Underlätta för tågresandet i Europa

Jag och Deniz Butros skriver idag om att göra det enklare och billigare att resa med tåg i Europa. Läs vår artikel nedan eller här.

Underlätta för tågresandet i Europa
ETC, 2018-05-25
Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.

Även om oron för klimatförändringar är stor ökar svenskars flygresor och har gjort så sedan början av 1990-talet. I kontrast till Naturvårdsverkets siffror om ökade flygresor har debatten om flygskatten fått fler att välja att stanna på marken. Det är ett steg i rätt riktning som bör uppmuntras. Men att sluta flyga ska inte innebära att vi tvingas sluta resa.

Det måste finnas attraktiva alternativ till flyget. Tågresor är miljövänliga, i Sverige i princip utsläppsfria, men alltför sällan ett alternativ för den som vill resa utanför landet. Det behöver vi ändra på.
EU har nyligen presenterat förslag till ny flerårsbudget. EU-kommissionen vill utöka budgeten och de utökade anslagen kommer främst att gå till att bygga murar mot omvärlden och militär upprustning.

Trots högtidstal om en klimatanpassad budget finns stora delar av miljöskadliga subventioner inom jordbruk, infrastruktur och nät för fossilgas kvar. Det rimmar illa med svenskars oro över klimatförändringar och EU:s internationella klimatåtaganden.

Att många reser och upptäcker en större del av världen är bra. Det vill vi fortsätta uppmuntra till, samtidigt som vi måste få ned våra koldioxidutsläpp. Många flygresor skulle enkelt kunna ersättas med tågresor.

EU har idag ett pågående arbete kopplat till fjärde järnvägspaketet i vilket det finns flera positiva idéer. Exempelvis innefattar det ökad säkerhet och att sammankoppla spår och tekniska system som ska underlätta tågförbindelser mellan länder.

Dessvärre driver EU också på för avregleringar och privatiseringar för att underlätta för marknaden istället för resenären. Detta har resulterat i en myriad av biljettsystem, höga biljettpriser, icke samordnade tidtabeller och undermålig service, försvårar och även riskerar att fördyra tågresor genom Europa.

För att järnvägen på allvar ska ersätta flygresandet behöver Sverige verka för att EU samordnar järnvägen inom Europa. Detta bör inkludera förenkling och samordning av biljettsystem samt synkronisering av tidtabeller för att underlätta tågbyten. Det ska finnas ett bokningssystem där människor lätt kan köpa tågbiljetter över hela Europa. Det måste ställas politiska krav på tågoperatörerna att erbjuda nattåg på viktiga sträckor.

När vi kan kliva på tåget på kvällen och morgonen efter vakna i Hamburg, Warszawa, Prag, Amsterdam eller Paris blir tåget på allvar ett alternativ till flyget på de flesta sträckor i Europa.

I Sverige vill vi att regeringen uppdrar åt SJ att införa nattågsförbindelser från Sverige ut i Europa och återinför utlandsbokningstjänsten. SJ:s vinstkrav måste avskaffas till förmån för billigare biljetter och intäkterna från flygskatten ska gå till upprustning av järnvägsnätet.

Det är viktigt att möta de ökande flygresorna med andra mer miljövänliga möjligheter att resa. Här har tåget en viktig roll att spela och EU borde vara en central aktör för att klara utmaningen. Det finns en stark rörelse och folklig opinion för att ta klimatförändringarna på allvar och påbörja en omställning mot ett mer långsiktigt hållbart samhälle. Vägen dit är bara en tågresa bort och val av rätt politiker i september och det efterföljande EU-valet.

Deniz Butros (V), partistyrelseledamot
Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och partistyrelseledamot

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö

Jag skriver om miljöskadliga subventioner i Grön Opinion. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö
Grön Opinion, 2018-04-16
I internationella sammanhang är Sverige mycket aktiva i att andra länder ska sluta att subventionera det som skadar vår miljö. I EU, OECD och nu senast på klimattoppmötet i Paris har regeringen krävt utfasningsplaner för s k miljöskadliga subventioner. Det är utmärkt att vi agerar internationellt, men hur ser det egentligen ut med våra egna miljöskadliga subventioner?

Dessvärre är de omfattande, och det finns ingen plan för att hur de ska fasas ut. Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar i rapporten ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” att klimatskadlig verksamhet subventioneras med ungefär 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att utrikesflyget är momsbefriat och att flygets bränsle inte är belagt med skatt, ekonomiska förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin, skattebefrielse för kraftvärmeverk, gratis tilldelning av utsläppsrätter, bränslesubventioner till yrkesfisket och stora bidrag till intensiv djuruppfödning.

Naturskyddsföreningens rapport är inte den första som pekar på hur våra gemensamma resurser går till det som smutsar ned. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 6455, 2012, uppdaterad 2/6 2017). Summerar man dessa subventioner uppgår det ekonomiska stödet till miljöskadlig verksamhet till närmare 60 miljarder kronor. Vi i Vänsterpartiet har lyft frågan om de miljöskadliga subventionerna med både nuvarande och tidigare regeringar. Vi har fått stor förståelse för problemet, men förutom en del begränsade åtgärder för att minska subventionernas negativa miljöinverkan (utredning av reseavdraget och införande av flygskatt som två exempel) saknas ett helhetsgrepp kring de miljö- och klimatskadliga subventionerna.

Det kan vara värt att nämna att subventioner ibland kan uppfylla viktiga syften och därför vara motiverade. Den sänkta momsen för kollektivtrafik är rimlig när vi vill få fler att lämna bilen hemma, men den betraktas i strikt mening som en miljöskadlig subvention när en del kollektivtrafiken körs med fossila drivmedel. Skulle momsnedsättningen kunna göras om så att lägre moms endast ges till kollektivtrafik som drivs med el och förnybara drivmedel? Jag kan förstå den regionalpolitiska tanken bakom reseavdraget för arbetsresor när det inte finns fungerande kollektivtrafik i hela landet. Men problemet med avdraget är att det till stor del används för bilresor i Stockholmsområdet, där det som bekant finns en bra kollektivtrafik. Mat behöver vi för att överleva, men varför ska kött subventioneras med mångmiljardbelopp? Borde inte hållbar växtbaserad mat främjas istället?

Det regionala investeringsstödet som betalas ut på ett par hundra miljoner kronor per år kan betraktas som en motiverad subvention när det underlättar för företagsetableringar i glesbygd, men borde inte bidraget förenas med krav på miljövinster? Det här är några exempel på att det är viktigt att göra avvägningar mellan en subventions påstådda nytta och dess påverkan på miljön. Sådana avvägningar skulle kunna göras inom ramen för en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna.

Det är inte rimligt att så stora summor som upp till 60 miljarder kronor årligen går till det som smutsar ned och förvärrar den globala uppvärmningen. 60 miljarder är sex gånger mer än miljöanslagen i statsbudgeten. Använd pengarna bättre; till det som ställer om och räddar vår planet, istället för att fortsätta att göda det fossila.

Regeringen måste anta en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna. För det ska väl inte vara så att vi pekar med hela handen åt andra länder när vi inte förmår sopa upp framför egen dörr?

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Stoppa svensk pälsindustri

Idag skriver jag och Ida Legnemark (V, Borås) i Borås Tidning om att pälsindustrin borde avvecklas, minimera antalet djurförsök, mer vego och fler djurskyddskontroller. Läs inlägget hos Borås Tidning eller nedan.

Stoppa svensk pälsindustri
Borås Tidning, 2018-04-16
Frågan om djurens villkor är i högsta grad politisk. För fyra av tio väljare är djurfrågorna viktiga i valet, enligt en opinionsundersökning från Novus gjord på uppdrag av Djurens rätt. Behovet av en modern djurskyddslag är skriande. För Vänsterpartiet är det viktigt att den nya djurskyddslagen säkerställer att djur i Sverige ska ha rätt till ett naturligt beteende. Många kopplar också djurs villkor till klimatfrågan och allt fler väljer att äta vegetariskt. Det är en positiv utveckling som kan stimuleras ytterligare genom kloka politiska beslut. Vänsterpartiet vill bland annat:

* Minimera antalet djurförsök.
* Stoppa pälsindustrin.
* Öka andelen vegetarisk och vegansk kost i offentlig sektor.
* Öka anslagen till djurskyddskontroller.

När vi nyligen besökte forskningsinstitutet Rise i Borås tog vi med stort intresse del av utvecklingen av alternativ till djurförsök. Djurförsök innebär att djur utsätts för lidande. Ett djur kan utnyttjas i samma försök i allt från en tidsperiod av timmar till flera år. Förutom det uppenbart oetiska med djurförsök är det dessutom mycket kostsamt. Tillgång till alternativa testmöjligheter skulle därför kunna gynna forskning och utveckling.

Vänsterpartiet vill ta fram en handlingsplan med konkreta åtgärder för att radikalt minska antalet djur i försök, samt årlig sektorsvis avstämning för att säkerställa att antalet djur i försök ständigt minskar. Vi ser det nyinrättade så kallade 3R-centret för alternativ till djurförsök som ett bra första steg bort från djurförsöken.

Vi välkomnar att den norska regeringen nyligen beslutat om en ”kontrollerad avveckling” av landets pälsindustri. Vi vill att Sverige ska gå samma väg. Pälsindustrin i Sverige har vid ett flertal tillfällen dömts ut av forskare och veterinärer eftersom djuren på farmerna inte ges möjlighet till ett naturligt beteende. Därför var det en stor besvikelse när regeringen nyligen presenterade förslag till ny djurskyddslag, men endast med kravet att fortsätta att utreda pälsindustrin. Det är dags att göra det systematiska utnyttjandet av minkar i minimala burar till historia även i Sverige. Förutom Norge har även Storbritannien, Nederländerna, Schweiz, Österrike, Kroatien samt nu senast Tyskland och Tjeckien fattat beslut om förbud eller hårda funktionskrav på pälsdjursuppfödning.

Allt fler svenskar äter vegetariskt och framför allt bland yngre personer är intresset stort för vegetarisk och vegansk kost. Minskad köttkonsumtion kan kopplas både till omsorg om djuren och till en önskan om att minska sin klimatpåverkan. För att förstärka denna positiva trend kan inte minst politiken på den lokala nivån fatta beslut om mer vegetarisk och vegansk kost i offentlig sektor.

I Borås har Vänsterpartiet ihop med Miljöpartiet och Socialdemokraterna beslutat om försök med vegansk grundbuffé med tillbehör samt att redovisa olika måltiders klimatpåverkan på gymnasieskolorna.

Att bygga ett samhälle med respekt för djuren är en del av byggandet av ett hållbart och rättvisare samhälle. Även de som inte kan göra sin röst hörd, djuren, förtjänar respekt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot
Ida Legnemark (V), gruppledare, Borås

Hållbart och rättvist Sverige

Jag skriver idag i Miljömagasinet om Vänsterpartiets politik för ett rättvisare och hållbarare Sverige. Läs artikeln nedan.

Hållbart och rättvist Sverige
Miljömagasinet, 2018-03-16
Trots en regering som styrs av Socialdemokraterna och Miljöpartiet är Sverige fortfarande ett land med stora ekonomiska klyftor och med levnadsmönster där vi lever långt utanför de hållbara gränser som planeten sätter upp.

Vi i Vänsterpartiet har en plan för hur Sverige ska bli rättvist och hållbart. Vi behöver en politik för 100 procent förnybar energiproduktion. Våra transporter måste styras över från väg till järnväg och flygets utsläpp måste snabbt begränsas med minskat flygande där flygskatten är ett bra första steg. Utsläppen från livsmedelskonsumtionen ska minskas genom minskad köttkonsumtion och ökade satsningar på hållbar växtbaserad mat. För att underlätta omställningen vill vi inrätta en grön statlig investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i kapital. Ur den ska stora och små företag liksom regioner och kommuner kunna låna pengar för gröna investeringar till låg ränta. Miljöskadliga subventioner ska fasas ut och pengarna ska istället investeras i det som ställer om. Alla nya bilar som säljs efter 2025 i Sverige ska endast få drivas med el eller förnybara bränslen. Vi vill att Sverige ska få tågtrafik av schweizisk kvalité; punktligt, bekvämt, överkomliga priser och klimatsmart. Investeringarna i järnvägen, inklusive bygget av nya snabba tåg, måste därför intensifieras och finansieras med bland annat flygskatt och lån. Målet ska vara att Sverige ska ha nollutsläpp senast år 2040.

Det är bra att anslagen till miljö- och klimat kraftigt höjs i den statsbudget som vi och regeringen är överens om. Men det räcker inte. Inför de stora klimatfrågorna vågar regeringen inte ta kraftfulla beslut. När klimatet ställs mot kortsiktigt ekonomiskt tänkande så får klimatet vika. Subventioner till fossilindustrin finns kvar. De statliga företagen ställs inte om. Särskilt tydligt blev det med mandatperiodens största klimatbeslut, det om Vattenfalls kolgruvor. Där valde regeringen aktivt att riskera ökade utsläpp med 24 gånger det Sverige släpper ut årligen för att kortsiktiga ekonomiska intressen var viktigare. När vi krävt nya ägardirektiv till våra statliga bolag för att uppvärdera miljön och klimatet har regeringen konsekvent nekat.

Regeringen verkar inte se det tydliga sambandet mellan fördelning och klimat, där det är de rikaste i världen som förstör klimatet mest. Vår ökande rikedom måste användas på ett annat vis om vi ska minska utsläppen. Det är därför som vi menar att skatter på lyxkonsumtion, miljonärsskatt och andra åtgärder för att dämpa de rikas konsumtion inte bara är bra rättvisepolitik, det är också bra klimatpolitik. På samma sätt är ökade investeringar i vård, kultur och utbildning på bekostnad av den privata konsumtionen också bra klimatpolitik. Vi vill också använda den ökade produktiviteten till att minska arbetstiden för alla. Det är lika mycket en rättvise- som miljöfråga. Men inför alla dessa systemfrågor som rör miljö och rättvisa står regeringen än så länge handfallen.

Vilken slags regering Sverige ska ha efter den 9/9 är viktigt, men än viktigare är vilken politik som ska föras. Det oroar mig att SMP-regeringen hellre vill blicka högerut än vänsterut när det gäller framtida samarbete. Hur kommer det gå med flygskatten, de lokala klimatinvesteringarna, nödvändiga åtgärderna för minskad köttkonsumtion och arbetstidsförkortningen om S och MP ska samarbeta med Centern och Liberalerna? Det måste Stefan Löfven och Isabella Lövin kunna svara på.

Det är hög tid för en politik för rättvisa och klimatansvar. På riktigt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Att tro på en teknofix är naivt

Jag svarar Sara Skyttedal (KD) om flyget och det vanskliga i att förlita sig på teknofixar. Man undrar, solokör hon eller är det KDs politik att verka för ett ökat flygande? Se hennes svar till mig här och mitt ursprungliga inlägg här.

Att tro på en teknofix är naiv
Aftonbladet 2018-02-09
Jag är inte kristdemokrat, men jag har lyssnat på tillräckligt många företrädare från KD för att förstå att tanken om ”förvaltarskap” är viktig för KD. Att se vår tid på jorden som en gåva som måste förvaltas med ansvar inför andra varelser och kommande generationer är en sympatisk tanke.
Men var finns förvaltarskapstänkandet hos de kristdemokrater som tycker att vi kan flyga mer?

Sara Skyttedal argumenterar på fullaste allvar att vi kan resa mer med flyg. Men hur hänger det ihop med det faktum att vi redan i dag överskrider flera av de gränser som planeten sätter för vår existens, inte minst vad det gäller utsläpp av växthusgaser?
Världssamfundet är överens om att om vi inte kraftigt minskar våra utsläpp står vi inför en farlig och okontrollerbar klimatförändring.

Flygindustrin hör till en av de snabbast växande utsläppskällorna och i dag finns det få konkreta styrmedel för att få ned utsläppen. Om det råder också en stor enighet. Hade det inte varit för att Skyttedal är en tongivande politiker hade hennes inlägg lätt kunnat avfärdas som rena stollerier eller som en text spökskriven av flyglobbyister.

Skyttedal påstår att flyget inte är subventionerat. Det är helt fel. Flyget är helt och hållet befriat från bränsleskatt, utrikesflyget helt momsbefriat och inrikesflyget betalar den lägsta momsen. Skulle flyget betala skatt och moms i samma nivå som andra transportslag skulle det handla om flera miljarder kronor extra per år. Priset betalas av någon annan – skattebetalarna och en utarmad miljö.

Skyttedal tycker att vi kan fortsätta att flyga som nu, eller mer, eftersom tekniken kommer att lösa problemet med eldrivna flygplan. Det är ju ett rent önsketänkande. Det finns inte en enda reguljär flyglinje i världen med eldrivna flygplan. Om nu elflygplan verkligen hade varit lösningen, varför har då flygindustrin inte tagit fram dessa?

Sara Skyttedal anser att det är ”naivt” att verka för minskat flygande. Att hoppas på en icke-existerande el-teknofix det är det verkligt naiva i sammanhanget. Men än värre; det är helt och hållet ansvarslöst gentemot kommande generationer och i strid med ett varsamt förvaltande av vår planet.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Vi har inte råd med de rikas Thailandsresor

Jag skriver om flyget och utsläppen idag i Aftonbladet. Läs där eller nedan.

Vi har inte råd med de rikas Thailandsresor
Aftonbladet 2018-02-07
I takt med att kritiken mot det ökande flygresandet växer tar flygindustrins megafoner till allt desperatare argument. Centerpartiets Annie Lööf tror att vi kan flyga mer, KD:s Sara Skyttedal försöker få fler Thailandsresor att bli en lyckochock för klimatet och Arlandas ledning vill mer än fördubbla antalet resenärer till flygplatsen.

Alltmedan regeringen S+MP sitter och vinglar på varsin vinge.

Samtidigt som klimatminister Isabella Lövin slår hål på Lööfs och borgerliga företrädares naiva teknikoptimism och regeringen faktiskt har verkat för både flygskatten och en klimatlag som säger att alla politikområden måste hålla sig inom klimatmålen – så verkar regeringen samtidigt för ett ökat flygande!

Flygplatser fortsätter att subventioneras kraftigt; nu senast med 250 miljoner kronor till bygget av en helt ny flygplats i Sälen. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) driver på för att Arlanda ska mer än fördubbla antalet resenärer och bli ”Nordens ledande flygplats”. Hur det ska kunna uppnås med bibehållna klimatmål är för mig en gåta.

Det finns en nästan helt och hållet bortglömd dimension i den viktiga debatten om flygets miljökonsekvenser. Nämligen, vem är det egentligen som flyger? 80 procent av världens befolkning har aldrig någonsin satt sig i ett flygplan. Det är världens rika och en växande medelklass som flyger. Det stora flertalet gör det inte.

Även här i Sverige finns en klar koppling mellan inkomst och flygresor. Ju mer pengar du har desto mer flyger du. Det är också höginkomsttagare som varit pådrivande i den idealiserade bilden av flyget. Hur många åkte på solsemester till andra sidan av jordklotet för 20 år sedan, eller på weekendresor till London och Barcelona?

Jo, den absoluta rikaste eliten har alltid rest så och det är deras beteende som nu blivit stilbildande för en bredare medelklass. Utsläpp och klass går igen på en mängd andra områden. Världens rikaste tiondel står för 45 procent av världens utsläpp. Ju mer pengar du har desto mer konsumerar och reser du.

Om världens rikaste tiondel kunde begränsa sina utsläpp till det som i dag är EU-snittet skulle det innebära en total utsläppsminskning på 33 procent i världen, enligt den brittiske forskaren Kevin Anderson. En ekonomisk politik för ökad rättvisa är också bra klimatpolitik.

Affärsmän som ständigt pendlar mellan världens metropoler kan vara betjänta av ett ökat flygande. Kanske också en och annan miljardär som vill lätta upp tillvaron med att okynnesflyga till Västindien i privatplan över helgen.

Vänsterpartiet är inte ute efter att skuldbelägga vanliga människor som kanske semesterflyger någon gång ibland eller har familj någonstans dit man måste flyga och flyget är ju bra och praktiskt av många skäl. Det vi invänder mot är att subventioner i dag går till flyg i stället för tåg, att så många måste leva med ökat flygbuller från flygplatserna och inte minst att våra barn och barnbarn tvingas leva på en planet där flygets utsläpp kommer att göra tillvaron olidlig.

Flyget måste därför bära sin fulla samhälls- och klimatkostnad. Flygskatten är ett bra första steg, men mer måste göras. Det är oansvarigt och helt ohållbart att tro att antalet flygresor kan öka, tvärtom måste flygandet minska. Det gäller även om det någon gång i framtiden går att driva flygplanen med biobränsle; de medför ju ändå stora utsläpp till exempel på hög höjd.

I det perspektivet är det också orimligt att tro på en expansion av Arlanda, och Bromma flygplats bör snarast läggas ned. Intäkterna från avgifter och skatt på flyget måste gå till ökade hållbara transportmedel, främst tåget. Den obekväma sanningen är att det svenska flygets utsläpp har ökat med mer än 70 procent sedan 1990. Fortsätter flygandet att öka i samma takt kommer utsläppen enbart från flygsektorn att vara större än Sveriges övriga utsläpp vid 2040.

Låt oss agera nu för att det inte ska hända.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Gazprom, ExxonMobil och Shell – så heter några av fossilbolagen där våra pensionspengar finns investerade i dag

Jag svarar finansmarknadsminister Per Bolund (MP) i dag i Effekt om AP-fonderna och innehaven i kol, olja och gas. Läs där eller nedan.

”Gazprom, ExxonMobil och Shell – så heter några av fossilbolagen där våra pensionspengar finns investerade i dag”
Effekt, 2018-02-01
Det är synd att finansmarknadsminister Per Bolund (MP) tycks anse att ställa kvar på att fossila placeringar helt och hållet ska bort från våra pensioner är en fråga om ”slagord och symboler” (Effekt 30/1). Precis som jag skrev i mitt inlägg (Effekt 16/1) har våra AP-fonder stora innehav i kol, olja och gas, medan placeringarna i förnybart ofta är så små att de knappt går att kvantifiera. Gazprom, Lukoil, ExxonMobil, Shell, BP, Chevron och Occidental, ja så heter några av fossilbolagen där våra pensionspengar finns investerade i dag. Och investeringarna räknas i miljarder kronor.

Trots medvetenheten om klimatförändringen och Sveriges höga svansföring på området finns det i dag ingen konkret plan för hur de fossila innehaven ska försvinna från AP-fonderna. En tydlig önskan finns däremot hos finansmarknadsminister Bolund, och det är bra. Men Bolund är nog överens med mig om att ett hållbart samhälle inte främst skapas med välvilja, utan med tydliga politiska beslut.

Bolund räknar upp en hel del åtgärder som regeringen vidtagit för att skapa en mer hållbar finanssektor. Miljömärkning, utredningar, kartläggningar, rundabordssamtal, hållbarhetsredovisningar och ett övergripande mål om hållbarhet för finanssektorn är inte fy skam, men det räcker på långa vägar inte. Det vet jag och det vet nog Per Bolund också. Det är just därför Bolund har föreslagit nya placeringsregler för AP-fonderna. Låt mig därför få kommentera just dessa regler.

  1. I praktiken finns inte dessa regler annat än som ett förslag i Per Bolunds byrålåda. Förslaget på nya placeringsregler för första, andra, tredje och fjärde AP-fonden presenterades som en promemoria i somras. Men sedan dess har inget hänt och något nytt förslag är inte heller aviserat i den propositionsförteckning som statsministern lade fram till riksdagen för några veckor sedan. Det innebär att inget lagförslag kommer att komma innan valet.

2. I den promemorian är fortfarande hög ekonomisk avkastning det övergripande målet, miljö och socialt ansvar är underordnat. Det innebär att AP-fondernas ledningar kan fortsätta att placera i det fossila om de bedömer det som det mest lönsamma.

3. Ordet klimatförändring nämns överhuvudtaget inte och ej heller Parisavtalet, vilket Bolund tycks tycka vara oproblematiskt. Jag tycker däremot att det är mycket olyckligt eftersom det är just i Parisavtalet det finns en konkret referens till hållbara finansiella investeringar (artikel 2.1 C). Både Bolund och kollegan Isabella Lövin (MP) har dessutom vid upprepade tillfällen påstått att de nya placeringsreglerna (som alltså inte finns ännu) är i linje med Parisavtalet.

4. I stället tycker Bolund att det räcker med att AP-fondernas värdegrund ska ta sin utgångspunkt i ”de internationella konventioner som Sverige har undertecknat” (sid 4). Gott så, men det är något helt annat än att vara i linje med Parisavtalet. Dessutom är det precis som Bolunds promemoria konstaterar: ”Det kan vara svårt att tolka internationella konventioner och även att bedöma vad tolkningen bör innebära i praktiken för Första–Fjärde AP-fondernas arbete” (sid 34). En direkt hänvisning till Parisavtalets art 2.1 C hade i sammanhanget rett ut det frågetecknet. Men kanske är det just det som regeringen tillsammans med de borgerliga partierna (som står bakom PM:et) velat undvika?

5. De nya placeringsreglerna har kritiserats av det samlade Folkrörelsesverige som kräver att förslaget görs om. Så här skriver de i sitt remissvar från i fjol: ”Det som emellertid saknas i förslaget är bindande regler som säkerställer att AP-fonderna agerar i enlighet med klimatmål, Sveriges folkrättsliga förpliktelser och andra internationella åtaganden.” Inlagan har skrivits under av Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Jordens vänner, Amnesty, Diakonia och ett stort antal ytterligare organisationer.

6. Finansdepartementet säger själva att de inte kan bedöma klimateffekten av de nya placeringsreglerna. I promemorian skriver de: ”Det är inte möjligt att bedöma i vilken utsträckning förslagen kan leda till att Första–Fjärde AP-fondernas förvaltning främjar en hållbar utveckling.” Per Bolund har helt enkelt inte på fötterna när han lovar att de nya reglerna kommer att bidra till att det fossila försvinner från våra pensioner.

7. AP-fonderna är våra gemensamma pensionspengar. Det är klart att regering och riksdag kan ge fondernas ledning ett uppdrag att successivt fasa ut det fossila och i stället investera i det hållbara. Det har Per Bolund inte gjort. Gör om gör rätt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Gå till botten med Bolidens giftdumpning

Jag och Eva Zetterberg (V), tidigare ambassadör i Chile och tidigare vice talman i svenska riksdagen kräver att Boliden ska gå till botten med sin giftdumpning i Chile samt att svenska regeringen ska skärpa reglerna kring dumpning av miljöfarligt avfall. Läs vårt inlägg i Norrländska socialdemokraten eller nedan.

Gå till botten med Bolidens giftdumpning
NSD 2018-02-01
Om några veckor väntas domen om det svenska gruvbolaget Bolidens dumpning av miljöfarligt avfall till Chile komma. 800 invånare i staden Arica i norra Chile har stämt Boliden inför Skellefteå tingsrätt för de allvarliga hälsoskador de drabbats av sedan Boliden 1984 via ett chilenskt företag dumpat 21 000 ton giftigt avfall i staden.

Avfallet innehöll bland annat en stor mängd arsenik och bly. Rättegången har förberetts i fyra år och skadorna är gediget dokumenterade – cancerfall, hudförändringar, infertilitet, skadade foster. 1984 fanns ingen lagstiftning som uttryckligen förbjöd sådan export. Det chilenska bolaget Promel skulle utvinna metaller och täcka avfallet. Men inget gjordes, några år senare byggdes bostäder i närheten och det chilenska bolaget gick i konkurs.

Deponeringen skedde under diktatorn Pinochets tid då ingen hänsyn togs till fattiga invånares hälsa eller krav ställdes på företagen. När demokratin återställdes i Chile 1990 hade regeringen fullt upp med att återupprätta respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska regler. Frågan om stöd och hjälp till Aricaborna kom redan år 2000 när Aricas borgmästare besökte Sverige. I bland annat brev till utrikesminister Anna Lind, Boliden och Sida undersöktes möjligheterna att gå in med stöd. Trots uppenbara behov och kompetens för både miljösanering och hälsoundersökningar saknades vilja från Boliden att agera.

Filmen Blybarnen visades i svensk TV 2009. Där intervjuas Bolidens dåvarande miljöchef Rolf Svedberg som tillstyrkt affären och förklarar gråtande att beslutet var fatalt. Efter visning i chilensk TV blev reaktionerna starka och chilenska parlamentariker kontaktade svenska ambassaden, men varken Boliden eller svenska regeringen vidtog någon åtgärd.

Bolidens agerande gentemot Aricaborna och Chile är upprörande och vi förväntar oss att Skellefteå tingsrätt äntligen ska se till att Boliden får betala skadestånd till de drabbade. Det än mer allvarliga är att detta inte utgör ett enstaka misstag som skedde för mer än trettio år sedan.

På senare år har ett flertal liknande fall kommit till allmänhetens kännedom. Företaget Holy House Shipping har skrotat flera fartyg vid den indiska kusten. Sedan 2011 har tolv europeiska fartyg skrotats där för att undgå att följa EU:s hårdare regler om skrotning. I stället drabbas indierna av allvarlig miljöförstöring. Ett annat svenskt företag, Swerec, uppges ha dumpat plastavfall i Lettland.

Bolidens och andra svenska företags oansvariga agerande förstör för andra seriösa svenska företag och solkar Sveriges internationella anseende i miljö- och klimatfrågor. Det måste vara ett slut på det nu. Boliden måste ta sitt ansvar och stödja de personer som drabbats av de gifter företaget har dumpat.

Vi behöver också en hårdare lagstiftning mot dumpning av miljöfarligt avfall. Vi välkomnar den riksdagsmotion ett antal företrädare från Miljöpartiet lade för ett par år sedan med krav på att regeringen skulle verka för ett globalt regelverk med skadeståndsansvar även för gamla miljöförsyndelser.

Nu styr MP landet. Vad har vice statsminister Isabella Lövin och MP gjort?

Eva Zetterberg, riksdagsledamot 1991-2002 (V) ambassadör i Chile 2009-2014
Jens Holm riksdagsledamot (V)

 

Bort med kol, olja och gas från våra pensioner

Läs min debattartikel i magasinet Effekt där eller nedan.

Bort med kol, olja och gas från våra pensioner
Effekt, 2018-01-16
Medan omvärldens stora kapitalplacerare gör sig av med fossila innehav agerar inte regeringen mot de fossila innehaven i våra pensioner. Det är hög tid för ändring, anser Jens Holm (V) riksdagsledamot.

Ska vi motverka en direkt farlig klimatförändring måste den absoluta merparten av världens fossila reserver ligga kvar i marken. Hur våra pensionspengar är placerade avgör om vi ska lyckas att nå våra klimatmål. Det är nämligen betydande fossila innehav som ligger dolda i våra pensionsbesparingar. I Greenpeacerapporten ”Staten och kapitalet” konstateras att våra AP-fonder har investerat i 43 av världens 100 värsta fossilbolag, däribland Gazprom, Lukoil, ExxonMobil, Shell, BP, Chevron, Occidental, Glencore och tyska kolkraftverk. Totalt handlar det om placeringar närmare 13 miljarder svenska kronor, ungefär 1300 kr per svensk. Av Andra och Sjunde AP-fondernas totala energiinvesteringar stod olja och gas för ungefär hälften, enligt en granskning av riksdagens utredningstjänst. Utredningstjänsten konstaterar att det är svårt att exakt beräkna AP-fondernas samlade investeringar i förnybar energi, men det utgör en försvinnande liten andel i förhållande till det totala placerade kapitalet.

I tider då fossil energi blir alltmer ifrågasatt håller våra pensionsinnehav den fossila industrin under armarna. Jag har svårt att se att detta är något som svenska folket önskar. Jag har också svårt att se att AP-fondernas placeringar är i linje med Parisavtalets artikel 2 som slår fast att medlemsstaterna ska verka för att finansiella flöden såsom pensionsplaceringar är i linje med hållbarhet och klimatuthållig utveckling. Allt fler internationella institutionella placerare börjar inse det ohållbara i att å ena sidan värna den hållbara utvecklingen, å den andra göda kol, olja och gas med nya miljardinvesteringar.

Därför har Världsbanken beslutat att från och med 2020 upphöra med investeringar i olje- och gasutvinning. Kol har de sedan tidigare börjat fasa ut. New York stad har stoppat investeringarna i alla fossilbolag och dessutom inlett en rättslig åtgärd mot några av världens största fossilbolag, bland annat ExxonMobil och Chevron. Norska centralbanken har föreslagit att den norska oljefonden, en av världens största investeringsfonder, ska sälja ut allt innehav av olja och gas och har redan sedan tidigare sålt ut innehav i kolbolag. I fjol röstade det irländska parlamentet som första land i världen igenom att landets kol-, olje- och gastillgångar ska divesteras. Även i Storbritannien har regeringen nyligen lagt fram förslag som syftar till att uppvärdera sociala och miljömässiga hänsyn på bekostnad av kortsiktig ekonomisk avkastning.

Vad händer här i Sverige? AP-fonderna utgör Nordens största pensionsfonder och tillhör topp 20 i världen vad gäller placerat kapital. Våra pensionsplaceringar har därför stor betydelse både i Sverige och utanför våra gränser. Och det är lätt att få intrycket av att våra pensionspengar håller på att bli hållbara. På klimattoppmötet i Bonn i slutet på förra året utlovade vice vice-statsminister Isabella Lövin (MP) nya placeringsregler för AP-fonderna som skulle vara i linje med Parisavtalet. Finansmarknadsminister Per Bolund (MP) har kommit med liknande utfästelser. Men de nya reglerna som ministrarna talar om är regeringens och den s k pensionsgruppens promemoria om nya placeringsregler för AP-fonderna från i somras. I promemorian nämns överhuvudtaget inte Parisavtalet. Det står också tydligt att hög ekonomisk avkastning ska vara överordnat andra intressen, t ex hållbarhet och sociala hänsynstaganden. Förslaget har kritiserats av miljörörelsen som uddlöst och inte alls i linje med Parisavtalet eller svenska klimatåtaganden.

Men de nya reglerna har bara presenterats som en promemoria, alltså inte som ett lagförslag till riksdagen. Än finns det med andra ord möjlighet till förbättring. Att divestera, göra sig av med fossila innehav, är en snabbt växande rörelse som idag består av allt från svenska kommuner, lärosäten till privata företag. Våra AP-fonder skulle kunna – och borde – vara en del av denna rörelse.

Det är hög tid att våra pensionspengar upphör att hålla den globala fossilindustrin på konstgjord andning. Runt om i världen divesteras det på allvar. Men regeringen pratar om hållbara pensioner, men gör inget konkret. Nu, Per Bolund, Isabella Lövin och Magdalena Andersson är det dags att agera. Befria våra pensioner från ohållbara och oetiska fossilinnehav. Bort med kol, olja och gas från våra pensioner.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Ti 16/1 kommer Jens Holm debattera ”Fossilfria AP-fonder med finansmarknadsminister Per Bolund i riksdagens kammare.

Ett svek mot minkarna och väljarna

Jo, jättebra att regeringen äntligen lägger förslag till ny djurskyddslag. Men varför sviker de minkarna, och väljarna? Läs mitt svar nedan eller på DN-debatt.

Ett svek mot minkarna och väljarna
DN-debatt 2018-01-10
Det är välkommet att regeringen sent omsider lägger fram förslag till ny djurskyddslag. Det är positivt att regeringen föreslår förbud mot vissa djurarter på cirkus, högre kompetenskrav för djurhållning, att vanvård av djur i hemmen ska kunna anmälas av bl a socialsekreterare och förbud mot att överge katter. Men varför regeringen återigen vill utreda djurskyddsutredningens förslag om obligatorisk märkning och registrering av katter förstår jag inte. Här borde man gått fram med ett konkret förslag.

Men den största bristen i regeringens förslag är sveket mot den 1 miljon minkar som idag lider i den svenska pälsindustrin. På DN-debatt skriver Sven-Erik Bucht (S) och Isabella Lövin (MP) att Jordbruksverket ska få till uppdrag att granska pälsdjursuppfödningen. Men den svenska pälsindustrin har redan utretts på längden och tvären. Det gjordes bland annat av den omfattande pälsnäringsutredningen (2003:86) och tidigare av Jordbruksverket. För några år sedan konstaterade länsstyrelserna att 85 procent av de svenska minkfarmerna inte följde lagkraven om inredningen i burarna. Efter det har oberoende forskning bland annat konstaterat att en god välfärd för minkar främjas genom att djuren kan röra sig över stora ytor, klättra och ha tillgång till vatten att simma i. Inget av det är fallet i den svenska pälsindustrin.

Alltfler länder väljer hårdare regler eller att helt och hållet förbjuda pälsdjursuppfödning, bland annat Storbritannien, Nederländerna, Österrike, Tjeckien och nu senast Tyskland. Men i Sverige där vi slår oss för bröstet för världens bästa djurskydd staplar regeringen utredningar på varandra. Det är inget regelrätt näringsförbud mot minkuppfödning som behöver införas, utan endast det helt rimliga kravet om att minkarna ska ha rätt till att röra sig, klättra, jaga, dra sig undan och kunna få simma, något som skulle leda till ett slut på pälsindustrin såsom vi känner den. Detta hade kunnat regleras i det förslag till ny djurskyddslag som regeringen nu avser att lägga fram. En alternativ väg hade kunnat vara att precisera dessa krav i de nu gällande föreskrifterna om minkuppfödning, något som inte skulle kräva ett riksdagsbeslut.

Det är en stor besvikelse att regeringen sviker inte bara den miljon minkar som lider på svenska farmer endast för att pälsindustrin ska kunna fortsätta att tjäna stora pengar på att exportera deras hudar till Kina. Regeringen sviker också 8 av 10 svenska väljare som vill att pälsindustrin ska läggas ned (Demoskop 2015). Det är påtagligt att regeringen väjer för att införa en ny djurskyddslagstiftning som kan ge negativa ekonomiska effekter för en specifik näring men stora vinster för djurvälfärden. Vänsterpartiet menar att sådana beslut ibland är nödvändiga om vi vill uppnå ekologiskt hållbart samhälle med hög djurvälfärd.

Hur djur behandlas blir en allt viktigare fråga för svenska folket. Allt fler drar ned på sin köttkonsumtion, blir vegetarianer eller engagerar sig för djuren på annat sätt. Både Socialdemokraterna och Miljöpartiet har tidigare lovat att pälsfarmningen i Sverige ska avvecklas. Att inte agera nu när de har chansen är ett svek mot djuren och väljarna.

Jens Holm (V) riksdagsledamot, miljöpolitisk talesperson