Debatter om fiskeavtal och nyckelbiotoper

Jag debatterade igår EUs nykoloniala fiskeavtal med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Bucht avsåg inte att lyfta ett avskaffande eller modifiering av dessa avtal på havskonferensen i New York nästa vecka. Synd, men då vet vi det. Den debatten kan ses här.

Jag debatterade också stoppet av inventering och registrering av s k nyckelbiotoper (mycket värdefulla naturområden) med miljöminister Karolina Skog. Skog var väldigt oroad över situationen i skogen och inte minst stoppet i nyckelbiotopsinventeringen. Men vad gör hon för att det arbetet kan komma igång igen? Den debatten kan ses här.

Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen

Jag skriver idag på Svd om skogen, nyckelbiotoper och det politiska ansvaret som itne tas. Läs nedan eller hos Svd.

Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen
Efter att Skogsstyrelsens meddelade att man gjorde en paus i inventeringen av s k nyckelbiotoper i hela nordvästra Sverige utbröt med rätta en livlig debatt. Forskare och miljöorganisationer menar att risken nu är uppenbar för att mycket värdefull skog kan komma att avverkas när den inte längre behöver inventeras och registreras. Det man inte känner till är svårt att skydda.

Trots att det är ett uttalat politiskt mål att mer skog ska skyddas och att statsminister Stefan Löven lovat att ”de nationella miljömålen ska klaras” (regeringsförklaringen 2014) har ansvariga ministrar varit märkbart tysta i den miljöfråga som kanske har engagerat flest under våren.

Även om Skogsstyrelsen nu har lovat att inventeringen av nyckelbiotoper ska återupptas kvarstår en mängd frågetecken. Man ska fortsätta att inventera men registrera och märka ut värdefulla områden kommer man inte göra. Att inventera värdefulla områden utan att sedan förmedla kunskapen är inte att bedriva det långsiktiga hållbara skogsarbete som behövs. Vi ifrågasätter inte att det föreligger vissa komplikationer för myndigheten att tillämpa begreppet i området. Men att gå därifrån till att ge skogsbruket ansvaret för dessa områden, med höga värden för växt- och djurliv, är historielöst och många steg tillbaka för de landvinningar vi i Sverige trots allt uppnått i naturvårdsarbetet. Det är därutöver ett beslut som ensidigt gynnar skogsbrukets ekonomiska intressen.

En mängd områden med lämpliga livsmiljöer för hotade arter riskerar nu att avverkas. I ett läge när vi behöver stärka våra ansträngningar för att bevara och öka kunskapen om våra skyddsvärda områden väljer myndigheten att förlita sig på frihet under ansvar för skogsbolagen. Detta trots att erfarenheten hittills har visat att en sådan rådande inriktning utarmat den biologiska mångfalden.

Det är mycket som nu står på spel i skogen. I dagsläget är det endast två av våra 16 miljömål som i bästa fall kommer att uppnås. Målen om ”Levande skogar” och ”Ett rikt växt- och djurliv” tillhör inte dessa. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar kalhuggs. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. Tillsynskontroller vid avverkningsanmälningarna är mycket fåtaliga och kunskapen om var nyckelbiotoper eller höga naturvärden finns är av stor betydelse för hänsynen som tas för naturvården vid slutavverkningar. Utvärderingar visar att nyckelbiotoperna har stor träffsäkerhet när det gäller att upptäcka arter som är rödlistade och missgynnade av dagens skogsbruk.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. Därför har jag utmanat båda ministrarna med ansvar för frågan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog. Jag har nu efter många ministerkrumbukter fått besked om att de tänker besvara mina interpellationer nio respektive elva veckor efter det att de skickades in. Detta trots att riksdagsordningen stipulerar att en interpellation ska besvaras i riksdagen inom två veckor.

Jag tror inte att det här är en slump. I Skogsvårdslagen står det att produktionsintressen ska väga lika tungt som miljön. Det här har aldrig fungerat i praktiken. Det är alltid produktionen som dragit längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Vi oroas med rätta över skövling av så kallad tropisk skog i fjärran länder. Skogen växer så att det knakar, men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte gamla skogar med stort myllrande liv. Det håller inte att denna motsättning fortplantar sig ända in i regeringen.

Jag förväntar mig att ansvariga ministrar Bucht och Skog tydliggör att nyckelbiotopsarbetet är helt avgörande för uppnåendet av våra miljömål och snarast måste återupptas. Skog med höga naturvärden ska inte få avverkas. Ytterst handlar det om ett nytt synsätt på skogen. Den gamla parollen om frihet under ansvar fungerar inte. Det är för många intressen som krockar och att låta skogsägarna helt och hållet bestämma speglar inte det breda samhällsintresse som våra skogar utgör. Vi måste stimulera fler skogsbruksmetoder vid sidan av det helt dominerande trakthyggesbruket (med kalavverkningar), mer skog måste skyddas, enskilda individer och organisationer måste kunna involveras i skogsbruket, de som missköter sig ska beläggas med sanktioner och vi måste helt enkelt vara mer varsamma med de spillror som finns kvar av våra gammelskogar.

I Sverige vill vi ha levande skogar – inte plantager med monokulturer. Vi behöver en skogspolitik som inte bara ser till markägaren utan också svampplockaren, joggaren, ekoturisten och naturvårdarna. Frågan är vad regeringen tycker.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Fotnot: Jens Holm debatterar på fredag 19/5 i riksdagens kammare med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om ”Inventeringen av nyckelbiotoper”.

Hållbar skogspolitik

Ikväll har vi debatterat betänkandet MJU13, Skogspolitik. Nedan mitt anförande. Hela debatten kan ses här.

Skogspolitik, MJU13, 2017-04-27
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor; att jogga, plocka svamp eller gå ut med hunden i skogen. Skogen är en av de få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls. Skogen skapar också fantastiska möjligheter för s k ekoturism; att människor från andra länder kan njuta av den svenska vildmarken. Men det är också från skogen vi får vår träråvara, som kan användas till i stort sett allting från plankor till hus, textilier, till kartong och papper och restprodukterna kan bli biobränsle för att driva våra fordon. Skogen ska räcka till mycket. Och här är det viktigt att hitta rätt balans.

Jag är mycket oroad över tillståndet i våra svenska skogar. Vi oroar oss över skövling av s k tropisk skog i fjärran länder, men hus ser det ut här på hemmaplan? Skogen växer visserligen så det knakar, men är det skogar eller timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi säger ju i ett av våra 16 miljömål att vi ska ha levande skogar i Sverige. Med det brukar vi mena skogar med stor variation och biologisk mångfald. I merparten av våra skogar ser det inte ut så. Miljömålet levande skogar är ett av de 14 miljömål som nu ej kommer att uppnås med nu fattade beslut och styrmedel.

Här finns det mycket att göra. Några av vänsterpartiets förslag som finns med i det här betänkandet:
• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.
• Större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Det kan också vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa och att mer av lövskog ska stimuleras.
• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.
• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så. Bara för att ta ett exempel. Innan en slutavverkning har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. En avverkningsanmälan ska göras till myndigheten. Har den inte ställt några krav inom sex veckor kan avverkning utföras. Hur ofta ställer då Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav inför en avverkning? I journalisten Marcej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyhets, 2012 konstaterade han att av 67 000 avverkningsanmälningar var det endast 8 där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Endast 8 av 67 000. Det kan inte vara rimligt.
• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen just meddelat att man ska återuppta arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Har måste regeringen agera.
• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Jag yrkar härmed på reservation 7 som handlar om just detta.
• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte OK att så stora ingrepp idag är så otydligt reglerade.

I grunden handlar det om hur man ser på skogen och ägandet. Man kan, som de borgerliga + SD, tycka att ägande ger rätt. Och därmed en rätt till stor frihet att bestämma själv över skogen, oavsett hur det påverkar andra. Men man kan också resonera, som vi i Vänsterpartiet gör, att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst måste väga mycket tyngre än idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, att kräva större insyn i skogsbruket, att mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn, kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Jens Holm (V)

Skogen och ministerns tigande

Imorgon var det tänkt att jag skulle få besked från landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om vad han tänker göra för att värna skogen, i synnerhet våra s k nyckelbiotoper (läs min interpellation). Skogsstyrelsens generalsekreterare har ju stoppat den så viktiga inventeringen av värdefulla skogsområden, nyckelbiotoper, i ett område stort som halva Sverige. Inget alternativt sätt att identifiera dessa områden har tagits fram. Det man inte ser kan man lätt förlora, d v s stora områden med värdefulla skogsområden riskerar nu avverkning.

Om det skulle vi ha debatterat i riksdagens kammare imorgon. Men nu har jag fått ett meddelande där ministern låter meddela att han inte ämnar debattera min interpellation imorgon. Så här lyder motiveringen i det meddelande som har skickats via riksdagsförvaltningen:

”Näringsdepartementet har meddelat att statsrådet Bucht inte kommer att kunna besvara din interpellation 366 Inventering av nyckelbiotoper den 25 april pga att beredningen inte är klar.”

Ett minst sagt märkligt svar. Att regeringens interna ”beredning” inte är färdig kan väl inte hindra en minister att svara på frågor i riksdagens kammare? Då skulle det isåfall inte bli så många debatter. Nu kommer debatten med Bucht istället att bli så sent som fredagen 19 maj. Det innebär att det kommer att ha gått mer än två månader innan ministern svarar på min interpellation. Detta strider mot riksdagsordningen (8 kap, 2§)som stipulerar svar inom två veckor.

Man undrar vad det är som gör det så svårt för regeringen. Klarar man verkligen inte av en rak debatt om skogen och hur mer värdefulla områden ska kunna skyddas?

Värt att veta är att jag kommer att debattera samma fråga med miljöminister Karolina Skog fredagen den 5 maj. Läs den interpellationen här. Även den debatten har blivit kraftigt fördröjd av ansvarig minister.

Läs vad Altinget skriver om detta.

Arbetet med nyckelbiotoper måste fortsätta

Skogsstyrelsens generaldirektör har stoppat inventeringen och registreringen av s k nyckelbiotoper i ett område från norra Värmland ända upp till Kiruna. Nyckelbiotoper är skogsområden av mycket högt naturvärde. Om man slutar att kartlägga dessa vet man inte heller vad som finns. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för att områden med helt omistliga naturvärden kommer att omintetgöras av skogsbolagens maskiner. Tänker verkligen vår regering låta detta ske helt? Jag hoppas inte det. Därför tog jag upp frågan igår (21,10 min) med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag har också gjort två interpellationer till samme Bucht och miljöminister Karolina Skog. Läs dem här och här.

Fortsatt oklart om skydd av skogen

Idag debatterade skogspolitik med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Hur vi kan få mer biologisk mångfald i skogen, skydda mer skog och hur skogsbruket i sig kan bli hållbarare. Den direkta anledningen till min debatt var att Bucht i somras sparkade utredaren Charlotta Riberdahl som hade till uppgift att föreslå förbättringar av skogsvårdslagstiftningen samt Buchts utspel om att s k arealbaserade mål inom skogen inte var så viktiga.

Bucht lovade att en ny utredare skulle komma på plats så snart som möjligt samt att tidsfristen, den sista mars 2017 skulle hållas. Han sa också att han förväntade sig att utredningen skulle leda till en förbättrad miljöhänsyn i skogsbruket. Gott så.

Men Sven-Erik Bucht tycktes överlag mycket tillfreds med hur skogsbruket bedrivs i dagens Sverige. Inte ett ord om naturskogen som snabbt skövlas, hotade värdekärnor, hur biologisk mångfald ersättas med en enfald av plantager av gran och tall liksom den stora frustration/sorg som många upplever när en hel skog från en dag till en annan har förvandlats till kalhygge. Bucht talade också om att Sverige redan idag skyddar 16 procent av skogen (en kraftigt uppblåst siffra, enligt mig) samt att han trodde att målet om att skydda ytterligare 150 000 hektar (formellt/statligt skydd) samt 200 000 hektar s k frivilliga avsättningar (sådana som skogsägarna själva bestämmer över) skulle räcka för att uppnå våra mål i enlighet med det s k Nagoyaavtalet och miljömålen.

Det sistnämnda är anmärkningsvärt. Målet om att skydda 150 000+200 000 hektar togs under den borgerliga regeringens tid trots protester från oss rödgröna (vi i V reserverade oss), men nu verkar socialdemokraten Sven-Erik Bucht vara nöjd med det blygsamma målet. Anmärkningsvärt, som sagt. Man ska komma ihåg att vi har över 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige och att en knapp miljon av detta har ett formellt skydd (t ex som nationalpark eller naturreservat), så att skydda ytterligare 150 000 hektar är inte tillräckligt. De ytterligare 200 000 hektaren ska enligt förslaget vara frivilliga avsättningar, d v s skogsbolagen bestämmer i stort sett själva vilken mark de vill skydda och på vilket sätt. När jag frågade Bucht om han hade planer på att ställa kvar på dessa avsättningar (jag har förstått att det var just sådana förslag som utredaren Riberdahl på gång) ekade svaret tomt.

Sven-Erik Bucht påstod också att det var jag som hade sagt att han tyckte att arealbaserade mål var mindre viktiga, inte han. Det är väl bra om han nu står upp för att det är viktigt att när vi talar om skydd av skog talar i termer av arealer, d v s ytor som är mätbara både i omfång och innehåll. Men det var faktiskt Bucht själv som ifrågasatte areal/volymbaserade mål. Så här stod det i TT-intervjun från den 31 augusti i somras:

Landsbygdsminister Bucht tror också att ett mål ensidigt inriktat på att skydda så stora områden som möjligt är mindre bra.
– Jag tror att i diskussionen om hur man verkligen ska göra för att bevara rödlistade arter är inte volymskydd rätta svaret på alla frågor, i många andra fall måste det handla om att utveckla ny teknik, säger Bucht.

Ingen är gladare än jag om landsbygdsministern nu backar från den positionen och vill skydda mer skog. Men det är resultatet som räknas därför får vi fortsätta att trycka på för ett hållbarare skogsbruk och för ökat skydd.

Min interpellation kan läsas här.

Levande skogar

Hur får vi ett hållbarare skogsbruk? När kommer regeringen att stärka Skogsvårdslagen? Hur kan den statligt ägda skogen brukas hållbarare. Kort och gott, hur kan vi leva upp till Miljömål nr 12 ”levande skogar”? Jag har lämnat över en interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Hoppas på debatt i riksdagen inom kort. Läs den nedan.

Levande skogar
Interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson
Riksdagen har beslutat att vi ska lösa våra miljöproblem nu och inte lämna över dem till kommande generationer. I Naturvårdsverkets uppföljning av våra 16 miljökvalitetsmål konstateras beträffande Levande skogar att för flera skogstyper är bevarandestatusen otillräcklig och många skogslevande arter är hotade. Kvaliteten och omfattningen av åtgärder för att motverka habitatförlust och fragmentering behöver öka. Många identifierade värdekärnor saknar skydd. Det största hotet för de rödlistade arterna kommer från avverkning av biologiskt rika skogar, främst gamla skogar med lång kontinuitet. Naturvårdsverket bedömer att det inte är möjligt att nå målet Levande skogar till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

För Vänsterpartiet är det tydligt att skyddet av skogsmiljöer med höga naturvärden måste intensifieras och att den hänsynen måste stärkas inom skogsnäringen. Det var därför med tillfredställelse som Vänsterpartiet tillsammans med regeringen lade en budgetproposition för 2015 där ambitionen var att miljöhänsynen i den brukade skogen skulle öka samt att skogsvårdslagstiftningen behöver skärpas och preciseras. En översyn av skogsvårdslagstiftningen aviserades bl.a. för att klara miljömålen. Våra gemensamma budgetförslag har också inneburit kraftigt ökade anslag för skydd och skötsel av värdefulla skogar och hotade arter i jämförelse med den borgerliga regeringens ambitioner på området.

Det är uppenbart att ytterligare åtgärder behövs för att bromsa den utarmning som sker i våra skogar. I budgetpropositionen för 2016 tydliggörs de nuvarande problemen. Där framgår att vid 17 procent av avverkningarna bedöms avverkningen ha haft stor negativ påverkan på en hänsynskrävande biotop. Andelen avverkning med stor negativ påverkan på hänsynskrävande biotoper var mellan 9 och 10 procent i början av 2000-talet. Skogsstyrelsens utvärderingar av miljöhänsynen i skogsbruket visar på brister i skogsbrukets miljöhänsyn. Det statliga skogsbruket ska vidare vara ett föredöme för ett hållbart skogsbruk. I propositionen konstateras också att Naturvårdsverket bedömer att den totala arealen oskyddade värdekärnor kan uppgå till 1,3-1,5 miljoner hektar produktiv skogsmark nedanför den fjällnära gränsen.

Även på statligt ägd skogsmark sker avverkning av skyddsvärda skogar. Vänsterpartiet anser att det bör vara en självklarhet att statligt skogsinnehav ska förvaltas med höga naturvårdsambitioner för att nå våra miljömål. Sveaskog har en jämförelsevis ambitiös miljöpolicy men trots detta har skyddsvärda skogar avverkats.

Förutom att åtgärder för stärkt miljöhänsyn och ökat skydd ökar möjligheterna att nå miljömålet Levande skogar så skulle det ge positiva effekter på en rad andra miljömål. Det skulle dessutom stärka skogens attraktion för rekreation och turism. Turismen i Sverige har en kraftig tillväxt och våra skogar och dess kvaliteter är av betydelse för bilden av Sverige som attraktivt turistmål. Enligt Tillväxtverket senaste kartläggning av internationella gäster uppgav nästan tio procent att man vandrat i skog eller berg under sin vistelse i Sverige 2014. Enligt Naturvårdsverket noterar våra 29 nationalparker nästan 2,5 miljoner besök, varav ungefär hälften är utländska besökare. I Finland har man arbetat aktivt för att utveckla ekoturismen kopplat till nationalparkerna och enligt siffror från Finland omsätter turismen enbart i de finska parkernas närområde närmare 1,2 miljarder svenska kronor och bidrar med 1 256 årsarbeten. Motsvarande beräkningar från Sverige saknas dock.

Med anledning av ovannämnda vill jag ställa följande frågor till ministern:
Avser ministern ta initiativ för att en översyn inom kort genomförs för att stärka miljöhänsynen i skogsvårdslagstiftningen?

Avser ministern verka för att i direktiv till ovannämnda översyn pröva möjligheterna att lyfta in skogsvårdslagens bestämmelser i miljöbalken?

Avser ministern vidta åtgärder som säkerställer att Artskyddsförordningen tillämpas inom skogsbruket?

Avser ministern verka för att ett moratorium/interimistiskt beslut om stopp för avverkningar i värdekärnor tills en strategi är framtagen för hur dessa ska skyddas?

Avser ministern verka för att statligt ägd skog förvaltas hållbart utan avverkning av värdekärnor?

Jens Holm (V)

Vi vill skydda det brandhärjade området

Jag skriver idag på DN-debatt om att Vänsterpartiet vill skydda det område som drabbades av skogsbranden i Västmanland. Vi har avsatt pengar i vår budget. Med ett regeringensskifte och med Vänsterpartiet i regeringen kan vi se till att det blir verklighet. Läs på DN-debatt eller nedan.

Vi vill skydda det brandhärjade området
DN debatt, 2014-09-08
21 namnkunniga professorer föreslår på DN-debatt 8/9 att det stora brandhärjade området i Västmanland ska skyddas som ett naturreservat. Det är ett mycket bra förslag, som vi i Vänsterpartiet föreslog redan för två veckor sedan (se VLT ”Vi måste lära oss av skogsbranden” 23/8).

Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid i Sverige. Debattörerna har helt rätt i att vi behöver skydda mer skog, inte minst i södra Sverige. Branden i sig är förstås tragisk på många sätt, men det positiva den har fört med sig är möjligheterna att kunna skapa ett stort sammanhängande område där flora och fauna får växa fram utifrån sina naturliga förutsättningar. Idag saknas just detta, när nästan all skogsmark är produktionsskog skapad av de stora skogsbolagen.

Vi noterar att statliga Sveaskog andra privata skogsägare verkar intresserade av att skapa någon form av skydd i området där branden tidigare drog fram. Men ska vi verkligen kunna skydda det eldhärjade området krävs politisk vilja. Professorerna riktar sig mot alla politiska partier, och även till miljöminister Lena Ek. Det är bra, eftersom området naturvård har fått lida hårt av regeringens neddragningar. Ska vi få ett naturskyddat område värt namnet krävs att regeringen anslår extra ekonomiska medel till dagens knappa anslag för skydd av värdefull natur.

Vi i Vänsterpartiet prioriterar miljö och välfärd framför stora skattesänkningar. Därför kan vi avsätta ökade anslag på 1,7 miljarder mer än regeringen för de närmaste tre åren för skydd av natur. Vi har alltså både den politiska viljan och har gjort de ekonomiska prioriteringarna för att kunna skydda det eldhärjade området i Västmanland.

Det är min förhoppning att svenskarna röstar fram en ny majoritet som kan bilda en regering där naturvården prioriteras långt högre än tidigare. Ett skydd av det brandhärjade området i Västmanland kommer då att vara högt på dagordningen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Skydda skogsbrandsområdet

Läser inlägget från de 21 professorerna på DN-debatt som uppmanar oss politiker att bilda naturreservat av det eldhärjade området i Västmanland. Jag håller med fullt ut. För två veckor sedan föreslog jag och Vasiliki Tsouplaki (V) Västmanland just detta. Jag noterar att även statliga Sveaskog och en del privata skogsägare går i samma tankar. Kul att våra idéer sprider sig.

Men kommer det att bli av? Knappast med den borgerliga regeringens skrala budget för skydd av viktiga naturområden. Det gäller att rösta på ett parti som ser skogen som något mer än en virkesåker för industrin. Det gäller att rösta på ett parti som lägger de pengar vi behöver för att skydda vår natur. En röst på Vänsterpartiet är en röst på just detta.

Vi måste lära oss av skogsbranden

Läs gärna min och Vasiliki Touplakis inlägg i Västmanlands läns tidningar. Där eller nedan.

Vi måste lära oss av skogsbranden
VLT, 2014-08-23
Skogsbranden i Västmanland är den största i modern tid i Sverige. Enorma belopp har gått förlorade och uppskattningsvis 14 000 hektar, mestadels skog, har eldhärjats. Det enda positiva i detta är att skogsbränder ger förutsättningar för en omfattande biologisk mångfald med mängder av livsmiljöer som idag saknas i våra skogar. Statliga Sveaskog planerar redan att göra ekopark av en del av sin skogsmark i det eldhärjade området där ett antal olika skogsägare finns. Det är också glädjande att Naturvårdsverket är bredda att köpa/byta skog från en privat skogsägare för att kunna skydda delar av det eldhärjade området.

Men vi hoppas att man kan bilda ett naturreservat av ett större sammanhängande område där det har brunnit. Och för att det verkligen ska bli av och för att vi ska få ett naturskyddat område värt namnet krävs att regeringen anslår extra medel till dagens knappa anslag för skydd av värdefull natur. Detta för att försäkra att redan planerade skogsskydd inte skjuts upp. De enskilda skogsägarna som vill samarbeta måste också kunna räkna ersättning. Vänsterpartiet har därför avsatt ökade anslag på 1,7 miljarder mer än regeringen för de närmaste tre åren för skydd av natur.

Vi måste också göra vad vi kan för att förhindra framtida bränder och andra naturkatastrofer. Att vi kan vänta oss fler skogsbränder och överlag mer av extremt väder har konstaterats av ett flertal tunga utredningar, både i Sverige och internationellt. En av slutsatserna från Klimat- och sårbarhetsutredningen (SOU 2007:60) var just att vi måste göra mycket mer för att anpassa Sverige till ett förändrat klimat. Risk för fler och mer omfattande skogsbränder togs upp i både det betänkandet samt i rapporten ”Skogsbränder under ett förändrat klimat – en forskningsöversikt för ökad brandrisk i våra skogar” från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Nästan allt återstår att göra för att Sverige på allvar ska kunna anpassa samhället till ett förändrat klimat. Det handlar om att värna samhällets viktigaste funktioner som dricksvattenförsörjning och tillgång till elektricitet, hur vi planerar våra städer samt hur vi i framtiden ska producera våra livsmedel och bedriva ett hållbart skogsbruk. Ska anpassningen verkligen komma i gång behövs ökade statliga resurser och en bättre koordinering.

Vi vet vad vi har att vänta i framtiden. Vad gör regeringen i det här läget? Dessvärre alldeles för lite. Det är hög tid för en regering som tar ansvar för framtida naturkatastrofer och extrema väder. Vänsterpartiet vill därför ha en myndighet med det samlade ansvaret för klimatanpassningen. Vi vill ha en handlingsplan för klimatanpassningen i Sverige som ska kunna understödja det viktiga arbete som bedrivs i många kommuner och landsting. Vi avsätter mer pengar än regeringen i direkt klimatanpassningsstöd till våra kommuner och länsstyrelser. Vi vill dessutom inrätta Klimatprogrammet; en nationell investeringsfond för klimatinvesteringar i våra kommuner och landsting. Pengarna ska gå till minskade utsläpp och klimatanpassning. Vi avsätter en miljard per år, pengar som ökar ytterligare med lokal och regional medfinansiering.

Det är hög tid att vi drar lärdomar av skogsbranden och att vi gör vad vi kan för att förhindra framtida katastrofer.

Vasiliki Tsouplaki (V), kandidat till riksdagen Västerås
Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson