Satsa på personalen för trygg kollektivtrafik

Satsa på personalen istället för att kicka dem i kollektivtrafiken. Vi skriver i ETC. Läs artikeln där eller nedan.

Satsa på personalen för trygg kollektivtrafik
ETC, 2021-10-22

Vänsterpartiet vill att tågvärdarna på pendeltågen i Stockholm ska vara kvar för tryggheten och säkerheten ombord på tågen. Personalen är grunden för en tillgänglig och välkomnade kollektivtrafik. Det är befängt att ersätta dem med kameror.

I juni beslutade trafiknämnden i region Stockholm att 350 tågvärdar på pendeltågen skulle omplaceras och ersättas med kameror. Ett beslut som fattades av den blågröna majoriteten i Regionen. Förslaget kom fem dagar innan på dagordningen och var inte förankrat med fackförbunden, funktionsrätt eller synskadades förbund. Det saknades en ordentlig konsekvens- och riskanalys. Beslutet innebär att endast föraren kommer vara utbildad i säkerhetsarbete ombord på pendeltågen.

Kaoset i pendeltågstrafiken för två veckor sedan borde vara en varning för ansvariga politiker i Region Stockholm. Inställda, försenade och trasiga tåg. Uppretade resenärer försenade upp till fyra timmar som trängdes på överfyllda tåg. I en situation där ingen information gick att få kunde tågvärdarna hålla upprörda resenärer vid gott mod. Det visade med stor tydlighet det orimliga i att en förare ensam ska ansvara för säkerheten och tryggheten ombord.

Under flera år av borgerligt och nu blågrönt styre i Region Stockholm har utvecklingen varit mindre personal ombord på tågen. Konduktörerna på Tvärbanan försvann, konduktörerna på Nynäspendeln, konduktörerna på en del av Saltsjöbanan. På Saltsjöbanan gjorde man en ändring i trafiksäkerhetsföreskrifterna för att kunna ta bort tågvärdarna. Och nu senast är det tågvärdarna på pendeltågen som ska ersättas av kameror.

Systemet med upphandlingar som genomförs med lägsta priset som huvudmål samt hur avtalen är skrivna uppmuntrar den här typen av nedskärningar. Det talas om teknikutveckling och effektivisering men är en förevändning för att spara pengar. Att ta bort tågvärdarna på pendeltågen ska spara Stockholms lokaltrafik (SL) 100 miljoner kronor årligen. Självklart innebär det här att man tummar på säkerheten.

Kameror kan vara ett komplement men aldrig ersätta en tågvärd. Hot och våld är redan ett problem inom kollektivtrafiken som fack­förbundet Seko har påtalat. Ensamarbete ökar risken för hot och våld. Det är utgör också en risk för trafikanternas trygghet och trafiksäkerhet. Vem ska ge första hjälpen eller hjälpa till att nödutrymma ett tåg mitt ute på linjen? Det kan handla om sekunder om en brand skulle utbryta på ett tåg, då måste det finnas personal ombord.

Den moderatledda majoriteten i regionen pratar ofta om trygghet men det var de som tog fram och fattade beslutet. Det är oansvarigt och ett hån mot den kompetenta personalen. Det rätta vore att riva upp beslutet och behålla tågvärdarna på pendeltåget. Lyssna på dem som arbetar i kollektivtrafiken, funktionsrätt och synskadades riksförbund.

Det är dags att vända den här utvecklingen som tar oss bakåt i tiden när det gäller trafiksäkerheten i spårtrafiken. Vänsterpartiet sa blankt nej till förslaget att ta bort tågvärdarna på pendeltågen. Vi vill att tågvärdarna på Roslagsbanan och delar av Saltsjöbanan ska vara kvar. Vi vill snarare se mer personal i kollektivtrafiken.

Vänsterpartiet i riksdagen driver på för en lagstiftning om bemanningskrav och förbud mot ensam­arbete i spårbunden trafik.

I regionen är vårt långsiktiga mål att driva kollektivtrafiken i offentlig regi med egna anställda men på vägen dit vill vi se skarpare krav och uppföljning i upphandlingar när det gäller arbetsvillkor, arbets­miljö och bemanning. Säkerhet och trygghet måste alltid gå först.

Anna Sehlin (V), ledamot i trafiknämnden, Region Stockholm
Jens Holm (V), ordförande i riksdagens trafikutskott
Jessica Thunander (V), suppleant i riksdagens trafikutskott och med en bakgrund som tågvärd
Lina El Yafi (V), suppleant i trafiknämnden, Region Stockholm, och spårvagnsförare

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull

Vi skriver i ETC om vikten av att lägga ned Bromma flygplats. Läs där eller nedan.

Lägg ner Bromma nu – för klimatets skull
ETC, 2021-09-04

Det är knappt två veckor sedan de enorma översvämningarna i Gävle. De omfattande regnen kom efter en sommar av stekande hetta och nya värmerekord. På andra sidan Atlanten pågår orkansäsongen med orkaner som fått extra styrka av den ökade uppvärmningen av havet och FN:s klimatpanel IPCC varnade nyligen för att den pågående klimatförändringen är omfattande, snabb och i vissa fall saknar motstycke.

Den som nu inte begriper att vi som samhälle måste göra allt vi kan för att möta klimatförändringen blundar för verkligheten. Vi måste agera såväl globalt som lokalt.

Men trots extremvädret, och trots varningarna från IPCC, så hamnar inte klimatfrågan högst på dagordningen. Inte ens när det klimatskadliga flyget diskuteras. Tvärtom verkar politiker på alla nivåer tro att problemen ska lösas någon annanstans och att vi har gott om tid på oss. Det är väldigt oroväckande.

För när regeringens utredare på tisdagen meddelade att det är möjligt att lägga ner Bromma flygplats gick ett flertal riksdagspartier genast ut och sa nej. Detta trots att flyget står för upp till fyra-fem procent av människans globala klimatpåverkan och trots att det konstaterats att vi med dagens takt på utsläppen inom tio år kommer att passera Parisavtalets mål om 1,5 graders temperaturhöjning, vilket är tio år tidigare än forskningen tidigare förutspått. Vi måste helt enkelt ställa om till mer hållbara transporter.

Att flygresorna från just Bromma flygplats inte ensamt står för hela den svenska klimatpåverkan är förstås självklart. Men en nedläggning av flygplatsen ger en konkurrensfördel till tåg och andra färdmedel. Att lägga ner Bromma flygplats är därför ett viktigt steg i omställningen till mer hållbara transporter i Sverige och det är dessutom symboliskt viktigt att klimatet för en gång skull överordnas andra frågor. Det vore positivt för framtiden.

Vänsterpartiet har länge drivit frågan om en nedläggning av Bromma flygplats i syfte att minska flygets klimatpåverkan. Klimathotet är akut och att vi måste ställa om så att människor har möjlighet att färdas på hållbara sätt. Då måste flyget prioriteras ner, och andra färdmedel prioriteras upp. Det finns ingen tid att förlora. Regeringen måste agera nu.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande riksdagens trafikutskott
Rikard Warlenius (V), klimatpolitisk talesperson Stockholms stad

Jesus tog också strid mot klassamhället

Vi skriver i Aftonbladet om vad som borde vara kyrkans roll; solidariteten. Rösta gärna på Vänstern i Svenska kyrkan. Läs vårt inlägg där eller nedan.

Jesus tog också strid mot klassamhället
Aftonbladet, 2021-09-06
Vad innebär det att tro på en sårbar gud? En gud som kom ner hit till jorden och fanns mitt ibland oss, som solidariserade sig med de fattiga, de sjuka och förvisade, en gud som själv fick utstå förföljelse och lidande, en gud som var mänsklig och medmänsklig.

För oss som kristna socialister är inte vår tro bara en inre angelägenhet, att kunna krypa upp i soffan och be en bön och känna oss trygga och omslutna i vår egen lilla bubbla.
Att tro innebär också att aktivt ta avstånd från kärlekslösheten och orättvisan som finns i samhället, som drabbar andra, i Sverige och i världen.

Det finns ingen motsättning i det.

Jesus sa att hans rike inte var av denna världen. Men det innebar inte att han avstod från att göra motstånd mot den tidens klassamhälle.

Han angrep de proppmätta och hycklande skriftlärda, förtryckarna från Rom och drev tveklöst månglarna ur templet.

För oss är kristendomen radikal som omvärderar alla värden – de sista ska vara de första. Det är svårare för en rik att komma in i himlen än det är för en kamel att komma genom ett nålsöga, säger Jesus.

För oss är det ett lika viktigt budskap att lyssna till i dag när vårt ekonomiska system exploaterar inte bara människor utan allt levande på planeten.

Vi har hundratals miljoner flyktingar som flyr från krig och terror, men också översvämningar, bränder och samhällen som inte förmått skapa rimliga möjligheter för alla att leva värdiga liv.
Vi har inte bara covidpandemin, utan vi har en klimatkris som ingen kan blunda för, och vi har gapande ojämlikheter även i Sverige. Vi har utstötning av dem som ser annorlunda ut eller har en annan sexuell identitet.

Söndag den 19 september är det val till svenska kyrkan och många tycker inte att det borde spela så stor roll vem som får majoritet i stift och församlingar, men det gör det.

Det pågår en ödesdiger kamp i samhället i dag, den märks även i svenska kyrkan. Borgerliga partier och SD vill inte erkänna den radikale Jesus eller verka i hans efterföljd genom att stå upp mot orättvisor.

Det vill inte heller de så kallat opolitiska som föredrar kyrkan som ett tomt skal där de kan ha det trevligt och bekvämt, småprata vid kaffet och sjunga psalmer.

Men kyrkan är ingen spaanläggning. Det är inte bekvämt att vara kristen. Det är att bry sig och att agera mot främlingsfientlighet och för en samhällsförändring så att alla har en välkomnande plats att leva på, särskilt de minsta och utsatta.

Vad som händer sedan får vi lämna åt gud, som KG Hammar sagt. Men här nere, nu, har vi skyldighet att göra det vi kan för att samhället och världen ska bli bättre.

Vänsterpartiet ställer inte upp i kyrkovalet, eftersom vi har så många medlemmar och väljare som tillhör flera olika religioner, men vi har många som kandiderar i valet för oberoende VISK, Vänstern i Svenska kyrkan.

Vi kristna socialister som är verksamma där tänker absolut inte stillatigande se på när högerkrafter rycker fram i kyrkan och gör den smalare och mer uteslutande, eller när de så kallat opolitiska inte vill ha en samhällsengagerad kyrka utan bara koppla av där och ”må bra” för egen del.

Tvärtom har vi ett program som agerar med kraft för att svenska kyrkan ska vara öppen och inkluderande, att stiften stöder ideella krafter som gör stora insatser, som Stadsmissionen, Fristadsfonden, miljöorganisationer och kvinnojourer.

Vi anser också att Svenska kyrkan är mycket viktig som en gränsöverskridande gemenskap och ordnar möten över kultur-och religionsgränser.
VISK vill självklart att Svenska kyrkan fördjupar samarbetet med andra religioner för att motarbeta rasism, islamofobi och antisemitism.

Ärkebiskop Antje Jackelén har uttryckt det mycket fint: Vi hjälper inte andra för att de är kristna, utan för att vi är det.

Om du liksom vi håller med, glöm inte att rösta i kyrkovalet söndag 19 september.

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Elin Segerlind, miljöpolitisk talesperson V, medlem i Svenska kyrkan och i VISK
Mona Olsson, ordförande i VISK
Mats Högelius, vice ordförande i VISK och präst

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv

Jag skriver på DN-debatt idag. Läs där eller nedan.

Höj tempot i klimatarbetet med en grön ny giv
DN-debatt, 2021-08-20
Jag instämmer med forskarna Mikael Karlsson och Björn Kjellström om behovet av en nationell utsläppsbudget och nya klimatpolitiska styrmedel. Vi i Vänsterpartiet är beredda att samtala med alla som vill ta klimatpolitiken framåt om nya skarpare mål och nya politiska åtgärder. Vi behöver göra det, för att det är mycket bråttom. Även denna sommar har präglats av skogsbränder, kollapsande tundra och värmerekord både i Nordamerika och Europa. Delar av Gävle står i skrivande stund under vatten. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen. Vilka andra partier är beredda att lösa denna akuta situation?

Karlsson och Kjellström lyfter med rätta upp behovet av investeringar för att ta oss ur klimatkrisen. De nödvändiga investeringarna i förnybar energi, elnät, järnvägar, cykelinfrastruktur, bredband, laddstolpar, klimatupprustning av bostäder och lokaler och anpassningen till extremväder kommer att kosta ett antal hundratals miljarder kronor. Det här är pengar som staten tillsammans med privat kapital måste mobilisera. Det är fullt möjligt att göra detta, men det är bråttom.

Vänsterpartiet vill inrätta en statlig klimatinvesteringsbank med ett grundkapital på 100 miljarder kronor. Klimatbanken kommer sedan att kunna mobilisera ytterligare resurser för att finansiera omställningen. Mer kapital kan också mobiliseras med ändrade placeringsregler för våra AP-fonder och ett nytt flexiblare finansiellt ramverk. Pandemin har visat att de senaste decenniernas åtstramningspolitik inte fungerar som krishantering. Nu är vi snart ur pandemin, men klimatkrisen kommer vi leva med länge till, då måste vi ha en ekonomisk politik som kan mobilisera de resurser som behövs.

Som Karlsson och Kjellström också konstaterar handlar omställningen inte bara om att göra mer, vi måste också göra mindre. Genom att undvika regeringens planerade motorvägar, exempelvis Tvärförbindelse Södertörn som DN rapporterat om, skulle vi spara både pengar och undvika stora utsläpp. Vi behöver förbjuda försäljning av nya bensin- och dieselbilar så fort som möjligt, helst till 2025, därefter måste fossila drivmedel stoppas. Vi behöver också begränsa flygandet, som innan pandemin var vår enskilt snabbast växande utsläppskälla. Nedläggning av flyglinjer, slopade flygsubventioner och en höjd och differentierad flygskatt skulle snabbt för en positiv klimateffekt. Att urholka vår viktigaste miljölagstiftning, Miljöbalken, för att Cementa, landets näst största utsläppare, ska kunna bedriva verksamheten vidare i strid med miljödomen är fel väg att gå. Vi behöver snarare en skärpt miljöbalk så att all ny näringsverksamhet måste prövas utifrån våra klimatmål, en Lex Preem.

Dagens värld är minst sagt orolig. Förutom klimatkrisen hotas många skogar och ekosystem av ekologiska kollapser, talibanerna har tagit över Afghanistan och världen är fortfarande djupt plågad av coronapandemin. Men en kris är också en möjlighet. En stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser med Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet som det mest framstående exemplet. Nu då svensk ekonomi ska återstartas efter pandemin har regeringen en gyllene möjlighet att gå fram med en politik som både skapar nya jobb, välfärd och snabbt minskar våra utsläpp; en grön ny giv.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer

Jag skriver i Aftonbladet idag. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta dutta – klimatet kräver stora reformer
2021-08-18, Aftonbladet

När jag skriver det här står Gävle Arena under vatten och flera skolor har fått stängas. Klimatkrisen är helt uppenbart mitt ibland oss.

De många viktiga inläggen från forskare under Aftonbladets vinjett Nödläge vittnar också om att vi befinner oss i ett akut nödläge för klimatet. Efter IPCC-rapporten råder det inte heller något som helst tvivel om att det är människan som skapat klimatkrisen och att vi inte har många år på oss att vända utvecklingen.

Det som saknas i debatten om klimatet är en väg framåt som bygger på att det är samhällets ansvar att ta kontroll över utvecklingen, och att fokusera på de nödvändiga reformerna. Att ropa högst om klimatet och förklara vems fel det är, kommer inte att lösa problemen. Inte heller marknadskrafter och individuell konsumtion.

Winston Churchills ”låt aldrig en kris gå till spillo” borde vara regeringens mantra nu då den svenska och hela världsekonomin ska återstarta. Coronapandemin visar att det som tidigare var politiskt otänkbart nu har blivit det nödvändiga.

Coronaviruset kommer vi övervinna tack vare vaccinering och stora samhälleliga insatser. Nu behöver vi kavla upp för klimatkrisen!

Det här behöver vi göra politiskt:

  • Uppdatera snarast det klimatpolitiska ramverket med ambitiösare klimatmål och stäm av dem med årliga utsläppsbudgetar.
  • Stöd industrins klimatomställning med piska och morot. Staten behöver snabbt ta fram 100 procent förnybar energi och bygga ut hållbara järnvägstransporter både längs norrlandskusten och i södra Sverige. Men industrin måste också vara beredd att avveckla verksamheter som strider mot våra klimatmål.
  • Försäljning av nya bensin- och dieselbilar bör förbjudas från 2025 och regeringen ska inte urholka miljöbalken för att tillmötesgå Cementa, Sveriges näst största utsläppare. All ny verksamhet måste prövas mot våra klimatmål med en ny Lex Preem.
  • Kollektivtrafiken måste få stöd till att återstarta. Våra städer kan i stort klara sig utan massbilism om bara kollektivtrafiken byggs ut och gång och cykling underlättas. Här kan vi inspireras av Paris plan för 15-minutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av 15 minuters gång- eller cykelfärd.
  • Sluta subventionera ökat flygande och kanalisera alla pengar till kollektivtrafiken, inte minst järnvägen. En stor del av inrikesflyget kan ersättas med digitala möten och utbyggd järnvägstrafik.
  • Välkomna det snabbt växande intresset för skog och natur. En helt ny sektor med hållbar grön turism kan understödjas. Verka för ett hållbarare skogsbruk med större biologisk mångfald och utan kalhyggen, det binder mer koldioxid, stärker naturens motståndskraft mot bränder och stormar och stödjer trenden mot hållbar naturturism.

Just nu ser vi hur ett gammalt ekonomiskt paradigm krackelerar. Nyliberalismen – med avregleringar, privatiseringar, ökade klyftor och en minimal statsmakt – stod inte pall under en pandemi, och än mindre nu när klimatkrisen på allvar ska hanteras. Vi behöver en ny ekonomi som hushållar med våra naturresurser, omfördelar mellan grupper, pressar ned lyxkonsumtion och värdesätter långsiktighet och  hållbara investeringar. Därför är klimatomställningen så mycket mer än en miljöfråga. Att rädda oss från klimatkrisen och bygga ett rättvisare samhälle inom naturens ramar är vår tids nya månlandning eller folkhemsbygge.

Sluta med det ängsliga duttandet. De stora reformernas tid är här.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson och författare till boken Pandemin som möjlighet (Sjösala förlag, 2021) 

Perfekt läge att bryta klimatkrisen

Jag skriver i ETC idag om hur vi förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa. Läs där eller nedan.

Nu har vi ett perfekt läge att bryta klimatkrisen
ETC, 2021-08-13

Klimatpanelens rapport visar med brutal tydlighet hur världen är på väg mot en klimatkatastrof. Aldrig under de senaste tre miljoner åren har det funnits så mycket koldioxid i atmosfären som idag. Jordens uppvärmning går snabbare än någonsin. Det finns ett tydligt samband mellan extremväder och våra utsläpp.

Vi har nu ett fåtal år på oss att vända utvecklingen.

IPCC:s rapport har oss politiker som målgrupp med ”summary for policymakers” som en tydlig sammanfattning över det akuta läget. Det är hög tid att den tas på största allvar. Våra klimatmål måste skärpas och alla Sveriges politik-områden måste nu bidra till att målen uppnås.

Det är inte acceptabelt att ena dagen ha ett ambitiöst mål om utsläppsminskningar för transportsektorn för att den nästa dag subventionera flygindustrin och bygga nya motorvägar. Det är inte heller trovärdigt att i FN och EU fatta beslut om att fasa ut fossilsubventioner för att sedan fortsätta att subventionera vår egen industri, miljöskadligt fiske och ohållbara transporter. Men just så agerar Stefan Löfvens (S) och Per Bolunds (MP) regering.

S/MP-regeringen har också misslyckats att förena minskade utsläpp med ökad rättvisa, trots att det är en uttalad ambition i både klimatkonventionen och Paris-avtalet. Världens industrialiserade stater har stått för en oproportionerligt stor del av utsläppen, men att det är världens fattiga som drabbas här och nu av våra utsläpp. Men även inom världens länder ser vi ett tydligt samband mellan mycket pengar och stora utsläpp. Den rikaste tiondelen i världen står för nästan hälften av världens utsläpp. I Sverige släpper den rikaste tiondelen ut fyra gånger mer än den fattigaste. Låginkomsttagarna i Sverige har dessutom minskat sina utsläpp de senaste decennierna, medan de rikaste inte gjort det. De rikaste är alltså utsläppsvärstingar som fortsätter precis som förut och motverkar våra klimatmål.

IPCC vänder sig direkt till världens regeringar, parlament, politiska partier och oss politiker. Nu är det dags att agera. Nu när vår ekonomi ska återstartas efter -pandemin är tajmingen dessutom optimal för ett omställningsprogram som förenar minskade utsläpp med ökad rättvisa:

  1. En mer omfördelande ekonomisk politik, där rika bidrar mer till det gemensamma. Det ökar inte bara rättvisan utan minskar också utsläppen eftersom gemensam konsumtion (tänk mer resurser till skolan och vården) har lägre utsläpp än privat per satsad krona.
  2. Ställ om industrin och energi-produktionen mot 100 procent förnybart. Låt en statlig grön investeringsbank kanalisera de miljarder som behövs.
  3. Sluta att subventionera flygindustrin och lägg ned flygplatser och flyglinjer. De kan ersättas med tåg och fler digitala möten. Inför en progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.
  4. Sätt stopp för byggandet av nya motorvägar – investera i järnvägen och kollektivtrafiken. Subventioner till privatbilism avskaffas till exempel med ett förändrat reseavdrag och höjd skatt på bilar med höga utsläpp.
  5. Stoppa försäljning av nya bensin- och dieselbilar. Efter det kan också ett förbud mot fossila drivmedel införas, som Per Bolund föreslagit.
  6. Investera i växtbaserad mat i offentlig sektor – det minskar både utsläppen och ger särskilt våra barn och unga bättre mat i skolan och förskolan.
  7. Skrota ROT-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.
  8. Reglera konsumtionen med förbud, förlängda garantitider och produktkrav på återvinning/återanvändning.
  9. Gå fram med ett ambitiöst program för forskning, utbildning och omskolning. Industrier och verksamheter kommer att behöva läggas ned i Sverige, men nya verksamheter kommer att starta. Därför måste vi se till att ingen lämnas utanför. Alla som förlorar ett jobb ska kunna erbjudas ett nytt.
  10. Stöd fattiga länder som idag drabbas av våra utsläpp. Gör det med ett nytt klimatbistånd, en rättvis handelspolitik och slopad patent på miljöteknik så att den så billigt som möjligt kan spridas till utvecklingsländer.

Vi människor har skapat klimatkrisen, och vi måste lösa detta tillsammans. Men vi människor påverkar planeten olika. Därför måste minskade utsläpp förenas med politik för ökad rättvisa. Då blir klimatpolitiken både mer effektiv och växer i förtroende. Coronakrisen visar att allt egentligen är möjligt att göra på kort tid. Frågan är om S/MP-regeringen har viljan och kraften att agera?

JENS HOLM (V)
KLIMATPOLITISK TALESPERSON OCH FÖRFATTARE TILL BOKEN ”PANDEMIN SOM MÖJLIGHET” (SJÖSALA FÖRLAG, 2021).

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna

Jag skriver i Flamman om förslaget om höghastighetsbanor. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Låt oss omfamna höghastighetsbanorna
Flamman, 2021-07-13

Per Sundgren och Stig Henriksson, Vänsterpartiet Vantör, argumenterar i Flamman mot att bygga nya stambanor för höghastighetståg. Det är lätt att kritisera ett infrastrukturprojekt av det här slaget som kommer att kosta mycket pengar och leda till betydande utsläpp i byggnationsfasen. Men det som verkligen skiljer den vise från den envise i den här frågan är att ge ett adekvat svar på hur vi löser kapacitetsbristen inom svensk järnväg. Det är helt enkelt fullt på de svenska spåren, i synnerhet längs stambanorna till Skåne och Göteborg från Stockholm. Hur tänker sig Sundgren-Henriksson att vi ska lösa det problemet?

Helt korrekt menar de att vi ska utgå från den så kallade fyrstegsprincipen som stipulerar att bygga nytt är den sista av en serie tänkbara åtgärder. Men i det här fallet har Trafikverket faktiskt utgått från fyrstegsprincipen (vad än Riksrevisionen säger i sin rapport) och kommit fram till att det bästa sättet att säkerställa att vi kan fortsätta att transportera personer och gods på järnvägen är att bygga nya stambanor.

Sundgren-Henriksson verkar inte vara motståndare till att bygga ny järnväg, men det får inte vara höghastighetståg. Men när vi bygger nytt ska vi förstås bygga med den senaste tekniken och för snabba tåg. Det är ingen större skillnad i pris att bygga för tåg som kan gå 320 km/h jämfört med 250 km/h. Så vad är egentligen problemet, undrar jag?

Sundgren-Henriksson menar att de nya banorna blir klara för sent och därför är det meningslöst att göra satsningen. Men det är också en missupp­fattning. Om vi lånefinansierar bygget så att hög­hastig­hets­banorna kan byggas som ett färdigfinansierat sammanhängande projekt kan de byggas på tio år eller mindre. Så snabbt bygger man nu järnvägen Rail Baltica genom de baltiska länderna och så har man tidigare gjort i till exempel Frankrike och Spanien. Att höghastighetsbanorna måste byggas med externa stationslägen är också en missuppfattning. Det var ett förslag från Trafikverket som har fått mycket kritik, som Vänsterpartiet har motsatt sig och som nu också avfärdas av regeringen.

Med höghastighetstågen skulle vi kunna ersätta 2–3,5 miljoner flygresor med klimatsmarta tågtransporter per år. Samtidigt skulle vi göra det möjligt med ökat regionalt resande, på sträckor som Linköping–Norrköping, Göteborg–Jönköping, eller Göteborg–Borås, för att ta några exempel. Med höghastighetsbanor frigörs kapacitet på de ordinarie spåren, som förstås finns kvar, och de kan därmed ta emot ett ökat regionalt resande samt betydligt mycket mer godstransporter. Sundgren-Henrikssons påstående om att höghastighetsbanorna skulle vara ett projekt främst för höginkomsttagare saknar grund. Höghastighetsbanorna är mer än bara ny järnväg, det handlar om att modernisera Sverige, utveckla städer och regioner och skapandet av 150 000 nya årsarbeten endast för själva järnvägsbygget.

Nu när våra ekonomier ska återstartas efter pandemin borde investeringar i klimatomställningen såsom byggandet av ny järnväg vara en bärande del av vänsterns återstartsprogram.

Tänk om (igen), bästa Sundgren-Henriksson.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, ordf riksdagens trafikutskott

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Jag svarar idag Miljöpartiets Jakop Dalunde på DN-debatt. Läs mitt svar där eller nedan.

Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?
DN-debatt 2021-07-01

Jag välkomnar Jakop Dalundes, EU-parlamentariker (MP), förslag för att underlätta för fler tågresor i Europa. Klimatkrisen är akut och vi måste snabbt flytta över både person- och godstransporter från flyg och väg till järnvägen. Dessutom har intresset för att resa med tåg både i Sverige och i resten av Europa ökat kraftigt. Men flera av de förslag Dalunde lyfter har vilat helt på hans egen S/MP-regering att verkställa. Och där är jag förvånad över att så lite har hänt.
Dalunde tar upp det bakvända i att tågbolagen måste betala höga banavgifter för varje kilometer de kör på järnvägen. Sedan 2009 har både borgerliga och socialdemokratiskt ledda regeringar höjt banavgifterna för järnvägen med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna på väg finns inte. Den kompensation för banavgifterna som regeringen nyligen beslutat om är välkommen. Men det är en tillfällig pandemiåtgärd och löser inte det långsiktiga problemet med att den klimatsmarta järnvägen straffas medan smutsigare transportslag gynnas. Detta är emot all rim och reson. Varför har S/MP-regeringen straffat järnvägen, det klimatvänligaste trafikslaget?

Dalunde tar också upp vikten av att bygga ut järnvägsinfrastrukturen och att hitta adekvat finansiering för detta. Det vore mycket välkommet med ökade EU-medel för att bygga ut järnvägen i Sverige, men ytterst är det S/MP-regeringen som har anslagit alldeles för lite pengar för utbyggnaden. Det gäller såväl de nya höghastighetsbanorna som redan påbörjade projekt som Norrbotniabanan och dubbelspåret längs Norrlandskusten. Med regeringens finansiering kommer dessa projekt att bli kraftigt försenade om de ens blir av. Regeringen borde lånefinansiera byggnationen av höghastighetsbanorna. Det skulle frigöra medel till andra viktiga järnvägsinvesteringar och skynda på byggprocesserna. Jakop Dalunde behöver inte gå till Bryssel för att lösa den frågan.

Regeringens hantering av järnvägen under pandemin är också under all kritik. Alla transportslag har drabbats hårt under pandemin. Flygresandet har gått ned med 80 procent, resandet med tåg 65. Trots detta är det flyget som har fått den absoluta merparten av regeringens pandemistöd. Den 17 mars 2020 beviljade regeringen sitt första coronastöd, 5 miljarder kronor till flygbolagen varav 1,5 miljarder till SAS. Sedan dess har flygbranschen beviljats coronastöd i flera omgången på totalt 16 miljarder kronor. Motsvarande stöd till järnvägsbranschen uppgår till ungefär 2 miljarder kronor (jag räknar här med de sänkta banavgifterna, ökade anslag till järnvägsunderhåll och extra pengar till så kallad miljökompensation för godstransporter). Varför har regeringen beviljat flyget nästan åtta gånger mer i coronastöd än tåget?

Det är välkommet med järnvägspolitik på EU-nivå, men S/MP-regeringen borde också ha tagit tag i problemen på hemmaplan. Att fortsätta gynna ökat flygande på järnvägens bekostnad borde inte anstå en regering med höga klimatambitioner.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Behåll tågvärdarna på pendeltågen

Förslaget om att avskaffa tågvärdarna på Stockholms pendeltåg är ännu ett dråpslag mot kollektivtrafiken lanserat av de borgerliga+MP-styret i Stockholmsregionen. Det kommer vi göra allt vi kan för att stoppa. Vi behöver mer personal i kollektivtrafiken, inte mindre. Läs vårt inlägg i Sekotidningen.

Behåll tågvärdarna på pendeltågen
Sekotidningen, 2021-06-15

Idag, tisdag, klubbas beslutet att omplacera Stockholms pendeltågs 400 tågvärdar och ersätta dem med kameror. Det lämnar lokföraren ensam med ansvar för hela tåget och alla dess passagerare.

Det talas om teknik och effektivisering. Personal ska göra annat än att jobba på tågen. Men kameror kan enbart vara ett komplement och kan givetvis inte ersätta tågpersonalen. En kamera kan inte ge service, informera, hjälpa till vid förseningar, ringa polis och ambulans, ge första hjälpen, släcka bränder, lugna ner vid bråk, skydda passagerare, sätta ut kontaktdon, ta hand om förvirrade resenärer och bagage på avvägar, se till att avgångar sker tryggt och säkert och så vidare. En tågvärds uppgifter är många, varierande och framförallt mänskliga.

Tågvärdens arbete är uppenbarligen inte känt för alla men tågvärden finns alltså ombord för att se till att resenärer har det bra och är trygga. Det kan ingen kamera ersätta. De besitter teknisk kunskap om tågen och de har hand om utropen och informationen till resenärerna.

Det måste finnas två personer som arbetar på tågen ifall någon blir sjuk, ifall det uppstår en hotfull situation eller om någon behöver hjälp. Service och trygghet helt enkelt.

Hot och våld är redan ett problem på tågen som fackförbundet Seko har påtalat. Att i detta läge ta bort tågvärdarna som finns för säkerhet och trygghet ombord är oansvarigt. Utöver det innebär förslaget att endast en enda person utbildad i säkerhetsarbete kommer finnas ombord på pendeltågen. Vidare ökar förarnas arbetsbelastning markant när kameror installeras vid fordonens dörrar och de ska ha överblick över skärmar och ansvara för säker av- och påstigning.

Därför är det mycket märkligt att det parti som gärna skriker högt om trygghet står bakom detta beslut. Man kan också undra varför information om ett så uselt förslag kom upp på dagordningen endast fem dagar innan det ska klubbas. Det är nästan så man kan tro att det inte är meningen att det ska hinna en bli en stor opinion emot denna stora försämring.
Borgarna med Moderaterna i spetsen förväntats klubba detta galna förslag i Region Stockholms Trafiknämnd och därmed tvinga pendeltågens lokförare till ensamarbete. I radion har vi kunnat höra Trafiknämndens ordförande Kristoffer Tamsons tala sig varm om att istället sätta upp kameror i pendeltågen, som om teknik kan ersätta mänsklig interaktion.

Vänsterpartiet säger blankt nej till detta. Vi behöver snarare anställa fler tågvärdar än vi har idag, inte ta bort en hel yrkesgrupp och ignorera vad både facket och anställda efterfrågat länge nu. Det har också varit en het fråga på nationell nivå där tågvärdar på SJ vittnat om att de behöver vara fler på tåget för att kunna utföra sitt arbete.

Trygghet skapas genom mer personal, fler tågvärdar, inte färre.

Anna Sehlin, Vänsterpartiet Region Stockholm och ledamot i Trafiknämnden

Jens Holm, Vänsterpartiet och ordförande i riksdagens Trafikutskott

Jessica Thunander, Vänsterpartiet och suppleant i riksdagens Trafikutskott och med en bakgrund som tågvärd

Varför ska Järvaborna betala för andras bilåkande?

Vi skriver om motorvägen Förbifart Stockholm och dess negativa konsekvenser särskilt för boende kring norra Järva. Läs hos Nyhetsbyrån Järva eller nedan.

Varför ska Järvaborna betala för andras bilåkande?
Nyhetsbyrån Järva, 2021-06-10

En motorvägsramp rakt igenom Igelbäckens kulturreservat. Det kan snart bli verklighet om Trafikverket och de styrande i Stockholm får som de vill. Men förslaget är helt oacceptabelt för klimatet, kulturreservatet och de boende i Järvaområdet.

Trafikverket vill att E18 ska breddas och anslutas till Förbifart Stockholm med en så kallad klöverramp, som ska byggas i Igelbäckens kulturreservat nära Hjulsta. Ärendet är på remiss och har nyligen godkänts av den politiska majoriteten i Stockholms stad. Förslaget är en följdeffekt av det redan klimatskadliga projektet Förbifart Stockholm och innebär att biltrafiken kommer att öka och delar av Igelbäckens kulturreservat behöver upphävas.

Vi i Vänsterpartiet tycker att det är oacceptabelt att klimatet och kulturreservatet offras på det här sättet. Järvaborna kommer redan betala ett högt pris för Förbifart Stockholm i form av försämrad boendemiljö och hälsa. Det måste gå att ansluta vägarna utan att bygga ut E18 och kränka reservatet. De boende i Järvaområdet åker kollektivt i högre utsträckning än i många andra områden men får ändå ta smällen för något som framför allt gynnar bilåkande höginkomsttagare. Det är ett skolexempel på miljöorättvisa.

Igelbäckens natur- och kulturreservat är ett uppskattat fritidsområde med stora kulturhistoriska värden. Motorvägsrampen kan bli förödande för de fornlämningar som finns i området och Bällstaåns vatten kan påverkas negativt. Själva byggandet skulle givetvis generera klimatutsläpp och stadens möjligheter att utveckla området kring Hjulsta trafikplats för såväl stadsbebyggelse som rekreation och friluftsliv begränsas. De långsiktiga konsekvenserna har det inte ens räknats på. Att upphäva delar av kulturreservatet kräver ”synnerliga skäl” enligt Miljöbalken men någon fullständig miljökonsekvensbeskrivning av har inte gjorts.

Vi i Vänsterpartiet har länge varit emot Förbifart Stockholm som är ett klimatskadligt och pengaslukande projekt. Vi menar att alla trafikinvesteringar ska gå till klimatsmart resande. Vi vill satsa stort på en utbyggd kollektivtrafik samt gång- och cykelvägar istället för att bygga fler motorvägar.

I ett klimatnödläge som det vi befinner oss i just nu krävs det modiga beslut, och ett sådant är att säga nej till en breddning av E18. Förbifart Stockholm har redan gjort tillräcklig skada för klimatet och Järvaborna ska inte behöva betala för andra människors bilåkande.

Rikard Warlenius, vice ordförande i Trafiknämnden Stockholms stad
Anna Sehlin, Regionråd och ledamot i Trafiknämnden Region Stockholm
Jens Holm, ordförande i Riksdagens trafikutskott