Underlätta för tågresandet i Europa

Jag och Deniz Butros skriver idag om att göra det enklare och billigare att resa med tåg i Europa. Läs vår artikel nedan eller här.

Underlätta för tågresandet i Europa
ETC, 2018-05-25
Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.

Även om oron för klimatförändringar är stor ökar svenskars flygresor och har gjort så sedan början av 1990-talet. I kontrast till Naturvårdsverkets siffror om ökade flygresor har debatten om flygskatten fått fler att välja att stanna på marken. Det är ett steg i rätt riktning som bör uppmuntras. Men att sluta flyga ska inte innebära att vi tvingas sluta resa.

Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.
EU har nyligen presenterat förslag till ny flerårsbudget. EU-kommissionen vill utöka budgeten och de utökade anslagen kommer främst att gå till att bygga murar mot omvärlden och militär upprustning.

Trots högtidstal om en klimatanpassad budget finns stora delar av miljöskadliga subventioner inom jordbruk, infrastruktur och nät för fossilgas kvar. Det rimmar illa med svenskars oro över klimatförändringar och EU:s internationella klimatåtaganden.

Att många reser och upptäcker en större del av världen är bra. Det vill vi fortsätta uppmuntra till, samtidigt som vi måste få ned våra koldioxidutsläpp. Många flygresor skulle enkelt kunna ersättas med tågresor.

EU har idag ett pågående arbete kopplat till fjärde järnvägspaketet i vilket det finns flera positiva idéer. Exempelvis innefattar det ökad säkerhet och att sammankoppla spår och tekniska system som ska underlätta tågförbindelser mellan länder.

Dessvärre driver EU också på för avregleringar och privatiseringar för att underlätta för marknaden istället för resenären. Detta har resulterat i en myriad av biljettsystem, höga biljettpriser, icke samordnade tidtabeller och undermålig service, försvårar och även riskerar att fördyra tågresor genom Europa.

För att järnvägen på allvar ska ersätta flygresandet behöver Sverige verka för att EU samordnar järnvägen inom Europa. Detta bör inkludera förenkling och samordning av biljettsystem samt synkronisering av tidtabeller för att underlätta tågbyten. Det ska finnas ett bokningssystem där människor lätt kan köpa tågbiljetter över hela Europa. Det måste ställas politiska krav på tågoperatörerna att erbjuda nattåg på viktiga sträckor.

När vi kan kliva på tåget på kvällen och morgonen efter vakna i Hamburg, Warszawa, Prag, Amsterdam eller Paris blir tåget på allvar ett alternativ till flyget på de flesta sträckor i Europa.

I Sverige vill vi att regeringen uppdrar åt SJ att införa nattågsförbindelser från Sverige ut i Europa och återinför utlandsbokningstjänsten. SJ:s vinstkrav måste avskaffas till förmån för billigare biljetter och intäkterna från flygskatten ska gå till upprustning av järnvägsnätet.

Det är viktigt att möta de ökande flygresorna med andra mer miljövänliga möjligheter att resa. Här har tåget en viktig roll att spela och EU borde vara en central aktör för att klara utmaningen. Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Vägen dit är bara en tågresa bort och val av rätt politiker i september och det efterföljande EU-valet.

Deniz Butros (V), partistyrelseledamot
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och partistyrelseledamot

Ett rättvist och hållbart Europa

Idag hade jag förmånen att berätta om Vänsterpartiets EUpolitik. Nedan mitt anförande. Mitt anförande med efterföljande diskussion (ca en tim) går att se här (sök rätt på videoklipp). Du kan också ladda ned mitt anförande som pdf här: RättvistHållbartEuropa2018-05-24_JensHolm

holm_europahuset_2018-05-24

Ett rättvist och hållbart Europa
Europahuset, Jens Holm (V)
Ensam är inte stark. Det är en sanning som gäller även för politiken, och inte minst länder emellan. Krig och fred, människor på flykt, naturresurser och inte minst klimatförändringen är alla exempel på frågor som ett land självt inte kan lösa. Vi behöver samarbeta för att hitta lösningar. Samarbete i Norden, i FN och självklart i Europa är därför helt grundläggande för oss i Vänsterpartiet.

Men hur mår det europeiska samarbetet egentligen idag, och kan vänstern bidra till förändring? Nej, det samarbetet mår inte särskilt bra och behoven av förändring är stora.

• I en tid av växande klyftor mellan människor och en massarbetslöshet i praktiskt taget alla EU-länder räddas banker men människor offras.
• När Syrienkriget nu är inne på sitt sjunde år stänger EU sina gränser för människor på flykt. Internt klarar man inte ens av det mest grundläggande; att alla länder ska ta ansvar för de flyktingar som kommit. Och EU och dess medlemsländer låter Erdogans Turkiet agera gränsvakt för det Fort Europa som nu byggs upp.
• Även om EU glädjande nog ställt sig bakom Parisavtalet gör unionen inte det som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser. Och varför hindras medlemsländer gång på gång från att gå före på miljöområdet? När marknaden ställs mot miljö- och folkhälsa vinner nästan alltid marknaden.
• Och Brexit – Storbritanniens utträde ur EU – har ställt hela EU inför ett existentiellt dilemma. Vad gör vi nu?, frågan har ställts många gånger i Bryssel. Men tyvärr har svaret varje gång från EU-etablissemanget varit att ge mer makt till EU, inte mindre. Med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junkers vision får EU alltmer statsliknande former.
Att fortsätta på den inslagna banan, där den inre marknaden är helig och där alltfler beslut fattas centralt från Bryssel vore mycket olyckligt. Det är att göra EU till alltmer av en stat, och mindre av samarbete mellan länder.

Jag – och Vänsterpartiet – har en vision om ett annat Europa, en vision vi delar med många andra moderna rödgröna partier i Europa. Visionen bygger på samarbete kring några av vår tids största utmaningar. Och då talar jag inte om företagens konkurrenskraft, skattenivåer eller stabilitetspakter. Nej, det handlar om ett Europa där vi successivt bryter ned de stora ekonomiska klyftorna, skapar jobb åt alla och tar vårt ansvar för utsläpp av växthusgaser och ställer om till helt och hållet hållbara nivåer. Några av komponenterna i visionen är:

• Ett EU där medlemsländerna har den självklara rätten att gå före med mer progressiv lagstiftning än ett EU-minimum. Det gäller inte minst på miljö- och folkhälsoområdet. Bra lagar för att rädda miljön och vår hälsa ska aldrig vara ett handelshinder.
• Ett EU där social dumpning inte existerar. Löntagare ska få schyssta löner och arbetsvillkor. Krav på kollektivavtal ska alltid kunna ställas. Detta kan regleras genom ett s k socialt protokoll.
• Ett EU som är fritt från ekonomiska dogmer om avregleringar, konkurrens och förbud mot statsstöd. Där man erkänner att en storlek inte passar alla. Att Euron varit förödande för många av unionens medlemsstater och skapat nya spänningar och assymetrier. Länder som så önskar ska erbjudas ett organiserat utträde ur EMU. Sverige ska självklart aldrig anslutas.
• Ett EU som sluter rättvisa handelsavtal med omvärlden, som främjar handel och utbyten och där länder aldrig tvingas till ambitionssänkningar och s k investerarskydd tas bort. Och ett EU som avskaffar de nykoloniala fiskeavtalen med utvecklingsländer och omvandlar dessa till utvecklingsprojekt för lokalt hållbart fiske i de länderna.
• Ett EU där vi bestämmer själva över hur våra livsmedel ska produceras, d v s där den gemensamma jordbrukspolitiken är avskaffad. Eftersom detta kan stöta på ett visst motstånd vore ett bra första steg en grundläggande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken där bidrag endast betalas ut för de kollektiva nyttor som lantbrukarna producerar, t ex i form av jordbruksmetoder som värnar biologisk mångfald och minskar utsläppen av växthusgaser.
• Ett EU där utvecklingen mot ett gemensamt försvar t ex i form av PESCO och försvarsmaterielbyrån avvecklas. Där vi slutar exportera vapen som göder krig och död i andra länder. EU ska värna freden, inte underminera den.
• Ett EU som genomgått en grundläggande demokratisering. Där EU fattar beslut om färre säker, men bättre. Där lobbyister och särintressens makt brutits. Där EU-kommissionens monopol på lagstiftning har brutits. Där vi samarbetar mer direkt mellan parlament och lokala politiska församlingar.

Det här är vad vi kallar ett rättvist och hållbart Europa. Ett annat Europa är möjligt.

Men, invänder kanske någon, ni i Vänsterpartiet är ju EU-motståndare. Det stämmer att vårt partiprogram föreskriver ett svenskt utträde. Så tycker vi som parti, och jag också. Men vi respekterar också den svenska folkomröstningen där en majoritet av svenska folket 1994 beslutade om en svensk EU-anslutning. Jag gillar den EU-kritiska ådran hos mitt parti. Den gör att vi aldrig tar något för givet. Vi synar EU i sömmarna. Det är därför som vi kan uppfattas som envisa kritiker. Precis så. Det är endast genom kritik som vi kan uppnå förändring. Och förändring är vad vi brinner för.

Just nu håller jag på att planera för min och min familjs femte tågluff på raken. Videbaek i Danmark, Lübeck i Tyskland, Geneve i Schweiz och Sitges i Spanien är några av våra resmål. Under de många timmarna på tågen brukar vi diskutera olika länder, vad som är annorlunda och vad som är likt hemma. Hur ser tågen ut? Hur smakar glassen? Är man inte lite vänligare i de flesta andra länder? Och hur kan holländskan vara så lik, men ändå olik svenskan? Jag tror det händer något med dig som barn i de samtalen, på resorna. Din förståelse för andra växer. Och är det något vi behöver mer av i dessa tider så är det ett öppet sinne mot det som finns utanför våra gränser.

Men att resa innebär också att se samhällets skuggsidor. Och det finns för mycket av dessa i Europa idag. Jag vill därför att mina barn, när de reser iväg på sin första tågluff utan mamma och pappa ska få resa ut i ett Europa som är öppet och tolerant, som är jämställt mellan kvinnor och män, utan stora ekonomiska skillnader, där alla har ett meningsfullt jobb och nånstans att bo. Att de får resa i ett Europa där vi på allvar har påbörjat omställningen mot ett samhälle där vi lever inom de ramar som vår planet satt upp.

Är det möjligt?
Ja.
Men då måste EU förändras i grunden. Både till form och innehåll.

Det behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU

Johan Lönnroth, nationalekonom och tidigare vice-ordförande i Vänsterpartiet, har läst min Om inte vi, vem? och kommenterat den i Arbetaren. Jag svarar honom i samma tidning. Det svaret kan du läsa här eller nedan.

Det behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU
Arbetaren, 2018-02-28
Det glädjer mig att Johan Lönnroth uppskattar min senaste bok, Om inte vi, vem?. Men vi är som bekant inte helt överens i synen på EU. Ingen vill hellre än jag att EU ska kunna användas för progressiva syften, i synnerhet arbetslöshetsbekämpning och klimatkamp. Men när åtstramningspolitiken, genom euron och konvergenskriterier, försvårar den ”new deal” som Lönnroth önskar, är det svårt att vara annat än kritisk.

Inte heller kan jag känna någon entusiasm för en union som tvingar medlemsländerna att avreglera järnvägsnätet (inte bra för tågresandet), där statsstöd per definition är förbjudet, som tvingar medlemsländer att försämra miljölagar och har en jordbrukspolitik med miljardsubventioner till ohållbart jordbruk.

EU uppstod som ett efterkrigsprojekt för industrialisering på marknadens villkor och miljödimensionen har, i bästa fall, kommit in som jästen efter degen. Allt detta tydliggör jag i min bok med talrika exempel.
Visst har Lönnroth rätt i att länder som Polen och Ungern leds av reaktionära krafter, och det är inte EU:s fel. Men det är EU som har ambitionen om en gemensam asyl- och migrationspolitik och hittills har den inte imponerat. Det har blivit en gemensam gräns mot omvärlden, något som förstärkts genom avtalet med Turkiet och förstärkta så kallade push-åtgärder mot flyktingar (det vill säga göra tillvaron så eländig så att de reser tillbaka till ursprungsländerna).

EU:s handels- och investeringspolitik är tyvärr ännu ett sorgligt exempel på att marknadshänsynen överordnas allt annat, det jag brukar kalla marknads-fundamentalism. Det är EU som varit den pådrivande parten i storföretags så kallade investerarskydd, förlängning av patent och krav på avreglering av offentliga tjänster i avtalen TTIP med USA och nu aktuella CETA med Kanada.

Att använda dessa för att få igenom progressiv politik på andra sidan Atlanten, som Lönnroth, är inne på är som att diskutera nedrustning på en vapenmässa. Naivt är bara förnamnet.

Johan Lönnroth ska ha erkännande för att han inte ger upp försöken att göra EU till en progressiv kraft i världen. Men jag tycker att hans bild är dåligt uppdaterad. En stor del av den europeiska vänstern – Podemos, France Insoumise, Bloco de Esquerda som några exempel – har lämnat den tidigare rosenröda EU-synen för en mycket mer kritisk. Jag tror att eurons totala fiasko och att massarbetslösheten har bitit sig fast är ett av skälen till den tillnyktringen.

Det gör att det finns grund för ett nytt europeiskt vänstersamarbete där ja eller nej till EU är irrelevant och där vikten av ett gemensamt vänsterprojekt för rättvisa och klimatomställning blir gemensamma nämnare. Jag skriver om även det vänsterarbetet, som går under namnet ”Plan B”, i min bok.

Ska den svenska vänstern bidra till att i grunden förändra europeisk politik behövs ett kritiskt förhållningssätt till EU. I det ligger en nykter syn som är lika öppen för ett svenskt utträde som välkomna, och vara pådrivande i, de eventuella reformer leder EU åt ett mer progressivt håll. En kritisk ambivalent inställning blir därför logiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och författare till Om inte vi, vem? (Sjösala förlag 2017)

Vänsterpartiet kräver öppna möten i EU-nämnden

Nu är äntligen vårt betänkande färdigt. Ett och ett halvt år av utredande och förhandlande är över. Men synd att kommittén inte kom i mål med öppna EU-nämndssammanträden, det borde vi ha. Se mitt pressmeddelande nedan.

Vänsterpartiet kräver öppna möten i EU-nämnden
Riksdagens parlamentariska EU-kommitté är idag färdig med sitt arbete att se över riksdagens arbete med EU-frågor. Vänsterpartiet reserverar sig mot beslutet att hålla EU-nämndens möten stängda för allmänheten.

Arbetet har pågått i 1,5 års tid under vice talman Tobias Billströms ledning. Vänsterpartiet har ingått i kommittén. I stort välkomnar Vänsterpartiet att betänkandet nu är justerat, men reserverar sig mot att EU-kommittén inte föreslår att EU-nämndens sammanträden ska vara öppna för allmänheten.
– Människor kritiserar med rätta EU för brist på demokrati och insyn. Därför hade öppna EU-nämndsammanträden kunnat vara ett sätt att göra EU-arbetet lite öppnare för allmänheten, säger Jens Holm (V) ledamot i riksdagens EU-kommitté.

I dagsläget är det endast möjligt att följa EU-nämndens möten under de öppna sammanträdena med statsministern och inför EU:s toppmöten. Vänsterpartiets bedömning är att dessa möten fungerar väl och att intresset från allmänhet och journalister är stort.
– Kan vi ha öppna sammanträden med statsministern kan de vara öppna i alla andra sammanhang också. I Danmark är motsvarande sammanträden öppna för allmänheten och media och det har enligt uppgift fungerat mycket bra. Varför kan vi inte göra likadant i Sverige? säger Jens Holm.
– Genom att ha öppna sammanträden i EU-nämnden tror vi att intresset för EU-frågor skulle kunna öka i Sverige. Det skulle bli lättare för medborgarna att följa vad som sägs i riksdagen och om de besluten sedan följs upp i Bryssel, säger Jens Holm.

Den parlamentariska EU-kommitténs betänkande går nu vidare för fortsatt behandling i riksdagen och väntas slutligen klubbas i riksdagen i slutet av 2018.

För mer information:
Vänsterpartiets presstjänst
070-620 00 64

EU och ansvaret för klyftorna

Idag genomförs EUs s k sociala toppmöte i Göteborg. Hela staden är lamslagen för att Brysselpotentaterna ska kunna åka i kortege mellan Landvetter, Gothia Towers och konferenslokalen i andra sidan av staden. Jag instämmer med Jonas Sjöstedts förslag att det hade varit bättre att förlägga mötet på ett fjällhotell eller annan plats där det skulle störa mindre.

På toppmötet kommer EUs s k sociala pelare att antas. Statsminister Stefan Löfven är mäkta stolt över det. Men är det någon som tror på allvar att EU nu kommer låta arbetslöshetsbekämpning och omfördelning från rik till fattig gå före åtstramningar och marknadsfundamentalism? Inte jag iallafall.

Och vi EU-kritiker vill dessutom inte att EU ska behöva bestämma över sociala frågor. Men visst är det bra om EU-ledarna pratar om detta. Och visst är det bra om de verkligen menar allvar med att de bästa exemplen ska spridas och misslyckade länder ska erbjudas hjälp. Men det verkligt skarpa får vi inte förrän vi utmanar det som är grunden i EU; marknadsdogmen. Med EU har en inre marknad skapats. Mot den får inga inskränkningar införas. Får hårda miljölagar eller krav på kollektivavtal är exempel på sånt som stör marknaden.

I förrgår lade jag därför fram ett konkret förslag (scrolla fram till 55 min samt min replik vid 1,34 min) för Stefan Löfven om hur åtminstone den sociala dumpningen skulle kunna förhindras; med ett socialt protokoll. Ett socialt protokoll skulle helt enkelt innebära att företag är välkomna att erbjuda sina tjänster, men de måste respektera värdlandets lagar och regler. Det är något Löfven själv säger att han vill ha. Men kommer han lyfta det på toppmötet? Nej, det är inte läge nu tycker han.

Om inte nu, när?

Göran Greider skriver också bra om de två mötena; COP23 och sociala toppmötet. Jag skriver om COP23 här.

Möte med Barnier, Brexitförhandlaren

barnier2017-10-05.jpg
Idag träffade jag och ett antal andra riksdagsledamöter Michel Barnier, EUs chefsförhandlare om Storbritanniens utträde ur EU; Brexit. Förhandlingarna går trögt och jag får intrycket att britterna med förhandlaren David Davis säger en sak och Barnier en helt annan. Det går inte att komma ifrån att EUs förhållningssätt fortfarande präglas av en bitterhet mot det brittiska folkets beslut att lämna EU. Allt sådant måste förhandlarna nu lämna bakom sig och istället se till att separationen blir så bra som möjligt. Jag är övertygad om att det går om man bara släpper prestigen. Därför frågade jag Michel Barnier om det inte var läge att EU officiellt ska erbjuda Storbritannien en liknande relation till EU som den som Norge, Island och Liechtenstein har i form av EES-avtalet. EES-avtalet är, med dess fel och brister, det mest konkreta och realistiska som står till buds i dagsläget. Jag noterar också att Jeremy Corbyn och Labour i Storbritannien är inne på det spåret, och även premiärminister Theresa May har rört sig åt det hållet.

Även om jag inte vill citera chefsförhandlaren – det var ett slutet möte – var han positiv till idén, men Barnier bekräftade att EU i dagsläget lagt upp EES-förslaget på förhandlingsbordet. Han menade att det finns andra akuta frågor som måste lösas först. Jag tror dock att en vänligt utsträckt hand i form av en EES-anslutning från Barnier och hans förhandlingsteam skulle kunna vara det som löser upp knutarna. Det är dags att kliva upp från skyttegravarna.

Kanske är det där vi tillslut hamnar, även om vi inte är där idag…

Ska handeln få övertrumfa klimatet?

malmström2017-09-28

Idag talade EUs handelskommissionär Cecilia Malmström i riksdagens förstakammarsal. Det blev mycket tal om EUs framtid, men också om EUs handelspolitik. Jag kritiserade att EU kräver att det ska finnas ett s k investeringsskydd, ISDS, i de handelsavtal som EU sluter med andra länder. Med investeringsskyddet kan bolag stämma stater i tribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet, men stater kan inte  – omvänt stämma bolagen. Intressant är dock att det handelsavtal som EU nu ska sluta med Mercosurländerna i Sydamerika inte innehåller något investeringsskydd. Flera av länderna, bl a Brasilien, har motsatt sig detta. Ändå väljer EU att sluta avtalet. Även de avtal som EU nu förhandlar med Australien och Nya Zeeland är befriade från ISDS. Det går alltså att ha handelsavtal utan gräddfiler för storbolagen, vilket skulle kunna vara stilbildande för kommande handelsavtal.

Cecilia Malmström var stolt över att det finns en referens till Parisavtalet i EUs handelsavtal med Japan. Det visar att EU numera tar klimatet på allvar, även i handelspolitiken, menade Malmström.
”Japanavtalet är det första avtalet med referens till Parisavtalet. Handelsavtalen är ett av flera verktyg för att uppnå EUs utrikespolitiska mål”, sa Malmström
På min direkta fråga om vilken juridisk status referensen till Parisavtalet kommer att ha och kommer formuleringen kunna användas rättsligt så att man kan stämma ett land som inte följer Parisavtalet svarade Cecilia Malmström:
”Nej, referensen till Parisavtalet är inte juridiskt bindande i så måtto att vi kan stämma Japan om de inte följer den.

Är inte detta rätt beskrivande för EU? När det gäller bolagens ”rättigheter” till investeringar är reglerna bindande på alla tänkbara sätt, men skydd för miljön är blott fina formuleringar. Som Naomi Klein sa vid alternativtoppmötet i Paris 2015: ”Handeln övertrumfar miljön.”

Men detta kan lätt ändras genom att ta bort EUs investeringsklausuler i avtal samt se till att skydd för miljö, folkhälsa, djurskydd och arbetsrätt blir rättsligt bindande. Hög tid för en rättvis handelspolitik.

Fiskeavtalen och det svenska ansvaret

Trots att regeringen består av två partier som säger sig verka för ökad rättvisa och hållbarhet har man röstat för nästan alla EUs kontroversiella s k fiskepartnersavtal med utvecklingsländer. Fiskeavtalen låter europeiska flottor, mot en mindre betalning, fiska upp fisk utanför de fattiga ländernas kuster. Regeringen har alltså gett sitt aktiva stöd till att stora summor av våra skattepengar går till att europeiska flottor tömmer dessa länders vatten på fisk (avtalen kostar ca 180 miljoner euro/år).

Totalt har SMP-regeringen röstat för åtta avtal sedan hösten 2014 samt gett sitt stöd till att förhandlingar om att ytterligare två avtal ska inledas (med Kiribati och Tanzania). Det som SMP-regeringen röstat för är avtal med följande länder: Mauritanien, Sao Tomé och Principe, Gabon, Kap Verde, Liberia, Madagaskar och Guinea Bissau. Endast en gång har regeringen röstat nej. Det gällde avtalet med Senegal. Det visar en genomgång som Riksdagens utredningstjänst har gjort för min räkning samt min egen genomgång av EU-nämndens hanterande av avtalen.

Idag kommer jag debattera detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag har krävt att få debattera med klimat- och biståndsminister Isabella Lövin, internationellt ryktbar i fiskefrågor och författare till boken ”Tyst hav”, men hon har valt att lämna över besvarandet till Sven-Erik Bucht, en kanske något mindre ryktbar minister i just dessa frågor.

Jag vill ha ett svar på varför regeringen stödjer dessa avtal samt om man på havskonferensen nästa vecka avser verka för att EUs och andra länders fiskeavtal avskaffas och omvandlas till utvecklingsprojekt för hållbart fiske med lokal förädling.  Läs min interpellation här. Följ debatten på riksdagen.se

Rapporten från riksdagens utredningstjänst: Fiskeavtal och regeringens agerande_RUT 2017_734

 

Fall framåt om handelssystemet

Det kanske var fler än jag som satte morgonkaffet i vrångstrupen när man hörde klimatminister Isabella Lövin på radion igår. I praktiken sa hon att det inte gick att förbättra EUs handelssystem, ETS, och att hon hade lagt ned ambitionen om att göra det. Det här kritiserade jag och några till detta hårt både i Miljö- och jordbruksutskottet och idag på EU-nämnden.

Idag på EU-nämnden fick faktiskt in en del tydliga förbättringar i den svenska positionen. Nu lovar Lövin att hon ska driva på för en brantare s k reduktionskurva för utsläppsrätterna. Hon säger att förslaget om att minska med 2,2 % inte räcker till och att EU-parlamentets förslag om att skärpa kurvan till 2,4 % är ett steg i rätt riktning (även om det inte heller räcker). Det innebär, om det går igenom, att fler utsläppsrätter ska tas bort från systemet och kraven på utsläppsminskningar i EU skärps. Den något förbättrade svenska positionen hade knappast blivit av om inte vi i Vänsterpartiet hade tryckt på (både de borgerliga och SD hade egna förslag som skulle försämrat den svenska positionen).

Kul när saker och ting ändå blir bättre, även om det är en bra bit från hur vi vill ha det.

Hur vill vi i Vänsterpartiet reformera EUs handelssystem? Läs här.