Alla mot djuren

De politiska ideologierna och djuren
Alla mot djuren, av Pelle Strindlund. H:ström förlag, 2021.
En näst intill heltäckande genomgång av de politiska ideologiernas förhållningssätt till djuren. Det är en hård men rättvis dom; ingen av de moderna ideologierna har ännu lyckats inkludera djuren som ett subjekt med grundläggande rättigheter även om det går att hitta en del hoppfulla initiativ här och där. Trots att Alla mot djuren är en hård vidräkning med dagens politiska strömningar är tonen saklig och korrekt. Notapparaten är imponerande och bred. Strindlund har en unik förmåga att scanna av det som sägs och skrivs, allt från sociala medier, tidskrifter, riksdagsdebatter till intressanta bidrag från engelsk, tysk och fransk debatt.

Trots detta breda register i ett ibland komplicerat ämne är Alla mot djuren en lättillgänglig bok där författaren vinnlägger sig om att förklara och skriva rakt och enkelt. Alla mot djuren borde vara obligatorisk läsning på alla universitetskurser inom filosofi, statskunskap och sociologi, men också för den politiskt aktive.

Hur vi behandlar djuren förtjänar en större politisk debatt än hittills. Pelle Strindlunds Alla mot djuren är en mycket välkommet bidrag i detta.

Alla mot djuren, Pelle Strindlund

Minska smittriskerna i Sveriges djurfabriker

Jag och Elin Segerlind skriver i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Minska smittriskerna i Sveriges djurfabriker
ETC, 2022-06-13
Coronapandemin är över i stort, men smittorna består. Inte minst hos djur som hålls trångt och smutsigt i djurfabriker. Så låt oss ändra på detta, skriver vänsterpartisterna Elin Segerlind och Jens Holm.

Smittor är dessutom dyra att hantera, men av någon anledning verkar regeringen hellre låta djurfabrikerna fortgå som de är – än att införa de restriktioner som krävs för att minska samhällets kostnader. Under coronapandemin kompenserades minkfarmer med 60 miljoner kronor på grund av utebliven vinst när minkarna inte fick avlas på. Samtidigt betalades minst 360 miljoner kronor ut till företag inom ägg- och kycklingköttsproduktion då de behövt massavliva djur på grund av fågelinfluensan. Ersättningar som betalas ut med våra gemensamma skattepengar.
Till det måste vi också addera de samhällskostnader som krävs för de människor och djur som blir sjuka och/eller dör på grund av smittspridningen, vilket ger än en högre prislapp för samhället.

Regeringen har i februari tagit emot en rad förslag om att förebygga smittoutbrott i Sveriges djurhållning. Detta både från civilsamhällets ideella organisationer och från ansvarig myndighet, Jordbruksverket. Men förslagen hanteras långsamt.
I slutänden kan vi inte vänta till valet på att ta tag i den här frågan. Varje dag föds djur upp i undermåliga förhållanden som kan öka risker för smittspridning och antibiotikaresistens framöver. Det gäller Sverige, precis som alla andra länder.

Sverige var ett av de länder med högst smittspridning bland minkar under coronapandemin. Nästan alla minkfarmer hade minkar med antikroppar mot viruset när Statens veterinärmedicinska anstalt undersökte läget. Smittan kunde inte stoppas, men ändå har minkfarmerna fått gå tillbaka till normal uppfödning under året. Det här gäller en djurhållning som har extremt litet stöd hos väljarna, och samtidigt höga risker för samhället. Är det värt det?

Vi menar att det åtminstone inte var värt de 60 miljoner som betalades ut i kompensation till företag som nu ändå går i konkurs. Bättre hade varit att betala ut kompensation för att företagen direkt hade kunnat avveckla sin verksamhet. Istället väljer regeringen nu att svälta ut de som idag arbetar med minkfarmning och hoppas att de ska sluta självmant.

För samtidigt som vi lägger mycket pengar på att upprätthålla verksamheten så vill inget parti fullt ut heller försvara dess existens. Vi behöver avveckla minkfarmerna på riktigt och under sansade former, med ekonomisk kompensation och hållbar lagstiftning så ingen pälsproduktion återuppstår. Restriktionerna var kostsamma både för samhället och minkfarmerna. Det är dags att se till att det blir sista året med minkfarmer i Sverige.

Regeringen måste agera för att ställa om samhället och minska smittrisker. Inte minst genom att lyssna på förslagen från ansvarig myndighet. Vänsterpartiets förslag om att avveckla minkfarmerna är ett första viktigt steg för att minska framtida risker och säkra en god djurvälfärd. Inget land som skryter med att ha en av världens bästa djurskyddslag kan anse det rimligt att hålla djur i bur, varken ur djurskyddssynpunkt eller med hänsyn till framtida smittorisker.
Regeringen behöver ta följande ansvar:

  1. Avveckla minkfarmerna under 2022 med stöd för omställning.
  2. Genomför ändringarna i lagstiftning som Jordbruksverket föreslår.
  3. Agera för mer hållbar konsumtion med mindre behov av djurfabriker.

Elin Segerlind (V), miljöpolitisk talesperson, riksdagsledamot
Jens Holm (V), riksdagsledamot

Smittor från djurfabriker

Vad tänker ministern göra för att förhindra fortsatt smittspridning från djurfabriker? Läs min fråga till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S), nedan eller hos riksdagen.

Smittspridning från djurindustrier
Skriftlig fråga 2021/22:1115, 20 av Jens Holm (V) till Anna-Caren Sätherberg (S)
I rapporten Åtgärder för att hindra smittspridning i Sveriges djurfabriker presenterar Djurens Rätt sju konkreta förslag till hur nya smittor ska kunna förhindras i Sverige. Förslagen har säkert ministern redan tagit del av, annars finns de nedan:

Återinför avelsförbud på minkfarmer och sätt ett slutdatum för att hålla minkar i bur.
Inför ett slutdatum då mer än 100 djurenheter inte längre får hållas på samma gård, för att minska antalet företag med storskalig djurhållning.
Inför avståndskrav mellan gårdar som har samma djurarter för att minska riskerna för smittspridning dem emellan.
Inför ett slutdatum för när djur inte längre får transporteras i mer än fyra timmar, för att minska spridning av smitta över landet.
Inför mål i livsmedelsstrategin om halverad köttkonsumtion till 2030.
Rikta om subventioner från kött- och mejeriproduktion till att främja svensk odling och förädling av växtbaserade proteiner.
Ge ökade anslag till djurfri forskning och ta fram en handlingsplan för att minska antalet djur som används i djurförsök.
Gällande punkt två: En djurenhet är exempelvis 1 ko, 10 minkhonor eller 100 höns, i enlighet med Miljöprövningsförordningen (2013:251).

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att inte fler än 100 djurenheter ska få hållas på samma anläggning, för att förbättra djurvälfärden och för att förebygga nya smittspridningar?

Djurindustrierna och smittspridningen

Förra veckan deltog jag i en diskussion om Djurens Rätts rapport om åtgärder för att förhindra smittspridning i djurfabriker. Det är allmänt känt att merparten av våra infektionssjukdomar härrör från djuren. Med den intensiva djuruppfödningen som vi har i Sverige och hela den industrialiserade delen av världen kan en smitta spridas snabbt som en präriebrand om ett djur blir sjukt. Coronapandemin är ännu ett exempel på hur smitta spridits från djur till människor. Under pandemin har vi dessutom sett hur viruset spridits på svenska och danska minkfarmer.

I dagsläget är södra Sverige drabbat av en annan smitta, fågelinfluensan. Om det viruset muterar och sprids till människor kan vi ha en ny pandemi på halsen. Jag skriver om detta i min bok Pandemin som möjlighet och hade frågan uppe med dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) i april i fjol.

Nedan Djurens Rätts förslag i korthet. Vänsterpartiet har länge drivit att animaliesubventionerna ska avskaffas, minskad köttkonsumtion och en mindre intensiv djurhållning. Så, förslagen är helt i linje med vår politik.

Djurens Rätts förslag i korthet:
1. Återinför avelsförbud på minkfarmer och sätt ett slutdatum för att hålla minkar i bur.
2. Inför ett slutdatum då mer än 100 djurenheter* inte längre får hållas på samma gård, för att minska antalet företag med storskalig djurhållning.
3. Inför avståndskrav mellan gårdar som har samma djurarter för att minska riskerna för smittspridning dem emellan.
4. Inför ett slutdatum för när djur inte längre får transporteras i mer än fyra timmar, för att minska spridning av smitta över landet.
5. Inför mål i livsmedelsstrategin om halverad köttkonsumtion till 2030.
6. Rikta om subventioner från kött- och mejeriproduktion till att främja svensk odling och förädling av växtbaserade proteiner.
7. Ge ökade anslag till djurfri forskning och ta fram en handlingsplan för att minska antalet djur som används i djurförsök.

  • En djurenhet är exempelvis en ko, 10 minkhonor eller 100 höns i enlighet med Miljöprövningsförordning (2013:251). Idag krävs redan anmälan om verksamhet av miljöskäl om mer än 100 djurenheter hålls på en gård (exempelvis 100 kor, 1000 minkhonor eller 10 000 höns).

Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin

Nej, nej, nej, regeringen. Subventionera inte pälsindustrin, lägg ned den. Läs mitt och Elin Segerlinds (V) inlägg i tidningen Syre.

Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin
Syre, 2021-06-09

Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. I höstas spred sig covid-19 bland de danska minkfarmarna. Det resulterade till slut i ett beslut om att avliva alla minkar och också i en historisk nedstängning. I Sverige, som har en betydligt mindre besättning än Danmark hade, såg man också smittan sprida sig mellan minkfarmarna. Först var det osäkert om det skulle bli ett stopp även i Sverige, men till slut landade regeringen mittemellan. Behåll den besättning som finns, men ingen ny avel för 2021. En vinst till viss del.

Nackdelen med förfarandet är att Sverige nu kommer betala ersättning för att upprätthålla en verksamhet som få egentligen vill se fortsätta, 60 miljoner kronor adderar regeringen i sin vårändringsbudget för att rädda verksamheten. S/MP-regeringens linje är att fortsätta att hålla pälsindustrin under armarna. Istället skulle vi kunna betala ut ersättning för att en gång för alla avsluta minkuppfödningen och minkarnas liv i bur.

Vi frågar oss hur regeringens linje rimmar med Socialdemokraternas och Miljöpartiets tidigare löften om att avveckla pälsindustrin i Sverige. För minkuppfödarna själva menar att 60 miljoner kronor är för lite och Jordbruksverket föreslog 87 miljoner kronor i ersättningsnivå. Det finns en uppenbar risk att regeringen kommer att betala ut ytterligare medel till minkuppfödarna, istället för att verka för en nedläggning.

Minkfarmer bör och ska debatteras. Minkfarmning innebär att hålla kännande individer i små gallerburar enbart för produktion av päls för export. Det är en fråga om etik, men också om djurskydd då det inte är tillåtet att hålla andra rovdjur på det sätt som minkar hålls på i pälsindustrin. Under det senaste året har det också blivit en fråga om smittskydd. Minkarna har visat sig vara mottagliga för coronaviruset och kan både bli riktigt sjuka och smitta tillbaka till människor. Pälsindustrin innebär en risk för mutationer av viruset och för att bli virusreservoarer.

I debatter om nedstängning talar minkfarmarnas allierade ofta om arbetstillfällen. Men hur många är egentligen sysselsatta inom minkindustrin? Enligt riksdagens utredningstjänst går det inte att svara på hur många arbetstillfällen minkfarmarna nu bidrar med, inte heller om branschens omsättning faktiskt motsvarar någon sorts lönsamhet för de senaste åren. Men det är ingen omfattande verksamhet sett till antalet anställda eller omsättning, vilket talar för en organiserad avveckling istället för fortsatt konstgjord andning.

Det är sorgligt att se djur i bur, och det är än mer sorgligt att de befinner sig där för en ytterst liten marknad som inte behövs i Sverige. En marknad som är dold för folkvalda och riskerar leda till stora kompensationer för inkomstförluster för nuvarande avelsförbud i pandemin, baserat på osäker information.

Vi är för att de som arbetar på minkfarmerna ska få ersättning för att lägga ned sin verksamhet. Men då ska ersättningen vara skälig i förhållande till inkomstförlusterna just i år, och ha krav på ett avslut för just den verksamhet som bygger på burhållning av djur. Möjligheter för annat arbete på landsbygden finns, som allt som oftast glöms bort i skyddandet av traditioner som idag ses som förgångna.

I oktober kommer Jordbruksverket att ha ett register med alla som har vissa djur baserat på EUs nya djurhälsolag. Vi ser då fram emot att kunna få något svar på frågorna till riksdagens utredningstjänst. Men tills dess bör regeringen verkligen fundera över om inte djurskyddsförordning och smittskyddslagstiftning faktiskt kan uppdateras redan nu med en avveckling av minkfarmerna som följd. Det skulle spara många framtida minkar från lidande och minska riskerna i nuvarande pandemi. Samt ge svar för de arbetare som nu befinner sig i en bransch med väldigt osäker framtid. Hög tid för en organiserad avveckling av pälsindustrin i Sverige.

Elin Segerlind ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)
Jens Holm ersättare i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

Vad gör regeringen för att förhindra smittspridning från djurfabriker? Är det rimligt att samhället ska stå för kostnaden för djurfabrikernas virusspridning? jag vill veta vad regeringen gör för att förhindra nya pandemier med ursprung i storskalig djuruppfödning. Se min interpellation till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) här eller nedan. Debatten äger rum i riksdagens kammare ti 27/4.

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier
2021-04-14, Interpellation av Jens Holm (V) till Jennie Nilsson (S)

Just nu grasserar den extra farliga formen av fågelinfluensa, högpatogena HPAI (Highly patogenic avian influenza), på många platser runtom i Europa, och även i Sverige. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. I mitten av november nådde viruset Sverige och drygt 2 miljoner kycklingar och kalkoner har avlivats, varav en stor del på Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås. I dagsläget råder, efter beslut av Jordbruksverket, skyddsnivå 2 i hela Sverige. Detta innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad.

Fågelinfluensan är förstås en tragedi för alla inblandade, men det innebär också en stor ekonomisk belastning för samhället. Hittills har sanering, avlivning och kompensation till uppfödare kostat skattebetalarna 340 miljoner kronor. Det konstaterar Riksdagens utredningstjänst i rapporten ”Fågelinfluensan” (dnr 2021:121), som tagits fram för min räkning. Man kan fråga sig om det är rimligt att samhället ska ta den ekonomiska risken för den storskaliga djuruppfödningen.

Fågelinfluensan är bara ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som s.k. zoonoser, vilket är fallet med det nu aktuella coronaviruset. Salmonellautbrott, fågelinfluensa, svinpest och andra virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade. Men smittorna blir vittspridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smitta kan fästa, muteras och spridas vidare. Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel och där Vänsterpartiet krävt att de ska stängas av både djurskyddsskäl och p.g.a. risk för virusspridning.

Gällande fågelinfluensan skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida: ”Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människan helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar.”

Det är med andra ord uppenbart att dagens storskaliga djuruppfödning utgör ett latent hot för nya smittspridningar och i värsta fall pandemier.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1) Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra fortsatta utbrott likt den pågående fågelinfluensan?

2) Är det statsrådets bedömning att det är rimligt att staten ska bekosta en sådan stor andel av kostnaden för fågelinfluensan och andra smittspridningar som har sin grund i intensiv och storskalig djuruppfödning?

………………………………………

Jens Holm (V)

Högt pris för djurfabrikerna

Vi är ju vana med att köpa billigt kött, ägg och mjölk i våra butiker. Det är billigt för att det är kraftigt subventionerat, och för att djuren får lida i den fabriksmässiga uppfödningen. Galna kosjukan, svinpest, blåtunga, herpes, rabies, corona (minkar) och nu senast fågelinfluensa är några exempel på sjukdomar som kan sprida sig bland djurfabrikerna. När ett utbrott sker måste djur avlivas och lokalerna saneras. Jag har skrivit om detta här.

Vad färre talar om är vem som betalar priset för de smitthärdar. Ja, vem är det? Jo, det är du och jag. Enligt svensk och EU-lag ska djurindustrierna ersättas för avlivning, sanering, produktionsbortfall och förlorat djurvärde. Just nu grasserar fågelinfluensan med full kraft i södra Sverige. Sju anläggningar har hittills drabbats och 2,1 miljoner fåglar har avlivats, varav 1,3 miljoner vid Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås.

Jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vad detta kostar skattebetalarna. Summa: 340 miljoner kronor. Och då är alla kostnader är ännu inte inräknade.

Det billiga köttet, äggen och mjölken har ibland ett högt pris. Det priset är vi alla med och betalar. Rimligt?

Läs gärna hela rapporten från RUT.

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Avveckling av pälsindustrin

Frågade statsminister Stefan Löfven om en avveckling av pälsindustrin idag. Se min fråga nedan eller följ frågestunden här. Dessvärre ville inte statsministern göra som sin socialdemokratiska statsministerkollega i Danmark, avveckla pälsindustrin.

Avveckling av pälsindustrin
Coronavirus har upptäckts på tio svenska minkfarmer. I Nederländerna och Danmark finns också en oroväckande spridning av coronavirus. Där har regeringarna beslutat att stänga ned ländernas pälsdjursindustrier. En särskilt oroväckande aspekt är att viruset kan mutera – som i Danmark – vilket gör det ännu svårare att bekämpa.

Pälsindustrin är i grunden oetisk. Hundratusentals djur plågas varje år i minimala nätburar och slaktas på ett plågsamt sätt. Nu ser vi också att pälsindustrin hotar vår hälsa med spridning av coronavirus.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern. Avser statsministern stoppa all minkuppfödning under pågående pandemi samt avser han besluta om en avveckling av hela pälsindustrin i Sverige?

Rapport från ett slakteri

Lina Gustafsson
Lina Gustafsson
arbetade som veterinär på ett av landets största slakterier. Hon berättar utan omsvep om gasbutinor, betonggolv, plastpaddlar, förtidsslakt, blod, urin, buller, knivar, tarmar, anmälningar, kollegor och om nyfikna kontaktsökande grisögon. En omskakande berättelse om den företeelse vi vet så lite om, men vi alla är en del av – människans överordning av andra djur. Trots det tunga temat sträckläste jag i praktiken boken. Borde utnämnas till årets reportagebok. Läs den!

Se gärna också Babel/Svt, 22/3 där Lina Gustafsson medverkar.