Vem går i täten för den rättvisa omställningen?

Skriver i Flamman om den rättvisa klimatomställningen som delvis kommer underifrån.

Vem går i täten för den rättvisa omställningen?
Flamman, 2022-12-01
Klimattoppmötet COP27 i Sharm el-Sheik är över. Som vid tidigare toppmöten krävde utvecklingsländerna pengar och ny teknik för att avvärja den värsta effekten av klimatkrisen, de rika länderna – inklusive Sverige – håller emot. På så sätt är det ett plågsamt skådespel att följa och en illustration av vår orättvisa världsordning. Inte blir det bättre av att Sverige till det här toppmötet deltar mer tomhänt än någonsin. Den nya klimatministern Romina Pourmokhtari (L) vinner ingen trovärdighet hos sina klimatkollegor med det neddragna biståndet och den stympade miljö- och klimatbudgeten. 

Tyvärr är Sverige inget undantag. Det är i dag allt svårare att hitta hoppfulla tecken inom klimatpolitiken. Men om vi släpper minister-förhandlingarna i Egypten och blickar mot det lokala ser vi att det händer saker. Under pandemin byggdes en underifrånrörelse upp med syfte att utnyttja det momentum som krisen skapat. Städer som Bogotá, Mexiko City, London, Barcelona och Paris utnyttjade nedstängningar och öde gator för att bygga hållbara och inkluderande städer. Tillfälliga cykelbanor, grönområden och uteserveringar på tidigare avstängda gator har nu blivit permanenta. Utrymme för bilar har successivt ersatts med plats för fotgängare och cyklister. 

Paris har under den socialdemokratiska borgmästaren Anne Hidalgo gått längst med det nya planeringsverktyget ”15 minuters-staden”, där all relevant samhällsservice ska kunna nås inom max 15 minuters gång- eller cykelfärd. Två tredjedelar av alla bilparkeringsplatser ska bort och nio helt nya cykelstråk från förorterna in till centrala Paris håller på att färdigställas. I den franska huvudstaden ska framtidens pendling ske med cykel och kollektivtrafik.  

I Kina är det lokalt tryck på bättre luftkvalitet som gjort att kolkraftverk – åtminstone innan energikrisen – stängts ned i ett tempo som ingen tidigare kunnat vänta sig. Den sydkinesiska tolvmiljonersstaden Shenzhen väntade inte på nationella beslut om att fasa ut fossilfordon, utan har själv sedan 2017 förbjudit alla fossilt drivna bussar och taxibilar. Nu rullar 16 000 elbussar och 22 000 eltaxibilar på gatorna i världens största försök att elektrifiera transportsektorn. 

Närmare 100 större städer i världen har gått ihop i samarbetet C40 för att skapa hållbarare städer, men också för att driva på sina respektive regeringar. På lokal nivå är beslutsgångarna ofta snabbare och utrymmet för att bedriva progressiv klimatpolitik större, kanske som en följd av den nära kontakten med väljarna. 

I somras valdes vänsterpolitikern och tidigare gerillaledaren Gustavo Petro till Colombias president med en tydlig klimatagenda. Innan Petro klev in i den nationella politiken var han en omtyckt borgmästare i huvudstaden Bogotá. Borgmästare var också tidigare Mexikos nuvarande vänsterpresident Andres Manuel Lopez Obrador. Två exempel på hur det lokala senare blir politik på högsta nationella nivå. 

Här i Sverige har vi en regering som med precision skjuter ned mycket av det som tidigare gjorts på miljö- och klimatområdet. I det läget behöver vi mobilisera motståndet. Men vi behöver också politiska föregångare som visar att en rättvis klimatomställning är möjlig, och att det dessutom går att vinna val på det. Var hittar vi sådana föregångare de kommande fyra åren? I Stockholms nya rödgröna styret? Eller i Göteborg, Uppsala, Sundsvall, Luleå eller annan kommun med nytt progressivt styre?

Jens Holm

COP27 och klimatorättvisan

Jag skriver i Syre om COP27 och klimatorättvisan, något som vår regering dessvärre inte bidrar till lösning på. Läs nedan eller hos Syre.

COP27 och klimatorättvisan
Syre, 2022-11-14

I veckan avslutas klimattoppmötet, Cop27, i Sharm el-Sheik, Egypten. Aldrig blir den orättvisa världsordningen så tydlig som under FN:s klimatförhandlingar. En tredjedel av Pakistan står fortfarande under vatten och Afrikas horn plågas av den värsta torkan på 40 år. De fattiga länderna upprepar därför även på det här toppmötet sitt fullt rimliga krav att de rika industrialiserade staterna ska hjälpa dem ekonomiskt och teknologiskt att avvärja klimatkrisens värsta effekter. Men EU och Sverige säger nej. Inget nytt ekonomiskt klimatstöd till syd.

Får jag påminna om att de afrikanska länderna har släppt ut mindre än tre procent av världens totala växthusgasutsläpp, Pakistan några promille, medan de industrialiserade staterna ansvarar för två tredjedelar av de historiska utsläppen? Trots detta vägrar rika nord ta ansvar för sina utsläpp.

Jag har deltagit på åtta tidigare klimattoppmöten, senast Cop26 i Glasgow, och mötena har utvecklats alltmer till en absurd batalj mellan rika nord och fattiga syd. Varför ska världens fattiga länder tvingas hantera konsekvenserna av den rika världens helt ohållbara samhällen? Den frågan besvaras delvis i det dokument som ligger till grund för hela Cop-förhandlingarna, FN:s klimatkonvention. Klimatkonventionen slår fast att det är de industrialiserade länderna som historiskt sett stått för merparten av utsläppen och att de därför har ett större ansvar i klimatomställningen. Utvecklingsländerna har däremot till och med rätt till utveckling och därmed också – för en begränsad period – växande utsläpp. Därför måste de industrialiserade staterna, enligt klimatkonventionen, gå före och minska sina utsläpp samt föra över pengar och den senaste tekniken till utvecklingsländerna. Klimaträttvisa (climate equity) slås fast som en grundförutsättning för hur klimatfrågan globalt ska kunna lösas.

Principen om klimaträttvisa har blivit än mer aktuell jämfört med 1992 då klimatkonventionen antogs. När Sydafrika, Bangladesh eller Tuvalu lyfter klimaträttvisan brukar nordländernas företrädare ängsligt skruva på sig. Frågan om klimaträttvisa är något som skaver i de rikas samvete.

Sverige skulle kunna agera brobryggare mellan nord och syd, men att hoppas på det i år känns lika sannolikt som att Donald Trump skulle bli feminist. Sveriges nya klimatminister Romina Pourmokhtari (L) reser till Cop27 med en regeringsportfölj som är blytung av klimatsvek. Ingen vid den egyptiska badorten kommer att imponeras av hennes subventioner till fossila drivmedel, neddragningarna av miljöbudgeten, det sänkta biståndet och ett igenbommat miljödepartement. Även om inget industrialiserat land gör tillräckligt är det ändå ovanligt med länder som gör så tydliga försämringar av klimatpolitiken som Pourmokhtari och hennes konservativa regering nu gör.

Nu mer än någonsin får vi sätta vår tilltro till alla modiga klimataktivister som sätter press bakom kraven på klimaträttvisa. Klimaträttvisa är mer aktuellt nu än någonsin och klimatkonventionen är ett ess i rockärmen som kan användas både av sydföreträdare och demonstranter. När världens fattiga länder enas med klimatrörelsen i nord kan det bli den kraftfullaste rörelse världen skådat. Det är kanske inte i Sharm el-Sheik det kommer att hända, men snart därefter ska vi se till att det är rättvis klimatomställning som diskuteras på alla toppmöten. Om och om igen.

Jens Holm

Tumme upp
Går fortfarande att hitta trattkantareller i skogen

Tumme ned
Regeringens Natorkrypande för Erdogan. Ovärdigt Sverige.

Att kalla en spade en spade

Idag debuterar jag som krönikör i tidningen Syre. Läs min krönika hos Syre eller nedan.

Klimatkrisen – att kalla en spade en spade
Syre, 2022-06-10

Vladimir Putin kallar sitt anfallskrig mot Ukraina för en speciell militär operation. Den som säger som emot riskerar fängelse på upp till 15 år. USA påstod att invasionen av Irak handlade om kirurgiska ingrepp mot massförstörelsevapen, men vi vet alla att det var en lögn.

Det är förstås ingen slump att världens supermakter försöker dupera omvärlden med nyspråk. Vad en företeelse kallas får förstås konsekvenser för de efterföljande handlingarna. Kan samma resonemang sträckas ut till begreppet klimatförändring? Vi är många som saknar det politiska ledarskapet som klimatkrisen fordrar. Ja, jag skriver klimatkrisen, för det är förstås en kris det handlar om och inte bara en väderförändring. I skrivande stund ser inte hettan i Indien ut att avta och delar av landet är lamslaget. Förra sommaren drabbades Europa av olika former av extremväder, allt från skogsbränder i Grekland till översvämningar i Gävle.

Trots den uppenbara krisen, krönt av extremväder i olika skepnader, envisas vi med att använda det förmildrande uttrycket klimatförändring. En förändring är neutralt i sitt uttryck och kan antyda både något positivt och negativt. Sannolikt har begreppet klimatförändring bitit sig fast eftersom det härstammar från naturvetenskapens beskrivning av den gradvisa uppvärmningen av vår planet. Men för att beskriva den kris vi idag lever under leder ordet oss fel. I Sverige har vi dessutom lagt på ännu en eufemism när vi talar om klimatförändringar i plural. Alldeles som om det skulle handla om små spridda väderfenomen här och där. 

I riksdagen deltog jag förra veckan på ett internationellt seminarium på temat klimatförändring och kriser. Min panelkollega Olatokunbo Ige från Togo sa ”det är dags att vi kallar en spade en spade” och syftade på de allt fler extrema väderhändelser som drabbar den afrikanska kontinenten. Det har hon helt rätt i.

Under pandemin gick det däremot att tala klarspråk. Spridningen av coronaviruset förklarades som en samhällsfarlig sjukdom Och det var aldrig tal om annat än att vi befann oss i en kris. Regeringar och parlament agerade därefter. I Sverige stiftade vi lagar på rekordtid, klubbade extrabudget efter extrabudget och regeringen betalade ut 400 miljarder kronor i olika former av stöd till drabbade företag, myndigheter och privatpersoner. Sammantaget får det ändå ses som ett resolut agerande som hade sin grund i den helt korrekta analysen att vi befann oss i en kris.

Kan vi kalla en spade en spade? Kan vi sluta att tala om klimatförändringar och istället konstatera att vi befinner oss i en kris och att om vi inte agerar nu kommer våra barn och barnbarn få leva i en tre grader varmare värld. En sådan värld skulle vara slutet på vår civilisation som vi känner den.

Vi lever under en klimatkris. Vi lever dessutom under en naturkris med rekordsnabbt artutdöende och kollapsande ekosystem.  

Ställda inför en kris måste varje vuxen människa, varje politiskt parti, varje regering agera. Och vi kan agera. Pandemin var genrepet. Nu tar vi oss an den verkliga krisen.

Jens Holm

Tumme upp:
Den prunkande grönskan, binder CO2 och sprider glädje.

Tumme ned:
Mitt rättstavningsprogram accepterar inte ordet klimatpolitik.

Omställningen av transportsektorn

Idag arrangerade trafikutskottet en utfrågning om hur transportsektorn ska uppnå målet om minskade utsläpp med 70 procent till senast 2030. Mycket mer måste göras för att vi ska uppnå det målet. Du kan se hela utfrågningen här. Nedan och som pdf mitt inledningsanförande.

2022-06-09

Klimatmålet måste nås
Offentlig utfrågning om transportsektorns klimatmål
Jens Holm (V), ordförande trafikutskottet
Hjärtligt välkomna till trafikutskottets utfrågning om transportsektorn och klimatmålen.

Aldrig någonsin under de senaste 800 000 åren har det funnits så mycket växthusgaser i atmosfären som nu. Enligt FNs klimatpanels senaste rapport befinner vi oss på en utsläppskurva som leder oss mot en tre grader varmare planet inom det här århundradet. En tre grader hetare värld innebär slutet på civilisationen så som vi känner den. Det är inget som vi vill lämna över till våra barn och barnbarn.

När vi i trafikutskottet hade formerats efter valet 2018 beslutade vi nästan omedelbart att vi då skulle arrangera en offentlig utfrågning om transportsektorn och klimatmålen. Och det gjorde vi också, i januari 2019. Vår slutsats då var att vi inte låg i fas med klimatmålet om att minska utsläppen från våra transporter med 70 procent till 2030. Mer måste göras, konstaterade vi.

Transportsektorn står för en tredjedel av våra utsläpp. De stora utsläppen var också bakgrunden till att just transportsektorn fick ett eget klimatmål inom det klimatpolitiska ramverket, alltså att utsläppen ska ned med 70 procent till senast 2030. Som vid vår förra utfrågning frågar vi nu oss igen: Ligger vi i fas med målet. Vad mer behöver göras?

Till skillnad mot då har vi nu en i grunden förändrad värld att agera i. Vi lever idag under sviterna av en global pandemi som vi hoppas äntligen har ebbat ut. Rysslands olagliga anfallskrig mot Ukraina har också i grunden skakat om transportsektorn, Dessa händelser är nya utmaningar, men sannolikt kan de också bidra till nya lösningar. Exempelvis vet vi att utsläppen minskade med 10 procent under pandemin, även om det inte är så vi vill att en strukturerad klimatomställning av transportsektorn ska göras.

Utmaningar och lärdomar, alltså. Hur når vi det viktiga klimatmålet? Hur säkerställer vi att vi lämnar över en värld till våra barn och barnbarn som är en bra värld att leva i? För att få svar på de frågorna har vi samlat den yttersta kompetensen från myndigheter och transportbranschen. Stort tack för att ni har kommit hit idag.

Jag vill också tacka trafikutskottets kansli, i synnerhet Anna Blomdahl, liksom utskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupp som förberett den här utfrågningen. Utan er hade vi inte stått här idag. Så, utan ytterligare fördröjning vill jag lämna över ordet till trafikutskottets uppföljnings- och utvärderingsgrupps ordförande, Anders Hansson.

Hög tid för lag mot ekocid

Hög tid att Sverige verkar för ett att ett internationellt juridiskt ramverk till skydd för miljön kommer på plats. Konferensen Stockholm+50 är helt rätt forum att lyfta frågan om ekocid på. Kommer miljö- och klimatminister Annika Strandhäll (S) att göra det? Precis som Olof Palme gjorde för 50 år sedan. Eller VPK året innan… Läs min interpellation om ekocid och Stockholm+50 här eller nedan.

Ekocid och Stockholm+50
Interpellation 2021/22:484 av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)

Om några veckor genomförs den internationella miljökonferensen Stockholm + 50 i Stockholm. Den görs 50 år efter att världens första miljökonferens i FN:s regi genomfördes, just i Stockholm. Då, 1972, använde Sveriges statsminister Olof Palme begreppet ekocid – brott mot miljön. Året innan hade vänsterns John Takman med flera lämnat in den första riksdagsmotionen om ekocid: Om en konvention mot ekocid (motion 1971:336). Då var USA:s krig mot Vietnam exemplet på storskalig miljöförstöring. Sedan dess har frågan dessvärre inte blivit mindre relevant. Storskalig miljöförstöring pågår dagligen runt om i världen och rättssystemen brottas med effektiva sätt att ställa de ansvariga till svars. Därför är det hög tid att Sverige verkar för att vi får ett effektivt internationellt juridiskt ramverk till skydd av miljön. Vi i Vänsterpartiet vill att begreppet ekocid införs som ett brott i Romstadgan så att storskalig miljöförstöring kan få liknande status som krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten och att det kan drivas inom den internationella brottsmålsdomstolen, ICC, i Haag.

Behoven av bättre juridiska ramverk för att skydda miljön har ökat med åren. Fallen är tyvärr många av storskaliga ingrepp på miljön som skadat ekosystem och livsmiljöer för oöverskådlig tid. Gruvbolag, skogsskövlare, fossila energibolag och andra exploatörer kommer lätt undan. Kvar blir en förstörd miljö och omfattande kostnader som får bäras av hela samhället. En ekocidlagstiftning skulle vara ett viktigt verktyg för att stoppa detta och utkräva ansvar från dem som utarmar miljön, och ett kraftfullt stöd för omställning till en cirkulär ekonomi som respekterar ekosystemens hälsa. Särskilt stor betydelse skulle en internationell lag om ekocid få för fattiga länder med svag miljölagstiftning, som drabbas hårdast av de omfattande miljöbrotten.

Glädjande nog har ICC börjat ta sig an miljömål. Det är ett viktigt steg framåt och innebär att vissa miljöfall kan tas upp i domstolen inom ramen för brott mot mänskligheten. Det är bra, men ännu bättre vore en renodlad ekocidtillämpning där alla fall med omfattande miljöförstöring, även om de inte är direkt kopplade till människors välfärd, skulle vara åtalbara. Det skulle skicka en viktig signal om att förstörelse av naturen i sig är ett brott.

Många aktörer har under det senaste året uttryckt intresse eller ställt sig bakom kravet om att kriminalisera ekocid inom ICC:

FN:s generalsekreterare António Guterres

Flera stater, till exempel Belgien, Frankrike, Bangladesh, Chile, Island och Danmark: https://www.stopecocide.earth/leading-states

Hela 26 ledande miljö- och utvecklingsorganisationer i Sverige, som dessutom kräver att ekocid kommer upp på Stockholm + 50: https://concord.se/uttalande-for-miljo-och-klimatrattvisa-infor-stockholm50

Svenska kyrkan: https://endecocide.se/svenska-kyrkans-biskopar-stodjer-ekocidlagstiftning/

Ett flertal svenska företag: https://www.ecocidelawalliance.org/support/supporting-companies/

Med tanke på att Sverige genom Olof Palme för första gången lyfte behovet av en internationell ekocidlagstiftning för 50 år sedan vore det mycket bra tajmning att återigen göra det när Sverige står som värd för Stockholm + 50. Regeringen har även pekat ut gruppen unga som en nyckelgrupp inför Stockholm + 50 och deras första krav inför konferensen är att kriminalisera ekocid: https://endecocide.se/unga-kraver-ekocidlag-infor-stockholm50/

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att i alla relevanta internationella sammanhang verka för att det juridiska ramverket moderniseras så att brott mot miljön, så kallat ekocid, införs som ett brott inom ramen för Romstadgan?
Avser ministern att specifikt framhålla behovet av en ekocidlagstiftning under miljökonferensen Stockholm + 50?

Klimatpolitisk granskning

Klimatpolitiska rådet har granskat regeringens politik för klimatet för fjärde gången. De konstaterar att väldigt mycket återstår att göra. Nu måste regeringen agera. Läs min interpellation till klimatminister Annika Strandhäll (S) här eller nedan. De närmsta veckorna kommer vi att debattera frågan.

Klimatpolitiska rådets granskningsrapport
Interpellation 2021/22:432, Jens Holm (V) till Annika Strandhäll (S)

Klimatpolitiska rådet har presenterat sin fjärde granskningsrapport om hur väl regeringens politik når de uppsatta klimatmålen. Slutsatsen är att regeringen inte gör tillräckligt för att klimatmålen ska nås. Några av de områden som rapporten lyfter upp är:

Det finanspolitiska ramverket måste anpassas så att det underlättar för de nödvändiga klimatinvesteringarna. Coronapandemin har visat att det går att mobilisera stora summor när samhället behöver. Klimatkrisen är akut och fordrar stora offentliga investeringar i omställning inom energi-, livsmedels- och transportsektorn, för att ta tre konkreta exempel.

I rapporten lyfter Klimatpolitiska rådet bland annat fram även följande åtgärder och slutsatser:

Möjligheten att inrätta en grön investeringsbank för att skynda på investeringarna i klimatomställningen.
Förstärkt styrning för ett transporteffektivt samhälle. Rådet konstaterar även att klimatmålen fortsatt inte är centrala för transportinfrastrukturplaneringen.

Klimatpolitiska rådet rekommenderar att regeringen skyndsamt tar fram propositionen för en klimatanpassad miljöbalk. Det finns ett gediget utredningsförslag.

Regeringen har tillsatt en utredning gällande miljöstyrande system för godstransporter på väg som ska redovisas den 31 mars 2022. Men Klimatpolitiska rådet konstaterar att när det gäller lätta fordon har inget förarbete startats för reformerad beskattning. Reformen borde ha sin utgångspunkt i ökad elektrifiering, och kanske också användning av autonoma fordon, och bör samtidigt främja regional rättvisa. Klimatpolitiska rådet har sedan 2019 påpekat vikten av att börja arbetet med att reformera vägtrafikbeskattningen eftersom detta kommer att ta tid och i takt med ökad elektrifiering bli helt nödvändigt.

Bristande tydlighet och transparens i genomförandet av regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Sammantaget är det inte möjligt att baserat på regeringens egen kommunikation bedöma hur stor del av handlingsplanen som faktiskt genomförts, eller vilka effekter på utsläppen och möjligheterna att nå klimatmålen handlingsplanen hittills har haft. Detta innebär bland annat att transparensen och tydligheten i regeringens arbete för att nå klimatmålen brister.

Klimatpolitiska rådet föreslår också en översyn av elnätsregleringen och regelverken för Svenska kraftnät för att skynda på utbyggnaden av elnätsutbyggnaden.

Klimatpolitiska rådet vill se fler politiska åtgärder och styrmedel för att få till beteendeförändringar som minskar utsläppen. Klimatpolitiska rådet lyfter fram främjandet av vegetariska livsmedel, som är både mer hälsosamma och minskar livsmedelssektorns klimatbelastning. Här har regeringen agerat alldeles otillräckligt.

Med anledning av detta vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att vidta beslut och åtgärder i närtid för att uppfylla Klimatpolitiska rådets rekommendationer, och i så fall vilka?

Stoppa importen av Putins fossilenergi

Det är handeln med fossilenergi som göder Vladimir Putins krigsmaskin. Kan vi stoppa importen av olja, gas och uran till EU krackelerar Putins ekonomiska bas och han kommer att ha svårt att fortsätta finansieringen av kriget. Även Sverige handlar med rysk fossil energi. Enligt färska uppgifter från Energimyndigheten som jag tagit del av kommer 8 procent av svensk oljeimport från Ryssland och hela 29 procent av den flytande naturgasen, LNG (vår totala import av LNG var 2021 540 000 ton, varav från Ryssland 157 000 ton). Den naturgas som inte är flytande blandas med gas från olika länder. Den europeiska gasmixen består till nästan hälften av rysk fossilgas. Det innebär att en betydande del av den svenska importen av 1,1 miljoner ton gas i gasform härstammar från Ryssland.

Sverige borde därför driva i EU att importen av rysk fossil energi ska stoppas. Vi skulle också kunna gå före och stoppa den svenska importen. Dessutom borde vi fokusera ännu mer på omställningen mot 100 procent förnybart, för att bryta beroendet av Putin såväl som för klimatomställningen.

Jag ser fram emot att debattera detta med energiminister Khashayar Farmanbar (S) ti 29 mars i riksdagens kammare. Läs min interpellation här eller nedan.

Importen av rysk fossil energi
Interpellation 2021/22:397, 2022-03-11 av Jens Holm (V) till Khashayar Farmanbar (S)

Det är exporten av fossil energi som göder Vladimir Putins krig i Ukraina. Ungefär hälften av den ryska statsbudgeten finansieras med intäkter från försäljning av fossila bränslen. En stor del av världens nya kärnkraftsreaktorer byggs dessutom av ryska intressen, och Ryssland är också en stor exportör av uran, även till Sverige fram tills nyligen. USA har nyligen förbjudit import av rysk olja, och Storbritannien förbereder nu en utfasning. Ett omedelbart stopp för handeln med rysk olja, gas och uran skulle därför vara en verkningsfull åtgärd mot det ryska anfallskriget mot Ukraina.

Enligt uppgifter från den belgiska tankesmedjan Bruegel tjänade Ryssland 660 miljoner euro bara på en enda dags – den 3 mars – försäljning av naturgas. Ju mer gas- och oljepriserna stiger, desto mer pengar till Putins krigskassa. Det här säger något om den ekonomiska bakgrunden till Putins krig. Förutom de geopolitiska intressena handlar kriget om att vidmakthålla Rysslands position som en ledande fossilmakt och fördröja omställningen till förnybar energiproduktion i Europa.

Det är förvånande att Sverige och EU inte väljer att strypa importen av fossila energiråvaror från Ryssland. Det är ju intäkterna från fossil energi som gör att Putin kan fortsätta sitt krig. Ett stopp för handel med ryska fossila varor skulle också skynda på den viktiga energiomställningen mot 100 procent förnybar energi. När jag lyfte frågan om ett handelsmoratorium med rysk fossil energi med energiminister Khashayar Farmanbar (S) vid EU-nämnden den 28 februari svarade ministern att det inte var något som Sverige aktivt drev, även om han sympatiserade med tanken.

Nu när vi ser hur handeln med rysk olja, gas och uran göder Putins krig är det hög tid att ändra den ståndpunkten. Även Sverige importerar olja från Ryssland varför det kan vara påkallat med ett svensk handelsmoratorium om EU inte törs agera.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar:

Avser statsrådet att verka för att EU inför ett stopp för handeln med rysk olja, gas och uran?
Avser statsrådet att gå före EU och stoppa den svenska importen av ryska energiråvaror?

Håller er till fakta, MP

Jag svarar Miljöpartiet i senaste Flamman. Läs den där eller nedan.

Håll er till fakta, MP
Flamman, 2022-02-24
Den som håller i sabeln är Grön Ungdoms David Ling och halmgubben är lögnen att Vänsterpartiet vill subventionera bensin och diesel. Jag har redan tidigare förklarat för David Ling att Vänsterpartiet vill kompensera personer som bor i glesbygd utan tillgång till fungerande kollektivtrafik för höjda drivmedelspriser. Hur kan en sådan kompensation se ut? När vi presenterade vårt förslag i Finansutskottet föreslog vi att regeringen – som har de största utredningsresurserna – skyndsamt skulle presentera förslag. Det har ännu inte gjorts. Men om jag föregår processen skulle kompensation kunna handla om ett direkt stöd för att konvertera fossilfordon till förnybart, riktade stöd till laddinfrastruktur i glesbygd, pengar till kollektivtrafik i glesbygd, ett förändrat reseavdrag som både minskar utsläppen och gynnar dem i glesbygd eller ett direkt ekonomiskt stöd till boende i glesbygd utan alternativ till den egna bilen. Jag noterar att det sistnämnda är ett förslag som även bär Miljöpartiet som avsändare. Tänker David Ling också kritisera MP för att ”ge pengar till oljebolagen”? Skulle inte tro det.

Vad det gäller den obligatoriska inblandningen av biodrivmedel, den s k reduktionsplikten, stämmer det att Vänsterpartiet vill ha en mindre inblandning. Vi tror helt enkelt inte att bioråvaran kommer att räcka till för de mycket stora mängder biodrivmedel som fordras för att leva upp till kraven på reduktionsplikt för både vägsektorn och flyget. Vi tror att förnybara bränslen kan spela en roll i klimatomställningen, men inte i den utsträckning som Miljöpartiet har drivit fram i reduktionsplikten och de 21 planerna för fossilfrihet, som nästan alla bygger på en mycket stor användning biobränslen. Varifrån ska råvaran tas? Ska Sverige fortsätta att importera råvaror eller ska vi tillverka biobränslena själva? Ska vi använda egen råvara är risken uppenbar att en allt större del av svenska skogen kommer förvandlas till plantage för biodrivmedelsproduktion. Vilken är MPs lösning här?

Ska vi lösa klimatkrisen på ett organiserat sätt behöver vi också en politik för ökad jämlikhet och gemensamma lösningar där alla bidrar utifrån förmåga i omställningen. Här har tyvärr inte MP utmärkt sig som föregångare. Deras sju år i regering har präglats av en ekonomisk politik med ökade klyftor och ett januariavtal där Vänsterpartiet skulle utestängas från allt politiskt inflytande. Högerpolitiken känns också igen i de kommuner där MP styr med borgerliga partier, ex vis Stockholm.

Ska vi hitta de bästa lösningarna för klimatkrisen och de ökade orättvisorna förväntar jag mig en saklig debatt. Inte MP-halmgubbar som inte står pall för en enkel faktakoll.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

MP, berätta inte för V hur det röda hänger ihop med det gröna

Jag svarar Miljöpartiet i ETC. Läs mitt inlägg där eller nedan.

MP, berätta inte för V hur det röda hänger ihop med det gröna
ETC, 2022-02-16

Karin Svensson Smith (MP) har helt fel i att Vänsterpartiet skulle stödja sänkt dieselskatt. Vi har, tvärt om, avfärdat förslaget och lägger nu i veckan fram en motion med syfte att stoppa skattesänkningen. Kanske tänker Svensson Smith på Vänsterpartiets förslag om att kompensera personer som bor i glesbygd för höjda drivmedelspriser? Jag noterar att MP också har ventilerat sådana idéer, så kanske är det Svensson Smith som själv inte tycker att det är viktigt att boende på platser där det inte finns fungerande kollektivtrafik inte ska kunna kompenseras för höjda drivmedelspriser?

På temat drivmedel anser Vänsterpartiet att den obligatoriska inblandningen av biodrivmedel i bränsle, den så kallade reduktionsplikten, måste justeras utifrån vad som är hållbart för den biologiska mångfalden samtidigt som fler åtgärder måste vidtas för att minska transportsektorns utsläpp. Idag finns inte tillräckligt med bioråvara för att tillgodose ökade efterfrågan på biodrivmedel som reduktionsplikten kommer att medföra. Här är vi förvånade över att MP så oförblommerat ställt sig bakom denna gigantiska satsning på biodrivmedel. Varifrån ska allt biobränsle komma? Ska delar av vår skog offras för biodrivmedelsproduktion?

Svensson Smith faller också på eget grepp när hon påstår att klimatet kommit till korta hos Vänsterpartiet när det ställts mot andra intressen. Var det inte just det som skedde när Miljöpartiet styrde Sverige i regering under sju års tid? Vi kommer alla ihåg sveket Vattenfalls tyska kolinnehav som MP och S inte gjorde något för att avveckla.

Svensson Smith skriver fint om att prioritera hållbara transporter, men Miljöpartiet har skrivit fram infrastrukturpropositionen som i flera avseenden är i strid med våra klimatmål. MP har i regeringsställning aktivt ställt sig bakom de klimatskadliga motorvägsbyggena Förbifart Stockholm och nu senast Tvärförbindelse Södertörn. Andra kända exempel där MP valt makten före miljön är fossilgasterminalen i Göteborg, utökade militära miljöskadliga övningar vid Vättern, ja till Ceta-avtalet, subventioner till pälsindustrin på 60 miljoner kronor, röstat nej till Vänsterpartiets förslag om minskad köttkonsumtion och lagt ned den viktiga nyckelbiotopsinventeringen i skogen.

Svensson Smith skriver att järnvägen måste prioriteras på bekostnad av flyget. Men varför har Miljöpartiet drivit igenom ökade subventioner till flygindustrin på hela 16 miljarder kronor under pandemin, utan att järnvägen fått tillnärmelsevis så mycket pengar? Om Svensson Smith så önskar kan jag rada upp många fler exempel på där MP har svikit i miljöfrågor. Annars hoppas jag på att vi kan fokusera på hur vi tillsammans kan lösa några av Sveriges akuta miljö- och klimatutmaningar, för de är många.

Vi behöver ett modernt skogsbruk där kalavverkningar successivt fasas ut till förmån för skonsammare bruksmetoder. Gruvan i Gallok/Kallak måste stoppas – för att värna naturen och samernas rättigheter. Transportsektorn måste snabbt ställas om med både förändrat beteende och ökade satsningar på kollektivtrafiken och de klimatskadliga motorvägarna måste stoppas. Utbyggnaden av förnybar energi i hela landet måste skyndas på. Utfiskningen av våra hav måste stoppas, låt oss börja med ett förbud mot bottentrålning och ökat marint skydd. Detta är några exempel på de skriande miljöfrågor vi har att hantera här och nu.

Alla drabbas av klimatkrisen, men de med minst resurser drabbas hårdast. Det gäller såväl globalt som i Sverige. Vi har alla sett hur skogar brinner, åkermark förvandlas till öken, öar som läggs under havsytan och alltfler människor tvingas bli klimatflyktingar. Här i Sverige tvingas boende i miljonprogramsområden bli granne med motorvägar och boende på landsbygden ser sina skogar förvandlas till virkesåkrar. Därför handlar klimatomställningen lika mycket om social rättvisa som att rädda våra ekosystem. Det behöver inte Svensson Smith berätta för oss vänsterpartister.

Att rädda klimatet, våra ekosystem och samtidigt öka den sociala rättvisan – det är vad valet 2022 borde handla om. Jag hoppas vi kan räkna med MP i detta.

Jens Holm (V), Klimatpolitisk talesperson

Skogens betydelse för klimat och biologisk mångfald

Ser mycket fram emot den här debatten. Vi behöver öka kolinbindningen för att minska CO2koncentrationen i atmosfären samtidigt som vi stärker den biologiska mångfalden i skogen, något som tagits upp av flera instanser nu senast av Konjunkturinstitutet. Har regeringen en politik för detta? Följ debatten när det blir dags så får vi veta.

Jag har just fått besked om att Strandhäll lämnat över ansvaret till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S). Det blir bra det också.

Min interpellation kan läsas hos riksdagen eller nedan.

Skogens betydelse för klimat och biologisk mångfald
2022-01-12, Interpellation 2021/22:260

Av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Annika Strandhäll (S)
Klimatnödläget och krisen för biologisk mångfald måste hanteras gemensamt för att bygga det hållbara samhället. Hur vi hanterar våra kvarvarande naturskogar och hur vi bedriver skogsbruket i Sverige är därför centralt för hur vi nationellt möter dessa kriser och lever upp till våra globala åtaganden.

Konjunkturinstitutet (KI) konstaterar i sin årsrapport Miljö, ekonomi och politik 2021 att det finns ett stort klimatvärde av att kolet fortsatt är bundet i skog och mark eller i långlivade träprodukter i stället för att öka koncentrationen av koldioxid i atmosfären. KI anser att det behövs en mer heltäckande klimatpolitik för att stärka skogens klimatnytta då klimatet inte gör åtskillnad på koldioxid från fossila eller biogena källor. Myndigheten konstaterar att skogen kan minska atmosfärens koldioxidkoncentration genom att lagerhålla kol eller genom att skogens biomassa ersätter produkter förknippade med fossila utsläpp (substitution). Eftersom ett träd inte kan stå och lagra kol i skogen samtidigt som det nyttjas för energi- eller materialsubstitution står dessa två strategier ofta i konflikt. I ett kortare tidsperspektiv är klimatnyttan stor av att i högre utsträckning låta träden stå kvar. KI föreslår att styrmedel införs för att främja skogens förmåga att binda kol, exempelvis subventioner till skogsägare som låter träden stå.

I en debattartikel i Aftonbladet den 4 januari konstaterar en rad klimatexperter i likhet med KI att vi i högre grad måste låta träden stå. Skogarna är dock inte bara träd, och det som händer nere i marken är också avgörande. Högre temperaturer medför sannolikt ökade utsläpp av koldioxid från mikroorganismer i marken och från permafrost som tinar allt snabbare, med mer utsläpp av koldioxid och metan som följd. Samtidigt kan enligt klimatexperterna upptag av kol ovan jord öka när lövträd ersätter barrträd i ett varmare klimat. Den senaste IPCC-rapporten varnar dock för att ekosystem på land kommer att ta upp mindre kol i framtiden, i relation till utsläppen. Givet osäkerheterna kring hur svenska skogar kommer att växa och ta upp kol i framtiden – och riskerna för klimatrelaterade störningar – uppmanar klimatexperterna i artikeln till omedelbara åtgärder för att minska skogens sårbarhet. Det ligger i både industrins och samhällets intresse. Man konstaterar att en viktig väg att minska riskerna är att skydda den biologiska mångfalden, vilket nyligen framhölls av FN:s båda expertpaneler för klimat och biologisk mångfald, IPCC och Ipbes. Vi kan alltså hjälpa våra skogar att klara klimatförändringarna genom att öka mångfalden när det gäller arter, åldersfördelning, fuktiga och dränerade marker och så vidare.

Vänsterpartiet delar KI:s uppfattning att en oreglerad marknad inte kommer att leda till att skogens resurser automatiskt används på ett sätt som ger störst samhällsnytta. En viktig uppgift för miljöpolitiken är därför att korrigera för detta. Den skogsproposition regeringen lade 2021 har alltför stort fokus på äganderätt och frivillighet och löser inte de utmaningar som föreligger. Vänsterpartiet har, i linje med vad som förespråkas av klimatexperterna i Aftonbladet den 4 januari, föreslagit en rad olika styrmedel för att främja skogens nytta för klimatet och den biologiska mångfalden. Vi har bland annat föreslagit att den naturliga kolsänkan i Sverige ska fördubblas och att ekonomiska incitament för skogsägare bör införas i syfte att stärka kolinlagringen samt att det behöver införas stärkt reglering för ökad variation i våra skogar. Kalhyggesfritt skogsbruk måste öka och 30 procent av skogsmarken bör ges långsiktigt skydd.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att vidta omedelbara åtgärder för att minska skogens sårbarhet för klimat och biologisk mångfald?
Avser ministern att vidta åtgärder för att långsiktigt säkra skydd för de kvarvarande gamla naturskogarna på grund av deras höga biologiska värden och stora kollager?
Avser ministern att verka för skogsbruksmetoder baserade på den bästa vetenskapliga kunskapen?
Avser ministern att vidta ytterligare åtgärder för att stärka skogens alla värden, inklusive lokal och global klimatnytta, rening av luft och vatten, turism och rekreation?