Red upp i elskoterkaset

Nu har det åttonde elskoterbolaget etablerat sig i Stockholm, amerikanska Bird. Som jag konstaterat tidigare kan elsparkcyklar, rätt använda, vara en tillgång. De kan underlätta korta transporter och om de ersätter bilen bidra till minskade utsläpp. Men ska det bli så krävs det att de ingår i någon form av urbant transportsystem. Det är idag inte fallet i våra städer, i synnerhet inte här i Stockholm där jag vistas mest.

Att andra människor idag begränsas i sin framkomlighet och den otroligt kraftiga ökningen i skador kopplade till elskotrarna är helt oacceptabelt. Jag förvånas också över att dessa kommersiella bolag, ofta uppbackade av internationella riskkapitalister, får etablera sig precis som de vill, utan krav på tillstånd från våra lokala makthavare.

Nu är det dags att skapa ordning och reda i det elskoterkaos som idag råder. Jag har därför lyft frågan till regeringen. Här min skriftliga fråga och nedan eller här min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S). Det är ännu inte klart när debatten om min IP blir.

Dagens Industri skriver om min interpellation. Här finns mitt inlägg i Dagens Nyheter.

Ordning och reda kring elskotrar
Interpellation 2018/19:307 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Användandet av elskotrar/elsparkcyklar sprider sig lavinartat i Sverige och internationellt. Många upplever elskotern som ett smidigt färdmedel för att ta sig fram mellan relativt korta punkter i en stad. Företag uppbackade av riskkapital erbjuder korttidshyrning av elskotern. Bara i Stockholm har på kort tid en handfull olika elskoteraktörer etablerat sig med syfte att tjäna pengar på uthyrning av skotrarna.

Men elsparkcyklarna skapar inte bara frihet för användarna; de begränsar framkomligheten för många andra, inte minst funktionshindrade. Trots en frivillig avsiktsförklaring med Stockholms stad fortsätter kvarlämnade elskotrar att upplevas som ett stort framkomlighetsproblem i Stockholm. Felaktigt använda kan skotrarna också utgöra en stor trafikfara både för användarna och för andra. Enligt S:t Görans akutmottagning i Stockholm får man in minst ett fall om dagen med allvarliga skador orsakade av elsparkcyklar. Tidigare i år skördade de hyrbara elskotrarna sitt första dödsoffer då en person förolyckades i Helsingborg.

Det är uppenbart att lagstiftare, lokalpolitiker och myndigheter inte har hunnit följa med i den snabba utveckling som elsparkcyklarna är ett uttryck för. I praktiken råder i dag kaos kring både användning och uppställande av elskotrarna i många av våra städer, inte minst vår huvudstad. Även insamling av överblivna sparkcyklar lämnar mycket övrigt att önska avseende arbetsvillkor för dem inom den så kallade gigekonomin som samlar in cyklar till minimal betalning. Ett konkret exempel på hur samhället inte har följt med i utvecklingen är att elsparkcyklar i dag klassas som cyklar i lag och förordning. Det gör att det inte finns någon åldersgräns för användandet, ej heller krav på hjälm (för dem över 15 år) samt att elsparkcyklarna får framföras på samma sätt som vanliga cyklar, bland annat på gångvägar så länge gångfart tillämpas.

Vi kan inte stillatigande se på när allt fler skadas och människor begränsas i stadsmiljön av kommersiella företags drift att tjäna pengar på elskotrar. Många aktörer förväntar sig att samhället styr upp rådande oordning. Ordningslagen och lokala ordningsföreskrifter borde kunna användas för att redan här och nu reglera verksamheten. Sannolikt skulle en klassning av elskotrarna i en egen fordonskategori underlätta kontrollen av verksamheten. Som konstateras i rapporten Eldrivna enpersonsfordon (2018), beställd av Trafikverket, skulle en egen klassificering underlätta kontrollen av fordonen och bidra till större säkerhet och överlag större möjligheter till en bättre ordning i våra städer.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att skyndsamt ta initiativ till att elskotrar ska få en egen klassificering i lag och förordning?
Vilka övriga initiativ avser ministern att ta för att olyckor ska undvikas och framkomligheten för alla ska garanteras i våra städer?

 

Varför EU-subventioner till fossilgas i Sverige?

Varför denna storskaliga investering i fossil naturgas, som dessutom ska kunna skickas ut på vårt nationella gasnät? Och varför går EU-subventioner till byggandet av fossilgasterminalen? Regeringen har nu beslutet i sin hand. Detta kommer jag diskutera med energiminister Anders Ygeman (S) inom kort. Läs min interpellation här eller nedan.

Fossilgasterminalen i Göteborg
Interpellation 2018/19:260 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Det råder ett akut läge för klimatet. Även de svenska utsläppen ökade förra året. Enligt vår nya klimatlag och vårt klimatpolitiska ramverk måste alla politikområden verka för att klimatmålen ska uppnås. Fortsatta satsningar på fossil energi torde därför vara uteslutna.

I ljuset av detta väcker bolaget Swedegas planer för hamnterminaler för import av flytande naturgas (LNG) på ett antal platser i Sverige ett antal frågor, i synnerhet den planerade LNG-terminalen i Göteborg. Terminalen LNG Göteborg är redan delvis byggd för att kunna tanka fartyg med LNG som bränsle – men den är även tänkt att kopplas an till det befintliga svenska gasnätet. En begränsad användning av LNG kan vara en tillfällig övergångslösning när sjöfarten ska gå över till hållbara drivmedel. Men skulle terminalen kopplas på det fasta gasnätet finns en uppenbar risk att fossil naturgas importeras och sprids i Sverige i stor skala. Detta torde vara helt i strid med våra klimatambitioner och visionen om att bli ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Det skulle också försvåra främjandet av biogas.

För att kunna använda denna infrastruktur för en ökad svensk försörjning av fossilgas krävs regeringens godkännande. I dagsläget ligger en koncessionsansökan på regeringens bord för beslut om tillstånd för påkoppling på det svenska gasnätet. Detta skulle enligt Energimarknadsinspektionens yttrande möjliggöra en ökad import av fossil naturgas i 40 år.

Snarare än att skjuta ifrån sig makten i denna fråga har regeringen nu chans att ta ansvar för klimatet. Det är fullt möjligt att neka ett koncessionstillstånd av klimatskäl. Enligt professor i rättsvetenskap Maria Pettersson och professor i konstitutionell rätt Joakim Nergelius är det regeringens uppdrag att göra en självständig bedömning av sådana här tillståndsansökningar, och då finns det utrymme för klimathänsyn (Dagens ETC den 23 augusti 2018).

Med regeringens stöd har LNG-terminalen i Göteborg beviljats EU-subventioner på närmare 20 miljoner kronor (genom EU:s program för transeuropeiska nät, TEN-T och det så kallade CEF-programmet). Samtidigt som regeringen driver en aktiv politik för att andra länder ska fasa ut sina fossilsubventioner har man alltså verkat för egna. Hur hänger det ihop?

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Är det statsrådets bedömning att en storskalig användning av fossil naturgas är förenlig med de svenska klimatmålen?
När kommer regeringen att hantera koncessionsansökan för att koppla på LNG-terminalen i Göteborg på det fasta gasnätet, och hur kommer regeringen att agera?
Avser statsrådet att vidta åtgärder för att inte fler offentliga subventioner ska betalas till LNG-terminalen i Göteborg?

Flygets utsläpp minskas med politiska beslut

Idag debatterade jag Arlandas expansionsplaner med Isabella Lövin (MP). Jag tycker det var en rätt klargörande debatt. Jag och den miljöpartistiske klimatministern är överens om att flygets utsläpp måste minska, men samtidigt har Lövin lagt fram en flygstrategi som talar om fördubblat flygande till och från Arlanda. Och med Arlandarådet, där hon (märkligt nog) förnekar sitt medlemskap, ökar trycket på Arlandas expansion ytterligare.

Nej… det hänger inte ihop. Det är med politiska beslut och inte fromma förhoppningar vi minskar flygets utsläpp. Se debatten här.

Ökade utsläpp från vägtrafiken – debatt

Idag debatterade jag de ökade utsläppen från vägtrafiken. Vilka nya åtgärder föreslår klimatminister Isabella Lövin (MP) och regeringen utifrån det faktum att vi inte kommer nå vårt klimatmål om minskade utsläpp från transportsektorn med 70 procent senast 2030. Dessvärre var Lövins svar i mångt och mycket en blåkopia på 73-punktsöverenskommelsen med C och L. Jag fick inte heller ett tillfredsställande svar på min fråga om Lövin av klimatskäl var beredd att stoppa motorvägsbygget Tvärförbindelse Södertörn. Men ett icke-svar är ju också ett svar. Se debatten här.

Kommer Sverige verka för avskaffat investerarskydd?

Den här debatten ser jag fram emot (se min interpellation). EU-domstolen har dömt ut investerarskydd (ISDS) mellan EU-länder och nu ska de avtalen upphävas. Mycket bra! Bolag ska inte ges möjlighet att stämma stater i tribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet.

Men vad driver Sverige för linje egentligen? När vi hade frågan uppe i EU-nämnden i fjol (se anförande 205 ff) sa finansminister Magdalena Andersson (S) att Sverige backade upp förslaget, men inte när det gäller investerarskyddet i det s k Energifördraget. Varför det?, kan man undra. Kan det vara för att det är just det avtalet Vattenfall har använt när man stämt tyska staten två gånger. Detta och mycket annat hoppas jag få svar på i min debatt mot EU-minister Hans Dahlgren (S).

Se min interpellation via länken ovan eller nedan.

Sverige och investerarskyddet
Interpellation 2019-03-22, 2018/19:151
av Jens Holm (V) till Statsrådet Hans Dahlgren (S)
Efter en dom i EU-domstolen i mars 2018 ska alla så kallade investeringsavtal mellan EU-länder upphävas. EU-kommissionen har med anledning av domslutet inlett en process där man uppmanar EU-länderna att häva de investerarskyddsklausuler som finns mellan EU-länderna. EU-kommissionen tolkar domslutet som att även den investerarskyddsklausul som finns inom ramen för det internationella energifördraget (International Energy Charter) är otidsenlig och ska upphävas mellan EU-länder. Detta är ett mycket välkommet agerande enligt Vänsterpartiets mening.

Investerarskydd innebär att bolag kan stämma stater i investerartribunaler utanför det ordinarie rättsväsendet. Stater kan dock, omvänt, inte stämma bolag. Förfarandet brukar gå under bokstavsförkortningen ISDS, Investor State Dispute Settlement och har blivit en allt vanligare grund för bolag att stämma stater på. Sedan förfarandet påbörjades har 855 ISDS-processer inletts enligt UNCTAD:s senaste World Investment Report (2018) och antalet fall ökar konstant. Investerarstämningar har utvecklats till ett reellt hot mot progressiv lagstiftning på nationell nivå och försvårar för länder att agera för miljö, folkhälsa, stärkt välfärd och kampen mot klimatförändringen, för att nämna några exempel. Inget land vill tvingas betala mångmiljardbelopp i skadestånd till bolag. Som exempel kan nämnas att det är med grund i energifördragets investerarklausul som Vattenfall två gånger har stämt den tyska staten, 2009 och 2012. Det sistnämnda fallet för Tysklands avveckling av kärnkraften. Det fallet är ännu inte avgjort, men enligt uppgift kräver Vattenfall närmare 50 miljarder kronor av den tyska staten i kompensation. Fallet kommer inte att avgöras i svensk eller tysk domstol utan i en internationell investerartribunal i Washington. I det tidigare fallet vann Vattenfall i så måtto att de tyska politikerna valde att dra tillbaka de hårdare miljökraven på energibolagets kolkraftverk i Hamburg, helt i linje med Vattenfalls krav.

Därför är det mycket glädjande att EU-kommissionen nu vill upphäva de otidsenliga investerarskydden, som ger bolagen alla rättigheter och staterna endast skyldigheter. Men när vi behandlade den här frågan i EU-nämnden den 30 november 2018 framkom det att svenska regeringen inte vill upphäva investerarskyddet i Internationella energifördraget, utan endast i de bilaterala investeraravtalen mellan EU-länder. Detta framstår för mig som inkonsekvent. Bolag kan ju i så fall fortsätta att stämma stater när de flesta EU-länder är med i internationella energifördraget. Vi riskerar att fortsätta att ha en bolagens överrock på progressiv lagstiftning.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Hans Dahlgren:

Anser statsrådet att det är rimligt att bolag kan stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet?
Avser Sverige att följa EU-kommissionens rekommendation att verka för att investerarskyddet mellan EU-länder upphävs, inklusive det investerarskydd som finns i internationella energifördraget?

Avskaffa flygets skattebefrielse

I EU subventioneras miljöskadligt flygande med hissnande 200-300 miljarder kr/år. Regeringen säger att de vill avskaffa flygets skattebefrielse. Men ska de gå från ord till handling är det i år det gäller. I eftermiddag debatterar jag frågan med finansminister Magdalena Andersson (S). Läs mitt debattinlägg i frågan nedan. Här finns min interpellation som ligger till grund för debatten.

Avskaffa flygets skattebefrielse
Aktuell Hållbarhet, 2019-03-05
Utsläppen från världens flygande har fördubblats de senaste 20 åren, och om inget görs kommer utsläppen fortsätta att växa kraftigt. Hade flygsektorn varit ett enskilt land hade den legat i topp tio bland världens värsta utsläpparländer. Regeringens utredare föreslog igår obligatorisk biobränsleinblandning för flyget. Det kommer minska flygets utsläpp med knappt en fjärdedel till 2030. Det är uppenbart att det inte är tillräckligt. Därför måste mycket mer göras för att snabbt minska flygets utsläpp.

Det är nog fler än jag som undrar hur det kan vara så himla billigt att flyga. En tusenlapp tur och retur till London, ett par hundra kronor för ett inrikesflyg. Ett av skälen är att vi alla är med och subventionerar flygandet. I Sverige uppgår subventionerna till drygt åtta miljarder kronor, nästan en tusenlapp per person. Den största subventionen till flygindustrin är att flyget inte betalar skatt på sitt bränsle. I EU handlar den skattebefrielsen om en subvention på 200-300 miljarder kronor årligen, enligt EU:s miljöbyrå. Det är oerhört mycket pengar, illustrerande nog nästan lika mycket som EU har öronmärkt för klimatåtgärder i långtidsbudgeten (320 miljarder kronor)!

Att flyget är skattebefriat daterar tillbaka till andra världskrigets dagar. I och med den så kallade Chicagokonventionen från 1944 får inte flygbränsle beskattas. Men den överenskommelsen gjordes långt innan Parisavtal och klimatmedvetenhet och framstår idag som totalt obsolet. Eftersom Chicagokonventionen lyder under det internationella flygfartsorganet ICAO borde avskaffandet av skattebefrielsen lyftas där. Och inom ICAO förändras ett tidigare beslut med två tredjedelars majoritet av de 192 medlemsstaterna. När Vänsterpartiet tidigare har väckt frågan med regeringen har vi fått svaret att man vill avskaffa skattebefrielsen, men vad jag vet har man inte aktivt drivit frågan inom ICAO.

Det är därför glädjande att regeringen i punkt 23 i sitt 73-punktsprogram nu säger: ”Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för en beskattning av fossilt flygbränsle.” Detta måste rimligen tolkas som att regeringen ska driva frågan inom ICAO och EU.

Men var finns regeringens strategi för att avskaffa flygets skattebefrielse. I mitten av april inleds ICAO:s 217:e rådsmöte i Montreal. Mellan den 24 september och den 4 oktober hålls ICAO:s 40:e generalförsamling där alla 192 medlemsstater är inbjudna att delta. Och generalförsamling arrangeras inte varje år. Därför är det nu som regeringen måste agera om den vill avskaffa flygets skattebefrielse.
Var finns handlingsplanen; infrastrukturminister Tomas Eneroth (S), klimatminister Isabella Lövin (MP) och finansminister Magdalena Andersson (S)? Hur kommer ni driva att flygets skattebefrielse avskaffas?

För det kan väl inte vara så att vi alla ska fortsätta att subventionera ökad flygande med tusentals kronor, alltmedan utsläppen växer och hotar vår existens?

Jens Holm (V)
ordförande i riksdagens trafikutskott

Debatt om vägtrafikens utsläpp

Ser fram emot denna debatt om vägtrafikens växande utsläpp. Hur ska vi nå målet om att minska transportsektorns utsläpp med minst 70 procent till 2030 när utsläppen i dagsläget ökar? Läs min interpellation nedan. Debatt med Isabella Lövin (MP) troligen i början av april (återkommer med tid i mina sedvanliga kanaler).

Ökade utsläpp från vägtrafiken
Interpellation 2019-02-27, 2018/19:108
Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Utsläppen från vägtrafiken ökade med 0,5 procent, eller 76 000 ton, förra året, enligt Trafikverkets årsrapport. Trafikverket konstaterar att vi med nu gällande beslut och styrmedel inte kommer att klara klimatmålet om minst 70 procents minskade utsläpp från transportsektorn till 2030.

Särskilt oroande är att lastbilstrafiken ökade med 3 procent under det gångna året och att försäljningen av bensindrivna bilar, med förhållandevis högre koldioxidutsläpp, ökade. Trafikverket konstaterar att det inte räcker med ny teknik och förnybara drivmedel för att nå klimatmålet till 2030. Samhället måste i grunden ställas om för att vi ska få ett transporteffektivt samhälle. Utsläppen från transportsektorn behöver minska med 8 procent per år för att Sverige ska nå det av riksdagen fastslagna klimatmålet till 2030.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Vilka nya åtgärder avser regeringen att vidta för att nå klimatmålet om minskade utsläpp från inrikes transporter med minst 70 procent till 2030?

Sluta skattebefria flyget

Den här debatten ser jag verkligen fram emot. Regeringen har lovat att driva avskaffande av flygets skattebefrielse på drivmedel. Det är inom ICAO man främst driver den frågan. Nu är det upp till bevis. Debatten mot infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) blir i riksdagens kammaren ti 5 mars. Läs min interpellation nedan eller hos riksdagen. Och läs gärna mer om vad jag skrivit om flyget, utsläppen och subventionerna.

Avskaffande av flygets skattesubvention
Interpellation 2018/19:74 av Jens Holm (V)
till Statsrådet Tomas Eneroth (S) 2019-02-13
Utsläppen från världens flygande har fördubblats de senaste 20 åren, och om inget görs kan de växa med ytterligare 300–700 procent till 2050. Hade flygsektorn varit ett enskilt land hade den legat i topp tio bland världens värsta utsläpparländer. Vi måste snabbt agera för att minska flygets utsläpp.

Ett konkret sätt att agera vore att avskaffa de stora subventioner som i dag ges till världens flygindustrier. I enlighet med Chicagokonventionen från 1944 beskattas inte flygbränsle. Endast i EU har EU:s miljöbyrå räknat ut att skattebefrielsen på flygbränsle gör att det europeiska flyget subventioneras med 200–300 miljarder kronor årligen. Ett effektivt sätt att minska flygets utsläpp, och dessutom spara miljardtals kronor, vore att snarast avskaffa skattebefrielsen på flygbränsle.

Eftersom Chicagokonventionen lyder under det internationella flygfartsorganet ICAO borde avskaffandet av skattebefrielsen lyftas där. När Vänsterpartiet tidigare har väckt frågan med regeringen har vi fått svaret att man vill avskaffa skattebefrielsen, men vad jag vet har man inte aktivt drivit frågan inom ICAO. Det är glädjande att regeringen i punkt 23 i sitt 73-punktsprogram nu säger: Sverige ska ta ledartröjan för att omförhandla de internationella avtal och konventioner som sätter stopp för en beskattning av fossilt flygbränsle. Detta måste rimligen tolkas som att regeringen ska driva frågan inom ICAO och EU.

Om några dagar inleds ICAO:s 216:e rådsmöte i Montreal. Mellan den 24 september och den 4 oktober hålls ICAO:s 40:e generalförsamling där alla 192 medlemsstater är inbjudna att delta.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga statsrådet Tomas Eneroth:

Vad är regeringens strategi för att avskaffa skattebefrielsen på flygbränsle?
Avser statsrådet att verka för att regeringen lyfter avskaffandet av skattebefrielsen på flygbränsle till ICAO:s kommande ministermöten och inför generalförsamlingen i september?

En konsekvens av övergångsregeringen

För en tid sedan frågade jag näringslivsminister Mikael Damberg (S) vad han ämnade göra åt det faktum att en mängd statliga bolag, Vattenfall, SJ, Apoteket, Systembolaget m fl, ingår i organet Svenskt Näringslivs ledning och därmed understödjer deras lobbykampanj för sänkta klimatambitioner.

Nu har jag fått svaret, eller rättare sagt icke-svaret. Damberg gör nämligen bedömningen att han inte kan svara när regeringen numera endast är en övergångsregeringen. Samma sak gäller interpellationsdebatter, frågestund i riksdagen, nya propositioner etc. Inget händer. Därför behöver vi snabbt en ny progressiv regering på plats. Klimatet kan inte vänta!

Läs svaret här: Meddelande Svar på fråga 1644 MD övergångsregering

Läs min skriftliga fråga nedan eller här.

Statliga bolag och motarbetande av klimatmål
Skriftlig fråga 2017/18:1644 av
Jens Holm (V) till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Alla länder måste agera för att uppnå klimatmålen från klimattoppmötet i Paris 2015. Med dagens ambitionsnivå kommer vi tyvärr inte att göra det. Därför är det mycket positivt att EU:s klimatkommissionär driver på för ambitiösare klimatmål på EU-nivå, en ambition som den svenska regeringen glädjande nog delar. Höjda klimatmål är särskilt angeläget nu inför FN:s klimattoppmöte som inleds i början av december i Katowice, Polen.

Nyligen avslöjade Dagens industri att den tyngsta svenska näringslivsorganisationen, Svenskt Näringsliv, aktivt motarbetar höjda klimatmål på EU-nivå. I Svenskt Näringslivs styrelse finns flera statliga bolag representerade, exempelvis Vattenfall, LKAB, SJ, Systembolaget och Apoteket AB. Med andra ord har vi en situation där den svenska regeringen vill ha höjda klimatmål men där några av våra största statliga bolag motarbetar detta. Enligt vår nya klimatlag och klimatpolitiska ramverk ska alla sektorer verka för att våra klimatmål nås. Våra statliga bolag är inte undantagna detta.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att våra statliga bolag inom ramen för medlemskapet i Svenskt Näringsliv ska sluta motarbeta höjda klimatambitioner?

Förslag från klimatriksdagen

För några veckor sedan tog jag och ett antal andra riksdagsledamöter emot de tolv vinnande motionerna från Klimatriksdagen. Jag lovade att ta med mig dessa in i politiken. Alla riksdagsledamöter från Vänsterpartiet har därför fått motionerna. Nu kommer jag också att debattera förslagen med klimatminister Isabella Lövin. Ti 26/6 kl 9.00 i riksdagens kammare. Följ gärna!

Läs min interpellation här eller nedan.

Förslag från klimatriksdagen
Interpellation 2017/18:577 av Jens Holm (V) till Statsrådet Isabella Lövin (MP)
Nyligen avslutades klimatriksdagen i Stockholm. Under flera månaders tid har hundratals personer skrivit och debatterat förslag på hur Sverige snabbt ska kunna minska sina utsläpp av växthusgaser och slå in på en hållbar utveckling. Vid klimatriksdagen den 4–6 maj behandlades över 200 motioner och 12 stycken blev sedan de vinnande förslagen. De motionerna var:

  • Stoppdatum för fossila bränslen
  • För en fossilfri finanssektor
  • Garantera miljö- och människorättsförsvarares säkerhet och rättigheter
  • Även landets kommuner och regioner/landsting måste göra klimatvalet!
  • Åtgärder och styrmedel ska utgå från klimatmål
  • Samordnad tågtrafik inom EU
  • En långsiktig och genomtänkt strategi för att minska flygets utsläpp
  • En global livsmedelsstrategi – för en politik med agroekologiska principer
  • Skydda kollagret i de svenska skogarna
  • Återinför formuleringar kring miljö och hållbar utveckling i skollagen
  • Basera Sveriges klimatlag på en koldioxidbudget för tvågradersåtagandet
  • Riksomfattande folkbildningskampanj

Klimatriksdagen är kanske Sveriges nu intressantaste miljöföreteelse. Personer från olika bakgrunder – gamla som unga, såväl slipade aktivister som aldrig tidigare föreningsaktiva, såväl svenskar som utlandsfödda – har aktiverat sig i klimatriksdagen med det gemensamma syftet att se till att klimatfrågan får en central roll i den svenska valrörelsen och debatten. Klimatriksdagen vill att vi politiker ska inspireras av deras förslag.

Nyligen kom Naturvårdsverkets statistik över de svenska utsläppen av växthusgaser. I fjol minskade de svenska utsläppen med 1,4 procent. Det är långt ifrån tillräckligt för att nå våra svenska klimatmål och våra åtaganden i enlighet med Parisavtalet. Mycket mer behöver göras. Klimatriksdagens förslag kan därmed vara viktiga inspel för regeringen och riksdagen.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Isabella Lövin:

Avser statsrådet att vidta åtgärder med anledning av klimatriksdagens förslag och i så fall vilka?
Vilka nya beslut och styrmedel avser statsrådet att ta initiativ till för att Sverige som land ska ta ansvar för att uppnå våra nationella klimatmål samt vårt åtagande i enlighet med Parisavtalet?