Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin

Nej, nej, nej, regeringen. Subventionera inte pälsindustrin, lägg ned den. Läs mitt och Elin Segerlinds (V) inlägg i tidningen Syre.

Paus i aveln räcker inte – avveckla minkindustrin
Syre, 2021-06-09

Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. I höstas spred sig covid-19 bland de danska minkfarmarna. Det resulterade till slut i ett beslut om att avliva alla minkar och också i en historisk nedstängning. I Sverige, som har en betydligt mindre besättning än Danmark hade, såg man också smittan sprida sig mellan minkfarmarna. Först var det osäkert om det skulle bli ett stopp även i Sverige, men till slut landade regeringen mittemellan. Behåll den besättning som finns, men ingen ny avel för 2021. En vinst till viss del.

Nackdelen med förfarandet är att Sverige nu kommer betala ersättning för att upprätthålla en verksamhet som få egentligen vill se fortsätta, 60 miljoner kronor adderar regeringen i sin vårändringsbudget för att rädda verksamheten. S/MP-regeringens linje är att fortsätta att hålla pälsindustrin under armarna. Istället skulle vi kunna betala ut ersättning för att en gång för alla avsluta minkuppfödningen och minkarnas liv i bur.

Vi frågar oss hur regeringens linje rimmar med Socialdemokraternas och Miljöpartiets tidigare löften om att avveckla pälsindustrin i Sverige. För minkuppfödarna själva menar att 60 miljoner kronor är för lite och Jordbruksverket föreslog 87 miljoner kronor i ersättningsnivå. Det finns en uppenbar risk att regeringen kommer att betala ut ytterligare medel till minkuppfödarna, istället för att verka för en nedläggning.

Minkfarmer bör och ska debatteras. Minkfarmning innebär att hålla kännande individer i små gallerburar enbart för produktion av päls för export. Det är en fråga om etik, men också om djurskydd då det inte är tillåtet att hålla andra rovdjur på det sätt som minkar hålls på i pälsindustrin. Under det senaste året har det också blivit en fråga om smittskydd. Minkarna har visat sig vara mottagliga för coronaviruset och kan både bli riktigt sjuka och smitta tillbaka till människor. Pälsindustrin innebär en risk för mutationer av viruset och för att bli virusreservoarer.

I debatter om nedstängning talar minkfarmarnas allierade ofta om arbetstillfällen. Men hur många är egentligen sysselsatta inom minkindustrin? Enligt riksdagens utredningstjänst går det inte att svara på hur många arbetstillfällen minkfarmarna nu bidrar med, inte heller om branschens omsättning faktiskt motsvarar någon sorts lönsamhet för de senaste åren. Men det är ingen omfattande verksamhet sett till antalet anställda eller omsättning, vilket talar för en organiserad avveckling istället för fortsatt konstgjord andning.

Det är sorgligt att se djur i bur, och det är än mer sorgligt att de befinner sig där för en ytterst liten marknad som inte behövs i Sverige. En marknad som är dold för folkvalda och riskerar leda till stora kompensationer för inkomstförluster för nuvarande avelsförbud i pandemin, baserat på osäker information.

Vi är för att de som arbetar på minkfarmerna ska få ersättning för att lägga ned sin verksamhet. Men då ska ersättningen vara skälig i förhållande till inkomstförlusterna just i år, och ha krav på ett avslut för just den verksamhet som bygger på burhållning av djur. Möjligheter för annat arbete på landsbygden finns, som allt som oftast glöms bort i skyddandet av traditioner som idag ses som förgångna.

I oktober kommer Jordbruksverket att ha ett register med alla som har vissa djur baserat på EUs nya djurhälsolag. Vi ser då fram emot att kunna få något svar på frågorna till riksdagens utredningstjänst. Men tills dess bör regeringen verkligen fundera över om inte djurskyddsförordning och smittskyddslagstiftning faktiskt kan uppdateras redan nu med en avveckling av minkfarmerna som följd. Det skulle spara många framtida minkar från lidande och minska riskerna i nuvarande pandemi. Samt ge svar för de arbetare som nu befinner sig i en bransch med väldigt osäker framtid. Hög tid för en organiserad avveckling av pälsindustrin i Sverige.

Elin Segerlind ledamot i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)
Jens Holm ersättare i riksdagens miljö- och jordbruksutskott (V)

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

Vad gör regeringen för att förhindra smittspridning från djurfabriker? Är det rimligt att samhället ska stå för kostnaden för djurfabrikernas virusspridning? jag vill veta vad regeringen gör för att förhindra nya pandemier med ursprung i storskalig djuruppfödning. Se min interpellation till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) här eller nedan. Debatten äger rum i riksdagens kammare ti 27/4.

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier
2021-04-14, Interpellation av Jens Holm (V) till Jennie Nilsson (S)

Just nu grasserar den extra farliga formen av fågelinfluensa, högpatogena HPAI (Highly patogenic avian influenza), på många platser runtom i Europa, och även i Sverige. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. I mitten av november nådde viruset Sverige och drygt 2 miljoner kycklingar och kalkoner har avlivats, varav en stor del på Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås. I dagsläget råder, efter beslut av Jordbruksverket, skyddsnivå 2 i hela Sverige. Detta innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad.

Fågelinfluensan är förstås en tragedi för alla inblandade, men det innebär också en stor ekonomisk belastning för samhället. Hittills har sanering, avlivning och kompensation till uppfödare kostat skattebetalarna 340 miljoner kronor. Det konstaterar Riksdagens utredningstjänst i rapporten ”Fågelinfluensan” (dnr 2021:121), som tagits fram för min räkning. Man kan fråga sig om det är rimligt att samhället ska ta den ekonomiska risken för den storskaliga djuruppfödningen.

Fågelinfluensan är bara ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som s.k. zoonoser, vilket är fallet med det nu aktuella coronaviruset. Salmonellautbrott, fågelinfluensa, svinpest och andra virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade. Men smittorna blir vittspridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smitta kan fästa, muteras och spridas vidare. Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel och där Vänsterpartiet krävt att de ska stängas av både djurskyddsskäl och p.g.a. risk för virusspridning.

Gällande fågelinfluensan skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida: ”Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människan helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar.”

Det är med andra ord uppenbart att dagens storskaliga djuruppfödning utgör ett latent hot för nya smittspridningar och i värsta fall pandemier.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1) Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra fortsatta utbrott likt den pågående fågelinfluensan?

2) Är det statsrådets bedömning att det är rimligt att staten ska bekosta en sådan stor andel av kostnaden för fågelinfluensan och andra smittspridningar som har sin grund i intensiv och storskalig djuruppfödning?

………………………………………

Jens Holm (V)

Högt pris för djurfabrikerna

Vi är ju vana med att köpa billigt kött, ägg och mjölk i våra butiker. Det är billigt för att det är kraftigt subventionerat, och för att djuren får lida i den fabriksmässiga uppfödningen. Galna kosjukan, svinpest, blåtunga, herpes, rabies, corona (minkar) och nu senast fågelinfluensa är några exempel på sjukdomar som kan sprida sig bland djurfabrikerna. När ett utbrott sker måste djur avlivas och lokalerna saneras. Jag har skrivit om detta här.

Vad färre talar om är vem som betalar priset för de smitthärdar. Ja, vem är det? Jo, det är du och jag. Enligt svensk och EU-lag ska djurindustrierna ersättas för avlivning, sanering, produktionsbortfall och förlorat djurvärde. Just nu grasserar fågelinfluensan med full kraft i södra Sverige. Sju anläggningar har hittills drabbats och 2,1 miljoner fåglar har avlivats, varav 1,3 miljoner vid Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås.

Jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vad detta kostar skattebetalarna. Summa: 340 miljoner kronor. Och då är alla kostnader är ännu inte inräknade.

Det billiga köttet, äggen och mjölken har ibland ett högt pris. Det priset är vi alla med och betalar. Rimligt?

Läs gärna hela rapporten från RUT.

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Avveckling av pälsindustrin

Frågade statsminister Stefan Löfven om en avveckling av pälsindustrin idag. Se min fråga nedan eller följ frågestunden här. Dessvärre ville inte statsministern göra som sin socialdemokratiska statsministerkollega i Danmark, avveckla pälsindustrin.

Avveckling av pälsindustrin
Coronavirus har upptäckts på tio svenska minkfarmer. I Nederländerna och Danmark finns också en oroväckande spridning av coronavirus. Där har regeringarna beslutat att stänga ned ländernas pälsdjursindustrier. En särskilt oroväckande aspekt är att viruset kan mutera – som i Danmark – vilket gör det ännu svårare att bekämpa.

Pälsindustrin är i grunden oetisk. Hundratusentals djur plågas varje år i minimala nätburar och slaktas på ett plågsamt sätt. Nu ser vi också att pälsindustrin hotar vår hälsa med spridning av coronavirus.

Med anledning av detta vill jag fråga statsministern. Avser statsministern stoppa all minkuppfödning under pågående pandemi samt avser han besluta om en avveckling av hela pälsindustrin i Sverige?

Rapport från ett slakteri

Lina Gustafsson
Lina Gustafsson
arbetade som veterinär på ett av landets största slakterier. Hon berättar utan omsvep om gasbutinor, betonggolv, plastpaddlar, förtidsslakt, blod, urin, buller, knivar, tarmar, anmälningar, kollegor och om nyfikna kontaktsökande grisögon. En omskakande berättelse om den företeelse vi vet så lite om, men vi alla är en del av – människans överordning av andra djur. Trots det tunga temat sträckläste jag i praktiken boken. Borde utnämnas till årets reportagebok. Läs den!

Se gärna också Babel/Svt, 22/3 där Lina Gustafsson medverkar.

Regeringen kan göra mer för vego

Jag har tidigare skrivit om den helt orimliga köttkampanjen Gilla gris. Eftersom detta är en kampanj med syfte att öka fläskköttskonsumtionen med offentliga medel ville jag veta vad regeringen anser om den och om de kommer att försöka stoppa den. Det kan väl inte vara så att regeringen backar upp en reklamkampanj för ÖKAD köttkonsumtion finansierad med VÅRA skattepengar?

Nu har jag fått svar från landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Hon säger sig vara förhindrad att stoppa reklamkampanjen.

I det korta perspektivet har hon rätt, men nog kan – och borde – regeringen verka för att denna form av destruktiva köttsubventioner tas bort helt och hållet från EUs budget? Och nog skulle hon redan här och nu kunna anslå pengar för att främja växtbaserad kost? Kost som är så mycket bättre för klimatet, folkhälsan och förstås också djuren. Det är hög tid att regeringen skaffar sig en politik för minskad köttkonsumtion. Vi i Vänsterpartiet kommer fortsätta att driva det.

Läs min fråga och svaret från Nilsson här.

För en politik på djurens sida – på riktigt

Jag svarar på miljöpartisten Ulf Kamnes inlägg om djurpolitik. MP har en bra politik för djuren, men varför stoppade de inte pälsindustrin när de hade chansen? Läs i Syre eller nedan.

För en politik på djurens sida – på riktigt
Syre, 2018-09-05
Det är bra att Ulf Kamne (MP) lyfter ett antal viktiga reformer som skulle göra tillvaron bättre för djuren. Jag har förstått att MP och V tillsammans fått igenom flera bra reformer i Göteborg, bland annat mer vegetariskt i skolan. Men det mesta som Kamne lyfter fordrar beslut på nationell nivå, och är ofta sådant som vi redan behandlat i riksdagen. Då har vi dessvärre inte alltid kunnat lita på Miljöpartiet.

Efter flera års väntan lade S/MP-regeringen i våras fram förslag till ny djurskyddslag. Även om den innehåller en del positivt, går det inte att komma ifrån att förslaget som helhet var en besvikelse för djuren.

Cirkus med sjölejon och elefanter förbjuds, men det är obegripligt att S och MP inte passade på att sätta stopp för alla vilda djur på cirkus. Och varför gick inte regeringen på den tidigare utredningens förslag om obligatorisk märkning och registrering av katter? Kamne nämner med rätta vikten av att betesdjur kan få gå utomhus, men något sådant krav formulerades tyvärr inte i den nya djurskyddslagen. När vi i V i samband med behandlingen av den nya lagen föreslog att fler djur skulle ges rätt till utevistelse och att uppbindning skulle förbjudas röstade MP och andra partier ned det förslaget.

Men det största sveket var ändå det mot den 1 miljon minkar som lider i den svenska pälsindustrin. Här hade regeringen kunnat lägga fram ett förslag som hade satt stopp för denna djupt oetiska verksamhet. Men istället valde S och MP att uppdra åt Jordbruksverket att – återigen – utreda verksamheten.

Att regeringen inte gick fram på samma sätt som i flera andra europeiska länder och stoppade pälsindustrin är det verkligt stora sveket. De hade kunnat få igenom pälsstoppet endast genom en ändring av de nu gällande föreskrifterna om minkuppfödning. De var alltså inte ens beroende av en riksdagsmajoritet. Men istället valde S/MP-regeringen tillsätta ännu en utredning. Är det inte NU det gäller?

Det är bra att MP i Göteborg driver minskad köttkonsumtion. I riksdagen har vi i Vänsterpartiet, som enda parti, motionerat om en minskad köttkonsumtion med konkreta målsättningar. Men varje gång vi lyft våra förslag om mindre kött har det avfärdats av S/MP-regeringen, ibland av Miljöpartiet direkt. Så var det när jag debatterade med konsumentminister Per Bolund (i riksdagen 20/12–16) då ministern ansåg att minskad köttkonsumtion skulle lösas av konsumenternas ”klimatsmarta val”. Vi politiker hade uppenbarligen inget ansvar.

Hur djur behandlas blir en allt viktigare fråga för svenska folket. Allt fler drar ned på sin köttkonsumtion, blir vegetarianer eller engagerar sig för djuren på annat sätt. Vi i Vänsterpartiet kommer fortsätta att verka för djuren på alla sätt vi kan, och jag noterar att Djurens Rätt amser att Vänsterpartiet varit det bästa partiet för djuren under mandatperioden. Hög tid för politik på djurens sida.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och djurpolitisk talesperson

In med djuren i politiken

Jag får ofta frågor av människor vad vi i Vänsterpartiet vill göra för djuren. Då har de ställt frågan till rätt person och parti. Vi har nämligen massor med bra förslag för djuren. Vi i Vänsterpartiet vill:

* Stopp för pälsindustrin – en miljon minkar ska inte tvångsuppfödas och slaktas vare år i Sverige.
* Minskad köttkonsumtion. Med mindre kött och mer vego skapar vi bättre möjligheter behandlar djuren med respekt.
* Färre djurförsök. Vi har fått igenom pengar till ett minskningscenter, s k 3Rcenter, men mer måste göras. Vi vill ha en handlingsplan för färre djurförsök.
* Förbud mot vilda djur på cirkus. Regeringens förslag om förbud mot sjölejon och elefanter är bra men otillräckligt.
* Obligatorisk märkning och registrering av katter. Obegripligt att regeringen inte lagt fram ett sådant förslag, som skulle skapa ett så mycket bättre liv för tusentals katter, och ägare.
* Rätt till utevistelse för lantbrukens djur. Att beta, böka och picka ska vara en rättighet som ska respekteras.
* Fler djurskyddskontroller. På så sätt kan vi komma åt fler som behandlar djur illa.
* Stopp för oetisk jakt och mer åtgärder mot den illegala jakten.
Djur ska behandlas med respekt och i enlighet med deras naturliga beteende. Här finns det dessvärre en hel del kvar att göra.

Vi har tagit upp alla dessa frågor under mandatperioden. I vissa frågor har vi fått gehör och drivit igenom det tillsammans med regeringen. Men dessvärre har de flesta inte gått igenom. Förvånande nog har även S och MP röstat ned de flesta av våra djurförslag, dock har flera enskilda modiga ledamöter från olika partier röstat med oss. Stort tack till dem.

Det när synd att djurens rättigheter inte varit en större fråga i valrörelsen. Hur vi behandlar miljontals kännande individer kan inte vara en icke-fråga. Tvärt om, hur djuren ska kunna ha rätt till goda liv i enlighet med eras egna preferenser borde komma mycket högre upp på dagordningen. Jag kan iallafall lova att jag och Vänsterpartiet kommer fortsätta att driva djurpolitiska med än mer intensitet och konsekvens än tidigare. Att Djurens Rätt i sin granskning konstaterade att Vänsterpartiet varit det bästa partiet för djuren ger oss råg i ryggen, och gör oss stolta. Men nöjda blir vi inte förrän vi fått igenom alla våra djurreformer.

Se gärna TV4 genomgång om partierna och politiken (V nämns vid ca 3,00 min) och där Vänsterpartiet är bäst.
Se Djurens Rätts granskning – V bäst.
Jag skriver på DN-debatt om S/MP-regeringens svek mot minkarna.
Se riksdagens debatt om den nya djurskyddslagen – och mina kommentarer.
Se vår motion Respekt för djuren.

 

Vi måste komma till rätta med tjuvjakten

Jag skriver i Svensk Jakt. Läs där eller nedan.

Vi måste komma till rätta med tjuvjakten
Svensk Jakt, 2018-07-04
Det är många som ska få plats i våra skogar; joggaren, den som rastar hunden, svampplockaren, jägarna och förstås de vilda djuren. Oftast finns det plats för oss alla, och mer därtill. Det är väl ett av skälen till varför så många av oss svenskar tycker om skogen så mycket. Där kan man få vara i fred.

Att jakten är reglerad i tid och rum är därför inget konstigt. Hänsyn måste tas för när arterna reproducerar sig och vad som är hållbart för ekosystemen och samhället i övrigt.

För våra rovdjur är det reglerat hur många som får skjutas för varje år. Och ibland inte alls, licensjakt bedrivs till exempel inte på kungsörn och järv. Dessa bestämmelser har vi för att vi vill att de olika intressena ska kunna samsas. Rovdjuren, som står högst upp i näringskedjan, spelar en viktig roll för våra ekosystem. För att våra ekosystem även i framtiden ska vara hållbara med en rik biologisk mångfald bör de stora rovdjuren tillåtas att nå långsiktigt livskraftiga nivåer.

Illegal jakt pågår
Följs inte reglerna kan det riskera hela systemet. Minns den tidigare fria fjälljakten, där välbeställda personer från hela EU reste till Norrland för att fritt skjuta ripor och annat småvilt. Det har vi nu ändrat så att det fungerar bättre. När licensjakten på varg infördes i Sverige 2010 var ett av argumenten att vi skulle få mer ordning och reda och att tjuvjakten därmed skulle gå ned. Hur väl har det funkat i praktiken?

Obduktioner av varg på Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, ger tydliga belägg för att illegal jakt på varg sker. Detta genom att vargarna haft hagel i kroppen och hageljakt inte är tillåten vid licensjakt. Etablerad forskning visar dock att de vargar som dödas illegalt och som upptäcks genom obduktioner på SVA bara är toppen på ett isberg. Enligt forskare kan uppemot 50 vargar dödas illegalt årligen i Sverige. Om siffran är så hög är det de facto fler vargar som dödas genom illegal jakt än genom licensjakten. Licensjakten har inte minskat omfattningen av den illegala jakten.

Få fälls för jaktbrott
Trots den relativt utbredda tjuvjakten är det ytterst få som fälls för jaktbrott i Sverige. Vi pratar om i snitt en fällande dom för grovt jaktbrott per år. Miljöåklagare Christer Jarlås menar att detta är en brottslighet man kan ägna sig åt utan någon större risk för upptäckt.

Det är förstås en mycket liten minoritet som inte följer våra lagar och regler, men icke desto mindre är det upprörande när djur dödas utan tillstånd. Den försvårar uppfyllandet av våra nationella och internationella förpliktelser och bevarandet av hotade arter.

Därtill förorsakar den illegala jakten i många fall stort lidande för djuren. Men tjuvjakten riskerar också att underminera tilltron till jakt som fenomen i Sverige, ytterst hela jägarkåren. Vore jag jägare skulle jag därför vara mer upprörd över tjuvjakten än den lilla skara demonstranter som ibland protesterar mot jakten.

Aktivt arbete krävs
Att få stopp på den illegala jakten borde därför vara ett intresse för oss alla. Men jag tror jägarorganisationerna har en särställning här av att förklara vikten av att följa lagen.

Vi behöver ett aktivt arbete mot tjuvjakten med fungerande länkar mellan naturbevakare, jakttillsynsmän, myndigheter, rättsväsendet och jägare.

Kan vi få ordning på det kan vi sedan ägna vår energi åt viktigare saker.

Jens Holm (V)

Riksdagsledamot