Fall framåt om handelssystemet

Det kanske var fler än jag som satte morgonkaffet i vrångstrupen när man hörde klimatminister Isabella Lövin på radion igår. I praktiken sa hon att det inte gick att förbättra EUs handelssystem, ETS, och att hon hade lagt ned ambitionen om att göra det. Det här kritiserade jag och några till detta hårt både i Miljö- och jordbruksutskottet och idag på EU-nämnden.

Idag på EU-nämnden fick faktiskt in en del tydliga förbättringar i den svenska positionen. Nu lovar Lövin att hon ska driva på för en brantare s k reduktionskurva för utsläppsrätterna. Hon säger att förslaget om att minska med 2,2 % inte räcker till och att EU-parlamentets förslag om att skärpa kurvan till 2,4 % är ett steg i rätt riktning (även om det inte heller räcker). Det innebär, om det går igenom, att fler utsläppsrätter ska tas bort från systemet och kraven på utsläppsminskningar i EU skärps. Den något förbättrade svenska positionen hade knappast blivit av om inte vi i Vänsterpartiet hade tryckt på (både de borgerliga och SD hade egna förslag som skulle försämrat den svenska positionen).

Kul när saker och ting ändå blir bättre, även om det är en bra bit från hur vi vill ha det.

Hur vill vi i Vänsterpartiet reformera EUs handelssystem? Läs här.

Lagrådet har fel om klimatlagen

Lagrådet avstyrker regeringens förslag till klimatlag. Lagrådet menar att det inte behövs någon särskild lag för att uppnå syftet; att uppnå klimatmålen och att få bättre ordning i klimatarbetet. Jag tycker att det är en märklig invändning av Lagrådet. De ifrågasätter inte klimatlagen på juridiska grunder, utan menar att ändamålen kan uppnås utan lagen. Det är snarare en politisk bedömning. Den bedömningen är redan gjord i politisk enhet i Miljömålsberedningen och nu också av regeringen som lagt fram förslaget. Jag anser därför att Lagrådet tassar i marker som de inte borde.

Mellan raderna kan man läsa att Lagrådet anser att klimatlagen inte är tillräckligt omfattande. Det kan jag isf isåfall hålla med om. Det är ingen hemlighet att vi i Vänsterpartiet ville ha en mer heltäckande klimatlag där det långsiktiga målet skulle vara inskrivet, med femåriga klimatbudgetar, där juridiskt och politiskt ansvar skulle kunna utkrävas m m. Men eftersom lagen var en kompromiss där sju av riksdagens åtta partier skulle vara med blev förslaget något av en minsta gemensamma nämnare. Och med den här lagen får vi större tydlighet i klimatarbetet, regeringen måste iochmed varje ny mandatperiod presentera en handlingsplan för minskade utsläpp, årligen redovisa hur arbetet går samt ett klimatpolitiskt råd som ska granska så att alla politikområden verkar för att klimatmålet ska uppnås. Klimatmålet är för övrigt nettonollutsläpp till 2045, formulerat som -85 procent till 2045, utan utsläppskrediter.

Nu kommer regeringen ändå att lägga fram förslaget till klimatlag. Det är bra. Ett viktigt steg framåt mot en bättre klimatpolitik i Sverige. Dock inte det sista eller enda.

Handelsavtal, jordbruk, bottentrålning

I veckan har jag debatterat bottentrålning i naturreservat. Visste du att i de flesta av våra marina reservat, naturreservat, nationalparker och Natura 2000-områden förekommer bottentrålning? Marina reservat är jätteviktigt, men om det fortsätter att vara business as usual med storskaligt fiske förfelas själva syftet.

Regeringen har ju varit pådrivande för att begränsa fisket i området Bratten, på Västkusten. Det är bra, men tänker man göra något mer? Tyvärr var svaret från jordbruksminister Sven-Erik Bucht inte direkt övertygande. Att jag hade ställt frågan till miljöminister Karolina Skog, men hon väljer att låta Bucht svara istället, ja det är ju också ett svar. Se hela debatten via länken ovan. Missa inte min debattartikel på temat.

Samma dag debatterade jag också handelsavtals påverkan på våra möjligheter att producera mer hållbara livsmedel. EU-parlamentet har tagit fram en kritisk rapport om TTIP och framtida europeisk jordbruksproduktion. TTIP ligger nu i malpåse, men rapporten skulle lika gärna kunnat handla om CETA-avtalet med Kanada. De sju riksdagspartierna (alla utom SD) har samtidigt antagit en livsmedelsstrategi med intentionen att producera mer hållbara livsmedel i Sverige. Hur går det ihop med den ökade konkurrens, stordrift och risk för bolagsstämningar som CETA och andra avtal kommer att medföra? Följ debatten via länken ovan. Missa inte heller min och Håkan Svennelings debattartikel på temat.

Nyhetsbrev 2017-02-09, Dhaka

Mitt nyhetsbrev från förra veckans besök i Bangladesh. Nedan eller här: nyhetsbrevjensholmdhaka2017-02-09

Dhaka, 2017-02-09

Hej alla,
När man står på bron över floden Turag och tittar in mot Dhakas norra förstäder slås man av tillvarons skörhet. Bangladesh är ett av världens absolut värst drabbade länder av klimatförändringen, och hotet finns här och nu. Vid flodens södra strand har staten låtit bygga en över en mil lång vall av sand och lera. Den ska skydda megastaden Dhaka (16 milj invånare och med en tillväxt på 2000 pers dagligen) mot översvämningar skapade av klimatförändringen. Med kraftigt ökade monsunregn och ökad avsmältning av Himalayas glaciärer stiger vattennivån i floden år för år.  ”Om inte vallen hade funnits här hade ert hem i Dhaka varit under vatten under monsunperioden”, berättar Ainun Nishat forskare på BRACuniversitetet i Dhaka och huvudrådgivare åt regeringen när vallen färdigställdes i början av 1990-talet. Längs med vallen ser vi grävskopor som skyfflar ny sand på vallen. I juni kommer monsunregnen igen och då måste stadens invånare skyddas. Men redan nu vet vi att den inte räcker till. Vid västra Dhaka finns inte någon vall alls. Där bor två miljoner mycket fattiga människor. ”De är direkt hotade och många kommer att behöva flytta när regnet kommer”, fortsätter Nishat och berättar att det finns planer för en vall där också, men kostnaden räknas i miljarder US-dollar, pengar som idag inte finns.

Ett par hundra meter söder om vallen byggs just nu en helt ny stadsdel. De höga huskropparna skjuter redan upp i höjden och ser ut som vilket modernt höghusområde som helst förutom att byggnaderna är högre och står tätare än i våra miljonprogram hemma i Sverige. Här ska snart 50 000 lägenheter vara klara för inflyttning. Vallen är helt avgörande för det nya bostadsområdet. Går den sönder kommer vattnet att stiga till minst plan två, berättar Nishat. Vattenmassorna kommer sedan fortsätta in mot Dhakas mer centrala delar och stora delar av stan kommer bokstavligen att läggas under vatten. Det har skett tidigare i historien, t ex 1988 då 16 miljoner invånare i Bangladesh blev hemlösa. Kommer vallen att stå emot framtida extremväder; cykloner, ösregn och jordbävningar?

Ett par kilometer bort från bron träffar vi chefen för pumpstationen vid Turag. Han leder ett arbetslag på ett hundratal personer som bygger tre nya eldrivna pumpar som ska hålla stigande vattennivåer borta från Dhaka. Redan idag finns tre pumpar på plats, men med klimatförändringen har vattenivåerna i floderna kring Dhaka stigit dramatiskt. I fjol slogs ännu ett rekord i vattennivån i jättefloden Brahmaphutra, som är kopplad till floden Turag. Ainun Nishat menar att den utvecklingen bara kommer att fortsätta. Därför behövs nya pumpar och högre vallar.

Vallar och pumpar, det är idag skillnaden mellan liv och död för invånarna i Dhaka. Det är lätt att bli dystopisk vid ett besök i Bangladesh. 160 miljoner människor på en yta som en tredjedel av Sveriges. Översvämningar både på grund av havsnivåhöjningen och av de ökande vattenmassorna i de stora floderna. Men också extrem torka på andra platser. Bangladesh är också företag som behandlar arbetare som skräp. En regering som visserligen har en progressiv utvecklingsidé (vi träffade premiärminister Sheikh Hasina och hon imponerade på mig i sitt engagemang och visionära idéer), men som slår ned stenhårt på alla som inte rättar sig i ledet. Men Bangladesh är också nämnda Ainun Nishat, ledande forskare och intellektuell som jag träffade första gången i Bryssel 2007. Han skulle lätt kunna vara professor i London eller New York, men väljer att tjäna sitt folk i Dhaka. Det är aktivisterna i miljöorganisationerna BARIC och ESDO som bedriver en oförtruten kamp i att utbilda människor i klimatfrågan och kampanjar mot kemikalier och tungmetaller. Och de har varit framgångsrika; klimatfrågan är högt upp på dagordningen i Bangladesh. Och landet var faktiskt först i världen i att förbjuda plastpåsar; ett direkt resultat av organisationernas kamp. En stor del av bil- och rickshawflotten går på den mindre utsläppande naturgasen istället för bensin och diesel. Det är också fackföreningsaktivisterna som kämpar mot skrupelfria företag. Just nu sitter 26 arbetare från textilindustrierna i fängelse för att ha krävt högre löner. Jo, vi tog upp frågan med utrikesministern idag.

Ett besök i Bangladesh är helt enkelt både skrämmande och hoppingivande. Inte minst sätter det saker och ting på sin spets. Det är vi som köper kläderna som tillverkas i Bangladesh (svenska H&M är den största uppköparen av kläder här). Det är våra gamla mobiler och datorer som plockas isär av dåligt skyddade arbetare under primitiva förhållanden. Och det är våra utsläpp som här och nu drabbar Bangladesh 160 miljoner invånare, som tvingar dem till att bygga vallar mot översvämningen.

De perspektiven tar jag med mig hem till Stockholm när jag reser imorgon.

Det var allt,

Jens

P S Kolla gärna in min Facebook och Instagram för bilder härifrån.

PP S Nästa vecka:

På gång
Ti 13.00 Frågestund i kammaren med Stefan Löfven om det senaste EU-toppmötet.
Ti eftermiddag Interpellationsdebatter med Sven-Erik Bucht om livsmedelsstrategin och om bottentrålning i naturreservat.
To Miljö- och jordbruksutskott

Vegetariskt i livsmedelsstrategin

Regeringen har nyligen presenterat sitt förslag till livsmedelsstrategi(öppnas som pdf). En ökad svensk produktion av livsmedel är huvudfokus. Men i strategin understryks också vikten av att det ska vara hållbara livsmedel som ska produceras, med låga utsläpp av växthusgaser och liten miljöpåverkan överlag. Mer ekologiska livsmedel tas också upp liksom vegetarisk mat och minskad köttkonsumtion.

Vänsterpartiet står bakom livsmedelsstrategin. Vi vill producera mer hållbara livsmedel i Sverige. Vi har också i förhandlingarna drivit att mer vegetarisk mat skulle vara en bärande del av strategin. Så blev det inte riktigt, men det vegetariska, liksom mindre kött, finns helt klart med, och det är tack vara Vänsterpartiet. Några exempel från strategin:

All livsmedelsproduktion påverkar miljön och klimatet och animalier påverkar miljön mest. Köttproduktion medför bl.a. utsläpp av metangas och bidrar därför till klimatförändringen. Köttproduktionen kräver också större produktionsresurser jämfört med vegetabilieproduktionen. (s 11)

Både i Sverige och i övriga västvärlden behöver vi därför förändra vårt
beteende i riktning mot en mer hållbar köttkonsumtion. Ett effektivt sätt
att minska utsläppen är genom förändrade konsumtionsvanor med mer
vegetabilier och mindre kött. (s 12)

På sidan 13 finns ett kapitel om djurskydd och s 87 och framåt behandlar ”hållbara livsmedel”. Ett av de uttalade målen är att skapa en mer ”hållbar livsmedelskedja” och i det övergripande målet (s 20) vill strategin ha en ökad livsmedelsproduktion i Sverige men där ”relevanta miljömål ska uppnås”. Den ekologiska produktionen av livsmedel pekas också ut och kommer att prioriteras mer i framtiden.

Hade vi i Vänsterpartiet fått skriva livsmedelsstrategin själva hade den blivit annorlunda och haft ett mycket. Minskad köttkonsumtion hade varit ett uttalat mål, liksom att den ekologiska andelen livsmedel ska öka (läs mer i vår motion om Hållbar mat). Vi hade också fått ett tydligt mål för självförsörjningsgrad av livsmedel. Läs mer hur min kollega Håkan Svenneling, och den som förhandlat för Vs del, kommenterar strategin.

Men nu är det här en strategi där till och med de borgerliga är med och då blir målsättningarna mycket fluffigare. Men det här är i alla fall något att gå vidare med. Och då kommer vi fortsätta verka för att både vegetarisk mat, minskad köttkonsumtion och ekologisk mat kommer att prioriteras då satsningar ska göras på framtidens mat. Hållbar mat, helt enkelt.

För övrigt är det intressant vad mycket det händer på det vegetariska området. Jag har skrivit om det tidigare. När årets kock skulle koras var uppgiften att i huvudsak laga vegetarisk mat (fem olika rätter) och igår sände Sveriges radio ett inslag om ”växtslaktare” (ett begrepp jag inte riktigt vet vad jag tycker om, men att förädla vegetabilier är en god idé). Mycket är på gång. Nu gäller det att politiken skapar rätt förutsättningar för omställningen mot mer vego.

 

En klimatlag för Sverige

Regeringen presenterar idag förslag till en klimatlag för Sverige. Det är ett historiskt beslut när det blir vårt lands första klimatlag någonsin. Med lagen kommer det att bli bättre ordning i klimatarbetet, vi får ett långsiktigt mål om nollutsläpp i Sverige till senast 2045 och ett klimatpolitiskt råd kommer att inrättas för att övervaka så att alla politikområden håller sig inom de ramar som klimatmålet satt upp. Klimatlagen ska vara på plats och börja gälla den 1 januari 2018.

Förslaget är helt i linje med det som vi arbetade fram i den s k miljömålsberedningen i våras 2016. En klimatlag som syftar till att systematiskt pressa ned utsläppen och där alla politikområden ska omfattas är ett gammalt Vänsterpartikrav som vi nu ser förverkligas (även om vi i vår klimatmotion 2013 kallade det för en klimatbudget). Det här är alltså bra vänsternyheter!

I Miljömålsberedningen lade vi också fram en mängd andra förslag också som syftade till att ge ett konkret innehåll till målet om nettonollutsläpp senast 2045. Vi i Vänsterpartiet hade dessutom en del kompletterande förslag där vi ansåg att beredningen kom till korta. Dessvärre finns inte de förslagen med i regeringens aviserade proposition, men jag utgår från att de kommer inom kort från regeringen.

Regeringen skickar nu förslaget till klimatlag till lagrådet sedan, i mars, ska det landa på riksdagens bord. Det innebär att riksdagen borde kunna klubba klimatlagen i god tid innan sommaren.

Köttkampanjen i EU slopas

EU har efter stora protester tvingats dra tillbaka den aviserade kampanjen för ökad köttkonsumtion. Nu kommer man istället informera om hållbara matval. Vilken seger! Jag tog upp den här frågan för ett år sedan med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och krävde att svenska regeringen skulle agera. Europeisk miljörörelse och vänstergruppen samt den gröna gruppen i EU-parlamentet har också agerat. Tillslut segrade vi!

Vi får hoppas att detta nu är starten på ett skifte i EU där subventioner till det som försämrar miljö och folkhälsa avskaffas till förmån för hållbarare alternativ. Det finns fortfarande subventioner i miljardklassen kvar som går till köttindustri och annat som utarmar vår planet.

Snart ska jag iväg på seminarium på Handelshögskolan på temat hållbar konsumtion. Konsumentminister Per Bolund ska också dit. Påminner om den debatt om konsumtion (och även köttkonsumtion) som jag hade med honom för några veckor sedan.

Robin Hood var lika röd som grön

Jag skriver idag på Dagens Arena. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Robin Hood var lika röd som grön
Dagens Arena, 2017-01-23
Världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Det var några av slutsatserna i rapporten från hjälporganisationen Oxfams rapport ”An economy for the 99 percent” som nyligen presenterades.

Det här är inget annat är groteska skillnader som inte någon ansvarstagande politiker borde kunna ducka inför. Men ändå är det tyst från vår regering. Förutom en lätt justering av inkomstskatten för de rikaste och några välkomna skatter på miljöområdet följer SMP-regeringen i den tidigare borgerliga regeringens fotspår. Ingen förmögenhetsskatt, ingen gåvoskatt, ingen höjd bolagsskatt och, gud förbjude, absolut ingen fastighetsskatt. Helt i linje med den triangulering-mot-mittenstrategin tog Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin ordet mot Jonas Sjöstedt (V) i förra veckans partiledardebatt: ”Varför vill Vänsterpartiet återinföra förmögenhetsskatten?” löd Fridolins angrepp mot vänsterledaren.

Det finns ett enkelt svar på den frågan. Det är politiskt och moraliskt helt rätt att ta från de rika och fördela till behövande. Det visste redan Robin Hood  Men uppenbarligen övertygar rättviseargumentet inte på MP-ledningen. Det kan då vara värt att påminna om att det också finns ett nära samband mellan inkomst och utsläpp. Ju mer pengar du har desto mer belastar du också vår planet. Det är en av slutsatserna i de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancells rapport ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics).  Enligt rapporten står den rikaste tiondelen i världen för hela 45 procent av världens utsläpp. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen. Vi svenskar snittar på 6-10 ton, även det långt över vad som är hållbart. Den procent som släpper ut minst, med människor från fattiga länder som Honduras, Mozambique och Rwanda står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år.

Det här är förstås inte hållbart. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Nej, självklart inte. Att vi behöver en offensiv miljöpolitik för att stoppa klimathotet är en självklarhet. Men minst lika viktigt är att vår ekonomiska politik blir rättvis, för rättvisans skull, men också för vår planet. Så länge de superrika kan ta helikoptern till kvällsminglet kommer alla andra fråga sig varför de ska källsortera och resa kollektivt.

Att minska de rikastes förmögenhet är därför en bra sak för klimatet. Därför, Gustav Fridolin, behövs en förmögenhetsskatt. Robin Hood var lika grön som röd.

Jens Holm (V), miljö- och klimatpolitisk talesperson

Trump och motståndet

Idag demonstrerade jag med ett stort antal andra stockholmare mot installationen av USAs 45e president Donald Trump. Rött forum arrangerade vår demonstration på Sergels torg. En bit bort arrangerades Kvinnormarschen mot Trump. De båda demonstrationerna förenades sedan i en marsch mot USAs ambassad. Det var en bra och positiv stämning. Den enda fördelen med valet av Trump är att han har lyckats ena en mängd vitt spridda krafter. Det är å andra sidan inte det sämsta.

Mitt anförande lät ungefär så här:

Donald Trump försöker påskina att hans regeringen står för något nytt. Det är fel. Donald Trump och hans regering kastar oss tvärt emot tillbaka i tiden. Tillbaka till en tid då det var de rika och besuttna som hade makten. Då kungar, adelsmän, militärer och biskopar delade upp makten emellan sig. Nu sker samma sak. Trumps regering lär vara den rikaste någonsin. Den består av mångmiljonärer och storbolagsledare, många med direkta kopplingar till fossilindustrin. Donald Trump själv blir USAs genom historiens rikaste president. Det här kommer tyvärr påverka den politik de kommer att föra. Och det är inte en politik för miljöansvar och ökad rättvisa. Därför demonstrerar vi idag.

I fjol var det hetaste året någonsin. Åren dessförinnan, 2015 och 2014 slogs det också värmerekord. Klimatförändringen är här och den har skapats av oss människor. Vi måste agera här och nu för att rädda planeten. Därför behöver vi politiska ledare som tar klimatfrågan på allvar och agerar.

Dessvärre är Donald Trump allt annat än en sådan ledare. Trump har lovat att öppna nya kolgruvor och stoppa anslag till det förnybara. I gårdagens installationstal kunde vi höra honom lova nya motorvägar och flygplatser, med ökade utsläpp som följd. Han kommer att dra in bidrag till miljöprojekt i USA och internationellt. Han säger att USA ska lämna Parisavtalet för klimatet. Ja, Donald Trump ifrågasätter klimatförändringen och påstår att hela idén om den har uppfunnits av kineserna för att vinna konkurrensandelar mot USA. Vilka dumheter. Detta måste vi motsätta oss.

Hans regering består inte bara av superrika utan också klimatskeptiker och personer som kommer direkt från fossilindustrin. Det gäller t ex utrikesministern (Rex Tillerson) som han hämtat från fossilbolaget Exxon Mobile eller chefen för Naturvårdsverket som blir en klimatskeptiker med kopplingar till fossilkapitalet (Scott Pruitt). Vad jag har förstått kommer det inte att finnas en renodlad miljöminister i Trumps regering.

Det här är mycket allvarligt. Det är ett slag i ansiktet på oss alla som kämpar för rättvisa och klimatansvar. Vad gör man när man får ett slag i ansiktet? Jo, man slår tillbaka. Men vi ska göra det med aktivt icke-våld och organisering. Det är precis det vi alla är en del av här idag. Och det är precis vad som sker runt om i världen. Jag hörde att det var några tusen, max 10 000, som var med på installationen av Donald Trump igår. Samtidigt demonstrerade långt många fler på Washingtons gator. Och idag kommer det att bli hundratusentals som går i kvinnomarschen mot Trump.

Motståndet har precis börjat. För planetens överlevnad. Kärleken är större än hatet. Glöm inte det.

Tack.

Jens Holm, Sergels torg, 21/1-17

 

De superrika och utsläppen – dags att agera

Robert Höglund, Oxfam, skriver bra på DNdebatt idag om världens superrika och den smått hissnande uppgiften om att världens åtta rikaste personer (män) äger lika mycket som 3,5 miljarder av världens övriga invånare. Skillnaden mellan de rikaste och fattigaste i världen har aldrig varit större än idag. Världen är i stort behov av omfördelning, mellan Nord och Syd och mellan rika och fattiga inom de respektive länderna. Den saken är klar.

I sammanhanget kan det vara värt att påminna om att liknande asymmetrier finns om vi tittar på världens utsläpp av växthusgaser. I rapporten ”Carbon and inequality: from Kyoto to Paris” (3/11-15 Paris School of Economics) konstaterar de franska forskarna Thomas Piketty och Lucas Chancel att den rikaste tiondelen i världen står för hela 45 procent av världens utsläpp. De 50 procent av jordens befolkning som släpper ut minst ansvarar för endast 13 procent av utsläppen. Den 1 procent i världen med störst utsläpp (med individer från bl a USA, Luxemburg, Singapore och Saudiarabien) släpper ut hela 14 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Den topp-1-procenten släpper i genomsnitt ut 200 ton CO2 per person årligen (snittet för en svensk ligger på 6-10 ton). Den procent som släpper ut minst, med människor från Honduras, Mozambique, Rwanda och andra fattiga länder, står för i snitt 0,1 ton CO2 per person årligen. De superrika släpper alltså ut 2000 gånger mer än de fattigaste i världen och ungefär 30 gånger mer än världssnittet på ca 6 ton per person och år (s 29). 

Det här är förstås inte hållbart. Och uppgifterna pekar mot att det behövs en klassdimension även i klimatpolitiken. Alla utsläpp ska förstås minskas, men utsläppen från de superrika är extra provocerande. Det handlar om lyxkonsumtion och ett hejdlöst lyxresande. Bara i USA lär det finnas 10 000 privatjet för enskilda individers flygresor. I vissa av världens storstäder reser de superrika med helikoptrar och landar på skyskrapornas tak istället för att röra sig nere på marken som andra människor. Ska man kunna resa precis som man vill, och med tillhörande utsläpp, bara för att man har sjukt mycket pengar?

Hur kan vi komma tillrätta med de superrikas utsläpp? Kanske ska man gå vägen just genom flygandet. Piketty och Chancel föreslår just det; en global flygskatt som administreras lokalt i världens länder och som är extrahög på dyra businessbiljetter. Vissa länder har redan flygskatter och här i Sverige är det förhoppningsvis på gång. Kan vi driva på så att fler länder får det? Så att den blir extra träffsäker mot de superrikas flygande? Kan vi se till att intäkterna går till att snabbt ställa om våra samhällen, t e x till kollektivtrafik och tågresande?

Det vore ett steg på vägen, men mycket mer behövs. Det är hög tid att problematisera de superrikas livsstil ur ett klimatperspektiv. Och sedan att agera därefter.