Vattenfall och havsbaserad vindkraft

Vattenfall borde fokusera mer på att bygga vindkraft i Sverige, inte minst havsbaserad vindkraft. Här kan regeringen visa ett tydligare ledarskap. Läs min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan (S) nedan eller här.

Vattenfall och havsbaserad vindkraft
Skriftlig fråga 2020/21:1848m 2021-02-17 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

I en tidigare fråga citerade jag regeringen, som för fem år sedan slog fast: ”Regeringen kommer att styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi.” Jag kritiserade också att Vattenfall är medlem i en branschorganisation, Energiföretagen, som aktivt opinionsbildar mot att slopa eller minska anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft.

Nu har regeringen lagt fram ett förslag om att Affärsverket svenska kraftnät ska få i uppgift att bygga ut transmissionsnätet (stamnätet) till områden inom Sveriges sjöterritorium. På så sätt minskar kostnaderna för att ansluta havsbaserad vindkraft till transmissionsnätet. Det skapar mer likvärdiga förutsättningar för anslutning mellan havs- och landbaserad vindkraft.

Svenska kraftnät har kommenterat förslaget i positiva ordalag (Montel den 5 februari). Men till skillnad från Svenska kraftnät var Vattenfall kritiska till förslaget. I samma artikel sade Vattenfalls vd att det är ”viktigare att bygga ut det befintliga systemet för att kunna föra över mer av överskottet i norra Sverige. Det havsbaserade ligger längre fram i tiden.” (Montel den 5 februari). I bland annat Nederländerna, Danmark och Storbritannien har Vattenfall vunnit auktioner där nätanslutningen varit subventionerad, men Vattenfalls vd framförde nu ett snävt nationellt argument som bortser från att det svenska elsystemet är ihopkopplat med det nordeuropeiska och att svensk elexport gör en stor klimatnytta: ”På Kontinenten behöver man få in mer förnybart för att fasa ut fossileldad produktion och då kan stöd behövas. Vi har inte samma situation i Norden för vi har redan ett till stor del fossilfritt system.”

De klimatpåverkande utsläppen måste minska mycket kraftigt, och det måste ske snabbt, om vi ska klara målen i Parisavtalet. Vattenfall anger själva att deras planerade havsbaserade vindkraftspark vid Kriegers flak söder om Skåne kan vara i bruk 2027 och årligen minska utsläppen med cirka 1,5 miljoner ton.

Hur är det då möjligt att det statliga Vattenfall, som 2017 var mycket positiva till att slopa anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft, nu förefaller göra en helomsvängning och verkar vilja senarelägga denna form av vindkraft?

Vattenfalls branschorganisation, Energiföretagen, kritiserade förslaget med argumentet att ”subventioner av havsbaserad vind i nuläget riskerar att tränga ut annan elproduktion” (Energiföretagen den 4 februari). Det är förstås bra för både hushållen och den elintensiva industrin att vindkraften pressar elpriset, men Vattenfall är också en stor ägare av kärnkraft, och dess lönsamhet minskar när elpriset sjunker.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Avser ministern att utöka styrningen av Vattenfall för att säkerställa att bolaget bidrar till snabbast möjliga utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Sverige?

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige

Är det inte märkligt att Vattenfall bygger vindkraftsparker till havs i andra länder, men inte i Sverige. Och varför motarbetar de bättre villkor tillsammans med Svenskt Näringsliv? Här måste regeringen agera. Jag skriver tillsammans med Birger Lahti i Ny Teknik.

Vattenfall måste satsa mer på havsbaserad vindkraft i Sverige
Ny Teknik, 2021-01-11

Den kommande elektrifieringen av industrin och transportsektorn kräver en kraftigt ökad elproduktion i Sverige, däribland havsbaserad vindkraft. Därför är det anmärkningsvärt att statliga Vattenfall – som satsar stort på havsbaserad vindkraft i andra länder – är medlem i en branschorganisation som aktivt motsätter sig energiöverenskommelsen om att slopa anslutningsavgifterna för havsbaserad vindkraft.

Vindkraften är den elproduktion som växer i särklass snabbast i Sverige. Det har redan tagits investeringsbeslut som innebär stora mängder landbaserad vindkraft fram till år 2023. Och från och med under den andra halvan av 2020-talet kan också den havsbaserade vindkraften ge ett omfattande bidrag till vår elförsörjning. Detta kan både minska utsläppen från kolkraft i våra grannländer och lägga grunden för att den kommande elektrifieringen i Sverige kan ske på ett klimatsmart sätt. Havsbaserad kan också spela en viktig roll för effektbalansen när kärnkraftsreaktorer avvecklas i södra Sverige.

För fem år sedan slog regeringen fast att den ska ”styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi”. Sedan dess har statliga Vattenfall genomfört en rad satsningar på landbaserad vindkraft i Sverige. Men det går trögare när det gäller den havsbaserade vindkraften.

En förutsättning för denna utbyggnad är att regeringen gör verklighet av energiöverenskommelsen och slopar anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft. Vi förväntar oss ett förslag från regeringen inom kort. För två år sedan skrev Vattenfall i ett remissvar att ”Slopandet av anslutningsavgifterna för havsbaserad vind är en del av helheten i energiöverenskommelsen och bör genomföras med elsystemets bästa i åtanke.”

Men Vattenfall är samtidigt medlem i branschorganisationen Energiföretagen som opinionsbildar mot denna del av överenskommelsen. Det förefaller osannolikt att Energiföretagen kommit fram till denna ståndpunkt utan att Vattenfall, deras tyngsta medlemsorganisation, gett sitt klartecken. Den egentliga orsaken till att Energiföretagen, och också organisationen Svenskt Näringsliv, aktivt motsätter sig att slopa anslutningskostnaderna är sannolikt att ytterligare elproduktion pressar elpriset, något som är bra för elkonsumenterna men minskar lönsamheten för den befintliga kärnkraften.

Det är orimligt att Vattenfall – via sin branschorganisation – är med och opinionsbildar för att sätta käppar i hjulet för en tidig utbyggnad av havsbaserad vindkraft, något som förutsätter slopade anslutningskostnader. Det är också orimligt att Vattenfall hittills har begränsat sina investeringar i havsbaserad vindkraft till stora projekt i Nederländerna och Danmark. Detta är något som aktualiseras än mer av de storskaliga satsningar som planeras av bland andra SSAB, LKAB och Northvolt, som alla kommer att kräva mycket ny ren el i Sverige.

Därför borde Vattenfall gå i bräschen för omfattande investeringar i havsbaserad vindkraft i Sverige. Vi är förvånade över handfallenheten från regeringen i frågan, i synnerhet energiminister Anders Ygeman och näringsminister Ibrahim Baylan. Med uppdaterade instruktioner till vårt största statliga bolag skulle regeringen lätt kunna få Vattenfall på rätt kurs. Varför agerar ni inte, Ygeman och Baylan?

Jens Holm, klimatpolitisk talesperson (V)
Birger Lahti, energipolitisk talesperson (V)

Hög tid att avskaffa storbolagens investerarskydd

EU har äntligen beslutat att investeraravtal mellan EU-länder ska avskaffas. Det är mycket glädjande. Det är investeraravtalen (även kallat ISDS) som gör att bolag kan stämma stater. Progressiv politik på t ex miljö- och folkhälsoområdet hotas när storbolag kan hota med massböter. Vattenfalls stämning av tyska staten två gånger på miljöområdet avskräcker. Men varför motarbetar den svenska regeringen att investerarskyddet också ska plockas bort från det internationella energifördraget, det avtal som Vattenfall använt för att stämma Tyskland.

Idag debatterade jag frågan med handelsminister Ann Linde (S). Att en socialdemokrat så krampaktigt försvarar storbolagens intressen hade jag inte väntat mig.

Se hela debatten här. 

En konsekvens av övergångsregeringen

För en tid sedan frågade jag näringslivsminister Mikael Damberg (S) vad han ämnade göra åt det faktum att en mängd statliga bolag, Vattenfall, SJ, Apoteket, Systembolaget m fl, ingår i organet Svenskt Näringslivs ledning och därmed understödjer deras lobbykampanj för sänkta klimatambitioner.

Nu har jag fått svaret, eller rättare sagt icke-svaret. Damberg gör nämligen bedömningen att han inte kan svara när regeringen numera endast är en övergångsregeringen. Samma sak gäller interpellationsdebatter, frågestund i riksdagen, nya propositioner etc. Inget händer. Därför behöver vi snabbt en ny progressiv regering på plats. Klimatet kan inte vänta!

Läs svaret här: Meddelande Svar på fråga 1644 MD övergångsregering

Läs min skriftliga fråga nedan eller här.

Statliga bolag och motarbetande av klimatmål
Skriftlig fråga 2017/18:1644 av
Jens Holm (V) till Närings- och innovationsminister Mikael Damberg (S)
Alla länder måste agera för att uppnå klimatmålen från klimattoppmötet i Paris 2015. Med dagens ambitionsnivå kommer vi tyvärr inte att göra det. Därför är det mycket positivt att EU:s klimatkommissionär driver på för ambitiösare klimatmål på EU-nivå, en ambition som den svenska regeringen glädjande nog delar. Höjda klimatmål är särskilt angeläget nu inför FN:s klimattoppmöte som inleds i början av december i Katowice, Polen.

Nyligen avslöjade Dagens industri att den tyngsta svenska näringslivsorganisationen, Svenskt Näringsliv, aktivt motarbetar höjda klimatmål på EU-nivå. I Svenskt Näringslivs styrelse finns flera statliga bolag representerade, exempelvis Vattenfall, LKAB, SJ, Systembolaget och Apoteket AB. Med andra ord har vi en situation där den svenska regeringen vill ha höjda klimatmål men där några av våra största statliga bolag motarbetar detta. Enligt vår nya klimatlag och klimatpolitiska ramverk ska alla sektorer verka för att våra klimatmål nås. Våra statliga bolag är inte undantagna detta.

Med anledning av detta vill jag fråga närings- och innovationsminister Mikael Damberg:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att våra statliga bolag inom ramen för medlemskapet i Svenskt Näringsliv ska sluta motarbeta höjda klimatambitioner?

Vattenfall granskar kolbrutaliteten i Colombia

Jag var idag på Vattenfalls bolagsstämma. Vi riksdagsledamöter har ju möjlighet att delta och ställa frågor på stämman. I fjol på stämman hade jag med mig Maira Mendez från Cesarprovinsen i Colombia. Vattenfall köper betydande mängder kol från områden, från de internationella bolagen Prodeco och Drummond. Mairas pappa var fackföreningsledare på kolfälten. I början av 2000-talet mördades han brutalt av paramilitära grupper. Han är bara en av drygt 3000 fackföreningsaktivister som mördats i Cesarregionen sedan mitten av 1990-talet.

Vattenfall_stämma_2017.JPG

Jag tog upp frågan igen och frågade Vattenfall hur länge till de skulle tillåta att förföljelserna av fackliga aktivister i Colombia skulle få pågå. Det positiva är att Vattenfall nu har agerat. Man har varit på plats i tre veckors tid och håller på att ta fram en rapport om situationen i Cesarregionen och Vattenfalls ansvar. ”Vi vill vara med och påverka. Det är en mycket omfattande process och den kan säkert ge en del av de effekter som du efterfrågar”, lovade Vattenfalls ordförande Lars G Nordström. Jag frågade var smärtgränsen går för Vattenfall. När är det dags att helt och hållet dra sig ur affärerna i Colombia?

”Skulle det här inte förbättras får vi ta ställning till det då”, svarade Magnus Hall, VD Vattenfall, som också berättade att Vattenfalls rapport ska vara klar till i slutet av juli i år. Jag förväntar mig då att den blir helt offentlig. Jag bjöd också in Vattenfall att komma till riksdagen och presentera rapporten.

Vi får se vad det står i rapporten, men det är i alla fall ett stort steg framåt att Vattenfall säger sig gå till botten med frågan. Kanske har våra protester förra året puschat dem åt rätt håll den här gången…

Se mitt inlägg från Vattenfalls stämma här (1,00,25 in i sändningen, min kollega Birger Lahti pratar driftssäkerhet vid 54,00 min och Carl Schlyter (MP) gör ett inlägg efter mig).

Se mer om Colombia, Vattenfall och kolet.

Undanflykter håller inte – avveckla Vattenfalls brunkol

Skriver idag på Svt debatt om att fasa ut Vattenfalls brunkol. Läs där eller nedan.
Undanflykter håller inte – avveckla Vattenfalls brunkol
Svt debatt, 2016-05-24
”Istället för att ensidigt fokusera på försäljning till en i alla avseenden tvivelaktig köpare borde vi samlas kring en utfasningsplan för det tyska brunkolet”, skriver Jens Holm (V).

Idag samlas riksdagspartierna till debatt i om Vattenfalls brunkol i Tyskland. Vi är nog relativt överens om att inköpen av kolkraftverken liksom det senare köpet av Nuon i Nederländerna var gigantiska felinvesteringar. Men oavsett historien är det här nu innehav som vi ansvarar för och måste hanteras.

Regeringspartierna hävdar att de inte kan stoppa Vattenfalls affär av miljöskäl. Det är fel. Vattenfalls nuvarande ägardirektiv ska både affärsmässighet och miljömässigt hållbar energiproduktion vara vägledande för verksamheten. Det är en medvetet vid instruktion till företaget. Riksrevisionen har i sina granskningar av den statliga styrningen av Vattenfall konstaterat att regeringen kan och borde styra bolaget mer kraftfullt än idag. Och regeringen kan, som ensamägare av bolaget, när som helst precisera bolagets inriktning. Ett antal tunga forskare på områdena bolagsstyrning och associationsrätt har de senaste veckorna gjort liknande bedömningar.

S och MP:s hållning blir ännu mer märklig om man beaktar att partierna så sent som oktober 2014 just gav bolaget tydliga miljödirektiv då man kom överens om att Vattenfall inte skulle få öppna nya gruvor för brunkol. Hur kommer det sig att regeringspartierna för mindre än två år sedan kunde ställa tydliga miljökrav på bolaget, medan man idag total avsvär sig ansvaret? Jag kan inte dra annan slutsats än att Socialdemokraterna och Miljöpartiet internt är oense och istället stoppar huvudet i sanden.

Vattenfalls ordförande Lars G Nordström konstaterade häromveckan att det är regeringen som har hela ansvaret för affären: ”Regeringen äger bolaget Om den inte vill sälja kan den säga det.” (DI 10/5) Regeringen har alltså ansvaret och borde ta det. Men näringsminister Mikael Damberg påstår att även om brunkolet successivt skulle avvecklas skulle det inte göra någon nytta; utsläppen är ju en del av EU:s utsläppshandelssystem. Men det håller inte heller.

Jag var själv med och förhandlade om utsläppshandelssystemet, EUETS, under min tid i EU-parlamentet. Den som tror att ett så stort borttagande av utsläpp som nedläggning av fyra av Europas största utsläppskällor i handelssystemet inte skulle ha någon betydelse har helt enkelt fel. Handelssystemet är konstruerat av politiker, inte av robotar.

Det finns möjligheter att rigga om systemet utifrån förändringar i verkligheten. Så har nyligen också skett när EU:s ministerråd beslutade att tillfälligt plocka bort 900 miljoner ton koldioxid från systemet samt inrätta en reserv där ytterligare utsläppsrätter kan läggas i händelse av stora överskott.

Det förtjänar också att påminna om att det inom handelssystemet går att annullera det överskott på utsläppsrätter som kan uppstå vid en nedläggning, vilket för övrigt ska vara regeringens politiska linje. Jag är helt överens med professor Johan Rockström som på temat skriver: ”Det innebär därför, som jag ser det, att det självklart är så att när kolet lämnas kvar i marken (då Vattenfall fasar ut brunkolsverksamheten) så måste även utsläppsrätterna begravas i marken. Det är ett moraliskt val, som är fullt möjligt att ta.” (Svd 2/5-16).

Att höra socialdemokratiska och miljöpartistiska ledande politiker göra sig själva till marionetter i ett större marknadsspel är beklämmande. Istället för att ta klimatansvar gömmer man sig bakom efterhandskonstruktioner och bortförklaringar. Det är inte ansvarsfullt. De senaste månaderna har varit de varmaste någonsin. Den stora skogsbranden härjar fortfarande i Kanada och alltmer pekar på att orsakerna är klimatrelaterade.

I Paris kom världens länder överens om att klimatförändringen ska hållas långt under två grader. Det innebär att alla länder måste göra mer, inte minst vi i de industrialiserade länderna. Skulle Vattenfall sälja sina fyra kolkraftverk och fem dagbrott för brunkol vet vi att de nya ägarna, EPH, skulle fortsätta utvinningen så länge som de bara kan.

Nya gruvor skulle sannolikt öppnas, helt i strid med regeringspartiernas överenskommelse, och vi skulle kunna vänta oss utsläpp på över en miljard ton de närmaste decennierna. Det är mer än 20 gånger Sveriges årliga utsläpp.

Näringsminister Mikael Damberg (S) säger att Vattenfalls brunkolsaffär ska granskas noggrant. Skandaler likt Nuoninköpet ska inte upprepas. Det är bra. Men Damberg bereder nu vägen för en skandal av Nuonska mått. Att inte sälja utan istället successivt avveckla Vattenfalls brunkol kommer vara det viktigaste klimatbeslutet den här regeringen kommer fatta.

Vill Socialdemokraterna och Miljöpartiet verkligen stå med ansvaret för att ha möjliggjort för utsläpp på mer än 20 gånger Sveriges årliga. Att man var regeringen som skrev under Parisavtalet för ett halvår senare säga till omvärlden att kolet ska fortsätta brytas? Att nya steg mot planetens undergång kunde tas? Jag hoppas verkligen inte det. Istället för att ensidigt fokusera på försäljning till en i alla avseenden tvivelaktig köpare borde vi samlas kring en utfasningsplan för det tyska brunkolet.

Jag är medveten om att det tar tid att ställa om energisystem. Men Tyskland har redan kommit på god väg i sin Energiewende och den tyska regeringen har identifierat brunkolsanläggningarna som avvecklingsbara. Vi i Vänsterpartiet föreslår därför att Vattenfalls planerade försäljning ställs in och att näringsministern istället samlar alla demokratiska riksdagspartier för samtal kring hur den Vattenfalls brunkolsverksamhet successivt ska kunna avvecklas.

Det vore att ta ansvar både den ekonomiska driften av vårt lands största statliga bolag samt för klimatet.

Jens Holm
Klimatpolitisk talesperson (V)

Vattenfall, Colombia, kolet, ansvaret

Idag höll Vattenfall sin årliga bolagsstämma. Som riksdagsledamot har jag möjlighet att vara på plats på stämman och ställa frågor till bolagets ledning. Den möjligheten tog jag och några riksdagskollegor vara på. Min fråga handlade om Vattenfalls globala ansvar, mer precist för det kol som bolaget importerar från gruvbolagen Drummond och Prodeco som har verksamhet i regionen Cesar, norra Colombia. I den regionen har illegala och djupt brutala paramilitära grupper härskat sedan mitten av 1990-talet. Det finns omfattande vittnesmål som talar för att gruvbolagen har finansierat dessa grupper i syfte att rensa ut kritiska fackföreningskämpar, miljöaktivister och människorättsförsvarare. Sedan mitten av 1990-talet har mer än 3000 personer mördats i gruvområdena i Cesar, 55 000 personer har tvingats lämna sina hem och 240 personer saknas fortfarande.

IMG_4499
Maira Mendez Barboza
är dotter till en fackföreningsledare som den 19 februari 2001 mördades i sitt eget hem. Maira var då femton år när det hände. Hon har sedan dess krävt en rättegång mot de som mördade hennes far och upprättelse för alla offer för det paramilitära våldet i Cesar. Hon och andra kräver också att Vattenfall omedelbart ska avbryta sitt samarbete med gruvbolagen Drummond och Prodeco. Maira Mendez var med mig på Vattenfalls stämma. I mitt inlägg på stämman lyfte jag upp frågan om det paramilitära våldet och varför Vattenfall fortsätter att köpa stenkol från dessa företag. Det danska energibolaget Dong Energy har beslutat att avsluta sitt samarbete med bolagen. Man fattade beslutet efter den omfattande kritiken mot bolagen. Borde inte Vattenfall göra detsamma? Har inte Vattenfall ett ansvar för de företag man så intimt samarbetar mer?

Dessvärre svarade Vattenfall (VD Magnus Hall och chefsjurist Anne Gynnerstedt) att man i dagsläget inte har några planer på att sluta köpa kol från Drummond och Prodeco. Man ser dock mycket allvarligt på våldet. Man har en dialog med gruvbolagen, den holländska regeringen och den colombianska regeringen, berättade chefsjuristen Anne Gynnerstedt. Men har man dialog med gruvarbetarfacket? Det fick vi inget svar på. Vattenfall borde göra som Dong Energy och omedelbart stoppa samarbetet med dessa bolag. Man borde be alla drabbade i Cesarregionen om ursäkt och hjälpa dem i sina processer mot gruvbolagen.

Min kollega Birger Lahti ställde också frågor, då om Vattenfalls brunkol och den eventuella försäljningen av de tyska tillgångarna. Vattenfalls VD Magnus Hall berättade att Vattenfall inte hade ställt några krav på de eventuella köparna EPH om att inte öppna några nya dagbrott trots att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet har lovat att inga nya dagbrott ska öppnas. Vattenfall har alltså öppnat upp för en affär som strider mot regeringens politik. Borde inte det få näringsminister Mikael Damberg och hela svenska regeringen att dra öronen till sig och stoppa affären?

Miljöpartiets Carl Schlyter var också på plats och ställde bra frågor, bl a om Vattenfalls utsläppsrätter som bolaget vill sälja istället för annullera (det måste vi sätta stopp för).

Se våra frågor och svaren från Vattenfalls ledning. Scrolla fram till 48,00 min då Birger kommer, därefter jag (ca 51,20, samt med en replik på deras svar).

Se också Svts inslag om Vattenfalls kolköp från Colombia.

Löfven och Vattenfall

Igår avkrävde både jag och Jonas Sjöstedt svar från Stefan Löfven om Vattenfalls brunkollsaffär. Frågan ligger ju nu hos regeringen som ska säga ja eller nej till försäljning till tjeckiska EPH. Löfven pratade mycket i sitt svar om ”affärsmässighet” (är det affärsmässigt att sälja till ett skurkbolag med säte i skatteparadis kan man fråga sig?).

Men Stefan Löfven sa också att man ska, och här citerar jag ”göra det bästa möjliga ekonomiska för Vattenfall. Och det ska också vara det bästa möjliga ur klimatsynpunkt.” Lyssna själv, scrolla fram till 17,50:  Det är intressant för här visar att statsministern är öppen för att det inte bara är affärsmässiga överväganden som borde göras i den här affären utan också miljömässiga. Åtminstone när han får tala fritt utan manus…

Väger man in miljön och klimatet torde det vara en omöjlighet att sälja verksamheten till köpare som tror på en ”renässans för kolet” och vill öppna nya kolgruvor. Regeringen kommer att ge besked om ungefär två månader, så vi har tid på oss att stoppa affären.

För att höra min fråga till Löfven scrolla fram till 45,00 min.

Regeringen måste stoppa Vattenfallaffären

Igår annonserade Vattenfall att man vill sälja sin tyska verksamhet (fyra kolkraftverk, fem brunkolsgruvor) till det tjeckiska bolaget EPH. Det skulle bli en för svensk ekonomi mycket dålig affär och för klimatet helt förödande om en försäljning blev av. EPH är ett tvivelaktigt bolag som går in där andra backar ur. De hoppas på en rennässans för kolet och kommer göra allt för att driva vidare och expandera verksamheten. Det kommer leda till ökande utsläpp från kolförbränningen.

Jag instämmer full ut med Naomi Klein, Bill McKibben, Johan Rockström och även socialdemokratiska Tro och solidaritet som nu kräver att den svenska regeringen måste sätta stopp för affären. Och det är det positiva i allt detta. Vattenfall är ett företag vi äger 100 procent gemensamt. Det är den svenska regeringen som ytterst bestämmer över bolaget. Det är också de som nu ska avgöra om det blir en affär eller inte.

Jag diskuterade regeringens ansvar i morse i Sveriges Radio. Jag tycker att det är lätt beklämmande att höra ansvariga MP-politiker frånsvära sig ansvaret för Vattenfall med argumentet att de inte har möjlighet att stoppa affären. Klart att de kan göra det. 2014 beslutade S och MP att Vattenfall inte skulle få öppna några nya kolgruvor i Tyskland. Det var ett bra beslut och ett konkret exempel på politisk styrning av ett statligt bolag. Nu ser vi att det beslutet kommer att förfelas med nya ägare som vill öppna nya gruvor. Då blir det ingen affär. Punkt slut.

Dark side of coal – Vattenfall, kolet, ansvaret

Vattenfall försöker sälja sin tyska brunkolsverksamhet. Vilka är de påtänkta köparna, tjeckiska EPH? Och vilka kan konsekvenserna bli vid en försäljning för lokalbefolkningen och klimatet i stort? Mindre känt är att Vattenfall också är en storimportör av stenkol från Colombia till sina verksamheter i Tyskland och Nederländerna. Två av dessa leverantörer Drummond samt Prodeco/Glencore anklagas för att ha finansierat illegala paramilitära grupper i Colombia.

Jag är stolt över att kunna bjuda in representanter från Lausitz i Tyskland och Colombia med mer detaljerad kunskap om den mörka sidan av Vattenfalls kolaffärer.

Hjärtligt välkommen till en hearing om Vattenfall, kolet och ansvaret. Hearingen äger rum inne i riksdagen och förhandsanmälan är obligatorisk. Se nedan.

The dark side of coal Vattenfall, kolet, ansvaret
Tid: ti 26 april 13.00-14.00
Plats: Riksdagen, RÖ4-09 (Skatteutskottets lokal)
Anmälan: senast må 25/4 kl 12.00 till jens.holm@riksdagen.se tel 0708-250889
Arr: Jens Holm (V)

Vi bjuder på kaffe och kaka!

Talare

Maira Mendez, Colombia
Maira is the daughter of the coal worker and trade unionist Candido Mendez, who was murdered by paramilitary forces of the Juan Andres Alvarez front in 2001. She will speak on behalf of many victims of violence in the region.

Matti Nedoma, Germany
Matti is a lawyer of the Rösch group, a company from Proschim, Lusatia (Germany), which offers a lot of jobs in sustainable business sectors (e.g. Renewables). Vattenfall´s lignite mines threaten the future of the company. If the Welzow pit will be extended, Proschim would disappear and jeopardize the future of the company.

Joris van de Sandt, Netherlands
Joris is one of the authors of the report “The Dark Side of Coal – Paramilitary Violence in the Mining Region of Cesar, Colombia”. He works for the Dutch peace movement PAX.

Heffa Schücking, Germany
Heffa is the director of the German NGO urgewald and the author of a briefing on Vattenfall´s coal business, which presents the negative impacts of the company´s lignite and hard coal operations. She will present the briefing. In 2013 urgewald published the report “Bitter Coal” about coal imports to Germany (incl. Vattenfall).

Sebastian Rötters, Germany
Sebastian is a campaigner for coal and climate at urgewald. He was the co-author of “Bitter Coal” and the briefing paper.