Försvaret måste ta ansvar för miljön

Orimligt att försvarsmakten är undantaget när det ska göras s k miljöbedömningar inför planering av framtida samhällsprojekt. Krav på miljöbedömningar är reglerat i Miljöbalken och syftar till att alla miljöaspekter ska integreras i planarbetet. Detta för att främja en hållbar utveckling. Självklart borde försvaret också åläggas det uppdraget, anser vi i vår senaste motion. Vi vill också att allmänheten ska kunna involveras på ett mer aktivt sätt när samhällsplaneringar görs och när det ska tas fram miljöbedömningar.

Läs vår motion till regeringens proposition om miljöbedömningar: miljöbedömningar_motion_V2017-06-20

Klimatlagen på plats

klimatlagSverige har fått sin första klimatlag. Den klubbades i riksdagen igår med en mycket stor majoritet. Till klimatlagen finns också ett klimatpolitiskt ramverk och långsiktiga mål för minskade utsläpp i Sverige. Det hela är baserat på det förslag som vi tidigare arbetat fram i miljömålsberedningen.

I korthet handlar det om:
Inrättande av en klimatlag som tydligare reglerar hur klimatpolitiken ska föras
* Långsiktigt klimatmål om nära-nollutsläpp till senast 2045
* Sektorsmål för transportsektorn om minskade utsläpp där om 70 procent till senast 2030
* Delmål för 2030 och 2040
* Att alla politikområden ska verka för att klimatmålen uppnås
* Att ett klimatpolitiskt råd inrättas som ska övervaka att klimatmålen uppnås
* Att en klimatpolitisk handlingsplan antas för varje mandatperiod
* Att regeringen gör en årlig utvärdering av hur klimatarbetet går

Vänsterpartiet står förstås bakom lagen och det långsiktiga målet. Däremot hade vi önskat att vi också fått ett mål för de konsumtionsbaserade utsläppen liksom skarpare delmål och mål för transportsektorn. Totalt sett är detta ändå ett viktigt steg framåt i klimatkampen. Se gärna riksdagsdebatten om klimatlagen.

Här produceras den hållbara maten


Adam Arnesson på gråärtsfältet, Johannelunds gård.

Igår besökte jag och några kollegor Jannelunds gård, Mullhyttan (sydväst om Örebro). Ekobonden Adam Arnesson har gått över till allt mer av vegetabiliska proteiner; t ex gråärter, borlottibönor, kidneybönor och svarta bönor samt havre till Oatly. Idag kan han föda 180 pers och klimatutsläppen har halverats på de 100 hektaren jämfört med tidigare då han bara producerade kött. Baljväxterna blir bl a mat till Södertälje kommuns skolelever.

Mer av humlor, fjärilar, blommor och lite ogräs är bidrag till ekosystemtet som han (el vi) har fått på köpet. Så här kan framtidens hållbara mat produceras.

Adam Arnesson var nöjd med sin omläggning av verksamheten till allt mer av vegetabiliska proteiner. Han och hans familj har precis öppnat en mindre butik där de säljer sina produkter. Verksamheten följs och dokumenteras av forskare på SLU i Uppsala. Arnesson berättar att det är få lantbrukare som producerar vegetabiliska proteiner för humanföda och omställningen kan vara utmanande. Inte så att det inte är roligt att producera livsmedel som tär mindre på planetens resurser, utan för att det finns lite hjälp och rådgivning att få. I dagsläget är kompetensen hos t ex LRF eller Jordbruksverket inte vad den borde.

Skulle politiken kunna göra en skillnad här? Skulle vi kunna införa ett offentligt stöd till alla bönder som vill sänka sin miljöpåverkan genom att gå över till att producera vegetabiliska proteiner? Kan vi se till att rådgivningen och stödet blir bättre? Kan vi  använda livsmedelsstrategin till att producera mer svensk hållbar mat, i stil med det Adam Arnesson och hans familj gör? Kan vi se till att EUs jordbrukspolitik blir mer fokuserad på att lösa våra miljöutmaningar och mindre till industrijordbruk som äventyrar planetens överlevnad?

Mer vego – mindre kött

Jag och Sofia Arkelsten (M) skriver i ETC idag. Läs där eller nedan.

Mer vego – mindre kött
ETC, 2017-06-12
Många vill äta bättre för sin egen hälsa men också för att rädda världen. Den samlade bilden i flera opinionsundersökningar är att svenska folket vill äta mer vegetarisk mat. I handeln ökar den vegetariska maten snabbast. Under 2015 ökade vegetarisk färdigmat med drygt 70 procent. Under första halvan av 2016 ökade försäljningen av den vegetariska maten med 40-50 procent hos några av våra största livsmedelskedjor.

Samtidigt har köttkonsumtionen internationellt och i Sverige ökat kraftigt de senaste decennierna. Totalkonsumtionen är nu 87 kilo per svensk, där kycklingkött har ökat snabbast. De negativa miljö- och klimatkonsekvenserna av ökad köttkonsumtion blir allt tydligare. Boskapsuppfödningen är ett av de främsta skälen till avskogningen i världen, intensiv djuruppfödning slukar enorma mängder vatten och spannmål och animalieproduktionen står för ungefär 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Till det kommer transporter, förpackningar och matsvinn. Här i Sverige är klimatavtrycket lika stort från animaliekonsumtionen som för våra 4,5 miljoner bilar. Till det kommer folkhälsoaspekten och hur illa djur behandlas i s k djurfabriker och transporter. Dagens köttkonsumtion är inte hållbar.

Utvecklingen i Sverige är tudelad. Människors omsorg om klimat, hälsa och djur är en viktig faktor i proteinskiftet och det finns helt klart en positiv vegetarisk trend att ta tillvara. Med den bakgrunden arrangerade vi rundabordssamtalet ”Mer växtbaserad mat – hur når vi dit?” i riksdagen häromveckan. Det var inspirerande att höra om de baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Nu återupptäcks grödor som var självklara i Sverige för ett sekel sedan. Företagen Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) vittnade om försäljningsrekord och bygger ut och nyanställer i Sverige. Det kan vara värt att komma ihåg när andra livsmedelsproducenter lägger ned eller flyttar utomlands. Forskning och teknikutveckling diskuterades, liksom möjligheterna för svensk export.

Förutsättningarna för modern svensk växtbaserad matproduktion är goda. Skiftet som sker är mer än en trend. Människor vill ta ansvar och minska sin köttkonsumtion. Företag är redo att producera mer och bättre växtbaserade livsmedel. Samtidigt går inte politiken helt i takt med tiden. I EU subventioneras uppfödning och slakt av djur med miljardbelopp. Svenska djurskyddslagen är försenad. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht reser istället som en skottspole till jättemarknaden Kina inte för att samarbeta kring klimatsmart mat, utan för att få kineserna att köpa svenskt kött. Det finns tyvärr exempel på hur lokalpolitiker och personal på skolor motarbetas när de tar initiativ till mer vegetarisk mat. Det skapas motsättningar och friktion i en fråga där vi borde kunna vara öppna för bättre lösningar med mer valfrihet och mindre slentriankött.

Mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, hälsan, djuren och för att föda världens folk. På samma sätt som vi är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska och att rökning och alkoholkonsumtion i för stora mängder är ohälsosamt borde vi kunna vara överens om att främja och ge bättre förutsättningar för mer växtbaserad mat.

Vi gör vad vi kan för att få till stånd en bred politisk samsyn om mer vego. Exakt hur vi ska nå målet kommer vi säkert inte alltid att vara överens om, men sådana är politikens villkor.

Jens Holm (V), Sofia Arkelsten (M), riksdagsledamöter

Feminism och klimat visar vägen för V

Statistiska centralbyråns stora opinionsundersökning har kommit. Kul att vi fortsatt är så stora i Stockholm, med drygt 10 procent av sympatierna. Annars tycker jag att det är intressant att titta på väljarflöden mellan partierna. De två största tillskotten till Vänsterpartiet kommer från 1) ”Övriga partier” och 2) Miljöpartiet. Övriga partier är nästan uteslutande Feministiskt initiativ. Det här är väljare som vi delvis har tappat tidigare, nu kommer de tillbaka till partiet.

Det här är ett exempel gott som något på att Vänsterpartiet måste fortsätta att visa upp att vi är det bästa partiet för feminister och miljöaktivister. Ett annat exempel på att klimatfrågan är den fråga som oroar svenskarna mest, tätt följt av ”miljöförstörning”, långt mycket högre än militära konflikter, epidemier och annat, enligt den senaste SOM-undersökningen (sid 4). För ungdomar är klimatet den fråga som engagerar mest, enligt en undersökning som kom tidigare i år från WWF.

Då krävs det partier som levererar trovärdiga lösningar. Ett sådant är Vänsterpartiet. Det borde vi tydliggöra bättre.

Avskaffa fiskeavtalen

Jag skriver i ETC, svar till MP om EUs nykoloniala fiskeavtal. Läs nedan eller hos ETC.

Avskaffa fiskeavtalen
ETC, 2017-06-03
EU-parlamentariker Linnéa Engström (MP) kritiserar Kinas och andra länders utfiskning av afrikanska staters fiskevatten. Det gör hon helt rätt i, men lite balans och självkritik skulle vara på sin plats.

Det var EU, i egenskap av bestående av kolonialmakter, som startade med att tömma de afrikanska ländernas vatten på fisk. Andra länder, som Kina har dessvärre följt efter. EU fiskar ut fattiga länders vatten genom ett fjortontal så kallade fiskepartnerskapsavtal med företrädesvis länder i Afrika. Även om en del ändringar har gjorts av dessa avtal kvarstår grundproblematiken, nämligen att stora summor av våra skattepengar går till att europeiska flottor tömmer dessa länders vatten på fisk. Ungefär 180 miljoner euro läggs årligen på att tillgängliggöra fattiga länders fiskevatten för europeiska fiskeflottor. Även om EU säger att en del av denna summa ska gå till att utveckla lokalt fiske, är det bara en liten del. Den absoluta merparten av våra gemensamma medel går till att suga ut andra länders resurser. Det här torde vara så långt ifrån ett socialt och ekologiskt hållbart fiske man kan komma.

Det är bra att Engström exempelvis driver på för förbättrad övervakning och transparens av EUs fiskeflottor, men det är något som skorrar lite falskt. Engström tycks mena att EU ska fortsätta med sina nykoloniala fiskeavtal. Varför inte istället erbjuda länderna ett hållbart fiske på allvar? Sverige och EU skulle som alternativ till dagens fiskeavtal kunna föreslå utvecklingssamarbete för lokalt och hållbart fiske i stället. Syftet skulle kunna vara att utveckla de afrikanska staternas fiske, istället för, som idag, att tillfredsställa europeiska fiskeflottors önskan om att maximera sina fångster.

I sin bok ”Tyst hav” (Ordfront 2007) är Isabella Lövin skoningslös i sin kritik mot EUs fiskeavtal och förespråkar att utvecklingsländerna själva borde få ta hand om sina fiskeresurser. I boken framhålls Namibia som ett gott exempel. Namibia har sedan i början av 1990-talet, trots EU:s försök till det motsatta, inte längre något fiskeavtal med EU. Namibias egen fiskeindustri har däremot gått från klarhet till klarhet efter att man övergett EU:s fiskeavtal, framgår det på s. 137 i boken.

Att fiskeavtalen kan avskaffas och omvandlas till hållbart fiske är således fullt realistiskt. Problemet är bara att inget land föreslår det; inte EU, inte Sverige. Och de fattiga länderna är i en ekonomisk underordning och är beroende av varenda euro som de kan få in. Idag är Tyst havs författare, Isabella Lövin ordförande för Linnéa Engströms parti; Miljöpartiet, och är bistånds- och klimatminister i regeringen. Men idag är hon märkligt nog tyst i frågan om EUs nykoloniala fiskeavtal. Istället har S-MPregeringen åtminstone vid åtta tillfällen sedan 2014 aktivt röstat för nya fiskeavtal med utvecklingsländer. Det gäller bl a Sao Tomé och Principe, Kap Verde, Gabon och Mauretanien. Endast en gång har man aktivt röstat nej; mot avtalet med Senegal.

Jag har föreslagit för Isabella Lövin att EUs och andra länders fiskeavtal med fattiga länder ska lyftas på havskonferensen i New York. Jag ville debattera detta med Lövin i riksdagens kammare. Istället för att besvara min interpellation har Lövin valt att lämna över frågan till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht, en minister med kanske inte riktigt lika hög svansföring i hållbart fiske som Lövin. Bara det en sorglig illustration av hur MP i regeringsställning frivilligt avhänder sig möjligheter till påverkan.

Men än finns det möjligheter till förändring. Linnéa Engström ska själv resa till havskonferensen i New York. Istället för att hylla EUs fiskepolitik borde Engström lägga allt fokus på att sopa upp framför egen dörr. Det skulle kunna vara att verka för att Sverige, i egenskap av värdar för konferensen, föreslår att EUs och andra länders nykoloniala fiskeavtal med utvecklingsländer ska upphöra för att istället omvandlas till samarbetsprojekt för att utveckla lokalt och hållbart fiske.

Mitt hopp står till Linnéa Engström. Ansvarig minister och Engströms partiordförande väljer nämligen att tiga.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Debatter om fiskeavtal och nyckelbiotoper

Jag debatterade igår EUs nykoloniala fiskeavtal med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Bucht avsåg inte att lyfta ett avskaffande eller modifiering av dessa avtal på havskonferensen i New York nästa vecka. Synd, men då vet vi det. Den debatten kan ses här.

Jag debatterade också stoppet av inventering och registrering av s k nyckelbiotoper (mycket värdefulla naturområden) med miljöminister Karolina Skog. Skog var väldigt oroad över situationen i skogen och inte minst stoppet i nyckelbiotopsinventeringen. Men vad gör hon för att det arbetet kan komma igång igen? Den debatten kan ses här.

Fiskeavtalen och det svenska ansvaret

Trots att regeringen består av två partier som säger sig verka för ökad rättvisa och hållbarhet har man röstat för nästan alla EUs kontroversiella s k fiskepartnersavtal med utvecklingsländer. Fiskeavtalen låter europeiska flottor, mot en mindre betalning, fiska upp fisk utanför de fattiga ländernas kuster. Regeringen har alltså gett sitt aktiva stöd till att stora summor av våra skattepengar går till att europeiska flottor tömmer dessa länders vatten på fisk (avtalen kostar ca 180 miljoner euro/år).

Totalt har SMP-regeringen röstat för åtta avtal sedan hösten 2014 samt gett sitt stöd till att förhandlingar om att ytterligare två avtal ska inledas (med Kiribati och Tanzania). Det som SMP-regeringen röstat för är avtal med följande länder: Mauritanien, Sao Tomé och Principe, Gabon, Kap Verde, Liberia, Madagaskar och Guinea Bissau. Endast en gång har regeringen röstat nej. Det gällde avtalet med Senegal. Det visar en genomgång som Riksdagens utredningstjänst har gjort för min räkning samt min egen genomgång av EU-nämndens hanterande av avtalen.

Idag kommer jag debattera detta med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Jag har krävt att få debattera med klimat- och biståndsminister Isabella Lövin, internationellt ryktbar i fiskefrågor och författare till boken ”Tyst hav”, men hon har valt att lämna över besvarandet till Sven-Erik Bucht, en kanske något mindre ryktbar minister i just dessa frågor.

Jag vill ha ett svar på varför regeringen stödjer dessa avtal samt om man på havskonferensen nästa vecka avser verka för att EUs och andra länders fiskeavtal avskaffas och omvandlas till utvecklingsprojekt för hållbart fiske med lokal förädling.  Läs min interpellation här. Följ debatten på riksdagen.se

Rapporten från riksdagens utredningstjänst: Fiskeavtal och regeringens agerande_RUT 2017_734

 

Artikel XX

Förra torsdagen (18/5) talade EUs handelskommissionär Cecilia Malmström i riksdagens förstakammarsal. Jag frågade henne om vad hon ansåg om de s k generella undantagen som finns formulerade i artikel XX (alltså 20, skrivet med romerska siffror) som finns i GATT-avtalet, ett av WTOs grundavtal. Enligt artikel XX kan länder vidta handelsrestriktiva åtgärder för att t ex skydda miljön, människors hälsa eller djur. Alltså; att miljö m m ska kunna överordnas frihandeln. Problemet är bara att de generella undantagen är försedda med en brasklapp där det står att de inte får användas som ett förtäckt handelshinder.

GATT-avtalet är från 1947 och artikel XX har inte uppdaterats sedan dess. Undantagen är således inte kopplat till de viktiga internationella miljöavtalen, t ex det senaste från Paris. Ord som klimatförändring eller biologisk mångfald nämns överhuvudtaget inte. Nästan alla gånger Artikel XX har åberopats har frihandeln ändå vunnit när frågan avgjorts i WTOs skiljedomsnämnd.

Malmström_riksdagen2017-05-18.png
Hög tid att modernisera Artikel XX, eller hur? Hur kan vi se till att miljö, folkhälsa, djurskydd och fackliga rättigheter får en tyngre status i den internationella handeln? I december arrangerar WTO ministermöte i Buenos Aries, vore inte det ett bra tillfälle att lyfta dessa frågor? Det var vad jag frågade handelskommissionären om.

”Jag kan instämma med ledamoten om att artikel XX är föråldrad och behöver ses över. Men det är fel läge att göra det nu”, svarade Cecilia Malmström.

”Risken när man öppnar upp en artikel är att det kan bli hela havet stormar. Det skulle vara oerhört riskfyllt att göra det i det här läget”, fortsätter Malmström med tydlig adress till USA, som hon menar kanske inte ens kommer att infinna sig vid WTO-toppmötet i december. Hon avslutade och sa:

”Det finns ingen som driver att artikel XX ska öppnas upp i dagsläget, vad jag vet i alla fall, även om jag instämmer i att det skulle behövas.”

Cecilia Malmström berättade också att EU kommer att driva avskaffande av fiskesubventioner och ökad öppenhet vid WTOmötet i december.

Vem som kommer stå upp för miljön återstår alltså att se.

P S Malmström svarade också på min kollega Håkan Svennelings fråga om öppenhet i förhandlingar om handelsavtal. Förhandlingsmandaten för avtalen som förhandlas med ex vis Mercosurländerna, Japan och Vietnam är fortsatt hemliga. Vi ledamöter kan endast läsa dessa i ett slutet läsrum och med yppandeförbud om innehållet. Glädjande nog stod Cecilia Malmström upp för öppenheten.

”Jag håller med ledamoten om att det här är något som borde vara offentligt. Men det är rådet som beslutar om detta, inte vi på kommissionen. Och rådet beslutar från fall till fall. Ni ledamöter måste kunna ta del av dessa texter”, sa Malmström.

 

Klimatdebatten

Förra veckan arrangerade riksdagen en aktuell debatt om klimatförändringen. Klimatminister Isabella Lövin deltog bland annat. Jag frågade henne om utsläppen från bl a kött och flyg och efterfrågade konkreta mål och åtgärder för minskning av de snabbt växande utsläppen fr de sektorerna. De borgerliga kritiserade jag för att tillämpa ”jamen-strategin”. Att säga ja till klimatförslag, men med ett men som i nästa andetag avfärdar det (ja till klimatskatter, men inte på flyg och lastbilar, ja till ökade klimatanslag i budgeten, men ändå ska klimatbudgeten skäras ned med en fjärdedel o s v). Se hela debatten här: