Högt pris för djurfabrikerna

Vi är ju vana med att köpa billigt kött, ägg och mjölk i våra butiker. Det är billigt för att det är kraftigt subventionerat, och för att djuren får lida i den fabriksmässiga uppfödningen. Galna kosjukan, svinpest, blåtunga, herpes, rabies, corona (minkar) och nu senast fågelinfluensa är några exempel på sjukdomar som kan sprida sig bland djurfabrikerna. När ett utbrott sker måste djur avlivas och lokalerna saneras. Jag har skrivit om detta här.

Vad färre talar om är vem som betalar priset för de smitthärdar. Ja, vem är det? Jo, det är du och jag. Enligt svensk och EU-lag ska djurindustrierna ersättas för avlivning, sanering, produktionsbortfall och förlorat djurvärde. Just nu grasserar fågelinfluensan med full kraft i södra Sverige. Sju anläggningar har hittills drabbats och 2,1 miljoner fåglar har avlivats, varav 1,3 miljoner vid Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås.

Jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vad detta kostar skattebetalarna. Summa: 340 miljoner kronor. Och då är alla kostnader är ännu inte inräknade.

Det billiga köttet, äggen och mjölken har ibland ett högt pris. Det priset är vi alla med och betalar. Rimligt?

Läs gärna hela rapporten från RUT.

Djurfabrikerna vår tids smitthärdar

Mycket glädjande beslut om stopp för den svenska minkindustrin under hela 2021. Om inte regeringen håller minkfarmarna under armarna med ekonomiska bidrag kommer pälsindustrin nu att fasas ut. Decenniers kamp för att stoppa denna oetiska verksamhet har då stoppats av ett litet virus. Alla vi som värnar djuren har goda skäl att fira!

Dessvärre är pälsindustrin bara ett symptom på ett större problem, nämligen hur vi behandlar djuren. I Vänsterpartiets motion till pandemilagen – 8 januari i år – avslutade vi med texten:

”Avslutningsvis vill vi lyfta frågan kring faran med muterade virus i samband med djurindustri. I vårt grannland Danmark upptäcktes exempelvis under det gångna året ett muterat covid-19-virus hos minkar inom pälsindustrin och nu kommer det rapporter om att danska minkfarmare för dialog med svenska minkfarmare om att flytta djur över gränsen. För Vänsterpartiet är det ytterst viktigt att regeringen säkerställer att det finns lagstiftning på plats för att skyndsamt kunna stänga ned exempelvis minkfarmar eller annan djurindustri i Sverige i det fall muterade virus skulle upptäckas även här.

Så länge vi har djurindustrier kommer risken för nya smittor och i förlängningen pandemier att finnas. Hur många i Sverige är ex vis medvetna om att den extra farliga formen av fågelinfluensan, högpatogena HPAI, grasserar med full kraft runt om i Europa? Ja, och numera även i Sverige. Smittspridningen tog sin början vid nyårsafton 2019 i Polen då HPAI, högpatogen aviär influensa upptäcktes hos fågeluppfödare i Polen. Ett par månader senare hade smittan spridit sig till stora delar av Östeuropa och Tyskland. Den andra säsongen av fågelinfluensa innebar en spridning av samma virus men nu också i en mängd olika undergrupper H5N8, H5, N5, H5N1 och H5N3 och spridningen skedde nu förutom i Polen i västeuropeiska länder som Storbritannien, Frankrike, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som på olika sätt kommit i kontakt med de tama.

I mitten av november hade viruset nått Sverige när fågelinfluensa upptäcktes på en kalkonuppfödning i sydöstra Skåne. Hela beståndet med 4500 kalkoner fick avlivas. Strax efter nyårsafton 2020/21 drabbades äggkläckningsanläggningen Blenta i Sjöbo av samma virus varpå 18 000 kycklingar slaktades. Två mil söderut, i Skivarp, fick 2200 kalkoner avlivas efter att viruset upptäckts. I dagsläget råder efter beslut av Jordbruksverket skyddsnivå 2 i hela Sverige, vilket innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad. Fågelinfluensan smittar vanligtvis inte till människor, men den stora smittspridningen innebär en enorm kostnad för samhället när smittspårning, masslakt, sanering och kompensation till uppfödarna bekostas av oss skattebetalare.

Fågelinfluensan är inget enskilt fall, utan ett symptom på det ohållbara med att hålla tusentals, ibland tiotusentals, djurindivider i en och samma anläggning (jag har själv dokumenterat massor som grävande journalist). EU gör varje år en sammanställning över sjukdomsutbrott bland djur inom EU. I registret Animal Disease Notification System, ADNS, radas sjukdom för sjukdom upp landvis och i antalet utbrott. Det är ingen munter läsning kan jag meddela. Listan toppas av afrikansk svinpest bland vilda djur med 11 027 utbrott, följt av afrikansk svinpest bland domesticerade djur med 1240 utbrott. Svinpesten bland vilda djur har spridit sig runt om i en stor del av Östeuropa, de baltiska staterna och även till Belgien och Tyskland. Det är av det skälet Danmark nu bygger ett stängsel längs södra Jylland för att hålla de tyska vildsvinen borta. Fågelinfluensan, blåtunga, herpes och rabies är andra utbrott som EU har bokfört. Jag ska inte trötta er med hela listan, men när man läser den uppifrån och ned får man en förståelse för de smitthärdar som pågår dygnet runt runt om i Europa. Och priset för detta betalar du och jag via skattsedeln. Att avliva, sanera, smittspåra och kompensera uppfödarna finansieras av det gemensamma med stöd i svensk och europeisk lagstiftning. Smittorna initieras av vilda djur, men tar riktig fart när smittan når våra djurfabriker. Vissa smittor, dock inte svinpesten, är zoonoser som kan sprida sig vidare till människan och i värsta fall orsaka pandemier. Se hur coronaviruset muterats och spridits vidare via holländska, danska och svenska pälsindustrier.

Så länge vi fortsätter med djurfabriker får vi räkna med att leva med hotet om nya utbrott, och ibland rena pandemier. Hur högt pris är vi beredda att betala för det billiga köttet?

Konsumtionens utsläpp

Förrförra veckan efterfrågade jag mål och åtgärder för att minska konsumtionens utsläpp av växthusgaser. Räknar vi med utsläppen i andra länder som en effekt av vår konsumtion blir svenskarnas utsläpp dubbelt så stora som de som redovisas officiellt i Sverige. Det är bra att regeringen nu vill borra djupare i detta och ger ett uppdrag till Miljömålsberedningen att ta fram en strategi för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Uppdraget ska vara färdigt den 31 januari 2022. Det är lång tid, särskilt med tanke på att regeringen har haft över ett år på sig att ta fram det här uppdraget.

Jag vill påminna om att regeringen kan redan här och nu lägga förslag på hur konsumtionens utsläpp ska minska. Det borde de göra. För en ny utredning minskar nödvändigtvis inte utsläppen.

Jag är också förvånad över att tilläggsuppdraget inte med ett ord tar upp animaliekonsumtionen, utan endast talar om ”svensk produktion av livsmedel”, alldeles som att det är lösningen på allt. Det är den inte. Även svensk produktion av kött och andra animalier har stora utsläpp. Förslag om en minskad köttkonsumtion totalt sett skulle med andra ord vara ett effektivt sätt att komma tillrätta med de utsläpp som uppstår på grund av vår konsumtion.

Minska konsumtionens utsläpp

Klimatpåverkan i andra länder som en följd av vår konsumtion av kött, prylar, utrikesresor och annat är dubbelt så stor som våra utsläpp här i Sverige. Ändå så finns det inga mål eller åtgärder för hur vi ska komma tillrätta med konsumtionens miljöpåverkan. Vi har påpekat detta många gånger, men inget händer. Det får vara slut på det nu!

Därför lyfter jag frågan igen. Läs min fråga till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan.

Aktuell hållbarhet skriver om min fråga.

Mål för konsumtionsbaserade utsläpp
Fråga 2020/21:149, 2020-10-02
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Beräkningar från Naturvårdsverket och Statistiska centralbyrån (SCB) visar att utsläppen som uppstod till följd av svensk konsumtion av varor och tjänster uppgick till 101 miljoner ton koldioxidekvivalenter 2016, motsvarande ca 10 ton koldioxidekvivalenter per capita och år. Det innebär att de konsumtionsbaserade utsläppen per person är ungefär dubbelt så stora som de territoriella utsläppen. I dagsläget saknas mål och medel för att komma till rätta med de konsumtionsbaserade utsläppen. Det är inte hållbart.

Därför välkomnade Vänsterpartiet att regeringen i den klimatpolitiska handlingsplanen (prop. 2019/20:65) tog initiativ för att Miljömålsberedningen skulle få ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen.

Nu har det gått nästan ett år sedan regeringen presenterade den klimatpolitiska handlingsplanen, men inget uppdrag har, såvitt undertecknad är medveten om, getts till Miljömålsberedningen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

När kommer Miljömålsberedningen att få i uppdrag att ta fram mål för de konsumtionsbaserade utsläppen?

Här görs framtidens hållbara mat

IMG_0830

Lokalproducerad, klimatsmart, ekologisk, prisvärd och välsmakande, kan det bli bättre? Alla epitet stämmer väl överens på Vallentunaföretaget Yi Pins tofu. Tofu producerad ett par mil från där vi bor? Det måste undersökas, tänkte jag och min kollega Andreas Lennkvist Manriquez som idag besökte tofufabriken Yi Pin i Vallentuna.

Joceline Lu och hennes familj startade tofutillverkning i Stockholm redan för 20 år sedan. När efterfrågan växte med den vegovåg som svept över Sverige beslutade de sig för att investera i en veritabel tofufabrik. Resultatet blev Tofufabriken i industriområdet Vargmötet straxt utanför Vallentuna. Nu har man 25 anställda och producerar så mycket att fabriken behöver byggas ut.

– De senaste åren har vi vuxit med 30 procent per år, berättar Joceline Lu. Om Yi Pin tidigare hade asiatiska nischbutiker som huvudsaklig marknad för 20 år sedan är det ICA, Coop och offentlig sektor som idag är den dominerande köparen av Yi Pins tofuprodukter.

– Vi säljer alltmer till offentlig sektor. Inte minst skolor i Malmö, Uppsala och Stockholm, har upptäckt våra produkter fortsätter Lu. Alla de stora grossisterna har också våra produkter, som du numera kan hitta i de flesta livsmedelsbutiker, fortsätter hon.

Yipins sojabönor kommer från ett trettiotal ekologiska gårdar i södra Frankrike. Andra råvaror kommer i huvudsak från Sverige. Yi Pin är involverade i projekt där man försöker utveckla nya tofusorter av andra baljväxter, men Lu tror att det kan vara svårt. Sojan är den baljväxt med högst proteininnehåll och det är soja som alltid använts för att producera tofu.

IMG_0820

Tofufabriken ligger i ett anspråkslöst industriområde strax utanför Vallentuna. Inne i fabriken är det trångt och bullrigt. Arbetet går på högvarv. In i den ena änden kommer blötlagda sojabönor, ut ur den andra färdigförpackad tofu till servering i en skolmatsal eller försäljning i närmsta livsmedelsbutik. Däremellan har sojabönorna kokats till mjölk som sedan pastöriseras och tillslut pressas ihop till tjocka tofubitar. Dessa rullar sedan vidare på löpande band där de skärs upp och paketeras i de förpackningar som sedan går ut i handeln.

IMG_0818Yi Pin har nu nästan nått sitt kapacitetstak och väntar enträget på det efterlängtade tillståndet för att få bygga ut verksamheten. Då kommer de kunna producera ännu mer klimatsmart och god tofu till svenska folket.

Utsläppen från vår livsmedelskonsumtion står för en allt större del av vår klimatpåverkan, i Sveriges del ungefär lika mycket som från bilismen. Och det är kött och andra animalier som bidrar med den absoluta lejonparten av matens utsläpp. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha en handlingsplan för minskad köttkonsumtion. Att äta tofu istället för biff skulle kunna vara en viktig del i en sådan omställning. Att tofun dessutom kan produceras på hemmaplan med ekologisk soja är ett stort plus. Det ska bli spännande att följa Yi Pins fortsatta

Yi Pin, förresten? Jo, det betyder högsta kvalitet på kinesiska. 

IPCC: ät mindre kött och låt skogen växa

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade igår den fascinerande och viktiga rapporten Climate Change and Land. Skogs- och markanvändning (jordbruk) står för 23 procent av alla utsläpp av växthusgaser, så det är bra att IPCC sätter fokus på hur världens landområden används. Några intressanta nedslag.

  • Jord och skog bidrar inte bara till stora utsläpp, rätt hanterat kan sektorerna bli en sänka, d v s absorbera istället för att släppa ut växthusgaser.  Detta uppnås enklast genom att låta skogen växa. Se DN-debatt idag om detta.
  • Med mindre kött och överlag förändrad kosthållning kan vi kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Man talar om: ”Balanced diets, featuring plant-based foods, such as those based on coarse grains, legumes, fruits and vegetables, nuts and seeds…” Se mer i stycket B6, s 25 f f.
    IPCC talar om minskade utsläpp i spannet 700 miljoner ton till 8 miljarder årligen (världens utsläpp ligger på ca 50 miljarder ton) av en mer växtbaserad kost. Rapporten konstaterar också att det finns stora hälsomässiga vänster att kamma hem på en mer växtbaserad kost liksom att stora ytor land kan sparas och användas till annat.
  • Man varnar för ett för ensidigt fokus på biobränslen.
  • Man talar om vikten av biologisk mångfald och överlag skogens potential som kolsänka.
  • Man tar också upp problemet matsvinn och konstaterar att 25-30 procent av all mat som produceras går bort som svinn (i alla led från produktion in till våra skafferier).

För oss i Vänsterpartiet stärker IPCC-rapporten oss i att fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, mer biologisk mångfald i skogen, hållbara drivmedel och åtgärder mot matsvinn. Vi är exempelvis det enda partiet som vid upprepade tillfällen motionerat om politiska beslut för minskad köttkonsumtion. Kan vi få med oss de andra partierna den här gången?

Det har skrivits mycket om IPCCs land- och skogsrapport. Här är några exempel
Svt
DN: Matvanorna måste ändras
Expressen Ät mindre kött för att rädda planeten
The Guardian We must change food production to save the world
George Monbiot, The Guardian We can´t keep eating as we are.

Köttkonsumtionen minskar – äntligen

Äntligen ser vi en tydlig trend på att köttkonsumtionen minskar i Sverige. Både för 2017 och i år har konsumtionen av kött gått ned. Enligt Jordbruksverket är detta den största minskningen av köttkonsumtion på 30 år. 2017 minskade köttkonsumtionen med 2,6 procent och under 2018 års första nio månader har konsumtionen gått ned med 2,8 procent, alltså ännu mer än fjolårets nedgång. Enligt Jordbruksverket är minskningstrenden ett uttryck för den diskussion som förts i Sverige om köttkonsumtionens påverkan på klimatet och djuren. Statistiken visar också att importen av kött till Sverige har minskat och den svenska produktionen har istället ökat något.

– Trender, klimathänsyn, hälsofokus och djuretik är faktorer som brukar lyftas fram i analyser av konsumtionsutvecklingen idag, säger Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare.

Det är fantastiskt att köttkonsumtionen går ned. Statistiken visar att det faktiskt går att ändra människors beteenden. Men vi behöver göra mycket mer än vad som gjorts hittills. Det finns ett politiskt ansvar för att vi ska konsumera hållbart, och då borde minskad köttkonsumtion vara en självklarhet. Vi i Vänsterpartiet har som enda riksdagsparti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion och med ett mätbart mål om mindre kött (minus 25% till 2025). Vi vill ha en handlingsplan för mindre kött och mer vego, vegonorm på våra skolor, mer pengar till växtbaserad och hållbar mat, avskaffande av EUs animaliesubventioner. Det är några exempel på hur vi vill understödja utvecklingen mot mer växtbaserat och mindre animalier.

Läs gärna vår motion Minskad köttkonsumtion.

Läs mer om Livsmedelsverkets nya kostråd kostråd för skolor som innebär ökat fokus på vegetarisk mat.

Läs mer om växtbaserad mat i den utredning som riksdagens utredningstjänst gjort för min räkning.

Möjligheter med mer vego

Jag har i dagarna fått en intressant rapport från Riksdagens utredningstjänst (Rut). Den går att ladda ned här: Växtbaserat_RUT_1861

Mitt uppdrag till Rut var att titta på vad som skulle hända om vi ersatte betydande mängder av vårt dagliga proteinintag med vegetabilier istället för kött. Hur ser potentialen ut i ökad produktion av växtbaserade livsmedel ut i Sverige? Läs gärna rapporten själv, annars kommer här några nedslag.

  • Vi överkonsumerar idag proteiner i Sverige och lite mer än hälften kommer från kött, mejerivaror, ägg och fisk. Vi skulle med andra ord må bra av att helt enkelt dra ned på vår proteinkonsumtion.
  • Endast 30 procent av den spannmål som odlas i Sverige idag går till humankonsumtion, den största delen blir alltså djurfoder. Andelen spannmål som går till djurfoder har ständigt ökat.
  • Produktionen av svenska baljväxter ökar i Sverige. Det rör särskilt bruna, svarta och vita bönor, kidneybönor, borlottibönor och gråärtor. En stor del av produktionen sker i Kalmartrakten och Öland.
  • Konsumtionen av vegetarisk mat i så gott som alla kategorier har ökat kraftigt i Sverige. Och prognosen är att ökningen kommer att hålla i sig. Jag citerar:
    ”Enligt Lantmännen är den vegetariska trenden fortsatt stark och enligt kon-sultfirman Food & Friends undersökning ökade andelen konsumenter som äter vegetariskt minst en gång i veckan från 41 procent 2016 till 44 procent 2017 . Lantmännen hänvisar även till WWF:s ”Klimatbarometer” som visar att 38 procent av de svarande tänkte minska sin köttkonsumtion under 2017 . Lantmännen hänvisar även till Svensk Dagligvaruhandel som konstaterar att det säljs 51 procent mer frysta vegetariska produkter 2016 än 2010. Färska vegetariska alternativ som vegetarisk korv och vegetarisk smörgåsmat har under samma tid ökat med över tvåtusen procent de senaste fem åren. Enligt samma källa har försäljningen av torkade ärtor och bönor i sin tur ökat med 34 procent och de konserverade varianterna med 27 procent. Försäljningen av alternativa mjölkprodukter, som soja, havre- och mandelmjölk har ökat med 59 procent sedan början av 2014.”
  • I framtiden bedöms särskilt matlupin, gråärter och åkerböna ha stor potential som svenska baljväxter som kan fungera bra som ersättning till kött.
  • Vi exporterar tre gånger mer spannmål än vi importerar och vår export har ökat de senaste åren (det var en nyhet för mig).
  • Rapporten tar också avstamp i den intressanta rapporten Future of Nordic Diets (2017) från Nordiska ministerrådet som tittat på möjligheterna att föda den förväntade befolkningen år 2030 i de nordiska länderna med en egen produktion av livsmedel. Hänsyn togs till miljömål och näringsrekommendationer. Rapporten konstaterar att vi har möjlighet att brödföda våra egna befolkningar. I rapporten finns två olika scenarier, båda bygger på en kraftig respektive betydande minskad köttkonsumtion samt i runda slängar fördubblad konsumtion av vegetabilier. Så här skriver Rut: ”Enligt författarna är det alltså fullt möjligt att ställa om jordbruksproduktionen i de nordiska länderna så att Norden åtminstone gemensamt skulle klara FN:s klimatmål.”
  • De båda scenarierna ovan medför en klimatpåverkan på 0,7 respektive 0,4 ton CO2ekvivalenter (idag ligger vi på ungefär 2 ton) beroende på hur mycket animalier som konsumeras; ju mindre desto lägre utsläpp. Det visar på vilken stor potential för utsläppsminskningar det finns genom förändrade kostvanor.
  • Ovan refererade rapport konstaterar också intressant att hela södra och mellersta Sverige är möjliga områden för odling av baljväxter och s k oljegrödor, däremot inte norra Sverige.
  • De ekonomiska konsekvenserna av en dylik omställning, d v s mot betydligt mycket mer vego och inhemskt producerat och mindre kött är svårbedömd. Här fordras fortsatta studier.

Summa summarum; intressant rapport som kan ligga till grund för vår politik kring mindre kött och mer vego.

Följ kostråden – för klimatet och ekonomin

Vi i Vänsterpartiet motionerade i höstas om minskad köttkonsumtion. Det finns så mycket att vinna på att äta mindre kött; att djuren kan behandlas bättre, bättre folkhälsa, sparade samhällsresurser och, inte minst, en minskad miljö- och klimatpåverkan. Avseende det sistnämnda har nu nederländska forskare har räknat ut att våra utsläpp av växthusgaser skulle kunna minska med 13-25 procent endast genom att människor följde myndigheternas kostråd. Kostråden, i Sveriges fall de från Livsmedelsverket, innefattar nästan alltid uppmaningar om minskad köttkonsumtion. Vilken otrolig potential; endast genom att äta hälsosammare kan vi minska våra utsläpp med en femtedel.

Men vi skulle också kunna bespara samhället och privatpersoner mycket stora ekonomiska resurser genom att äta mindre animalier, eller inga alls. I min bok Om inte vi, vem? tar jag upp det jag kallar för positiva synergieffekter. Alltså, om vi vidtar åtgärder för att uppnå ett visst syfte får vi ibland en del bonusar på köpet. Om du joggar i skogen bättrar du inte bara på din kondition, du får också en naturupplevelse och andas frisk luft så att du blir pigg och tänker klarare. Så är det också med det vi äter.

I Om inte vi, vem? refererar jag till Oxfordprofessorn Marco Springmanns forskning som kommit fram till att världens stater kan spara upp till 1000 miljarder dollar i minskade folkhälsoutgifter på en minskad eller totalt utebliven köttkonsumtion. Mest (1000 miljarder) sparar vi på att bli veganer, men endast genom att följa kostråden skulle vi också slippa lägga ut hundratals miljarder dollar på  läkemedel, sjukhusbesök, arbetsfrånvaro m m. 1000 miljarder dollar, ja det är sju gånger världens samlade biståndsbudgetar. Mycket pengar med andra ord.

Det finns med andra mycket att vinna på att äta mindre eller inget kött. Om det kan du läsa mer om i Om inte vi, vem?

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker

Dags att skippa julskinkan? Mycket bra ide. Att kräva minskad köttkonsumtion av dina politiker kanske en ännu bättre. Jag skriver idag om det i Vlt.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker
Västmanlands läns tidning, 2017-12-22
Inför jul slaktas varje år 350 000 grisar för att bli julskinka i Sverige. Det innebär en intensiv uppfödning under torftiga förhållanden, långa transporter och slakt på löpande band. Jag välkomnar den debatt om djuruppfödning som nu är i full gång, bland annat som en följd av TV-programmet ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Det är också glädjande att vegetarisk mat ökar snabbt i våra butiker och att allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetariskt.

Det är jättebra att enskilda individer tar ansvar och fattar etiska beslut kring sin kosthållning. Men i debatten saknar jag det politiska ansvarsutkrävandet. Djuruppfödning är som vilken industri som helst och påverkar inte bara djuren negativt, utan har också en stor miljö- och klimatpåverkan. Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa miljöpåverkan. Livestock´s Long Shadow från FAO pekade redan för tio år sedan på att animalieindustrin står för lika stor klimatpåverkan som världens samlade transporter. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen, men än så länge har inga politiska mål och styrmedel antagits.

Den svenska animaliekonsumtionen står för utsläpp som är nästan lika stora som Sveriges personbilar. För bilarna finns det målsättningar och åtgärder på plats för att utsläppen ska minska, men inte för det vi äter. Varför? När jag har lyft den frågan med både tidigare borgerliga ministrar och den nuvarande SMP-regeringen har jag fått svaret att det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Varför inte? Ska inte alla samhällssektorer ta miljöansvar?

Vi i Vänsterpartiet har som enda parti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion, för miljöns och djurens skull. På samma sätt som vi politiker kan komma överens minskade utsläpp från transportsektorn borde vi också ta politiskt ansvar för hur mycket kött som konsumeras. I Sverige äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, långt över vad som är hållbart.

Nu inför jul är det en god idé att skippa julskinkan och istället äta rödbetssallad, grönkålssoppa, cashewnötslängd, vegokorvar och andra goda vegetariska alternativ. Men jag vädjar inte bara om att du ska skippa julskinkan, utan också att du ska kräva av dina politiker att de ska vidta åtgärder för minskad köttkonsumtion. Det finns ett politiskt ansvar för animalieproduktionens miljöpåverkan och djurhänsyn. Det är hög tid att det ansvaret nu tas politiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson