Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Jag svarar idag Miljöpartiets Jakop Dalunde på DN-debatt. Läs mitt svar där eller nedan.

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?
DN-debatt 2021-07-01

Jag välkomnar Jakop Dalundes, EU-parlamentariker (MP), förslag för att underlätta för fler tågresor i Europa. Klimatkrisen är akut och vi måste snabbt flytta över både person- och godstransporter från flyg och väg till järnvägen. Dessutom har intresset för att resa med tåg både i Sverige och i resten av Europa ökat kraftigt. Men flera av de förslag Dalunde lyfter har vilat helt på hans egen S/MP-regering att verkställa. Och där är jag förvånad över att så lite har hänt.
Dalunde tar upp det bakvända i att tågbolagen måste betala höga banavgifter för varje kilometer de kör på järnvägen. Sedan 2009 har både borgerliga och socialdemokratiskt ledda regeringar höjt banavgifterna för järnvägen med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna på väg finns inte. Den kompensation för banavgifterna som regeringen nyligen beslutat om är välkommen. Men det är en tillfällig pandemiåtgärd och löser inte det långsiktiga problemet med att den klimatsmarta järnvägen straffas medan smutsigare transportslag gynnas. Detta är emot all rim och reson. Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Dalunde tar också upp vikten av att bygga ut järnvägsinfrastrukturen och att hitta adekvat finansiering för detta. Det vore mycket välkommet med ökade EU-medel för att bygga ut järnvägen i Sverige, men ytterst är det S/MP-regeringen som har anslagit alldeles för lite pengar för utbyggnaden. Det gäller såväl de nya höghastighetsbanorna som redan påbörjade projekt som Norrbotniabanan och dubbelspåret längs Norrlandskusten. Med regeringens finansiering kommer dessa projekt att bli kraftigt försenade om de ens blir av. Regeringen borde lånefinansiera byggnationen av höghastighetsbanorna. Det skulle frigöra medel till andra viktiga järnvägsinvesteringar och skynda på byggprocesserna. Jakop Dalunde behöver inte gå till Bryssel för att lösa den frågan.

Regeringens hantering av järnvägen under pandemin är också under all kritik. Alla transportslag har drabbats hårt under pandemin. Flygresandet har gått ned med 80 procent, resandet med tåg 65. Trots detta är det flyget som har fått den absoluta merparten av regeringens pandemistöd. Den 17 mars 2020 beviljade regeringen sitt första coronastöd, 5 miljarder kronor till flygbolagen varav 1,5 miljarder till SAS. Sedan dess har flygbranschen beviljats coronastöd i flera omgången på totalt 16 miljarder kronor. Motsvarande stöd till järnvägsbranschen uppgår till ungefär 2 miljarder kronor (jag räknar här med de sänkta banavgifterna, ökade anslag till järnvägsunderhåll och extra pengar till så kallad miljökompensation för godstransporter). Varför har regeringen beviljat flyget nästan åtta gånger mer i coronastöd än tåget?

Det är välkommet med järnvägspolitik på EU-nivå, men S/MP-regeringen borde också ha tagit tag i problemen på hemmaplan. Att fortsätta gynna ökat flygande på järnvägens bekostnad borde inte anstå en regering med höga klimatambitioner.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Statsstöd i linje med klimatet

För första gången någonsin ser jag ett balanserat inlägg från svenska regeringen om EUs statsstödsregler. Sverige har tillsammans med fem ytterligare EU-länder enats om hur EU:s statsstödsregler bör klimatanpassas för att bidra till en grön omställning av den europeiska ekonomin. Det framgår av skrivelsen ”A State Aid Framework Fit for the Green Deal”, inskickad 31/5-21 till EU-kommissionen. Syftet med skrivelsen är att göra EUs nuvarande rigida regler kring statligt stöd anpassade till de behoven i den Gröna Given. Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. Det svenska inspelet är mycket vältajmat och positivt. EUs statsstöd ska ses över och nya regler ska finnas på plats till senast 2023. Se gärna min tidigare debatt med näringsminister Ibrahim Baylan (S) om detta.

EUs statsstödsregler är de facto ett generellt förbud mot allt offentligt stöd, förutom vissa undantag. Statsstödsreglerna är inskrivna i EUs fördrag och ger dem därför en mycket stark ställning, överordnade EUs och medlemsländernas lagstiftning. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Ett försök till att göra det mindre rigidt är därför välkommet och något Vänsterpartiet länge verkat för.

I min bok Om inte vi, vem? går jag igenom problemet med EUs statsstödsförbud rätt grundligt (sida 78 ff). Det viktiga att komma ihåg är att EUs statsstödsregler innebär ett förbud mot allt statligt stöd, med ett fåtal undantag. Om man ser staten och offentlig sektor som en pådrivare i klimatomställningen blir detta förstås ett problem. EU:s statsstödsförbud är sannolikt det hårdast reglerade i världen, då det är inskrivet i EUs fördrag och det är förenat med mycket dryga böter för de länder som bryter mot detta. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (artikel 107 i EU-fördraget). EU-kommissionen, domstolen samt nationella domstolar (!) är satta att bevaka så att detta förbud följs. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat.

Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt i vid bemärkelse. Ställda inför risken att bötfällas eller ändlösa förhandlingar i Bryssel väljer svenska myndigheter och politiker att lägga fram förslag som syftar till att kringgå statsstödsförbudet. Det gäller inte minst svenska regeringen som gång på gång censurerar sig själva och lägger inte ens fram politiska förslag när de är rädda för att bannas av EU. Energiminister Anders Ygeman (S) varnade nyligen för att EUs statsstödsförbud kan försvåra för utbyggnaden av laddinfrastruktur, detta bara som ett exempel.

Ygemans utspel är för övrigt intressant. Är det Bryssel vi ska skylla på eller den svenska regeringen? Ofta används EUs statsstöd som en bekväm ursäkt av svenska ministrar för att inte göra någonting alls. För den som inte sitter i regeringen eller är välplacerad inom Brysselbyråkratin är det nästan omöjligt att veta vems ansvaret är. I det här fallet undrar man förstås om Ygeman verkligen har tagit upp frågan på högsta nivå inom EU eller om han använder EU som en ursäkt för att inte göra sitt eget jobb? Jag ska se om jag kan bringa mer klarhet i frågan.

Men helt klart är att statsstödsreglerna påverkar en stor del av vår politik. Sverige har fått drygt 100 ansökningar om statsstöd beviljade av EU-kommissionen under en tioårsperiod nyligen, ett tiotal av dessa på det förnybara energiområdet. Hur många avslag vi fått finns det emellertid ingen statistik över. Sådana uppgifter offentliggörs inte av kommissionen. Så, det är uppenbart att det handlar om en stor del av vår politik, inte minst på klimat-, miljö-, och energiområdet som påverkas av EUs statsstödsförbud. EU har vissa undantag för statsstödsreglerna, men många av dessa undantag är svårtolkade, så ytterst blir det ändå kommissionen och domstolen som avgör. Statsstödsförbudet verkar på det sättet som en våt filt över progressiv politik.

Med coronapandemin och behovet av en Grön Giv för att återstarta ekonomin på ett hållbart sätt har gjort EUs statsstödsförbud mer obsoleta än någonsin. Därför är det mycket välkommet att Sverige nu verkar för modernare statsstödsregler. Jag förutsätter att den svenska linjen är att statsstödsreglerna görs om i grunden så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsförbud. Det borde för övrigt gälla även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, bostäder och sociala åtgärder. Sverige och andra medlemsstater måste alltid kunna vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.

Tidigare har finansminister Magdalena Andersson (S) sagt att nyliberalismen är död och att det var coronapandemin som utfärdade dödsförklaringen. Vi får hoppas att pandemin nu också tar med sig dagens form av statsstödsregler ned i graven. Då försvinner nämligen en av EUs mest marknadsfundamentalistiska byggstenar. Jag kommer göra vad jag kan för att så ska bli fallet. Jag börjar med att lyfta frågan igen med Ibrahim Baylan.

Fossilbilförbudet – slag i luften

Idag har den s k Utfasningsutredningen presenterat sitt betänkande. Den föreslår att Sverige driver ett EU-förbud mot nybilsförsäljning av fossilt drivna bilar. Tyvärr är detta lite av ett icke-förslag. Vem är emot det? Den riktigt skarpa åtgärden idag är att gå före som medlemsland och reglera bort det fossila, det borde vara Sveriges roll. Sverige bör därför gå före EU och införa förbud mot nybilsförsäljning av fossila bilar till 2025.

Det lättaste en utredare kan göra är att gömma sig bakom EU. Men gör man det, som utredningen föreslår, finns en uppenbar risk att fossilbilarna aldrig kommer regleras bort. De kommer nog försvinna i vart fall, eftersom utvecklingen av elbilar går i en snabb takt. Men vill vi snabbt få bort de fossila bilarna från marknaden och vill vi dessutom göra detta på ett strukturerat sätt, då måste saten agera. Och då är ett svenskt förbud mot försäljning av nya fossila bilar det bästa förslaget. Marknadskramare i Bryssel kan förstås uppröras över detta, men de flesta förstår nog vikten av att medlemsstaterna snabbt måste agera mot klimatkrisen. Och när ett land går före kommer andra att haka på och sedan dra med sig hela EU. Men att snällt be om lov har vi faktiskt inte tid för.

Nu kan regeringen och miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) ta emot denna, på det stora hela, gedigna utredning och skärpa till den på ett par punkter. En av dessa är att gå fram med ett eget förbud och göra det redan 2025. Gör det!

Märk drivmedlen korrekt

Drivmedel som framställs med fossil energi ska inte få märkas som förnybar, hållbart, fossilfritt eller liknande. Tänker svenska regeringen agera? Läs min skriftliga fråga till miljöminister Per Bolund (MP) nedan eller här.

Hållbara drivmedel
2021-05-26, 2020/21:2987 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

TV4 har i flera uppmärksammade reportage avslöjat hur biodrivmedel marknadsförs som ”fossilfria” och ”förnybara” när de i själva verket har tillverkats med fossila energikällor. Detta är exempelvis fallet med biodieseln HVO100 som raffinerats med fossil naturgas.

Det är viktigt att kunder vet vad som saluförs, och staten bör endast stödja drivmedel som är socialt och ekologiskt hållbara. Förnybartdirektivet (direktiv EU 2018/2001) är nu omarbetat på EU-nivå, och i Sverige pågår nu arbete med att implementera direktivet i form av lag, förordning och föreskrifter. Direktivet ger möjlighet att inkludera utsläpp av växthusgaser från fossila insatsvaror som härrör från framställningsprocessen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att vidta åtgärder för att märkning av och information om drivmedel stärks så att även råvaror och utsläpp från framställningsprocessen framgår tydligare?

Skamligt att S och MP motarbetar klimatet

Jag skriver tillsammans med Malin Björk (V) och Elin Segerlind (MP) om vikten av robusta kriterier för hållbara investeringar. Det är en skandal av stora mått att just vår S/MP-regering aktivt har urholkat de nya EU-förslagen om detta (den s k taxonomin). Läs vårt inlägg i Aftonbladet eller nedan.

Skamligt att S och MP motarbetar klimatet
Aftonbladet, 2021-04-20

EU:s ambition att till 2050 bli världens första klimatneutrala kontinent ser ut att misslyckas. Skandalöst nog ligger den svenska S- och MP-regeringen bakom några av de värsta bakslagen för klimat- och miljöarbetet.

Det mest aktuella exemplet är EU:s lista på hållbara investeringar – den så kallade taxonomin, ett instrument för att styra investeringar i finanssektorn i rätt riktning och bidra till EU:s miljö- och klimatmål.
Redan i somras ställde sig EU-parlamentet bakom förslaget som även välkomnades av miljö- och klimatrörelsen. Enligt förslaget platsar bara energislag som på vetenskapliga grunder bedömts som miljö- och klimatmässigt hållbara in på listan. Men därefter inkom tusentals kritiska synpunkter från såväl företag som regeringar till Kommissionen, som därför arbetat om förslaget.

Det nya förslaget väntas presenteras i morgon, onsdag. Enligt läckor innehåller den nya taxonomin så mycket försvagningar att nio rådgivare som ingår i EU-kommissionens egen expertgrupp hotar att hoppa av om Kommissionen står fast vid de nya skrivningarna.

Efter invändningar från bland annat Sverige kan till exempel biobränsle från skogsbruket komma att klassas som “långsiktigt hållbart”, i stället för som i det ursprungliga förslaget, som en tillfällig “övergångslösning”. Här är det tydligt att den svenska regeringen gett efter för påtryckningar från den mäktiga svenska skogsindustrin, i strid med klimatforskningen. Vänsterpartiet anser att det är en orimlig ingång att Sverige redan har ett hållbart skogsbruk och att bioråvaror från det svenska skogsbruket med automatik skulle vara hållbara. Det behövs en tydlig definition av vad som är hållbart skogsbruk och där hänsyn tas till både biologisk mångfald och klimat.

Även fossilgas kan under vissa omständigheter komma att listas som hållbart. Här är det framför allt kolberoende länder som Polen, Ungern, Tjeckien, Grekland och Cypern som trycker på för att fossilgas ska inkluderas i taxonomin. Enligt en läckt rapport från EU-kommissionens forskningscentrum JRC kan också kärnkraft ses som hållbart inom ramen för taxomin, trots miljöriskerna med kärnavfall. Här ligger länder som Frankrike, Ungern och Polen på för att kärnkraften ska finnas med i EU:s klimat- och energipolitik.

Det är sorgligt att en av EU:s viktigaste satsningar, som först såg så lovande ut, nu inte ser ut att bli mer än en tumme, och att Sverige är ett av länderna som försöker vattna ur förslaget. Hur kan ett land som ser sig som en global förebild i klimatkampen vända vetenskapen och miljö- och klimatrörelsen ryggen och i stället bara lyssna till de stora skogsbolagen?

Även när det gäller den viktiga europeiska klimatlagen har den svenska regeringen varit svag. Medan den danska regeringen krävde att utsläppsmålet till 2030 måste vara minst 65 procent lägre jämfört med 1990 års nivåer, nöjde sig den svenska regeringen med ett mål på 60 procent. Detta trots att såväl en majoritet av de svenska EU-ledamöterna som EU-parlamentets ansvariga förhandlare, svenska S-ledamoten Jytte Guteland, ställt sig bakom målet på 65 procent.

Också revideringen av EU-direktivet om förnybar energi, som väntas presenteras i juni, oroar oss. Här har Kommissionen aviserat avsikten att utvidga direktivet bortom förnybara energislag, så att även fossilgas kan komma att inkluderas i den nya lagstiftningen. Typiskt nog meddelade EU:s energikommissionär Kadri Simson den nya vändningen under ett möte med oljeindustrin.

Att EU-kommissionen ofta har alltför starka band till fossilindustrins lobbyister är välkänt. Men i en tid när det är mer än bråttom att få ner våra utsläpp till noll kan vi inte låta skogsindustrin, fossilindustrin eller bakåtsträvande kärnkraftsivrare diktera politiken.

Malin Björk, EU-parlamentariker (V)
Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)
Elin Segerlind, miljöpolitisk talesperson (V)

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser

Hur tänker regeringen använda EUs coronaåterhämtningsstöd? Till nya additionella klimatinvesteringar eller täppa till hål i regeringens budget? Jag ser fram emot den här debatten med klimatminister Per Bolund (MP). Läs min interpellation nedan.

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser
Interpellation av Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

Riksdagen har godkänt de ändrade reglerna för EU:s egna medel från år 2021 och framåt, som EU:s ministerråd har beslutat om. Beslutet reglerar inkomsterna i EU:s budget och finansieringen av EU:s återhämtningsfond för att hantera coronapandemin. Vänsterpartiet ville avslå regeringens proposition, eftersom utformningen av faciliteten för återhämtning och resiliens innebär att EU tar ett stort steg mot en gemensam finanspolitik. Det finns goda möjligheter redan nu att stödja den gröna omställningen efter pandemin, både med EU-medel och nationella anslag. Men nu är beslutet fattat och senast den 30 april ska regeringen lämna sin nationella plan till EU om hur Sverige vill använda sin del av återhämtningsstödet.

I Klimatpolitiska rådets årsrapport från den 25 mars riktas en rekommendation till regeringen: ”Använd återhämtningspolitiken för att förverkliga den klimatpolitiska handlingsplanen och befintliga strategier som konkretiserar vägen mot ”världens första fossilfria välfärdsland”.”

Sverige planeras få mellan 30 och 40 miljarder kronor av EU:s återhämtningsstöd, varav 37 procent på förhand är öronmärkt för klimatåtgärder. Vissa av regeringens ministrar har resonerat kring att använda EU:s återstartspengar till att fylla redan tomma hål i regeringens budget och inte till additionella klimatåtgärder. Glädjande nog avfärdas det av miljö- och klimatministern: ”Det tycker jag var en förhastad slutsats som jag inte är beredd att skriva under på”, sade Per Bolund till Aktuell Hållbarhet den 23 februari 2021. ”Miljö- och klimatbudgeten för 2021 är ju redan fullt ut finansierad. Processen här pågår för fullt, och det är klart först den 30 april när EU ska få vår nationella plan. Min ambition är att vi ska få mer pengar till klimatarbetet, där både tidigare satsningar i den nationella budgeten och nya satsningar med EU-pengar kan bidra.”

Det kan nämnas att Finlands andel av återhämtningsstödet beräknas till 2,1 miljarder euro och av den summan har regeringen beslutat att hälften ska användas till grön omställning, varav 820 miljoner euro för direkta investeringar i klimatsmarta lösningar och teknologi, som sol- och vindkraftsprojekt. Målet för Finlands finansminister är att statens satsningar också ska få privata pengar att strömma till.

Det finns stora möjligheter att koppla ihop återstarten av svensk ekonomi med den gröna omställningen. Några exempel: investera i hållbara rättvisa städer där gång och cykel prioriteras framför massbilism, extra stöd till kollektivtrafiken och järnvägen, stöd till framtagande och kommersialiserande samt upphandling av växtbaserad kost och investeringar i anslutning av havsbaserade vindkraftsparker. Allt detta är exempel på åtgärder som skapar nya jobb och som bidrar med stora utsläppsminskningar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser ministern att säkerställa att en mycket stor del av återhämtningsstödet från EU används till nya och additionella klimatåtgärder, som exempelvis hållbara städer, extra stöd till kollektivtrafiken, järnvägen, växtbaserad kost och investeringar till anslutning av havsbaserade vindkraftsparker?

Jens Holm (V)

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU

EU-toppmötet beslutade att utsläppen ska minska med 55 procent. Det är alldeles för lite om Sverige och EU ska nå Parisavtalet. Isabella Lövin och Stefan Löfven skryter gärna om Sveriges klimatpolitik men nu sänker de ambitionerna i EU. Vi måste minska utsläppen mycket mer, skriver jag och Malin Björk (V) EU-parlamentariker i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU
ETC, 2020-12-21

S-MP-regeringen måste kräva tuffare klimatmål för att mota högerkrafter och klimatförnekare i Europa. Om vi ska nå Parisavtalet måste EU och medlemsländerna minska sina utsläpp dramatiskt. Klimatrörelsen och Vänsterpartiet kräver en minskning av utsläppen med 70 procent till år 2030 jämfört med 1990 års nivåer. EU har nu enats om en utsläppsminskning med 55 procent till år 2030.

Det räcker inte om vi ska nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller max 2 grader.

Det här är Vänsterpartiets krav:

  1. Minska utsläppen med 70 procent. Vi vill att regeringen i förhandlingarna med EU-parlamentet om den nya klimatlagen driver att utsläppen ska minska med 70 procent till år 2030. Det ger en tydlig signal till högerpartierna och klimatförnekarna som inte lyssnar på forskarna.
  2. Ställ om jordbruket. Även om vi skulle halvera utsläppen från fossila bränslen imorgon så får EU svårt att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5–2 grader eftersom jordbruket står för stora utsläpp. De klimatdestruktiva jordbrukssubventionerna måste bort och EU-länderna måste minska sin köttproduktion. EU måste även höja kraven på importerade livsmedel. Därför vill vi införa höga klimatkrav i alla handelsavtal som EU ingår, annars exporterar vi bara våra utsläpp.
  3. Ställ om ekonomin. Alla investeringar som EU gör måste gå till hållbara projekt. När kolgruvor och kärnkraftverk läggs ner, när bensinbilar inte längre får säljas, då måste vi ha realistiska alternativ att erbjuda folk som blir av med jobbet. Vi vill att den Europeiska investeringsbanken görs om till en klimatinvesteringsbank. Inga EU-pengar ska gå till nya motorvägar eller flygplatser. I stället vill vi bygga ut tågtrafiken och öka sol- och vindkraften.
  4. Vi kräver klimaträttvisa. Fattiga länder och individer i Europa måste få stöd och de stora företagen och de rika måste vara de som betalar mest för omställningen. EU:s ekonomiska politik måste förändras efter eftersom den prioriterar företagens vinstintressen före människor och natur.
  5. Stoppa alla skatteflyktingar. Minst 650 miljarder kronor försvinner varje år från vår gemensamma välfärd till skatteparadis. Vi kräver krafttag mot skatteparadis och storföretag som fifflar med skatten. Pengarna behövs för klimatet och välfärden.

Högern vill sänka klimatmålen och därför behöver vi modiga politiker som lyssnar på klimatforskare och de miljontals ungdomar som strejkar för klimatet. Vänsterpartiet kommer fortsätta ligga främst i arbetet för ett Europa som är klimatneutralt, rättvist och solidariskt. Nu vill vi att S- och MP-regeringen ställer högre krav på klimatarbetet och politiken i EU.

MALIN BJÖRK, EU-PARLAMENTARIKER
JENS HOLM (V), RIKSDAGSLEDAMOT OCH KLIMATPOLITISK

Skydd av Europas naturskog

Är det inte märkligt att när EU väl uttrycker en önskan om att skydda Europas sista naturskog, ”…protection of remaining primary forests…” (punkt 21 i bifogade slutsatser) höjer Sverige och Lettland rösten mot det.

Slutsatser biologisk mångfald:

Varför? Vill vi skydda ännu mer skog? Säg det isåfall. Läs min skriftliga fråga nedan eller här till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Dessvärre har Lövin just meddelat att hon kommer att dröja ända till 11 november innan jag får ett svar.

Skydd av naturskog
Skriftlig fråga 2020/21:300, 2020-10-27

Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Vid miljörådet den 23 oktober i år gjorde den svenska och den lettiska regeringen en röstförklaring mot punkt 21 i slutsatserna. Punkt 21 handlade om att värna den sista naturskogen i Europa. Den svensk-lettiska röstförklaringen invände mot punkten och underströk att de själva vill definiera urskog/naturskog. Så här löd röstförklaringen (endast engelsk version tillgänglig):

Sweden and Latvia support the Council Conclusions on Biodiversity – the need for urgent action. However, Sweden and Latvia reserve their right to define primary forest in accordance with national circumstances until the ongoing participatory processes on definitions to be used in EU is finalized and agreed by MS.

Det är vår förhoppning att regeringen inte ifrågasätter att all urskog (primary forest på engelska) ska skyddas. Jag tolkar regeringens agerande som ett sätt att egentligen söka en definition av begreppet old growth forest där rimligen våra sista resterande oskyddade skyddsvärda naturskogar ingår. Vänsterpartiet anser att det är av största vikt att även dessa skogar skyddas från avverkning om en strategi för biologisk mångfald på allvar ska bli ett redskap för att bevara vår biologiska mångfald. Jag ställer mig dock frågande till regeringens motiv för röstförklaringen och söker därför en tydlig motivering.

Eftersom röstförklaringen sålunda väcker nya frågor vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Är syftet med den svensk-lettiska röstförklaringen att definiera naturskog på ett sätt som gör att avverkningar av den sortens skog upphör och den i stället kan ges ett framtida långsiktigt skydd?

Bättre villkor i yrkestrafiken

På allmän begäran! Här hittar du vår motion Förbättrade arbetsvillkor i yrkestrafiken. Motionen innehåller en mängd förslag som syftar till schysstare arbetsvillkor inom sjöfart, vägtransporter och taxi. Gällande sjötransporterna stod det nyligen i tidningen Sjömannen: ”Det är den mest omfattande motionen gällande arbetsvillkor inom sjöfarten någonsin, och det ska Vänsterpartiet ha cred för.” Vi bockar och bugar.

Här i Transportarbetaren.

Ladda ned Förbättrade arbetsvillkor i yrkestrafiken här: