Vattenfall är i full färd att försöka sälja sina tyska brunkolskraftverk i Tyskland. Och det håller på att gå precis som vi varnade för. Priset blir inte bara lägre än aviserat, det håller på att utvecklas till en katastrofal förlustaffär av NUONska mått. De potentiella köparna är bara intresserade av maximal profit och vill kunna driva verken vidare, med fortsatta gigantiska utsläpp av växthusgaser. Det kan inte vara en ansvarsfull hållning vare sig för klimatet eller ekonomin att sälja.
Därför tycker jag att det är så uppenbart att det enda rimliga i det här läget borde vara att regeringen ger Vattenfall i uppdrag att inte gå vidare med den här, för ekonomin och klimatet, katastrofaffären, utan verka för en successiv avveckling av bolagets tyska brunkolsinnehav. Jag tog upp den frågan (scrolla fram 45 min) med statsminister Stefan Löfven i torsdags. Av svaret att döma är det uppenbart att vi får fortsätta att driva frågan.
På tal om Vattenfall. Ni kanske kommer ihåg att Vattenfall för några år sedan stämde staden Hamburg med en s k ISDS-mekanism i det Internationella energifördraget som grund? Hamburg krävde att Vattenfall skulle ta ett större miljöansvar för floden Elbe vid kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Detta tyckte Vattenfall var att likställa med en expropiering heller hur de nu resonerade. Och man vann mot Hamburg och kan nu använda floden för att kyla ned hetvatten från kolkraftverket. Men nu drar EU-kommissionen Tyskland inför EU-domstolen för Moorburgkraftverkets kraftigt negativa påverkan på floden Elbe. Vad ska väga tyngst; Vattenfall och hänvisningen till Investor State Dispute Settlement-mekanismen eller miljön? Det ska bli intressant att följa.