Jag skriver idag i Svenska dagbladet med professor Bo Algers om hur frihandels- och investeringsavtalet TTIP kan försämra för djuren. Läs där eller nedan.
Offra inte djuren på frihandelns altare
Svenska dagbladet, 2015-06-14
EU och USA förhandlar nu frihandels- och investeringsavtalet Transantlantic Trade and Investement Partnership (TTIP). Kritiken har hittills handlar om att storföretag kan komma att stämma stater med stöd av det så kallade investeringsskydd som väntas skrivas in i avtalet. Men även djuren kan drabbas av TTIP, åtminstone såsom förhandlingarna förs idag. USA:s och EU:s regler kring djurskydd ser mycket olika ut och det finns en högst påtaglig risk att djurvälfärden kommer att försämras av avtalet; antingen genom försämrad lagstiftning eller att de producenter med hög standard får svårare att konkurrera med sina produkter.
Europeisk och svensk djurskyddslagstiftning har många brister, men vi har ändå uppnått ett grundläggande skydd för djuren som är värt att värna om. Det rör sig till exempel om att djuren ska skötas av personer med kunskap och förmåga att ta hand om dem, att de har rätt till vissa krav som till exempel en mängd yta per djur, att de inte får transporteras hur länge som helst utan vatten och förbud mot användandet av tillväxtfrämjande hormoner och antibiotika. EU håller också på att arbeta fram nya djurskyddsbestämmelser med syfte att vidareutveckla det europeiska djurskyddet.
USA:s lagstiftning ligger långt efter och på federal nivå finns få och svaga lagar som skyddar produktionsdjur. Några individuella stater har ett visst djurskydd men ofta är implementeringen dålig eller så undantas produktionsdjur. USA har till stor del en intensiv, industriell animalieproduktion och till exempel tvätt av kycklingkött med klordioxid och användning av tillväxtfrämjande hormoner är vanligt. Metoder som idag är olagliga i EU.
TTIP handlar om mycket mer än bara avskaffa tullar mellan EU och USA och riktar udden mot lagstiftning och reglering. Som TTIP ser ut nu måste varje framtida reglering motiveras som ”minst handelsrestriktiv”; alla politiska mål underordnas helt enkelt handeln. EU-kommissionen har lovat att det inte ska finnas en motsättning mellan att ha minst handelsrestriktiva åtgärder som mål och höga juridiska krav, men tyvärr är det osannolikt att detta blinda fokus på handel inte kommer få konsekvenser.
TTIP är också föremål för en intensiv lobbyverksamhet från olika intresseorganisationer. U.S. Meat Export Federation har påpekat för USAs handelsrepresentant att om EU behåller sin lagstiftning mot hormonbehandlat kött och ractopamin, en gammal astmamedicin förbjuden i 160 länder som används för tillväxtfrämjande ändamål, är ett handelsavtal enbart av ”begränsat värde”. På ett liknande sätt har National Milk Producers Federation och US Export Dairy Council uttryckt att EUs regleringar mot produkter från klonade djur kan vara ett problem för dem.
Man kan tro att eftersom så mycket ska underordnas handeln måste de positiva effekterna av handelsavtalet vara stora. Tyvärr är det inte fallet. I EU-parlamentets omfattande rapport om TTIP:s påverkan på europeiskt jordbruk (Risks and opportunities for the EU agri-food sector in a possible EU-US trade agreement, European Parliament, DG, Internal policies, 2014) beräknas det totala värdet på EUs jordbruk minska med 0,5 procent; framförallt för de baltiska länderna.
I samma rapport påpekas att konkurrensen mot europeiskt jordbruk kommer att bli hård och att det kommer skapas ett tryck på harmonisering av lagar. EU:s striktare bestämmelser mot GMO och bekämpningsmedel samt livsmedelssäkerheten är områden där detta tryck kommer vara extra påtagligt (s 12 i samma rapport). Rapporten konstaterar vidare att om lagar och regler ska anpassas till varandra är risken uppenbar för ”downward harmonisation” (s 12), det vill säga att EU måste sänka sig till USA:s nivå och inte tvärt om.
TTIP kommer alltså att öka den orättvisa konkurrens svenska bönder redan upplever i EU: att de med bäst djurvälfärdsstandard och som följer den nationella lagstiftningen kan få svårigheter att konkurrera med sina produkter. Precis som andra europeiska länder redan idag kan producera billigare kött med lägre djurvälfärd kommer amerikanska producenter kunna producera ännu billigare kött då de inte omfattas av EU:s lagar alls. Animalieprodukter med lägre djurvälfärdsstandard kommer att tillåtas på den europeiska marknaden så länge de är producerad i USA. De som har den mest intensiva produktionen som är sämst för miljön, sämst för djuren och skapar störst distans till vår mat kommer att premieras. Detta också på bekostnad av folkhälsan då en ökande antibiotikaanvändning med ökande bakterieresistens mot antibiotika kommer att få omfattande effekter på hälsan inte bara hos våra djur utan också på oss själva.
Ett handels- och investeringsavtal som försämrar svensk och europeisk djurvälfärd och våra bönders konkurrenskraft kan inte vara acceptabelt.
Är näringsminister Mikael Damberg medveten om TTIP:s enorma risker för djurskyddet och europeiska bönders konkurrenskraft? Vad säger landsbygdsminister Sven-Erik Bucht?
Vi är många som vill ha ett svar.
Jens Holm (V), riksdagsledamot
Bo Algers, professor emeritus Sveriges lantbruksuniversitet