Skriver i ETC med Malin Björk och Elin Segerlind om EUs förslag till en ny grön giv. Hur ambitiöst är egentligen förslaget? Enligt den information vi har hittills blir det långt ifrån tillräckligt. Därför föreslår vi hur EU ska kunna ställas om på riktigt. Läs vår artikel där eller nedan.
Europas Green Deal ser ut att bli en besvikelse
ETC, 2019-12-10
Vid lunchtid på onsdag presenterar EU-kommissionens vice ordförande Frans Timmermans den här mandatperiodens absolut viktigaste reformpaket, The European Green Deal, den europeiska gröna given. Tanken är att Europa ska bli världens första klimatneutrala världsdel. Det är en bra och nödvändig ambition. Det handlar om inget mindre än vår planets överlevnad och att vi i Europa, världens rikaste världsdel, självklart måste gå före.
Forskarna har gett oss politiker runt tio år för att drastiskt minska våra utsläpp, annars kommer vår jord att skadas så allvarligt att den inte kommer att kunna återställas. Miljontals fler arter kommer att försvinna, miljontals fler människor kommer att tvingas fly från sina hem på grund av stigande havsvattennivåer, torka eller annat extremväder. De enda som inte ser allvaret i situationen är de rena klimatförnekarna på yttersta högerkanten och kärnkraftshögern som sätter storföretagens vinstintressen före allt annat. Dessa krafter vill helst inte göra någonting utan bara puttra på som vanligt.
De som däremot ser ett tydligt behov av att vi politiker tar vårt ansvar är en samlad och till stor del ung, global klimatrörelse. Vi i Vänsterpartiet tar forskarnas rapporter och klimatrörelsens krav på största allvar. Vi vet att ska vi klara omställningen till ekologiskt och socialt hållbara samhällen så kan vi inte fortsätta som vanligt. Vi behöver göra stora, grundläggande förändringar, också i ekonomin.
Vänsterpartiet har länge gått före för en politik för klimatet och för ökad rättvisa. Det politiska arbetet måste fortsätta med full kraft under många år. Samtidigt är det just nu, när EU presenterar sina huvudsakliga instrument och åtgärder för klimatet, som vi har en av de viktigaste möjligheterna att påverka vår framtid.
Vi i vänstern har varit tydliga i våra krav för en rättvis klimatomställning. Här är de fem viktigaste punkterna som vi anser att den europeiska gröna given måste innehålla:
Bindande mål på 70 procents minskade utsläpp till 2030 och nollutsläpp till 2040, samt kompletterande mål för att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Med ambitiösa mål blir det tydligt att vi måste utforma ny politik och nya instrument, inte bara justera i marginalen. Kommissionen har hittills föreslagit en 50-procentig minskning av utsläppen till 2030. Det är på tok för lågt och lever inte på långa vägar upp ens till målen i Parisavtalet. De hittills läckta dokumenten visar att kommissionen tyvärr inte kommer att presentera några höjda ambitioner på onsdag.
En plan för att fasa ut de miljö- och klimatskadliga EU-subventionerna. Europeiska investeringsbankens beslut att inte längre subventionera fossil energi är ett steg i rätt riktning. Nu behövs en konkret handlingsplan för hur utfasningen, även av fossilgasen, ska gå till. Enbart europeiska flygresor subventioneras idag med 300-400 miljarder kronor per år, enligt EU:s egna miljöbyrå EEA.
Satsningar på ökad jämlikhet och rättvisa. Samhällen som hänger ihop klarar stora utmaningar och förändringar, medan samhällen med stora orättvisor dras isär och ökar grogrunden ytterligare för klimatförnekande, högerauktoritära rörelser. En rättvis klimatomställning kräver därför specifika insatser i till exempel kolregioner, men det kräver också en förändring av EU:s budgetramar och en ny ekonomisk politik. Klimatomställningen kräver tveklöst massiva offentliga investeringar i utökade tågförbindelser, förnybara energikällor, energieffektivitet och ett hållbart jordbruk. EU:s ekonomiska tvångströja i form av åtstramningspolitik sätter idag stopp för dessa nödvändiga satsningar.
Fokus på de stora företagens utsläpp. Idag står 100 storföretag för 70 procent av världens samlade utsläpp. Då duger det inte att, som i de läckta dokumenten, prata om att ”utvärdera behovet av lagstiftning om hållbart företagande.” EU måste våga ifrågasätta och sätta stopp för de största miljö- och klimatbovarna. En klimatpolitik som genomsyrar även områden som handeln och investeringspolitiken, jordbrukspolitiken, energi- och transportsektorn.
Alla investeringar och beslut på EU-nivå måste bidra till att få ner utsläppen. Alla EU:s handelsavtal måste till exempel innehålla bindande miljö- och klimatklausuler och inga avtal ska tecknas med länder som inte skrivit under Parisavtalet. Det ska vara minst lika allvarligt att inte följa regler om hållbarhet som regler om konkurrens.
Det dramatiska med klimatförändringarna och det vetenskapen ställer oss inför är att det inte finns utrymme för ’business as usual’. När kommissionen presenterar sin gröna giv måste de välja sida. Antingen tror de på vetenskapen och satsar allt de har, eller så väljer de att låtsas att vi bara behöver ompaketera befintliga satsningar och göra mindre justeringar.
Om kommissionen presenterar en handlingsplan som inte levererar det som krävs måste vi agera. Det kommer vi att göra i riksdagen gentemot S- och MP-regeringen, som har stor möjlighet att kräva tuffare åtgärder. Det kommer vi att göra i EU-parlamentet genom att bilda progressiva allianser med alla de krafter som vill se en ambitiösare klimatpolitik. Och det kommer vi att göra tillsammans med alla rörelser och krafter utanför parlamenten, i Sverige och runtom i Europa. Tillsammans måste vi sätta press på att politiken rättar sig efter planeten, inte tvärtom.
Malin Björk (V) EU-parlamentariker
Jens Holm (V) Klimatpolitisk talesperson
Elin Segerlind (V) Miljöpolitisk talesperson