Transporteffektivt samhälle

Läs vår helt revolutionerande motion Transporteffektivt samhälle, med Nooshi Dadgostar som första namn. Lite ur innehållet:

Låt klimatmålen styra infrastrukturplaneringen, förbjud nybilsförsäljning, fyrstegsprincipen, miljödifferentierade p-avgifter, moderna hållbara städer, förbjud externa köpcentrum, satsa på cykelinfrastruktur, bygg ut laddinfrastrukturen, konvertera fossilfordon, sänkt bashastighet i våra städer, vägslitageavgift för lastbilstransporterna, bättre bredband, inför ett nytt reseavdrag och gröna resplaner.

Läs motionen här eller hos riksdagen:

Sveriges bästa klimatpolitik

Låt mig få presentera vår helt nya motion för att ställa om Sverige. Vi kallar den kort och gott Klimatkrisen. Inget parti har en så omfattande och heltäckande politik för att ställa om Sverige, och i viss mån också Europa och resten av världen.

Ett axplock ur innehållet:
Nollutsläpp till senast 2035 (obs! nytt klimatmål), ställ om transportsektorn, klimatinvesteringsbank, reformera EU ETS, Lex Preem, minskad köttkonsumtion, hållbar och rättvis handelspolitik, nytt additionellt klimatbistånd, cirkulärt samhälle, hållbara pensioner, 100 % förnybart, skydda skogen, koldioxidransonering, klimatanspassning, fossilreklamförbud, högre ambitioner inför COP26.

Läs den hos riksdagen eller här:

Klimatpolitiken inför COP26

Jag kräver en debatt med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) om klimattoppmötet COP26 i Glasgow. Läs min interpellation nedan. Debatten ska äga rum i riksdagen inom två veckor. Jag återkommer när jag har en tid.

Klimatpolitiken inför COP26
Interpellation från Jens Holm (V) till Per Bolund (MP), 2021-10-01

I början av november äger klimattoppmötet COP26 rum i Glasgow, Storbritannien. På mötet förväntas parterna visa hur de lever upp till sina åtaganden från Paristoppmötet. Det har tydligt framgått att de åtaganden som hittills gjorts är långt från tillräckliga för att Sverige och andra parter ska undvika en okontrollerad och farlig klimatförändring. Hela världen kommer att följa COP26. Det är viktigt att Sverige tar på sig en ledarroll i klimatomställningen.

Det bästa sättet att säkerställa ett bra utfall på COP26 är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner samt hjälper de länder som här och nu drabbas av våra utsläpp. Vänsterpartiet vill därför att Sverige och EU höjer sina ambitioner.

Dessvärre är det klimatbidrag (NDC) som Sverige lämnat in till UNFCCC exakt samma som EU:s klimatbidrag. Vänsterpartiet har länge krävt att Sverige ska ha ett eget klimatbidrag som kompletterar och går utöver EU:s otillräckliga. Det handlar både om att visa upp hur vi gör mer på hemmaplan för att minska våra utsläpp, men också hur vi solidariskt hjälper andra länder. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, ny och additionell klimatfinansiering, kapacitetsbyggande, konkreta åtgärder för klimatanpassning samt ett stärkt jämställdhets-, rättvise- och ungdomsperspektiv skulle kunna vara några av de frågor som Sverige skulle kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Gällande klimatfinansieringen måste de industrialiserade länderna göra detta med nya och additionella klimatmedel, utöver ländernas biståndsbudgetar. Vi ser inte att det tydligt framgår i EU:s/Sveriges NDC. Överföringen av ny teknik och kunnande till utvecklingsländerna skulle kunna underlättas med en reform av patent och immaterialrättslig lagstiftning. En sådan reform har dessvärre motarbetats av Sverige.

Vänsterpartiet är också oroade för hur den s k Artikel 6 i Parisavtalet kommer att tillämpas. Med Artikel 6 förväntas nya marknader för utsläppskrediter byggas upp istället för att fokus ska ligga på att alla länder måste ta ansvar för att minska sina egna utsläpp. Nya klimatkreditmarknader borde ha spelat ut sin roll när så gott som alla världens länder står bakom Parisavtalet och har egna klimatåtaganden. Här måste Sverige verka för en så stram tillämpning av artikel 6 som möjligt.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Per Bolund (MP):

På vilket sätt kommer ministern verka för att Sverige går i bräschen för höjda klimatambitioner vid klimattoppmötet, COP26?

Avser ministern verka för att Sveriges och EU:s klimatfinansiering görs med nya och additionella medel, d v s att pengar inte tas från den ordinarie biståndsbudgeten?

Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?

Avser ministern verka för att Sverige ska presentera ett eget klimatbidrag, NDC, till COP26 som går utöver och kompletterar EU:s bidrag?

………………………………………

Jens Holm (V)

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv

Jag skriver på DN-debatt idag. Läs där eller nedan.

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv
DN-debatt, 2021-08-20
Jag instämmer med forskarna Mikael Karlsson och Björn Kjellström om behovet av en nationell utsläppsbudget och nya klimatpolitiska styrmedel. Vi i Vänsterpartiet är beredda att samtala med alla som vill ta klimatpolitiken framåt om nya skarpare mål och nya politiska åtgärder. Vi behöver göra det, för att det är mycket bråttom. Även denna sommar har präglats av skogsbränder, kollapsande tundra och värmerekord både i Nordamerika och Europa. Delar av Gävle står i skrivande stund under vatten. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen. Vilka andra partier är beredda att lösa denna akuta situation?

Karlsson och Kjellström lyfter med rätta upp behovet av investeringar för att ta oss ur klimatkrisen. De nödvändiga investeringarna i förnybar energi, elnät, järnvägar, cykelinfrastruktur, bredband, laddstolpar, klimatupprustning av bostäder och lokaler och anpassningen till extremväder kommer att kosta ett antal hundratals miljarder kronor. Det här är pengar som staten tillsammans med privat kapital måste mobilisera. Det är fullt möjligt att göra detta, men det är bråttom.

Vänsterpartiet vill inrätta en statlig klimatinvesteringsbank med ett grundkapital på 100 miljarder kronor. Klimatbanken kommer sedan att kunna mobilisera ytterligare resurser för att finansiera omställningen. Mer kapital kan också mobiliseras med ändrade placeringsregler för våra AP-fonder och ett nytt flexiblare finansiellt ramverk. Pandemin har visat att de senaste decenniernas åtstramningspolitik inte fungerar som krishantering. Nu är vi snart ur pandemin, men klimatkrisen kommer vi leva med länge till, då måste vi ha en ekonomisk politik som kan mobilisera de resurser som behövs.

Som Karlsson och Kjellström också konstaterar handlar omställningen inte bara om att göra mer, vi måste också göra mindre. Genom att undvika regeringens planerade motorvägar, exempelvis Tvärförbindelse Södertörn som DN rapporterat om, skulle vi spara både pengar och undvika stora utsläpp. Vi behöver förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar så fort som möjligt, helst till 2025, därefter måste fossila drivmedel stoppas. Vi behöver också begränsa flygandet, som innan pandemin var vår enskilt snabbast växande utsläppskälla. Nedläggning av flyglinjer, slopade flygsubventioner och en höjd och differentierad flygskatt skulle snabbt för en positiv klimateffekt. Att urholka vår viktigaste miljölagstiftning, Miljöbalken, för att Cementa, landets näst största utsläppare, ska kunna bedriva verksamheten vidare i strid med miljödomen är fel väg att gå. Vi behöver snarare en skärpt miljöbalk så att all ny näringsverksamhet måste prövas utifrån våra klimatmål, en Lex Preem.

Dagens värld är minst sagt orolig. Förutom klimatkrisen hotas många skogar och ekosystem av ekologiska kollapser, talibanerna har tagit över Afghanistan och världen är fortfarande djupt plågad av coronapandemin. Men en kris är också en möjlighet. En stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser med Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet som det mest framstående exemplet. Nu då svensk ekonomi ska återstartas efter pandemin har regeringen en gyllene möjlighet att gå fram med en politik som både skapar nya jobb, välfärd och snabbt minskar våra utsläpp; en grön ny giv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Genombrottet för klimatet

Återigen har vi haft en sommar av extremväder med värmerekord både i Europa och Nordamerika, översvämningar (Gävle, västra Tyskland, Henanprovinsen, Kina) och en tundra som brinner i Sibirien, bara för att nämna några exempel. Efter IPCCrapporten kan ingen längre ducka för att klimatförändringen är en kris och det är akut. FNs generalsekreterare Antonio Guterres har med anledning av rapporten utfärdat nödläge (code red) för mänskligheten. Återigen har vi väckts av väckarklockor om att det är bråttom att stoppa klimatkrisen.

Jag hoppas verkligen att detta kan bli det genombrott som klimatfrågan behöver i svensk och internationell politik. I november är det dags för klimattoppmötet COP26 i Glasgow, och då måste länderna bekänna färg, inklusive Sverige. Jag skriver i Aftonbladet om några av de saker vi kan göra i närtid för klimatet. Förra veckan hade jag också en debattartikel i ETC på temat, där med ett omställningsprogram i tio steg. Jag med enkelhet rada upp tio åtgärder till vi kan göra i närtid som snabbt skulle kunna minska våra utsläpp.

Det som skiljer augusti 2021 från augusti 2020, 2019, 2018 etc är att nu står vi inför en höst där vår ekonomi ska återstartas efter pandemin. När man tar sig ur en kris är det stora satsningar som gäller. Det positiva i det hela är att en stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser. USAs president Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet är det mest framstående exemplet och har med rätta blivit stilbildande för en radikal rödgrön rörelse som pläderar för en grön ny giv. Men även byggande av det svenska folkhemmet under efterkrigstiden och reformpolitiken i och med oljekrisen i början på 1970-talet borde kunna inspirera. Tiden mellan 1970 och 1975 hör faktiskt till Sveriges mest reformintensiva med 40-timmarsveckan, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, studiereformer, bostadsbidrag och sänkt pensionsålder som några exempel på långtgående reformer. Till detta kan vi lägga den omfattande elektrifieringen, samt effektiviseringen av svensk industri och svenska hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppen av koldioxid minskade faktiskt mer då än nu. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen med nästan 30 procent, detta i en tid då ordet klimatförändring inte ens fanns i den politiska vokabulären.

Nu står vi inför en liknande situation. Ska vi vara fjättrade av ett nattståndet finanspolitiskt ramverk och överspelade statsstödsförbud från EU eller väljer vi att på allvar ta oss ur klimatkrisen? Jag förutsätter att vi väljer det senare. Låt åren 2020-2030 bli decenniet då vi investerar oss ur klimatkrisen. Då vi bygger ut bra kollektivtrafik i hela landet och minimerar behovet av privatbilar och flygresor, investerar i 100 procent förnybar energi, ställer om (elektrifierade) våra industrier, lägger ned verksamheter i strid med våra klimatmål och hittar nya gröna ersättningsjobb, reglerar bort onödig lyxkonsumtion, rustar upp bostäder och lokaler, ordnar ett skogsbruk på naturens villkor och ställer om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserat.

Det är inte för mycket begärt.
Det är fullt möjligt.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021) 

Perfekt läge att bryta klimatkrisen

Jag skriver i ETC idag om hur vi förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa. Läs där eller nedan.

Nu har vi ett perfekt läge att bryta klimatkrisen
ETC, 2021-08-13

Klimatpanelens rapport visar med brutal tydlighet hur världen är på väg mot en klimatkatastrof. Aldrig under de senaste tre miljoner åren har det funnits så mycket koldioxid i atmosfären som idag. Jordens uppvärmning går snabbare än någonsin. Det finns ett tydligt samband mellan extremväder och våra utsläpp.

Vi har nu ett fåtal år på oss att vända utvecklingen.

IPCC:s rapport har oss politiker som målgrupp med ”summary for policymakers” som en tydlig sammanfattning över det akuta läget. Det är hög tid att den tas på största allvar. Våra klimatmål måste skärpas och alla Sveriges politik-områden måste nu bidra till att målen uppnås.

Det är inte acceptabelt att ena dagen ha ett ambitiöst mål om utsläppsminskningar för transportsektorn för att den nästa dag subventionera flygindustrin och bygga nya motorvägar. Det är inte heller trovärdigt att i FN och EU fatta beslut om att fasa ut fossilsubventioner för att sedan fortsätta att subventionera vår egen industri, miljöskadligt fiske och ohållbara transporter. Men just så agerar Stefan Löfvens (S) och Per Bolunds (MP) regering.

S/MP-regeringen har också misslyckats att förena minskade utsläpp med ökad rättvisa, trots att det är en uttalad ambition i både klimatkonventionen och Paris-avtalet. Världens industrialiserade stater har stått för en oproportionerligt stor del av utsläppen, men att det är världens fattiga som drabbas här och nu av våra utsläpp. Men även inom världens länder ser vi ett tydligt samband mellan mycket pengar och stora utsläpp. Den rikaste tiondelen i världen står för nästan hälften av världens utsläpp. I Sverige släpper den rikaste tiondelen ut fyra gånger mer än den fattigaste. Låginkomsttagarna i Sverige har dessutom minskat sina utsläpp de senaste decennierna, medan de rikaste inte gjort det. De rikaste är alltså utsläppsvärstingar som fortsätter precis som förut och motverkar våra klimatmål.

IPCC vänder sig direkt till världens regeringar, parlament, politiska partier och oss politiker. Nu är det dags att agera. Nu när vår ekonomi ska återstartas efter -pandemin är tajmingen dessutom optimal för ett omställningsprogram som förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa:

  1. En mer omfördelande ekonomisk politik, där rika bidrar mer till det gemensamma. Det ökar inte bara rättvisan utan minskar också utsläppen eftersom gemensam konsumtion (tänk mer resurser till skolan och vården) har lägre utsläpp än privat per satsad krona.
  2. Ställ om industrin och energi-produktionen mot 100 procent förnybart. Låt en statlig grön investeringsbank kanalisera de miljarder som behövs.
  3. Sluta att subventionera flygindustrin och lägg ned flygplatser och flyglinjer. De kan ersättas med tåg och fler digitala möten. Inför en progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.
  4. Sätt stopp för byggandet av nya motorvägar – investera i järnvägen och kollektivtrafiken. Subventioner till privatbilism avskaffas till exempel med ett förändrat reseavdrag och höjd skatt på bilar med höga utsläpp.
  5. Stoppa försäljning av nya bensin- och dieselbilar. Efter det kan också ett förbud mot fossila drivmedel införas, som Per Bolund föreslagit.
  6. Investera i växtbaserad mat i offentlig sektor – det minskar både utsläppen och ger särskilt våra barn och unga bättre mat i skolan och förskolan.
  7. Skrota ROT-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.
  8. Reglera konsumtionen med förbud, förlängda garantitider och produktkrav på återvinning/återanvändning.
  9. Gå fram med ett ambitiöst program för forskning, utbildning och omskolning. Industrier och verksamheter kommer att behöva läggas ned i Sverige, men nya verksamheter kommer att starta. Därför måste vi se till att ingen lämnas utanför. Alla som förlorar ett jobb ska kunna erbjudas ett nytt.
  10. Stöd fattiga länder som idag drabbas av våra utsläpp. Gör det med ett nytt klimatbistånd, en rättvis handelspolitik och slopad patent på miljöteknik så att den så billigt som möjligt kan spridas till utvecklingsländer.

Vi människor har skapat klimatkrisen, och vi måste lösa detta tillsammans. Men vi människor påverkar planeten olika. Därför måste minskade utsläpp förenas med politik för ökad rättvisa. Då blir klimatpolitiken både mer effektiv och växer i förtroende. Coronakrisen visar att allt egentligen är möjligt att göra på kort tid. Frågan är om S/MP-regeringen har viljan och kraften att agera?

JENS HOLM (V)
KLIMATPOLITISK TALESPERSON OCH FÖRFATTARE TILL BOKEN ”PANDEMIN SOM MÖJLIGHET” (SJÖSALA FÖRLAG, 2021).

Regeringens subventioner till flyget

S/MP-regeringen har aviserat sitt tredje miljardstöd till flygbolaget SAS. Sammanlagt har flyget nu fått 16 miljarder kronor i coronastöd. Det är sju (!) gånger mer än stödet till järnvägssektorn under pandemin. Har regeringen ställt några klimatkrav vid utlovandet av pengarna? Läs min interpellation på temat till näringsminister Ibrahim Baylan (S) här eller nedan.

Regeringens klimatkrav vid coronastöd till flyget
Interpellation 2020/21:791, 2021-06-02 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Regeringen aviserade den 26 maj att SAS ska få ytterligare en kreditgaranti på 1,5 miljarder kronor för att även i fortsättningen kunna ”tillgodose samhällets grundläggande behov av tillgänglighet med flyg”. I och med detta beslut uppgår regeringens totala stöd till flygsektorn under coronapandemin till nästan 16 miljarder kronor, exklusive stöd för permitteringar.

Enligt regeringens och januaripartiernas pressmeddelande har regeringen ställt ”skarpa” klimat- och miljökrav på SAS i samband med tidigare rekapitalisering. Som en följd av detta ska bolaget ha skärpt sina klimatmål för att bidra till uppfyllandet av målen i Parisavtalet. Regeringen hänvisar till en ”tät dialog” med bolaget som en garanti för att klimatkraven uppfylls. Riksdagen har inte fått ta del av denna dialog eller sett några garantier för skärpta krav.

Vi vet att flygbranschen har långt kvar till målet om klimatneutralitet och att branschens klimatomställning inte ligger i takt med Parisavtalets krav. Dessutom vilar regeringens strategi för flygets klimatomställning på reduktionsplikt som innebär att man successivt ökar inblandningen av biobränslen i flygfotogen. Detta sker trots att tillgången till hållbar råvara för att tillverka biobränslen är begränsad och en storskalig introduktion av biobränslen hotar den biologiska mångfalden både i Sverige och globalt.

Klimatkrisen är akut, men regeringen är otydlig med vilka klimatkrav som har ställts på SAS som förutsättning för stödet. I medierna går det att läsa att bolaget ska ha tidigarelagt sitt mål om 25 procents utsläppsminskning från 2030 till 2025. Detta lär inte vara svårt att uppnå i en situation där flygandet har minskat drastiskt på grund av pandemin och tack vare beteendeförändringar. Vidare är detta snarare en målsättning än en handlingsplan som kan implementeras och följas upp. Bolagets avgående vd Rickard Gustafson uppger i en intervju i Dagens Nyheter den 28 maj att bolaget ”ingår avtal kring biobränslen som gör att vi redan nu börjar se konturerna av hur vi ska nå målet”, vilket bekräftar bilden. Dessutom förefaller SAS målsättningar modesta jämfört med den övriga transportbranschen där målet är utsläppsminskning på 70 procent till 2030.

Sverige håller på att missa chansen att använda pandemin som en möjlighet för klimatomställning. I exempelvis Frankrike har regeringen ställt krav på utsläppsminskningar och infört förbud mot trafikering av korta flygsträckor som en förutsättning för statligt stöd. I stället för att stimulera en övergång till hållbar transportsektor använder Sveriges regering skattepengarna för att rädda klimatskadliga verksamheter såsom flyget.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Vilka klimatkrav har regeringen ställt på SAS som en förutsättning för den aktuella kreditgarantin?
Vilken redogörelse kommer regeringen att kräva av bolaget för att följa upp hur dessa krav uppfylls?

Rädda biogasbilen

Regeringen planerar för en ny miljöbilsdefinition där biogasbilar utesluts. Det vore mycket dumt. Gör om gör rätt. Läs min interpellation om detta här eller nedan.

Biogasbilars status som miljöbilar
Interpellation 2020/21:792, 2021-06-02 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Som ett led i genomförandet av ändringsdirektiv (EU) 2019/1161 om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon har regeringen remitterat förslaget Genomförande av ändringar i direktivet om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Regeringen föreslår att den svenska miljöbilsdefinitionen ska ändras, trots att den nuvarande miljöbilsdefinitionen infördes så sent som den 1 juli 2020.

Den enda väsentliga förändringen blir att bilar som drivs av fordonsgas inte längre kommer att klassas som miljöbilar. Vänsterpartiet anser att detta är mycket olyckligt. Den fordonsgas som tankas i Sverige består till 95 procent av förnybar biogas som produceras hållbart i vårt närområde och ger mycket stor klimatnytta.

Den svenska gasbranschens mål är att fordonsgasen ska bestå av 100 procent biogas senast år 2023. Redan i dag minskar klimatpåverkan i genomsnitt med över 80 procent då man tankar fordonsgas i stället för bensin. Över 70 procent av vår biogas rötas av svenska rester och avfall, främst gödsel, avloppsslam och matavfall. Att röta biogas av gödsel är ofta en klimatvinst eftersom den hade läckt metan om den i stället spridits på åkrarna. I stort sett ingen biogas i Sverige tillverkas av skogsråvara. Sammantaget är det svårt att tänka sig ett bättre sätt att sluta lokala och regionala kretslopp och samtidigt bidra till fossilfria transporter än att satsa på biogas.

Sverige har under lång tid främjat biogas. Det betalas exempelvis ut 10 000 kronor i bonus vid inköp av gasbilar. Investeringsbidrag till biogasproduktion, uppgradering och gasmackar ges via Klimatklivet. I 2020 års vårändringsbudget sköt regeringen till ytterligare 120 miljoner kronor i produktionsstöd till biogas. Sommaren 2020 godkände EU-kommissionen Sveriges ansökan om att få fortsätta att skattebefria biogas i tio år till. Så sent som i januari 2021 formulerade regeringen målet att minst 75 procent av matavfallet ska tas om hand till växtnäring och biogas senast år 2023.

Med detta i åtanke framstår det som mycket motsägelsefullt att regeringen nu byter fot och vill frånta gasbilarna deras status som miljöbilar. Märkligast av allt är att samma infrastrukturdepartement som skickade ut detta förslag på remiss återigen verkade ömma för gasbilar två veckor senare, då de föreslog att merkostnaden vid besiktningen ska tas bort.

Argument har framförts att vi måste ändra den svenska miljöbilsdefinitionen för att uppfylla ändringsdirektiv (EU) 2019/1161. Det stämmer inte. EU-direktivet säger att minst 38,5 procent av bilarna i offentlig upphandling ska vara rena lätta fordon, vilket i praktiken motsvarar elbilar, vätgasbilar eller laddhybrider som släpper ut högst 50 gram koldioxid per kilometer. Detta krav föreslås skrivas in i lagen (2011:846) om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster. Därmed är saken klar.

Att dessutom ändra miljöbilsdefinitionen i förordningen (2020:486) om miljö- och trafiksäkerhetskrav för myndigheters bilar är överflödigt, eftersom dessa ändå lyder under ovannämnda lag. Den ändring som föreslagits innebär att statliga myndigheter inte alls får upphandla fordonsgasbilar, annat än då särskilda skäl finns att inte välja ett rent lätt fordon.

Det framgår av motiveringen till förslaget till ny miljöbilsdefinition att denna ändring inte behövs för att uppfylla EU:s krav. Vad som däremot inte framgår alls är att förslaget innebär att fordonsgasbilar fråntas sin status som miljöbilar – trots att detta är den enda påtagliga förändringen. Konsekvensen att statliga myndigheter inte längre får upphandla gasbilar annat än i undantagsfall nämns inte med ett ord. Inte heller diskuteras den tydliga negativa signal förslaget sänder till alla kommuner, regioner, företag och privatpersoner: Skaffa inte biogasbilar; regeringen ser ingen framtid i dem. Den uppenbara risken att vi därigenom kväver hela biogasmarknaden berörs inte heller. Sverige behöver en långsiktig politik som styr mot hållbara transporter. Därför anser Vänsterpartiet att regeringens ryckighet gällande miljöbilar är mycket beklaglig. Vi anser att biogasbilar spelar en mycket viktig roll i omställningen av svensk transportsektor. Den signalen borde regeringen tydligt sända ut. Därför borde regeringen dra tillbaka sitt förslag. Vänsterpartiet vill att biogasbilarna fortsatt ska definieras som miljöbilar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Av vilka skäl anser regeringen att personbilar och lätta lastbilar som drivs av fordonsgas inte bör räknas som miljöbilar enligt förslaget Genomförande av ändringar i direktivet om miljökrav vid upphandling av bilar och vissa kollektivtrafiktjänster?
Har regeringen gjort en konsekvensanalys av förslagets effekter på biogasmarknaden?
Avser regeringen att lägga fram ett förslag där biogasbilar fortsatt klassas som miljöbilar?

Fossilbilförbudet – slag i luften

Idag har den s k Utfasningsutredningen presenterat sitt betänkande. Den föreslår att Sverige driver ett EU-förbud mot nybilsförsäljning av fossilt drivna bilar. Tyvärr är detta lite av ett icke-förslag. Vem är emot det? Den riktigt skarpa åtgärden idag är att gå före som medlemsland och reglera bort det fossila, det borde vara Sveriges roll. Sverige bör därför gå före EU och införa förbud mot nybilsförsäljning av fossila bilar till 2025.

Det lättaste en utredare kan göra är att gömma sig bakom EU. Men gör man det, som utredningen föreslår, finns en uppenbar risk att fossilbilarna aldrig kommer regleras bort. De kommer nog försvinna i vart fall, eftersom utvecklingen av elbilar går i en snabb takt. Men vill vi snabbt få bort de fossila bilarna från marknaden och vill vi dessutom göra detta på ett strukturerat sätt, då måste saten agera. Och då är ett svenskt förbud mot försäljning av nya fossila bilar det bästa förslaget. Marknadskramare i Bryssel kan förstås uppröras över detta, men de flesta förstår nog vikten av att medlemsstaterna snabbt måste agera mot klimatkrisen. Och när ett land går före kommer andra att haka på och sedan dra med sig hela EU. Men att snällt be om lov har vi faktiskt inte tid för.

Nu kan regeringen och miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) ta emot denna, på det stora hela, gedigna utredning och skärpa till den på ett par punkter. En av dessa är att gå fram med ett eget förbud och göra det redan 2025. Gör det!