Bromma måste läggas ner utan en utbyggnad av Arlanda

Vi skriver i tidningen Syre om att Bromma flygplats måste läggas ned, och det finns inget behov av att bygga ut Arlanda. Läs vår artikel här eller nedan.

Bromma måste läggas ner utan en utbyggnad av Arlanda
Syre, 2021-05-02
I förra veckan kom beskedet att Bromma flygplats kan läggas ner. Tyvärr så verkar det som att regeringen med S och MP i spetsen vill ställa en utveckling av Arlanda som villkor för Brommas nedläggning. Men för klimatets skull så är det oerhört viktigt att flygtrafiken minskar, inte bara flyttas. Med brinnande klimatkris, nedåtgående flygtrend och dessutom vikande affärsnytta är det hög tid att lägga ner Bromma flygplats, och det måste göras utan en utbyggnad av Arlanda.

Innan pandemin slog till var över åtta av tio flygningar från Bromma flygplats inrikesresor, ofta till platser som lätt går att nå med tåg. Inrikesflyget började också minska redan 2018. Nu är det flera av de flyglinjer som ligger nere på grund av pandemin som inte kommer att återupptas. Och redan i september 2020 slog Swedavia själva fast att det inte är affärsmässigt motiverat att driva Bromma flygplats vidare.

Det är faktiskt svårt att tänka sig bättre förutsättningar för en nedläggning av Bromma flygplats utan en utbyggnad av Arlanda. Att efter pandemin återigen uppmuntra klimatskadliga inrikesresor med flyg är helt orimligt. Men ändå så lyfter regeringen att kapaciteten på Arlanda måste säkras för att planerna ska kunna fortskrida. Det här verkar Miljöpartiet också vara helt tillfreds med och bara vi i Vänsterpartiet driver den tydliga linjen om avveckling utan utbyggnad.

Vad tycker då svenska folket? I en omfattande opinionsundersökning om inställningen till klimat- och pandemifrågor som Europeiska Investeringsbanken (EIB) lät utföra i höstas så framkommer det tydligt att attityderna till flyget förändras. Bland svenskarna i undersökningen så uppgav hela 79 procent att de kommer att resa mindre med flyg efter pandemin. 85 procent sa att de föredrar tåget för resor som är kortare än fem timmar, motsvarande siffra för EU-medborgare låg på 82 procent.

Flyget står för 4-5% av de globala utsläppen och svenskarna flyger 5-7 gånger mer än den globala genomsnittsmedborgaren. I vissa sammanhang lyfts att flygtrafiken kan anses vara en småskurk i det stora sammanhanget klimatbovar. Men hade flygsektorn varit ett land hade det varit världens sjunde största utsläppare och våra flygrelaterade utsläpp är idag lika stora som de samlade utsläppen från Sveriges personbilar. Det här måste förändras om vi ska ha en chans att nå målen i Parisavtalet och begränsa den globala uppvärmningen.

Nu har vi en möjlighet för en grön omställning och det är upp till oss politiker att ta tillvara på den. Det är dags att sluta subventionera flyget och börja investera i utbyggd järnväg, hållbara trafiklösningar och klimatsmarta bostäder. För marken vid flygfältet har stor potential att bli en helt ny ekostadsdel med minst 30 000, mycket efterlängtade, lägenheter i Stockholm.

Bromma flygplats måste läggas ner utan en utbyggnad av Arlanda, allt annat är att backa in i framtiden.

Jens Holm – klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet
Rikard Warlenius – klimatpolitisk talesperson Vänsterpartiet Stockholms stad
Anna Sehlin – regionråd och ledamot i trafiknämnden för Vänsterpartiet i Region Stockholm

Miljöhänsynen i skogen måste gå först

Jag skriver tillsammans med Malin Björk (V) och Elin Segerlind (V) om vikten av att vårda skogen bättre. Sverige har alldeles för länge låtit kortsiktiga produktionsintressen överordnas miljöhänsyn. Hög tid att ändra på det! Vårt inlägg är ett svar till Centerpartiet. Läs vårt inlägg på DN-debatt eller nedan.

Enkelspårigt låta produktionsintressena i skogen gå före miljöhänsynen
Dagens Nyheter debatt 2021-04-26

Ledande centerpartister hävdar att debatten om skogen och bioenergin är ”enkelspårig”. Detta med anledning av DN:s, som vi tycker, utmärkta artikelserie som belyst de stora brister i skogsbruket som finns i Sverige och andra länder. Frågan är naturligtvis extra aktuell nu när EU-kommissionen just lagt fram sitt förslag till lista på hållbara investeringar, den så kallade taxonomin. Där har den svenska regeringen framgångsrikt lobbat för att det svenska skogsbruket ska klassas som hållbart.
Men sanningen är att skogsbrukets påverkan på biologisk mångfald samt sociala och kulturella värden under lång tid skymts av ekonomiska intressen. Om det är något som varit enkelspårigt så är det just att miljöhänsynen varit underställd produktionsintressena i skogen.

Med sin artikel tydliggör Centern att partiets fokus är lika enkelspårigt. Enligt C förbättras skogens biologiska mångfald ständigt och det långsiktigt bästa vi kan göra för klimatet är att avverka skogen. Finns det något som enligt C ska förbättras så är det att äganderätten måste stärkas. Tyvärr verkar det också vara S- och MP-regeringens inriktning. Det svenska skogsbruket är enligt deras uppfattning redan hållbart. Vägen framåt är enligt dem stärkt äganderätt och ökad frivillighet för skogsägarna när det gäller skogsskyddet.

Det är en märklig hållning från partier som vill framstå som gröna. Den svenska skogen består till stor del av monokulturer och kalhyggen. Nyligen konstaterade både regeringen och Skogsstyrelsen att utvecklingen av miljömålet Levande skogar är negativ. Det beror bland annat på att skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas och att livsmiljöer för känsliga arter minskar. Över 2000 skogslevande arter hotas av utrotning eller har kraftigt minskat. Den enskilt största orsaken till det är det intensiva och ohållbara skogsbruket.

Vänsterpartiet är varken emot privat äganderätt eller inslag av frivillighet inom skogsbruket. Men hur våra skogar brukas angår oss alla. Fungerande ekosystem och bevarad biologisk mångfald är grunden för vår framtida välfärd. När skogen kan bidra till att motverka klimatkrisen måste det ske inom ramen för ekosystemens bärkraft. Det kan vara hållbart att nyttja bioenergi från restprodukter från skogen, men bara om vi bedriver ett ekologiskt hållbart skogsbruk och tydligt bokför klimatpåverkande utsläpp från biobränslen.

När skogsbolagen vill försvaga skogsskyddet och öka arealen produktionsskog som ett sätt att lösa klimatkrisen är det inte ett hållbart samhälle man försöker bygga i första hand. Det är ökad ekonomisk lönsamhet som eftersträvas. För att värna ett hållbart skogsbruk behövs regleringar. Skogsägare som bedriver hållbara skogsbruk ska inte missgynnas ekonomiskt jämfört med de som sänker ambitionerna på grund av bristande regelverk. Ett framtida hållbart skogsbruk är möjligt genom skärpt miljöhänsyn, stöd för omställning till kalhyggesfritt skogsbruk och ökat skydd för våra kvarvarande skogar med höga naturvärden.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

Elin Segerlind (V), miljöpolitisk talesperson

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend

Under pandemin har många upptäckt cykeln som ett bra och miljövänligt sätt att ta sig till jobbet. Låt oss fortsätta så. Jag, Anna Sehlin (V) och Rikard Warlenius (V) skriver om att vi behöver politiska beslut för att underlätta för fortsatt cykling. Läs vårt inlägg i ETC eller nedan.

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend
ETC, 2021-04-20

Cykelaffärernas omsättning ökade med 26 procent under 2020. Speciellt i storstäderna är det många som börjat gå och cykla mer, i skuggan av pandemin har nya resvanor etablerats. Vanor som främjar både klimatet och folkhälsan. Men ska vi behålla den här förändringen även när pandemin klingar av så är det dags att göra satsningar som behövs för att bygga framtidens gång- och cykelvänliga storstäder.Enligt den europeiska cyklistorganisationen European cyclist federation har mer än tio miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemin bröt ut i Europa och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts. I Milano konverterades till exempel under våren 35 kilometer bilväg till gång- och cykelvägar.

Många gröna initiativ samlas inom det internationella borgmästarnätverket C40:s omställnings­agenda, som lanserats i och med pandemin. Att behålla det utrymme som skapats för cykel- och fotgängare istället för bilism identifieras här som en särskilt viktigt åtgärd.

Stockholm stad är medlem i nätverket C40 men har inte ingått i arbetsgruppen för den gröna och rättvisa återhämtningen. Och Stockholms satsningar på cyklandet under pandemin misslyckas tyvärr med att imponera i ett internationellt sammanhang. Detta trots att cyklandet i Stockholms stad ökade med 14 procent mellan januari och november 2020, enligt preliminära uppgifter från Trafikkontoret. Alla i landet har inte möjlighet att cykla till jobbet eller skolan men där folk har det bör det främjas. Just i Stockholmsregionen kan faktiskt hela 70 procent cykla till sin arbetsplats på under 30 minuter.

Vill vi att cykeltrenden ska hålla i sig måste stora satsningar göras på ny och säker cykelinfrastruktur både i och mellan storstadskommunerna. Det betyder mer statliga pengar till utbyggd cykelinfrastruktur. Det behöver finnas rejäla öronmärkta cykelsatsningar i den nationella infrastrukturplan som regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram. Vi behöver systematiskt omvandla yta i storstäderna från att främja biltrafik till att skapa plats för cykel och gångtrafikanter. Gång- och cykeltrafik måste finnas med i ett tidigt skede när nya områden planeras. En allmän sänkning av bashastigheten i Sveriges städer till max 40 kilometer/timme, mot dagens 50, är också något som skulle göra stor nytta och dessutom inte kosta ett öre att genomföra.

Utöver satsningar på det nationella planet så vill vi bland annat se följande åtgärder i Stockholmsregionen för att skapa en cykelvänlig stad.

• Stockholms stad ska jobba för att minska biltrafiken med 30 procent från 2017 års nivå.

• Fler gator ska göras om till permanenta gångfartsgator, både i innerstan och i förorterna.

• Den regionala cykelplanen med satsningar på cykelinfrastruktur i hela region Stockholm måste genomföras skyndsamt.

• Ett regionalt lånecykelsystem med cyklar som går att använda över kommungränserna i hela region Stockholm måste komma på plats.

• Minst 2000 nya lånecyklar ska tillhandahållas i ytterstaden och det ska finnas lånestationer vid alla kollektivtrafikknutpunkter.

• Bilfria zoner ska införas.

• Vid tillfälliga ökningar av cykel- och gångtrafik ska ”pop-up cykel- och gångbanor” på lämpliga gator inrättas för att underlätta ökningen.

• Gång- och cykelinvesteringar bör göras på snabba och säkra cykelvägar med utrymme för omkörning såväl som säkra och framkomliga gångbanor samt en tydlig separation dem emellan.

Det finns ingen tid att förlora. Vi behöver konkreta, kraftfulla åtgärder för att se till att så många som möjligt fortsätter att välja cykeln framför bilen för att ta sig fram.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott

Rikard Warlenius (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Anna Sehlin (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Skamligt att S och MP motarbetar klimatet

Jag skriver tillsammans med Malin Björk (V) och Elin Segerlind (MP) om vikten av robusta kriterier för hållbara investeringar. Det är en skandal av stora mått att just vår S/MP-regering aktivt har urholkat de nya EU-förslagen om detta (den s k taxonomin). Läs vårt inlägg i Aftonbladet eller nedan.

Skamligt att S och MP motarbetar klimatet
Aftonbladet, 2021-04-20

EU:s ambition att till 2050 bli världens första klimatneutrala kontinent ser ut att misslyckas. Skandalöst nog ligger den svenska S- och MP-regeringen bakom några av de värsta bakslagen för klimat- och miljöarbetet.

Det mest aktuella exemplet är EU:s lista på hållbara investeringar – den så kallade taxonomin, ett instrument för att styra investeringar i finanssektorn i rätt riktning och bidra till EU:s miljö- och klimatmål.
Redan i somras ställde sig EU-parlamentet bakom förslaget som även välkomnades av miljö- och klimatrörelsen. Enligt förslaget platsar bara energislag som på vetenskapliga grunder bedömts som miljö- och klimatmässigt hållbara in på listan. Men därefter inkom tusentals kritiska synpunkter från såväl företag som regeringar till Kommissionen, som därför arbetat om förslaget.

Det nya förslaget väntas presenteras i morgon, onsdag. Enligt läckor innehåller den nya taxonomin så mycket försvagningar att nio rådgivare som ingår i EU-kommissionens egen expertgrupp hotar att hoppa av om Kommissionen står fast vid de nya skrivningarna.

Efter invändningar från bland annat Sverige kan till exempel biobränsle från skogsbruket komma att klassas som “långsiktigt hållbart”, i stället för som i det ursprungliga förslaget, som en tillfällig “övergångslösning”. Här är det tydligt att den svenska regeringen gett efter för påtryckningar från den mäktiga svenska skogsindustrin, i strid med klimatforskningen. Vänsterpartiet anser att det är en orimlig ingång att Sverige redan har ett hållbart skogsbruk och att bioråvaror från det svenska skogsbruket med automatik skulle vara hållbara. Det behövs en tydlig definition av vad som är hållbart skogsbruk och där hänsyn tas till både biologisk mångfald och klimat.

Även fossilgas kan under vissa omständigheter komma att listas som hållbart. Här är det framför allt kolberoende länder som Polen, Ungern, Tjeckien, Grekland och Cypern som trycker på för att fossilgas ska inkluderas i taxonomin. Enligt en läckt rapport från EU-kommissionens forskningscentrum JRC kan också kärnkraft ses som hållbart inom ramen för taxomin, trots miljöriskerna med kärnavfall. Här ligger länder som Frankrike, Ungern och Polen på för att kärnkraften ska finnas med i EU:s klimat- och energipolitik.

Det är sorgligt att en av EU:s viktigaste satsningar, som först såg så lovande ut, nu inte ser ut att bli mer än en tumme, och att Sverige är ett av länderna som försöker vattna ur förslaget. Hur kan ett land som ser sig som en global förebild i klimatkampen vända vetenskapen och miljö- och klimatrörelsen ryggen och i stället bara lyssna till de stora skogsbolagen?

Även när det gäller den viktiga europeiska klimatlagen har den svenska regeringen varit svag. Medan den danska regeringen krävde att utsläppsmålet till 2030 måste vara minst 65 procent lägre jämfört med 1990 års nivåer, nöjde sig den svenska regeringen med ett mål på 60 procent. Detta trots att såväl en majoritet av de svenska EU-ledamöterna som EU-parlamentets ansvariga förhandlare, svenska S-ledamoten Jytte Guteland, ställt sig bakom målet på 65 procent.

Också revideringen av EU-direktivet om förnybar energi, som väntas presenteras i juni, oroar oss. Här har Kommissionen aviserat avsikten att utvidga direktivet bortom förnybara energislag, så att även fossilgas kan komma att inkluderas i den nya lagstiftningen. Typiskt nog meddelade EU:s energikommissionär Kadri Simson den nya vändningen under ett möte med oljeindustrin.

Att EU-kommissionen ofta har alltför starka band till fossilindustrins lobbyister är välkänt. Men i en tid när det är mer än bråttom att få ner våra utsläpp till noll kan vi inte låta skogsindustrin, fossilindustrin eller bakåtsträvande kärnkraftsivrare diktera politiken.

Malin Björk, EU-parlamentariker (V)
Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)
Elin Segerlind, miljöpolitisk talesperson (V)

Bygg järnvägen

Jag skriver tillsammans med Nooshi Dadgostar (V) och Ulla Andersson (V) om att det är dags att bygga höghastighetsbanorna. Kom ihåg att regeringen kan skapa majoritet med Vänsterpartiet + Centerpartiet för att bygga den nya järnvägen. Liberalerna behövs inte. Däremot får de inte majoritet utan oss. Så ser majoritetsförhållandena ut i riksdagen. Läs vår artikel hos Svenska Dagbladet eller nedan.

Strunta i L och bygg järnvägen
SVD 2021-04-14

Genom att bygga ny järnväg gör vi det lättare att resa i Sverige, samtidigt som vi skapar stora mängder jobb och ställer om för klimatet. I en tid av både massarbetslöshet och klimatkris borde massiva järnvägsbyggen vara en självklarhet. Men det förutsätter en regering som kavlar upp ärmarna och gör de stora investeringar som krävs.

Intresset för att resa med tåg har slagit alla prognoser i Sverige. På 20 års tid har tågresandet fördubblats. Svenskarna ligger i topp bland de som reser mest med tåg i Europa. Det är mycket bra, men det har också gjort att våra spår är helt fulla. Järnvägssystemet har slagit i kapacitetstaket. Även om vi skulle vilja går det inte att få ut mer tåg vår våra högt belastade spår, varken för persontrafik eller gods.

Lägg där till den stora spelförändraren: den kommande tunneln mellan Tyskland och Danmark. När den två mil långa tunneln står färdig kommer skåningarna att kunna resa snabbare till Hamburg än till Stockholm, godstransporterna kommer att fördubblas och persontrafiken öka kraftigt. Men idag finns inte plats för detta i Sverige. Bygger vi inte ut kapaciteten på våra spår kommer Sverige att förvandlas till en flaskhals.

Därför behöver vi bygga ny svensk järnväg. Om vi kallar den nya järnvägen för nya stambanor eller höghastighetsbanor, är för oss inte det viktiga. Men visst borde det finnas samstämmighet om att de nya banorna ska byggas snabbt och med den senaste tekniken för höga hastigheter?

Om detta trodde vi att vi var överens med regeringen. För drygt ett år sedan lämnade vi ännu ett förhandlingsmöte lett av finansminister Magdalena Andersson (S) om höghastighetsbanor. Med på mötet var också miljöpartiets Per Bolund samt representanter för C och L. Vi tyckte då att budet var för snålt och tidsplanen utdragen, men vi var överens om att den nya järnvägen måste byggas.

Nu har det gått över ett år och inget har hänt, förutom att infrastrukturministern beställt ännu en rapport från Trafikverket. Hittills har vi litat på att regeringen löser frågan. Men nu har vi förstått att Tomas Eneroth, Magdalena Andersson och Per Bolund kommer att fortsätta att dra frågan i långbänk. Vi accepterar inte det. Och vi tror också att tålamodet tryter hos alla de kommuner och regioner som skrivit på avtalet med staten om att bygga nya bostäder, nya jobb och utveckla sina städer utifrån det som var överenskommet. S/MP-regeringens hanterande av de nya stambanorna är ett slag i ansiktet mot alla involverade i det som skulle bli vårt århundradets stora järnvägsbygge.

Därför är det hög tid att komma till skott med de nya stambanorna. Med höghastighetstågen skulle vi kunna ersätta 2 – 3,5 miljoner flygresor med klimatsmarta tågtransporter per år.  Samtidigt skulle vi göra det möjligt med ökat regionalt resande, mellan Linköping-Norrköping, Göteborg-Jönköping, Göteborg-Borås eller Malmö-Jönköping, för att ta några exempel. Enligt beräkningar kommer den största delen av resandet att ske just där, vid de mellanliggande stationerna och inte från ändpunkt till ändpunkt. Med höghastighetsbanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren och de kan därmed ta emot ett ökat regionalt resande samt betydligt mycket mer godstransporter. Höghastighetsbanorna är mer än bara ny järnväg, det handlar om att modernisera Sverige, utveckla städer och regioner och skapandet av 150 000 nya årsarbeten endast för själva järnvägsbygget.

Det är nu, när Sverige ska gå från akut krishantering till en hållbar återstart efter pandemin vi behöver rulla ut projekt som ger jobb och framtidstro. Vi kan bygga de nya stambanorna på tio år om vi gör det till ett lånefinansierat investeringsprojekt i en egen projektorganisation. I Baltikum byggs just nu 90 mil järnväg, längre än våra planerade höghastighetsbanor, på mindre än tio år. Så har man också byggt framgångsrikt i Spanien, Frankrike och Kina. Det är klart att det går i Sverige. Det går också att bygga de nya stambanorna med lägre resursförbrukning och växthusgasutsläpp samt skona värdefull natur. Men regeringen gör inget av detta. Istället fortsätter Eneroth, Andersson och Bolund att dra frågan i långbänk.

Vad är det som gör att regeringen – trots löftena – inte kommer till skott med de nya stambanorna? Inte kan det väl vara så att ett nyliberalt mikroparti ska få kidnappa processen. Låt oss tala klarspråk. Mandatfördelningen i riksdagen är sådan att regeringen behöver Vänsterpartiets stöd för att bygga ny järnväg, men inte Liberalernas. Låt oss komma till skott med stambanorna för höghastighetståg. Bygg banorna som ett separat projekt med lånade pengar. Skynda samtidigt på andra järnvägsbyggen, som Norrbotniabanan och Nya Ostkustbanan.  Det är nu eller aldrig som gäller.

Nooshi Dadgostar (V), partiledare

Ulla Andersson (V), ekonomisk talesperson

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, ordförande riksdagens trafikutskott

Regeringen överger miljömålet Levande skogar

Jag skriver tillsammans med min kollega Elin Segerlind (V) om hur vi ska kunna få mer levande skogar. Detta inte minst genom ett större gemensamt ansvar genom statliga Sveaskog. Läs hos Altinget eller nedan.

Regeringen överger miljömålet Levande skogar
Altinget, 2021-02-09

Över 2 000 skogslevande arter befinner sig i Sverige på rödlistan, det vill säga att de är hotade eller har kraftigt minskat. Deras framtid är osäker och den enskilt största orsaken till detta är det intensiva och ohållbara skogsbruket.

Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas. Inte ens svenska statens ägande av skog förmår vara lyhört för att värna social hänsyn, biologisk mångfald eller renbetesmarker i nödvändig utsträckning.

“Frihet under ansvar”
Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar och skogsvårdslagen säger att hänsynen till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Sverige når dock vare sig miljömål om Levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintresset före miljöhänsynen i skogsbruket. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för andra verksamheter, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten i skogsbruket.

Saknas miljöhänsyn i skogsbruket
Nuvarande S-MP-regering väljer i stället att öka tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömål och internationella åtagande. Man har inte föreslagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att stärka frivillighet och äganderätt.

Skogsutredningen föreslår bland annat att skydd av skog huvudsakligen ska ske genom frivilliga initiativ och inventering för att finna och registrera skogar med höga naturvärden, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ska upphöra.

Viktigt för framtiden
Låt oss vara tydliga. Vänsterpartiet är varken emot privat äganderätt i skogen eller inslag av frivillighet inom skogsbruket. Men hur våra skogar brukas är enligt vår uppfattning en angelägenhet för oss alla och kommande generationer.

Fungerande ekosystem och bevarad biologisk mångfald är grunden för vår framtida välfärd. I den mån skogen kan bidra till att motverka klimatkrisen måste det ske inom ramen för ekosystemens bärkraft med bevarad biologisk mångfald.

Regleringar behövs
När skogsbolagen verkar för minskade ambitioner att skydda skog och för ökade arealer produktionsskog som ett sätt att lösa klimatkrisen, är det inte ett hållbart samhälle de försöker bygga i första hand. Det är ökad ekonomisk lönsamhet som de strävar efter.

För att värna ett hållbart skogsbruk, för både biologisk mångfald och klimat, behövs regleringar. De skogsägare som bedriver god miljöhänsyn i skogsbruket ska inte missgynnas ekonomiskt i jämförelse med de som frivilligt väljer att sänka ambitionerna på grund av bristande regelverk.

Vänsterpartiets förslag
Om S-MP-regeringen verkligen menar allvar med att våra miljömål ska nås, biologiska mångfalden bevaras enligt internationella åtaganden, och att även skogens sociala och kulturella värden ska bevaras, så borde de lyssna på Vänsterpartiets förslag:

Stoppa avverkning av skogar med höga naturvärden. Sveriges trovärdighet inom det globala arbetet för att bevara biologisk mångfald är urholkat. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas trots att utarmningen av biologisk mångfald inte har bromsats. Lagstiftning bör tas fram som förhindrar avverkning av dessa skogar och de statliga anslagen för att ersätta skogsägare bör höjas.

Stärk regleringen för ökad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Den generella miljöhänsynen inom skogsbruket behöver tydligare regleras och alternativa skogsbruksmetoder stimuleras. Miljöhänsynen bör stärkas genom att effektiva sanktionsmöjligheter införs för brott mot hänsynsreglerna. En nationell målsättning för areal kalhyggesfritt skogsbruk bör införas och lagstiftning bör begränsa hur stora kalhyggen får vara.

Se över skogspolitiken för att nå våra miljömål. En översyn av skogspolitiken bör genomföras för att stärka uppfyllelsen av våra miljökvalitetsmål och för att uppnå hållbart nyttjande av naturresurser.

All statlig skog bör ha hållbart brukande som främsta mål. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag. Det nya skogsbolaget bör ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Dagens vinstkrav gör det svårt för ett statligt bolag eller en statlig förvaltare att avstå produktiva skogar till andra intressen. I de fall där trakthyggesbruk med kalhyggen står i konflikt med andra intressen bör Sveaskog använda sig av andra lämpliga brukningsmetoder.

Stärk tillgängligheten till tätortsnära skogar. Skogen på de flesta håll i landet är vår viktigaste friluftsmiljö. Skogar i och nära tätorter lockar människor i alla åldrar till lek, rekreation och naturupplevelser. Enligt studier tycks människor trivas i skogar där man ser stor variation i struktur, trädslag och ålder. Ju äldre och större träden blir i en skog, desto mer bidrar de positivt till skogsupplevelsen. Studier i Sverige och utomlands visar att skillnaden i folkhälsa till följd av socioekonomisk status minskar i områden med god tillgång på gröna miljöer. Sverige bör anta nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar och stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv.

Elin Segerlind (V)
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Dyrare SL-kort ett slag i ansiktet på låginkomsttagare

Vi svarar idag Expressens ledare om kollektivtrafiken. Det är klart att priset spelar roll. Läs vårt svar hos Expressen eller nedan.

Replik: Dyrare SL-kort ett slag i ansiktet på låginkomsttagare
Expressen, 2021-01-13

Klimatfrågan går inte att separera från rättvisefrågan. De som tjänar mest belastar också klimatet mest – de kör bil, konsumerar mycket, reser långt på semestern. De med lägre inkomster åker kollektivtrafik, handlar färre och ofta begagnade saker och semestrar i närområdet. Men att tro att de välbeställda ska välja en mer klimatsmart livsstil om det saknas incitament är naivt. Här behövs aktiva politiska beslut. Att satsa gemensamma resurser på att göra kollektivtrafiken så bekväm och tillgänglig som möjligt är det bästa sättet att få fler att skaffa nya vanor. Det finns inget ologiskt i detta – finns det ett tillgängligt och billigt alternativ till att sitta i bilkö på morgonen skulle många förstås välja det.

Men nu har alltså den blågröna majoriteten i region Stockholm höjt biljettpriset ännu en gång. Sedan mandatperiodens början har priset höjts med 90 kronor. Dessvärre följer detta en nationell trend. De senaste tio åren har taxorna i kollektivtrafiken höjts med 30 procent i Sverige. Det är bussen som blivit dyrare, inte bilen, precis som Expressens ledare har rapporterat om. Det här är både kortsiktigt ur klimatsynpunkt och ett slag i ansiktet på de som inte kan välja att jobba hemifrån utan måste använda kollektivtrafiken. De med låga inkomster som sliter för att hålla vårt samhälle på fötter.

För den med hög lön låter det kanske fånigt att bråka om 90 spänn. Det är två koppar kaffe på Stureplan. Men för den med låg inkomst och små marginaler kan 90 kronor vara skillnaden mellan att kunna åka med sjuåringen på simlektion eller att låta bli. Det kan vara den summan som saknas för att ett vårdbiträde ska kunna laga tänderna. Eller det som blir ett hål i budgeten för en student som pusslar med pengarna för att få ihop till hyran.

Förstår man det här är det också lättare att inse att kollektivtrafiken i högre grad ska finansieras gemensamt. Redan idag betalas den till ca 50 procent med skattemedel, och att på sikt införa avgiftsfrihet på tåg och bussar är inte bara en miljömässig nödvändighet och en nyckel till mer rättvisa, det är fullt realistiskt ur ekonomisk synvinkel. Andra städer runt om i världen har infört nolltaxa eller sänkta taxor i kollektivtrafiken med en kombination av parkeringsavgifter och skattehöjning. I Stockholm har vi dessutom trängselavgifter som intäktskälla, och alla möjligheter att styra om pengarna från vägbyggen till kollektivtrafik. På sikt skulle det vara görbart, om viljan, visionerna och modet finns.

Anna Sehlin (V), regionråd i Region Stockholm
Jens Holm (V), riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott
Rikard Warlenius (V), kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige

Är det inte märkligt att Vattenfall bygger vindkraftsparker till havs i andra länder, men inte i Sverige. Och varför motarbetar de bättre villkor tillsammans med Svenskt Näringsliv? Här måste regeringen agera. Jag skriver tillsammans med Birger Lahti i Ny Teknik.

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige
Ny Teknik, 2021-01-11

Den kommande elektrifieringen av industrin och transportsektorn kräver en kraftigt ökad elproduktion i Sverige, däribland havsbaserad vindkraft. Därför är det anmärkningsvärt att statliga Vattenfall – som satsar stort på havsbaserad vindkraft i andra länder – är medlem i en branschorganisation som aktivt motsätter sig energiöverenskommelsen om att slopa anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft.

Vindkraften är den elproduktion som växer i särklass snabbast i Sverige. Det har redan tagits investeringsbeslut som innebär stora mängder landbaserad vindkraft fram till år 2023. Och från och med under den andra halvan av 2020-talet kan också den havsbaserade vindkraften ge ett omfattande bidrag till vår elförsörjning. Detta kan både minska utsläppen från kolkraft i våra grannländer och lägga grunden för att den kommande elektrifieringen i Sverige kan ske på ett klimatsmart sätt. Havsbaserad kan också spela en viktig roll för effektbalansen när kärnkraftsreaktorer avvecklas i södra Sverige.

För fem år sedan slog regeringen fast att den ska ”styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi”. Sedan dess har statliga Vattenfall genomfört en rad satsningar på landbaserad vindkraft i Sverige. Men det går trögare när det gäller den havsbaserade vindkraften.

En förutsättning för denna utbyggnad är att regeringen gör verklighet av energiöverenskommelsen och slopar anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft. Vi förväntar oss ett förslag från regeringen inom kort. För två år sedan skrev Vattenfall i ett remissvar att ”Slopandet av anslutningsavgifterna för havsbaserad vind är en del av helheten i energiöverenskommelsen och bör genomföras med elsystemets bästa i åtanke.”

Men Vattenfall är samtidigt medlem i branschorganisationen Energiföretagen som opinionsbildar mot denna del av överenskommelsen. Det förefaller osannolikt att Energiföretagen kommit fram till denna ståndpunkt utan att Vattenfall, deras tyngsta medlemsorganisation, gett sitt klartecken. Den egentliga orsaken till att Energiföretagen, och också organisationen Svenskt Näringsliv, aktivt motsätter sig att slopa anslutningskostnaderna är sannolikt att ytterligare elproduktion pressar elpriset, något som är bra för elkonsumenterna men minskar lönsamheten för den befintliga kärnkraften.

Det är orimligt att Vattenfall – via sin branschorganisation – är med och opinionsbildar för att sätta käppar i hjulet för en tidig utbyggnad av havsbaserad vindkraft, något som förutsätter slopade anslutningskostnader. Det är också orimligt att Vattenfall hittills har begränsat sina investeringar i havsbaserad vindkraft till stora projekt i Nederländerna och Danmark. Detta är något som aktualiseras än mer av de storskaliga satsningar som planeras av bland andra SSAB, LKAB och Northvolt, som alla kommer att kräva mycket ny ren el i Sverige.

Därför borde Vattenfall gå i bräschen för omfattande investeringar i havsbaserad vindkraft i Sverige. Vi är förvånade över handfallenheten från regeringen i frågan, i synnerhet energiminister Anders Ygeman och näringsminister Ibrahim Baylan. Med uppdaterade instruktioner till vårt största statliga bolag skulle regeringen lätt kunna få Vattenfall på rätt kurs. Varför agerar ni inte, Ygeman och Baylan?

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)
Birger Lahti, energipolitisk talesperson (V)

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU

EU-toppmötet beslutade att utsläppen ska minska med 55 procent. Det är alldeles för lite om Sverige och EU ska nå Parisavtalet. Isabella Lövin och Stefan Löfven skryter gärna om Sveriges klimatpolitik men nu sänker de ambitionerna i EU. Vi måste minska utsläppen mycket mer, skriver jag och Malin Björk (V) EU-parlamentariker i ETC idag. Läs vårt inlägg hos ETC eller nedan.

Regeringen måste ställa tuffare klimatkrav på EU
ETC, 2020-12-21

S-MP-regeringen måste kräva tuffare klimatmål för att mota högerkrafter och klimatförnekare i Europa. Om vi ska nå Parisavtalet måste EU och medlemsländerna minska sina utsläpp dramatiskt. Klimatrörelsen och Vänsterpartiet kräver en minskning av utsläppen med 70 procent till år 2030 jämfört med 1990 års nivåer. EU har nu enats om en utsläppsminskning med 55 procent till år 2030.

Det räcker inte om vi ska nå Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 eller max 2 grader.

Det här är Vänsterpartiets krav:

  1. Minska utsläppen med 70 procent. Vi vill att regeringen i förhandlingarna med EU-parlamentet om den nya klimatlagen driver att utsläppen ska minska med 70 procent till år 2030. Det ger en tydlig signal till högerpartierna och klimatförnekarna som inte lyssnar på forskarna.
  2. Ställ om jordbruket. Även om vi skulle halvera utsläppen från fossila bränslen imorgon så får EU svårt att nå Parisavtalets mål om att begränsa uppvärmningen till 1,5–2 grader eftersom jordbruket står för stora utsläpp. De klimatdestruktiva jordbrukssubventionerna måste bort och EU-länderna måste minska sin köttproduktion. EU måste även höja kraven på importerade livsmedel. Därför vill vi införa höga klimatkrav i alla handelsavtal som EU ingår, annars exporterar vi bara våra utsläpp.
  3. Ställ om ekonomin. Alla investeringar som EU gör måste gå till hållbara projekt. När kolgruvor och kärnkraftverk läggs ner, när bensinbilar inte längre får säljas, då måste vi ha realistiska alternativ att erbjuda folk som blir av med jobbet. Vi vill att den Europeiska investeringsbanken görs om till en klimatinvesteringsbank. Inga EU-pengar ska gå till nya motorvägar eller flygplatser. I stället vill vi bygga ut tågtrafiken och öka sol- och vindkraften.
  4. Vi kräver klimaträttvisa. Fattiga länder och individer i Europa måste få stöd och de stora företagen och de rika måste vara de som betalar mest för omställningen. EU:s ekonomiska politik måste förändras efter eftersom den prioriterar företagens vinstintressen före människor och natur.
  5. Stoppa alla skatteflyktingar. Minst 650 miljarder kronor försvinner varje år från vår gemensamma välfärd till skatteparadis. Vi kräver krafttag mot skatteparadis och storföretag som fifflar med skatten. Pengarna behövs för klimatet och välfärden.

Högern vill sänka klimatmålen och därför behöver vi modiga politiker som lyssnar på klimatforskare och de miljontals ungdomar som strejkar för klimatet. Vänsterpartiet kommer fortsätta ligga främst i arbetet för ett Europa som är klimatneutralt, rättvist och solidariskt. Nu vill vi att S- och MP-regeringen ställer högre krav på klimatarbetet och politiken i EU.

MALIN BJÖRK, EU-PARLAMENTARIKER
JENS HOLM (V), RIKSDAGSLEDAMOT OCH KLIMATPOLITISK

Regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna

Vi skriver på DNdebatt idag. Läs vårt inlägg där eller nedan.

S/MP-regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna
Dagens Nyheter, 2020-12-09

Oxfams och Swedish Environment Institutes rapport om svensk klimatojämlikhet är mycket efterlängtad och välkommen. Att den rikaste procenten i Sverige släpper ut mer än tio gånger mer per person än den fattigaste tiondelen är ett tydligt exempel på ojämlikheten. Och det är rent utsagt provocerande att när merparten av svenskarna har minskat sina utsläpp så har den rikaste delen av svenskarna fortsatt att öka utsläppen. Vi kan inte stillatigande låta en liten klick klimatvärstingar fortsätta som om ingenting har hänt och öka sina utsläpp i kraft av en helt och hållet ohållbar livsstil.

Vi har länge efterfrågat ett rättviseperspektiv i miljö- och klimatpolitiken. Inte så att klimatpolitiken i sig skapar orättvisor. Tvärt om, i dag är det de med sämst ekonomiska förutsättningar som drabbas värst av utsläpp och föroreningar. Därför har de grupperna också mest att vinna på en klimatomställning.

Dessvärre ser vi sällan, eller aldrig, en ambition från S/MP-regeringen att synliggöra och åtgärda de klimatorättvisor som finns. FN:s klimatsamarbete ska baseras på principen om rättvisa (equity). Det kan tolkas som att de med störst klimatpåverkan också ska ta det största ansvaret för minskade utsläpp. Lite förvånande för vissa, men det är inte den politik den socialdemokratiskt ledda regeringen driver. För ett år sedan presenterade regeringen sin klimathandlingsplan för den här mandatperiodens klimatarbete. Det var en plan som främst aviserade nya utredningar och helt utan ambition att stärka jämlikheten.
Det är hög tid att komma till rätta med klimatojämlikheten. Politiken måste i större utsträckning utkräva ansvar för de med störst klimatpåverkan. Det här kan inte bara vara klimatpolitikens ansvar, utan det behövs samtidigt en radikal omläggning av skattepolitiken Under de tre senaste decennierna har klyftorna ökat i Sverige, som ett resultat av en medveten politik.

De klyftorna ser vi nu också i vår miljöpåverkan. Omställning till ett hållbart samhälle måste därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. Därför är det nödvändigt med ett reformerat skattesystem i syfte att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen.

När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Den övergripande uppgiften måste därför vara att verka för en ekonomisk politik som utjämnar klyftor mellan rika och fattiga. Men klimatpolitik är också i sig ofta omfördelande om de med störst utsläpp får gå före med de största minskningarna. Den politiken skulle kunna utvecklas mer. Till exempel genom:

● En progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.

● En justering av bonus malus med en högre skatt vid försäljning av nya bilar med stora utsläpp.

● Fasa ut rot-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.

Det är hög tid att synliggöra vår tids klimathjältar. Det är inte direktören i sin Tesla och klimatkompenserade Londonresor. Klimatföredömet är snarare förortskvinnan som tar bussen till jobbet, hemestrar, bor i lägenhet och hyr en bil på semestern.

Tony Haddou (V), riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Elin Segerlind (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson