Ska livsmedelsstrategin användas till försämringar för djuren?

Jag skriver på Altinget om grisarna och livsmedelsstrategin. Läs där eller nedan.

Ska livsmedelsstrategin användas till försämringar för djuren?
Altinget, 2017-08-28
Regeringen presenterade, efter långa förhandlingar med de andra partierna, tidigare i år sitt förslag till livsmedelsstrategi. Vi i Vänsterpartiet hade många synpunkter, inte minst kring vikten av att maten måste vara hållbar. Vi fick inte igenom allt, men vi tycker ändå att strategins målsättningar (det var dessa vi kom överens om parlamentariskt) var ett steg på vägen mot mer hållbar matproduktion i Sverige.

Djurskyddet avgörande
En förutsättning för att vi överhuvudtaget skulle ställa oss bakom livsmedelsstrategins mål var att den ökade livsmedelsproduktionen inte får ske på bekostnad av andra viktiga målsättningar, exempelvis djurskydd. I livsmedelsstrategin står det bland annat att nya regler ska tas fram ”utan att göra avkall på viktiga områden som t.ex. konsumentintresse, djurskydd och miljöhänsyn”. Det finns också ett relativt omfattande kapitel om djurskydd/djurvälfärd där strategin radar upp flera goda argument för varför det är bra för Sverige med en god djurvälfärd.

Förvånande förslag från Jordbruksverket
Därför var vi många som studsade till när vi nyligen tog del av Jordbruksverkets förslag till nya villkor för grisuppfödning och slakt. De nya förslagen är klara försämringar för djuren och Jordbruksverket använder just livsmedelsstrategin som argument. I den nya förordningen kommer griskultingar att kunna tas bort från suggan en vecka tidigare än vad som gäller nu. Fler grisar ska också kunna stallas upp på slakterierna, innan slakt.

Kritik från forskare
Förslagen har kritiserats hårt från djurskyddsorganisationer och forskare inom djurvälfärd. Att separera griskultingar tidigare än i dag torde ha mycket negativ inverkan på både suggan och kultingarna som har stort behov av närheten till varandra. En tidig avvänjning av kultingarna ökar risken för sämre djurhälsa och därmed ökad antibiotikaanvändning, enligt flera vetenskapliga studier. Tidigare forskning pekar dessutom på att en tidig avvänjning leder till att smågrisarna utvecklar beteendestörningar.

Att tränga ihop ännu fler djur inför slakt kommer att öka stressen och risken för skador bland djuren. Det är trångt redan som det är på svenska slakterier, något jag själv har bevittnat. Jordbruksverkets förslag torde alltså gå emot regeringens ambitioner om att djurskyddet inte ska försämras i Sverige.

Inget stöd i oberoende forskning
Jordbruksverket kan inte hänvisa till oberoende forskning som stöd för sina förslag. Jordbruksverket argumenterar för förslaget med att produktionen måste öka. Håkan Henrikson, divisionsdirektör för främjande och förvaltning på Jordbruksverket, säger till Sverige television (21/8) att förslagen är i linje med regeringens livsmedelsstrategi och att man inte kan invänta det vetenskapliga råd för djurskyddsfrågor som regeringen i våras beslutade skulle tillsättas. Vad är nu detta? Livsmedelsstrategin säger ju det motsatta, att djurskyddet inte får försämras.

Vad anser ansvarig minister, Sven-Erik Bucht. Tänker han låta sitt flaggskepp, livsmedelsstrategin, användas för att försämra för djuren? Vad anser andra socialdemokrater och miljöpartister?

Jordbruksverkets förslag måste kastas i papperskorgen. Sverige ska vara ett land där djuren får det bättre, inte sämre.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Försämra inte för grisarna

Extremt upprörande att Jordbruksverket föreslår försämringar för Sveriges grisar. Tänker landsbygdsminister acceptera att hans livsmedelsstrategi används som argument för att försämra för djuren? Se min fråga till Bucht nedan (snart på riksdagen.se).

2017-08-21
Försämra inte för grisarna

Skriftlig fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht av Jens Holm (V)
Jordbruksverket ämnar lägga fram ett förslag om försämrade villkor för uppfödning av grisar. I den nya förordningen kommer griskultingar att kunna tas bort från suggan en vecka tidigare än vad som gäller nu. Fler grisar ska också kunna stallas upp på slakterierna, innan slakt. Förslagen har kritiserats hårt från djurskyddsorganisationer och forskare inom djurvälfärd. Att separera griskultingar tidigare än i dag torde ha mycket negativ inverkan på både suggan och kultingarna som har stort behov av närheten till varandra. En tidig avvänjning av kultingarna ökar risken för sämre djurhälsa och därmed ökad antibiotikaanvändning, enligt flera vetenskapliga studier. Tidigare forskning pekar dessutom på att en tidig avvänjning leder till att smågrisarna utvecklar beteendestörningar. Att tränga ihop ännu fler djur inför slakt kommer att öka stressen och risken för skador bland djuren. Det är trångt redan som det är på svenska slakterier, något jag själv har bevittnat. Jordbruksverkets förslag torde alltså gå emot regeringens ambitioner om att djurskyddet inte ska försämras i Sverige.

Jordbruksverket kan inte hänvisa till oberoende forskning som stöd för sina förslag. Jordbruksverket argumenterar för förslaget med att produktionen måste öka. Håkan Henrikson, divisionsdirektör för främjande och förvaltning på Jordbruksverket, säger till SVT 21/8 att förslagen är i linje med regeringens livsmedelsstrategi och att man inte kan invänta det vetenskapliga råd för djurskyddsfrågor som regeringen i våras beslutade skulle tillsättas.

Min fråga till statsrådet Sven-Erik Bucht är:
Är det statsrådets bedömning att förslaget, med bristande vetenskapligt underlag, som försämrar livsvillkoren för grisarna under uppfödning, kan accepteras inom ramen för livsmedelsstrategin och våra nationella ambitioner gällande djurvälfärden?

………………………………………

Jens Holm (V)

Bort med bly från skogen

Betydande mängder bly sprids i våra skogar som en direkt följd av jägarnas blykulor. Tänker miljöministern verka för ett förbud mot bly i jaktammunition? Se min skriftliga fråga. Svar om en vecka.

Fråga 2016/17:1262 Förbud mot bly i ammunition vid jakt
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Nyligen konstaterades i en studie att kungsörnar som äter inälvor som lämnats kvar från jakten blir förgiftade om djuren skjutits med blyhaltig ammunition eller om örnarna äter skadskjutna djur. Splitter från blykulor orsakar förgiftning, vilket försämrar örnarnas flygförmåga. Ett förbud mot blyammunition är troligen det enda sättet att rädda örnarna.

Studien har letts av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i samarbete med bland annat Naturhistoriska riksmuseet, Umeå universitet, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) samt örnforskare i USA. Man konstaterar att kungsörnar med högre blyhalter rörde sig mindre och flög lägre än kungsörnar med låga blyhalter. Men analyser indikerar att redan låga blyhalter kan öka dödsrisken hos kungsörn.

Blyproblemet är förmodligen inte bara begränsat till älgjakten utan förekommer vid all jakt då blyammunition används och där även skadskjutna djur utgör giftig föda för kungsörn och andra asätare.

Att bly i jaktammunition är både ett hälso- och ett miljöproblem har redan tidigare konstaterats, och många andra länder har förbud eller delvis förbud mot att använda bly i jaktammunition.

Mot denna bakgrund ställer jag frågan till miljöminister Karolina Skog:

Avser miljöministern att verka för att ett totalförbud införs för bly i jaktammunition?

Tjuvjakten måste stoppas

Den illegala jakten är ett stort problem för alla vilda djur och för samhället i stort. Kanske så många som 50 vargar, av ca 300 totalt, skjuts ihjäl i tjuvjakt varje år. Var tionde örn har hagel i kroppen som en följd av illegal jakt. Licensjakten på varg som tilläts fr o m 2015 skulle vara ett sätt att få ned den illegala jakten, men så har det inte blivit. Trots att tjuvjakten är så utbredd utdöms endast en fällande dom per år för grovt jaktbrott.

Det är uppenbart att tillräckligt inte görs för att stoppa den illegala jakten. Därför har jag tagit initiativ till interpellationen nedan. Debatt fredag 5 maj i riksdagens kammare. Läs nedan eller här.

Interpellation 2016/17:453 Illegal jakt på rovdjur
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
Rovdjuren, som står högst upp i näringskedjan, spelar en viktig roll för våra ekosystem. För att våra ekosystem även i framtiden ska vara hållbara med en rik biologisk mångfald bör de stora rovdjuren tillåtas att nå långsiktigt livskraftiga nivåer. Därutöver har Sverige som land en skyldighet att bromsa utarmningen av biologisk mångfald.

För de svenska stammarna av våra stora rovdjur är den illegala jakten en av de faktorer som begränsar storleken. Forskaren Håkan Sand vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) bedömer att den illegala jakten på kort sikt är den enskilt största dödsorsaken bland vargar och att den därmed är begränsande för tillväxten av stammen.

Obduktioner av varg på Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) ger tydliga belägg för att illegal jakt på varg sker. Detta genom att vargarna haft hagel i kroppen och hageljakt inte är tillåten vid licensjakt. Etablerad forskning visar dock att de vargar som dödas illegalt och som upptäcks genom obduktioner på SVA bara är toppen på ett isberg. Enligt Håkan Sand kan uppemot 50 vargar dödas illegalt årligen.

En iakttagelse man kan göra är att illegal jakt på varg inte har upphört trots att licensjakt genomförts ett antal år.

Även för kungsörnen är situationen allvarlig när det gäller illegal jakt där omkring 10 procent av örnarna har hagelskador enligt organisationen Kungsörn Sverige. Även för våra övriga stora rovdjur finns problematiken med illegal jakt. I norra Sverige pågår för närvarande en omfattande utredning gällande illegal jakt på järv och björn.

Trots det till synes allvarliga läget lyckas inte det svenska rättsväsendet fastställa mer än knappt en fällande dom för grovt jaktbrott per år i Sverige. Enligt miljöåklagare Christer Jarlås är det här en brottslighet man kan ägna sig åt utan någon större upptäcktsrisk.

Vänsterpartiet anser att omfattningen av den illegala jakten på våra stora rovdjur är ytterst allvarlig. Den försvårar uppfyllandet av våra nationella och internationella förpliktelser och målsättningar om att bevara våra hotade arter och deras funktion för våra ekosystem. Därutöver förorsakar den i många fall stort lidande för djuren.

Vår bedömning är att det krävs ytterligare åtgärder för att motverka den illegala jakten. Självfallet ligger ett stort ansvar på rättsväsendet att hantera brottslighet. Men för att stärka arbetet mot illegal rovdjursjakt krävs även en fungerande länk med naturbevakare, jakttillsynsmän och jägare för att brott ska kunna beivras genom ett fungerande rättssystem.

Med anledning av det ovan nämnda vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Avser statsrådet att vidta några åtgärder för att stärka arbetet mot illegal rovdjursjakt?

Djuren, politiken, ansvaret

Idag har vi debatterat betänkandet ”Djurskydd” i riksdagen. Jag tog upp de miljontals djur som föds upp, transporteras och slaktas i Sverige för att bli mat, päls eller utnyttjas i djurförsök. Många av dessa företeelser är helt i strid med djurens intressen och bör försvinna eller förändras i grunden.

Jag passade också på att pressa bl a S och MP i frågan om den nya djurskyddslagen; varför kommer den aldrig samt sveket mot minkarna. Varför förbjuds inte pälsindustrin? Ni kan se hela mitt anförande och replikerna via länken ovan. Mitt anförande finns vid här och den första repliken är vid 31,20 min, scrolla sedan framåt för resten av replikerna.

Budget för 2017 – steg framåt

Regeringen och Vänsterpartiet har nu presenterat förslaget till statsbudget för 2017. På det hela taget är det en budget som tar steg i rätt riktning, men mycket mer skulle behöva göras. De extra tio miljarderna till Sveriges kommuner, mer pengar till skolan och annan välfärdsverksamhet, höjt bostadsbidrag, höjd sjukersättning och många andra bidragshöjningar som går till dem med minst plånbok, vissa skattehöjningar för höginkomsttagare, jämställdhetsmyndighet och överlag bra satsningar på jämställdhetsområdet är exempel på viktiga reformer som Vänsterpartiet varit med och drivit igenom. Rättvisan får också genomslag i budgeten genom ökade transfereringar från rik till fattig samt något höjda skatter för höginkomsttagare. Därmed är den snedvridande effekten av den borgerliga politiken över. Nu ökar inte klyftorna längre mellan rik och fattig och mellan män och kvinnor.

På miljö- och klimatområdet sticker följande satsningar ut som särskilt positiva, flera av dem bär också ett tydligt V-avtryck.

  • Ytterligare 100 miljoner kr till lokala klimatinvesteringar, det s k Klimatklivet. From 2017 totalt 700 milj kr/år.
  • Skydd av värdefull natur och åtgärder för värdefull natur (nationalparker, naturreservat, bättre underhåll av dessa m m). Ligger kvar på de höga nivåer som regeringen+V tidigare höjt dem till; ca 2,3 miljarder kr/år.
  • Investeringar i utbyggd järnväg och järnvägsunderhåll, totalt 8,7 miljarder kr fram till 2020, den absolut största andelen går till järnvägen.
  • Elbusspremie 100 milj kr/år.
  • Kraftig höjning av investeringsbidraget för solceller (ett åttafaldigande enligt Stefan Löfven, se sid 4).
  • Mer pengar till kemikaliearbetet genom ca 260 milj kr/år till Kemikalieinspektionen.
  • Ca 850 milj kr/år till miljösanering (dubbelt så mycket som borgerliga regeringar anslog).
  • Ungefär 1 miljard kr/år till det viktiga havsmiljöarbetet samt Havs- och vattenmyndigheten.
  • Stadsmiljöavtal för hållbarare stadsplanering och utbyggd kollektivtrafik 750-1000 milj kr/år (stegvis ökning).
  • 3R-center för färre djurförsök, 15 milj kr/år.

Det är inte helt lätt att få överblick över en statsbudget. Satsningar över tid blandas friskt med insatser för ett enda år. Ibland talar man om en höjning med si och så mycket, ibland om det totala anslaget. Ibland räknar man helt enkelt fel som när regeringen missade två miljarder i klimatsatsningar nyligen och var tvungna att korrigera detta.

Hur ska man få överblick? Det enklaste tycker jag är att titta på den s k utgiftsutvecklingen som finns i varje utgiftsområde (statsbudgeten har totalt 27 utgiftsområden). De flesta av de satsningar som rör klimat och miljö står att finna i  utgiftsområde 20 i budgeten (3R finns i UO23). På sid 14 i UO20 finns utgiftsutvecklingen för miljö- och klimatområdet (se nedan). Här ser man att de totala utgifterna för 2017 beräknas bli 7,633 miljarder kr. Hur mycket är då detta? Ja det kan jämföras med den borgerliga regeringens budget som år 2013 budgeterade 4,249 miljarder kr för samma område. Alltså, dagens regeringen lägger hela 80 procent mer på miljö- och klimatbudgeten än vad den borgerliga regeringen gjorde. Här om någonstans ser vi en glasklar skillnad mellan höger och vänster i politiken. Med S+MP+V får vi nästan dubbelt så stora miljö- och klimatinvesteringar som med de borgerliga. Det är inte illa!

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2017:

uo20_bp2017

Anslagen för miljö och klimat, UO20, budget för 2013 (borgerligt styre):

uo20_bp2013

 

Ett annat sätt att uttrycka klimatsatsningarna är att tala om anslagen fram till 2020 som då landar på totalt sett 12,9 miljarder kr enligt regeringen när de tillslut har räknat rätt.

Allt det här är bra. Men det behövs mycket mer. Vi behöver stora investeringar i vårt land för att ta oss ur massarbetslösheten, ta hand om alla nyanlända och inte minst ställa om till ett helt och hållet samhälle med ingen eller minimal klimat- och miljöpåverkan.

Gällande just denna budget återstår en sak att kommentera. Jag är förbryllad över att många av de riktigt stora reformerna kommer så sent, många efter 2018? Detta rör inte minst järnvägsinvesteringarna. Efter 2018 har redan valet varit och därför ökar osäkerheten i vad som blir av och inte. Dessutom måste en regering som verkligen tror på sin reformpolitik rulla ut den nu. Det är ingen ide att vänta. Vill man dessutom vinna valet 2018 behövs konkreta förändringar här och nu.

Vi i Vänsterpartiet får helt enkelt fortsätta att driva på för ökad rättvisa och större klimatansvar i regeringens budget. Och att det inte förslår att vänta till 2018, 2019, 2020…

 

Försämra inte för djuren

Regeringen tänker väl inte försämra kornas möjlighet till utevistelse och bete och kan framtida s k kontrollprogram för djurskydd försämra för djuren? Det ville jag ha svar på från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Nu har jag fått svaren. Det är bra att ministern säger att regeringen inte vill försämra för djuren, men han hänskjuter sedan ett stort ansvar till Jordbruksverket. Tyvärr är det inte alltid säkert att myndigheten gör samma bedömning som regeringen.

Det här måste följas noggrant. Läs mina frågor till Bucht, där hittar ni också hans svar: Kontrollprogram och djurskyddet. Beteskrav för mjölkkor.

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?

Jag skriver idag i Miljöaktuellt. Läs där eller nedan.

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fick med rätta stor kritik när han häromveckan inte ens kunde svara på om köttkonsumtionen hade ökat i Sverige och om det isåfall har haft negativa miljökonsekvenser. Och när ministern dessutom sa att han inte ville agera politiskt för minskad köttkonsumtion och därmed minskade utsläpp lät han tyvärr som en blek kopia av sin föregångare, centerpartisten Eskil Erlandsson.

En minister som inte tror att det vi äter har någon miljöpåverkan, som inte ens är medveten om köttexplosionen i Sverige och många andra länder. Det håller inte. Jag föreslår att landsbygdsministern studerar följande rapporter.

FAO-rapporten ”Livestock´s Long Shadow” (2006) konstaterar att den globala animalieindustrin står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Naturvårdsverkets rapport från i fjol, ”Hållbara konsumtionsmönster”, som särskilt pekar ut köttkonsumtionen som ett område med kraftigt växande utsläpp och som idag saknar styrmedel. Man konstaterar att kött- och mjölkkonsumtionen står för 75 procent av utsläppen från svenskarnas livsmedelskonsumtion trots att näringsintaget från animalierna är högst begränsat.

Sven-Erik Buchts egen expertmyndighet, Jordbruksverket, konstaterade i rapporten ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (2013) att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten ger myndigheten också konkreta förslag på hur köttkonsumtionen kan minska.

I rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekar Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att åtgärder för en minskning av konsumtionen är brådskande.

Eller den senaste rapporten som Svt har rapporterat om ”How can the EU targets be met”, där ett antal Göteborgsforskare argumenterar för att animaliekonsumtionens utsläpp kan minskas med tre fjärdedelar främst genom en minskad konsumtion av nötkött och mjölkprodukter för att vi i Sverige ska kunna nå internationella klimatmål.

Kan det verkligen vara så att Sven-Erik Bucht och hela hans departement har missat tio år av forskning och rapporterande som alla pekar åt samma håll; vi behöver kraftigt minska vår köttkonsumtion? Nej, jag tror inte det. Det är snarare så att Bucht är precis som sin föregångare Eskil Erlandsson rädd för att stöta sig med de tunga ekonomiska intressen som animalieindustrin utgör. Men nu får det vara slut på denna feghet. På samma sätt som alla är överens om att vi måste resa mindre med bil bör vi politiker också kunna slå fast att en allt större del av vårt näringsintag i framtiden får komma från vegetabilier och mindre från kött. Därför utmanar jag Sven-Erik Bucht idag på en debatt i riksdagens kammare om köttkonsumtionen och dess utsläpp.

För två veckor sedan kunde Sven-Erik Bucht inte svara på dessa frågor. Jag hoppas att han idag har ett bättre svar:
* Har köttkonsumtionen ökat i Sverige?
* Är en ökad svensk köttkonsumtion ett problem för miljön och klimatet?
* Vilka åtgärder tänker isåfall ministern vidta för att minska köttkonsumtionen?

Jag, mitt parti och en snabbt växande opinion förväntar oss en minister som agerar – inte stoppar huvudet i sanden. Eller tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Eskil Erlandsson?

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Minkarna och det politiska ansvaret

Idag kommer jag att debattera pälsdjursuppfödning med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. S och MP är egentligen överens med oss i Vänsterpartiet om att pälsindustrin är en verksamhet där djuren inte ges möjlighet till ett naturligt beteende och därför måste avvecklas. Men ingenting görs från regeringen. Samtidigt fortsätter en miljon minkar att lida på de svenska pälsfarmerna. Det är inte OK. Min interpellation nedan eller här. Debatten blir idag, troligen någon gång efter kl 14.30. Följ på riksdagen.se eller SVT2.

Interpellation 2015/16:314 Den svenska pälsindustrin
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
På de svenska pälsfarmerna föds drygt 1 miljon minkar upp under helt oacceptabla förhållanden. En mink i det fria rör sig över stora ytor, söker föda och simmar i vatten. Inget av dessa naturliga beteenden kan de utföra i den svenska pälsindustrins minimala nätburar. År 2006 fanns ett färdigt förslag om att få stopp på detta, men den då nyvalda borgerliga regeringen rev upp förslaget. Därför har verksamheten kunnat få fortsätta, och därmed djurens lidande.

Den nuvarande S-MP-regeringen har lovat reformer för djuren. Men den nya djurskyddslag som aviserades till nu i vår (ATL den 22 september 2015) har skjutits till hösten, och det är oklart om det kommer att bli några förbättringar för pälsdjuren. Vi i Vänsterpartiet vill ha tydliga krav på att minkarna ska ha rätt till att röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och få simma och att detta ska regleras i den aviserade nya djurskyddslagen.

För detta finns det goda argument. Det kan inte vara acceptabelt att 1 miljon djur årligen föds upp utan möjlighet till ett naturligt beteende. Dessutom vill en klar majoritet av svenska folket, 78 procent, lägga ned pälsindustrin (Demoskop den 14 april 2015) och det är något som också Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lovat svenska folket. Allt fler länder väljer att införa striktare regler eller avveckla pälsindustrin, till exempel Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Tyskland och Schweiz. Sverige borde inspireras av dessa länder.

När Vänsterpartiets förslag om en avveckling av den svenska pälsindustrin behandlades förra året beslutade riksdagen följande:

”Enligt uppgift från Näringsdepartementet i mars 2015 bereds utredningsförslaget för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet konstaterar att för minkuppfödning skulle en sådan lagändring kunna innebära just sådana skärpta krav på hur minkarnas naturliga behov ska tillgodoses som motionärerna avser.” (2014/15:MJU10 den 29 april 2015).

Det utredningsförslag som avsågs var utredningen om ny djurskyddslag och de skärpta kraven var alltså Vänsterpartiets förslag om krav på naturligt beteende för minkarna. Nu har det gått nästan ett år sedan det riksdagsbeslutet.

Av den anledningen vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht följande:

Anser statsrådet att minkar på de svenska farmerna har möjlighet till ett naturligt beteende enligt djurskyddslagen?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att minkarna på de svenska pälsfarmerna ska ha rätt till ett naturligt beteende?
Varför dröjer förslaget om ny djurskyddslag ända till hösten?