Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in

Jag skriver i Aktuell Hållbarhet om att Sverige måste värna vår skattenedsättning för förnybara hållbara drivmedel. Dags att ta strid i Bryssel. Tillsammans med Anna Grönlund, Sveriges bussföretag och Tina Thorsell Transportbolagen. Läs där eller nedan.

Fossilfria transporter kan tvingas bromsa in
Aktuell hållbarhet, 2020-03-06
Trots att både Sverige och EU har ambitiösa mål om att minska transportsektorns användning av fossila drivmedel för att klara EU:s hållbarhetsmål riskerar nu regeringens tolkning av EU-regler att göra så att den svenska omställningen av transportsektorn backar. I Sverige har vi åtagit oss att minska våra utsläpp från transportsektorn med minst 70 procent till 2030. Det är ett mycket ambitiöst mål. EU:s hållbarhetsmål innebär att EU:s samlade utsläpp ska minska med 20 procent till 2020 och med 40 procent till 2030 jämfört med 1990. Det europeiska rådet har dessutom ställt sig bakom målet att EU ska minska utsläppen av växthusgaser med mellan 80–95 procent till 2050, varav minst 80 procent inom regionen. För att vi ska nå våra svenska och europeiska åtaganden behöver stora omställningar av transportsektorn göras, och här kan förnybara drivmedel spela en mycket viktig roll. Bussar i linjetrafik är i sammanhanget ett föredöme, där mer än 90 procent av resorna görs med förnybara drivmedel eller el.

Fördelarna med förnybara drivmedel är stora. En en av dem är att det går att tanka biodrivmedel som HVO och RME i fordon som ursprungligen är byggda för drivmedel som fossil diesel. Det innebär att transportföretag inte behöver köpa nya fordon för att ställa om. Precis så har exempelvis många bussföretag gjort. Det har bidragit till det faktum att Stockholm blev den första huvudstaden i världen vars kollektivtrafik är 100 procent fossilfri. Även åkeribranschen använder allt mer biobränsle i sitt omställningsarbete.

Efterfrågan på biodrivmedel är redan i dag hög men oklara politiska villkor hindrar producenterna från nödvändiga investeringar. I dag finns både befintlig produktion och planer på att bygga fler anläggningar för produktion av förnybara drivmedel i Sverige men även i vårt grannland Finland. Det gynnar producenter inom svenskt jord- och skogsbruk att ytterligare utveckla sin verksamhet för framtida hållbar produktion. Produktion och utveckling av förnybara drivmedel är och kan förbli en svensk paradgren. Vi har tekniken, forskningshöjden och råvarorna. Och en ökad produktion av förnybara drivmedel behövs i takt med att flera av EU:s medlemsländer inför kvotpliktssystem, det vill säga modeller för att tvinga fordonsägare att blanda förnyelsebart i fossilt. Den svenska regeringen införde exempelvis i juli 2018 reduktionsplikt. Utvecklingen är positiv, men kan med nuvarande produktionsvolymer innebära att det blir brist på biodrivmedel inom EU inom en snar framtid.

Nu hotas emellertid våra svenska satsningar på förnybara drivmedel. EU-kommissionen har meddelat att det undantag Sverige har till 2020 från beskattning av ren etanol, biodiesel och biogas inte kommer förlängas eftersom det är i strid med EU:s statsstödsregler. Den svenska regeringen verkar acceptera denna slutsats och verkar inte intresserad av att undersöka alternativa tolkningar.

Skulle vi tvingas lägga full skatt på förnybara drivmedel skulle priset vid pump bli flera kronor dyrare per liter och kollektivtrafik, varutransporter och privatresenärer åkerier och privatpersoner skulle få svårare att fortsätta att tanka förnybart. Kostnaderna bara för bussar i upphandlad kollektivtrafik skulle öka med 1 miljard kronor per år, alternativt om bussbranschen i stället övergår till fossila drivmedel ökar utsläppen med 1,5 miljoner ton årligen. Det här skulle vara dödsstöten för svenskproducerade förnybara drivmedel. Att nå klimatmålet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till senast 2030 skulle bli mycket svårt.

Den svenska transportnäringen är utsatt för hård konkurrens och med högt ställda krav om att minska sina utsläpp. Tillgången på biodrivmedel samt beskattningen av dem är därför avgörande för omställningen mot fossilfrihet. Därför måste regeringen nu:

Säkerställa att det svenska undantaget för beskattning av biodrivmedel förlängs efter 2020.

Verka för moderna statsstödsregler som inte motverkar goda ambitioner på andra viktiga politikområden, inklusive Kommissionens egna klimatinitiativ Green Deal.

Verka för att det finns hållbara råvaror för biodrivmedel. Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Se och satsa på de möjligheter Sverige har med att producera och utveckla hållbara biodrivmedel som en viktig del för transportsektorn att minska sina utsläpp.

Jens Holm,
ordförande riksdagens trafikutskott (V)

Anna Grönlund,
branschchef Sveriges Bussföretag

Tina Thorsell,
näringspolitisk chef Transportföretagen

Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri

Jag skriver om avgiftsfri kollektivtrafik tillsammans med vår gruppledare i Knivsta. Läs nedan.

Kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri
UNT, 2020-03-06
Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, skriver .

Årets vinter har i praktiken varit snöfri söder om Uppsala. 2019 var det varmaste året någonsin, och åren dessförinnan slogs också värmerekord. Australien har plågats av de värsta bränderna i mannaminne. Vi är den första generationen att tydligt drabbas av klimatkrisen, men också den sista att verkligen göra något åt den.
Enligt forskarna har vi högst 10 år på oss att uppnå de bindande målen i Parisavtalet. Medan vissa länder, partier och individer tror att det går att fortsätta som tidigare tar Vänsterpartiet avtalet på fullt allvar.

Redan 2012 beslutade Vänsterpartiets kongress att ta fram ett ekonomiskt ekologiskt program och på kongressen 2016 antogs punktprogrammet, med de inledande orden ”Klimatförändringen innebär en allvarlig och akut utmaning. Men den innebär också en historiskt unik möjlighet att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle, där social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för ekologiskt hållbara gränser.”

En kommun likaväl som ett land kan gå före och visa vad som går att göra. I Knivsta har V lagt fram både egna förslag och gemensamma med MP. Så har Gredelby hagar och Trunsta träsk blivit naturreservat – en viktig lunga mitt i kommunen på kort avstånd för många Knivstabor. Så har kommunen antagit en koldioxidbudget i vilken det beskrivs vad kommunen behöver göra för att klara vår del av Parisavtalet. En stor del handlar om transporter och behovet att ställa om till ett mer hållbart resande.

Det är upprörande och oacceptabelt att taxorna för kollektivtrafiken ökat med över 40 procent de senaste tio åren, tre gånger mer än den allmänna prisökningen. Vänsterpartiet budgeterar både lokalt och nationellt för en billigare kollektivtrafik. Vårt mål är att kollektivtrafiken ska vara avgiftsfri och en del av den allmänna välfärden. Runt om i världen pågår intressanta reformer med fri kollektivtrafik; franska Dunkerque, Luxemburg och Estlands huvudstad Tallinn för att nämna några exempel.

Vänsterpartiet vill kraftigt öka andelen transporter och resor som är hållbara för klimatet och miljön. Därför driver vi på för ökade investeringar i nya järnvägar och förbättrat underhåll av banorna. Det är oroande att Trafikverket konstaterar att vi med nu gällande beslut och styrmedel inte kommer att klara klimatmålet om minst 70 procents minskade utsläpp från transportsektorn till 2030.

Järnvägssystemet i Sverige är idag uppsplittrat på en mängd privata och statliga aktörer som strävar efter maximal vinst. Det har lett till minskat helhetsansvar och långsiktighet och bidragit till stora problem i tågtrafiken. För att stoppa tågkaos med ofta förekommande förseningar vill vi istället skapa ett sammanhållet modernt järnvägssystem för störst samhällsnytta.

Järnvägsunderhållet behöver förstatligas och SJ bör få ökat ansvar för tillgänglig tågtrafik på stambanorna. Det ökar utrymmet för SJ att bedriva trafik på sträckor som inte är lönsamma i sig men som är det i kombination med andra. Att privata operatörer kan plocka russinen ur kakan på lönsamma sträckor motverkar förutsättningarna för klimatsmart resande i andra delar. Möjligheten att resa klimatsmart och billigt ska vara i fokus, inte vinstmaximering.

Transporter står för ungefär en tredjedel av klimatutsläppen i Sverige. Genom att fler resenärer och mer gods färdas på järnväg istället för på vägarna kan utsläppen minska. Därför måste de hållbara resealternativen göras ekonomiskt attraktiva för resenärer och företag. Samtidigt måste SJ få ett nytt uppdrag. Idag fungerar SJ i princip som vilket bolag som helst och har avkastningskrav till staten. Vänsterpartiet anser att avkastningskravet ska tas bort och att pengarna istället bör återinvesteras för att uppnå förbättrad service och sänkta biljettpriser. Det är dags att ta persontransporternas klimatpåverkan på allvar och sätta resenärernas intressen först.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott
Christer Johansson (V), gruppledare Knivsta

Inför nolltaxa i kollektivtrafiken

Med anledning av införandet av avgiftsfri kollektivtrafik i Luxemburg har jag nedanstående debattartikel i Sydsvenskan. Läs där eller nedan. Jag medverkade också i Godmorgon världen i samma ämne igår (1/3). Lyssna på klippet här.

Inför nolltaxa i kollektivtrafiken. Det förenar ökad rättvisa med miljöinsatser
Sydsvenska dagbladet, 2020-02-29
I Skåne kostar ett månadskort 1199 kronor, och en enkelbiljett 27 kronor. I andra delar av landet är det ännu dyrare att resa kollektivt. Under de senaste tio åren har priset för att resa kollektivt ökat med 43 procent i Sverige, över tre gånger mer än den allmänna prisökningen. Dessutom är det inte helt enkelt att resa kollektivt. Det finns en uppsjö av zoner och prisnivåer. Priset i sig och betalningssystemen stänger ute människor från kollektivtrafiken.

I morgon, den 1 mars, blir Luxemburg det första landet i Europa som gör kollektivtrafiken avgiftsfri. Jag hoppas att det kan inspirera Sverige. Det finns många fördelar med att låta alla få samma tillgång till buss eller pendeltåg. Framför allt blir kollektivtrafiken en samhällsservice som andra, i likhet med skola och sjukvård. Krångliga biljettsystem, spärrar och kontroller försvinner, något som gör att människor både sparar tid och pengar.

Transportsektorn står idag för en tredjedel av Sveriges totala utsläpp och en stor del kommer från bilar. Att resa kollektivt är klimatsmart. 90 procent av alla resor med kollektivtrafiken i Sverige sker med förnybara drivmedel eller el. Därför borde nolltaxa vara en bärande del i den klimatomställning som måste ske. Att göra det gratis att resa kollektivt gör det lättare att lämna bilen.

Men självklart gör inte gratis kollektivtrafik ensamt att fler reser kollektivt. Politiker på olika nivåer behöver avsätta pengar för fler bussar och tåg, skapa bättre service som gratis wifi och servicevärdar istället för kontrollanter och överlag höja kollektivtrafikens status. Det är fullt möjligt om kollektivtrafiken prioriteras. Pengar finns. De senaste femton åren har skatterna i Sverige sänkts med över 100 miljarder kronor. Att införa nolltaxa och samtidigt bygga ut kollektivtrafiken skulle kosta långt mycket mindre än så. Det är också viktigt att komma ihåg att kollektivtrafiken redan idag finansieras ungefär till hälften via skatteintäkter. Varför inte löpa linan ut – låta kollektivtrafiken till 100 procent finansieras via skatten?

Så resonerade politikerna i Estlands huvudstad Tallinn, när de 2013 gjorde kollektivtrafiken avgiftsfri. Genom ökade skatteintäkter och kraftigt höjda p-avgifter kunde världens första nolltaxa i en huvudstad finansieras. Effekten är så positiv att Estland nu överväger att göra som Luxemburg och införa nolltaxa i kollektivtrafiken i hela landet.

Alla barn och unga har rätt till kostnadsfri utbildning. Blir du sjuk får du vård. Lånar du en bok på biblioteket är det utan kostnad. Det är tjänster som vi alla finansierar gemensamt i samhället. Nolltaxa för kollektivtrafik bygger på samma princip. I ett civiliserat och modernt samhälle har alla samma möjlighet att resa.

Nolltaxa förenar ökad rättvisa med miljöinsatser som bidrar till att rädda planeten.

Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott.

Klimatet behöver handling – inte nya utredningar

En handlingsplan borde fokusera på just handling – inte nya utredningar. Jag skriver på DN-debatt om regeringens handlingsplan för klimatet. Läs där eller nedan.

Klimatet behöver handling – inte nya utredningar
DN-debatt, 2019-12-23
Regeringen har med stöd av Centerpartiet och Liberalerna lagt fram sin klimatpolitiska handlingsplan för den här mandatperioden. Det är bra att man så tydligt trycker på att alla politikområden måste verka för att klimatmålen nås, men det är inget nytt. Det var vad vi enades om i miljömålsberedningen redan 2017 och som sedan stipulerades i klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket året därpå. Regeringen har med andra ord haft rätt gott om tid på att se till att alla politikområden ska dra åt samma håll.

En handlingsplan borde fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. Paradnumret om att klimatanpassa alla politikområden ska till exempel utredas i ytterligare 2,5 år. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta de löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum. Och tid är en bristvara i klimatpolitiken.

Regeringen skulle redan nu ha kunnat ge våra statliga myndigheter och gemensamt ägda bolag instruktioner att tydligt verka för att klimatmålen ska nås. Jag tänker på styrningen av Vattenfall eller att SJ:s ägardirektiv borde ändras så att bra service och låga biljettpriser överordnas ensidig vinstmaximering, att Försvarsmakten ska sluta motarbeta vindkraft eller att Swedavia ska sluta verka för ökat flygande till och från Arlanda.

Regeringen skulle kunna agera här och nu även på andra områden. Regeringen vill exempelvis utreda så kallade konsumtionsbaserade utsläppsmål, det vill säga att hitta mål och styrmedel för att minska klimatbelastningen av vår konsumtion. Här hade regeringen kunnat lägga fram förslag för minskad köttkonsumtion och satsningar på växtbaserad kost. Det är ett konkret exempel på hur utsläppen från vår konsumtion skulle kunna minska.

Jag hade också hoppats att regeringen skulle komma med skarpa förslag som förhindrade fortsatta investeringar i klimatskadlig verksamhet och en tydlig plan för hur klimatskadliga subventioner ska fasa ut. Men inget sådant har presenterats i handlingsplanen.

Det är också mycket bekymmersamt att regeringen fortsatt anser att det är acceptabelt med investeringar i nya motorvägar med ökad vägtrafik som konsekvens. Jag saknar inte minst kraftfulla åtgärder inom transportsektorn och åtgärder för ökad klimaträttvisa.

Däremot är det bra att regeringen äntligen insett att vi behöver en infrastrukturplanering som ska hålla sig inom våra klimatmål. Men detta behöver korrigeras redan i innevarande infrastrukturplanering. Vi behöver också snarast åtgärder för billigare och utbyggd kollektivtrafik. Det är hög tid att stärka järnvägens konkurrenskraft med ökade investeringar och införa avståndsbaserad beskattning av lastbilstrafiken.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i handlingsplanen finns ingen beräkning för hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

Det är positivt att klimatplanen nu landat hos riksdagen som en proposition. Då kan alla riksdagsledamöter som vill bidra till förbättringar göra det i form av motioner. Det är något vi i Vänsterpartiet kommer att göra. För det är politisk handling – inte nya utredningar som räddar klimatet.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

Europas Green Deal ser ut att bli en besvikelse

Skriver i ETC med Malin Björk och Elin Segerlind om EUs förslag till en ny grön giv. Hur ambitiöst är egentligen förslaget? Enligt den information vi har hittills blir det långt ifrån tillräckligt. Därför föreslår vi hur EU ska kunna ställas om på riktigt. Läs vår artikel där eller nedan.

Europas Green Deal ser ut att bli en besvikelse
ETC, 2019-12-10
Vid lunchtid på onsdag presenterar EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans den här mandatperiodens absolut viktigaste reformpaket, The European Green Deal, den europeiska gröna given. Tanken är att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel. Det är en bra och nödvändig ambition. Det handlar om inget mindre än vår planets överlevnad och att vi i Europa, världens rikaste världsdel, självklart måste gå före.

Forskarna har gett oss politiker runt tio år för att drastiskt minska våra utsläpp, annars kommer vår jord att skadas så allvarligt att den inte kommer att kunna återställas. Miljontals fler arter kommer att försvinna, miljontals fler människor kommer att tvingas fly från sina hem på grund av stigande havsvattennivåer, torka eller annat extremväder. De enda som inte ser allvaret i situationen är de rena klimatförnekarna på yttersta högerkanten och kärnkraftshögern som sätter storföretagens vinstintressen före allt annat. Dessa krafter vill helst inte göra någonting utan bara puttra på som vanligt.

De som däremot ser ett tydligt behov av att vi politiker tar vårt ansvar är en samlad och till stor del ung, global klimatrörelse. Vi i Vänsterpartiet tar forskarnas rapporter och klimatrörelsens krav på största allvar. Vi vet att ska vi klara omställningen till ekologiskt och socialt hållbara samhällen så kan vi inte fortsätta som vanligt. Vi behöver göra stora, grundläggande förändringar, också i ekonomin.

Vänsterpartiet har länge gått före för en politik för klimatet och för ökad rättvisa. Det politiska arbetet måste fortsätta med full kraft under många år. Samtidigt är det just nu, när EU presenterar sina huvudsakliga instrument och åtgärder för klimatet, som vi har en av de viktigaste möjligheterna att påverka vår framtid.

Vi i vänstern har varit tydliga i våra krav för en rättvis klimatomställning. Här är de fem viktigaste punkterna som vi anser att den europeiska gröna given måste innehålla:

Bindande mål på 70 procents minskade utsläpp till 2030 och nollutsläpp till 2040, samt kompletterande mål för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Med ambitiösa mål blir det tydligt att vi måste utforma ny politik och nya instrument, inte bara justera i marginalen. Kommissionen har hittills föreslagit en 50-procentig minskning av utsläppen till 2030. Det är på tok för lågt och lever inte på långa vägar upp ens till målen i Parisavtalet. De hittills läckta dokumenten visar att kommissionen tyvärr inte kommer att presentera några höjda ambitioner på onsdag.

En plan för att fasa ut de miljö- och klimatskadliga EU-subventionerna. Europeiska investeringsbankens beslut att inte längre subventionera fossil energi är ett steg i rätt riktning. Nu behövs en konkret handlingsplan för hur utfasningen, även av fossilgasen, ska gå till. Enbart europeiska flygresor subventioneras idag med 300-400 miljarder kronor per år, enligt EU:s egna miljöbyrå EEA.

Satsningar på ökad jämlikhet och rättvisa. Samhällen som hänger ihop klarar stora utmaningar och förändringar, medan samhällen med stora orättvisor dras isär och ökar grogrunden ytterligare för klimatförnekande, högerauktoritära rörelser. En rättvis klimatomställning kräver därför specifika insatser i till exempel kolregioner, men det kräver också en förändring av EU:s budgetramar och en ny ekonomisk politik. Klimatomställningen kräver tveklöst massiva offentliga investeringar i utökade tågförbindelser, förnybara energikällor, energieffektivitet och ett hållbart jordbruk. EU:s ekonomiska tvångströja i form av åtstramningspolitik sätter idag stopp för dessa nödvändiga satsningar.

Fokus på de stora företagens utsläpp. Idag står 100 storföretag för 70 procent av världens samlade utsläpp. Då duger det inte att, som i de läckta dokumenten, prata om att ”utvärdera behovet av lagstiftning om hållbart företagande.” EU måste våga ifrågasätta och sätta stopp för de största miljö- och klimatbovarna. En klimatpolitik som genomsyrar även områden som handeln och investeringspolitiken, jordbrukspolitiken, energi- och transportsektorn.

Alla investeringar och beslut på EU-nivå måste bidra till att få ner utsläppen. Alla EU:s handelsavtal måste till exempel innehålla bindande miljö- och klimatklausuler och inga avtal ska tecknas med länder som inte skrivit under Parisavtalet. Det ska vara minst lika allvarligt att inte följa regler om hållbarhet som regler om konkurrens.

Det dramatiska med klimatförändringarna och det vetenskapen ställer oss inför är att det inte finns utrymme för ’business as usual’. När kommissionen presenterar sin gröna giv måste de välja sida. Antingen tror de på vetenskapen och satsar allt de har, eller så väljer de att låtsas att vi bara behöver ompaketera befintliga satsningar och göra mindre justeringar.

Om kommissionen presenterar en handlingsplan som inte levererar det som krävs måste vi agera. Det kommer vi att göra i riksdagen gentemot S- och MP-regeringen, som har stor möjlighet att kräva tuffare åtgärder. Det kommer vi att göra i EU-parlamentet genom att bilda progressiva allianser med alla de krafter som vill se en ambitiösare klimatpolitik. Och det kommer vi att göra tillsammans med alla rörelser och krafter utanför parlamenten, i Sverige och runtom i Europa. Tillsammans måste vi sätta press på att politiken rättar sig efter planeten, inte tvärtom.

Malin Björk (V) EU-parlamentariker
Jens Holm (V) Klimatpolitisk talesperson
Elin Segerlind (V) Miljöpolitisk talesperson

Det är nu eller aldrig – flygets utsläpp

Jag skriver till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) idag med anledning av luftfartsorganet ICAOs generalförsamling, som inleds idag. Läs på Altinget eller nedan.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth,
Altinget 2019-09-24

Bäste Tomas Eneroth,
Nu inleds det internationella luftfartsorganet, ICAO:s, toppmöte i Montreal, Kanada. Du kommer vara på plats och representera Sverige. När vi diskuterade flyget och dess utsläpp senast i riksdagen var vi båda överens om att skarpa åtgärder måste till för att flygets utsläpp snabbt ska minska.

Fördubblade utsläpp
Även om flygandet glädjande nog har minskat något i Sverige, går utvecklingen i världen inte åt rätt håll. Utsläppen från världens flygande har fördubblats de senaste 20 åren. Hade flygindustrin varit ett land hade det varit en av världens tio värsta utsläpparländer. Trots det saknas det nästan helt och hållet beslut om hur flygets utsläpp ska minska.

I Sverige har vi infört en flygskatt, det är bra. Och i EU ingår inrikesflyget i handeln med utsläppsrätter. Men detta räcker inte på långa vägar för att hindra de snabbt växande utsläppen från flygindustrin.

Miljarder i skattebefrielse
Ett skäl till flygets framväxt är att flygsektorn inte betalar för sina miljökostnader. Världens länder håller flyget under sina armar på olika sätt. Den största subventionen till flygindustrin är att flyget inte betalar skatt på sitt bränsle. I Sverige handlar det om flera miljarder i subvention till ökat flygande och i EU kostar flygets skattebefrielse 200–300 miljarder kronor årligen i form av förlorade skatteintäkter. Genom att flyget är skattebefriat blir biljettpriser ofta låga och människor lär sig att flyga istället för att ta tåget. Det här är helt orimligt från ett klimatperspektiv.

Avtal från 1944 försvårar
Flygets skattebefrielse går att datera tillbaka till den så kallade Chicagokonventionen från 1944, som säger att flygbränsle inte får beskattas. Den överenskommelsen gjordes långt före Parisavtal och klimatmedvetenhet och framstår i dag som totalt obsolet. Chicagokonventionen lyder under ICAO, därför är det så viktigt att avskaffandet av skattebefrielsen lyfts just där.

Det är här du kommer in i bilden, Tomas Eneroth. På toppmötet har du chansen att klart och tydligt uppmana alla länder att verka för att flygets skattebefrielse snarast möjligt ska tas bort. Dagens flygande hotar planetens överlevnad. Att se till att flyget betalar skatt på sitt bränsle skulle vara ett första viktigt steg mot minskade utsläpp och att transportslag som tåget ska kunna få spela en viktigare roll för våra transporter.

Det är nu eller aldrig, Tomas Eneroth. Kommer du tala till världens länder och kräva att flyget ska betala skatt för sitt bränsle?

Världen lyssnar.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Förbifart Stockholm är en klimatkatastrof

Vi skriver i ETC idag om klimatkatastrofen Förbifart Stockholm. Läs där eller nedan.

Förbifart Stockholm är en klimatkatastrof
ETC, 2019-09-18
Varför ska skattemedel gå till att ­stimulera ökad bilism? Befolkningen i Region Stockholm växer och för att nå klimatmålen måste bil­trafiken minska. Enligt Stockholmsöverenskommelsens prognos så måste biltrafiken öka för att med trängselavgifter finansiera den 45 miljarder dyra motorvägen Förbifart Stockholm. Hur ska Förbifarten finansieras om biltrafiken minskar? Vem ska betala om motorvägen blir ännu dyrare?

Om vi ska nå klimatmålen så måste fler ställa bilen och istället ta bussen, cykeln eller gå till jobbet. Vi vill använda de 45 miljarderna till att bygga ut kollektivtrafiken. Då skulle vi få en modern, klimat­smart och tillgänglig kollektivtrafik i världsklass. Vi vill se en kraftig utbyggnad av spår, fler snabb­ussar samt bättre cykelbanor. En väl utbyggd kollektivtrafik minskar utsläppen, kortar bilköerna och ger bättre luftkvalitet.

Fler trafikforskare slår fast att det inte går att bygga bort bilköer. Tvärtom så leder fler motorvägar till fler bilar. Enligt Trafikverkets prognos så kommer biltrafiken att öka med 49 procent till år 2030. Samtidigt har vi bundit oss vid klimatmål som kräver en kraftig minskning av biltrafiken med 20-25 procent till år 2030. Det går inte ihop.

I dag står bilisterna för 90 procent av utsläppen från arbetspendling samtidigt är det resenärer inom kollektivtrafiken som allra mest drabbas av förseningar. Majoriteten av stockholmarna föredrar nya pendel- och tunnelbanelinjer framför Förbifart Stockholm enligt en undersökning av Demoskop. Åtta av tio vill se mer kollektivtrafik och cykelvägar för att lösa stadens trafikproblem, enligt DN/Synovate.

Alla tjänar på en kraftig utbyggnad av kollektivtrafiken. Om vi samtidigt sänker priset på SL-kortet eller gör det avgiftsfritt så kommer fler att välja det som är bäst för klimatet.

Just nu står delar av bygget av Förbifart Stockholm stilla eftersom företaget som byggde på Lovön inte kunde garantera säkerheten för sina anställda. Trafikverket bröt kontraktet och nu har det italienska bolaget stämt Trafikverket och kräver ett skadestånd på 836 miljoner kronor.

De har redan sprängt tunnlar och berett mark. Vi kan använda bergrum till andra aktiviteter som bibliotek, livescener och replokaler. En modern storstad måste ge plats för både kollektivtrafik och kultur.

Nu är det dags att den blågröna majoriteten i Stadshuset och Region Stockholm lyssnar på väljarna och satsar på mer kollektivtrafik istället för på motorvägar. Egentligen håller MP med oss. De skriver på sin hemsida: ”Miljöpartiet anser fortfarande att Stockholm behöver mer och bättre kollektivtrafik, inte fler motorvägar.”

Jens Holm (V) Klimatpolitisk tales­person och riksdagsledamot

Anna Sehlin (V) Regionråd i opposition i Region Stockholm

Regeringen måste ingripa mot elsparkcyklarna

Jag svarar på ett inlägg om elscootrar i Dagens Nyheter. Läs det där eller nedan.

Regeringen måste ingripa mot elsparkcyklarna
Dagens Nyheter, åsikt, 2019-08-27
Sonja Forward och Krister Spolander (DN 27/8) kräver bättre ordning på elsparkcyklar, bland annat att de inte ska få köra på trottoarer. Jag kan inte annat än instämma. Användandet av elscootrar sprider sig lavinartat i Sverige. Bara i Stockholm finns numera sju olika bolag som hyr ut elscootrar. Den snabba etableringen har bland annat kunnat göras utan krav på tillstånd. För mig är detta obegripligt och strider mot normalt förfarande i Sverige. Vilken annan kommersiell verksamhet får erbjuda sina tjänster med tusentals fordon på en begränsad stadsyta utan kostnad eller ens krav på tillstånd?

Det som är en frihet att tjäna pengar för Voi, Lime, Tier m fl har nu blivit en begränsning för alla andra som vill ta sig fram i våra städer på ett tryggt och städat sätt, inte minst för de med ett funktionshinder.

Vi kan inte stillatigande se på när alltfler skadas och människor begränsas i stadsmiljön av kommersiella företags drift att tjäna pengar på elscootrar. Våra lokalpolitiker borde ställa krav på tillstånd samt vid behov agera med stöd i lokala ordnings- och trafikföreskrifter. Att göra en frivillig avsiktsförklaring med några av bolagen, som det blågröna styret gjort i Stockholm, är inte tillräckligt. Det kan vem som helst erfara som vistas i centrala Stockholm.

Men vi behöver också agera på nationell nivå. Elscootrarna får i dagsläget köra på våra trottoarer (om de håller ”gångfart”) eftersom de är definierade som cyklar. Därav kommer också att det inte finns någon åldersgräns eller allmänt krav på hjälm. Vi behöver därför en klassificering av elscootrarna till en egen fordonskategori. Det skulle underlätta reglering och kontroll av verksamheten, bl a så att scootrarna inte kan vistas på trottoarer.

Vi i Vänsterpartiet kommer att agera både nationellt och lokalt för en bättre ordning. Dagens elscooterkaos har gått överstyr och fordrar skyndsamt och kraftfullt politiskt agerande.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Regeringen borde rädda Lysekilsbanan

Jag skriver ett kort svar på en insändare i Dagens Nyheter om Lysekilsbanan, som behöver räddas. Läs hos DN eller nedan.

Regeringen borde rädda Lysekilsbanan
Dagens Nyheter, 2019-06-18
Jag instämmer med Mats Fägerquist (DN Åsikt 11/6) att det vore förödande om Lysekilsbanan lades ned. Precis som Fägerquist skriver finns det intresse av att transportera stora mängder gods på räls till och från hamnen och industriklustret i Lysekil. Det finns också en underutnyttjad potential i att transportera personer inte bara på Lysekilsbanan, utan även på den befintliga järnvägen som finns längs Bohusbanan från Göteborg till Strömstad.

Dessvärre illustrerar exemplet med Lysekilsbanan hur styvmoderligt Trafikverket och regeringar länge behandlat lokala och regionala järnvägsbanor. Genom att under många år inte skjuta till medel för nödvändigt basunderhåll ställs banorna för fäfot, hastigheter måste dras ned, kapacitet minskas och tillslut har förfallet gått så långt att Trafikverket anser att de inte längre är samhällsekonomiskt försvarbara.

Vi har sett liknande exempel från nämnda Bohusbanan samt Inlandsbanan i Norrlands inland och Karlsborgsbanan mellan Skövde-Karlsborg. Den sistnämnda har redan stängts av. Nedläggningarna görs ofta utan ordentliga konsekvensanalyser från Trafikverkets sida, vare sig samhällsekonomiskt eller ur ett klimatperspektiv.

Detta är helt uppåt väggarna. Vi behöver transportera både mer gods och personer på järnväg i stället för väg. Detta borde vara extra prioriterat givet det akuta klimatnödläge som råder.

Därför instämmer jag i kravet på ett stopp mot nedläggning av järnvägar. Fokus borde läggas på att så långt som möjligt öka de klimatsmarta spårbundna transporterna. Jag kommer fortsätta att driva frågan gentemot Trafikverket och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S).

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Orimligt med ökade banavgifter

Jag skriver i Transportnytt. Se nedan.

Orimligt med ökade banavgifter
Transportnytt 1/2019
Vi som arbetar med transport- och miljöfrågor kommer att ha särskilt mycket att göra under 2019. Här är några av de frågor som jag särskilt ser fram emot att ta mig an.
Sveriges helt unika klimatlag trädde i kraft för exakt ett år sedan. Kopplat till lagen finns utsläppsminskningsmål om att våra utsläpp i praktiken ska vara noll senast 2045 och redan 2030 ska transportsektorn ha minskat utsläppen med minst 70 procent.

I dagsläget ligger vi inte i fas med det målet och mycket mer måste göras. Elektrifiering, mer gods på vatten och på räls, kraftigt ökad kollektivtrafik, satsningar på cykling, förnybara drivmedel, elvägar och åtgärder för ett förändrat beteende där vissa resor helt enkelt avstås är några konkreta reformer som kan hjälpa oss att nå det målet. Det här kommer inte ske av sig självt utan fordrar politiska beslut och ett gott samarbete med branschen.

2019 blir också året då den nationella godsstrategin på allvar ska rullas ut och ett antal frågor måste få sina svar. Hur ska vi flytta över godstransporter till järnväg och sjöfart? Hur ska branschen hitta lösningar för att öka fyllnadsgraden på fordonen? Hur öka järnvägstransporterna samtidigt som underhållet kraftigt förbättras?

Ska vi kunna transporterna mer gods på järnväg och till sjöss måste de ökade avgifterna (banavgifter, farleds- och lotsavgifter) stoppas, eller i grunden kompenseras för.

Det är inte rimligt att den ena dagen tala om hållbara godstransporter för att nästa straffa ut dessa med orimligt höga pålagor. Här krävs förändringar skyndsamt.

Den nationella investeringsplanen för infrastruktur som sträcker sig fram till 2029 med en budget på 700 miljarder kronor rullas nu ut på allvar.

Planen innehåller mycket bra, men fortfarande är det för lite pengar i planen och många viktiga projekt startar för sent. Jag hoppas att vi i riksdagen kan skynda på en del av projekten.

Jag hoppas också att 2019 blir året då partierna äntligen kan komma överens om att bygga höghastighetsbanor i Sverige. Utbyggnaden måste ske skyndsamt och genom lånefinansiering för att banorna inte ska konkurrera med andra viktiga investeringar. Med höghastighetsbanor frigör vi också nödvändigt utrymme för godstrafik på befintlig stambana.

Det här är ett axplock av några viktiga frågor som vi i riksdagens trafikutskott kommer att hantera under 2019. Och då har jag bara nämnt det som rör transport och miljö. Andra viktiga frågor för utskottet under 2019 blir: Ingen lönedumpning och sund konkurrens inom åkeribranschen, ordning och reda på taxiområdet, EUs mobilitetspaket, postfrågor, digitalisering, utrullningen av 5G-nätet, sommartid eller inte och EUs signalsystem ERTMS (som vi bör avvakta med).

Att se till att vi får en transportsektor som tar sitt sociala ansvar och ansvar för kommande generationer är min övergripande målsättning som ordförande i riksdagens trafikutskott.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott