Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen

Jag skriver idag på Svd om skogen, nyckelbiotoper och det politiska ansvaret som itne tas. Läs nedan eller hos Svd.

Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen
Efter att Skogsstyrelsens meddelade att man gjorde en paus i inventeringen av s k nyckelbiotoper i hela nordvästra Sverige utbröt med rätta en livlig debatt. Forskare och miljöorganisationer menar att risken nu är uppenbar för att mycket värdefull skog kan komma att avverkas när den inte längre behöver inventeras och registreras. Det man inte känner till är svårt att skydda.

Trots att det är ett uttalat politiskt mål att mer skog ska skyddas och att statsminister Stefan Löven lovat att ”de nationella miljömålen ska klaras” (regeringsförklaringen 2014) har ansvariga ministrar varit märkbart tysta i den miljöfråga som kanske har engagerat flest under våren.

Även om Skogsstyrelsen nu har lovat att inventeringen av nyckelbiotoper ska återupptas kvarstår en mängd frågetecken. Man ska fortsätta att inventera men registrera och märka ut värdefulla områden kommer man inte göra. Att inventera värdefulla områden utan att sedan förmedla kunskapen är inte att bedriva det långsiktiga hållbara skogsarbete som behövs. Vi ifrågasätter inte att det föreligger vissa komplikationer för myndigheten att tillämpa begreppet i området. Men att gå därifrån till att ge skogsbruket ansvaret för dessa områden, med höga värden för växt- och djurliv, är historielöst och många steg tillbaka för de landvinningar vi i Sverige trots allt uppnått i naturvårdsarbetet. Det är därutöver ett beslut som ensidigt gynnar skogsbrukets ekonomiska intressen.

En mängd områden med lämpliga livsmiljöer för hotade arter riskerar nu att avverkas. I ett läge när vi behöver stärka våra ansträngningar för att bevara och öka kunskapen om våra skyddsvärda områden väljer myndigheten att förlita sig på frihet under ansvar för skogsbolagen. Detta trots att erfarenheten hittills har visat att en sådan rådande inriktning utarmat den biologiska mångfalden.

Det är mycket som nu står på spel i skogen. I dagsläget är det endast två av våra 16 miljömål som i bästa fall kommer att uppnås. Målen om ”Levande skogar” och ”Ett rikt växt- och djurliv” tillhör inte dessa. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar kalhuggs. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. Tillsynskontroller vid avverkningsanmälningarna är mycket fåtaliga och kunskapen om var nyckelbiotoper eller höga naturvärden finns är av stor betydelse för hänsynen som tas för naturvården vid slutavverkningar. Utvärderingar visar att nyckelbiotoperna har stor träffsäkerhet när det gäller att upptäcka arter som är rödlistade och missgynnade av dagens skogsbruk.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. Därför har jag utmanat båda ministrarna med ansvar för frågan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog. Jag har nu efter många ministerkrumbukter fått besked om att de tänker besvara mina interpellationer nio respektive elva veckor efter det att de skickades in. Detta trots att riksdagsordningen stipulerar att en interpellation ska besvaras i riksdagen inom två veckor.

Jag tror inte att det här är en slump. I Skogsvårdslagen står det att produktionsintressen ska väga lika tungt som miljön. Det här har aldrig fungerat i praktiken. Det är alltid produktionen som dragit längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Vi oroas med rätta över skövling av så kallad tropisk skog i fjärran länder. Skogen växer så att det knakar, men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte gamla skogar med stort myllrande liv. Det håller inte att denna motsättning fortplantar sig ända in i regeringen.

Jag förväntar mig att ansvariga ministrar Bucht och Skog tydliggör att nyckelbiotopsarbetet är helt avgörande för uppnåendet av våra miljömål och snarast måste återupptas. Skog med höga naturvärden ska inte få avverkas. Ytterst handlar det om ett nytt synsätt på skogen. Den gamla parollen om frihet under ansvar fungerar inte. Det är för många intressen som krockar och att låta skogsägarna helt och hållet bestämma speglar inte det breda samhällsintresse som våra skogar utgör. Vi måste stimulera fler skogsbruksmetoder vid sidan av det helt dominerande trakthyggesbruket (med kalavverkningar), mer skog måste skyddas, enskilda individer och organisationer måste kunna involveras i skogsbruket, de som missköter sig ska beläggas med sanktioner och vi måste helt enkelt vara mer varsamma med de spillror som finns kvar av våra gammelskogar.

I Sverige vill vi ha levande skogar – inte plantager med monokulturer. Vi behöver en skogspolitik som inte bara ser till markägaren utan också svampplockaren, joggaren, ekoturisten och naturvårdarna. Frågan är vad regeringen tycker.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Fotnot: Jens Holm debatterar på fredag 19/5 i riksdagens kammare med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om ”Inventeringen av nyckelbiotoper”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s