Klimatpolitiken inför COP26

Jag kräver en debatt med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) om klimattoppmötet COP26 i Glasgow. Läs min interpellation nedan. Debatten ska äga rum i riksdagen inom två veckor. Jag återkommer när jag har en tid.

Klimatpolitiken inför COP26
Interpellation från Jens Holm (V) till Per Bolund (MP), 2021-10-01

I början av november äger klimattoppmötet COP26 rum i Glasgow, Storbritannien. På mötet förväntas parterna visa hur de lever upp till sina åtaganden från Paristoppmötet. Det har tydligt framgått att de åtaganden som hittills gjorts är långt från tillräckliga för att Sverige och andra parter ska undvika en okontrollerad och farlig klimatförändring. Hela världen kommer att följa COP26. Det är viktigt att Sverige tar på sig en ledarroll i klimatomställningen.

Det bästa sättet att säkerställa ett bra utfall på COP26 är att enskilda medlemsländer går före och skärper sina inhemska klimatambitioner samt hjälper de länder som här och nu drabbas av våra utsläpp. Vänsterpartiet vill därför att Sverige och EU höjer sina ambitioner.

Dessvärre är det klimatbidrag (NDC) som Sverige lämnat in till UNFCCC exakt samma som EU:s klimatbidrag. Vänsterpartiet har länge krävt att Sverige ska ha ett eget klimatbidrag som kompletterar och går utöver EU:s otillräckliga. Det handlar både om att visa upp hur vi gör mer på hemmaplan för att minska våra utsläpp, men också hur vi solidariskt hjälper andra länder. Större utsläppsminskningar på hemmaplan, tekniköverföring, ny och additionell klimatfinansiering, kapacitetsbyggande, konkreta åtgärder för klimatanpassning samt ett stärkt jämställdhets-, rättvise- och ungdomsperspektiv skulle kunna vara några av de frågor som Sverige skulle kunna ta upp i ett eget klimatåtagande till FN:s klimatkonvention.

Gällande klimatfinansieringen måste de industrialiserade länderna göra detta med nya och additionella klimatmedel, utöver ländernas biståndsbudgetar. Vi ser inte att det tydligt framgår i EU:s/Sveriges NDC. Överföringen av ny teknik och kunnande till utvecklingsländerna skulle kunna underlättas med en reform av patent och immaterialrättslig lagstiftning. En sådan reform har dessvärre motarbetats av Sverige.

Vänsterpartiet är också oroade för hur den s k Artikel 6 i Parisavtalet kommer att tillämpas. Med Artikel 6 förväntas nya marknader för utsläppskrediter byggas upp istället för att fokus ska ligga på att alla länder måste ta ansvar för att minska sina egna utsläpp. Nya klimatkreditmarknader borde ha spelat ut sin roll när så gott som alla världens länder står bakom Parisavtalet och har egna klimatåtaganden. Här måste Sverige verka för en så stram tillämpning av artikel 6 som möjligt.

Med anledning av det ovan anförda vill jag fråga klimat- och miljöminister Per Bolund (MP):

På vilket sätt kommer ministern verka för att Sverige går i bräschen för höjda klimatambitioner vid klimattoppmötet, COP26?

Avser ministern verka för att Sveriges och EU:s klimatfinansiering görs med nya och additionella medel, d v s att pengar inte tas från den ordinarie biståndsbudgeten?

Avser klimat- och miljöministern att verka för att lagar och bestämmelser kring patent och immaterialrätt reformeras för att underlätta tekniköverföring?

Avser ministern verka för att Sverige ska presentera ett eget klimatbidrag, NDC, till COP26 som går utöver och kompletterar EU:s bidrag?

………………………………………

Jens Holm (V)

Biobränsle och klimat- och miljömålen

Mer eller mindre biobränsle? Hur skydda skogen och den biologiska mångfalden? Hur ska ni ha det i S/MP-regeringen. Ser mycket fram emot denna debatt med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), fre 28/5. Läs min interpellation här eller nedan.

Biobränsle och klimat- och miljömålen
Interpellation 2020/21:666, 2021-04-22 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Dagens Nyheter har i flera artiklar avslöjat hur svensk användning av bioenergi leder till att skog avverkas både i Sverige och i andra länder. I artiklarna har det också framkommit att utsläppen från bioenergiverksamheten inte redovisas i den officiella svenska statistiken. Detta speglar något Vänsterpartiet länge varnat för, nämligen regeringens stora tilltro till biobränslen som ett sätt att nå snabba utsläppsminskningar. Med regeringens förslag baserat på färdplanerna för fossilfritt Sverige samt reduktionsplikten för flyg och bensin och diesel väntas biobränsleanvändningen öka ännu mer. Till Dagens Nyheter säger Miljöpartiets klimatpolitiska talesperson Lorentz Tovatt:

”I Sverige i dag har vi fem miljoner bilar, värmeproduktion och industriella processer som är utformade på ett visst sätt. Där vill vi ha bort det fossila och då kan andelen bioenergi öka. Men energimängden ska inte få öka på totalen – den ska minska.”

Bioenergi kan produceras på olika sätt. I dagsläget importerar Sverige den största delen av biobränslet. Det är inte hållbart. Men det är inte heller hållbart att tro att denna import kan ersättas av biobränsleproduktion med den svenska skogen som källa. Lägg därtill den förväntade kraftiga ökningen när färdplanerna ska realiseras. Dessutom har riksdagen antagit 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett bland flera mål som påverkas av hur vi brukar skogen. Trenden för att uppnå miljömålet Levande skogar är negativ, och Sverige når endast ett av våra sexton miljömål. Vi måste prioritera bättre, arealen skyddad skog måste öka och miljöhänsynen måste förbättras. Centralt i detta är att vi måste anlägga ett landskapsperspektiv på hur vi nyttjar skogen samtidigt som livsmiljöer för hotade arter bevaras. En utgångspunkt skulle kunna vara att endast restprodukter från skog och jordbruk samt från vårt avfall får användas för att producera biobränsle. Därutöver kan man nyttja den biomassa som frigörs när man ur naturvårdssynpunkt gör röjningar i syfte att bevara hotade djur- och växtarter.

Ingen annan regeringsföreträdare vill svara på Dagens Nyheters frågor.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att verka för att införa nya åtgärder eller styrmedel för att stärka miljöhänsynen inom våra näringar för att motverka att ökad användning av biobränslen ytterligare försvårar våra möjligheter att nå våra nationella miljökvalitetsmål?
Avser ministern att vidta åtgärder för att tydligare redovisa de utsläpp av växthusgaser som kommer från biobränsle?

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

Vad gör regeringen för att förhindra smittspridning från djurfabriker? Är det rimligt att samhället ska stå för kostnaden för djurfabrikernas virusspridning? jag vill veta vad regeringen gör för att förhindra nya pandemier med ursprung i storskalig djuruppfödning. Se min interpellation till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) här eller nedan. Debatten äger rum i riksdagens kammare ti 27/4.

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier
2021-04-14, Interpellation av Jens Holm (V) till Jennie Nilsson (S)

Just nu grasserar den extra farliga formen av fågelinfluensa, högpatogena HPAI (Highly patogenic avian influenza), på många platser runtom i Europa, och även i Sverige. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. I mitten av november nådde viruset Sverige och drygt 2 miljoner kycklingar och kalkoner har avlivats, varav en stor del på Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås. I dagsläget råder, efter beslut av Jordbruksverket, skyddsnivå 2 i hela Sverige. Detta innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad.

Fågelinfluensan är förstås en tragedi för alla inblandade, men det innebär också en stor ekonomisk belastning för samhället. Hittills har sanering, avlivning och kompensation till uppfödare kostat skattebetalarna 340 miljoner kronor. Det konstaterar Riksdagens utredningstjänst i rapporten ”Fågelinfluensan” (dnr 2021:121), som tagits fram för min räkning. Man kan fråga sig om det är rimligt att samhället ska ta den ekonomiska risken för den storskaliga djuruppfödningen.

Fågelinfluensan är bara ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som s.k. zoonoser, vilket är fallet med det nu aktuella coronaviruset. Salmonellautbrott, fågelinfluensa, svinpest och andra virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade. Men smittorna blir vittspridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smitta kan fästa, muteras och spridas vidare. Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel och där Vänsterpartiet krävt att de ska stängas av både djurskyddsskäl och p.g.a. risk för virusspridning.

Gällande fågelinfluensan skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida: ”Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människan helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar.”

Det är med andra ord uppenbart att dagens storskaliga djuruppfödning utgör ett latent hot för nya smittspridningar och i värsta fall pandemier.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1) Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra fortsatta utbrott likt den pågående fågelinfluensan?

2) Är det statsrådets bedömning att det är rimligt att staten ska bekosta en sådan stor andel av kostnaden för fågelinfluensan och andra smittspridningar som har sin grund i intensiv och storskalig djuruppfödning?

………………………………………

Jens Holm (V)

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser

Hur tänker regeringen använda EUs coronaåterhämtningsstöd? Till nya additionella klimatinvesteringar eller täppa till hål i regeringens budget? Jag ser fram emot den här debatten med klimatminister Per Bolund (MP). Läs min interpellation nedan.

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser
Interpellation av Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

Riksdagen har godkänt de ändrade reglerna för EU:s egna medel från år 2021 och framåt, som EU:s ministerråd har beslutat om. Beslutet reglerar inkomsterna i EU:s budget och finansieringen av EU:s återhämtningsfond för att hantera coronapandemin. Vänsterpartiet ville avslå regeringens proposition, eftersom utformningen av faciliteten för återhämtning och resiliens innebär att EU tar ett stort steg mot en gemensam finanspolitik. Det finns goda möjligheter redan nu att stödja den gröna omställningen efter pandemin, både med EU-medel och nationella anslag. Men nu är beslutet fattat och senast den 30 april ska regeringen lämna sin nationella plan till EU om hur Sverige vill använda sin del av återhämtningsstödet.

I Klimatpolitiska rådets årsrapport från den 25 mars riktas en rekommendation till regeringen: ”Använd återhämtningspolitiken för att förverkliga den klimatpolitiska handlingsplanen och befintliga strategier som konkretiserar vägen mot ”världens första fossilfria välfärdsland”.”

Sverige planeras få mellan 30 och 40 miljarder kronor av EU:s återhämtningsstöd, varav 37 procent på förhand är öronmärkt för klimatåtgärder. Vissa av regeringens ministrar har resonerat kring att använda EU:s återstartspengar till att fylla redan tomma hål i regeringens budget och inte till additionella klimatåtgärder. Glädjande nog avfärdas det av miljö- och klimatministern: ”Det tycker jag var en förhastad slutsats som jag inte är beredd att skriva under på”, sade Per Bolund till Aktuell Hållbarhet den 23 februari 2021. ”Miljö- och klimatbudgeten för 2021 är ju redan fullt ut finansierad. Processen här pågår för fullt, och det är klart först den 30 april när EU ska få vår nationella plan. Min ambition är att vi ska få mer pengar till klimatarbetet, där både tidigare satsningar i den nationella budgeten och nya satsningar med EU-pengar kan bidra.”

Det kan nämnas att Finlands andel av återhämtningsstödet beräknas till 2,1 miljarder euro och av den summan har regeringen beslutat att hälften ska användas till grön omställning, varav 820 miljoner euro för direkta investeringar i klimatsmarta lösningar och teknologi, som sol- och vindkraftsprojekt. Målet för Finlands finansminister är att statens satsningar också ska få privata pengar att strömma till.

Det finns stora möjligheter att koppla ihop återstarten av svensk ekonomi med den gröna omställningen. Några exempel: investera i hållbara rättvisa städer där gång och cykel prioriteras framför massbilism, extra stöd till kollektivtrafiken och järnvägen, stöd till framtagande och kommersialiserande samt upphandling av växtbaserad kost och investeringar i anslutning av havsbaserade vindkraftsparker. Allt detta är exempel på åtgärder som skapar nya jobb och som bidrar med stora utsläppsminskningar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser ministern att säkerställa att en mycket stor del av återhämtningsstödet från EU används till nya och additionella klimatåtgärder, som exempelvis hållbara städer, extra stöd till kollektivtrafiken, järnvägen, växtbaserad kost och investeringar till anslutning av havsbaserade vindkraftsparker?

Jens Holm (V)

Lämna eller reformera Energistadgefördraget

Bolag ska inte kunna förhindra klimatomställningen och stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet, som är fallet med Energistadgefördraget. Jag ser fram emot att debattera hur vi ska kunna få stopp på detta, med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP). Läs min interpellation nedan eller hos riksdagen.

Investerarskyddet i Energistadgefördraget
Interpellation av Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

I februari framkom det att det tyska energibolaget RWE stämmer Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aurora Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella Energistadgefördragets (ECT) investerarskyddsklausul, även kallad ISDS.

Med hänvisning till ECT:s investerarskydd kan alltså multinationella bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora. Enligt en granskning av Investigate Europe skyddar Energistadgefördraget fossila investeringar såsom kolkraftverk, oljeledningar och gasterminaler till ett värde av 340 miljarder euro.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet. Vissa länder anser att Energistadgefördraget helt spelat ut sin roll och är beredda att lämna det helt och hållet. Vad Sverige tycker är oklarare. När jag lyfte frågan i riksdagen den 11 mars med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) svarade han att ECT behöver ”moderniseras” och att fördraget inte får bli ”en bromskloss i klimatarbetet”.

Men vad betyder det egentligen? Nya förhandlingar om Energistadgefördragets framtid, inklusive investerarskyddet, kommer att föras i juni i år. Vad driver regeringen för linje?

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
1) Är det rimligt att storbolag får stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet för att de vill skärpa sin klimat- och miljöpolitik, som är fallet med Energistadgefördragets investerarklausul?

2) Stödjer regeringen de förslag som handlar om att reformera Energistadgefördraget genom att ta bort investerarskyddet (ISDS) så att bolag inte ska kunna stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet?

3) Vilka förändringar krävs enligt regeringen för att Energistadgefördraget ska kunna medverka positivt till den förnybara energiomställning som är nödvändig för att Parisavtalets klimatmål uppnås?

4) Om förhandlingarna inte faller väl ut och säkerställer att avtalet lever upp till globala klimat- och miljökrav bl.a. genom att det nuvarande investerarskyddet för fossila bränslen tas bort, är Sverige då berett att lämna Energistadgefördraget?

Sänk järnvägens banavgifter

Järnvägsbranschen har drabbats hårt av coronapandemin. I många länder väljer man under pandemin att sänka eller avskaffa banavgifterna för järnvägen, men inte i Sverige. Är det inte märkligt att regeringen inte infört den utlovade kilometerskatten för lastbilstransporterna, men straffar det klimatsmarta sättet att transportera personer och gods med höjda banavgifter för järnvägen? Hög tid att sänka banavgifterna. Läs min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) här eller nedan.

Sänkta banavgifter för järnvägen
2021-02-24, Interpellation av Jens Holm (V) till Tomas Eneroth (S)

Under pandemin har alla transportslag drabbats hårt, och det gäller även järnvägstransporterna. Regeringen har flera gånger gett mer stöd till flygbranschen än järnvägen, trots att den senare transporterar mångfalt mycket mer gods och personer, dessutom på ett klimatsmart och transporteffektivt sätt. Regeringen brukar framhålla järnvägen och sina satsningar på den, men trots regeringens och infrastrukturministerns uttalade målsättning i den s.k. godsstrategin om att flytta över godstransporter från väg till järnväg har någon sådan överflyttning inte skett sedan godsstrategin inrättades för drygt två år sedan.

Ett stort problem är de ständigt ökande banavgifterna som tågoperatörerna måste betala för att trafikera svensk järnväg. Sedan 2009 har regeringar av olika kulör höjt banavgifterna för godstransporter på järnväg med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna finns inte. Den miljökompensation på 400 miljoner kronor till järnvägen som regeringen infört är välkommen. Men det regeringen ger med ena handen tar den tillbaka femfalt med den andra. Två miljarder kronor tas nämligen från järnvägen i form av banavgifter. Detta förefaller att vara emot all rim och reson. Transporter på järnväg är klimatsmarta och energieffektiva, i praktiken helt utan utsläpp av växthusgaser. Dessutom minskar trängsel och buller på våra vägar. Lastbilstransporter på väg ökar däremot våra utsläpp av växthusgaser samt skapar buller och trängsel. Varför straffar regeringen det klimatsmarta trafikslaget?

Det finns en lösning på detta. Det handlar om att göra det billigare att transportera på järnväg och dyrare på väg. Regeringen skulle kunna börja med att sänka eller avskaffa banavgifterna för järnvägen. Detta särskilt med tanke på hur hårt pandemin har slagit mot järnvägssektorn. Ministern kan inte längre gömma sig bakom EU i den här frågan. EU har både i en särskild förordning och nu senast i den nya mobilitetsstrategin öppnat för sänkta eller avskaffade banavgifter (exempelvis ska godstrafiken öka med 50 procent till 2030). Flera länder i Europa har gått den vägen och infört avskaffade eller sänkta banavgifter.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Kommer ministern att verka för sänkta eller avskaffade banavgifter för järnvägen?

Jens Holm (V)

Oslo under tre timmar

Tänk att kunna ta tåget från Stockholm till Oslo på under tre timmar. Det är ingen omöjlighet! Ser mycket fram emot att debattera frågan med inframinister Tomas Eneroth (S) nu på ti 2/2 någon gång efter kl 15.00. Också kul att moderaternas Maria Stockhaus har en interpellation på samma tema. Läs min interpellation här eller nedan.

Snabbare tågförbindelse mellan Stockholm och Oslo
Interpellation 2020/21:354, 2021-01-25 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Varje år görs 1,4 miljoner resor mellan Arlanda och Gardermoen i Oslo. Endast 200 000 resenärer väljer att ta tåget mellan de två huvudstäderna. Skälet till att de flesta tar flyget är att det i dag tar drygt fem timmar att resa med tåg till Oslo från Stockholm, och avgångarna är få. Med snabbare tågförbindelser skulle flygandet minska kraftigt, vilket skulle vara positivt för klimatet och utvecklingen mellan huvudstäderna.

Det offentligt ägda bolaget Oslo-Sthlm 2.55 har utrett finansieringsmöjligheterna för en järnvägssträckning på 2 timmar och 55 minuter mellan Stockholm och Oslo, och bolaget har kommit fram till flera kostnadseffektiva finansieringslösningar för en ny järnvägssträckning mellan Sverige och Norge.

Den norska infrastrukturministern har nyligen meddelat att den norska regeringen kommer att utreda en snabbare järnvägsförbindelse mellan Oslo och Stockholm samt att han kommer att kontakta sin svenska motsvarighet, Tomas Eneroth (S), för att få igång en gemensam utredning. Detta är mycket välkommet. Att kunna resa med tåg mellan Stockholm och Oslo på under tre timmar skulle vara en vinst för de båda länderna och inte minst för klimatet.

Tomas Eneroth svarade på min skriftliga fråga den 11 november 2020 att det svenska Trafikverket har i uppdrag att fortsätta att utreda bland annat stråket Stockholm–riksgränsen–Oslo. Men med det nya norska initiativet har frågan kommit i en helt annan dager. Nu finns möjlighet att skynda på processen och agera gemensamt mellan de två nordiska länderna för att få till stånd en järnvägssträckning mellan Oslo och Stockholm där resan kan göras på under tre timmar.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Har ministern haft någon kontakt med sin norska motsvarighet sedan den norska regeringen offentliggjorde sitt besked om att utreda järnväg mellan Oslo och Stockholm?
Avser ministern att ta några nya initiativ för att skynda på processen för att få till stånd en järnvägssträckning mellan Stockholm och Oslo, där resan kan göras under tre timmar?

Ännu en vänsterseger

Har just debatterat att underlätta för innehavare av b-körkort (alltså, vanligt körkort) ska kunna få köra lätta lastbilar på el, biogas eller vätgas. Och, det ni vad? Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) gör precis det som vi krävt nu i ett år. Det ska bli möjligt att framföra en miljölastbil med ett vanligt körkort. Detta kommer att leda till:

  1. Färre transporter.
  2. Tystare och renare transporter.
  3. Mindre buller.
  4. Renare luft att andas.
  5. Minskad klimatpåverkan.

Kul när Vänsterpartiet än en gång blir bönhörda (även om vi vill att processen ska gå fortare).

Här kan du se dagens debatt.

Här kan du se det förslag vi väckte för ett år sedan. Nu händer det!

UNFCCC och biobränsle

Idag har jag debatterat ett svenskt klimatåtagande till FNs klimatkonvention, UNFCCC, och risken för att den ökade efterfrågan (som en följd av regeringens politik) på biobränsle kan hota biologisk mångfald, levande skogar i synnerhet. Fick jag några bra svar från klimatminister Isabella Lövin (MP)? Det kan diskuteras, men jag ser iaf fram emot att regeringen innan årsskiftet kommer att skicka in en svensk klimatstrategi till UNFCCC (dock inte ett eget klimatbidrag, som är en annan sak).

Jag är dock mycket oroad för den stora användningen av biobränsle som regeringens färdplaner för fossilfrihet, reduktionsplikten och andra delar i klimatpolitiken kan medföra. Där fick jag inte några betryggande svar från ministern.

Här kan du se debatten om svenskt klimatåtagande till UNFCCC.

Här kan du se debatten om biobränsle och värnandet av skogen.