Orimligt med ökade banavgifter

Jag skriver i Transportnytt. Se nedan.

Orimligt med ökade banavgifter
Transportnytt 1/2019
Vi som arbetar med transport- och miljöfrågor kommer att ha särskilt mycket att göra under 2019. Här är några av de frågor som jag särskilt ser fram emot att ta mig an.
Sveriges helt unika klimatlag trädde i kraft för exakt ett år sedan. Kopplat till lagen finns utsläppsminskningsmål om att våra utsläpp i praktiken ska vara noll senast 2045 och redan 2030 ska transportsektorn ha minskat utsläppen med minst 70 procent.

I dagsläget ligger vi inte i fas med det målet och mycket mer måste göras. Elektrifiering, mer gods på vatten och på räls, kraftigt ökad kollektivtrafik, satsningar på cykling, förnybara drivmedel, elvägar och åtgärder för ett förändrat beteende där vissa resor helt enkelt avstås är några konkreta reformer som kan hjälpa oss att nå det målet. Det här kommer inte ske av sig självt utan fordrar politiska beslut och ett gott samarbete med branschen.

2019 blir också året då den nationella godsstrategin på allvar ska rullas ut och ett antal frågor måste få sina svar. Hur ska vi flytta över godstransporter till järnväg och sjöfart? Hur ska branschen hitta lösningar för att öka fyllnadsgraden på fordonen? Hur öka järnvägstransporterna samtidigt som underhållet kraftigt förbättras?

Ska vi kunna transporterna mer gods på järnväg och till sjöss måste de ökade avgifterna (banavgifter, farleds- och lotsavgifter) stoppas, eller i grunden kompenseras för.

Det är inte rimligt att den ena dagen tala om hållbara godstransporter för att nästa straffa ut dessa med orimligt höga pålagor. Här krävs förändringar skyndsamt.

Den nationella investeringsplanen för infrastruktur som sträcker sig fram till 2029 med en budget på 700 miljarder kronor rullas nu ut på allvar.

Planen innehåller mycket bra, men fortfarande är det för lite pengar i planen och många viktiga projekt startar för sent. Jag hoppas att vi i riksdagen kan skynda på en del av projekten.

Jag hoppas också att 2019 blir året då partierna äntligen kan komma överens om att bygga höghastighetsbanor i Sverige. Utbyggnaden måste ske skyndsamt och genom lånefinansiering för att banorna inte ska konkurrera med andra viktiga investeringar. Med höghastighetsbanor frigör vi också nödvändigt utrymme för godstrafik på befintlig stambana.

Det här är ett axplock av några viktiga frågor som vi i riksdagens trafikutskott kommer att hantera under 2019. Och då har jag bara nämnt det som rör transport och miljö. Andra viktiga frågor för utskottet under 2019 blir: Ingen lönedumpning och sund konkurrens inom åkeribranschen, ordning och reda på taxiområdet, EUs mobilitetspaket, postfrågor, digitalisering, utrullningen av 5G-nätet, sommartid eller inte och EUs signalsystem ERTMS (som vi bör avvakta med).

Att se till att vi får en transportsektor som tar sitt sociala ansvar och ansvar för kommande generationer är min övergripande målsättning som ordförande i riksdagens trafikutskott.

Jens Holm (V), ordförande riksdagens trafikutskott

Värna flygskatten – för klimatets skull

Jag skriver idag i ETC med Anna Sehlin (V) SLL och Rikard Warlenius (V) Stockholms stad om hur vi i närtid kan minska utsläppen från flygindustrin. Konkreta förslag som gör skillnad här och nu istället för låtsasåtgärder som CORSIA. Läs hos ETC eller nedan.

Värna flygskatten – för klimatets skull
ETC, 2019-01-10
I dessa tider då forskare, aktivister och företag larmar om en framtida klimat-katastrof är det förbluffande att högern fortsätter med sin klimatfientliga politik inte minst vad gäller flygets utsläpp. Vi i Vänsterpartiet på riksdags-, landsting- och kommunnivå i Stockholm kan inte bara blunda för detta utan kräver att kommande regering och de blågröna styrena i Stockholm tar ansvar för klimatet.

Att Kristdemokraterna och Moderaterna – med stöd av C, L och SD – nu slopar den lilla flygskatten är djupt provocerande. Svenskarnas utsläpp från flyg är lika stora som utsläppen från bilar, ändå återgår de nu till att bli helt skattebefriade. Det går inte alls ihop med principerna att behandla olika färdmedel lika och låta utsläpparen betala.

Genom ett nytt internationellt avtal, CORSIA, finns nu en internationell överenskommelse om kompensationskrav för flyget som innebär att flygbolagen efter år 2020 måste köpa utsläppskrediter och kompensera för de utsläpp som överstiger 2020 års nivå. Men det räcker inte på långa vägar. Problemet med CORSIA är att det lurar oss att vi har gjort tillräckligt. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Flygresandet ökar för snabbt och den tekniska utvecklingen och begränsningarna går för långsamt.

Stockholms läns flygplatser Bromma och Arlanda har sammanlagt hela cirka 25 miljoner resor per år, och antalet ökar stadigt. I Sverige har antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats sedan början av 90-talet. För att klara utsläppsmålen måste den utvecklingen brytas. Ändå vill samtliga partier utom Vänsterpartiet se en stor utbyggnad av Arlanda flygplats. De vill även ha kvar Bromma flygplats ända till 2038. I Stockholms stad är det vänstern som driver en snabb nedläggning av Bromma – utan att bygga ut Arlanda.

Även transporter till och från flygplatserna bör räknas in i flygets klimatpåverkan. Trots att den snabbaste resan till och från Arlanda går med tåget Arlanda Express görs de flesta resor med bil. En anledning är att A-Train, ägt av australiska och kinesiska investerare, har ensamrätt på att köra Arlanda Express och tar väldigt bra betalt. Efter långa diskussioner har Storstockholms lokaltrafik, SL, fått tillåtelse till pendeltågstrafik vid station Arlanda. Resenärerna måste dock betala en avgift på hela 120 kronor per passage. Vänsterpartiet i Stockholms landsting menar att det är hög tid att ta tillbaka Arlandabanan i folkets ägo och låta regionala tåg använda station Arlanda utan höga avgifter.

Klimatet kräver en omställning till fossilfrihet i alla samhällssektorer. Flyget har länge varit undantaget från alla åtgärder, men det går inte längre. Därför kräver vi av kommande regering:

• Återinför flygskatten och höj den för de som flyger mest.

• CORSIA-avtalet räcker inte, Sverige måste driva på för att minska flygets utsläpp.

• Verka internationellt för att flygets bränsle ska kunna beskattas

• Lägg ner Bromma flygplats snarast möjligt.

• Ingen ytterligare utbyggnad av Arlanda flygplats.

• Använd option att köpa Arlandabanan från A-Train

• Se över möjlighet att införa trängselskatt in till Arlanda för privatbilar.

Jens Holm (V), Riksdagsledamot och
ordförande i riksdagens trafikutskott

Anna Sehlin (V), Oppositionslandstingsråd
i Stockholms läns landsting

Rikard Warlenius (V), Ledamot i Stockholms stads
kommunfullmäktige

Nolltaxa – vision som väcker hopp

Jag skriver om nolltaxa i kollektivtrafiken idag i ETC. Klart det går. Och nästan alla blir vinnare. Läs hos ETC eller nedan.

Nolltaxa – vision som väcker hopp
ETC, 2018-12-21
Ett land utan regering, en budget som inte går att styra efter och mindre pengar till biologisk mångfald och klimatomställning. Det är lätt att deppa ihop. Men vad vänstern behöver nu är inte depp utan hopp. Kanske är det precis som Andres Gustavsson i sin ledare i ETC är inne på att avgiftsfri kollektivtrafik skulle kunna vara en vision som enar vänstern. Med nolltaxa sammanflätas flera visioner; allas lika rätt att röra sig i det offentliga rummet, en stad utan spärrar och kontroller och – givetvis – minskade utsläpp av växthusgaser.

Vi får ofta höra att det kostar för mycket att införa nolltaxa. Stämmer det? Kollektivtrafiken finansieras idag ungefär till hälften med skattemedel. Estlands huvudstad Tallinn införde gratis kollektivtrafik 2013, och även där var en bra bit över 50 procent finansierat med skatter innan införandet. Genom ökade skatteintäkter och kraftigt höjda p-avgifter kunde Tallinn finansiera införandet av världens första nolltaxa i en huvudstad (om vi bortser från Longyearbyen i Svalbard). Effekterna har varit så positiva att Estland nu överväger att införa nolltaxa i kollektivtrafiken i hela landet. En succé helt enkelt.

Innebär då nolltaxa verkligen att utsläppen minskar? Ja, om bilresor ersätts med kollektivtrafik, och allt talar för det är precis vad som sker. Erfarenheterna från nolltaxa är att alla reser mer kollektivt. Det kan hända att det även innefattar en och annan fotgängare eller cyklist. Men i Tallinns fall gick exempelvis bilresandet i staden ned med 15 procent första kvartalet med nolltaxa. När Avesta 2012 införde gratis kollektivtrafik ökade det kollektiva resandet med 80 procent, utsläppen minskade med 40 ton och en stor del av kollektivtrafikökningen bestod just av tidigare bilister.

Gratis kollektivtrafik är också en bärande del när Paris stad vidtar akuta åtgärder mot luftföroreningar. När luftkvaliteten blir för dålig stoppas helt enkelt delar av personbilsflottan och staden inför nolltaxa under de dagar då luften är som sämst. Varför gör man det? Jo, man vill förstås att fler ska resa kollektivt, vilket också sker.
Hur ser då möjligheterna ut för att införa nolltaxa i Sverige? Precis som Gustavsson tar upp är det en politisk fråga. Höjer vi landstingsskatten med uppskattningsvis 1,50-2 kronor kan vi ha nolltaxa för alla i hela landet. I Stockholm har vi i Vänsterpartiet räknat ut att höjningen skulle bli under 1,50 kronor och att alla som tjänar under 60 000 kronor/mån skulle vara ekonomiska vinnare på systemet (om alternativet annars är att köpa SL-kort).

Men det finns förstås andra finansieringslösningar. För ett par år sedan förordade den tidigare socialdemokratiske ministern Leif Pagrotsky nolltaxa i Stockholm finansierat med en regional arbetsgivaravgift och en liten skatt på kommersiella lokaler i 08-området vid sidan av en måttligt höjd landstingsskatt. Till detta kan vi lägga att även trängselskatten i städer som Stockholm och Göteborg skulle kunna vara en bidragande intäktskälla.

Nolltaxa är därför fullt görligt rent ekonomiskt och får fantastiska effekter både på miljön och människor. Nolltaxa är också en vision som går att kombinera med små steg åt rätt håll. De senaste 15 åren har priset på att resa kollektivt ökat fyra gånger mer än konsumentprisindex. Kan vi börja med att bryta den trenden? Kan vi se till att det blir billigare rent generellt att resa kollektivt? Kan vi se till att det blir gratis för visa grupper; barn, unga, studenter, till att börja med? På Vänsterpartiets initiativ infördes för övrigt en nolltaxa för barn och unga i somras, något som dessvärre avskaffas med den M/KD+SDreservation som röstats igenom i riksdagen. Kan vi plocka ut ett eller två län och införa nolltaxa där – finansierat med statliga anslag – för att sedan utvärdera och – förhoppningsvis – rulla ut reformen i stor skala i hela landet?

Nolltaxa inspirerar, eller hur? Den väcker hopp om hållbara och tillgängliga städer. Och är konkret och visionär på samma gång. Går att införa stegvis eller med ett alexanderhugg. Låt oss fortsätta denna viktiga debatt om gröna vänstervisioner. Den är viktigare än någonsin i en tid där alltfler törstar efter hopp.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

COP24: Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag

Jag och vår EU-parlamentariker Malin Björk skriver idag i Sydsvenskan om COP24. Läs inlägget där eller nedan.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag
Sydsvenskan, 2018-12-12
Det är bara några dagar kvar av klimattoppmötet i polska Katowice. Världens regeringar är samlade för att komma överens om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. För att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs ansträngningar utan tidigare motstycke, enligt FN:s klimatpanel.

Alla seriösa forskare och politiker vet att det är allvar nu. Ändå lyser de nödvändiga åtgärderna med sin frånvaro. Utvecklingen går till och med åt fel håll. Bara i EU ökade koldioxidutsläppen från fossila bränslen med i snitt 1,8 procent mellan 2016 och 2017. Det visar EU:s egna siffror från Eurostat. Bara 7 av de 27 undersökta EU-länderna minskade sina utsläpp, resten ökade utsläppen.

Även koldioxidutsläppen från nya bilar ökade i fjol, enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Samtidigt ökade bilförsäljningen i EU med 3 procent till över 15 miljoner bilar. En kraftig ökning av flygresor och köttkonsumtion är annat som snabbt behöver bromsas.

Nyligen presenterade EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete EU-kommissionens långtidsstrategi för att få ner EU-ländernas koldioxidutsläpp. Kommissionen siktar på att göra EU klimatneutralt till år 2050. Det är ett för EU relativt ambitiöst mål, men utan nödvändiga åtgärder och tvingande lagstiftning förblir det just bara ett mål.

Det räcker inte att överlåta ansvaret för koldioxidutsläppen och andra växthusgaser till privata storföretag. Folkvalda politiker måste våga fatta nödvändiga beslut, även om det innebär minskade vinster för storföretagen. För så stora minskningar av utsläppen som nu behövs går det inte att tro att lösningen är ny teknik.

Både Sverige och EU måste sluta subventionera klimatskadlig verksamhet. En lämplig början är att avskaffa dagens stora subventioner till flygindustri, fossil energi och produktion av kött. En stor del av dessa subventioner ingår i EU:s och medlemsstaternas budgetar. Bara i Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med närmare 60 miljarder kronor, enligt Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag, däribland polska JSW, ett av landets ledande kolföretag. Det är en påminnelse om hur klimatpolitiken ser ut idag: Nästan alla är överens om att situationen är allvarlig och att något måste göras, men när det väl kommer till kritan gäller business as usual.

Översatt till torra men konkreta åtgärder kräver Vänsterpartiet att Sveriges regering i de pågående klimatförhandlingarna trycker på för att EU ska höja sin ambition från 45 till minst 60 procent minskade utsläpp till år 2030. Vänsterpartiet vill också kraftigt öka den ekonomiska kompensationen till de fattiga länder som drabbas av Västvärldensutsläpp. Globalt sett står den rika delen av världen för de största utsläppen medan jordens fattigaste människor drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Klimatfrågan är också en genusfråga. Vi lever i en värld där normer om manlighet kopplas till konsumtion av exempelvis stora bilar, kött och andra varor som ökar koldioxidutsläppen. Därför måste vi alla också göra upp med de destruktiva könsnormerna.

I Sverige lever människor som om de hade fyra planeter. Jorden klarar bara av en fjärdedel av dagens konsumtion och utsläppen minskar inte alls i den utsträckning de borde göra för att planeten ska överleva. Vad kan vara ett bättre tillfälle att ändra på det än nu när klimatmötet i Katowice, COP 24, är mitt inne i sin sista vecka. Sverige måste driva på för högre klimatambitioner, ökat klimatstöd till utvecklingsländerna och arbeta för att alla subventioner till klimatskadlig verksamhet avskaffas. Det skulle vara en bra början på den förändring som nu krävs.

Jens Holm (V), Malin Björk (V)

Flygets utsläpp måste minska på riktigt

Jag skriver i ETC (dessvärre bakom betalvägg) om den internationella åtgärden Corsia med syftet att minska flygets klimatpåverkan. Problemet med Corsia är att det inte innehåller konkreta mål att om flygets utsläpp ska minska, utan åtgärderna handlar om att neutralisera flygets utsläpp genom uppköp av krediter i andra länder. Corsia har nu gjort att svenska regeringen inte längre driver andra effektiva åtgärder för att minska flygets utsläpp såsom att avskaffa skattebefrielsen på flygbränsle.

Vad säger de andra partierna om utsläppen från flyget?
ETC-debatt, 2018-12-06
Jag instämmer fullt ut med Mattias Nilssons och Moa Lindholms kritik (ETC 30/11) mot åtgärden mot flygets utsläpp som går under namnet Corsia (Carbon Offsetting and Reduction Scheme for International Aviation). Som Nilsson och Lindholm skriver innebär det Corsiaförslag som nu förhandlats fram inom det internationella luftfartsorganet, ICAO, att flygindustrin kan fortsätta att öka sina utsläpp till 2020. Efter 2020 ska utsläppsökningen kompenseras av billiga och osäkra utsläppskrediter, men flygandet och dess utsläpp kan alltså ändå fortsätta att öka därefter.

När vi hanterat Corsia i Sveriges riksdag har det bara varit Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Utifrån det aktuta läge vi befinner oss i för planeten har det både oroat och förvånat mig att det bara är vi som har ifrågasatt denna låtsasåtgärd mot flygets utsläpp. Tvärt om har t ex Socialdemokraterna och Miljöpartiet varit aktiva pådrivare för Corsias införande.

Vad än värre är är att Corsia numera hotar möjligheten att driva på för verkliga utsläppsminskningar från flygindustrin. När jag lyssnade på representanter från svensk industri häromveckan använde de just Corsia som argument för att den högst måttliga svenska flygskatten måste avskaffas. När ICAOs ministermöte inleddes för ett par veckor sedan drev vi i Vänsterpartiet att Sverige och EU skulle driva att den internationella skattebefrielsen på flygbränsle skulle avskaffas. Det har tidigare varit en tydlig svensk position, men nu övergiven. Istället hänvisar S/MP-regeringen till Corsia. När nu Sverige inte längre aktivt driver att flygbränsle måste kunna beskattas undrar jag vilket land vi ska sätta vårt hopp till?

Det här håller inte. Flygindustrin är sannolikt världens enskilt snabbaste utsläppskälla. Det är också utsläpp som till den absolut största delen genereras av en liten över- och medelklass i världen. 80 procent av världens invånare har aldrig satt sin fot i ett flygplan. Att subventionera flygbränsle kostar både enorma summor årligen och det förvärrar klimatförändringen i en snabb takt. Nilsson och Lindholm avslutar sin insändare med att avkräva svenska politiker svar på låtsasåtgärden Corsia. Nu har de iallafall fått Vänsterpartiets. Vi säger nej till falska lösningar och ja till verkliga åtgärder för att minska flygindustrins utsläpp. Vad säger de andra partierna?

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Vi behöver fler levande skogar

Jag svarar om vår skogspolitik, på en magsur ledare i Smålandsposten. Läs nedan eller där.

Vi behöver fler levande skogar
SMP, 2018-09-20
Dag Elfström (15/9) har rätt i att det växer fler träd än någonsin i Sverige, men det som växer är planterade träd på plantager – inte skog med stor biologisk mångfald. Elfström oroas uppenbarligen inte över utarmningen av den biologiska mångfalden i Sverige, utan påstår istället att vi fått fler arter i Sverige.

Men det är att välkomna contortatallen, jättelokan, mårdhunden och andra invasiva arter. Faktum är dock att vi endast kommer att nå två av våra 16 miljömål med nuvarande politik. Det specifika målet om ”Levande skogar” kommer exempelvis inte att nås. Tvärt emot Elfström välkomnar jag det växande engagemanget mot utarmningen av skogen. I mitt Facebookinlägg, som Elfström refererar, gav jag uttryck för den uppriktiga sorg jag kände över att den plats där jag många år har plockat svamp, joggat och vandrat med barnen nu förvandlats till ett kalhygge. Skogen finns inte längre. Jag tycker att det är trist att Elfström raljerar över mina intryck. Jag tror nämligen jag delar erfarenheten av en förlorad skog med många och en strävan efter något bättre.
I Elfströms värld är det uppenbarligen bara skogsägarna och skogsbolagen som ska få bestämma över skogens öde. I den verkliga världen är skogen ett intresse som ska delas av många. Jag har aldrig sagt att denna intresseavvägning är enkel, men nog borde mer kunna göras för att väga upp allmänintresset? Skogsvårdslagen stipulerar att miljöhänsyn ska väga lika tungt som produktionsintressen, men i praktiken har miljön alltid hamnat på undantag.

Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Vi oroas med rätta över skövling av skog i fjärran länder, men hur är det egentligen ställt här hemma? Några steg på vägen mot mer levande skogar skulle kunna vara skydd av mer skog och en modern skogsvårdslag som tar större miljöhänsyn.

Vi behöver också stimulera fler skogsbruksmetoder vid sidan av trakthyggesbruket (med kalavverkningar). Åtgärder med särskilt stor negativ miljöpåverkan som gödsling, dikning, stubbrytning och främmande trädslag behöver regleras tydligare. Vi vill också underlätta för enskilda individer och relevanta organisationer att involveras i skogsbruket genom obligatoriska samråd inför slutavverkningar. På så sätt kan vi få en skogspolitik inte bara för skogsbolagen, utan också för svampplockaren, joggaren, hundrastaren och ekoturisten. Så får vi levande skogar.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Nu ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves

Jag skriver i Effekt magasin idag om den växande folkrörelsen för klimatet och vikten av att den omsätts i politisk handling. Läs där eller nedan.

Nu ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves
Effekt, 2018-09-08
Diskussionen var inte helt enkel i Miljö- och jordbruksutskottet för ett par veckor sedan. Jag hade uppmanat utskottets ledamöter inklusive landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) att gå ut och träffa 15-åriga Greta Thunberg som då just inlett sin skolstrejk för klimatet utanför riksdagens lokaler. ”Men ska inte barn vara i skolan?”, frågade en kollega på den rödgröna sidan. ”Om hon får bryta mot lagen då kan väl jag strunta i att betala skatt?”, invände en ledamot på högerflanken.

Men Greta strejkar inte för att hon vill ha mer pengar i plånboken, inte heller för att det är kul att strunta i skolan. Hon strejkar för att vi alla ska ha en planet att leva på i morgon och i övermorgon. Och så länge som vi vuxna sviker kommande generationer, genom att inte ta ansvar för våra utsläpp, är det svårt att med trovärdighet säga att hon måste följa skolplikten och vara i skolan i stället för att kämpa för planeten.

Endast vår diskussion i Miljö- och jordbruksutskottet visar att Gretas kamp inte varit förgäves. Det här blev som ett gnagande gruskorn i dojan, det gick inte att hitta bra argument till varför kommande generationer inte ska få strejka för klimatet. Nu, med en dag kvar till valet, har Greta och alla andra engagerade medborgare rätt att avkräva oss politiker svar på den lika raka som uppfordrande frågan:

Hur tänker ni lämna efter er ett samhälle där kommande generationer också kan leva goda liv?

Mitt och Vänsterpartiets svar på det är att vi kommer göra allt för att minskade utsläpp finns med i allt vi gör. Vi behöver göra långt mycket mer än vad vi tidigare trott varit tillräckligt. Några saker:

1. Det är bra med en klimatlag- och ramverk, men mycket mer måste göras. Målen måste skärpas och framför allt måste vi ha tydliga styrmedel på plats som gör att vi minskar utsläppen så att vi uppnår nollutsläpp senast 2040.

2. Vi vill reglera bort våra utsläpp. Alltför länge har ansvaret för omställningen lagts på enskilda individer eller en abstrakt marknad. Men det är ju vi politiker som har makten. Vi kan lagstifta bort försäljning av fossilt drivna bilar, något vi vill göra. Som ägare av kommunala och statliga bolag kan vi se till att förbränning av kol, olja och fossilgas upphör snarast. Vi kan uppdra åt våra myndigheter att agera inom ramen för klimatlagen. Då skulle Försvarsmakten sluta att motarbeta vindkraft och Trafikverket skulle få planera för järnväg och cykelinfrastruktur i stället för nya motorvägar.

3. Vi kan investera oss ur klimatkrisen. Omställningen kommer inte vara gratis. Vi i Vänsterpartiet vill ha en grön investeringsbank med minst 100 miljarder i eget kapital som ska ha en enda uppgift: Hitta de bästa investeringsobjekten som så snabbt som möjligt tar Sverige mot nollutsläpp. En grön investeringsbank? Ja, vi vet att det funkar. Vi inspireras av Storbritannien som inrättade en sådan bank 2012 och som sedan dess har lett stora delar av klimatomställningen i landet.

4. På tal om pengar. Vi ska se till att våra pensioner blir hållbara genom nya placeringsdirektiv till våra AP-fonder. Det är lika orimligt som ohållbart att de är fulla med placeringar hos bolag som BP, Shell, ExxonMobil, Gazprom och Lundin Petroleum. Och med politikens makt kan vi fasa ut våra miljöskadliga subventioner – det ska vi göra.

5. Den rikaste tiondelen i världen står för 45 procent av världens utsläpp. Därför behöver vi ett skattesystem som omfördelar från rik till fattig både av rättvise- och klimatskäl. Med vår miljonärsskatt och andra kapitalskatter dämpar vi de superrikas konsumtionsutrymme och utsläpp. Vi får dessutom in mycket pengar som vi vill använda till välfärden och omställningen.

6. Vi behöver också en ekonomisk politik för att omfördela från det som släpper ut till det som ställer om. Flygskatten är ett bra första steg, men mer behöver göras för att minska flygets utsläpp. Den omdiskuterade vägslitageavgiften på långtradartransporter behöver införas och bonus-malus kan stärkas så att utsläppande bilar i högre utsträckning får finansiera el- och biogasbilar.

7. Vi måste också komma till rätta med utsläppen från vår konsumtion. Här finns i dag inga konkreta styrmedel eller målsättningar. Vi vill börja med att sätta upp ett mål för minskad köttkonsumtion och stimulera omställningen mot mer av växtbaserad kost. Vegonorm i offentlig sektor, stöd till ny vegetarisk mat, bort med EU:s animaliesubventioner är några exempel på hur vi kan minska köttkonsumtionen.

När Naomi Klein fick frågan om hur klimatfrågan ska kunna komma högre upp på den politiska dagordningen svarade hon att den måste ”play on repeat, all day every day, everywhere”. Kanske är det något sådant vi ser nu valrörelsens absoluta slutskede.

Även om en hade kunnat önska bättre svar har i alla fall klimatfrågan varit ett prioriterat ämne i alla partiledardebatter. Och Greta strejkar inte längre ensam, nu har en bred rörelse av elever, lärare och organisationer anslutit sig. Och i dag, lördag, arrangeras klimatmarscher på ett antal platser runt om i landet, och i hela världen. Jag ser fram emot att ansluta mig till den stora marschen i Rålambshovsparken i dag.

Den stora utmaningen är att se till att rörelsen sedan omvandlas till konkret politisk handling i våra valda församlingar. Vi i Vänsterpartiet har bestämt oss för att bygga en rättvis och hållbar värld – oavsett vad banker och fossilbolag säger.

I dag marscherar vi för klimatet, i morgon röstar vi med hjärtat och för planeten och i övermorgon ser vi till att Gretas kamp inte varit förgäves.

Jens Holm (V), riksdagskandidat

Vi behöver en omställning på riktigt

Jag och Gunvor Bergqvist (V) skriver i Göteborgs-Posten idag om Vänsterpartiets klimatpolitik. Detta som svar på Göteborgsprofessorerna Christian Azar och Thomas Sterner. Läs inlägget där eller nedan.

Vi behöver en omställning på riktigt
Göteborgs-Posten, 2018-08-22
Vi välkomnar att Christian Azar och Thomas Sterner uppmanar partierna att presentera sin klimatpolitik. För Vänsterpartiet är klimatförändringen mänsklighetens ödesfråga, men också en rättvisefråga. Världens rikaste tiondel står för 45 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Omställningen måste därför starta hos oss och personer med störst plånbok måste bidra mer än andra. Vi behöver en politiskt ledd omställning med nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Vi vill ha en investeringsledd klimatomställning med grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i eget kapital till klimatomställning av industri, energiproduktion, byggsektor, jordbruk och transporter. Vi vill ge ett tydligt uppdrag till våra AP-fonder att avinvestera sina innehav i kol, olja och fossilgas. Miljöskadliga subventionerna ska fasas ut och nybilsförsäljning av fossilbilar förbjudas från senast 2025. Då får vi industrin att öka takten i teknikskiftet och elektrifiera transporterna.

Vi vill bygga en mer rättvis och hållbar ekonomi genom att minska det privata konsumtionsutrymmet till förmån för det offentliga. Satsningar på skolan, vården och kollektivtrafiken belastar miljön mindre än privat konsumtion. Skatter och avgifter på framförallt höginkomsttagares konsumtionsutrymme kan gå till klimatomställning. Arbetstidsförkortning, där produktivitetsökningen tas ut i fritid istället för bolagsvinster minskar ohållbar konsumtion. Vi har som enda parti motionerat i riksdagen om minskad köttkonsumtion och är för flygskatten samt fler åtgärder för att minska svenskarnas flygande.

Göteborg behöver ställa om från privatbilism till elektrifierad kollektivtrafik med låga priser, på sikt nolltaxa och gång- och cykelsatsning. Fjärrvärme och elproduktion vill vi göra fossilfria till 2025, vilket kräver stora investeringar ibland annat sol- och vindenergi. Klimatperspektiv ska läggas på alla kommunala beslut och vid nybyggnation av bostäder och upphandling till kommunal verksamhet ska klimatkrav ingå. Andelen vegetarisk mat ska öka i kommunen. Vi motsätter oss att regeringen ger LNG-terminalen koncession som riskerar storskalig införsel av fossilgas på det svenska gasnätet.

Det är bra att klimatfrågan diskuteras, men de skarpa besluten återstår att ta. Vi vill se en omställning på riktigt där finanspolitiken, våra pensioner, infrastrukturplaneringen, handelspolitiken och alla andra politikområden agerar för byggandet av ett hållbart och rättvist Sverige.

Jens Holm (V) miljöpolitisk talesperson
Gunvor Bergqvist (V) kommunfullmäktige Göteborg

Vi vill skapa ett klimatsmart Storstockholm

Vi skriver på Dagens Samhälle om sommarens torka och hur en munk (bakverket) kan inspirera oss till att ställa om Stockholm till en rättvis och hållbar storstad. Läs här eller nedan.

Vi vill skapa ett klimatsmart Storstockholm
Dagens Samhälle, 2018-08-14
Den svenska sommaren har varit het och torr med många allvarliga bränder. Det är en allvarlig utveckling som med förändringarna i klimatet kommer att bli vanligare och allvarligare.

Den senaste SOM-undersökningen visar att väljarna främst oroar sig för klimatförändringarna och miljöförstöring. Trots detta har valrörelsen hittills dominerats av frågor som lag och ordning, invandring och migrationspolitik. Vänsterpartiet delar svenska folkets oro och ser det som ytterst viktigt att ta klimat- och miljöfrågorna på allvar och arbeta på lösningar.

En inspirationskälla är nationalekonomen Kate Raworths bok om ”Doughnut Economics”. Där lanserar hon en ekonomisk modell i form av munken, bakverket. Munkens yttre kant är de planetära gränserna för ekologisk hållbarhet, som Johan Rockström med flera arbetat fram, och den inre kanten består av de grundläggande mänskliga behovens gränser. Mellan de planetära gränserna och det sociala fundamentet finns ett utrymme för mänskligheten som rymmer både ekologisk stabilitet och social rättvisa. Hon beskriver modellen som en kompass för att leda mänskligheten in i denna ekologiskt säkra och socialt rättvisa zon.

Vänsterpartiet har en politik för att föra Sverige in i denna zon. Vår kongress 2016 antog ett program där vi tog ut riktningen för att bygga ett samhälle där social välfärd och global rättvisa kan uppnås inom ramen för de ekologiskt hållbara gränserna. Vi vill exemplifiera genom att skapa ett Storstockholm för alla. Vi vill skapa ett jämlikt och inkluderande Storstockholm där staden utformas för ett liv som innebär att de planetära gränserna inte överskrids.

Vänsterpartiet i Stockholms stad har varit drivande i att fasa ut kolkraftverket i Värta och i att ersätta det med förnybar energi. Vi vill även bilda ett kommunalt solelbolag och har varit med och satsat en miljard på cykelinfrastruktur.

Bilismen behöver minska, inte bara av klimatskäl utan även för att gaturummet är begränsat. Vi vill ge mer plats till gående, cyklar, kollektivtrafik och levande torg och trottoarer.

För att minska utsläppen i trafiken är satsningar på kollektivtrafiken viktiga. Därför arbetar V i Stockholms läns landsting för lägre taxor för att på sikt nå nolltaxa för alla. För att göra kollektivtrafiken attraktiv och för att klara av att ta emot alla nya resenärer vill vi dessutom satsa på kraftiga kapacitetsförstärkningar och nya linjer. Och för att skapa nya tvärförbindelser och knyta ihop tunnelbanan med pendeltåg föreslår vi bland annat Spårväg Syd och en förlängning av tunnelbanan från Hjulsta till Barkarby, och från Hagsätra till Älvsjö.

Moderaterna vill göra en Östlig förbindelse, tidigare kallad Österleden, till en valfråga och Centerpartiet och stöttar nu denna dinosaurie till vägprojekt. Vi tar starkt avstånd från framtida motorvägsbyggen eftersom de leder till en utspridning och ett ökat bilberoende. Om vi ska lyckas nå klimatmålen och hålla oss innanför den ekologiska ringen i munken kan vi inte genomföra gigantiska satsningar på att bygga för en fortsatt ökning av privatbilismen.

Vi vill skapa en storstad där framkomligheten för gående, cyklister och bussar prioriteras. Ett förslag är att se till att stombussarna lättare tar sig fram och får en ökad hastighet och därmed blir mer attraktiva som färdmedel. De linjer med flest resenärer vill vi elektrifiera för att minska utsläppet av klimatgaser och andra miljöskadliga avgaser. Vi vill bygga en storstad för människorna, inte för bilarna.

Jens Holm (V), kandidat riksdagen
Anna Sehlin (V), kandidat Stockholms läns landsting
Rikard Warlenius (V), kandidat Stockholm stad