Köttkonsumtionen minskar – äntligen

Äntligen ser vi en tydlig trend på att köttkonsumtionen minskar i Sverige. Både för 2017 och i år har konsumtionen av kött gått ned. Enligt Jordbruksverket är detta den största minskningen av köttkonsumtion på 30 år. 2017 minskade köttkonsumtionen med 2,6 procent och under 2018 års första nio månader har konsumtionen gått ned med 2,8 procent, alltså ännu mer än fjolårets nedgång. Enligt Jordbruksverket är minskningstrenden ett uttryck för den diskussion som förts i Sverige om köttkonsumtionens påverkan på klimatet och djuren. Statistiken visar också att importen av kött till Sverige har minskat och den svenska produktionen har istället ökat något.

– Trender, klimathänsyn, hälsofokus och djuretik är faktorer som brukar lyftas fram i analyser av konsumtionsutvecklingen idag, säger Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare.

Det är fantastiskt att köttkonsumtionen går ned. Statistiken visar att det faktiskt går att ändra människors beteenden. Men vi behöver göra mycket mer än vad som gjorts hittills. Det finns ett politiskt ansvar för att vi ska konsumera hållbart, och då borde minskad köttkonsumtion vara en självklarhet. Vi i Vänsterpartiet har som enda riksdagsparti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion och med ett mätbart mål om mindre kött (minus 25% till 2025). Vi vill ha en handlingsplan för mindre kött och mer vego, vegonorm på våra skolor, mer pengar till växtbaserad och hållbar mat, avskaffande av EUs animaliesubventioner. Det är några exempel på hur vi vill understödja utvecklingen mot mer växtbaserat och mindre animalier.

Läs gärna vår motion Minskad köttkonsumtion.

Läs mer om Livsmedelsverkets nya kostråd kostråd för skolor som innebär ökat fokus på vegetarisk mat.

Läs mer om växtbaserad mat i den utredning som riksdagens utredningstjänst gjort för min räkning.

Möjligheter med mer vego

Jag har i dagarna fått en intressant rapport från Riksdagens utredningstjänst (Rut). Den går att ladda ned här: Växtbaserat_RUT_1861

Mitt uppdrag till Rut var att titta på vad som skulle hända om vi ersatte betydande mängder av vårt dagliga proteinintag med vegetabilier istället för kött. Hur ser potentialen ut i ökad produktion av växtbaserade livsmedel ut i Sverige? Läs gärna rapporten själv, annars kommer här några nedslag.

  • Vi överkonsumerar idag proteiner i Sverige och lite mer än hälften kommer från kött, mejerivaror, ägg och fisk. Vi skulle med andra ord må bra av att helt enkelt dra ned på vår proteinkonsumtion.
  • Endast 30 procent av den spannmål som odlas i Sverige idag går till humankonsumtion, den största delen blir alltså djurfoder. Andelen spannmål som går till djurfoder har ständigt ökat.
  • Produktionen av svenska baljväxter ökar i Sverige. Det rör särskilt bruna, svarta och vita bönor, kidneybönor, borlottibönor och gråärtor. En stor del av produktionen sker i Kalmartrakten och Öland.
  • Konsumtionen av vegetarisk mat i så gott som alla kategorier har ökat kraftigt i Sverige. Och prognosen är att ökningen kommer att hålla i sig. Jag citerar:
    ”Enligt Lantmännen är den vegetariska trenden fortsatt stark och enligt kon-sultfirman Food & Friends undersökning ökade andelen konsumenter som äter vegetariskt minst en gång i veckan från 41 procent 2016 till 44 procent 2017 . Lantmännen hänvisar även till WWF:s ”Klimatbarometer” som visar att 38 procent av de svarande tänkte minska sin köttkonsumtion under 2017 . Lantmännen hänvisar även till Svensk Dagligvaruhandel som konstaterar att det säljs 51 procent mer frysta vegetariska produkter 2016 än 2010. Färska vegetariska alternativ som vegetarisk korv och vegetarisk smörgåsmat har under samma tid ökat med över tvåtusen procent de senaste fem åren. Enligt samma källa har försäljningen av torkade ärtor och bönor i sin tur ökat med 34 procent och de konserverade varianterna med 27 procent. Försäljningen av alternativa mjölkprodukter, som soja, havre- och mandelmjölk har ökat med 59 procent sedan början av 2014.”
  • I framtiden bedöms särskilt matlupin, gråärter och åkerböna ha stor potential som svenska baljväxter som kan fungera bra som ersättning till kött.
  • Vi exporterar tre gånger mer spannmål än vi importerar och vår export har ökat de senaste åren (det var en nyhet för mig).
  • Rapporten tar också avstamp i den intressanta rapporten Future of Nordic Diets (2017) från Nordiska ministerrådet som tittat på möjligheterna att föda den förväntade befolkningen år 2030 i de nordiska länderna med en egen produktion av livsmedel. Hänsyn togs till miljömål och näringsrekommendationer. Rapporten konstaterar att vi har möjlighet att brödföda våra egna befolkningar. I rapporten finns två olika scenarier, båda bygger på en kraftig respektive betydande minskad köttkonsumtion samt i runda slängar fördubblad konsumtion av vegetabilier. Så här skriver Rut: ”Enligt författarna är det alltså fullt möjligt att ställa om jordbruksproduktionen i de nordiska länderna så att Norden åtminstone gemensamt skulle klara FN:s klimatmål.”
  • De båda scenarierna ovan medför en klimatpåverkan på 0,7 respektive 0,4 ton CO2ekvivalenter (idag ligger vi på ungefär 2 ton) beroende på hur mycket animalier som konsumeras; ju mindre desto lägre utsläpp. Det visar på vilken stor potential för utsläppsminskningar det finns genom förändrade kostvanor.
  • Ovan refererade rapport konstaterar också intressant att hela södra och mellersta Sverige är möjliga områden för odling av baljväxter och s k oljegrödor, däremot inte norra Sverige.
  • De ekonomiska konsekvenserna av en dylik omställning, d v s mot betydligt mycket mer vego och inhemskt producerat och mindre kött är svårbedömd. Här fordras fortsatta studier.

Summa summarum; intressant rapport som kan ligga till grund för vår politik kring mindre kött och mer vego.

Följ kostråden – för klimatet och ekonomin

Vi i Vänsterpartiet motionerade i höstas om minskad köttkonsumtion. Det finns så mycket att vinna på att äta mindre kött; att djuren kan behandlas bättre, bättre folkhälsa, sparade samhällsresurser och, inte minst, en minskad miljö- och klimatpåverkan. Avseende det sistnämnda har nu nederländska forskare har räknat ut att våra utsläpp av växthusgaser skulle kunna minska med 13-25 procent endast genom att människor följde myndigheternas kostråd. Kostråden, i Sveriges fall de från Livsmedelsverket, innefattar nästan alltid uppmaningar om minskad köttkonsumtion. Vilken otrolig potential; endast genom att äta hälsosammare kan vi minska våra utsläpp med en femtedel.

Men vi skulle också kunna bespara samhället och privatpersoner mycket stora ekonomiska resurser genom att äta mindre animalier, eller inga alls. I min bok Om inte vi, vem? tar jag upp det jag kallar för positiva synergieffekter. Alltså, om vi vidtar åtgärder för att uppnå ett visst syfte får vi ibland en del bonusar på köpet. Om du joggar i skogen bättrar du inte bara på din kondition, du får också en naturupplevelse och andas frisk luft så att du blir pigg och tänker klarare. Så är det också med det vi äter.

I Om inte vi, vem? refererar jag till Oxfordprofessorn Marco Springmanns forskning som kommit fram till att världens stater kan spara upp till 1000 miljarder dollar i minskade folkhälsoutgifter på en minskad eller totalt utebliven köttkonsumtion. Mest (1000 miljarder) sparar vi på att bli veganer, men endast genom att följa kostråden skulle vi också slippa lägga ut hundratals miljarder dollar på  läkemedel, sjukhusbesök, arbetsfrånvaro m m. 1000 miljarder dollar, ja det är sju gånger världens samlade biståndsbudgetar. Mycket pengar med andra ord.

Det finns med andra mycket att vinna på att äta mindre eller inget kött. Om det kan du läsa mer om i Om inte vi, vem?

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker

Dags att skippa julskinkan? Mycket bra ide. Att kräva minskad köttkonsumtion av dina politiker kanske en ännu bättre. Jag skriver idag om det i Vlt.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker
Västmanlands läns tidning, 2017-12-22
Inför jul slaktas varje år 350 000 grisar för att bli julskinka i Sverige. Det innebär en intensiv uppfödning under torftiga förhållanden, långa transporter och slakt på löpande band. Jag välkomnar den debatt om djuruppfödning som nu är i full gång, bland annat som en följd av TV-programmet ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Det är också glädjande att vegetarisk mat ökar snabbt i våra butiker och att allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetariskt.

Det är jättebra att enskilda individer tar ansvar och fattar etiska beslut kring sin kosthållning. Men i debatten saknar jag det politiska ansvarsutkrävandet. Djuruppfödning är som vilken industri som helst och påverkar inte bara djuren negativt, utan har också en stor miljö- och klimatpåverkan. Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa miljöpåverkan. Livestock´s Long Shadow från FAO pekade redan för tio år sedan på att animalieindustrin står för lika stor klimatpåverkan som världens samlade transporter. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen, men än så länge har inga politiska mål och styrmedel antagits.

Den svenska animaliekonsumtionen står för utsläpp som är nästan lika stora som Sveriges personbilar. För bilarna finns det målsättningar och åtgärder på plats för att utsläppen ska minska, men inte för det vi äter. Varför? När jag har lyft den frågan med både tidigare borgerliga ministrar och den nuvarande SMP-regeringen har jag fått svaret att det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Varför inte? Ska inte alla samhällssektorer ta miljöansvar?

Vi i Vänsterpartiet har som enda parti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion, för miljöns och djurens skull. På samma sätt som vi politiker kan komma överens minskade utsläpp från transportsektorn borde vi också ta politiskt ansvar för hur mycket kött som konsumeras. I Sverige äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, långt över vad som är hållbart.

Nu inför jul är det en god idé att skippa julskinkan och istället äta rödbetssallad, grönkålssoppa, cashewnötslängd, vegokorvar och andra goda vegetariska alternativ. Men jag vädjar inte bara om att du ska skippa julskinkan, utan också att du ska kräva av dina politiker att de ska vidta åtgärder för minskad köttkonsumtion. Det finns ett politiskt ansvar för animalieproduktionens miljöpåverkan och djurhänsyn. Det är hög tid att det ansvaret nu tas politiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Omfattande kostnader för storskalig djuruppfödning

Vi nås då och då av larmen: fågelinfluensa, galna kosjukan, mul- och klövsjuka, mjältbrand, salmonella, EHEC. Det handlar om omfattande epidemier som sprids inom intensiv djuruppfödning. Ibland sprider sig smittorna vidare till oss människor och brukar kallas zoonoser (smittor från djur till människa). Det finns mycket som talar för att det just är den intensiva djuruppfödningen som får smittor att spridas så fort och därmed kunna få så omfattande samhällskonsekvenser. Trots att den intensiva djuruppfödningen sköts av, ofta, vinstdrivande bolag rullas kostnaderna över på samhället. Hur mycket kostar smittor från djur till människor? Jag bad Riksdagens utredningstjänst söka svar på frågan. Resultatet är intressant och du kan läsa det här: Zoonoser_RUT 2017_1261_2017-10-16

Några nedslag från rapporten:
En utredning, Smittskyddsutredningen (2010:106) föreslog att djurägarna skulle få ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomar relaterade till djur, men förslaget avslogs.

Staten lägger hundratals miljoner kronor per år på att förebygga och åtgärda smittsamma sjukdomar från animalieindustrin, bl a 154 miljoner kr via Jordbruksverket och 138 miljoner kronor via Statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket spenderar årligen 138 miljoner kr på köttbesiktning, men den summan finansieras av branschen.

Under tioårsperioden 1999-2008 var samhällskostnaden för salmonella 528 miljoner kronor. Den årliga direkta och indirekta kostnaden ligger nu på 80 miljoner kronor, lågt räknat. Salmonella sprids ofta till människa från kycklingkött.

Från fjäderfä sprids också campylobakter, de direkta och indirekta kostnaderna för campylobakterieinfektioner (som ger oss en synnerligen otrevlig form av magsjuka) beräknas till 328 miljoner kronor årligen.

Skulle vi kunna minska dessa kostnader och bättra på folkhälsan? Ja, genom mer växtbaserad kost.

Ha en fin internationell vegandag, idag 1 november!

 

Alla har ett ansvar, även Scan

Jag svarar Scan i tidningen ETC. Var införd i papperstidningen 1/7, kan läsas på webben hos ETC eller nedan.

Alla har ett ansvar, även Scan
ETC, 2017-07-01

Patrik Holm Thisner, HKScan, kritiserar i ETC 20/6, vårt inlägg där vi ville se en ökad konsumtion av vegetarisk mat. Precis som vi skrev då har vegetarisk mat en mängder fördelar, för miljön, folkhälsan, global livsmedelsförsörjning och förstås även för djuren.

Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa påverkan på inte minst miljön och klimatet. Livestock´s Long Shadow från FAO, som vi hänvisade till var en av de första som pekade på klimateffekterna på ett globalt plan. Den har följts av andra som både pekat på en ännu större klimatpåverkan, men även något mindre, som Holm Thisner tar upp. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har i rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Den rapport vi hänvisade till där den svenska animaliekonsumtionen (även mjölk inräknat) har ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, d v s ungefär lika mycket som från våra personbilar heter ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012). Inte minst har myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen (se t ex rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster”, Naturvårdsverket, rapport 6653, 2015 och ”Hållbar köttkonsumtion”, Jordbruksverket, rapport 2013:1).

Att som Holm Thisner relativisera och trivialisera denna viktiga fråga tycker jag är olyckligt. Jag kan t ex inte se vilka grupper i Sverige som borde äta mer kött. Däremot har vi ett växande problem med en rad folkhälsosjukdomar som är direkt kopplade till det vi äter. Att svensk animalieproduktion har lägre klimatbelastning än viss produktion i andra länder, stämmer, men i grunden handlar även vår produktion om en storskalig uppfödning av djur där stora mängder vegetabilier används för att föda upp djur istället för att bli bra livsmedel för människor. Exempelvis handlar importen av hundratusentals ton sojabönor till Sverige årligen nästan uteslutande om att föda kor, grisar och fjäderfän, inte för att bli ingrediens i sojabiffar till vegetarianer.

Holm Thisner säger att Scan vill utveckla sin verksamhet till att bli mer hållbart. Utmärkt! Det rundabordssamtal om växtbaserade livsmedel som jag och Sofia Arkelsten (M) arrangerade i Sveriges riksdag för några veckor sedan hade samma syfte; hur kan vi äta mer hållbart? Slutsatsen var att det finns en enorm potential för innovativa företagare som vill ta fram framtidens hållbara livsmedel. Tänk om Scan kunde välkomna vegotrenden istället för att spjärna emot? Scan, med sina ekonomiska resurser och starka ställning på marknaden, skulle kunna gå i bräschen för innovativa och goda växtbaserade livsmedel. Bara för att kött historiskt sett varit den bärande delen i affärsmodellen behöver det ju inte alltid vara så. Vårt rundabordssamtal visade också att ingredienserna i den nya hållbara maten kan odlas och skördas i Sverige, av svenska bönder.

Vi har en mängd utmaningar att hantera om vår planet ska fortsätta att vara en välkomnande plats för kommande generationer. I det har alla ett ansvar. Att fortsätta som nu håller inte. Det borde vi kunna vara överens om.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Mer vego – mindre kött

Jag och Sofia Arkelsten (M) skriver i ETC idag. Läs där eller nedan.

Mer vego – mindre kött
ETC, 2017-06-12
Många vill äta bättre för sin egen hälsa men också för att rädda världen. Den samlade bilden i flera opinionsundersökningar är att svenska folket vill äta mer vegetarisk mat. I handeln ökar den vegetariska maten snabbast. Under 2015 ökade vegetarisk färdigmat med drygt 70 procent. Under första halvan av 2016 ökade försäljningen av den vegetariska maten med 40-50 procent hos några av våra största livsmedelskedjor.

Samtidigt har köttkonsumtionen internationellt och i Sverige ökat kraftigt de senaste decennierna. Totalkonsumtionen är nu 87 kilo per svensk, där kycklingkött har ökat snabbast. De negativa miljö- och klimatkonsekvenserna av ökad köttkonsumtion blir allt tydligare. Boskapsuppfödningen är ett av de främsta skälen till avskogningen i världen, intensiv djuruppfödning slukar enorma mängder vatten och spannmål och animalieproduktionen står för ungefär 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Till det kommer transporter, förpackningar och matsvinn. Här i Sverige är klimatavtrycket lika stort från animaliekonsumtionen som för våra 4,5 miljoner bilar. Till det kommer folkhälsoaspekten och hur illa djur behandlas i s k djurfabriker och transporter. Dagens köttkonsumtion är inte hållbar.

Utvecklingen i Sverige är tudelad. Människors omsorg om klimat, hälsa och djur är en viktig faktor i proteinskiftet och det finns helt klart en positiv vegetarisk trend att ta tillvara. Med den bakgrunden arrangerade vi rundabordssamtalet ”Mer växtbaserad mat – hur når vi dit?” i riksdagen häromveckan. Det var inspirerande att höra om de baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Nu återupptäcks grödor som var självklara i Sverige för ett sekel sedan. Företagen Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) vittnade om försäljningsrekord och bygger ut och nyanställer i Sverige. Det kan vara värt att komma ihåg när andra livsmedelsproducenter lägger ned eller flyttar utomlands. Forskning och teknikutveckling diskuterades, liksom möjligheterna för svensk export.

Förutsättningarna för modern svensk växtbaserad matproduktion är goda. Skiftet som sker är mer än en trend. Människor vill ta ansvar och minska sin köttkonsumtion. Företag är redo att producera mer och bättre växtbaserade livsmedel. Samtidigt går inte politiken helt i takt med tiden. I EU subventioneras uppfödning och slakt av djur med miljardbelopp. Svenska djurskyddslagen är försenad. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht reser istället som en skottspole till jättemarknaden Kina inte för att samarbeta kring klimatsmart mat, utan för att få kineserna att köpa svenskt kött. Det finns tyvärr exempel på hur lokalpolitiker och personal på skolor motarbetas när de tar initiativ till mer vegetarisk mat. Det skapas motsättningar och friktion i en fråga där vi borde kunna vara öppna för bättre lösningar med mer valfrihet och mindre slentriankött.

Mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, hälsan, djuren och för att föda världens folk. På samma sätt som vi är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska och att rökning och alkoholkonsumtion i för stora mängder är ohälsosamt borde vi kunna vara överens om att främja och ge bättre förutsättningar för mer växtbaserad mat.

Vi gör vad vi kan för att få till stånd en bred politisk samsyn om mer vego. Exakt hur vi ska nå målet kommer vi säkert inte alltid att vara överens om, men sådana är politikens villkor.

Jens Holm (V), Sofia Arkelsten (M), riksdagsledamöter

Samtal för mer vego

rundabord1Arrangerade med Sofia Arkelsten (M) igår rundabordssamtalet Mer växtbaserad mat – hur når vi dit? Riktigt inspirerande att höra om alla baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Det finns mängder med grödor som var självklara näringsintag i Sverige för ett sekel sedan. Nu återupptäcks de och blir klimatsmart mat på våra tallrikar.

Om Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) som slår försäljningsrekord, bygger ut och nyanställer i Sverige. Om spaningen om att det kommer att komma ännu mer vegoprodukter på marknaden, inte minst i ett nytt premiumsegment (finmat helt enkelt).

Och Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och Vegonorm som opinionsbildar framgångsrikt kring mer vego.

rundabord2
Att äta mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, folkhälsan, djuren och för att föda världens folk. Tänk om vi kunde få en bred politisk enighet kring just det; mer vego och mindre kött. Regeringen har lagt fram en livsmedelsstrategi, där har vi i Vänsterpartiet fått in en del viktiga skrivningar om vegetarisk och hållbar mat. Det finns en del att bygga på. Det känns som att efter igår har vi tagit ett steg närmare det.

Köttkampanjen i EU slopas

EU har efter stora protester tvingats dra tillbaka den aviserade kampanjen för ökad köttkonsumtion. Nu kommer man istället informera om hållbara matval. Vilken seger! Jag tog upp den här frågan för ett år sedan med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och krävde att svenska regeringen skulle agera. Europeisk miljörörelse och vänstergruppen samt den gröna gruppen i EU-parlamentet har också agerat. Tillslut segrade vi!

Vi får hoppas att detta nu är starten på ett skifte i EU där subventioner till det som försämrar miljö och folkhälsa avskaffas till förmån för hållbarare alternativ. Det finns fortfarande subventioner i miljardklassen kvar som går till köttindustri och annat som utarmar vår planet.

Snart ska jag iväg på seminarium på Handelshögskolan på temat hållbar konsumtion. Konsumentminister Per Bolund ska också dit. Påminner om den debatt om konsumtion (och även köttkonsumtion) som jag hade med honom för några veckor sedan.

Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan

Jag kommer framöver debattera konsumtionens klimatpåverkan med miljöminister Karolina Skog. Detta bl a med anledning av WWFs intressanta rapport Living Planet Report. Läs min interpellation hos riksdagen eller nedan.

Interpellation 2016/17:178 Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
För några veckor sedan presenterade Världsnaturfonden rapporten Living Planet Report 2016, en omfattande genomgång över tillståndet för biologisk mångfald, resursanvändning och växthusgasutsläpp. I Sverige vill vi gärna slå oss för bröstet när det gäller miljöfrågor. Men i WWF:s rapport hamnar Sverige dessvärre i värstingligan om man ser till hela vår klimat- och miljöpåverkan, det vill säga om man också räknar med konsekvenserna av vår konsumtion och import från andra länder. Enligt Living Planet Report skulle det behövas 4,2 jordklot om alla invånare i världen levde och konsumerade som svenskarna gör, en av den högsta belastningarna bland världens länder och ett avtryck som växt sedan WWF gjorde sin förra rapport för två år sedan. Enligt rapporten behöver varje svensk drygt sju hektar odlingsbar mark för att upprätthålla sin livsstil. Snittet för Kina är 3,4 och för Tanzania 1,3 hektar. I världen finns en klar korrelation mellan ekonomisk nivå och miljöbelastning; med rikedom ökar konsumtionen och därmed utsläppen. På samma sätt är det inom länderna; rika personer gör ett betydligt större ekologiskt fotavtryck än personer med mindre inkomster.

Det är inte första gången dessa ohållbara konsumtionsmönster har granskats. Detta gjordes till exempel i Naturvårdsverkets rapport Hållbara konsumtionsmönster (2015), som konstaterade att de svenska konsumtionsrelaterade utsläppen har ökat kraftigt de senaste decennierna samt att det i dag inte finns några konkreta åtgärder eller mål för att minska dessa. Naturvårdsverket har också efterfrågat en strategi för att minska den svenska konsumtionens klimat- och miljöpåverkan i Sverige och andra länder, liksom identifierat behovet av ett kompletterande mål för konsumtionens utsläpp. I Naturvårdsverkets utvärdering av de svenska miljökvalitetsmålen skriver man i rapporten Omställning till hållbara konsumtionsmönster (2015): Naturvårdsverket ser behov av att införa ett eller flera etappmål för omställning till resurseffektiva konsumtionsmönster med så liten påverkan på miljö och hälsa som möjligt.

Den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen lade tidigare i år fram sitt slutbetänkande. Där fanns inget konkret förslag om målsättning för att hantera de konsumtionsrelaterade utsläppen. Beredningen konstaterade emellertid att det står varje regering fritt att föreslå något sådant.

WWF pekar på köttkonsumtionen som ett av de områden som har störst påverkan på resursutnyttjande och på utsläpp av växthusgaser, och man föreslår att ett mål sätts upp om minskad köttkonsumtion. Men miljöministern har avfärdat en sådan målsättning (Sveriges Radio den 27 oktober 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

1. Är det ministerns bedömning att Sveriges ekologiska avtryck är hållbart?

2. Avser ministern att ta fram ett mål för hur mycket de konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska?

3. Avser ministern att vidta åtgärder för att minska köttkonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, till exempel genom en målsättning om minskad köttkonsumtion?