miljön som jag ställde till klimat- och miljöminister (några dagar till…) Åsa Romson. Den kommer nu istället att besvaras av Damberg. Läs IPn nedan eller via länken.

Interpellation 2015/16:626 TTIP och miljön
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
Greenpeace Nederländerna har offentliggjort dokument från förhandlingarna mellan EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Det här är ett av de största avslöjandena hittills avseende TTIP. Nu är det inte bara enskilda inspel från förhandlingsparterna som kommit ut i ljuset, utan på vissa områden färdigförhandlade konsoliderade texter som EU och USA sägs vara överens om.

Det som kommit fram bekräftar tyvärr mina och miljörörelsens farhågor, nämligen att TTIP helt åsidosätter både miljö, demokrati och folkhälsa. Det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet kommer att leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras. Några exempel på detta är:
•Avtalet saknar ambitioner att skydda klimat och miljö.
•Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EU:s lagstiftning, finns inte med som en princip i avtalstextförslaget.
•Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det så kallade regulatoriska samarbetet, som bygger på att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bland annat ur ett handelsperspektiv. Ska progressiv lagstiftning kunna stoppas redan innan den har föreslagits?
•Det är också mycket oroväckande att man håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma stater även om man nu talar om en investeringsdomstol.

Klimat- och miljöministern har tidigare sagt att regeringens ståndpunkt är att avtalet varken ska försämra möjligheten att ställa tuffa miljökrav eller försämra möjligheten till demokratiskt fattade beslut (DN den 24 januari 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga ministern:
1.Vilka åtgärder kommer ministern att vidta för att medlemsländer, EU och andra aktörer alltid ska kunna gå före på miljö-, folkhälso- och andra viktiga politikområden?
2.Avser ministern att handla för att förändra skrivningarna om en så kallad investeringsdomstol och regulatoriskt samarbete så att de inte ska kunna användas för att förhindra progressiv miljölagstiftning?

Är det början på slutet för TTIP?

Greenpeace läckte igår ut hemliga dokument från förhandlingarna mellan EU och USA om handels- och investeringsavtalet TTIP. Det är bra, men dessvärre bekräftar dokumenten alla våra farhågor. TTIP är inte ett avtal till syfte att rädda miljön och folkhälsan, tvärt om kommer det ensidiga handels- och konkurrensperspektivet leda till att en progressiv miljölagstiftning försvåras. Efter att ha gått igenom de läckta dokumenten kan jag konstatera.

  • Klimatet eller att skydda miljön är inte ett uttalat syfte med avtalet.
  • Försiktighetsprincipen, som är en bärande del i EUs lagstiftning finns inte heller med som en princip i avtalstextförslaget, vad än handelskommissionär Cecilia Malmström försöker påskina.
  • Däremot finns den nordamerikanska principen om ”riskbaserade metoder” med i texten, d v s farliga ämnen ska inte förbjudas bara hanteras på ett lite mindre farligt sätt.
  • Det är mycket oroväckande att EU och USA håller kvar vid det s k regulatoriska samarbetet som bygger på att nya lagförslag ska passera genom en icke politiskt vald församling som ska granska förslagen bl a ur ett handelsperspektiv. Ska progressiv lagstiftning kunna stoppas redan innan den har föreslagits?
  • Det är också mycket oroväckande att man håller kvar förslaget om att storföretag ska kunna stämma företag även om man nu kallar det för en investeringsdomstol. Men det grundläggande problemet finns kvar om företagen tycker att deras vinster hotas ska man kunna dra stater inför rätta i ett förfarande helt vid sidan av det ordinarie rättsväsendet. Inför risken att åka på böter på hundratals miljoner vilken politiker drar sig då inte för att lägga fram långtgående förslag på t ex miljö- och folkhälsoområdet?

Det här är antagligen det största avslöjandet hittills kring TTIP. Nu är det inte bara enskilda inspel från förhandlingsparterna som kommit ut i ljuset, utan färdigförhandlade ”konsoliderade” texter som både EU och USA är överens om.

Kanske ser vi nu början på slutet för TTIP. Jag minns hur det var med det s k MAI-avtalet i slutet av 1990-talet. Först visste vi ingenting, och sedan ingenting, men när avtalet tillslut läckte ut tog det inte lång tid förrän vi lyckades stoppa det. Så var det också med ACTA som vi lyckades stoppa 2012. Är det kanske nu dags för tredje gången gillt mot globala avtal i strid med progressiv politik?

När trollen kommer ut i ljuset spricker de – så även med TTIP?

Svenska Greenpeace kommenterar, DN, Europaportalen.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht

Jag skriver idag på Dagens Arena om EUs ökade subventioner till animaliska livsmedel. Läs där eller nedan. Obs! rubriken är deras.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht
Dagens Arena, 2016-04-26
I ljuset av handelskriget med Ryssland och allmänt svåra tider för Europas bönder har EU:s jordbruksministrar beslutat om ett stödförslag på hundratals miljoner kronor till europeiska jordbruksföretag.

Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött.

EU:s jordbruksministrar har även beslutat om fördubbling av stödköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet animaliska livsmedel, men också till vin, sprit och sötsaker.

Vi vet alla att vi behöver konsumera mindre animaliska livsmedel. För mycket kött är dåligt för folkhälsan och förvärrar klimatkrisen. Efter att köttkonsumtionen ökat kraftigt i västvärlden börjar marknaden mättas. Därför finns merparten av de länder som EU-kommissionen pekar ut som lämpliga mottagare av subventionerade europeiska jordbruksprodukter för 2016 i den fattiga delen av världen, till exempel Kina, Vietnam, Indonesien och länder i Latinamerika.

I ett PM från EU-kommissionen från 2013 konstaterar man att det kommer att finnas goda möjligheter för ökad export av animalier till utvecklingsländer eftersom efterfrågan på sådana produkter kommer att öka med växande inkomster.

Det är mot den bakgrunden man ska se landsbygdsminister Sven-Erik Buchts resa till Kina i slutet av i fjol då syftet just var att sälja svenska animalier. Till Kina reste också EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan så sent som förra veckan tillsammans med en stor industridelegation (med kött-, mjölk- och även spritproducenter) återigen med det uppenbara syftet att sälja europeiska animaliska produkter, men även vin och sprit.

När Kina och andra utvecklingsländer hittills har konsumerat förhållandevis lite av animaliska produkter gör nu Sven-Erik Bucht och EU:s Phil Hogan allt för att öka konsumtionen av kött, mjölk och smör. Varför? Vad får det för konsekvenser för miljön och den globala folkhälsan?

Sverige och EU har flera gånger förbundit sig att avskaffa bidrag till sådant som förstör miljön. Av hälsoskäl uppmanar vi våra medborgare att vara måttfulla med kött och alkohol. Ändå har EU beslutat rulla ut detta gigantiska subventionsprogram till just det våra myndigheter uppmanar oss att konsumera mindre av. Och det kommer göras med dina och mina skattepengar.

Dessvärre har Sverige inte motsatt sig denna miljöfarliga och ohälsosamma mångmiljonrullning. Det är riktigt allvarligt. Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål.

Vi ska inte heller exportera ohälsosamma och miljöskadliga produkter till utvecklingsländer, i synnerhet inte med skattepengar. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Men massiva bidrag till det som spär på våra utsläpp av växthusgaser och försämrar folkhälsan – nej det håller inte. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har alltför länge agerat animalielobbyns lydiga hantlangare. Det är dags att sätta stopp för det nu.

Jens Holm (V), riksdagsledamot