Låt staten bygga 5Gnätet

Har debatterat 5G i riksdagen. Nedan eller här (som pdf) 5gAnförande2019-11-27 mitt anförande.

Låt staten äga 5G-nätet – anförande kammaren, TU4
Inom kort kommer byggandet av framtidens mobilnät, 5G, att påbörjas. I Sverige, precis som i många andra länder, finns en berättigad oro för vem som ska bygga och äga nätet. Nätägaren kommer i praktiken ansvara för all elektronisk kommunikation i framtiden. Tänk om data hamnar i orätta händer? Hur ska vi kunna säkerställa att nät, basstationer och andra komponenter är helt säkra? Hur ska uppdateringar kunna ske på ett säkert sätt? Lägg där till att vi vill bygga ut det framtida nätet så att fungerar bra i hela landet och vi förstår att 5G är en komplex fråga.

För att komma tillrätta med säkerhetsaspekterna i byggandet av 5G-nätet har regeringen lagt fram propositionen ”Skydd av Sveriges säkerhet vid radioanvändning”. Lagförslaget föreslår ändringar i lagen om elektrisk kommunikation och offentlighets- och sekretesslagen. Tillstånd att använda radiosändare ska endast ges under förutsättning att radioanvändningen inte kommer att kunna skada Sveriges säkerhet. Det ska vara möjligt att återkalla tillstånd eller ändra tillståndsvillkor av säkerhetsskäl. Säkerhetspolisen och Försvarsmakten ska kunna överklaga beslut i tillståndsfrågor. Lagändringarna föreslås träda i kraft redan den 1 januari nästa år.

Förslaget i sig är fullt rimligt. Det innebär i praktiken att Försvarsmakten och Säkerhetspolisen får vara med i utformningen av kriterierna av våra telenät, nu mest aktuellt 5G-nätet. Det är viktigt att ha högt ställda säkerhetskrav på de framtida telenäten och Försvarsmakten och Säpo är våra expertmyndigheter på det området. Det är också viktigt att det finns möjlighet att ingripa mot radioanvändning kan orsaka skada för Sveriges säkerhet.

Men det jag saknar i förslaget är frågan om hur vi skapar den mest säkra och rationella lösningen. Radiospektrum är en gemensam resurs för trådlös överföring av information. Utbyggnad av 5G är inte enbart en utveckling av 4G-nätet utan utgör också ett system som medger utveckling av helt nya tjänster vilket kräver kommunikationslösningar som inte är beroende av eller riskerar att påverkas av utländska aktörer. En framgångsrik utbyggnad av 5G-nätet skapar också förutsättningar för ökad elektrifiering inom transportsektorn och bättre kommunikation på landsbygden. Utbyggnad av 5G-nätet har därmed potential att lägga grunden för innovativa och klimatsmarta transporter samt minska klyftan mellan stad och land.

Vi i Vänsterpartiet anser att ovan anförda strategiska och säkerhetsmässiga motiv stärker skälen för att det är staten som bör äga 5G-nätet och ansvara för utbyggnaden. Därför har vi lagt fram vår motion om att det är staten som ska vara ägare av 5G-nätet. Med staten som ägare kan förutsättningarna stärkas för att nödvändiga och hållbara framtidsinvesteringar prioriteras framför privata operatörers vinstintressen och nationella säkerhetsintressen kan säkerställas. Ett statligt ägt nät är det mest samhällsekonomiskt rationella systemet då digital infrastruktur är att jämställa med annan samhällskritisk infrastruktur. Med ett statligt ägande av framtida radionät kan tillstånd för radiosändaranvändning göras i enlighet med regeringens nya förslag, men med den stora fördelen att staten äger nätet. Ett statligt ägande stänger inte heller dörren för utbyggnad genom externa operatörer där staten inte har kapacitet till utbyggnad i egen regi.

Den här debatten handlar om säkerhet vid radioanvändning. Det är viktigt eftersom en allt större del av våra liv äger rum i radioetern – som data som transporteras från en person till en annan via telenät. Det som är en komplicerande faktor i detta är att mycket av denna data; var vi befinner oss, vem vi kommunicerar med, vilka platser vi besöker på nätet, ja ibland tillochmed vad vi säger och vad vi skriver kan hamna i orätta händer. Den amerikanske visselblåsaren Edward Snowden har berättat ingående om allt detta. Hur stater har övervakat sina medborgare och hur bolag som Facebook, Google, Apple villigt har samarbetat i massövervakningen. Om det var övervakning från staten som var det stora problemet då, 2013, är det snarare privata megabolags kartläggning av våra liv som är det stora hotet idag. Då är det inte oviktigt vem det är som äger det nät vi kommunicerar i. Tvärt om, det är helt fundamentalt. Och eftersom detta är en debatt om just säkerhet tycker jag att det är konstigt att inte fler ledamöter engagerar sig i vem det är som ska få äga detta helt fundamentala nät.

Motståndarna mot att bygga ut 5Gnätet i gemensam regi hävdar att det skapas ett statligt monopol, och att monopol som sådana inte är bra. Men vad är skillnaden mot nu egentligen? När 5Gnätet byggs ut får vi två eller tre parallella nät ägda av ett fåtal stora telekombolag. Bolagen har ett intresse och det är att leverera vinst till sina aktieägare, en vinst som kommer att betalas med höga kostnader för användarna, d v s alla vi. Vissa områden lämpar sig bäst som naturliga monopol. Det är svårt att bygga två vägar eller järnvägar parallellt med varandra. Därför ägs nationella vägar och järnvägar av en ägare och den är nästan alltid staten. Samma logik borde gälla för våra telekomnät. Låt oss bygga näten gemensamt och bra i hela landet utan vinstintressen. Sedan kan telekombolagen få betala för att använda kapaciteten på dessa nät.

En annan invändning mot att låta staten äga det framtida 5Gnätet är att det kostar mycket att bygga ut ett nytt telenät. Vi bad Riksdagens utredningstjänst att titta på det där. Prislappen för nya sändare, master, basstationer, datakapacitet och annat som behövs för 5Gnätet skulle landa på 3,9 miljarder kronor. Vill vi dessutom ha bättre täckning på landsbygden än 4Gnätet idag skulle det kosta uppskattningsvis en eller två miljarder till. Jämfört med andra infrastrukturinvesteringar; Förbifart Stockholm 40 miljarder kronor, Tvärförbindelse Södertörn 11 miljarder eller höghastighetsbanorna 230 miljarder kronor är 4-6 miljarder kronor till ett bra och modernt 5Gnät i hela landet ingen oöverstiglig summa. Pengarna skulle dessutom betalas tillbaka mångfalt när operatörerna hyr in sig på nätet. 5G i egen regi är därför en god affär för svenska folket.
Men i det här betänkandet besvarar utskottsmajoriteten Vänsterpartiets förslag om 5G i gemensam regi med att det behövs en ”balanserad försiktighetsprincip” avseende offentliga aktörers (läs: staten) investeringar i bredbandsinfrastruktur. Man skriver också att den modell vi nu tillämpat ett tag med kommersiella aktörer som bygger ut digital infrastruktur har ”fungerat väl”. Jag tycker dessa svar är intressanta. Självklart, om man tycker att dagens utbyggnad är bra så behövs tingens ordning inte ändras. Men fråga vem som helst, i synnerhet på landsbygden, och jag tror att de är rätt missnöjda avseende tillgång på bredband och mobilnät. Priserna imponerar inte heller. Det är dyrt med mobiltelefoni och internet i Sverige. Talet om försiktighetsprincip säger eg allt. Staten måste stå tillbaka och vara försiktig i utbyggnaden. Varför? Kanske är risken att det blir för bra om vi låter staten bygga 5Gnätet?

För det säkraste, mest samhällsekonomiska telenätet i hela landet – låt staten vara ägaren av 5G.

Avslutningsvis, jag står förstås bakom Vänsterpartiets alla reservationer i betänkandet och jag vill särskilt yrka bifall på reservation ett om instansordning vid överklagan som vi har gemensamt med S, MP och C. Obs! Detta är ett exempel på s k falsk majoritet i utskotten. Här har M, KD, SD och L fått igenom ett förslag som i kammaren inte har majoritet. S, V, MP och C är ju fler. Så jag uppmanar alla ledamöter att vara på plats och rösta på reservation ett.

Jens Holm (V)

Ett rättvist och hållbart Europa

Idag hade jag förmånen att berätta om Vänsterpartiets EUpolitik. Nedan mitt anförande. Mitt anförande med efterföljande diskussion (ca en tim) går att se här (sök rätt på videoklipp). Du kan också ladda ned mitt anförande som pdf här: RättvistHållbartEuropa2018-05-24_JensHolm

holm_europahuset_2018-05-24

Ett rättvist och hållbart Europa
Europahuset, Jens Holm (V)
Ensam är inte stark. Det är en sanning som gäller även för politiken, och inte minst länder emellan. Krig och fred, människor på flykt, naturresurser och inte minst klimatförändringen är alla exempel på frågor som ett land självt inte kan lösa. Vi behöver samarbeta för att hitta lösningar. Samarbete i Norden, i FN och självklart i Europa är därför helt grundläggande för oss i Vänsterpartiet.

Men hur mår det europeiska samarbetet egentligen idag, och kan vänstern bidra till förändring? Nej, det samarbetet mår inte särskilt bra och behoven av förändring är stora.

• I en tid av växande klyftor mellan människor och en massarbetslöshet i praktiskt taget alla EU-länder räddas banker men människor offras.
• När Syrienkriget nu är inne på sitt sjunde år stänger EU sina gränser för människor på flykt. Internt klarar man inte ens av det mest grundläggande; att alla länder ska ta ansvar för de flyktingar som kommit. Och EU och dess medlemsländer låter Erdogans Turkiet agera gränsvakt för det Fort Europa som nu byggs upp.
• Även om EU glädjande nog ställt sig bakom Parisavtalet gör unionen inte det som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser. Och varför hindras medlemsländer gång på gång från att gå före på miljöområdet? När marknaden ställs mot miljö- och folkhälsa vinner nästan alltid marknaden.
• Och Brexit – Storbritanniens utträde ur EU – har ställt hela EU inför ett existentiellt dilemma. Vad gör vi nu?, frågan har ställts många gånger i Bryssel. Men tyvärr har svaret varje gång från EU-etablissemanget varit att ge mer makt till EU, inte mindre. Med EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Junkers vision får EU alltmer statsliknande former.
Att fortsätta på den inslagna banan, där den inre marknaden är helig och där alltfler beslut fattas centralt från Bryssel vore mycket olyckligt. Det är att göra EU till alltmer av en stat, och mindre av samarbete mellan länder.

Jag – och Vänsterpartiet – har en vision om ett annat Europa, en vision vi delar med många andra moderna rödgröna partier i Europa. Visionen bygger på samarbete kring några av vår tids största utmaningar. Och då talar jag inte om företagens konkurrenskraft, skattenivåer eller stabilitetspakter. Nej, det handlar om ett Europa där vi successivt bryter ned de stora ekonomiska klyftorna, skapar jobb åt alla och tar vårt ansvar för utsläpp av växthusgaser och ställer om till helt och hållet hållbara nivåer. Några av komponenterna i visionen är:

• Ett EU där medlemsländerna har den självklara rätten att gå före med mer progressiv lagstiftning än ett EU-minimum. Det gäller inte minst på miljö- och folkhälsoområdet. Bra lagar för att rädda miljön och vår hälsa ska aldrig vara ett handelshinder.
• Ett EU där social dumpning inte existerar. Löntagare ska få schyssta löner och arbetsvillkor. Krav på kollektivavtal ska alltid kunna ställas. Detta kan regleras genom ett s k socialt protokoll.
• Ett EU som är fritt från ekonomiska dogmer om avregleringar, konkurrens och förbud mot statsstöd. Där man erkänner att en storlek inte passar alla. Att Euron varit förödande för många av unionens medlemsstater och skapat nya spänningar och assymetrier. Länder som så önskar ska erbjudas ett organiserat utträde ur EMU. Sverige ska självklart aldrig anslutas.
• Ett EU som sluter rättvisa handelsavtal med omvärlden, som främjar handel och utbyten och där länder aldrig tvingas till ambitionssänkningar och s k investerarskydd tas bort. Och ett EU som avskaffar de nykoloniala fiskeavtalen med utvecklingsländer och omvandlar dessa till utvecklingsprojekt för lokalt hållbart fiske i de länderna.
• Ett EU där vi bestämmer själva över hur våra livsmedel ska produceras, d v s där den gemensamma jordbrukspolitiken är avskaffad. Eftersom detta kan stöta på ett visst motstånd vore ett bra första steg en grundläggande reform av den gemensamma jordbrukspolitiken där bidrag endast betalas ut för de kollektiva nyttor som lantbrukarna producerar, t ex i form av jordbruksmetoder som värnar biologisk mångfald och minskar utsläppen av växthusgaser.
• Ett EU där utvecklingen mot ett gemensamt försvar t ex i form av PESCO och försvarsmaterielbyrån avvecklas. Där vi slutar exportera vapen som göder krig och död i andra länder. EU ska värna freden, inte underminera den.
• Ett EU som genomgått en grundläggande demokratisering. Där EU fattar beslut om färre säker, men bättre. Där lobbyister och särintressens makt brutits. Där EU-kommissionens monopol på lagstiftning har brutits. Där vi samarbetar mer direkt mellan parlament och lokala politiska församlingar.

Det här är vad vi kallar ett rättvist och hållbart Europa. Ett annat Europa är möjligt.

Men, invänder kanske någon, ni i Vänsterpartiet är ju EU-motståndare. Det stämmer att vårt partiprogram föreskriver ett svenskt utträde. Så tycker vi som parti, och jag också. Men vi respekterar också den svenska folkomröstningen där en majoritet av svenska folket 1994 beslutade om en svensk EU-anslutning. Jag gillar den EU-kritiska ådran hos mitt parti. Den gör att vi aldrig tar något för givet. Vi synar EU i sömmarna. Det är därför som vi kan uppfattas som envisa kritiker. Precis så. Det är endast genom kritik som vi kan uppnå förändring. Och förändring är vad vi brinner för.

Just nu håller jag på att planera för min och min familjs femte tågluff på raken. Videbaek i Danmark, Lübeck i Tyskland, Geneve i Schweiz och Sitges i Spanien är några av våra resmål. Under de många timmarna på tågen brukar vi diskutera olika länder, vad som är annorlunda och vad som är likt hemma. Hur ser tågen ut? Hur smakar glassen? Är man inte lite vänligare i de flesta andra länder? Och hur kan holländskan vara så lik, men ändå olik svenskan? Jag tror det händer något med dig som barn i de samtalen, på resorna. Din förståelse för andra växer. Och är det något vi behöver mer av i dessa tider så är det ett öppet sinne mot det som finns utanför våra gränser.

Men att resa innebär också att se samhällets skuggsidor. Och det finns för mycket av dessa i Europa idag. Jag vill därför att mina barn, när de reser iväg på sin första tågluff utan mamma och pappa ska få resa ut i ett Europa som är öppet och tolerant, som är jämställt mellan kvinnor och män, utan stora ekonomiska skillnader, där alla har ett meningsfullt jobb och nånstans att bo. Att de får resa i ett Europa där vi på allvar har påbörjat omställningen mot ett samhälle där vi lever inom de ramar som vår planet satt upp.

Är det möjligt?
Ja.
Men då måste EU förändras i grunden. Både till form och innehåll.

1 maj 2017, Skövde

Vilken fin 1 maj vi har fått i år. Jag talar i Skövde. Nedan och som pdf mitt tal: 1majSkövde2017-05-01.

1 maj, Skövde
Jens Holm (V)

Mötesdeltagare,
Jag läste i Svenska dagbladet häromdagen, inte en vänstertidning precis, att de svenska storbankerna återigen har redovisat rekordvinster. Bara det första kvartalet har Nordea tjänat in 10,5 miljarder, Swedbank, över 6, SEB 5 och Handelsbanken drygt 5 miljarder kronor. Tillsammans har de svenska storbankerna gjort en vinst på närmare 28 miljarder kronor. Bara under det här årets första kvartal. Den som säger att det är brist på pengar i Sverige har fel. De är bara ojämlikt fördelade.

Antalet miljardärer ökar kraftigt i Sverige. Då vill jag påminna om att en miljardär alltså är en person som innehar minst tusen miljoner kronor, en miljard. De är ”fler och rikare än någonsin” skrev Veckans Affärer för några månader sedan och publicerade sedan hela listan över de 178 svenska miljardärerna. Tillsammans äger de mer än dubbelt så mycket som hela statsbudgeten (972 miljarder kr), alltså allt vi spenderar på ett år på skolan, sjukvården, försvaret, miljön, biståndet och annat. Det finns gott om pengar i Sverige med andra ord.

Nu är det dags för förändring. Det är vår tur nu, säger vi i årets 1 maj. Det är vår tur nu att få ta del av kakan som växer. De borgerliga partierna gick nästan bärsärkagång i riksdagens kammare när det framgick i vårbudgeten att höginkomsttagare i Sverige kommer att få betala lite mer i skatt, att bankavgiften (resolutionsavgiften) kommer att höjas och att en flygskatt ska införas.

Och om de borgerliga blev upprörda över våra framgångar hittills, säger jag bara, det kommer mer. Det går att se till att superrika och banker får betala mer till det gemensamma. Det går att täppa till kryphålen i skattesystemet och stoppa pengaflödet till skatteparadisen. Det går att stoppa vinsterna i välfärden och se till att varje krona går till det den var till för, till eleverna i skolan eller gamla farmor på äldreboendet. Det är precis det vi i Vänsterpartiet jobbar för. Varje dag. Och vi har lyckats få Sverige att ta en del steg framåt. Vi fick nyligen igen 500 miljoner kronor till förlossningsvården. Tidigare har vi förhandlat fram 10 miljarder extra varje år till kommunerna, gratis medicin och glasögon till alla barn, höjt a-kassan, avskaffat stupstocken i sjukförsäkringssystemet och bidragit till de största miljö- och klimatsatsningarna på decennier. Det är bra, men mer behöver göras. Och mer är på gång. Jag lovar.

Jag läste just i min mobil att idag på 1 maj lanserar Jonas Sjöstedt ett förslag på 6timmmarsarbetsdag i alla kommuner och landsting i Sverige. Det här kommer bli den största satsningen på arbetstidsförkortning i Sverige på mycket länge, ja kanske någonsin. Vi kommer kräva från regeringen att det här ska in i budgeten redan nu till hösten. Det kommer att kosta en del, men som jag sa tidigare finns det gott om pengar i Sverige. Arbetstidsförkortning är en reform som ringar in precis det som Vänsterpartiet står för; rättvisa, jämställdhet och också byggandet av ett hållbarare samhälle.
Skövde, Skaraborg, det här är klassisk jordbrukarmark. Vi befinner oss i ett område som egentligen borde ha en fantastisk potential för livsmedelsproduktion. Här finns stora arealer, rent vatten och mängder med duktiga bönder som inte vill annat än förse oss med vårt dagliga bröd. Men idag importeras hälften av den mat som vi äter i Sverige. Idag lägger bönder ned på löpande band i Sverige. Vi i Vänsterpartiet säger att det här är helt ohållbart och vi vill vända den här trenden. Vi borde i princip kunna vara självförsörjande på livsmedel. Och vi i Vänsterpartiet har en strategi för detta. Vi vill att Sverige ska satsa på det vi kallar hållbar mat. Mat med låga utsläpp och som är hälsosam och god. Vi vill ha ekonomiskt stöd till den som går över till eko, en handlingsplan för mer vegetarisk mat, stöd till våra kommuner och landsting att upphandla mer lokalt och hållbart och överlag styra utvecklingen mot mer miljöanpassad produktion. En politik för hållbar mat, det är bra både för klimatet, för våra bönder och för folkhälsan. Och tajmingen är bra. Vi har just förhandlat fram en livsmedelsstrategi för Sverige. Den har sina fel och brister, men helt klart kan den vara ett redskap för mer och mer hållbar mat i Sverige. Det är dags att bryta trenden. Dags att satsa på den hållbara maten.

Sommaren 2015 fick den rumänska regeringen ta emot en stämning i mångmiljardklassen. Nej, stämningen handlade inte om att landet under årtionden har diskriminerat den romska minoriteten. Den här stämningen kom ifrån det kanadensiska gruvbolaget Gabriel Resources som hade ilsknat till rejält för att man inte fick öppna en guldgruva i kommunen Rosia Montana, i Transylvanien, Rumänien. Gruvbolaget har nu stämt Rumänien på fyra miljarder USdollar, en summa som motsvarar halva Rumäniens årliga hälsobudget. Nu kommer ärendet att avgöras hos i en investeringstribunal i Washington.

Det här är dessvärre bara ett exempel på det växande problemet med bolag som stämmer stater utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater som lagstiftat för miljö och folkhälsa har tvingats betala miljardbelopp i kompensation till bolag. Vårt svenska Vattenfall vann i en tribunal mot Tyskland för ett par år sedan och lyckades få igenom försämrade miljöregler vid deras kolkraftverk i Hamburg.

Hur har det kunnat bli så här? Problemet är att det idag finns s k investeringsskydd i internationella handelsavtal som ger bolagen rätt att stämma stater. Och om vi tycker att det här känns oroande, då bör vi verkligen studera det s k CETA-avtalet som EU nu försöker sluta med Kanada. I CETA finns nämligen ett omfattande investeringsskydd inskrivet. Går avtalet igenom finns det risk för att vi kommer att få se ännu mer av helt absurda bolagsstämningar i framtiden. Skulle det t ex gå att stoppa Tasman metals planer på gruva i Norra kärr, vid Vätterns strand utan risk för en miljardstämning? Eller vad kan hända om vi inför Vänsterpartiets fullt rimliga förslag på gruvskatt, på 10 procent? Vi vill inte att det ska avgöras i en investeringstribunal utanför våra gränser.

Därför säger vi nej tack till handelsavtal på storföretagens villkor. Nej tack till CETA-avtalet. Nej tack också till det tilltänkta avtalet med USA, TTIP. Internationell handel är bra, men det får inte bli en tvångströja för progressiv politik. Miljö, konsumenträtt och djurskydd måste alltid vara överordnat bolagens intresse av maximal profit.

Och slaget är inte kört. CETA har visserligen klubbats på EU-nivå, men det måste nu godkännas av alla medlemsländers parlament, inklusive Sveriges riksdag. Här måste vi se till att det blir ett nej. Och vi har lyckats förr. 1998 stoppade en världsopinion det dåvarande förslaget till avtal om multilaterala investeringar, MAI-avtalet. 2012 stoppade vi det s k ACTA-avtalet, även det ett mycket långtgående avtal som gav bolagen alla rättigheter; staterna endast skyldigheter. Vi har gjort det förr och vi ska göra det igen, stoppa CETA.

För några månader sedan stod jag på en bro över floden Turag, norr om Bangladeshs huvudstad Dhaka. Där betraktade jag den flera meter höga sandvall som man har byggt för att skydda mångmiljonstaden från översvämningar. För översvämningarna har blivit allt värre i Bangladesh iochmed klimatförändringen. Redan nu har miljontals människor varit tvungna att flytta inom Bangladesh. Man har blivit flyktingar i sitt eget land. En sandvall mot klimatförändringen, tänkte jag. Kommer det att räcka?

Nej, det gör det inte. Och Bangladesh vill gärna ha hjälp att bygga bättre skydd mot översvämningarna. Men det man helst vill är att vi i den rika världen ska ta vårt ansvar för våra utsläpp. Utsläpp som här och nu drabbar ett land som Bangladesh. Och när man läser rapporter, som den som kom häromveckan, om att Arktis kan vara isfritt inom tjugo år förstår man att det är mycket bråttom. Förra året var det varmaste året någonsin och åren dessförinnan har också slagit värmerekord.

Men det finns också positiva trender att ta fasta på. Mycket pekar på att ökningen av utsläppen i världen faktiskt håller på att planas ut. Kina är numera världens största land på förnybar energi, och man stänger ned kolkraftverk på löpande band. För knappt två år sedan undertecknades Parisavtalet som ställer krav på alla världens länder att minska sina utsläpp. Och innan riksdagen tar sommaruppehåll kommer vi att rösta igenom Sveriges första klimatlag någonsin. En historisk lag som ska se till att alla politikområden tar klimatansvar och att utsläppen successivt minskar till att nå noll senast 2045. Här har Vänsterpartiet varit med och påverkat.

Det är bra, men det behövs mer. I förslaget till klimatlag är t ex våra utsläpp från konsumtion och flygresor absurt nog undantagna. Det håller inte. Alla utsläpp måste räknas och här spelar vi i Vänsterpartiet en helt avgörande roll. Det är vi som lägger fram konkreta förslag för en skärpt klimatpolitik.

Vi är redan i elfte timmen när det gäller att rädda vår planet från en direkt farlig klimatförändring, men det går. Det går om vi tar ett gemensamt ansvar. Om vi ser till att alla politikområden verkar för minskade utsläpp och håller sig inom de ramar som vår natur sätter upp. Det handlar om att göra bostadsbyggandet hållbart, se till att vi reser mer kollektivt och att fordonsflottan elektrifieras, att kommuner, landsting, AP-fonderna och hela den offentliga sektorn divesterar, alltså gör sig av med kol, olja och andra fossila investeringar. Att finanspolitiken överlag gynnar hållbara investeringar och att skatter tas ut på det som smutsar ned. Att vi äter mer vegetarisk och mindre kött och flyger endast då det inte finns andra alternativ. Vi behöver mer av vänsterpolitik i klimatkampen. Vi behöver kort och gott en röd politik för grön omställning på alla politikområden.

Ska vi lösa klimatkrisen och utradera stora orättvisor behöver vi ett annat slags samhälle. Kapitalismen står i vägen för de stora omdaningar vi behöver göra. Vi behöver ett samhälle baserat på helt andra principer. Vi behöver ett samhälle som är baserat på:
*  samarbete istället för konkurrens
* gemensamma lösningar istället för individualism
* jämlikhet istället för klyftor
* hållbarhet istället för kortsiktig vinst.

Så kan vi bygga ett samhälle som är både ekologiskt och socialt hållbart. Ett samhälle bortom kapitalismen. Det är det vi i Vänsterpartiet brukar kalla ett socialistiskt samhälle.

Det kan vara frustrerande att lägga en stor del av sin vakna tid på något som ändå inte resulterar i mer än 5-6 procent i valen. Men jag tror att lång och tålmodig kamp lönar sig. Trägen vinner. Vi ser runt om i världen att det finns utrymme för en radikal och modern vänster. Se på Bernie Sanders i USA som, trots kompakt motstånd från det ekonomiska etablissemanget, var så nära att bli Demokraternas kandidat, Podemos i Spanien som är det självklara alternativet till högern, i valet i Nederländerna där Socialistpartiet, det nya gröna vänsterpartiet och djurrättspartiet tillsammans fick en femtedel av rösterna och blev tre gånger så stora som socialdemokraterna och nu senast i Frankrike där vänsterkandidaten Jean-Luc Mélenchon var på vippen att gå vidare till den andra valomgången.

Vad händer här i Sverige? Med socialdemokrater som går åt höger och ett miljöparti som sviker då borde det finnas stort utrymme för en radikal vänster. Och det ska vara vi, Vänsterpartiet. Vi ska vara partiet för alla som vill ha fredliga lösningar istället för vapenskrammel, som tror på rättvisa framför klyftor och internationell solidaritet istället för inskränkt nationalism. För alla feminister, miljöaktivister, internationalister; socialister. Vi i Vänsterpartiet ska vara partiet för den nya breda vänstern. Vår tid är nu, kamrater.

Tack.

Jens Holm
http://www.jensholm.se

Miljardärerna fler än någonsin
https://www.va.se/nyheter/2016/12/07/sveriges-178-miljardarer-2016/
Rörelseresultat på hissnande 27,7 miljarder kr
https://www.svd.se/28-miljarder-pa-3-manader–storbankernas-supervinst

 

Trump och motståndet

Idag demonstrerade jag med ett stort antal andra stockholmare mot installationen av USAs 45e president Donald Trump. Rött forum arrangerade vår demonstration på Sergels torg. En bit bort arrangerades Kvinnormarschen mot Trump. De båda demonstrationerna förenades sedan i en marsch mot USAs ambassad. Det var en bra och positiv stämning. Den enda fördelen med valet av Trump är att han har lyckats ena en mängd vitt spridda krafter. Det är å andra sidan inte det sämsta.

Mitt anförande lät ungefär så här:

Donald Trump försöker påskina att hans regeringen står för något nytt. Det är fel. Donald Trump och hans regering kastar oss tvärt emot tillbaka i tiden. Tillbaka till en tid då det var de rika och besuttna som hade makten. Då kungar, adelsmän, militärer och biskopar delade upp makten emellan sig. Nu sker samma sak. Trumps regering lär vara den rikaste någonsin. Den består av mångmiljonärer och storbolagsledare, många med direkta kopplingar till fossilindustrin. Donald Trump själv blir USAs genom historiens rikaste president. Det här kommer tyvärr påverka den politik de kommer att föra. Och det är inte en politik för miljöansvar och ökad rättvisa. Därför demonstrerar vi idag.

I fjol var det hetaste året någonsin. Åren dessförinnan, 2015 och 2014 slogs det också värmerekord. Klimatförändringen är här och den har skapats av oss människor. Vi måste agera här och nu för att rädda planeten. Därför behöver vi politiska ledare som tar klimatfrågan på allvar och agerar.

Dessvärre är Donald Trump allt annat än en sådan ledare. Trump har lovat att öppna nya kolgruvor och stoppa anslag till det förnybara. I gårdagens installationstal kunde vi höra honom lova nya motorvägar och flygplatser, med ökade utsläpp som följd. Han kommer att dra in bidrag till miljöprojekt i USA och internationellt. Han säger att USA ska lämna Parisavtalet för klimatet. Ja, Donald Trump ifrågasätter klimatförändringen och påstår att hela idén om den har uppfunnits av kineserna för att vinna konkurrensandelar mot USA. Vilka dumheter. Detta måste vi motsätta oss.

Hans regering består inte bara av superrika utan också klimatskeptiker och personer som kommer direkt från fossilindustrin. Det gäller t ex utrikesministern (Rex Tillerson) som han hämtat från fossilbolaget Exxon Mobile eller chefen för Naturvårdsverket som blir en klimatskeptiker med kopplingar till fossilkapitalet (Scott Pruitt). Vad jag har förstått kommer det inte att finnas en renodlad miljöminister i Trumps regering.

Det här är mycket allvarligt. Det är ett slag i ansiktet på oss alla som kämpar för rättvisa och klimatansvar. Vad gör man när man får ett slag i ansiktet? Jo, man slår tillbaka. Men vi ska göra det med aktivt icke-våld och organisering. Det är precis det vi alla är en del av här idag. Och det är precis vad som sker runt om i världen. Jag hörde att det var några tusen, max 10 000, som var med på installationen av Donald Trump igår. Samtidigt demonstrerade långt många fler på Washingtons gator. Och idag kommer det att bli hundratusentals som går i kvinnomarschen mot Trump.

Motståndet har precis börjat. För planetens överlevnad. Kärleken är större än hatet. Glöm inte det.

Tack.

Jens Holm, Sergels torg, 21/1-17

 

1 maj 2016-05-01

Jag har idag talat i ett vårsoligt Norrtälje. Nedan eller som pdf finns mitt tal: 1majNorrtälje2016-05-01

Norrtälje1maj2016-05-01

1 maj, Norrtälje
Jens Holm (V)

Mötesdeltagare,
Jag skulle vilja börja med att tala om flyktingar, och inte vilka flyktingar som helst utan skatteflyktingar. Det här är personer som skriver sig och sina företag; Guernsey och Jersey, Luxemburg och öar i Västindien eller som nu senast avslöjats fått hjälp aven firma i Panama att fly undan skatt för miljardtals kronor. Det här dränerar världen på enorma belopp i uteblivna skatteinkomster. Det här underminerar skattemoralen och hela basen i våra samhällen. Att redan rika flyr med sina pengar till dessa skatteparadis; det är den verkliga flyktingkatastrofen.

Bara i Sverige förlorar vi – lågt räknat – 46 miljarder kronor varje år på skatteflykten.
46 miljarder kronor det är skolgången för en halv miljon elever i Sverige, inklusive lokaler, material och lönen till alla lärarna.
46 miljarder kronor motsvarar en heltidsanställning för 120 000 undersköterskor.
46 miljarder kronor skulle kunna se till att miljö- och klimatanslaget i statsbudgeten åttafaldigades.
46 miljarder kronor är helt enkelt otroligt mycket pengar.

Minst lika upprörande är att svenska banker – t ex Nordea – hjälp svenska skattefifflare med upplägg hos advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama för att undkomma skatt.

Det här måste få ett slut och det går att få ett slut på det. Vänsterpartiet har presenterat ett elvapunktsprogram för att stoppa skatteflykten. Det handlar bland annat om:
• Mer pengar till Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten. Då kommer vi att komma åt fler personer som flyr undan att betala skatt.
• Försvåra skattepupplägg genom obligatorisk anmälningsplikt för banker och byråer vid misstanke om olagliga upplägg.
• Förbjud brevlådeföretag.
• Mer internationellt skattesamarbete.
• Det handlar också om att beskatta områden som nu inte längre är belagda med skatt. Återför gåvo- och arvsskatten samt förmögenhetesskatten.
Så här kan vi täppa till en del av bristerna i skattesystemet och se till att pengarna går dit de ska.

Jo, det finns en till form av flyktingkatastrof, men det handlar egentligen en katastrof i mottagandet och inte om flyktingarna i sig. Mer än 60 miljoner personer är idag på flykt i världen. Den absoluta merparten av dessa flyktingar befinner sig i Somalia, Iran, Turkiet, Colombia eller något annat land i eller i närheten av konflikter. Endast en miljon av dessa 60 miljoner har kommit till EU det senaste året. Och hur har EU svarat på detta? Dessvärre håller man på att bygga ett Fort Europa på riktigt där Turkiet ska vara vår gränsvakt gentemot mellanöstern. Sverige var till en början ett ljus i mörkret. Vi och några länder till tog emot en stor del av de människor som strömmade in i Europa. Men från den 12 november i fjol lyser inte det ljuset längre i Sverige. Genom gräns- och IDkontroller har regeringen och de borgerliga partierna (förutom C) nästan omöjliggjort för människor på flykt att komma till Sverige för att söka skydd.

Det blir så lätt hänt att man talar om siffror, volymer, i det här sammanhanget. Låt oss komma ihåg att det handlar om människor av kött och blod. Mammor, pappor, barn; ja, hela familjer som tvingas fly. Då är det vår skyldighet att hjälpa till. Nej, Sverige kan inte göra allt, men vi kan göra mer. Det är vad vi skulle förvänta oss att andra länder skulle göra om vårt land hamnade i konflikt. Dessutom, Sverige mår bra att få lite mer av världen hit till oss. Vi är ett stort land med en ganska liten befolkning. Vi har plats för fler. Därför säger vi Refugees Welcome.

Men långsiktigt handlar det förstås att få stopp för det som gör att människor flyr. Kriget i Syren, som nu är inne på sitt femte år, måste få ett slut. Vi ska stödja de kurdiska grupper och annan progressiv opposition som både kämpar mot Al Assads förtryck och IS/Daesh. De som göder kriget med pengar och vapen måste stoppas. Världssamfundet måste lägga större energi på att få till stånd ett eldupphör och sedan en verklig fred. Världssamfundet har stoppat krig förr. Vi kan och måste göra det igen.

Förra året när jag talade här i Norrtälje berättade jag om att Vänsterpartiet gör skillnad när vi sätter press på regeringen. Då var det ett halvår efter valet 2014 och vi hade kastat ut borgarna från regeringen och åtta år av skattesänkningar och privatiseringar kunde få ett slut. Nu har vi stoppat den politiken. Är vi nöjda nu?

Nej, men en del betydande framgångar kan noteras som följd av våra förhandlingar med regeringen om budgeten. Vi har sett till att alla barn får gratis medicin och gratis glasögon. Läkemedel och kunna läsa en bok utan huvudvärk är inte längre en klassfråga. Vi har höjt a-kassan, fått bort stupstocken i sjukförsäkringen och vi har bidragit till de största miljö- och klimatsatsningarna på decennier. Det här är satsningar som aldrig skulle skett om det inte var för oss; Vänsterpartiet.

Nu kan vi lägga ännu en reform till framgångarna; 10 miljarder kronor extra till våra kommuner och landsting. Det här är en permanent satsning som jag hoppas kommer att landa väl för många kommuner och landsting som idag behöver mer resurser. Norrtälje kommer att få 30 miljoner kronor (det är för övrigt tre gånger mer än vad Danderyd får). Ett sätt vi finansierar detta på är införandet av en skatt på finanssektorn. Från och med 1 januari 2017 kommer denna bankskatt finnas på plats.

Är vi nöjda med detta? Nej, men det är klara steg i rätt riktning. Vänsterpartiet gör skillnad.

De senaste veckornas politiska rapportering har handlat om vem som varit på möte med vem och vem som inte tagit hand med vem. Jag vill understryka att man inte ska vara på samma middag som fascistiska organisationer. Jag vill också understryka att vi ska ha respekt för olika religiösa uttryck, men är man folkvald i Sverige förväntas man kunna ta både män och kvinnor i hand. Men dessa proportioner? En ministeravgång och ett regeringsparti i full kris? Det här är tyvärr bara ett exempel på hur vi allt oftare får diskussioner och medierapportering om symbolfrågor istället för politik. Tidigare jagade media lösnummer, nu jagar de klick. Det här är en farlig utveckling. Men även vi själva kan bidra till en förbättring; vi behöver vara mer källkritiska än någonsin, vara försiktiga med det vi sprider på sociala medier och – snälla – tro inte på allt som skrivs i tidningar eller sägs på Facebook. Jag hoppas nu att svensk politik kan återgå till att fokusera på innehållet och inte formen. Att vi kan diskutera politik igen.

Den 23 juni, dagen innan midsommar kommer Storbritannien att folkomrösta om huruvida de ska vara kvar i EU eller lämna. Det är bra att det brittiska folket får tycka till. Det är alltför sällan folk får ha ett ord med i laget när det gäller EU-frågor. Vi folkomröstade om EU 1995 och en majoritet röstade för inträde. Men EU idag ser inte ut som det gjorde då. EU hållet på att utvecklas till en stat och inte ett samarbete mellan länder. Jag tror inte det här är en utveckling som svenska folket gillar. Storbritannien har med folkomröstningen fått igenom ett antal långtgående undantag gentemot EU. Det borde vi också få.
• Vi borde få igenom ett socialt protokoll så att arbetare som jobbar i olika EU-länder ska göra det för samma lön och samma villkor som anställda i det land de befinner sig i.
• Vi borde alltid kunna gå före på miljöområdet. EU ska aldrig kunna hävda att ett progressivt förslag är ett handelshinder.
• Vi ska ha ett bindande undantag mot euron, det har vi inte idag.
• Vi ska kunna få lämna den gemensamma jordbrukspolitiken. Det är den som gjort att livsmedelsproduktionen centraliserats och byråkratiserats och att vi idag i Sverige endast producerar hälften av den mat vi äter.
Får vi inte igen om detta mot Bryssel, då kanske det är dags för en folkomröstning även här.

På tal om EU. TTIP heter ett handels- och investeringsavtal som EU och USA just nu förhandlar om. Med avtalet ska storföretag kunna stämma stater om investeringsvillkoren försämras. Tanken är också att alla lagförslag ska granskas ur ett handelsperspektiv innan de får godkännas på EU-nivå. TTIP är helt enkelt ett avtal som är helt och hållet på storföretagens villkor, på bekostnad av allt vad progressiv lagstiftning heter. Det här måste vi bara stoppa. Och det går, för vi har gjort det förr.
1998 stoppade en världsopinion dåvarande förslaget till avtal om Multilateral investments, MAI-avtalet.
2012 stoppade vi det s k ACTA-avtalet, även det ett mycket långtgående avtal.
Nu har vi chansen att göra tredje gången gillt mot avtal som sätter storföretagen före folkets intressen. Låt oss göra det. Kasta TTIP-avtalet och andra likande avtal i papperskorgen.

Nu i veckan var jag på Vattenfalls bolagsstämma. Vattenfall är ju vårt största gemensamt ägda bolag. Därför kan vi påverka bolaget, och det är bra. Det är därför som vi i Vänsterpartiet kräver att regeringen ska sätta stopp för förslaget till försäljning av Vattenfalls brunkol i Tyskland och istället avveckla den och ersätta den med förnybar energi. Vid en försäljning skulle kolet bara övergå till en ny ägare som skulle kunna fortsätta att driva vidare, och expandera, verksamheten med ökande utsläpp som följd.

Klimatfrågan är vår tids ödesfråga. Det handlar om huruvida vi kan se till att våra kommande generationer kan leva på den här planeten utan risk för en direkt farlig global uppvärmning. Det är lätt att bli nedslagen när man talar om klimatet. Förra året var det varmaste året någonsin och åren dessförinnan har också slagit värmerekord. Vi ser mer av avsmältning av våra poler och glaciärer samt extremväder som hetta på vissa områden och extrema regn på andra. Det här leder i sin tur till konflikter och flyktingar.

Men det finns också positiva trender att ta fasta på. I fjol var faktiskt första året på länge då utsläppen inte ökade. Kina är numera världens största land på förnybar energi, och man stänger ned kolkraftverk och har sagt att nya kolkraftverk inte ska få öppnas. I fjol undertecknades Parisavtalet som ställer hårdare krav på alla världens länder att minska sina utsläpp. Och i den parlamentariska Miljömålsberedningen har vi i alla partier kommit överens om nya skarpare klimatmål. Sverige ska ha nollutsläpp senast 2045.

Det är bra, men det behövs mer. Det behövs mer politik förhindra en farliga klimatförändring. Det behövs vänsterpolitik. Och då pratar jag inte bara om progressiv klimatpolitik. Alla politikområden måste dra åt samma håll och hålla sig inom de ramar som vår natur sätter upp. Det handlar om att göra bostadsbyggandet hållbart, se till att transportpolitiken blir hållbar och att nya investeringar helt och hållet går till kollektivtrafiken samt att finanspolitiken gynnar hållbara investeringar och att skatter tas ut på det som smutsar ned. Vi behöver kort och gott en röd politik för grön omställning på alla politikområden. I Vänsterpartiet har vi en process där just alla politikområden ska gå i takt och vara hållbara. Det är det vi kallar för ekoeko och vårt ekoekoprogram kommer förhoppningsvis klubbas på kongressen nästa vecka.

Ska vi lösa klimatkrisen och utradera stora orättvisor behöver vi ett annat slags samhälle. Kapitalismen står i vägen för de stora omdaningar vi behöver göra. Därför behöver vi ett samhälle baserat på helt andra principer. Vi behöver ett samhälle som är baserat på:
samarbete istället för konkurrens
gemensamma lösningar istället för individualism
jämlikhet istället för klyftor
hållbarhet istället för kortsiktig vinst.

Så kan vi bygga ett samhälle som är både ekologiskt och socialt hållbart. Ett samhälle bortom kapitalismen. Det är det vi i Vänsterpartiet brukar kalla ett socialistiskt samhälle.

Jens Holm
http://www.jensholm.se

Biologisk mångfald – tal

Idag har vi i riksdagens kammare debatterat biologisk mångfald. Nedan mitt anförande.

 

Biologisk mångfald, MJU11, tal riksdagen
Vi människor är helt beroende av naturen och den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är inte bara något vi uppnår genom att hägna in naturen och skydda de arter och biotoper som finns därinnanför. Än viktigare är att naturen som helhet måste få ett bättre skydd. Alla delar av vår natur måste leva; våra skogar, berg, sjöar, floder och hav. Och här är artrikedom och biologisk mångfald helt avgörande. Det här är egentligen inga nyheter. Vi har t ex satt upp 16 s k miljökvalitetsmål för att vi noggrant ska kunna följa hur naturen mår och att vi ska kunna vidta åtgärder så att vi hamnar på rätt kurs. Idag ligger vi tyvärr inte på rätt kurs. Naturvårdsverket bedömer att vi i nuläget endast kommer att nå 2 av 16 miljömål till 2020 med nuvarande beslut och styrmedel. Det s k generationsmålet, som att lösa dessa långtgående problem inom en generation, är långt ifrån inom räckhåll. Jag är glad över att Vänsterpartiet och regeringen nu har fått igenom en budget som innebär de största satsningarna på naturvården på flera decennier.

Men mer behöver göras. Och vi vet ganska väl vad.

I det här betänkandet refereras både förslag från Miljömålsberedningen och Naturvårdsverkets rapport från i fjol; ”Styr mot miljömålen” (NV 6666). Vad det gäller den senare finns det massor med konkreta förslag på åtgärder och styrmedel som regeringen och riksdag skulle kunna fatta beslut om för att se till att vi hamnar på rätt kurs. Intressant är att många av förslagen handlar om åtgärder på andra politikområden än miljöpolitiken. För de har de stöd i regeringens skrivelse om generationsmålet (2013/14:145) som konstaterar att ”miljöfrågorna inte betraktas som områden för sig utan som delar av alla politikområden”. Miljöarbetet måste alltså in i alla politikområden; in i bostadspolitiken, försvarspolitiken, kulturen och inte minst in i finanspolitiken; in i ekonomin. Därför föreslår rapporten saker som nya skatter på det som smutsar ned (ex vis en flygskatt), att miljöskadliga subventioner ska fasas ut, krav på att investerare – t ex våra AP-fonder – ska redovisa investeringarnas effekter i utsläpp av växthusgaser, att skolan ska arbeta mer med hållbarhetsfrågor och mycket annat. Naturvårdsverkets rapport tar också upp mer kända förslag som en översyn av Skogsvårdslagen, ett överlag hänsynsfullare skogsbruk, bättre tillämpning av Miljöbalkens andra kapitel och att vi borde stärka miljöinslagen i Landsbygdsprogrammet.

Som vi kan höra: Vi har en enorm utmaning; vi når inte våra miljömål – men vår expertmyndighet har också lämnat konkreta förslag till en väg framåt. I det här betänkandet konstateras att regeringen fortfarande bereder rapporterna från Naturvårdsverket och Miljömålsberedningen. Men vi skriver 2016 nu. Snart är det 2020. Ska vi uppfylla våra 16 miljömål behövs besluten fattas här och nu.

På tal om frågor som bereds hos Regeringskansliet. Det här betänkandet tar också upp överenskommelsen i Nagoya, Japan, 2010 om biologisk mångfald. Man kan säga att världens länder där på FN-mötet enades om en räddningsplan för planeten och den biologiska mångfalden.

Enligt Nagoyaplanen måste allt jord-, vatten- och skogsbruk bedrivs hållbart. 17 procent av vår landareal och 10 procent av havsytan ska skyddas till år 2020 enligt överenskommelsen i Nagoya. Och här har Sverige en bra bit kvar. Där välkomnar jag att utskottet nu konstaterar att regeringen ska komma med ett konkret förslag om att införa det s k Nagoyaprotokollet i svensk lag. Det handlar om att få regler på plats som tydliggör hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Det är en viktig fråga inte minst för utvecklingsländerna som förfogar över stora delar av dessa genetiska resurser. Men jag vill påpeka om att klimat- och miljöminister Åsa Romson svarade mig redan i november 2014 att denna lagstiftning skulle vara på plats senast 2015, alltså i fjol. Så nu förväntar jag mig att detta kommer i mars, alltså denna månad. Inga fler förseningar, tack.

Är det inte märkligt, och en smula nedslående, att det numera bara är Vänsterpartiet som står upp för en rovdjurspolitik med respekt för livskraftiga populationer, gällande rätt och människorna som lever i glesbygden? Alla ni andra partier vill göra gällande att vi kan ha en storskalig licensjakt på vargar när ni vet att vargen är en hotad art i Sverige, strikt skyddad i Bernkonventionen och i EUs art- och habitatdirektiv. Vargen finns upptagen på Artdatabankens rödlistade arter, d v s arter som är hotade. Alla ni andra partier vet också att en licensjakt på vargar är i strid med våra internationella åtaganden i FN och EU om biologisk mångfald. Vi vill väl att tigrar, noshörningar och snöleoparder ska skyddas i andra länder? Varför ska då inte vi i Sverige, som har fantastiska möjligheter, också ta vårt ansvar och skydda en mycket sårbar art? Vi vet också att vargen inte kan sprida sig naturligt och fortplanta sig naturligt. Hade det varit fallet hade saken varit i en annan dager. Det är de frågorna vi tar upp i våra reservationer 2 och 5.

Det är tråkigt att rovdjurfrågor är något som polariserar i Sverige. Tvärt om borde vi vara stolta över att vi är ett land med vildmark och där rovdjur kan leva. Självklart ska vi också göra mer för att förebygga och motverka rovdjursangrepp på tamdjur. I innevarande budget anslås mer pengar, och det är bra. Men jag tror på bredare lösning för att komma tillrätta med rovdjurspolitiken i Sverige. Förslag i den riktningen kom 2013 från den dåvarande Vargkommittén, som hade bred uppslutning både från naturvårdare till jägare. Man föreslog bl a öka ersättningarna för rovdjursskador, fler skadeförebyggande åtgärder överlag, begränsning av den illegala jakten, en genetisk förstärkning av vargstammen, förenklad skyddsjakt, som några exempel. Men tyvärr valde den dåvarande borgerliga regeringen inte att förvalta det breda upplägget. Och dessvärre fortsätter S-MP-regeringen att gå i samma fåra. Det är dags för ett omtag i rovdjurspolitiken.

Jens Holm (V)

Tal: Biodrivmedel och marknadsfundamentalism

Idag har vi debatterat ett förslag från regeringen om biodrivmedel. EU gör det tyvärr svårare för oss att främja hållbara transporter. Läs mitt anförande nedan.

Anläggningsbesked för biodrivmedel, MJU 2015/16: MJU5

Klimattoppmötet COP21 i Paris har inletts. Vi härinne förstår nog alla vikten av att det blir bra beslut därnere. Att förhindra att den globala uppvärmningen passerar en gräns där den blir okontrollerad och direkt farlig är en fråga som borde överskugga allt annat. Även om det låter uttjatat, men klimatfrågan är vår tids ödesfråga.

Ska vi komma någon vart går det inte att hoppas att toppmöten som det i Paris ska lösa frågan. Till syvende och sist är det vad vi gör på hemmaplan som avgör. Idag debatterar vi transportsektorns utsläpp och hur vi kan se till att mer biodrivmedel kommer in i våra fordon. Även om vi totalt sett måste minska våra transporter är biodrivmedel helt avgörande för att få ned utsläppen från transportsektorn. Etanol minskar utsläppen med hälften, RME likaså, svensk biogas med hela 75 procent och kör vi våra fordon på el som är producerad på ett förnybart sätt blir utsläppen noll.

I just det här förslaget från regeringen handlar det om att säkerställa att biodrivmedel inte konkurrerar med livsmedelsproduktion. Jag tycker det är rimligt att vi ställer krav på biodrivmedel; när det är något vi stimulerar genom politiska beslut – som skattebefrielse – har vi också rätt att ställa krav. Men de krav som EU ställer är helt oproportionerliga. Jag återkommer till det.

EU påstår att vi inte längre ska få subventionera biodrivmedel genom skattebefrielse. EU påstår att detta är att betrakta som ett statsstöd, och det är enligt byråkraterna på EU-kommissionen något av det värsta som finns. Att EU självt subventionerar kött, mjölk, fiske och fossila energikällor det är tydligen helt i sin ordning enligt byråkraterna i Bryssel.

I det här betänkandet vill de borgerliga partierna, om jag har förstått dem rätt, att Sverige ska verka för ändringar på EU-nivå så att vi ska kunna fortsätta att stödja biodrivmedel. Jag håller helt med. Men det är väl precis vad regeringen gör? Vad exakt mer är det M, C, L och KD vill att regeringen ska göra?

Jag har annars ett förslag: riv upp EUs statsstödsregelverk och ändra det i grunden. Skriv in tydliga kriterier så att medlemsstaterna alltid ska kunna gå före på miljöområdet, och på andra viktiga områden också för den delen. För det behövs.

Ena dagen säger EU att vi ska bekämpa klimatförändringen, vi ska minska utsläppen och satsa på förnybar energi. Vad händer när medlemsländer gör just detta? Jo, nästa dag beslutar EU-kommissionen om ännu en begränsning på miljöområdet. Det finns ett ord för detta. Det stavas marknadsfundamentalism.

Marknadsfundamentalism kan definieras som att den fria konkurrensen och företagens investeringar ska överordnas allt annat. Det är tyvärr denna dogm av marknadsfundamentalism som styr EU just nu.

Att vi inte kan stimulera biobränsle som vi vill är bara ett i raden av många exempel på hur marknaden överordnas allt annat inom EU. Några exempel från vår svenska hemmaplan:

  • EU förhindrar oss att införa ett system med nettodebitering för småskalig förnybar energi. Det ska vara i strid med EUs energiskattedirektiv.
  • Vi får inte premiera sol- och vindenergi med skattebefrielse. Nej, man får inte särbehandla energiproducenter säger EU.
  • När skolor vill köpa lokalproducerad mat stöter de nästan alltid på patrull. I strid med EU konkurrens- och upphandlingsregler.
  • Sänka momsen för ekomat – glöm det. I strid med EUs momsdirektiv.
  • Eller som i det här fallet, där EU har radat upp en lång lista med svårbegripliga och motsägesefulla kriterier, s k ILUC, för biobränsle. Ingen hänsyn tas till lokala omständigheter.

Detta talar sitt tydliga språk: EU stjälper mer än vad man hjälper på miljöområdet. Marknaden är överordnat allt annat. Det är hög tid att ta strid mot detta och vi borde ta den striden gemensamt mot EU. Då kan vi börja med att se till att vi får stimulera biobränsle på det sätt vi vill. Planetens överlevnad är trots allt lite viktigare än att vi ska ha exakt samma konkurrensvillkor i alla 28 EU-länder.

Jens Holm (V)