Regeringen överger miljömålet Levande skogar

Jag skriver tillsammans med min kollega Elin Segerlind (V) om hur vi ska kunna få mer levande skogar. Detta inte minst genom ett större gemensamt ansvar genom statliga Sveaskog. Läs hos Altinget eller nedan.

Regeringen överger miljömålet Levande skogar
Altinget, 2021-02-09

Över 2 000 skogslevande arter befinner sig i Sverige på rödlistan, det vill säga att de är hotade eller har kraftigt minskat. Deras framtid är osäker och den enskilt största orsaken till detta är det intensiva och ohållbara skogsbruket.

Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas. Inte ens svenska statens ägande av skog förmår vara lyhört för att värna social hänsyn, biologisk mångfald eller renbetesmarker i nödvändig utsträckning.

“Frihet under ansvar”
Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar och skogsvårdslagen säger att hänsynen till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Sverige når dock vare sig miljömål om Levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintresset före miljöhänsynen i skogsbruket. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för andra verksamheter, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten i skogsbruket.

Saknas miljöhänsyn i skogsbruket
Nuvarande S-MP-regering väljer i stället att öka tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömål och internationella åtagande. Man har inte föreslagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att stärka frivillighet och äganderätt.

Skogsutredningen föreslår bland annat att skydd av skog huvudsakligen ska ske genom frivilliga initiativ och inventering för att finna och registrera skogar med höga naturvärden, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ska upphöra.

Viktigt för framtiden
Låt oss vara tydliga. Vänsterpartiet är varken emot privat äganderätt i skogen eller inslag av frivillighet inom skogsbruket. Men hur våra skogar brukas är enligt vår uppfattning en angelägenhet för oss alla och kommande generationer.

Fungerande ekosystem och bevarad biologisk mångfald är grunden för vår framtida välfärd. I den mån skogen kan bidra till att motverka klimatkrisen måste det ske inom ramen för ekosystemens bärkraft med bevarad biologisk mångfald.

Regleringar behövs
När skogsbolagen verkar för minskade ambitioner att skydda skog och för ökade arealer produktionsskog som ett sätt att lösa klimatkrisen, är det inte ett hållbart samhälle de försöker bygga i första hand. Det är ökad ekonomisk lönsamhet som de strävar efter.

För att värna ett hållbart skogsbruk, för både biologisk mångfald och klimat, behövs regleringar. De skogsägare som bedriver god miljöhänsyn i skogsbruket ska inte missgynnas ekonomiskt i jämförelse med de som frivilligt väljer att sänka ambitionerna på grund av bristande regelverk.

Vänsterpartiets förslag
Om S-MP-regeringen verkligen menar allvar med att våra miljömål ska nås, biologiska mångfalden bevaras enligt internationella åtaganden, och att även skogens sociala och kulturella värden ska bevaras, så borde de lyssna på Vänsterpartiets förslag:

Stoppa avverkning av skogar med höga naturvärden. Sveriges trovärdighet inom det globala arbetet för att bevara biologisk mångfald är urholkat. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas trots att utarmningen av biologisk mångfald inte har bromsats. Lagstiftning bör tas fram som förhindrar avverkning av dessa skogar och de statliga anslagen för att ersätta skogsägare bör höjas.

Stärk regleringen för ökad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Den generella miljöhänsynen inom skogsbruket behöver tydligare regleras och alternativa skogsbruksmetoder stimuleras. Miljöhänsynen bör stärkas genom att effektiva sanktionsmöjligheter införs för brott mot hänsynsreglerna. En nationell målsättning för areal kalhyggesfritt skogsbruk bör införas och lagstiftning bör begränsa hur stora kalhyggen får vara.

Se över skogspolitiken för att nå våra miljömål. En översyn av skogspolitiken bör genomföras för att stärka uppfyllelsen av våra miljökvalitetsmål och för att uppnå hållbart nyttjande av naturresurser.

All statlig skog bör ha hållbart brukande som främsta mål. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag. Det nya skogsbolaget bör ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Dagens vinstkrav gör det svårt för ett statligt bolag eller en statlig förvaltare att avstå produktiva skogar till andra intressen. I de fall där trakthyggesbruk med kalhyggen står i konflikt med andra intressen bör Sveaskog använda sig av andra lämpliga brukningsmetoder.

Stärk tillgängligheten till tätortsnära skogar. Skogen på de flesta håll i landet är vår viktigaste friluftsmiljö. Skogar i och nära tätorter lockar människor i alla åldrar till lek, rekreation och naturupplevelser. Enligt studier tycks människor trivas i skogar där man ser stor variation i struktur, trädslag och ålder. Ju äldre och större träden blir i en skog, desto mer bidrar de positivt till skogsupplevelsen. Studier i Sverige och utomlands visar att skillnaden i folkhälsa till följd av socioekonomisk status minskar i områden med god tillgång på gröna miljöer. Sverige bör anta nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar och stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv.

Elin Segerlind (V)
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Dyrare SL-kort ett slag i ansiktet på låginkomsttagare

Vi svarar idag Expressens ledare om kollektivtrafiken. Det är klart att priset spelar roll. Läs vårt svar hos Expressen eller nedan.

Replik: Dyrare SL-kort ett slag i ansiktet på låginkomsttagare
Expressen, 2021-01-13

Klimatfrågan går inte att separera från rättvisefrågan. De som tjänar mest belastar också klimatet mest – de kör bil, konsumerar mycket, reser långt på semestern. De med lägre inkomster åker kollektivtrafik, handlar färre och ofta begagnade saker och semestrar i närområdet. Men att tro att de välbeställda ska välja en mer klimatsmart livsstil om det saknas incitament är naivt. Här behövs aktiva politiska beslut. Att satsa gemensamma resurser på att göra kollektivtrafiken så bekväm och tillgänglig som möjligt är det bästa sättet att få fler att skaffa nya vanor. Det finns inget ologiskt i detta – finns det ett tillgängligt och billigt alternativ till att sitta i bilkö på morgonen skulle många förstås välja det.

Men nu har alltså den blågröna majoriteten i region Stockholm höjt biljettpriset ännu en gång. Sedan mandatperiodens början har priset höjts med 90 kronor. Dessvärre följer detta en nationell trend. De senaste tio åren har taxorna i kollektivtrafiken höjts med 30 procent i Sverige. Det är bussen som blivit dyrare, inte bilen, precis som Expressens ledare har rapporterat om. Det här är både kortsiktigt ur klimatsynpunkt och ett slag i ansiktet på de som inte kan välja att jobba hemifrån utan måste använda kollektivtrafiken. De med låga inkomster som sliter för att hålla vårt samhälle på fötter.

För den med hög lön låter det kanske fånigt att bråka om 90 spänn. Det är två koppar kaffe på Stureplan. Men för den med låg inkomst och små marginaler kan 90 kronor vara skillnaden mellan att kunna åka med sjuåringen på simlektion eller att låta bli. Det kan vara den summan som saknas för att ett vårdbiträde ska kunna laga tänderna. Eller det som blir ett hål i budgeten för en student som pusslar med pengarna för att få ihop till hyran.

Förstår man det här är det också lättare att inse att kollektivtrafiken i högre grad ska finansieras gemensamt. Redan idag betalas den till ca 50 procent med skattemedel, och att på sikt införa avgiftsfrihet på tåg och bussar är inte bara en miljömässig nödvändighet och en nyckel till mer rättvisa, det är fullt realistiskt ur ekonomisk synvinkel. Andra städer runt om i världen har infört nolltaxa eller sänkta taxor i kollektivtrafiken med en kombination av parkeringsavgifter och skattehöjning. I Stockholm har vi dessutom trängselavgifter som intäktskälla, och alla möjligheter att styra om pengarna från vägbyggen till kollektivtrafik. På sikt skulle det vara görbart, om viljan, visionerna och modet finns.

Anna Sehlin (V), regionråd i Region Stockholm
Jens Holm (V), riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott
Rikard Warlenius (V), kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige

Är det inte märkligt att Vattenfall bygger vindkraftsparker till havs i andra länder, men inte i Sverige. Och varför motarbetar de bättre villkor tillsammans med Svenskt Näringsliv? Här måste regeringen agera. Jag skriver tillsammans med Birger Lahti i Ny Teknik.

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige
Ny Teknik, 2021-01-11

Den kommande elektrifieringen av industrin och transportsektorn kräver en kraftigt ökad elproduktion i Sverige, däribland havsbaserad vindkraft. Därför är det anmärkningsvärt att statliga Vattenfall – som satsar stort på havsbaserad vindkraft i andra länder – är medlem i en branschorganisation som aktivt motsätter sig energiöverenskommelsen om att slopa anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft.

Vindkraften är den elproduktion som växer i särklass snabbast i Sverige. Det har redan tagits investeringsbeslut som innebär stora mängder landbaserad vindkraft fram till år 2023. Och från och med under den andra halvan av 2020-talet kan också den havsbaserade vindkraften ge ett omfattande bidrag till vår elförsörjning. Detta kan både minska utsläppen från kolkraft i våra grannländer och lägga grunden för att den kommande elektrifieringen i Sverige kan ske på ett klimatsmart sätt. Havsbaserad kan också spela en viktig roll för effektbalansen när kärnkraftsreaktorer avvecklas i södra Sverige.

För fem år sedan slog regeringen fast att den ska ”styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi”. Sedan dess har statliga Vattenfall genomfört en rad satsningar på landbaserad vindkraft i Sverige. Men det går trögare när det gäller den havsbaserade vindkraften.

En förutsättning för denna utbyggnad är att regeringen gör verklighet av energiöverenskommelsen och slopar anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft. Vi förväntar oss ett förslag från regeringen inom kort. För två år sedan skrev Vattenfall i ett remissvar att ”Slopandet av anslutningsavgifterna för havsbaserad vind är en del av helheten i energiöverenskommelsen och bör genomföras med elsystemets bästa i åtanke.”

Men Vattenfall är samtidigt medlem i branschorganisationen Energiföretagen som opinionsbildar mot denna del av överenskommelsen. Det förefaller osannolikt att Energiföretagen kommit fram till denna ståndpunkt utan att Vattenfall, deras tyngsta medlemsorganisation, gett sitt klartecken. Den egentliga orsaken till att Energiföretagen, och också organisationen Svenskt Näringsliv, aktivt motsätter sig att slopa anslutningskostnaderna är sannolikt att ytterligare elproduktion pressar elpriset, något som är bra för elkonsumenterna men minskar lönsamheten för den befintliga kärnkraften.

Det är orimligt att Vattenfall – via sin branschorganisation – är med och opinionsbildar för att sätta käppar i hjulet för en tidig utbyggnad av havsbaserad vindkraft, något som förutsätter slopade anslutningskostnader. Det är också orimligt att Vattenfall hittills har begränsat sina investeringar i havsbaserad vindkraft till stora projekt i Nederländerna och Danmark. Detta är något som aktualiseras än mer av de storskaliga satsningar som planeras av bland andra SSAB, LKAB och Northvolt, som alla kommer att kräva mycket ny ren el i Sverige.

Därför borde Vattenfall gå i bräschen för omfattande investeringar i havsbaserad vindkraft i Sverige. Vi är förvånade över handfallenheten från regeringen i frågan, i synnerhet energiminister Anders Ygeman och näringsminister Ibrahim Baylan. Med uppdaterade instruktioner till vårt största statliga bolag skulle regeringen lätt kunna få Vattenfall på rätt kurs. Varför agerar ni inte, Ygeman och Baylan?

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)
Birger Lahti, energipolitisk talesperson (V)

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU

EU-toppmötet beslutade att utsläppen ska minska med 55 procent. Det är alldeles för lite om Sverige och EU ska nå Parisavtalet. Isabella Lövin och Stefan Löfven skryter gärna om Sveriges klimatpolitik men nu sänker de ambitionerna i EU. Vi måste minska utsläppen mycket mer, skriver jag och Malin Björk (V) EU-parlamentariker i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU
ETC, 2020-12-21

S-MP-regeringen måste kräva tuffare klimatmål för att mota högerkrafter och klimatförnekare i Europa. Om vi ska nå Parisavtalet måste EU och medlemsländerna minska sina utsläpp dramatiskt. Klimatrörelsen och Vänsterpartiet kräver en minskning av utsläppen med 70 procent till år 2030 jämfört med 1990 års nivåer. EU har nu enats om en utsläppsminskning med 55 procent till år 2030.

Det räcker inte om vi ska nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller max 2 grader.

Det här är Vänsterpartiets krav:

  1. Minska utsläppen med 70 procent. Vi vill att regeringen i förhandlingarna med EU-parlamentet om den nya klimatlagen driver att utsläppen ska minska med 70 procent till år 2030. Det ger en tydlig signal till högerpartierna och klimatförnekarna som inte lyssnar på forskarna.
  2. Ställ om jordbruket. Även om vi skulle halvera utsläppen från fossila bränslen imorgon så får EU svårt att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5–2 grader eftersom jordbruket står för stora utsläpp. De klimatdestruktiva jordbrukssubventionerna måste bort och EU-länderna måste minska sin köttproduktion. EU måste även höja kraven på importerade livsmedel. Därför vill vi införa höga klimatkrav i alla handelsavtal som EU ingår, annars exporterar vi bara våra utsläpp.
  3. Ställ om ekonomin. Alla investeringar som EU gör måste gå till hållbara projekt. När kolgruvor och kärnkraftverk läggs ner, när bensinbilar inte längre får säljas, då måste vi ha realistiska alternativ att erbjuda folk som blir av med jobbet. Vi vill att den Europeiska investeringsbanken görs om till en klimatinvesteringsbank. Inga EU-pengar ska gå till nya motorvägar eller flygplatser. I stället vill vi bygga ut tågtrafiken och öka sol- och vindkraften.
  4. Vi kräver klimaträttvisa. Fattiga länder och individer i Europa måste få stöd och de stora företagen och de rika måste vara de som betalar mest för omställningen. EU:s ekonomiska politik måste förändras efter eftersom den prioriterar företagens vinstintressen före människor och natur.
  5. Stoppa alla skatteflyktingar. Minst 650 miljarder kronor försvinner varje år från vår gemensamma välfärd till skatteparadis. Vi kräver krafttag mot skatteparadis och storföretag som fifflar med skatten. Pengarna behövs för klimatet och välfärden.

Högern vill sänka klimatmålen och därför behöver vi modiga politiker som lyssnar på klimatforskare och de miljontals ungdomar som strejkar för klimatet. Vänsterpartiet kommer fortsätta ligga främst i arbetet för ett Europa som är klimatneutralt, rättvist och solidariskt. Nu vill vi att S- och MP-regeringen ställer högre krav på klimatarbetet och politiken i EU.

MALIN BJÖRK, EU-PARLAMENTARIKER
JENS HOLM (V), RIKSDAGSLEDAMOT OCH KLIMATPOLITISK

Regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna

Vi skriver på DNdebatt idag. Läs vårt inlägg där eller nedan.

S/MP-regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna
Dagens Nyheter, 2020-12-09

Oxfams och Swedish Environment Institutes rapport om svensk klimatojämlikhet är mycket efterlängtad och välkommen. Att den rikaste procenten i Sverige släpper ut mer än tio gånger mer per person än den fattigaste tiondelen är ett tydligt exempel på ojämlikheten. Och det är rent utsagt provocerande att när merparten av svenskarna har minskat sina utsläpp så har den rikaste delen av svenskarna fortsatt att öka utsläppen. Vi kan inte stillatigande låta en liten klick klimatvärstingar fortsätta som om ingenting har hänt och öka sina utsläpp i kraft av en helt och hållet ohållbar livsstil.

Vi har länge efterfrågat ett rättviseperspektiv i miljö- och klimatpolitiken. Inte så att klimatpolitiken i sig skapar orättvisor. Tvärt om, i dag är det de med sämst ekonomiska förutsättningar som drabbas värst av utsläpp och föroreningar. Därför har de grupperna också mest att vinna på en klimatomställning.

Dessvärre ser vi sällan, eller aldrig, en ambition från S/MP-regeringen att synliggöra och åtgärda de klimatorättvisor som finns. FN:s klimatsamarbete ska baseras på principen om rättvisa (equity). Det kan tolkas som att de med störst klimatpåverkan också ska ta det största ansvaret för minskade utsläpp. Lite förvånande för vissa, men det är inte den politik den socialdemokratiskt ledda regeringen driver. För ett år sedan presenterade regeringen sin klimathandlingsplan för den här mandatperiodens klimatarbete. Det var en plan som främst aviserade nya utredningar och helt utan ambition att stärka jämlikheten.
Det är hög tid att komma till rätta med klimatojämlikheten. Politiken måste i större utsträckning utkräva ansvar för de med störst klimatpåverkan. Det här kan inte bara vara klimatpolitikens ansvar, utan det behövs samtidigt en radikal omläggning av skattepolitiken Under de tre senaste decennierna har klyftorna ökat i Sverige, som ett resultat av en medveten politik.

De klyftorna ser vi nu också i vår miljöpåverkan. Omställning till ett hållbart samhälle måste därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. Därför är det nödvändigt med ett reformerat skattesystem i syfte att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen.

När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Den övergripande uppgiften måste därför vara att verka för en ekonomisk politik som utjämnar klyftor mellan rika och fattiga. Men klimatpolitik är också i sig ofta omfördelande om de med störst utsläpp får gå före med de största minskningarna. Den politiken skulle kunna utvecklas mer. Till exempel genom:

● En progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.

● En justering av bonus malus med en högre skatt vid försäljning av nya bilar med stora utsläpp.

● Fasa ut rot-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.

Det är hög tid att synliggöra vår tids klimathjältar. Det är inte direktören i sin Tesla och klimatkompenserade Londonresor. Klimatföredömet är snarare förortskvinnan som tar bussen till jobbet, hemestrar, bor i lägenhet och hyr en bil på semestern.

Tony Haddou (V), riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Elin Segerlind (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Offra inte våra skogar för fossilfritt Sverige

Självklart världens första fossilfria välfärdsland, men inte till priset av utarmade skogar. Nu måste regeringen ta ansvar för sitt projekt Fossilfritt Sverige. Läs mitt inlägg i dagens ETC eller nedan.

Offra inte våra skogar för fossilfritt Sverige
ETC, debatt 2020-11-03

Vad ska vår skog räcka till? Papper, byggvaror, ekoturism eller biobränsle? Eller bör fokus vara att värna skogen som fungerande ekosystem, som hem för tusentals olika djur- och växtarter, och platsen där du joggar, plockar svamp eller bara är för dig själv?

Att skogen inte kan räcka till allt blir alltmer uppenbart när man tar del av del av regeringsprogrammet Fossilfritt Sverige och de 21 färdplanerna för fossilfrihet.

Konsultbolaget Sweco har undersökt hur mycket el och biobränsle som skulle behövas för att förverkliga de färdplaner för fossilfrihet som lämnats in till regeringen. Sweco konstaterar att det skulle behövas 86 procent mer bioenergi, 75 TWh, än vad som idag används. Sweco gjorde sin rapport i början av 2019 och då hade nio färdplaner presenterats. Efter det har ytterligare tolv färdplaner inlämnats varpå energibehovet sannolikt har ökat betänkligt.

SLU-forskaren Tomas Lundmark har tagit fasta på Swecorapporten och försökt uppskatta hur stort skogsbehovet skulle bli om färdplanernas önskan om biobränsle skulle verkställas. Hans rapporttitel sammanfattar slutsatsen: ”Skogen räcker inte – hur ska vi prioritera?” (Lundmark, SLU Future Forest, 2020:4)

Färdplanerna för fossilfrihet görs inom ramen för regeringens Fossilfritt Sverige som startades inför Paristoppmötet med det målet att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Arbetet leds av en samordnare på uppdrag av miljö- och energidepartementet. I dagsläget har över 450 aktörer ställt sig bakom Fossilfritt Sveriges avsiktsdeklaration. 21 färdplaner för fossilfrihet har hittills lämnats in till regeringen, bland annat från flyget, åkerinäringen, fordonsindustrin och skogsnäringen.

Bioenergi kan produceras på olika sätt. I dagsläget importerar Sverige den största delen av biobränslet. Det är inte hållbart. Det är inte heller hållbart att tro att den importen kan ersättas av biobränsleproduktion med den svenska skogen som källa. Lägg där till den förväntade kraftiga efterfrågeökningen på bio-energi när färdplanerna ska realiseras. Dessutom har riksdagen antagit 16 miljökvalitetsmål, där levande skogar är ett bland flera mål som påverkas av hur vi brukar skogen.

Vi måste helt enkelt prioritera bättre och arealen skyddad skog måste öka och miljöhänsynen förbättras. En utgångspunkt skulle kunna vara att endast restprodukter från skog och jordbruk samt från vårt avfall får användas för att producera biobränsle.

De 21 färdplanerna är spännande och hoppfulla dokument som visar att svenskt näringsliv vill ställa om. Men färdplanerna sammantagna förskräcker. Alla vet att en fördubblad biobränsleförbrukning är en omöjlighet om vi vill ha kvar våra skogar.

Hur säkerställer vi att framtida förnybara bränslen endast kommer från restprodukter? Hur undviker vi att levande skogar förvandlas till plantager? Färdplanerna är inlämnade till regeringen, och det är upp till den att göra en rimlig prioritering. Men från ansvariga ministrar, Isabella Lövin (MP) och Ibrahim Baylan (S) är det knäpptyst.

Världens första fossilfria land – självklart.

Men inte till priset av en utarmad skog

Skogen räcker inte.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

Hållbara och rättvisa städer

Coronapandemin ger oss också möjlighet att göra om och göra rätt. Jag skriver därför om vikten av att bygga hållbara, transporteffektiva och rättvisa städer efter corona. Som enda parti avsätter vi drygt 10 miljarder kronor för detta. Läs hos Sydsvenskan eller nedan.

Vi borde slå vakt om det positiva som pandemin medfört.
Sydsvenskan, 2020-10-30

En rad forskare som arbetar med miljö- och hälsofrågor påpekar att pandemin har visat att stads- och samhällsplanering måste bygga på ett mer omfattande och genomtänkt helhetsperspektiv än idag, och att en frisk, grön och bullerfri miljö gynnar alla levande varelser (Aktuella frågor 4/10).

Forskarna påpekar också att pandemin utgör en möjlighet för hela samhället att dra nytta av att människor ändrat sina vanor.
I och med coronakrisen har antalet människor som cyklar till och från jobbet ökat kraftigt. Tack vare distansarbete undviker många onödiga resor.
I städer runt om i världen uppskattar invånarna att kunna andas bättre luft, slippa buller och ibland höra fåglarna kvittra.
Vi borde alla slå vakt om det positiva som pandemin medfört. Städer som Paris, Milano, Barcelona och Köpenhamn har gått ihop i ett borgmästarnätverk med syftet att få en grön återstart efter corona. Bilvägar och parkeringar ska ersättas med cykelvägar och grönområden.
Dessvärre är ingen svensk stad med i nätverket.
För att underlätta hållbar stadsplanering har Vänsterpartiet i vårt förslag till statsbudget anslagit drygt 10 miljarder kronor för de kommande tre åren för att bygga hållbara, transporteffektiva och jämlika städer efter corona.

Vänsterpartiet anslår också ett extra statligt stöd till kollektivtrafiken. Att som Region Skåne gör nu under coronapandemin dra in busslinjer går stick i stäv med att försöka få fler att resa kollektivt
Med Vänsterpartiets satsningar skulle Malmö, Helsingborg, Kristianstad och andra Skånekommuner kunna följa efter städer på kontinenten som nu omdanas utifrån att gång, cykel och kollektivtrafik ska ha företräde framför privatbilism. Kollektivtrafiken kan då också utvecklas, inte som nu avvecklas.
Men det krävs mer omfattande förändringar för att Sverige ska komma tillrätta med transportsektorns utsläpp av växthusgaser, buller och negativa påverkan på luft och stadsmiljö.

Under denna mandatperiod behöver tre reformer genomföras:

  1. Infrastrukturplaneringen måste utgå från klimatet. När regeringen och Trafikverket gör planer för hur framtidens infrastruktur ska se ut utgår de inte från vad som är hållbart – Sveriges klimatmål om minskade utsläpp med 70 procent till 2030 från transportsektorn – utan från prognoser om ökad vägtrafik. Det är ett av skälen till varför utsläppen från transportsektorn inte minskar i den utsträckning de borde. Bygger Sverige ut vägnätet medför det ökad trafik och därmed ökade utsläpp.
    Regeringen har ett ypperligt tillfälle att ändra på det i den infrastrukturplan som ska presenteras nästa år. Den infrastrukturplan som gäller nu omfattar 700 miljarder kronor, så det handlar om stora summor.
  2. Trafikverkets analysmetoder behöver förändras. Enligt Trafikverket är en förlorad restimme med bil dubbelt så mycket värd som en förlorad timme i kollektivtrafiken.Det gör att det blir mer samhällsekonomiskt lönsamt att bygga nya vägar och mindre att satsa på tåg och annan kollektivtrafik.
  3. Det bör ingå i Trafikverkets uppdrag att arbeta mer för att människor ska förändra sina vanor. Idag handlar det alltför mycket om att bygga nytt och för lite om att förändra beteenden. Trafikverket har till exempel inga pengar avsatta för åtgärder som ska få människor att resa kollektivt, gå, cykla och dra ner på hastigheten vid bilkörning.
    Sverige behöver en infrastrukturpolitik som utgår från vad som är hållbart och en myndighet (Trafikverket) som får tydliga direktiv att förverkliga den.

    Även om regeringspartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, säger att de vill skapa en mer hållbar infrastruktur, saknas de konkreta reformer som behövs.

    Såväl nya prognosmetoder som finansiering av beteendeförändring skulle kunna bli verklighet genom att regeringen i sitt regleringsbrev till Trafikverket preciserar de förändringar som krävs. De kommande åren blir avgörande för om Sverige ska vara i framkant eller på efterkälken när det gäller hållbar infrastruktur och stadsplanering.

    Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott och klimatpolitisk talesperson.

Stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier

Jag skriver med Malin Björk (V) om att regeringen måste driva högre klimatmål på EUs toppmöte imorgon samt på miljörådet den 23 oktober. Läs hos Altinget eller nedan.

Stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier
Altinget, 2020-10-13

Som ett svar på den enorma folkliga mobiliseringen, inte minst av unga människor, runtom i Europa har EU-kommissionen utlovat krafttag för klimatet under den här mandatperioden. Ett av de viktigaste instrumenten från EU:s håll är förslaget till en helt ny klimatlag där EU ska slå fast sina målsättningar och göra dem bindande.

V och MP vill ha högre mål
EU-parlamentet har precis antagit sin ståndpunkt i frågan om en ny klimatlag. Snart förväntas också EU:s medlemsländer lägga fast sin förhandlingsposition. Miljöministrarna ska träffas den 23 oktober och tills dess måste Sverige ha landat i vilken förhandlingsposition vi ska ha.

En av den mest omdiskuterade och centrala delarna handlar om vilken målsättning EU bör enas om för att minska våra utsläpp av växthusgaser. Vänsterpartiet har lyssnat på vetenskapen och alla de medborgare som kräver att Parisavtalet ska respekteras. Därför är vårt förslag att EU måste minska utsläppen med 70 procent till 2030 jämfört med 1990 års nivåer.

I EU-parlamentet fick vi stöd från Miljöpartiet, medan de flesta andra svenska partier ställde sig bakom ett mål på 65 procent utsläppsminskningar till 2030.

”Varje procent räknas”
Tyvärr satte sig EU högern på tvären, och drev ner EU-parlamentets mål till 60 procent, vilket inte är tillräckligt för att klara klimatomställningen. Positivt är dock att EU-parlamentets mål är 60 procent i absoluta tal (det vill säga inte inkluderar några kolsänkor som kan räknas av) och att målet föreslås bli bindande, inte bara för EU som helhet utan också för varje enskilt medlemsland.

Det är viktigt att understryka att målen för våra utsläppsminskningar är långt ifrån en piruett med siffror. Det handlar om fullständigt vägledande beslut som kommer avgöra om vi klarar av att respektera Parisavtalet eller inte, om vi ska klara av klimatomställningen eller inte. Vi måste i siffror och konkreta mål se till att övrig lagstiftning, pengar och investeringar styrs i rätt riktning. Varje procent räknas.

Kan skada Sverigebilden
Nu går förhandlingarna om den europeiska klimatlagen in i nästa kritiska skede, där medlemsländerna måste enas om sin förhandlingsposition, för att sedan förhandla med EU-parlamentet. Här måste Sveriges regering göra som Danmark och i förhandlingarna kräva ett EU-mål på 65 procents utsläppsminskningar till 2030.

Om Sverige lägger sig på en lägre nivå skulle det kraftigt skada den internationella bilden av Sverige som ledande inom klimatomställning.

Att lägga sig på en lägre målsättning än 65 procent skulle också vara snudd på obegripligt, eftersom det uppenbarligen bör finnas en majoritet i riksdagen för att driva på för 65 procent-målet. I alla fall om vi följer hur de svenska partierna agerat i EU-parlamentet. Och vi får väl hoppas att partierna företräder samma politik vare sig de sitter i EU-parlamentet eller i riksdagen.

Ansvarig förhandlare i EU-parlamentet är dessutom svenska socialdemokraten Jytte Guteland som själv föreslog ett mål på 65 procent utsläppsminskningar till 2030. Det vore märkligt om svenska regeringen, med Miljöpartiet och Socialdemokraterna, skulle lägga sig på en lägre nivå.

Stå upp mot dinosaurier
Vi är många som vet att vi inte har råd att misslyckas med den europeiska klimatlagen. Det är här och nu den svenska regeringen måste ta strid tillsammans med andra nordiska länder för ett Europa som klarar klimatomställningen.

Vår förväntan är att S- och MP-regeringen inte sänker Parisavtalet och inte sänker klimatlagens mål. Gör som Danmark och stå upp mot klimatförnekare och dinosaurier i Europa och globalt. Ta ställning för 65 procent utsläppsminskningar till 2030.

Malin Björk (V)
EU-parlamentariker
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Klimatinvesteringsbank – bättre än omvägen via bankerna

Skriver idag i Altinget om regeringens förslag till s k gröna kreditgarantier. De 50 miljarder man tänker använda till detta, som ska kanaliseras via affärsbankerna, skulle ha gjort större nytta i en statlig grön investeringsbank. Läs mitt inlägg nedan eller här.

Klimatinvesteringsbank – bättre än omvägen via bankerna
Altinget 2020-09-17
Regeringen, C och L har enats om 50 miljarder kronor i så kallade kreditgarantier för klimatinvesteringar. En ”game changer” som finansmarknadsminister Per Bolund (MP) kallar det. Men frågan är om det är så mycket som ändras med dessa pengar? Hur mycket av pengarna kommer överhuvudtaget att användas? Och, skulle vi kunna få bättre nytta för pengarna?

Kreditgarantier göder bankerna
Det som definitivt inte är en speländrare är att regeringen återigen tillämpar principen om privata vinster och offentliga förluster. Vid presentationen av kreditgarantierna meddelade Per Bolund att det är banker och andra finansiella aktörer som ska kanalisera klimatpengarna. För nästa år anslår regeringen 10 miljarder kronor i garanti till bankerna och för år 2022 och 2023 ytterligare 40.

Det är mycket välkommet med pengar till klimatinvesteringar. Sverige har under decennier investerat för lite, i synnerhet i den rödgröna omställningen. Men problemet med kreditgarantierna är att pengarna inte direkt går till klimatet, utan omvägen via bankernas redan välfyllda kassavalv. Hade det inte varit bättre att använda pengarna till direkta statliga klimatinvesteringar?

Bolunds val ett mysterium
Jo, exempelvis genom en statlig grön investeringsbank, något Per Bolund förespråkat tidigare. Varför han inte lägger de 50 miljarderna på en klimatinvesteringsbank är för mig ett mysterium. Att en grön investeringsbank fungerar vet vi redan. Det bästa exemplet är den brittiska statliga gröna investeringsbanken ”UK Green Investment Bank”, som inrättades 2012 efter ett beslut av den dåvarande konservativa Cameronregeringen.

Mellan åren 2012 och 2017 investerade banken närmare 40 miljarder kronor i eget kapital i ett hundratal olika projekt, främst inom de tre huvudområdena: Havsbaserad vindkraft, energieffektivisering och avfallshantering. För varje pund som banken investerade mobiliserades ytterligare tre från externa källor, så i praktiken investerades över 150 miljarder kronor i klimatomställning. Investeringarna har bidragit till omfattande utsläppsminskningar – åtta miljoner ton endast för 2017 – och energieffektiviseringar, för att inte nämna skapandet av mängder nya gröna jobb.

Våren 2018 var jag i London och träffade en av förgrundsfigurerna i Green Investment Bank, Gavin Templeton. Han menade att ett av bankens främsta bidrag har varit att bana väg för investeringar, i synnerhet i havsbaserad vindkraft, som annars inte hade blivit av. ”Jag kan garantera att mycket av off-shore vindprojekten inte skulle ha byggts om inte banken hade lagt upp grundplåten. I dag har investeringskostnaderna rasat i Storbritannien och det kan vi till stor del tacka investeringsbanken för”, berättade Gavin Templeton när vi träffades i en skyskrapa i Londons bankdistrikt.

Danmark följer Storbritannien
En liknande satsning presenterades i Danmark i måndags där regeringen och samarbetspartierna har enats om att inrätta en klimatinvesteringsfond. ”Framtidsfonden”, som den kallas, förväntas på kort tid mobilisera över 100 miljarder danska kronor i klimatinvesteringar och skapandet av 27 000 nya gröna jobb. Fonden kommer att fungera snarlikt som en renodlad klimatinvesteringsbank.

Går till klimatet – inte till Wallenberg
Vad är då fördelen med en statlig grön investeringsbank i stället för att låta Handelsbanken, Swedbank, SEB med flera sköta utlåningen till investeringarna?

För det första: vi vet att investeringarna blir av. Det är nämligen det direktiv som vi skulle ge till banken och dess ledning.
För det andra: en statlig investeringsbank ska förstås vara solid och välskött, men behöver inte ha samma avkastningskrav som de svenska privata affärsbankerna.
För det tredje: avkastningen går tillbaka till bankens verksamhet, det vill säga nya klimatinvesteringar – inte i vinst till familjen Wallenberg.
För det fjärde: en statlig klimatinvesteringsbank skulle vara en garanti för goda investeringar och därmed kunna mobilisera stort externt kapital för att ytterligare öka investeringarna.

Klimatet är förloraren
Med en statlig grön investeringsbank skulle Sverige äntligen kunna höja tempot i klimatomställningen och göra det nödvändiga investeringarna. Vi skulle kunna ställa om transportsektorn, bostäder/lokaler, industrin och energiproduktionen i en aldrig skådad hastighet. Men för att göra de två liberala samarbetspartierna nöjda får Miljöpartiet nu i stället acceptera det sämre alternativet och gå omvägen via de privata affärsbankerna.

Det är dyrt, tidsödande och osäkert. Den största förloraren är klimatet.

Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Nu är rätt tid att satsa på kollektivtrafiken

Satsa på kollektivtrafiken. Jag skriver med Skånevänsterpartisterna Sara Svensson och Samuel Johansson om att kollektivtrafiken behöver mer pengar. I Skåne är det extra viktigt eftersom man där redan börjat dra in busslinjer och sparka chaffisar. Det leder till ökad trängsel och ökade utsläpp – inte rätt väg att gå. Läs vår debattartikel hos Kvällsposten eller nedan.

Nu är rätt tid att satsa på kollektivtrafiken
Kvällsposten 2020-09-08

Olika regioner har hanterat frågan om kollektivtrafiken under covid-19 på olika sätt. Infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) har uppmanat till att öka kapaciteten för att göra det möjligt för människor att hålla avstånd i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Samtidigt tappar regionerna sammanlagt en miljard kronor i månaden, enligt branschorganet Svensk Kollektivtrafik.

I storstadsregionerna Stockholm och Göteborg har det satts in extra turer på belastade linjer under tider när många reser och behållit grundutbudet för resande. I Skåne har tidiga morgonturer och kvällsturer dragits ner i ett försök att balansera budget. I rusningstid är det, liksom tidigare, trångt på turerna. De företag som anställer personal till kollektivtrafiken har svarat med att varsla anställda här i Skåne, medarbetare som nu inte bara ställs inför en tuff personlig situation, de behövs också kvar inom verksamheterna för resenärer och kolleger.

Med ett minskat resande minskar mycket riktigt inkomsterna, men smittrisken ökar med färre turer och överfulla bussar och tåg i rusningstrafik. Det utgör en risk för alla de som inte kan välja att resa på annat sätt och inte kan välja att arbeta hemifrån. Det utgör även en risk för alla de som arbetar inom kollektivtrafiken.

Över hela landet, inklusive i Skåne, finns stora planer på ett ökat kollektivt resande. Nu ekar det dock tomt i de kassaskåp som skulle försörja resandet fram till nästa års budget. 3 miljarder har utlovats från regeringen till regionerna för att kompensera för minskade intäkter. De har inte kommit än och är inte tillräckliga för att utveckla kollektivtrafiken framåt. Regeringen har varit snabb med åtgärder för att rädda flygindustrin med miljardstöd till SAS och pengar till regionala flygplatser, men järnväg och kollektivtrafik har inte fått stöd i alls samma omfattning. Vi i Vänsterpartiet har därför föreslagit att ytterligare 6 miljarder kronor utbetalas till regionerna för att stötta kollektivtrafiken.

De utlovade pengarna måste utbetalas snarast så att bussarna kan fortsätta att rulla, och extra medel måste tillkomma. Ingen ska behöva vara rädd för att smittas i kollektivtrafiken. Men det behövs mer pengar än så för att upprätthålla kapaciteten. Vi talar om 1 miljard kronor i månaden i uteblivna biljettintäkter för våra regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Med mer pengar till kollektivtrafiken kan våra regioner fortsätta att verka för ett ökat kollektivt resande. Vi befinner oss just nu i en pandemikris, men vi har en klimatkris som är ännu mer omfattande och långvarig. Ett ökat kollektivt resande och minskad bilism är en avgörande del i klimatomställningen.

En kris kan också vara en möjlighet. Under pandemin har miljontals människor kunnat uppleva hur ett liv också kan levas. Luftföroreningar har minskat i städerna, ljudet från bilismen har minskat, och människor slipper slösa bort tid i ringlande bilköer. Ledarna för många större europeiska städer har lovat sina medborgare att återstarten efter corona inte ska bli en återgång till trafikinfernon och luftföroreningar. Men vad görs i Sverige för att skapa hållbara resmönster efter corona?

Även i Skåne har trafiken gått ned kraftigt. Nu när våra ekonomier kommer att återstartas står vi inför ett vägval; återgå till som förr med massbilism, buller och fortsatta utsläpp eller bygga hållbara städer där en välfungerande kollektivtrafik och satsningar på gång och cykel är huvudspåret. Självklart ska vi bygga ett hållbart Skåne med en bra kollektivtrafik för alla.

Kollektivtrafiken behöver stöd nu och byggas ut inför framtiden. Både för att hantera pandemin och för att hantera klimathotet som alltjämt överskuggar vår värld.

Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och ordförande riksdagens trafikutskott

Sara Svensson (V)
Regionråd i opposition i Region Skåne

Samuel Johansson (V)
Ersättare i kollektivtrafiknämnden Region Skåne