Omfattande kostnader för storskalig djuruppfödning

Vi nås då och då av larmen: fågelinfluensa, galna kosjukan, mul- och klövsjuka, mjältbrand, salmonella, EHEC. Det handlar om omfattande epidemier som sprids inom intensiv djuruppfödning. Ibland sprider sig smittorna vidare till oss människor och brukar kallas zoonoser (smittor från djur till människa). Det finns mycket som talar för att det just är den intensiva djuruppfödningen som får smittor att spridas så fort och därmed kunna få så omfattande samhällskonsekvenser. Trots att den intensiva djuruppfödningen sköts av, ofta, vinstdrivande bolag rullas kostnaderna över på samhället. Hur mycket kostar smittor från djur till människor? Jag bad Riksdagens utredningstjänst söka svar på frågan. Resultatet är intressant och du kan läsa det här: Zoonoser_RUT 2017_1261_2017-10-16

Några nedslag från rapporten:
En utredning, Smittskyddsutredningen (2010:106) föreslog att djurägarna skulle få ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomar relaterade till djur, men förslaget avslogs.

Staten lägger hundratals miljoner kronor per år på att förebygga och åtgärda smittsamma sjukdomar från animalieindustrin, bl a 154 miljoner kr via Jordbruksverket och 138 miljoner kronor via Statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket spenderar årligen 138 miljoner kr på köttbesiktning, men den summan finansieras av branschen.

Under tioårsperioden 1999-2008 var samhällskostnaden för salmonella 528 miljoner kronor. Den årliga direkta och indirekta kostnaden ligger nu på 80 miljoner kronor, lågt räknat. Salmonella sprids ofta till människa från kycklingkött.

Från fjäderfä sprids också campylobakter, de direkta och indirekta kostnaderna för campylobakterieinfektioner (som ger oss en synnerligen otrevlig form av magsjuka) beräknas till 328 miljoner kronor årligen.

Skulle vi kunna minska dessa kostnader och bättra på folkhälsan? Ja, genom mer växtbaserad kost.

Ha en fin internationell vegandag, idag 1 november!

 

Alla har ett ansvar, även Scan

Jag svarar Scan i tidningen ETC. Var införd i papperstidningen 1/7, kan läsas på webben hos ETC eller nedan.

Alla har ett ansvar, även Scan
ETC, 2017-07-01

Patrik Holm Thisner, HKScan, kritiserar i ETC 20/6, vårt inlägg där vi ville se en ökad konsumtion av vegetarisk mat. Precis som vi skrev då har vegetarisk mat en mängder fördelar, för miljön, folkhälsan, global livsmedelsförsörjning och förstås även för djuren.

Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa påverkan på inte minst miljön och klimatet. Livestock´s Long Shadow från FAO, som vi hänvisade till var en av de första som pekade på klimateffekterna på ett globalt plan. Den har följts av andra som både pekat på en ännu större klimatpåverkan, men även något mindre, som Holm Thisner tar upp. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har i rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Den rapport vi hänvisade till där den svenska animaliekonsumtionen (även mjölk inräknat) har ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter, d v s ungefär lika mycket som från våra personbilar heter ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012). Inte minst har myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen (se t ex rapporterna ”Hållbara konsumtionsmönster”, Naturvårdsverket, rapport 6653, 2015 och ”Hållbar köttkonsumtion”, Jordbruksverket, rapport 2013:1).

Att som Holm Thisner relativisera och trivialisera denna viktiga fråga tycker jag är olyckligt. Jag kan t ex inte se vilka grupper i Sverige som borde äta mer kött. Däremot har vi ett växande problem med en rad folkhälsosjukdomar som är direkt kopplade till det vi äter. Att svensk animalieproduktion har lägre klimatbelastning än viss produktion i andra länder, stämmer, men i grunden handlar även vår produktion om en storskalig uppfödning av djur där stora mängder vegetabilier används för att föda upp djur istället för att bli bra livsmedel för människor. Exempelvis handlar importen av hundratusentals ton sojabönor till Sverige årligen nästan uteslutande om att föda kor, grisar och fjäderfän, inte för att bli ingrediens i sojabiffar till vegetarianer.

Holm Thisner säger att Scan vill utveckla sin verksamhet till att bli mer hållbart. Utmärkt! Det rundabordssamtal om växtbaserade livsmedel som jag och Sofia Arkelsten (M) arrangerade i Sveriges riksdag för några veckor sedan hade samma syfte; hur kan vi äta mer hållbart? Slutsatsen var att det finns en enorm potential för innovativa företagare som vill ta fram framtidens hållbara livsmedel. Tänk om Scan kunde välkomna vegotrenden istället för att spjärna emot? Scan, med sina ekonomiska resurser och starka ställning på marknaden, skulle kunna gå i bräschen för innovativa och goda växtbaserade livsmedel. Bara för att kött historiskt sett varit den bärande delen i affärsmodellen behöver det ju inte alltid vara så. Vårt rundabordssamtal visade också att ingredienserna i den nya hållbara maten kan odlas och skördas i Sverige, av svenska bönder.

Vi har en mängd utmaningar att hantera om vår planet ska fortsätta att vara en välkomnande plats för kommande generationer. I det har alla ett ansvar. Att fortsätta som nu håller inte. Det borde vi kunna vara överens om.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Mer vego – mindre kött

Jag och Sofia Arkelsten (M) skriver i ETC idag. Läs där eller nedan.

Mer vego – mindre kött
ETC, 2017-06-12
Många vill äta bättre för sin egen hälsa men också för att rädda världen. Den samlade bilden i flera opinionsundersökningar är att svenska folket vill äta mer vegetarisk mat. I handeln ökar den vegetariska maten snabbast. Under 2015 ökade vegetarisk färdigmat med drygt 70 procent. Under första halvan av 2016 ökade försäljningen av den vegetariska maten med 40-50 procent hos några av våra största livsmedelskedjor.

Samtidigt har köttkonsumtionen internationellt och i Sverige ökat kraftigt de senaste decennierna. Totalkonsumtionen är nu 87 kilo per svensk, där kycklingkött har ökat snabbast. De negativa miljö- och klimatkonsekvenserna av ökad köttkonsumtion blir allt tydligare. Boskapsuppfödningen är ett av de främsta skälen till avskogningen i världen, intensiv djuruppfödning slukar enorma mängder vatten och spannmål och animalieproduktionen står för ungefär 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Till det kommer transporter, förpackningar och matsvinn. Här i Sverige är klimatavtrycket lika stort från animaliekonsumtionen som för våra 4,5 miljoner bilar. Till det kommer folkhälsoaspekten och hur illa djur behandlas i s k djurfabriker och transporter. Dagens köttkonsumtion är inte hållbar.

Utvecklingen i Sverige är tudelad. Människors omsorg om klimat, hälsa och djur är en viktig faktor i proteinskiftet och det finns helt klart en positiv vegetarisk trend att ta tillvara. Med den bakgrunden arrangerade vi rundabordssamtalet ”Mer växtbaserad mat – hur når vi dit?” i riksdagen häromveckan. Det var inspirerande att höra om de baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Nu återupptäcks grödor som var självklara i Sverige för ett sekel sedan. Företagen Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) vittnade om försäljningsrekord och bygger ut och nyanställer i Sverige. Det kan vara värt att komma ihåg när andra livsmedelsproducenter lägger ned eller flyttar utomlands. Forskning och teknikutveckling diskuterades, liksom möjligheterna för svensk export.

Förutsättningarna för modern svensk växtbaserad matproduktion är goda. Skiftet som sker är mer än en trend. Människor vill ta ansvar och minska sin köttkonsumtion. Företag är redo att producera mer och bättre växtbaserade livsmedel. Samtidigt går inte politiken helt i takt med tiden. I EU subventioneras uppfödning och slakt av djur med miljardbelopp. Svenska djurskyddslagen är försenad. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht reser istället som en skottspole till jättemarknaden Kina inte för att samarbeta kring klimatsmart mat, utan för att få kineserna att köpa svenskt kött. Det finns tyvärr exempel på hur lokalpolitiker och personal på skolor motarbetas när de tar initiativ till mer vegetarisk mat. Det skapas motsättningar och friktion i en fråga där vi borde kunna vara öppna för bättre lösningar med mer valfrihet och mindre slentriankött.

Mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, hälsan, djuren och för att föda världens folk. På samma sätt som vi är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska och att rökning och alkoholkonsumtion i för stora mängder är ohälsosamt borde vi kunna vara överens om att främja och ge bättre förutsättningar för mer växtbaserad mat.

Vi gör vad vi kan för att få till stånd en bred politisk samsyn om mer vego. Exakt hur vi ska nå målet kommer vi säkert inte alltid att vara överens om, men sådana är politikens villkor.

Jens Holm (V), Sofia Arkelsten (M), riksdagsledamöter

Samtal för mer vego

rundabord1Arrangerade med Sofia Arkelsten (M) igår rundabordssamtalet Mer växtbaserad mat – hur når vi dit? Riktigt inspirerande att höra om alla baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Det finns mängder med grödor som var självklara näringsintag i Sverige för ett sekel sedan. Nu återupptäcks de och blir klimatsmart mat på våra tallrikar.

Om Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) som slår försäljningsrekord, bygger ut och nyanställer i Sverige. Om spaningen om att det kommer att komma ännu mer vegoprodukter på marknaden, inte minst i ett nytt premiumsegment (finmat helt enkelt).

Och Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och Vegonorm som opinionsbildar framgångsrikt kring mer vego.

rundabord2
Att äta mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, folkhälsan, djuren och för att föda världens folk. Tänk om vi kunde få en bred politisk enighet kring just det; mer vego och mindre kött. Regeringen har lagt fram en livsmedelsstrategi, där har vi i Vänsterpartiet fått in en del viktiga skrivningar om vegetarisk och hållbar mat. Det finns en del att bygga på. Det känns som att efter igår har vi tagit ett steg närmare det.

Köttkampanjen i EU slopas

EU har efter stora protester tvingats dra tillbaka den aviserade kampanjen för ökad köttkonsumtion. Nu kommer man istället informera om hållbara matval. Vilken seger! Jag tog upp den här frågan för ett år sedan med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och krävde att svenska regeringen skulle agera. Europeisk miljörörelse och vänstergruppen samt den gröna gruppen i EU-parlamentet har också agerat. Tillslut segrade vi!

Vi får hoppas att detta nu är starten på ett skifte i EU där subventioner till det som försämrar miljö och folkhälsa avskaffas till förmån för hållbarare alternativ. Det finns fortfarande subventioner i miljardklassen kvar som går till köttindustri och annat som utarmar vår planet.

Snart ska jag iväg på seminarium på Handelshögskolan på temat hållbar konsumtion. Konsumentminister Per Bolund ska också dit. Påminner om den debatt om konsumtion (och även köttkonsumtion) som jag hade med honom för några veckor sedan.

Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan

Jag kommer framöver debattera konsumtionens klimatpåverkan med miljöminister Karolina Skog. Detta bl a med anledning av WWFs intressanta rapport Living Planet Report. Läs min interpellation hos riksdagen eller nedan.

Interpellation 2016/17:178 Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
För några veckor sedan presenterade Världsnaturfonden rapporten Living Planet Report 2016, en omfattande genomgång över tillståndet för biologisk mångfald, resursanvändning och växthusgasutsläpp. I Sverige vill vi gärna slå oss för bröstet när det gäller miljöfrågor. Men i WWF:s rapport hamnar Sverige dessvärre i värstingligan om man ser till hela vår klimat- och miljöpåverkan, det vill säga om man också räknar med konsekvenserna av vår konsumtion och import från andra länder. Enligt Living Planet Report skulle det behövas 4,2 jordklot om alla invånare i världen levde och konsumerade som svenskarna gör, en av den högsta belastningarna bland världens länder och ett avtryck som växt sedan WWF gjorde sin förra rapport för två år sedan. Enligt rapporten behöver varje svensk drygt sju hektar odlingsbar mark för att upprätthålla sin livsstil. Snittet för Kina är 3,4 och för Tanzania 1,3 hektar. I världen finns en klar korrelation mellan ekonomisk nivå och miljöbelastning; med rikedom ökar konsumtionen och därmed utsläppen. På samma sätt är det inom länderna; rika personer gör ett betydligt större ekologiskt fotavtryck än personer med mindre inkomster.

Det är inte första gången dessa ohållbara konsumtionsmönster har granskats. Detta gjordes till exempel i Naturvårdsverkets rapport Hållbara konsumtionsmönster (2015), som konstaterade att de svenska konsumtionsrelaterade utsläppen har ökat kraftigt de senaste decennierna samt att det i dag inte finns några konkreta åtgärder eller mål för att minska dessa. Naturvårdsverket har också efterfrågat en strategi för att minska den svenska konsumtionens klimat- och miljöpåverkan i Sverige och andra länder, liksom identifierat behovet av ett kompletterande mål för konsumtionens utsläpp. I Naturvårdsverkets utvärdering av de svenska miljökvalitetsmålen skriver man i rapporten Omställning till hållbara konsumtionsmönster (2015): Naturvårdsverket ser behov av att införa ett eller flera etappmål för omställning till resurseffektiva konsumtionsmönster med så liten påverkan på miljö och hälsa som möjligt.

Den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen lade tidigare i år fram sitt slutbetänkande. Där fanns inget konkret förslag om målsättning för att hantera de konsumtionsrelaterade utsläppen. Beredningen konstaterade emellertid att det står varje regering fritt att föreslå något sådant.

WWF pekar på köttkonsumtionen som ett av de områden som har störst påverkan på resursutnyttjande och på utsläpp av växthusgaser, och man föreslår att ett mål sätts upp om minskad köttkonsumtion. Men miljöministern har avfärdat en sådan målsättning (Sveriges Radio den 27 oktober 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

1. Är det ministerns bedömning att Sveriges ekologiska avtryck är hållbart?

2. Avser ministern att ta fram ett mål för hur mycket de konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska?

3. Avser ministern att vidta åtgärder för att minska köttkonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, till exempel genom en målsättning om minskad köttkonsumtion?

Rädda Östersjön – mer måste göras

Igår debatterade jag med miljöminister Karolina Skog om tillståndet för miljön i Östersjön. Läget är akut. Algblomningen kommer tidigare i år än någonsin och antalet döda bottnar fortsätter att vara stort. Det är hoppfullt att en del åtgärder för att minska övergödningen har gett resultat, men det räcker inte, mer måste göras.

Några av de saker som jag tog upp var; ökade anslag till miljöförbättrande åtgärder, miljöanpassa/förbättra Landsbygdsprogrammet, skatt på handelsgödsel, kom tillrätta med de enskilda avloppen och stöd beteendeförändringar mot en minskad köttkonsumtion. Se hela debatten. Min interpellation kan du läsa här.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht

Jag skriver idag på Dagens Arena om EUs ökade subventioner till animaliska livsmedel. Läs där eller nedan. Obs! rubriken är deras.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht
Dagens Arena, 2016-04-26
I ljuset av handelskriget med Ryssland och allmänt svåra tider för Europas bönder har EU:s jordbruksministrar beslutat om ett stödförslag på hundratals miljoner kronor till europeiska jordbruksföretag.

Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött.

EU:s jordbruksministrar har även beslutat om fördubbling av stödköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet animaliska livsmedel, men också till vin, sprit och sötsaker.

Vi vet alla att vi behöver konsumera mindre animaliska livsmedel. För mycket kött är dåligt för folkhälsan och förvärrar klimatkrisen. Efter att köttkonsumtionen ökat kraftigt i västvärlden börjar marknaden mättas. Därför finns merparten av de länder som EU-kommissionen pekar ut som lämpliga mottagare av subventionerade europeiska jordbruksprodukter för 2016 i den fattiga delen av världen, till exempel Kina, Vietnam, Indonesien och länder i Latinamerika.

I ett PM från EU-kommissionen från 2013 konstaterar man att det kommer att finnas goda möjligheter för ökad export av animalier till utvecklingsländer eftersom efterfrågan på sådana produkter kommer att öka med växande inkomster.

Det är mot den bakgrunden man ska se landsbygdsminister Sven-Erik Buchts resa till Kina i slutet av i fjol då syftet just var att sälja svenska animalier. Till Kina reste också EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan så sent som förra veckan tillsammans med en stor industridelegation (med kött-, mjölk- och även spritproducenter) återigen med det uppenbara syftet att sälja europeiska animaliska produkter, men även vin och sprit.

När Kina och andra utvecklingsländer hittills har konsumerat förhållandevis lite av animaliska produkter gör nu Sven-Erik Bucht och EU:s Phil Hogan allt för att öka konsumtionen av kött, mjölk och smör. Varför? Vad får det för konsekvenser för miljön och den globala folkhälsan?

Sverige och EU har flera gånger förbundit sig att avskaffa bidrag till sådant som förstör miljön. Av hälsoskäl uppmanar vi våra medborgare att vara måttfulla med kött och alkohol. Ändå har EU beslutat rulla ut detta gigantiska subventionsprogram till just det våra myndigheter uppmanar oss att konsumera mindre av. Och det kommer göras med dina och mina skattepengar.

Dessvärre har Sverige inte motsatt sig denna miljöfarliga och ohälsosamma mångmiljonrullning. Det är riktigt allvarligt. Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål.

Vi ska inte heller exportera ohälsosamma och miljöskadliga produkter till utvecklingsländer, i synnerhet inte med skattepengar. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Men massiva bidrag till det som spär på våra utsläpp av växthusgaser och försämrar folkhälsan – nej det håller inte. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har alltför länge agerat animalielobbyns lydiga hantlangare. Det är dags att sätta stopp för det nu.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Ska EUs pengarullning till kött och mjölk fortsätta?

Reklampengar för ökad kött- och mjölkkonsumtion, lager med kött och mjölk (betalt med offentliga medel), exportsubventioner till andra länder och ett europeiskt köttinstitut finansierat med offentliga medel. Är det så här vi ska spendera EUs gemensamma pengar? EU tycker det. Borde inte resurserna istället läggas på minskad konsumtion av animaliska livsmedel och mer pengar till ekologiskt och vegetariskt? Vad säger den svenska regeringen? Dessvärre har de inte motsatt sig pengarullningen till animaliesektorn. Jag kräver nu en debatt med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Se min interpellation nedan.

Interpellation 2015/16:547 Nya kött- och mjölksubventioner
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
EU-kommissionen har presenterat ett stödförslag på hundratals miljoner euro till europeiska jordbruksföretag. Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött. Inför jordbruks- och fiskerådet föreslog exempelvis kommissionen en fördubbling av interventionsuppköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet mjölk och kött.

Av miljö-, klimat-, djurskydds- och folkhälsoskäl behöver vi konsumera mindre animaliska livsmedel. Det stödprogram som EU nu har lanserat går helt stick i stäv med den målsättningen. Man kan också fråga sig vad EU avser att göra med det överskott som nu byggs upp genom de stora stöduppköpen. Tidigare år har delar av EU:s jordbruksöverskott dumpats i utvecklingsländer. Skulle det ske förstör man också möjligheterna för fattiga länder att bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål. Men när dessa frågor har avhandlats med ansvarig minister har jag fått beskedet att Sverige vill spela en ”konstruktiv” roll och att man inte motsätter sig pengarullningen, ej heller att den största delen av dessa pengar går till ökad konsumtion av animalier. Nej, det är helt enkelt svårt att veta vilken position Sverige har i frågan.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Avser Sverige att motsätta sig nu presenterade bidrag på jordbruksområdet, i synnerhet till mjölk-och köttproduktionen?
Vad anser statsrådet om det föreslagna köttinstitutet?
Hur anser statsrådet att de stora överskotten på mjölk, smör och kött ska hanteras?

Inte hållbart med hög köttkonsumtion

Jag och Håkan Svenneling skriver på Dagens Nyheter debatt idag om regeringens kommande livsmedelsstrategi. Vi hoppas på en bättre dialog från regeringens sida och framför allt en strategi för mer hålbars livsmedel i Sverige och en minskad köttkonsumtion. Vårt inlägg är ett svar till Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl, vars inlägg vi i stort delar. Läs vårt inlägg hos DN-debatt eller nedan.

Inte hållbart med hög köttkonsumtion
DN-debatt, 2016-03-22
Vi delar Johanna Sandahls oro för var den svenska livsmedelsstrategin kan hamna någonstans. Som parti har vi ingått i det breda och inkluderande förfarande med en blocköverskridande referensgrupp som skulle sluta med ett tungt klubbslag i riksdagens kammare som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har initierat. Men under hela 2016 har arbetet med livsmedelsstrategin varit allt annat än brett och inkluderande. Sedan december har vi inte haft ett enda möte med landsbygdsministern eller hans tjänstemän. Vi har spelat in konkreta förslag utan någon som helst respons, skriver vänsterpartisterna Håkan Svenneling och Jens Holm.

Istället har ministern själv profilerat sig olyckligt i ett antal för livsmedelsstrategin helt centrala frågor. För några veckor sedan ansåg inte Sven-Erik Bucht att det fanns några negativa konsekvenser för miljön med den snabbt växande köttkonsumtionen som vi sett i Sverige de senaste decennierna. Som ett eko från köttindustrin underströk Bucht att kött var gott och att det inte fanns några skäl till att verka för en minskad köttkonsumtion. Det dröjde ända till vår debatt i riksdagen för att landsbygdsministern skulle tillstå att köttkonsumtionen har en miljöpåverkan och det är önskvärt med en minskning. Att värna den svenska produktionen är en sak, men i dag är konsumtionen av kött för hög för att vara miljömässigt hållbar.

Vi ser också att regeringen tappar styrfart i viktiga miljö- och livsmedelsrelaterade frågor. Hela offentliga Sverige går fortfarande och väntar på förslaget till en ny lag om offentlig upphandling, en lag som nu blivit kraftigt försenad. Likaså med förslaget till ny djurskyddslag, där vi hoppas på förbättringar, som aldrig presenterades nu under våren, som landsbygdsministern tidigare hade aviserat. Regeringen har också helt missat möjligheten att lägga fram konkreta målsättningar för hur mycket ekologisk produktion och konsumtion Sverige borde ha (sådana målsättningar har tidigare funnits).

När regeringen och Sven-Erik Bucht avslutade den förra borgerliga regeringens matsatsning Matlandet Sverige förväntade vi oss att det skulle ersättas med något bättre. Men än så länge har vi sett få förbättringar. Varje dag utan konkreta förslag till hur vi ska kunna producera mer hållbar mat i Sverige är en förlorad dag. Och det brådskar.

Sverige har under de senaste tjugo åren gått från att ha en hög självförsörjningsgrad på livsmedel till att ungefär hälften av all mat som äts i dag är importerad. Lantbrukare och de många andra aktörer som sysselsätter sig inom livsmedelsbranschen har fått allt sämre förutsättningar. Tusentals lantbrukare har tvingats lägga ned sin verksamhet. Vi vet också att jordbruket står för våra största utsläpp av näringsämnen, som till exempel bidrar till övergödning av hav och sjöar. Ungefär 25 procent av svenskarnas klimatrelaterade utsläpp kommer från det vi äter, den största delen från kött. Den stora utmaningen i framtiden ligger i att väva ihop önskemålet om ökad inhemsk livsmedelsproduktion med ambitionerna att minska klimatutsläppen och miljöbelastningen från sektorn.

Men fram till nu har vi endast fått en icke-inkluderande process kring livsmedelsstrategin och ett antal olyckliga utspel från den ansvarige ministern. Nu förväntar vi oss att Sven-Erik Bucht lägger hemlighetsmakeriet och smusslandet bakom sig och ser till att framtagandet av livsmedelsstrategin blir den öppna och breda process som utlovat. Vi förväntar oss att det blir en strategi som ser värdet i ökad produktion av svenska livsmedel, men att dessa livsmedel ska vara hållbara, med höga nivåer för miljö, djuretik och folkhälsa. Vi förväntar oss en strategi som minskar det konventionella jordbrukets klimatpåverkan. Vi förväntar oss en strategi som ser värdet i mer vegetarisk mat och mer ekologisk. En strategi som befinner sig helt och hållet inom de ramar som vår natur satt upp. Vi förväntar oss en minister som både visar ledarskap och kunskap i sakfrågan, men som är lyhörd och inkluderande inför förslag utanför hans egen byrålåda.

Sven-Erik Bucht, om du vill ha det tunga klubbslaget i riksdagens kammare om en svensk livsmedelsstrategi är det hög tid att du börjar lyssna. Annars väntar debatt och motsättning som riskerar fler förlorade år för den hållbara livsmedelsproduktionen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Håkan Svenneling, riksdagsledamot (V) och landsbygdspolitisk talesperson