Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU

EU-toppmötet beslutade att utsläppen ska minska med 55 procent. Det är alldeles för lite om Sverige och EU ska nå Parisavtalet. Isabella Lövin och Stefan Löfven skryter gärna om Sveriges klimatpolitik men nu sänker de ambitionerna i EU. Vi måste minska utsläppen mycket mer, skriver jag och Malin Björk (V) EU-parlamentariker i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU
ETC, 2020-12-21

S-MP-regeringen måste kräva tuffare klimatmål för att mota högerkrafter och klimatförnekare i Europa. Om vi ska nå Parisavtalet måste EU och medlemsländerna minska sina utsläpp dramatiskt. Klimatrörelsen och Vänsterpartiet kräver en minskning av utsläppen med 70 procent till år 2030 jämfört med 1990 års nivåer. EU har nu enats om en utsläppsminskning med 55 procent till år 2030.

Det räcker inte om vi ska nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller max 2 grader.

Det här är Vänsterpartiets krav:

  1. Minska utsläppen med 70 procent. Vi vill att regeringen i förhandlingarna med EU-parlamentet om den nya klimatlagen driver att utsläppen ska minska med 70 procent till år 2030. Det ger en tydlig signal till högerpartierna och klimatförnekarna som inte lyssnar på forskarna.
  2. Ställ om jordbruket. Även om vi skulle halvera utsläppen från fossila bränslen imorgon så får EU svårt att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5–2 grader eftersom jordbruket står för stora utsläpp. De klimatdestruktiva jordbrukssubventionerna måste bort och EU-länderna måste minska sin köttproduktion. EU måste även höja kraven på importerade livsmedel. Därför vill vi införa höga klimatkrav i alla handelsavtal som EU ingår, annars exporterar vi bara våra utsläpp.
  3. Ställ om ekonomin. Alla investeringar som EU gör måste gå till hållbara projekt. När kolgruvor och kärnkraftverk läggs ner, när bensinbilar inte längre får säljas, då måste vi ha realistiska alternativ att erbjuda folk som blir av med jobbet. Vi vill att den Europeiska investeringsbanken görs om till en klimatinvesteringsbank. Inga EU-pengar ska gå till nya motorvägar eller flygplatser. I stället vill vi bygga ut tågtrafiken och öka sol- och vindkraften.
  4. Vi kräver klimaträttvisa. Fattiga länder och individer i Europa måste få stöd och de stora företagen och de rika måste vara de som betalar mest för omställningen. EU:s ekonomiska politik måste förändras efter eftersom den prioriterar företagens vinstintressen före människor och natur.
  5. Stoppa alla skatteflyktingar. Minst 650 miljarder kronor försvinner varje år från vår gemensamma välfärd till skatteparadis. Vi kräver krafttag mot skatteparadis och storföretag som fifflar med skatten. Pengarna behövs för klimatet och välfärden.

Högern vill sänka klimatmålen och därför behöver vi modiga politiker som lyssnar på klimatforskare och de miljontals ungdomar som strejkar för klimatet. Vänsterpartiet kommer fortsätta ligga främst i arbetet för ett Europa som är klimatneutralt, rättvist och solidariskt. Nu vill vi att S- och MP-regeringen ställer högre krav på klimatarbetet och politiken i EU.

MALIN BJÖRK, EU-PARLAMENTARIKER
JENS HOLM (V), RIKSDAGSLEDAMOT OCH KLIMATPOLITISK

Skydd av Europas naturskog

Är det inte märkligt att när EU väl uttrycker en önskan om att skydda Europas sista naturskog, ”…protection of remaining primary forests…” (punkt 21 i bifogade slutsatser) höjer Sverige och Lettland rösten mot det.

Slutsatser biologisk mångfald:

Varför? Vill vi skydda ännu mer skog? Säg det isåfall. Läs min skriftliga fråga nedan eller här till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Dessvärre har Lövin just meddelat att hon kommer att dröja ända till 11 november innan jag får ett svar.

Skydd av naturskog
Skriftlig fråga 2020/21:300, 2020-10-27

Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Vid miljörådet den 23 oktober i år gjorde den svenska och den lettiska regeringen en röstförklaring mot punkt 21 i slutsatserna. Punkt 21 handlade om att värna den sista naturskogen i Europa. Den svensk-lettiska röstförklaringen invände mot punkten och underströk att de själva vill definiera urskog/naturskog. Så här löd röstförklaringen (endast engelsk version tillgänglig):

Sweden and Latvia support the Council Conclusions on Biodiversity – the need for urgent action. However, Sweden and Latvia reserve their right to define primary forest in accordance with national circumstances until the ongoing participatory processes on definitions to be used in EU is finalized and agreed by MS.

Det är vår förhoppning att regeringen inte ifrågasätter att all urskog (primary forest på engelska) ska skyddas. Jag tolkar regeringens agerande som ett sätt att egentligen söka en definition av begreppet old growth forest där rimligen våra sista resterande oskyddade skyddsvärda naturskogar ingår. Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att även dessa skogar skyddas från avverkning om en strategi för biologisk mångfald på allvar ska bli ett redskap för att bevara vår biologiska mångfald. Jag ställer mig dock frågande till regeringens motiv för röstförklaringen och söker därför en tydlig motivering.

Eftersom röstförklaringen sålunda väcker nya frågor vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Är syftet med den svensk-lettiska röstförklaringen att definiera naturskog på ett sätt som gör att avverkningar av den sortens skog upphör och den i stället kan ges ett framtida långsiktigt skydd?

Bättre villkor i yrkestrafiken

På allmän begäran! Här hittar du vår motion Förbättrade arbetsvillkor i yrkestrafiken. Motionen innehåller en mängd förslag som syftar till schysstare arbetsvillkor inom sjöfart, vägtransporter och taxi. Gällande sjötransporterna stod det nyligen i tidningen Sjömannen: ”Det är den mest omfattande motionen gällande arbetsvillkor inom sjöfarten någonsin, och det ska Vänsterpartiet ha cred för.” Vi bockar och bugar.

Här i Transportarbetaren.

Ladda ned Förbättrade arbetsvillkor i yrkestrafiken här:

Eget klimatåtagande till UNFCCC

Ska Sverige bara vara ett eko av Bryssel på klimatförhandlingarna eller ska vi presentera ett eget klimatbidrag som går utöver EUs? Läs min interpellation till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Eget klimatåtagande till UNFCCC
Interpellation 2020-10-22 till Isabella Lövin (MP) av Jens Holm (V)

I linje med överenskommelse i klimatförhandlingarna ska parterna till Klimatkonventionen, UNFCCC, lämna in sina åtaganden, s.k. NDC (”Nationally Determined Contributions”), till hur man avser leva upp till Parisavtalet. EU har tagit fasta på detta och uppmanat alla parter att lämna in klimatåtaganden innan årsskiftet. I slutsatserna för Europeiska rådet 15-16/10 riktade EU följande uppmaning till alla parter till UNFCCC: ”Europeiska rådet kommer att återkomma till frågan vid sitt möte i december, i syfte att enas om ett nytt utsläppsminskningsmål för 2030 och lämna in EU:s uppdaterade nationellt fastställda bidrag till UNFCCC före årets slut. Europeiska rådet uppmanar alla övriga parter att också lämna in ett uppdaterat nationellt fastställt bidrag.”

Trots detta har jag nåtts av uppgiften att den svenska regeringen inte avser att lämna in något eget klimatåtagande till FN, utan endast luta sig mot EU:s gemensamma. Det senaste EU-klimatbidraget bestod av fyra A4-sidor med mycket allmänna formuleringar och det mesta talar för att det som kommer att lämnas in i år inte blir särskilt mycket bättre. Det innebär att den svenska positionen till de fortsatta klimatförhandlingarna kommer att bli exakt samma som EU:s.

Sverige är medlem i FN och part till UNFCCC, och det finns inget som hindrar Sverige att presentera ett eget klimatbidrag med egna klimatmålsättningar som kompletterar och går utöver EU:s. Snarare tvärtom – om vi vill ha höga ambitioner i klimatpolitiken borde det inte räcka att bara följa strömmen i EU. Som bekant är EU:s klimatåtagande långt ifrån tillräckligt för att EU-länderna ska ta sitt historiska ansvar för den industrialiserade världens utsläpp. Att endast verka för minskade utsläpp med föreslagna 55 procent till 2030 räcker inte. Dessutom kommer EU:s klimatbidrag sannolikt inte att säga något om hur man tänker bidra med lösningar på frågor som klimatanpassning, kapacitetsbyggande, överföring av teknik och klimatfinansiering. Detta är frågor som utvecklingsländerna ständigt lyfter till de industrialiserade länderna och vill ha lösningar på.

Sverige måste driva på för ambitiösare klimatpolitik inom alla tänkbara sammanhang, både i EU och inom FN. En självklar position för Sverige borde därför vara att komplettera EU:s NDC med åtgärder utöver det som EU lyckats ena sig om. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, klimatfinansiering, kapacitetsbyggande och anpassning skulle kunna vara några av de frågor som Sverige borde kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att Sverige ska lämna in ett eget klimatåtagande (NDC) till UNFCCC som kompletterar och går utöver EU:s klimatåtagande?

Jens Holm (V)

Stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier

Jag skriver med Malin Björk (V) om att regeringen måste driva högre klimatmål på EUs toppmöte imorgon samt på miljörådet den 23 oktober. Läs hos Altinget eller nedan.

Stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier
Altinget, 2020-10-13

Som ett svar på den enorma folkliga mobiliseringen, inte minst av unga människor, runtom i Europa har EU-kommissionen utlovat krafttag för klimatet under den här mandatperioden. Ett av de viktigaste instrumenten från EU:s håll är förslaget till en helt ny klimatlag där EU ska slå fast sina målsättningar och göra dem bindande.

V och MP vill ha högre mål
EU-parlamentet har precis antagit sin ståndpunkt i frågan om en ny klimatlag. Snart förväntas också EU:s medlemsländer lägga fast sin förhandlingsposition. Miljöministrarna ska träffas den 23 oktober och tills dess måste Sverige ha landat i vilken förhandlingsposition vi ska ha.

En av den mest omdiskuterade och centrala delarna handlar om vilken målsättning EU bör enas om för att minska våra utsläpp av växthusgaser. Vänsterpartiet har lyssnat på vetenskapen och alla de medborgare som kräver att Parisavtalet ska respekteras. Därför är vårt förslag att EU måste minska utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

I EU-parlamentet fick vi stöd från Miljöpartiet, medan de flesta andra svenska partier ställde sig bakom ett mål på 65 procent utsläppsminskningar till 2030.

”Varje procent räknas”
Tyvärr satte sig EU högern på tvären, och drev ner EU-parlamentets mål till 60 procent, vilket inte är tillräckligt för att klara klimatomställningen. Positivt är dock att EU-parlamentets mål är 60 procent i absoluta tal (det vill säga inte inkluderar några kolsänkor som kan räknas av) och att målet föreslås bli bindande, inte bara för EU som helhet utan också för varje enskilt medlemsland.

Det är viktigt att understryka att målen för våra utsläppsminskningar är långt ifrån en piruett med siffror. Det handlar om fullständigt vägledande beslut som kommer avgöra om vi klarar av att respektera Parisavtalet eller inte, om vi ska klara av klimatomställningen eller inte. Vi måste i siffror och konkreta mål se till att övrig lagstiftning, pengar och investeringar styrs i rätt riktning. Varje procent räknas.

Kan skada Sverigebilden
Nu går förhandlingarna om den europeiska klimatlagen in i nästa kritiska skede, där medlemsländerna måste enas om sin förhandlingsposition, för att sedan förhandla med EU-parlamentet. Här måste Sveriges regering göra som Danmark och i förhandlingarna kräva ett EU-mål på 65 procents utsläppsminskningar till 2030.

Om Sverige lägger sig på en lägre nivå skulle det kraftigt skada den internationella bilden av Sverige som ledande inom klimatomställning.

Att lägga sig på en lägre målsättning än 65 procent skulle också vara snudd på obegripligt, eftersom det uppenbarligen bör finnas en majoritet i riksdagen för att driva på för 65 procent-målet. I alla fall om vi följer hur de svenska partierna agerat i EU-parlamentet. Och vi får väl hoppas att partierna företräder samma politik vare sig de sitter i EU-parlamentet eller i riksdagen.

Ansvarig förhandlare i EU-parlamentet är dessutom svenska socialdemokraten Jytte Guteland som själv föreslog ett mål på 65 procent utsläppsminskningar till 2030. Det vore märkligt om svenska regeringen, med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, skulle lägga sig på en lägre nivå.

Stå upp mot dinosaurier
Vi är många som vet att vi inte har råd att misslyckas med den europeiska klimatlagen. Det är här och nu den svenska regeringen måste ta strid tillsammans med andra nordiska länder för ett Europa som klarar klimatomställningen.

Vår förväntan är att S- och MP-regeringen inte sänker Parisavtalet och inte sänker klimatlagens mål. Gör som Danmark och stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier i Europa och globalt. Ta ställning för 65 procent utsläppsminskningar till 2030.

Malin Björk (V)
EU-parlamentariker
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

När får vi besked om alla miljöbränslen?

Det är upprörande att EU – av marknadsfundamentalistiska skäl – lägger sig i hur vi vill främja miljövänliga drivmedel. Gott att Sverige äntligen fått igenom en förlängning av skattebefrielsen på biogas. Men hur blir det med skattenedsättningen av etanol och biodiesel? Se min skriftliga fråga till finansminister Magdalena Andersson (S) här eller nedan.

Skattebefrielse för miljöbränslen
I somras fick Sverige besked från EU-kommissionen om att skattebefrielsen för biogas kommer att förlängas med 10 år. Det var ett mycket positivt besked. Biogasen spelar en viktig roll för att minska utsläppen från transportsektorn. Men Sverige har även ansökt om undantag från EU:s statsstödsregler gällande etanol (E85) och biodiesel (HVO). Där har Sverige, märkligt nog, ännu inte fått något svar. Den skattebefrielsen löper ut vid årsskiftet om EU inte beslutar om förlängning. Dessutom finns stor risk för att skatteundantaget endast förlängs med ett år, något som inte är tillräckligt för att skapa långsiktiga förutsättningar för hållbara drivmedel.

Med anledning av detta vill jag fråga finansminister Magdalena Andersson:
Vad gör ministern för att Sverige så snart som möjligt ska få ett positivt besked om skattebefrielsen för etanol och biodiesel samt att vi ska få besked för längre än endast ytterligare ett års undantag?

………………………………………

Jens Holm (V)

Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in

Jag skriver i Aktuell Hållbarhet om att Sverige måste värna vår skattenedsättning för förnybara hållbara drivmedel. Dags att ta strid i Bryssel. Tillsammans med Anna Grönlund, Sveriges bussföretag och Tina Thorsell Transportbolagen. Läs där eller nedan.

Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in
Aktuell hållbarhet, 2020-03-06
Trots att både Sverige och EU har ambitiösa mål om att minska transportsektorns användning av fossila drivmedel för att klara EU:s hållbarhetsmål riskerar nu regeringens tolkning av EU-regler att göra så att den svenska omställningen av transportsektorn backar. I Sverige har vi åtagit oss att minska våra utsläpp från transportsektorn med minst 70 procent till 2030. Det är ett mycket ambitiöst mål. EU:s hållbarhetsmål innebär att EU:s samlade utsläpp ska minska med 20 procent till 2020 och med 40 procent till 2030 jämfört med 1990. Det europeiska rådet har dessutom ställt sig bakom målet att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med mellan 80–95 procent till 2050, varav minst 80 procent inom regionen. För att vi ska nå våra svenska och europeiska åtaganden behöver stora omställningar av transportsektorn göras, och här kan förnybara drivmedel spela en mycket viktig roll. Bussar i linjetrafik är i sammanhanget ett föredöme, där mer än 90 procent av resorna görs med förnybara drivmedel eller el.

Fördelarna med förnybara drivmedel är stora. En en av dem är att det går att tanka biodrivmedel som HVO och RME i fordon som ursprungligen är byggda för drivmedel som fossil diesel. Det innebär att transportföretag inte behöver köpa nya fordon för att ställa om. Precis så har exempelvis många bussföretag gjort. Det har bidragit till det faktum att Stockholm blev den första huvudstaden i världen vars kollektivtrafik är 100 procent fossilfri. Även åkeribranschen använder allt mer biobränsle i sitt omställningsarbete.

Efterfrågan på biodrivmedel är redan i dag hög men oklara politiska villkor hindrar producenterna från nödvändiga investeringar. I dag finns både befintlig produktion och planer på att bygga fler anläggningar för produktion av förnybara drivmedel i Sverige men även i vårt grannland Finland. Det gynnar producenter inom svenskt jord- och skogsbruk att ytterligare utveckla sin verksamhet för framtida hållbar produktion. Produktion och utveckling av förnybara drivmedel är och kan förbli en svensk paradgren. Vi har tekniken, forskningshöjden och råvarorna. Och en ökad produktion av förnybara drivmedel behövs i takt med att flera av EU:s medlemsländer inför kvotpliktssystem, det vill säga modeller för att tvinga fordonsägare att blanda förnyelsebart i fossilt. Den svenska regeringen införde exempelvis i juli 2018 reduktionsplikt. Utvecklingen är positiv, men kan med nuvarande produktionsvolymer innebära att det blir brist på biodrivmedel inom EU inom en snar framtid.

Nu hotas emellertid våra svenska satsningar på förnybara drivmedel. EU-kommissionen har meddelat att det undantag Sverige har till 2020 från beskattning av ren etanol, biodiesel och biogas inte kommer förlängas eftersom det är i strid med EU:s statsstödsregler. Den svenska regeringen verkar acceptera denna slutsats och verkar inte intresserad av att undersöka alternativa tolkningar.

Skulle vi tvingas lägga full skatt på förnybara drivmedel skulle priset vid pump bli flera kronor dyrare per liter och kollektivtrafik, varutransporter och privatresenärer åkerier och privatpersoner skulle få svårare att fortsätta att tanka förnybart. Kostnaderna bara för bussar i upphandlad kollektivtrafik skulle öka med 1 miljard kronor per år, alternativt om bussbranschen i stället övergår till fossila drivmedel ökar utsläppen med 1,5 miljoner ton årligen. Det här skulle vara dödsstöten för svenskproducerade förnybara drivmedel. Att nå klimatmålet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till senast 2030 skulle bli mycket svårt.

Den svenska transportnäringen är utsatt för hård konkurrens och med högt ställda krav om att minska sina utsläpp. Tillgången på biodrivmedel samt beskattningen av dem är därför avgörande för omställningen mot fossilfrihet. Därför måste regeringen nu:

Säkerställa att det svenska undantaget för beskattning av biodrivmedel förlängs efter 2020.

Verka för moderna statsstödsregler som inte motverkar goda ambitioner på andra viktiga politikområden, inklusive Kommissionens egna klimatinitiativ Green Deal.

Verka för att det finns hållbara råvaror för biodrivmedel. Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Jens Holm,
ordförande riksdagens trafikutskott (V)

Anna Grönlund,
branschchef Sveriges Bussföretag

Tina Thorsell,
näringspolitisk chef Transportföretagen

Europas Green Deal ser ut att bli en besvikelse

Skriver i ETC med Malin Björk och Elin Segerlind om EUs förslag till en ny grön giv. Hur ambitiöst är egentligen förslaget? Enligt den information vi har hittills blir det långt ifrån tillräckligt. Därför föreslår vi hur EU ska kunna ställas om på riktigt. Läs vår artikel där eller nedan.

Europas Green Deal ser ut att bli en besvikelse
ETC, 2019-12-10
Vid lunchtid på onsdag presenterar EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans den här mandatperiodens absolut viktigaste reformpaket, The European Green Deal, den europeiska gröna given. Tanken är att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel. Det är en bra och nödvändig ambition. Det handlar om inget mindre än vår planets överlevnad och att vi i Europa, världens rikaste världsdel, självklart måste gå före.

Forskarna har gett oss politiker runt tio år för att drastiskt minska våra utsläpp, annars kommer vår jord att skadas så allvarligt att den inte kommer att kunna återställas. Miljontals fler arter kommer att försvinna, miljontals fler människor kommer att tvingas fly från sina hem på grund av stigande havsvattennivåer, torka eller annat extremväder. De enda som inte ser allvaret i situationen är de rena klimatförnekarna på yttersta högerkanten och kärnkraftshögern som sätter storföretagens vinstintressen före allt annat. Dessa krafter vill helst inte göra någonting utan bara puttra på som vanligt.

De som däremot ser ett tydligt behov av att vi politiker tar vårt ansvar är en samlad och till stor del ung, global klimatrörelse. Vi i Vänsterpartiet tar forskarnas rapporter och klimatrörelsens krav på största allvar. Vi vet att ska vi klara omställningen till ekologiskt och socialt hållbara samhällen så kan vi inte fortsätta som vanligt. Vi behöver göra stora, grundläggande förändringar, också i ekonomin.

Vänsterpartiet har länge gått före för en politik för klimatet och för ökad rättvisa. Det politiska arbetet måste fortsätta med full kraft under många år. Samtidigt är det just nu, när EU presenterar sina huvudsakliga instrument och åtgärder för klimatet, som vi har en av de viktigaste möjligheterna att påverka vår framtid.

Vi i vänstern har varit tydliga i våra krav för en rättvis klimatomställning. Här är de fem viktigaste punkterna som vi anser att den europeiska gröna given måste innehålla:

Bindande mål på 70 procents minskade utsläpp till 2030 och nollutsläpp till 2040, samt kompletterande mål för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Med ambitiösa mål blir det tydligt att vi måste utforma ny politik och nya instrument, inte bara justera i marginalen. Kommissionen har hittills föreslagit en 50-procentig minskning av utsläppen till 2030. Det är på tok för lågt och lever inte på långa vägar upp ens till målen i Parisavtalet. De hittills läckta dokumenten visar att kommissionen tyvärr inte kommer att presentera några höjda ambitioner på onsdag.

En plan för att fasa ut de miljö- och klimatskadliga EU-subventionerna. Europeiska investeringsbankens beslut att inte längre subventionera fossil energi är ett steg i rätt riktning. Nu behövs en konkret handlingsplan för hur utfasningen, även av fossilgasen, ska gå till. Enbart europeiska flygresor subventioneras idag med 300-400 miljarder kronor per år, enligt EU:s egna miljöbyrå EEA.

Satsningar på ökad jämlikhet och rättvisa. Samhällen som hänger ihop klarar stora utmaningar och förändringar, medan samhällen med stora orättvisor dras isär och ökar grogrunden ytterligare för klimatförnekande, högerauktoritära rörelser. En rättvis klimatomställning kräver därför specifika insatser i till exempel kolregioner, men det kräver också en förändring av EU:s budgetramar och en ny ekonomisk politik. Klimatomställningen kräver tveklöst massiva offentliga investeringar i utökade tågförbindelser, förnybara energikällor, energieffektivitet och ett hållbart jordbruk. EU:s ekonomiska tvångströja i form av åtstramningspolitik sätter idag stopp för dessa nödvändiga satsningar.

Fokus på de stora företagens utsläpp. Idag står 100 storföretag för 70 procent av världens samlade utsläpp. Då duger det inte att, som i de läckta dokumenten, prata om att ”utvärdera behovet av lagstiftning om hållbart företagande.” EU måste våga ifrågasätta och sätta stopp för de största miljö- och klimatbovarna. En klimatpolitik som genomsyrar även områden som handeln och investeringspolitiken, jordbrukspolitiken, energi- och transportsektorn.

Alla investeringar och beslut på EU-nivå måste bidra till att få ner utsläppen. Alla EU:s handelsavtal måste till exempel innehålla bindande miljö- och klimatklausuler och inga avtal ska tecknas med länder som inte skrivit under Parisavtalet. Det ska vara minst lika allvarligt att inte följa regler om hållbarhet som regler om konkurrens.

Det dramatiska med klimatförändringarna och det vetenskapen ställer oss inför är att det inte finns utrymme för ’business as usual’. När kommissionen presenterar sin gröna giv måste de välja sida. Antingen tror de på vetenskapen och satsar allt de har, eller så väljer de att låtsas att vi bara behöver ompaketera befintliga satsningar och göra mindre justeringar.

Om kommissionen presenterar en handlingsplan som inte levererar det som krävs måste vi agera. Det kommer vi att göra i riksdagen gentemot S- och MP-regeringen, som har stor möjlighet att kräva tuffare åtgärder. Det kommer vi att göra i EU-parlamentet genom att bilda progressiva allianser med alla de krafter som vill se en ambitiösare klimatpolitik. Och det kommer vi att göra tillsammans med alla rörelser och krafter utanför parlamenten, i Sverige och runtom i Europa. Tillsammans måste vi sätta press på att politiken rättar sig efter planeten, inte tvärtom.

Malin Björk (V) EU-parlamentariker
Jens Holm (V) Klimatpolitisk talesperson
Elin Segerlind (V) Miljöpolitisk talesperson

Bilindustrin och utsläppskraven

Oacceptabelt att bilindustrin lurar kunder som vill göra en insats för miljön. Dagens Nyheter (här och här) har granskat hur bilbranschen medvetet inte levererar laddbara bilar i år. Detta för att kunna visa bättre utsläppssiffror för nästa år då EU kommer stämma av biltillverkarnas utsläppssiffror.  Detta är ett medvetet lura kunderna och att sabotera andemeningen med vår klimatlagstiftning.

Regeringen kan inte stillatigande acceptera detta utsläppsfiffel. Nedan eller här min skriftliga fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (som enligt uppgift just lämnat över frågan till klimatminister Isabella Lövin):

Bilindustrin och utsläppskraven
Skriftlig fråga 2019/20:250, 2019-10-23
av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Enligt EU:s förordning i fråga om nya personbilar och lätta nyttofordon (EG) nr 715/2007 får utsläppen från nya personbilar högst vara 95 gram koldioxid per kilometer efter 2020. Det här är ett viktigt styrmedel för att minska fordonsflottans utsläpp av växthusgaser. Men enligt Dagens Nyheter fördröjer biltillverkare medvetet leverans av elbilar under 2019 till 2020, detta trots att bilarna finns i lager och konsumenten i många fall blivit lovad leverans i år. Genom att släppa elbilen först nästa år kan biltillverkaren tillgodoräkna sig bilens låga utsläpp för det året, då utsläppskraven är högre.

Förutom att det är att lura konsumenten är det i strid med andemeningen i den lagstiftning som finns i EU och som vi i Sverige står bakom. Regeringen kan inte stillatigande se på medan konsumenter blir lurade och biltillverkarna kringgår andemeningen i vår klimatlagstiftning.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern och regeringen att vidta åtgärder för att biltillverkarnas fiffel med våra utsläppskrav omedelbart ska upphöra?