Bejaka odlat kött

Jag skriver i Ny Teknik idag om odlat kött. Läs mitt inlägg där eller nedan

”Regeringen bör bejaka odlat kött – kan revolutionera matindustrin”
Ny Teknik, 2022-06-27

Klimatkrisen är akut, och alla områden i samhället måste ställa om mot nollutsläpp. Ett ofta bortglömt område är den storskaliga djuruppfödningens utsläpp av växthusgaser, som står för ungefär en femtedel av världens utsläpp. Dessutom tar animalieindustrin stora landarealer i anspråk, förbrukar en stor del av världens färskvatten, har en mycket negativ inverkan på den biologiska mångfalden och leder till stort lidande för miljardtals djur.

Av de skälen har Vänsterpartiet länge verkat för en minskad köttkonsumtion.

Men vid sidan av förändrade dieter kan också kött produceras på ett mer hållbart och etiskt sätt. Att framställa kött genom att odla celler från djur har i dag utvecklats så långt att det inte längre bara är en idé i forskningslabben.

I början av juni arrangerade jag och riksdagsledamöterna Per-Arne Håkansson (S) och Maria Stockhaus (M) riksdagens första seminarium om odlat kött. Representanter från sex av riksdagens åtta partier var närvarande. Vi fick bland annat en presentation av en ny livscykelanalys av odlat kött (LCA of cultivated meat, CE Delft, 2021), med slutsatsen att det finns mycket stora vinster med att ersätta konventionellt framställt kött med odlat.

Enligt den kan utsläppen av växthusgaser, vattenförbrukning och landanvändning minska med uppåt 90 procent. Lidandet och döden för miljardtals djur kan undvikas. Med odlat kött kan också problem som smittor från djur till människa och antibiotikaresistens stävjas. Zoonoser och storskalig användning av antibiotika är i dag ett växande problem inom dagens storskaliga djuruppfödning.
I dagsläget arbetar ett hundratal företag i världen med att framställa odlat kött. De mest framstående finns i Europa och Nordamerika, dock inte i Sverige trots att det tidigare fanns forskning kring odlat kött i Sverige. I slutet av förra året bildades den första europeiska branschorganisationen för odlat kött, Cellular Agriculture Europe. År 2020 såldes för första gången odlat kött från kycklingceller kommersiellt i Singapore. I Europa är det ännu inte möjligt att saluföra odlat kött då det ses som ett nytt livsmedel som först måste godkännas inom ramen för EU:s lagstiftning för nya livsmedel (s k novel food).

I oktober i fjol fattade den danska regeringen tillsammans med flera oppositionspartier beslut om avtal om grön omställning för danskt lantbruk med fokus på växtbaserad mat. Avtalet innehöll över en miljard danska kronor. I april i år anslog den nederländska regeringen 60 miljoner euro till ett forsknings- och utvecklingsprogram för odlat kött. Det är den hittills största offentliga satsningen riktat specifikt mot odlat kött någonsin.

Odlat kött har potential att revolutionera livsmedelsindustrin på samma sätt som elbilarna i dag gör med fordonsindustrin. Dessvärre har vi inte ännu sett några liknande exempel från den svenska regeringen för att utveckla alternativ till icke hållbar animalieproduktion.

Inom kort kommer de första ansökningarna om att saluföra odlat kött att landa på EU och medlemsstaternas bord. Hur kommer Sverige agera då? Givet att det odlade köttet är helt och hållet säkert måste Sverige agera för att odlat kött godkänns i hela EU. Sverige borde också redan nu, likt flera andra länder, främja forskning och utveckling av växtbaserade livsmedel och odlat kött. Detta skulle kunna göras inom ramen för livsmedelsstrategin och med direkta offentliga stöd. Det är viktigt med ett statligt engagemang för att säkerställa öppenhet och insyn kring denna nya teknik, som odlat kött utgör. Livsmedel är något som med rätta engagerar människor och ska inte vara en fråga som styrs av plånbokens tjocklek eller aktieinnehav.

Det är hög tid att vi får en politisk-teknisk debatt om odlat kött även i Sverige. Tekniken finns, men nu måste vi bestämma vad vi vill göra av den. Odlat kött har potential att befria oss från ansvaret för miljontals djurs lidande och död liksom inrättandet av en hållbarare livsmedelsproduktion.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Cultivated meat in the Swedish parliament

Big success! Today we organized the first cross party meeting ever about the potentials with cultivated meat. The meeting took place in Swedish parliament today. 6 out of 8 parties were around the table. With cultivated meat we have a great potential for a better food system; reduced GHG emissions, less water usage and no animal harmed. And to a great taste!

Thanks all for participating and thanks for inspiring presentations Robert Jones, Mosa Meat, Camilla Björkbom, Eurogroup for Animals, Elena Walden, Good Food Institute and Gustav Johansson Chou Chou.

Personally I am looking forward to my parliamentary debate about cultivated meat with minister Anna-Caren Sätherberg (S). Friday 10/6 in riksdagen (Swedish parliament).

The seminar that was organized today:

Cultivated meat – the food for future
To 2/6, at 8.00-9.00
Room RÖ7-23, Riksdagen

The animal industry is a major source of greenhouse gas emissions and resource consumption, not to mention the millions of animals slaughtered each year to become food. Is it possible to solve these problems but still be allowed to eat the meat? A couple of years ago, the idea of cultivated meat appeared as science fiction, but today it is a reality. There are currently about 100 companies in the world that have technology for producing cultivated meat. In 2020, cultivated meat from chicken cells was sold commercially in Singapore. In Europe, it is not yet possible to sell cultivated meat as it is seen as a novel food that must first be approved by the EU and the Member States. Later this year, the first applications to sell cultivated meat are expected to be submitted to the EU Food Authority EFSA.
On April 25, Europe’s first public symposium on cultivated meat was held: ”Cultivated meat: the novel food technology which could help animals and the planet” in Brussels. The possibilities of cultivated meat are now being discussed around Europe, and now the opportunity has come to the Swedish Parliament.

Is cultivated meat the solution to animal suffering, greenhouse gas emissions, resource consumption? What is the role of politics? We are proud to invite you to what we believe is the Riksdag’s first seminar on the theme of cultivated meat.

A very warm welcome!

Jens Holm (V), Maria Stockhaus (M), Per-Arne Håkansson (S)

Cultivated meat – the food for future
To 2/6, at 8.00-9.00
Room RÖ7-23

Cultivated meat – that’s how it works and the upcoming permit process
Robert Jones, Head of Public Affairs, Mosa Meat, Europe’s leading company in cultivated meat. Today, they have a technology ready for growing meat and can in the near future scale up production to meet increased needs. Jones is also chairman of the newly formed industry association for cultivated meat Cellular Agriculture Europe.

Cultivated meat sustainable food system, effects on animals and antibiotic resistance
Camilla Björkbom, Political Adviser Food Policy, Eurogroup for Animals

Cultivated meat – what´s going on in other countries
Elena Walden, Policy Manager, Good Food Institute

Comments by Gustav Johansson, chef Chou Chou.

Smittor från djurfabriker

Vad tänker ministern göra för att förhindra fortsatt smittspridning från djurfabriker? Läs min fråga till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S), nedan eller hos riksdagen.

Smittspridning från djurindustrier
Skriftlig fråga 2021/22:1115, 20 av Jens Holm (V) till Anna-Caren Sätherberg (S)
I rapporten Åtgärder för att hindra smittspridning i Sveriges djurfabriker presenterar Djurens Rätt sju konkreta förslag till hur nya smittor ska kunna förhindras i Sverige. Förslagen har säkert ministern redan tagit del av, annars finns de nedan:

Återinför avelsförbud på minkfarmer och sätt ett slutdatum för att hålla minkar i bur.
Inför ett slutdatum då mer än 100 djurenheter inte längre får hållas på samma gård, för att minska antalet företag med storskalig djurhållning.
Inför avståndskrav mellan gårdar som har samma djurarter för att minska riskerna för smittspridning dem emellan.
Inför ett slutdatum för när djur inte längre får transporteras i mer än fyra timmar, för att minska spridning av smitta över landet.
Inför mål i livsmedelsstrategin om halverad köttkonsumtion till 2030.
Rikta om subventioner från kött- och mejeriproduktion till att främja svensk odling och förädling av växtbaserade proteiner.
Ge ökade anslag till djurfri forskning och ta fram en handlingsplan för att minska antalet djur som används i djurförsök.
Gällande punkt två: En djurenhet är exempelvis 1 ko, 10 minkhonor eller 100 höns, i enlighet med Miljöprövningsförordningen (2013:251).

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att inte fler än 100 djurenheter ska få hållas på samma anläggning, för att förbättra djurvälfärden och för att förebygga nya smittspridningar?

Djurindustrierna och smittspridningen

Förra veckan deltog jag i en diskussion om Djurens Rätts rapport om åtgärder för att förhindra smittspridning i djurfabriker. Det är allmänt känt att merparten av våra infektionssjukdomar härrör från djuren. Med den intensiva djuruppfödningen som vi har i Sverige och hela den industrialiserade delen av världen kan en smitta spridas snabbt som en präriebrand om ett djur blir sjukt. Coronapandemin är ännu ett exempel på hur smitta spridits från djur till människor. Under pandemin har vi dessutom sett hur viruset spridits på svenska och danska minkfarmer.

I dagsläget är södra Sverige drabbat av en annan smitta, fågelinfluensan. Om det viruset muterar och sprids till människor kan vi ha en ny pandemi på halsen. Jag skriver om detta i min bok Pandemin som möjlighet och hade frågan uppe med dåvarande landsbygdsministern Jennie Nilsson (S) i april i fjol.

Nedan Djurens Rätts förslag i korthet. Vänsterpartiet har länge drivit att animaliesubventionerna ska avskaffas, minskad köttkonsumtion och en mindre intensiv djurhållning. Så, förslagen är helt i linje med vår politik.

Djurens Rätts förslag i korthet:
1. Återinför avelsförbud på minkfarmer och sätt ett slutdatum för att hålla minkar i bur.
2. Inför ett slutdatum då mer än 100 djurenheter* inte längre får hållas på samma gård, för att minska antalet företag med storskalig djurhållning.
3. Inför avståndskrav mellan gårdar som har samma djurarter för att minska riskerna för smittspridning dem emellan.
4. Inför ett slutdatum för när djur inte längre får transporteras i mer än fyra timmar, för att minska spridning av smitta över landet.
5. Inför mål i livsmedelsstrategin om halverad köttkonsumtion till 2030.
6. Rikta om subventioner från kött- och mejeriproduktion till att främja svensk odling och förädling av växtbaserade proteiner.
7. Ge ökade anslag till djurfri forskning och ta fram en handlingsplan för att minska antalet djur som används i djurförsök.

  • En djurenhet är exempelvis en ko, 10 minkhonor eller 100 höns i enlighet med Miljöprövningsförordning (2013:251). Idag krävs redan anmälan om verksamhet av miljöskäl om mer än 100 djurenheter hålls på en gård (exempelvis 100 kor, 1000 minkhonor eller 10 000 höns).

Detrimental climate impact from meat industry

The 20 biggest European meat- and dairy companies are responsible for more emissions than the Netherlands or Denmark. 17 percent of all emissions in Europe come from the livestock industry. Individuals can of course make an important contribution by reducing or eliminate their consumtion of animal products, but with political action we can reduce the emissions even quicker.

It is about time that we get concrete political measures to target the detrimental environmental and climate impact from the livestock industry. In Sweden we in the Left Party have put forward a proposal for a national action plan for reduced meat consumtion and support for plant based food. What kind of simlilar action has been taken in other European countries?

Högt pris för djurfabrikerna

Vi är ju vana med att köpa billigt kött, ägg och mjölk i våra butiker. Det är billigt för att det är kraftigt subventionerat, och för att djuren får lida i den fabriksmässiga uppfödningen. Galna kosjukan, svinpest, blåtunga, herpes, rabies, corona (minkar) och nu senast fågelinfluensa är några exempel på sjukdomar som kan sprida sig bland djurfabrikerna. När ett utbrott sker måste djur avlivas och lokalerna saneras. Jag har skrivit om detta här.

Vad färre talar om är vem som betalar priset för de smitthärdar. Ja, vem är det? Jo, det är du och jag. Enligt svensk och EU-lag ska djurindustrierna ersättas för avlivning, sanering, produktionsbortfall och förlorat djurvärde. Just nu grasserar fågelinfluensan med full kraft i södra Sverige. Sju anläggningar har hittills drabbats och 2,1 miljoner fåglar har avlivats, varav 1,3 miljoner vid Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås.

Jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vad detta kostar skattebetalarna. Summa: 340 miljoner kronor. Och då är alla kostnader är ännu inte inräknade.

Det billiga köttet, äggen och mjölken har ibland ett högt pris. Det priset är vi alla med och betalar. Rimligt?

Läs gärna hela rapporten från RUT.

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Konsumtionens utsläpp

Förrförra veckan efterfrågade jag mål och åtgärder för att minska konsumtionens utsläpp av växthusgaser. Räknar vi med utsläppen i andra länder som en effekt av vår konsumtion blir svenskarnas utsläpp dubbelt så stora som de som redovisas officiellt i Sverige. Det är bra att regeringen nu vill borra djupare i detta och ger ett uppdrag till Miljömålsberedningen att ta fram en strategi för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Uppdraget ska vara färdigt den 31 januari 2022. Det är lång tid, särskilt med tanke på att regeringen har haft över ett år på sig att ta fram det här uppdraget.

Jag vill påminna om att regeringen kan redan här och nu lägga förslag på hur konsumtionens utsläpp ska minska. Det borde de göra. För en ny utredning minskar nödvändigtvis inte utsläppen.

Jag är också förvånad över att tilläggsuppdraget inte med ett ord tar upp animaliekonsumtionen, utan endast talar om ”svensk produktion av livsmedel”, alldeles som att det är lösningen på allt. Det är den inte. Även svensk produktion av kött och andra animalier har stora utsläpp. Förslag om en minskad köttkonsumtion totalt sett skulle med andra ord vara ett effektivt sätt att komma tillrätta med de utsläpp som uppstår på grund av vår konsumtion.

Minska konsumtionens utsläpp

Klimatpåverkan i andra länder som en följd av vår konsumtion av kött, prylar, utrikesresor och annat är dubbelt så stor som våra utsläpp här i Sverige. Ändå så finns det inga mål eller åtgärder för hur vi ska komma tillrätta med konsumtionens miljöpåverkan. Vi har påpekat detta många gånger, men inget händer. Det får vara slut på det nu!

Därför lyfter jag frågan igen. Läs min fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Aktuell hållbarhet skriver om min fråga.

Mål för konsumtionsbaserade utsläpp
Fråga 2020/21:149, 2020-10-02
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Beräkningar från Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån (SCB) visar att utsläppen som uppstod till följd av svensk konsumtion av varor och tjänster uppgick till 101 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2016, motsvarande ca 10 ton koldioxidekvivalenter per capita och år. Det innebär att de konsumtionsbaserade utsläppen per person är ungefär dubbelt så stora som de territoriella utsläppen. I dagsläget saknas mål och medel för att komma till rätta med de konsumtionsbaserade utsläppen. Det är inte hållbart.

Därför välkomnade Vänsterpartiet att regeringen i den klimatpolitiska handlingsplanen (prop. 2019/20:65) tog initiativ för att Miljömålsberedningen skulle få ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen.

Nu har det gått nästan ett år sedan regeringen presenterade den klimatpolitiska handlingsplanen, men inget uppdrag har, såvitt undertecknad är medveten om, getts till Miljömålsberedningen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

När kommer Miljömålsberedningen att få i uppdrag att ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen?

Här görs framtidens hållbara mat

IMG_0830

Lokalproducerad, klimatsmart, ekologisk, prisvärd och välsmakande, kan det bli bättre? Alla epitet stämmer väl överens på Vallentunaföretaget Yi Pins tofu. Tofu producerad ett par mil från där vi bor? Det måste undersökas, tänkte jag och min kollega Andreas Lennkvist Manriquez som idag besökte tofufabriken Yi Pin i Vallentuna.

Joceline Lu och hennes familj startade tofutillverkning i Stockholm redan för 20 år sedan. När efterfrågan växte med den vegovåg som svept över Sverige beslutade de sig för att investera i en veritabel tofufabrik. Resultatet blev Tofufabriken i industriområdet Vargmötet straxt utanför Vallentuna. Nu har man 25 anställda och producerar så mycket att fabriken behöver byggas ut.

– De senaste åren har vi vuxit med 30 procent per år, berättar Joceline Lu. Om Yi Pin tidigare hade asiatiska nischbutiker som huvudsaklig marknad för 20 år sedan är det ICA, Coop och offentlig sektor som idag är den dominerande köparen av Yi Pins tofuprodukter.

– Vi säljer alltmer till offentlig sektor. Inte minst skolor i Malmö, Uppsala och Stockholm, har upptäckt våra produkter fortsätter Lu. Alla de stora grossisterna har också våra produkter, som du numera kan hitta i de flesta livsmedelsbutiker, fortsätter hon.

Yipins sojabönor kommer från ett trettiotal ekologiska gårdar i södra Frankrike. Andra råvaror kommer i huvudsak från Sverige. Yi Pin är involverade i projekt där man försöker utveckla nya tofusorter av andra baljväxter, men Lu tror att det kan vara svårt. Sojan är den baljväxt med högst proteininnehåll och det är soja som alltid använts för att producera tofu.

IMG_0820

Tofufabriken ligger i ett anspråkslöst industriområde strax utanför Vallentuna. Inne i fabriken är det trångt och bullrigt. Arbetet går på högvarv. In i den ena änden kommer blötlagda sojabönor, ut ur den andra färdigförpackad tofu till servering i en skolmatsal eller försäljning i närmsta livsmedelsbutik. Däremellan har sojabönorna kokats till mjölk som sedan pastöriseras och tillslut pressas ihop till tjocka tofubitar. Dessa rullar sedan vidare på löpande band där de skärs upp och paketeras i de förpackningar som sedan går ut i handeln.

IMG_0818Yi Pin har nu nästan nått sitt kapacitetstak och väntar enträget på det efterlängtade tillståndet för att få bygga ut verksamheten. Då kommer de kunna producera ännu mer klimatsmart och god tofu till svenska folket.

Utsläppen från vår livsmedelskonsumtion står för en allt större del av vår klimatpåverkan, i Sveriges del ungefär lika mycket som från bilismen. Och det är kött och andra animalier som bidrar med den absoluta lejonparten av matens utsläpp. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Att äta tofu istället för biff skulle kunna vara en viktig del i en sådan omställning. Att tofun dessutom kan produceras på hemmaplan med ekologisk soja är ett stort plus. Det ska bli spännande att följa Yi Pins fortsatta

Yi Pin, förresten? Jo, det betyder högsta kvalitet på kinesiska.