Miljöns rop på hjälp

Häromdagen presenterade Naturvårdsverket sin s k fördjupade utvärdering av miljömålen. I Sverige har vi sedan 1999 16 miljökvalitetsmål som ska vara uppfyllda innan 2020. Vart femte år gör Naturvårdsverken en grundlig genomgång om hur väl vi ligger i fas med uppnåendet av dessa. Och precis som vid förra utvärderingen är resultatet av denna nedslående. Vi kommer endast att kunna nå två av våra 16 miljömål med nu fattade beslut och styrmedel. Särskilt oroväckande är, enligt mig, att målen som rör biologisk mångfald och klimatförändringen känns helt och hållet utom räckhåll.

Naturvårdsverkets rapport är ett enda långt rop på mer åtgärder för att nå våra miljömål – ett miljörop på hjälp. Jag ska göra allt jag kan för att det ska besvaras med politisk handling.

Dessa är våra 16 miljömål

  1. Begränsad klimatpåverkan
  2. Frisk luft
  3. Bara naturlig försurning
  4. Giftfri miljö
  5. Skyddande ozonskikt (inom räckhåll)
  6. Säker strålmiljö (inom räckhåll)
  7. Ingen övergödning
  8. Levande sjöar och vattendrag
  9. Grundvatten av god kvalitet
  10. Hav i balans
  11. Myllrande våtmarker
  12. Levande skogar
  13. Ett rikt odlingslandsskap
  14. Storslagen fjällmiljö
  15. God bebyggd miljö
  16. Ett rikt växt- och djurliv

Dessutom finns ovanpå detta ett s k generationsmål som handlar om att vi ska lämna efter oss ett samhälle till nästa generation där de stora miljöproblemen är lösta. Generationsmålet är formulerat så här: ”Det övergripande målet för miljöpolitiken är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen är lösta, utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser.”

Debatter om miljömålen och Östersjön

Här kan du se dagens debatter mellan mig och miljöminister Karolina Skog om hur alla miljömål ska kunna nås samt den akuta miljösituationen i Östersjön.

Här ser du debatten om miljömålen.

Här ser du debatten om Östersjön.

Nedan mina interpellationer som låg till grund för debatterna.

Åtgärder för att nå miljömålen
Interpellation 2017/18:490 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Naturvårdsverket presenterade nyligen sin årliga uppföljning av hur arbetet med att nå de 16 miljökvalitetsmålen går i Sverige. Enligt rapporten kommer Sverige endast att nå 2 av de 16 målen, nämligen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö. Det övergripande så kallade generationsmålet om att inom en generation ha löst de stora miljöproblemen är inte heller inom räckhåll.

Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020.

Om det viktiga målet Begränsad klimatpåverkan skriver Naturvårdsverket: De åtgärder och styrmedel som är på plats i Sverige räcker inte för att nå regeringens etappmål. Därför krävs kraftfullare åtgärder, både på nationell och på global nivå. Detta trots flera viktiga beslut såsom en ny klimatlag, klimatmål, klimatpolitiskt råd och kraftigt ökade anslag till de lokala klimatinvesteringarna.

Naturvårdsverket pekar särskilt ut vår konsumtion och dess klimatpåverkan som ett stort problem där det i dag saknas kraftfulla åtgärder. Rapporten tar också upp att den biologiska mångfalden inte kan ta mer stryk och här har mål som Levande skogar, Rikt odlingslandskap och Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans en helt avgörande betydelse.

Det är positivt att regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om kraftigt höjda anslag till klimatarbetet, skydd av mer mark och mer aktiv kemikaliepolitik, för att ta några exempel från statsbudgeten. Men det räcker inte för att alla miljömålen inklusive generationsmålet ska nås. Mer måste göras.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Delar ministern Naturvårdsverkets bedömning att endast 2 av våra 16 miljömål kommer att nås till 2020?
Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla miljömål, inklusive generationsmålet, ska uppnås?

 

Åtgärder för Östersjön
Interpellation 2017/18:496 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Situationen i vårt innanhav Östersjön är akut. Östersjön har världens största områden av döda bottnar, algblomningarna börjar allt tidigare och flera fiskbestånd minskar. Det är några exempel på den akuta situationen. I och med att havet är omringat av land blir påfrestningarna till följd av näringsämnen och föroreningar i Östersjön extra stora.

Världsnaturfonden har i sin Östersjöbarometer granskat hur de nio Östersjöländerna har arbetat mot att uppnå god miljöstatus i Östersjön. Resultatet är nedslående. Även om Sverige rankas som minst dåligt är det inget av länderna som får godkänt i granskningen, inte heller Sverige. Av de viktigaste åtgärderna har länderna endast uppnått en tredjedel, och inget av länderna är i närheten av att genomföra de åtgärder som krävs för att nå målet om god ekologisk status för Östersjön senast 2021, som överenskommits inom Östersjöländernas samarbetsorgan Helcom och dess handlingsplan för Östersjön.

Det är inte första gången Sverige och de andra Östersjöländerna får kritik när det gäller uppfyllandet av nationella och internationella miljöåtaganden. Enligt Naturvårdsverket kommer miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård till 2020 inte att uppnås utan nya styrmedel och åtgärder. Europeiska revisionsrättens rapport Bekämpning av eutrofieringen i Östersjön (2016) visar att Östersjöländernas åtgärdsarbete släpar efter. År 2016 presenterade Havs- och vattenmyndigheten den mest omfattande genomgången kring utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön och Västerhavet (HaV 2016:12), vilken stärker bilden av att Sverige inte kommer att nå sina åtaganden inom Helcom.

Vänsterpartiet välkomnar de extra satsningar som görs med innevarande statsbudget för att komma till rätta med en del av utmaningarna i Östersjön, till exempel sanering av vrak, minskande av övergödning och miljögifter samt stärkande av skyddet av marina områden. Men mycket mer behöver göras.

Några exempel på vad som skulle kunna göras, och där jag i dagsläget inte ser att regeringen agerar, är att förändra landsbygdsprogrammet så att miljöersättningarna blir mer träffsäkra, att vidta fler åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp av näringsämnen, att skydda fler marina områden, att förbjuda bottentrålning i Östersjön och att främja förändrade konsumtionsmönster, till exempel minskad köttkonsumtion, för att minska utsläppen av övergödande ämnen.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska nå målet om god ekologisk status i Östersjön till senast 2021 i enlighet med våra åtaganden i Helcom?

 

Rädda Östersjön

Hög tid för mer aktiva politiska åtgärder för att rädda Östersjön, kanske världens mest förorenade hav. Inget av de nio Östersjöländerna är i fas med överenskommelserna inom samarbetet Helcom, inte heller Sverige. Mycket mer måste alltså göras för att rädda Östersjön.

På fredag 18 maj kommer jag debattera detta med miljöminister Karolina Skog. Läs min interpellation nedan eller här.

Åtgärder för Östersjön
Interpellation 2017/18:496 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Situationen i vårt innanhav Östersjön är akut. Östersjön har världens största områden av döda bottnar, algblomningarna börjar allt tidigare och flera fiskbestånd minskar. Det är några exempel på den akuta situationen. I och med att havet är omringat av land blir påfrestningarna till följd av näringsämnen och föroreningar i Östersjön extra stora.

Världsnaturfonden har i sin Östersjöbarometer granskat hur de nio Östersjöländerna har arbetat mot att uppnå god miljöstatus i Östersjön. Resultatet är nedslående. Även om Sverige rankas som minst dåligt är det inget av länderna som får godkänt i granskningen, inte heller Sverige. Av de viktigaste åtgärderna har länderna endast uppnått en tredjedel, och inget av länderna är i närheten av att genomföra de åtgärder som krävs för att nå målet om god ekologisk status för Östersjön senast 2021, som överenskommits inom Östersjöländernas samarbetsorgan Helcom och dess handlingsplan för Östersjön.

Det är inte första gången Sverige och de andra Östersjöländerna får kritik när det gäller uppfyllandet av nationella och internationella miljöåtaganden. Enligt Naturvårdsverket kommer miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Hav i balans samt levande kust och skärgård till 2020 inte att uppnås utan nya styrmedel och åtgärder. Europeiska revisionsrättens rapport Bekämpning av eutrofieringen i Östersjön (2016) visar att Östersjöländernas åtgärdsarbete släpar efter. År 2016 presenterade Havs- och vattenmyndigheten den mest omfattande genomgången kring utsläppen av kväve och fosfor i Östersjön och Västerhavet (HaV 2016:12), vilken stärker bilden av att Sverige inte kommer att nå sina åtaganden inom Helcom.

Vänsterpartiet välkomnar de extra satsningar som görs med innevarande statsbudget för att komma till rätta med en del av utmaningarna i Östersjön, till exempel sanering av vrak, minskande av övergödning och miljögifter samt stärkande av skyddet av marina områden. Men mycket mer behöver göras.

Några exempel på vad som skulle kunna göras, och där jag i dagsläget inte ser att regeringen agerar, är att förändra landsbygdsprogrammet så att miljöersättningarna blir mer träffsäkra, att vidta fler åtgärder för att minska jordbrukets utsläpp av näringsämnen, att skydda fler marina områden, att förbjuda bottentrålning i Östersjön och att främja förändrade konsumtionsmönster, till exempel minskad köttkonsumtion, för att minska utsläppen av övergödande ämnen.

Med anledning av vad som anförts ovan vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att Sverige ska nå målet om god ekologisk status i Östersjön till senast 2021 i enlighet med våra åtaganden i Helcom?

 

Alla miljömål måste nås

Med nuvarande politik kommer endast två av 16 miljömål att nås. Det håller inte. Därför ser jag fram emot denna debatt med miljöminister Karolina Skog om varför fler beslut och åtgärder måste tas för att rädda miljön. Debatten äger rum i riksdagens kammare fredagen 18/5 Läs min interpellation nedan eller här.

Åtgärder för att nå miljömålen
Interpellation 2017/18:490 av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
Naturvårdsverket presenterade nyligen sin årliga uppföljning av hur arbetet med att nå de 16 miljökvalitetsmålen går i Sverige. Enligt rapporten kommer Sverige endast att nå 2 av de 16 målen, nämligen Skyddande ozonskikt och Säker strålmiljö. Det övergripande så kallade generationsmålet om att inom en generation ha löst de stora miljöproblemen är inte heller inom räckhåll.

Naturvårdsverket konstaterar att mycket mer måste göras för att målen ska nås. Jag instämmer med vår expertmyndighet i miljöfrågor. Viktiga miljömål som Levande skogar, Hav i balans, Ingen övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Giftfri miljö, Frisk luft, Ett rikt växt- och djurliv och Grundvatten av god kvalitet är långt ifrån att uppnås till 2020.

Om det viktiga målet Begränsad klimatpåverkan skriver Naturvårdsverket: De åtgärder och styrmedel som är på plats i Sverige räcker inte för att nå regeringens etappmål. Därför krävs kraftfullare åtgärder, både på nationell och på global nivå. Detta trots flera viktiga beslut såsom en ny klimatlag, klimatmål, klimatpolitiskt råd och kraftigt ökade anslag till de lokala klimatinvesteringarna.

Naturvårdsverket pekar särskilt ut vår konsumtion och dess klimatpåverkan som ett stort problem där det i dag saknas kraftfulla åtgärder. Rapporten tar också upp att den biologiska mångfalden inte kan ta mer stryk och här har mål som Levande skogar, Rikt odlingslandskap och Levande sjöar och vattendrag samt Hav i balans en helt avgörande betydelse.

Det är positivt att regeringen och Vänsterpartiet kommit överens om kraftigt höjda anslag till klimatarbetet, skydd av mer mark och mer aktiv kemikaliepolitik, för att ta några exempel från statsbudgeten. Men det räcker inte för att alla miljömålen inklusive generationsmålet ska nås. Mer måste göras.

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:
Delar ministern Naturvårdsverkets bedömning att endast 2 av våra 16 miljömål kommer att nås till 2020?
Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla miljömål, inklusive generationsmålet, ska uppnås?

Hållbar skogspolitik

Idag har vi debatterat skogspolitik i riksdagen. Nedan kan du läsa mitt anförande och här kan du se debatten.

Skogspolitik, MJU17
Anförande Sveriges riksdag, Jens Holm (V)
När jag lyssnar på anföranden särskilt från den borgerliga sidan undrar jag om inte rubriken för debatten borde ha varit ”skogsägarpolitik”, och inte en debatt om skogen. Ja, för det har varit ett ensidigt fokus på skogsägarnas villkor och skogsbolagens ”rätt” att avverka. Jag har den största förståelse för att enskilda skogsägare ibland kan komma i kläm av beslut fattade av politiker eller myndigheter. Då problemen måste isåfall lösas från fall till fall. Men den stora utmaningen för svensk skogspolitik handlar inte om hur skogsbolagen ska få större frihet att hugga ned skogen, utan snarare om hur vi bättre kan vårda den skog vi har.

Och det brådskar. För några veckor sedan kom Naturvårdsverket med sin genomgång av arbetet med våra 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett. Med nuvarande politik kommer vi i bästa fall uppnå två av dessa 16 helt avgörande mål till 2020. 14 kommer alltså inte att nås. Det gäller också målet Levande skogar. Det är det dagens debatt borde handla om. Hur skapar vi en skogspolitik som ryms inom de ramar som naturen har satt åt oss, en politik som gör att vi når alla miljökvalitetsmål. Minns statsminister Stefan Löfven i regeringsförklaringen 2014: ”de nationella miljömålen ska klaras”. Vi är tyvärr alltför långt ifrån den målsättningen.

På skogens område är vi som sagt långt från att nå målet om levande skogar. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar kalhuggs. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. I Ore skogsrike utanför Rättvik vill statliga Sveaskog hugga ned ett stort område med mycket skyddsvärd skog. Detta som ett exempel.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. I Skogsvårdslagen står det att produktionsintressen ska väga lika tungt som miljöhänsyn. Det här har aldrig fungerat i praktiken. Det är i princip alltid produktionen som dragit längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Skogen växer så att det knakar, men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte skogar med stor biologisk mångfald och ett myller av liv.

Vi i Vänsterpartiet vill komma till rätta med detta och vi har en plan för det. Vi vill ha ett hållbart skogsbruk. Några av vänsterpartiets förslag på temat:

• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.

• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.

• Vi vill ha större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Vi vill också ha större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa; löv- och blandskog ska stimuleras.• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så.

• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen ska ha återupptagit arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Här måste regeringen agera. Här vill jag yrka bifall på Vänsterpartiets reservation nr 2 som just handlar om att regeringen ska ge Skogsstyrelsen i uppdrag att inte bara inventera utan också registrera de nyckelbiotoper man finner.

• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas.

• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken.

I det här betänkandet ger de borgerliga partierna med stöd av SD fyra uppdrag till regeringen. Det är fyra exempel på inslagna dörrar där arbete redan pågår eller förslag som faller på sitt eget grepp. Jag ska endast kommentera ett av dem. De borgerliga+SD hemställer till regeringen om att göra en översyn av olika former av ersättningsmodeller till skogsägare vid skydd av skog. Detta för att skapa effektivare skyddsformer. Vän av ordning undrar förstås vilka av de nuvarande skyddsformerna är ni missnöjda med? Och ni säger att skyddet ska vara effektivare. Det implicerar att skyddet ska bli bättre. Men hur ska skyddet kunna bli effektivare och bättre med mindre pengar till skydd. Jag har här en sammanställning över de borgerliga partiernas+SDs förslag till budget. Och hör och häpna, alla ni fem partier vill unisont anslå mindre pengar till skydd av värdefull natur och halvera anslagen till skydd av skog och ersättningar till skogsägare. Hur ska ni kunna skapa bättre skyddsformer med hälften av pengarna? Hur ska landets skogsägare kunna få de ersättningar som de skäligen förtjänar?

Vi i Vänsterpartiet anser att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst, och miljön i sig, måste väga mycket tyngre än vad de gör idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, verka för ökat skydd av skog, kräva större insyn i skogsbruket, mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn; kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Ore skogsrike i riksdagen

Oreskogsrike_riksdagen

Debatt med miljöministern om Ore skogsrike, Dalarna.

Tänker regeringen agera för att stoppa avverkningen av skogen i Ore skogsrike, norra Dalarna? Jag tog upp frågan idag med miljöminister Karolina Skog. Dessvärre gav hon inte mig det svar jag ville ha, men hon försäkrade att Sveaskog måste följa det uppdrag regeringen gett dem. Men då borde ministern och regeringen kunna agera. Läs vårt replikskifte. Se också det öppna brev som miljörörelsen idag skickat till regeringen om Ore skogsrike och som miljöministern sa till mig att hon hade tagit del av.

Rädda Ore skogsrike

Sveaskog vill avverka ett stort område med mycket skyddsvärd skog, Ore skogsrike, utanför Rättvik, Dalarna. Sveaskog äger vi tillsammans. Regeringen har därför alla möjligheter att styra bolaget så att de tar större miljöhänsyn. Tänker regeringen göra det? Se min interpellation nedan eller här. Debatt planerad till ti 27/2 med näringsminister Mikael Damberg. Miljörörelsen har en bra debattartikel idag på samma tema, Stoppa avverkningen av Ore skogsrike.

Avverkningshot i skogar med höga naturvärden
Interpellation 2017/18:363 av Jens Holm (V) till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Det har genom åren kommit ett antal rapporter om brister i Sveaskogs naturvårdsarbete. Vi i Vänsterpartiet är fullt medvetna om att Sveaskog inte är det enda skogsbolaget som brister i detta avseende, och att det även finns fall där Sveaskog har genomfört naturvårdsåtgärder som bör framhållas. Men Sveaskog är ett statligt skogsbolag som ägs av oss alla, vilket enligt Vänsterpartiets uppfattning bör innebära att höga krav bör ställas på att ekologisk hållbarhet och miljöhänsyn inte ställs åt sidan för att bolaget ska ge ekonomisk avkastning till staten. Samtidigt är det ställt utom allt tvivel att statliga Sveaskog avverkar skyddsvärda skogar, trots regeringens uttalade ambition att skyddsvärda skogar ska bevaras och inte avverkas. Att säkerställa att statens eget bolag inte avverkar skyddsvärda skogar, och därmed ställer ekologisk hållbarhet och miljöhänsyn åt sidan, måste rimligen vara utgångspunkten för varje regering som värnar om ett ekologiskt och långsiktigt hållbart skogsbruk.

Det finns ett flertal exempel på att Sveaskogs naturvårdsarbete tydligt brister i både transparens och hänsyn. Naturskyddsföreningen har vid ett flertal tillfällen lyft behovet av att de naturvärdesinventeringar som bolaget gör inför avverkningsplaner blir offentliga för allmänheten. I dag kan bolaget förändra klassificeringen av ett skogsområde som frivilligt skyddas till att bli en skog för produktion utan att det kommer till allmänhetens kännedom. Inte heller kommer själva grunderna för denna omklassificering allmänheten tillkänna. När Sveaskog vägrar redovisa sina inventeringsresultat framstår det som att bolaget har något att dölja, i synnerhet när det kommer till skogar där ideell naturvård har kunnat påvisa mycket höga naturvärden. Att tillgängliggöra Sveaskogs inventeringar för allmänheten skulle dock kunna stärka bolagets trovärdighet i naturvårdsarbetet.

Genom åren har Sveaskog även genomfört ett flertal slutavverkningar i skogar som varit dokumenterat skyddsvärda. För tillfället finns ett akut hot mot de skyddsvärda skogarna vid Norra Brännvinsberget och Södra Ormtjärn i Ore skogsrike i Rättviks kommun. Sedan mitten av december finns både miljöorganisationer och ideella naturvårdare från Dalarna på plats i området för att bevaka utvecklingen och framföra krav på att skogarna skyddas från avverkning. År 2016 avverkade Sveaskog ett av områdena på Brännvinsberget trots att bolaget informerats om de höga naturvärden som fanns där. I det avverkade området hade Naturskyddsföreningen dokumenterat mer än 160 fynd av 40 olika signalarter, varav 26 stycken rödlistade.

Jag är starkt oroad över de många signaler jag får runt om i landet om att Sveaskog avverkar dokumenterat skyddsvärda skogar med livsmiljöer för en mängd hotade och rödlistade arter. Det får mig att undra om Sveaskogs avkastningskrav är så högt satta att bolaget bedömer att de måste avverka skyddsvärd skog för att nå sina ekonomiska mål.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

1. Avser ministern att vidta några åtgärder för att, via ägardirektiven, förändra styrningen av Sveaskog så att bolaget ges utrymme att öka sitt naturvårdsarbete och därmed sluta avverka livsmiljöer för hotade arter?

2. Avser ministern att vidta några åtgärder för att bolagets transparens, och därmed trovärdighet gentemot allmänheten, i naturvårdsarbetet ska kunna öka?

3. Tänker ministern vidta några åtgärder med anledning av nuvarande hot mot de skyddsvärda skogar i Ore skogsrike som förvaltas av Sveaskog?

Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen

Jag skriver idag på Svd om skogen, nyckelbiotoper och det politiska ansvaret som itne tas. Läs nedan eller hos Svd.

Hög tid att regeringen bekänner färg om skogen
Efter att Skogsstyrelsens meddelade att man gjorde en paus i inventeringen av s k nyckelbiotoper i hela nordvästra Sverige utbröt med rätta en livlig debatt. Forskare och miljöorganisationer menar att risken nu är uppenbar för att mycket värdefull skog kan komma att avverkas när den inte längre behöver inventeras och registreras. Det man inte känner till är svårt att skydda.

Trots att det är ett uttalat politiskt mål att mer skog ska skyddas och att statsminister Stefan Löven lovat att ”de nationella miljömålen ska klaras” (regeringsförklaringen 2014) har ansvariga ministrar varit märkbart tysta i den miljöfråga som kanske har engagerat flest under våren.

Även om Skogsstyrelsen nu har lovat att inventeringen av nyckelbiotoper ska återupptas kvarstår en mängd frågetecken. Man ska fortsätta att inventera men registrera och märka ut värdefulla områden kommer man inte göra. Att inventera värdefulla områden utan att sedan förmedla kunskapen är inte att bedriva det långsiktiga hållbara skogsarbete som behövs. Vi ifrågasätter inte att det föreligger vissa komplikationer för myndigheten att tillämpa begreppet i området. Men att gå därifrån till att ge skogsbruket ansvaret för dessa områden, med höga värden för växt- och djurliv, är historielöst och många steg tillbaka för de landvinningar vi i Sverige trots allt uppnått i naturvårdsarbetet. Det är därutöver ett beslut som ensidigt gynnar skogsbrukets ekonomiska intressen.

En mängd områden med lämpliga livsmiljöer för hotade arter riskerar nu att avverkas. I ett läge när vi behöver stärka våra ansträngningar för att bevara och öka kunskapen om våra skyddsvärda områden väljer myndigheten att förlita sig på frihet under ansvar för skogsbolagen. Detta trots att erfarenheten hittills har visat att en sådan rådande inriktning utarmat den biologiska mångfalden.

Det är mycket som nu står på spel i skogen. I dagsläget är det endast två av våra 16 miljömål som i bästa fall kommer att uppnås. Målen om ”Levande skogar” och ”Ett rikt växt- och djurliv” tillhör inte dessa. Nästan dagligen får vi exempel på hur gamla skogar kalhuggs. Människor som återvänder till favoritskogen möts av stubbåkrar. Livsmiljöer för hotade arter försvinner. Tillsynskontroller vid avverkningsanmälningarna är mycket fåtaliga och kunskapen om var nyckelbiotoper eller höga naturvärden finns är av stor betydelse för hänsynen som tas för naturvården vid slutavverkningar. Utvärderingar visar att nyckelbiotoperna har stor träffsäkerhet när det gäller att upptäcka arter som är rödlistade och missgynnade av dagens skogsbruk.

Det håller inte längre att politiken lämnar skogen vind för våg. Maximen om frihet under ansvar måste överges. Därför har jag utmanat båda ministrarna med ansvar för frågan landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och miljöminister Karolina Skog. Jag har nu efter många ministerkrumbukter fått besked om att de tänker besvara mina interpellationer nio respektive elva veckor efter det att de skickades in. Detta trots att riksdagsordningen stipulerar att en interpellation ska besvaras i riksdagen inom två veckor.

Jag tror inte att det här är en slump. I Skogsvårdslagen står det att produktionsintressen ska väga lika tungt som miljön. Det här har aldrig fungerat i praktiken. Det är alltid produktionen som dragit längsta strået i svenskt skogsbruk. Därmed har vi fått en skog som är högavkastande, men i biologiskt innehåll blir den allt fattigare. Vi oroas med rätta över skövling av så kallad tropisk skog i fjärran länder. Skogen växer så att det knakar, men det är timmeråkrar som breder ut sig, inte gamla skogar med stort myllrande liv. Det håller inte att denna motsättning fortplantar sig ända in i regeringen.

Jag förväntar mig att ansvariga ministrar Bucht och Skog tydliggör att nyckelbiotopsarbetet är helt avgörande för uppnåendet av våra miljömål och snarast måste återupptas. Skog med höga naturvärden ska inte få avverkas. Ytterst handlar det om ett nytt synsätt på skogen. Den gamla parollen om frihet under ansvar fungerar inte. Det är för många intressen som krockar och att låta skogsägarna helt och hållet bestämma speglar inte det breda samhällsintresse som våra skogar utgör. Vi måste stimulera fler skogsbruksmetoder vid sidan av det helt dominerande trakthyggesbruket (med kalavverkningar), mer skog måste skyddas, enskilda individer och organisationer måste kunna involveras i skogsbruket, de som missköter sig ska beläggas med sanktioner och vi måste helt enkelt vara mer varsamma med de spillror som finns kvar av våra gammelskogar.

I Sverige vill vi ha levande skogar – inte plantager med monokulturer. Vi behöver en skogspolitik som inte bara ser till markägaren utan också svampplockaren, joggaren, ekoturisten och naturvårdarna. Frågan är vad regeringen tycker.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Fotnot: Jens Holm debatterar på fredag 19/5 i riksdagens kammare med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht om ”Inventeringen av nyckelbiotoper”.

Alla miljömål måste nås

Jag debatterade idag mot miljöminister Karolina Skog om det faktum att vi i Sverige endast ser ut att nå två av våra 16 miljömål. Mycket mer måste göras. När får vi t ex sanktionsavgifter i skogsbruket, stopp för bottentrålning, förbud mot blyammunition, separat utsläppsmål för de konsumtionsrelaterade utsläppen, mer pengar till fler naturreservat m m var några av de frågor jag tog upp. I vanlig ordning fick jag inte klara besked om allt, men om en del. Dessutom görs en del bra i budgeten, men det behövs mer.

Debatten kan ses via länken ovan.

Hållbar skogspolitik

Ikväll har vi debatterat betänkandet MJU13, Skogspolitik. Nedan mitt anförande. Hela debatten kan ses här.

Skogspolitik, MJU13, 2017-04-27
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor; att jogga, plocka svamp eller gå ut med hunden i skogen. Skogen är en av de få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls. Skogen skapar också fantastiska möjligheter för s k ekoturism; att människor från andra länder kan njuta av den svenska vildmarken. Men det är också från skogen vi får vår träråvara, som kan användas till i stort sett allting från plankor till hus, textilier, till kartong och papper och restprodukterna kan bli biobränsle för att driva våra fordon. Skogen ska räcka till mycket. Och här är det viktigt att hitta rätt balans.

Jag är mycket oroad över tillståndet i våra svenska skogar. Vi oroar oss över skövling av s k tropisk skog i fjärran länder, men hus ser det ut här på hemmaplan? Skogen växer visserligen så det knakar, men är det skogar eller timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi säger ju i ett av våra 16 miljömål att vi ska ha levande skogar i Sverige. Med det brukar vi mena skogar med stor variation och biologisk mångfald. I merparten av våra skogar ser det inte ut så. Miljömålet levande skogar är ett av de 14 miljömål som nu ej kommer att uppnås med nu fattade beslut och styrmedel.

Här finns det mycket att göra. Några av vänsterpartiets förslag som finns med i det här betänkandet:
• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.
• Större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Det kan också vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa och att mer av lövskog ska stimuleras.
• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.
• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så. Bara för att ta ett exempel. Innan en slutavverkning har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. En avverkningsanmälan ska göras till myndigheten. Har den inte ställt några krav inom sex veckor kan avverkning utföras. Hur ofta ställer då Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav inför en avverkning? I journalisten Marcej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyhets, 2012 konstaterade han att av 67 000 avverkningsanmälningar var det endast 8 där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Endast 8 av 67 000. Det kan inte vara rimligt.
• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen just meddelat att man ska återuppta arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Har måste regeringen agera.
• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Jag yrkar härmed på reservation 7 som handlar om just detta.
• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte OK att så stora ingrepp idag är så otydligt reglerade.

I grunden handlar det om hur man ser på skogen och ägandet. Man kan, som de borgerliga + SD, tycka att ägande ger rätt. Och därmed en rätt till stor frihet att bestämma själv över skogen, oavsett hur det påverkar andra. Men man kan också resonera, som vi i Vänsterpartiet gör, att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst måste väga mycket tyngre än idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, att kräva större insyn i skogsbruket, att mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn, kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Jens Holm (V)