Arbetet med nyckelbiotoper måste fortsätta

Skogsstyrelsens generaldirektör har stoppat inventeringen och registreringen av s k nyckelbiotoper i ett område från norra Värmland ända upp till Kiruna. Nyckelbiotoper är skogsområden av mycket högt naturvärde. Om man slutar att kartlägga dessa vet man inte heller vad som finns. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för att områden med helt omistliga naturvärden kommer att omintetgöras av skogsbolagens maskiner. Tänker verkligen vår regering låta detta ske helt? Jag hoppas inte det. Därför tog jag upp frågan igår (21,10 min) med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag har också gjort två interpellationer till samme Bucht och miljöminister Karolina Skog. Läs dem här och här.

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten

Skriver idag i Effekt om bottentrålning som måste stoppas och vikten av att överlag reglera fiske hårdare i synnerhet i marina reservat. Läs där eller nedan.

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten
Effekt, 2017-02-13
I höstas välkomnade miljöminister Karolina Skog att EU-kommissionen godkänt det svenska förslaget om fiskeförbud i betydande delar av det marina reservatet Bratten på västkusten. ”Jag hoppas att det här beslutet kan bli vägledande i liknande processer i framtiden”, sa miljöministern. Jag instämmer. Våra hav är hemmet för en mångfald av fiskar, fåglar, marina däggdjur, känsliga koraller och rev. Men mångfalden är hotad och det räcker inte med enstaka brandkårsutryckningar.

Sveriges målsättning är att minst 10 procent av våra havsområden ska vara skyddade till 2020 och enligt regeringen är målet uppnått. Det är ett bra steg på vägen. Men för de marina naturtyper som är särskilt skyddsvärda är läget fortfarande dåligt, och i Östersjön uppnår ingen av dessa naturtyper en gynnsam bevarandestatus. Skydd handlar sålunda inte bara om yta. Kvaliteten på skyddsområdet är avgörande för att vi verkligen ska kunna få levande hav med en rik biologisk mångfald.

I det här perspektivet är det märkligt att det faktiskt förekommer yrkesfiske i de flesta av våra marina skyddsområden, varav en stor del är bottentrålning. Under perioden 2011 – 2013 bottentrålades det i över 40 områden som är naturreservat eller Natura 2000-områden. Trålningsförbud råder endast i några enstaka skyddade områden och då bara i de mest känsliga delarna. Trots att det finns vetenskapligt stöd för att bottentrålning har stor påverkan på bottenmiljöer så sker detta i till exempel Kosterfjordens nationalpark, Norra Midsjöbanken och Väderöarna.

Både Havs- och vattenmyndigheten och Östersjöcentrum vid Stockholms universitet har lyft fram betydelsen av att reglera fisket noggrannare i våra skyddade områden. Ett stopp för bottentrålning skulle i det sammanhanget vara ett bra första steg. Men även helt fiskefria områden behöver inrättas så att fiskebestånden kan återhämta sig. Ett helt fiskefritt område skulle även vara ett värdefullt referensområde för hur fiskfaunan förändras över tid i områden där inget fiske sker.

Vänsterpartiet har föreslagit att Sverige ska förbjuda bottentrålning samt att Sverige även bör driva detta krav på EU-nivå. Vi ser också skäl att i övrigt stärka regleringen av fiske i våra skyddade havsområden samt att ett antal helt fiskefria områden inrättas. Trots att fiske är en av de mänskliga aktiviteter som har störst påverkan på känsliga arter och naturtyper i till exempel Östersjön så är fisket sällan begränsat i våra skyddade områden. Detta är en konsekvens av att förvaltningen av havsmiljö respektive fiske sker separat och med olika mål. För att uttrycka mig tydligt: Å ena sidan har vi en miljöminister som vill skydda mer, å den andra en landsbygdsminister som vill fortsätta att värna storskaligt fiske. Den logiska frågan infinner sig, vad vill egentligen regeringen?

Men båda ministrarna borde kunna vara överens om att bottentrålning i marina naturreservat inte ska vara tillåtet liksom att det borde införas fler helt fiskefria områden. Alternativet förskräcker; naturreservat där storskalig verksamhet får fortgå som vanligt. Så ser det dessvärre ut idag.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

P S Jag kommer nu att ha en interpellationsdebatt om bottentrålning i marina reservat. Interpellationen är ställd till miljöminister Karolina Skog, men hon valde att lämna över svaret till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Även det ett svar.

Fortsatt oklart om skydd av skogen

Idag debatterade skogspolitik med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Hur vi kan få mer biologisk mångfald i skogen, skydda mer skog och hur skogsbruket i sig kan bli hållbarare. Den direkta anledningen till min debatt var att Bucht i somras sparkade utredaren Charlotta Riberdahl som hade till uppgift att föreslå förbättringar av skogsvårdslagstiftningen samt Buchts utspel om att s k arealbaserade mål inom skogen inte var så viktiga.

Bucht lovade att en ny utredare skulle komma på plats så snart som möjligt samt att tidsfristen, den sista mars 2017 skulle hållas. Han sa också att han förväntade sig att utredningen skulle leda till en förbättrad miljöhänsyn i skogsbruket. Gott så.

Men Sven-Erik Bucht tycktes överlag mycket tillfreds med hur skogsbruket bedrivs i dagens Sverige. Inte ett ord om naturskogen som snabbt skövlas, hotade värdekärnor, hur biologisk mångfald ersättas med en enfald av plantager av gran och tall liksom den stora frustration/sorg som många upplever när en hel skog från en dag till en annan har förvandlats till kalhygge. Bucht talade också om att Sverige redan idag skyddar 16 procent av skogen (en kraftigt uppblåst siffra, enligt mig) samt att han trodde att målet om att skydda ytterligare 150 000 hektar (formellt/statligt skydd) samt 200 000 hektar s k frivilliga avsättningar (sådana som skogsägarna själva bestämmer över) skulle räcka för att uppnå våra mål i enlighet med det s k Nagoyaavtalet och miljömålen.

Det sistnämnda är anmärkningsvärt. Målet om att skydda 150 000+200 000 hektar togs under den borgerliga regeringens tid trots protester från oss rödgröna (vi i V reserverade oss), men nu verkar socialdemokraten Sven-Erik Bucht vara nöjd med det blygsamma målet. Anmärkningsvärt, som sagt. Man ska komma ihåg att vi har över 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige och att en knapp miljon av detta har ett formellt skydd (t ex som nationalpark eller naturreservat), så att skydda ytterligare 150 000 hektar är inte tillräckligt. De ytterligare 200 000 hektaren ska enligt förslaget vara frivilliga avsättningar, d v s skogsbolagen bestämmer i stort sett själva vilken mark de vill skydda och på vilket sätt. När jag frågade Bucht om han hade planer på att ställa kvar på dessa avsättningar (jag har förstått att det var just sådana förslag som utredaren Riberdahl på gång) ekade svaret tomt.

Sven-Erik Bucht påstod också att det var jag som hade sagt att han tyckte att arealbaserade mål var mindre viktiga, inte han. Det är väl bra om han nu står upp för att det är viktigt att när vi talar om skydd av skog talar i termer av arealer, d v s ytor som är mätbara både i omfång och innehåll. Men det var faktiskt Bucht själv som ifrågasatte areal/volymbaserade mål. Så här stod det i TT-intervjun från den 31 augusti i somras:

Landsbygdsminister Bucht tror också att ett mål ensidigt inriktat på att skydda så stora områden som möjligt är mindre bra.
– Jag tror att i diskussionen om hur man verkligen ska göra för att bevara rödlistade arter är inte volymskydd rätta svaret på alla frågor, i många andra fall måste det handla om att utveckla ny teknik, säger Bucht.

Ingen är gladare än jag om landsbygdsministern nu backar från den positionen och vill skydda mer skog. Men det är resultatet som räknas därför får vi fortsätta att trycka på för ett hållbarare skogsbruk och för ökat skydd.

Min interpellation kan läsas här.

Hållbar gruvpolitik

Gruvbolagen måste ta ett större ekonomiskt och ekologiskt ansvar, inte minst för att kunna återställa och sanera mark efter mineralutvinning. Miljöbalken måste stärkas för att kraven ska kunna bli tydligare och bättre på gruvindustrin. Vi behöver helt enkelt en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar mineralutvinning i Sverige. Mineralersättningen (ibland kallat gruvskatten) måste höjas. Dessa krav tar vi upp i vår motion till riksdagen med anledning av Riksrevisionens granskning av gruvbolagens hantering av gruvavfall (hela vår mineralpolitik tas alltså inte upp i motionen).

Debatt och beslut i riksdagen under våren. Läs motionen här: gruvavfall_motion_V

Biologisk mångfald – tal

Idag har vi i riksdagens kammare debatterat biologisk mångfald. Nedan mitt anförande.

 

Biologisk mångfald, MJU11, tal riksdagen
Vi människor är helt beroende av naturen och den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är inte bara något vi uppnår genom att hägna in naturen och skydda de arter och biotoper som finns därinnanför. Än viktigare är att naturen som helhet måste få ett bättre skydd. Alla delar av vår natur måste leva; våra skogar, berg, sjöar, floder och hav. Och här är artrikedom och biologisk mångfald helt avgörande. Det här är egentligen inga nyheter. Vi har t ex satt upp 16 s k miljökvalitetsmål för att vi noggrant ska kunna följa hur naturen mår och att vi ska kunna vidta åtgärder så att vi hamnar på rätt kurs. Idag ligger vi tyvärr inte på rätt kurs. Naturvårdsverket bedömer att vi i nuläget endast kommer att nå 2 av 16 miljömål till 2020 med nuvarande beslut och styrmedel. Det s k generationsmålet, som att lösa dessa långtgående problem inom en generation, är långt ifrån inom räckhåll. Jag är glad över att Vänsterpartiet och regeringen nu har fått igenom en budget som innebär de största satsningarna på naturvården på flera decennier.

Men mer behöver göras. Och vi vet ganska väl vad.

I det här betänkandet refereras både förslag från Miljömålsberedningen och Naturvårdsverkets rapport från i fjol; ”Styr mot miljömålen” (NV 6666). Vad det gäller den senare finns det massor med konkreta förslag på åtgärder och styrmedel som regeringen och riksdag skulle kunna fatta beslut om för att se till att vi hamnar på rätt kurs. Intressant är att många av förslagen handlar om åtgärder på andra politikområden än miljöpolitiken. För de har de stöd i regeringens skrivelse om generationsmålet (2013/14:145) som konstaterar att ”miljöfrågorna inte betraktas som områden för sig utan som delar av alla politikområden”. Miljöarbetet måste alltså in i alla politikområden; in i bostadspolitiken, försvarspolitiken, kulturen och inte minst in i finanspolitiken; in i ekonomin. Därför föreslår rapporten saker som nya skatter på det som smutsar ned (ex vis en flygskatt), att miljöskadliga subventioner ska fasas ut, krav på att investerare – t ex våra AP-fonder – ska redovisa investeringarnas effekter i utsläpp av växthusgaser, att skolan ska arbeta mer med hållbarhetsfrågor och mycket annat. Naturvårdsverkets rapport tar också upp mer kända förslag som en översyn av Skogsvårdslagen, ett överlag hänsynsfullare skogsbruk, bättre tillämpning av Miljöbalkens andra kapitel och att vi borde stärka miljöinslagen i Landsbygdsprogrammet.

Som vi kan höra: Vi har en enorm utmaning; vi når inte våra miljömål – men vår expertmyndighet har också lämnat konkreta förslag till en väg framåt. I det här betänkandet konstateras att regeringen fortfarande bereder rapporterna från Naturvårdsverket och Miljömålsberedningen. Men vi skriver 2016 nu. Snart är det 2020. Ska vi uppfylla våra 16 miljömål behövs besluten fattas här och nu.

På tal om frågor som bereds hos Regeringskansliet. Det här betänkandet tar också upp överenskommelsen i Nagoya, Japan, 2010 om biologisk mångfald. Man kan säga att världens länder där på FN-mötet enades om en räddningsplan för planeten och den biologiska mångfalden.

Enligt Nagoyaplanen måste allt jord-, vatten- och skogsbruk bedrivs hållbart. 17 procent av vår landareal och 10 procent av havsytan ska skyddas till år 2020 enligt överenskommelsen i Nagoya. Och här har Sverige en bra bit kvar. Där välkomnar jag att utskottet nu konstaterar att regeringen ska komma med ett konkret förslag om att införa det s k Nagoyaprotokollet i svensk lag. Det handlar om att få regler på plats som tydliggör hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Det är en viktig fråga inte minst för utvecklingsländerna som förfogar över stora delar av dessa genetiska resurser. Men jag vill påpeka om att klimat- och miljöminister Åsa Romson svarade mig redan i november 2014 att denna lagstiftning skulle vara på plats senast 2015, alltså i fjol. Så nu förväntar jag mig att detta kommer i mars, alltså denna månad. Inga fler förseningar, tack.

Är det inte märkligt, och en smula nedslående, att det numera bara är Vänsterpartiet som står upp för en rovdjurspolitik med respekt för livskraftiga populationer, gällande rätt och människorna som lever i glesbygden? Alla ni andra partier vill göra gällande att vi kan ha en storskalig licensjakt på vargar när ni vet att vargen är en hotad art i Sverige, strikt skyddad i Bernkonventionen och i EUs art- och habitatdirektiv. Vargen finns upptagen på Artdatabankens rödlistade arter, d v s arter som är hotade. Alla ni andra partier vet också att en licensjakt på vargar är i strid med våra internationella åtaganden i FN och EU om biologisk mångfald. Vi vill väl att tigrar, noshörningar och snöleoparder ska skyddas i andra länder? Varför ska då inte vi i Sverige, som har fantastiska möjligheter, också ta vårt ansvar och skydda en mycket sårbar art? Vi vet också att vargen inte kan sprida sig naturligt och fortplanta sig naturligt. Hade det varit fallet hade saken varit i en annan dager. Det är de frågorna vi tar upp i våra reservationer 2 och 5.

Det är tråkigt att rovdjurfrågor är något som polariserar i Sverige. Tvärt om borde vi vara stolta över att vi är ett land med vildmark och där rovdjur kan leva. Självklart ska vi också göra mer för att förebygga och motverka rovdjursangrepp på tamdjur. I innevarande budget anslås mer pengar, och det är bra. Men jag tror på bredare lösning för att komma tillrätta med rovdjurspolitiken i Sverige. Förslag i den riktningen kom 2013 från den dåvarande Vargkommittén, som hade bred uppslutning både från naturvårdare till jägare. Man föreslog bl a öka ersättningarna för rovdjursskador, fler skadeförebyggande åtgärder överlag, begränsning av den illegala jakten, en genetisk förstärkning av vargstammen, förenklad skyddsjakt, som några exempel. Men tyvärr valde den dåvarande borgerliga regeringen inte att förvalta det breda upplägget. Och dessvärre fortsätter S-MP-regeringen att gå i samma fåra. Det är dags för ett omtag i rovdjurspolitiken.

Jens Holm (V)

Vattenfall – sluta gör dåliga affärer

Vattenfall är i full färd att försöka sälja sina tyska brunkolskraftverk i Tyskland. Och det håller på att gå precis som vi varnade för. Priset blir inte bara lägre än aviserat, det håller på att utvecklas till en katastrofal förlustaffär av NUONska mått. De potentiella köparna är bara intresserade av maximal profit och vill kunna driva verken vidare, med fortsatta gigantiska utsläpp av växthusgaser. Det kan inte vara en ansvarsfull hållning vare sig för klimatet eller ekonomin att sälja.

Därför tycker jag att det är så uppenbart att det enda rimliga i det här läget borde vara att regeringen ger Vattenfall i uppdrag att inte gå vidare med den här, för ekonomin och klimatet, katastrofaffären, utan verka för en successiv avveckling av bolagets tyska brunkolsinnehav. Jag tog upp den frågan (scrolla fram 45 min) med statsminister Stefan Löfven i torsdags. Av svaret att döma är det uppenbart att vi får fortsätta att driva frågan.

På tal om Vattenfall. Ni kanske kommer ihåg att Vattenfall för några år sedan stämde staden Hamburg med en s k ISDS-mekanism i det Internationella energifördraget som grund? Hamburg krävde att Vattenfall skulle ta ett större miljöansvar för floden Elbe vid kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Detta tyckte Vattenfall var att likställa med en expropiering heller hur de nu resonerade. Och man vann mot Hamburg och kan nu använda floden för att kyla ned hetvatten från kolkraftverket. Men nu drar EU-kommissionen Tyskland inför EU-domstolen för Moorburgkraftverkets kraftigt negativa påverkan på floden Elbe. Vad ska väga tyngst; Vattenfall och hänvisningen till Investor State Dispute Settlement-mekanismen eller miljön? Det ska bli intressant att följa.

Levande skogar

Hur får vi ett hållbarare skogsbruk? När kommer regeringen att stärka Skogsvårdslagen? Hur kan den statligt ägda skogen brukas hållbarare. Kort och gott, hur kan vi leva upp till Miljömål nr 12 ”levande skogar”? Jag har lämnat över en interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson. Hoppas på debatt i riksdagen inom kort. Läs den nedan.

Levande skogar
Interpellation till klimat- och miljöminister Åsa Romson
Riksdagen har beslutat att vi ska lösa våra miljöproblem nu och inte lämna över dem till kommande generationer. I Naturvårdsverkets uppföljning av våra 16 miljökvalitetsmål konstateras beträffande Levande skogar att för flera skogstyper är bevarandestatusen otillräcklig och många skogslevande arter är hotade. Kvaliteten och omfattningen av åtgärder för att motverka habitatförlust och fragmentering behöver öka. Många identifierade värdekärnor saknar skydd. Det största hotet för de rödlistade arterna kommer från avverkning av biologiskt rika skogar, främst gamla skogar med lång kontinuitet. Naturvårdsverket bedömer att det inte är möjligt att nå målet Levande skogar till år 2020 med i dag beslutade eller planerade styrmedel.

För Vänsterpartiet är det tydligt att skyddet av skogsmiljöer med höga naturvärden måste intensifieras och att den hänsynen måste stärkas inom skogsnäringen. Det var därför med tillfredställelse som Vänsterpartiet tillsammans med regeringen lade en budgetproposition för 2015 där ambitionen var att miljöhänsynen i den brukade skogen skulle öka samt att skogsvårdslagstiftningen behöver skärpas och preciseras. En översyn av skogsvårdslagstiftningen aviserades bl.a. för att klara miljömålen. Våra gemensamma budgetförslag har också inneburit kraftigt ökade anslag för skydd och skötsel av värdefulla skogar och hotade arter i jämförelse med den borgerliga regeringens ambitioner på området.

Det är uppenbart att ytterligare åtgärder behövs för att bromsa den utarmning som sker i våra skogar. I budgetpropositionen för 2016 tydliggörs de nuvarande problemen. Där framgår att vid 17 procent av avverkningarna bedöms avverkningen ha haft stor negativ påverkan på en hänsynskrävande biotop. Andelen avverkning med stor negativ påverkan på hänsynskrävande biotoper var mellan 9 och 10 procent i början av 2000-talet. Skogsstyrelsens utvärderingar av miljöhänsynen i skogsbruket visar på brister i skogsbrukets miljöhänsyn. Det statliga skogsbruket ska vidare vara ett föredöme för ett hållbart skogsbruk. I propositionen konstateras också att Naturvårdsverket bedömer att den totala arealen oskyddade värdekärnor kan uppgå till 1,3-1,5 miljoner hektar produktiv skogsmark nedanför den fjällnära gränsen.

Även på statligt ägd skogsmark sker avverkning av skyddsvärda skogar. Vänsterpartiet anser att det bör vara en självklarhet att statligt skogsinnehav ska förvaltas med höga naturvårdsambitioner för att nå våra miljömål. Sveaskog har en jämförelsevis ambitiös miljöpolicy men trots detta har skyddsvärda skogar avverkats.

Förutom att åtgärder för stärkt miljöhänsyn och ökat skydd ökar möjligheterna att nå miljömålet Levande skogar så skulle det ge positiva effekter på en rad andra miljömål. Det skulle dessutom stärka skogens attraktion för rekreation och turism. Turismen i Sverige har en kraftig tillväxt och våra skogar och dess kvaliteter är av betydelse för bilden av Sverige som attraktivt turistmål. Enligt Tillväxtverket senaste kartläggning av internationella gäster uppgav nästan tio procent att man vandrat i skog eller berg under sin vistelse i Sverige 2014. Enligt Naturvårdsverket noterar våra 29 nationalparker nästan 2,5 miljoner besök, varav ungefär hälften är utländska besökare. I Finland har man arbetat aktivt för att utveckla ekoturismen kopplat till nationalparkerna och enligt siffror från Finland omsätter turismen enbart i de finska parkernas närområde närmare 1,2 miljarder svenska kronor och bidrar med 1 256 årsarbeten. Motsvarande beräkningar från Sverige saknas dock.

Med anledning av ovannämnda vill jag ställa följande frågor till ministern:
Avser ministern ta initiativ för att en översyn inom kort genomförs för att stärka miljöhänsynen i skogsvårdslagstiftningen?

Avser ministern verka för att i direktiv till ovannämnda översyn pröva möjligheterna att lyfta in skogsvårdslagens bestämmelser i miljöbalken?

Avser ministern vidta åtgärder som säkerställer att Artskyddsförordningen tillämpas inom skogsbruket?

Avser ministern verka för att ett moratorium/interimistiskt beslut om stopp för avverkningar i värdekärnor tills en strategi är framtagen för hur dessa ska skyddas?

Avser ministern verka för att statligt ägd skog förvaltas hållbart utan avverkning av värdekärnor?

Jens Holm (V)

Eko-ekorapporten

Nu är vår rapport eko-eko äntligen färdig; om hur Vänsterpartiets ekonomiska politik ska gå hand i hand med vår ekologiska. Vi har varit en arbetsgrupp som arbetat med denna rapport i drygt tre år. Fantastiskt att den äntligen är klar. Nu hoppas vi att rapporten diskuteras i och utanför partiet. Till kongressen, maj 2016 är det tänkt att ett omställningsprogram, med rapporten som grund, ska antas. Men först en rejäl debatt!

Ladda ned rapporten här: Politik_for_en_rodgron_omstallning_Slutrapport_Ekoeko

De som ingår i eko-ekoarbetsgruppen är: Anna Hövenmark (sammankallande), Jens Holm, Ulla Andersson, Rikard Warlenius, Emma Wallrup, Marie Engström, Erik Berg och Mikael von Knorring. Anna Persson har varit vår sekreterare.

Sviker regeringen Ojnareskogen?

För en dryg vecka frågade jag miljö- och klimatminister Åsa Romson om när regeringen väntas fatta beslut om skydd för Bästeträsk på Gotland, där Ojnareskogen ligger. Mark- och miljööverdomstolen meddelade i april i år att man ställer in slutförhandlingarna om företaget Nordkalks ansökan om kalkbrott i området. Naturvårdsverket har presenterat förslag för regeringen om bildande av en nationalpark i området. Skulle en nationalpark bildas skulle domstolen knappast kunna fatta beslut om ett storskaligt kalkbrott. Därför valde domstolen, klokt nog, att invänta regeringens svar.

Jag har precis fått svar från Åsa Romson. I ett långt svar redogör hon för processen kring Ojnare. Jo, den börjar jag känna mig bekant med vid det här laget. Men den fråga jag ville ha svar på, nämligen när regeringen tänker fatta beslut om Naturvårdsverkets förslag duckar hon för. Hon skriver:

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Det här är minst sagt oroväckande. Varför kan ministern inte ge ett tydligare besked? Hon har haft elva dagar på sig.

Och det är SMP-regeringen som helt och hållet äger frågan. Det konstaterade Åsa Romson redan 2012 då hon i en debatt med dåvarande miljöministern Lena Ek i Sveriges Radio (31/8-12) underströk att regeringen skulle kunna skydda Ojnareskogen med ett enkelt regeringsbeslut:

”Du borde i dagsläget utpeka detta till ett skyddat område. Varje dag på den här regeringens bord har ju möjligheten funnits att skydda området och det kanske är någonting som ni borde ha funderat på.”

Tänker verkligen Åsa Romson och regeringen svika Ojnareskogen och öppna för ett storskaligt kalkbrott med konsekvensen av att denna unika skog skövlas och att vattnet på norra Gotland äventyras för oöverskådlig framtid? Tänker regeringen svika gotlänningarna, alla de tusentals som kämpar för skogen, ja skogen själv som behöver skyddas?

Jag hoppas verkligen inte det, men svaret jag fått idag gör mig orolig…

Nedan min fråga, längre ned Åsa Romsons svar.

Fråga 2014/15:644 Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
av Jens Holm (V) till Klimat- och miljöminister Åsa Romson (MP)
På Gotland finns naturtyper som tillhör Sveriges absolut mest artrika områden. Det nuvarande skyddet av dessa områden är i dag bristfälligt och ett antal befintliga Natura 2000-områden hotas dessutom av verksamheter som kan skada naturvärdet. Vår bedömning är att åtgärder skyndsamt behöver vidtas av regeringen för att stärka naturskyddet. Inte minst gäller detta den uppmärksammade Ojnareskogen i närheten av Bästeträsk på norra Gotland.

I mars i år lämnade Naturvårdsverket till regeringen förslag på att naturområdet Bästeträsk skulle utvidgas och även omfatta Ojnareskogen i bildandet av ett Natura 2000-område. I Naturvårdsverkets förslag i maj i år på ny nationalparksplan – för genomförande 2015-2020 – ingår även detta område som prioriterat objekt i planen. Området beskrivs som vildmarksartat och är det största och främsta området i sitt slag och unikt i ett europeiskt perspektiv. Naturvårdsverket bedömer att behov av skydd i form av nationalpark är mycket angeläget sett till områdets omistliga och unika naturvärden. För några dagar sedan fick Naturvårdsverket ytterligare anledning att informera regeringen om angelägenheten att vidta åtgärder för naturskyddet. Naturvårdsverket har genom egna undersökningar kunnat konstatera att Nordkalks och SGU:s rapporter i samband med ansökningar om stenbrott visar stora brister. Myndigheten bedömer att berggrunden är mycket mer uppsprucken än vad som tidigare framkommit. Om Nordkalks täkt skulle bli verklighet skulle oåterkalleliga skador ske på intilliggande Natura 2000-område. Detta innebär att skydd av Bästeträsk som helhet är nödvändigt och att delar inte kan undantas utan att övriga delar påverkas negativt. Utvinning av kalk i detta område kan med andra ord inte förenas med intakta unika naturvärden. Vänsterpartiet har länge förväntat sig att regeringen tar initiativ för att skydda Ojnareskogen. Som miljöministern konstaterade redan 2012 i en radiointervju finns det varje dag möjlighet för en regering att skydda området.

Med anledning av ovan nämnda vill jag fråga klimat- och miljöminister Åsa Romson:

När bedömer ministern att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Dnr M2015/2451/Nm Miljö- och energidepartementet
Klimat- och miljöministern samt vice statsministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2014/15:644 av Jens Holm (V) Skyddet av Ojnareskogen och Bästeträsk
Jens Holm har frågat mig när jag bedömer att regeringen kommer att ge besked om sin bedömning av inkomna förslag om skydd av Bästeträsk?

Att ge ökat skydd åt värdefull natur är en angelägen fråga för regeringen.

Genom vårt medlemskap i EU följer en skyldighet att införliva de unionsgemensamma naturvårdsdirektiven om bevarande av arter, naturtyper och fåglar. Direktiven styr hur medlemsländerna ska utse och arbeta med det europeiska nätverket Natura 2000.

Norra Gotland hyser mycket värdefulla naturområden med naturvärden som bidrar till turismnäringen på Gotland. Flera av dessa ingår i det europeiska nätverket Natura 2000. För att möta resultat från Europeiska kommissionens utvärdering av den svenska delen av Natura 2000-nätverket samt för att identifiera nationella brister i nätverket gav regeringen i januari 2014 i uppdrag till länsstyrelserna att lämna förslag till nya Natura 2000-områden och kompletteringar av redan föreslagna områden. Länsstyrelsernas uppdrag med att utse förslag till nya områden och förslag på kompletteringar av befintliga områden skulle ske enligt Naturvårdsverkets riktlinjer med hjälp av de kriterier som anges i artikel 4 i art- och habitatdirektivet (dvs. kriterierna i bilaga 3 till nämnda direktiv). Enligt direktivet är det endast vetenskapliga kriterier som ska ligga till grund för urvalet av områden i nätverket. I riktlinjerna framgår också hur länsstyrelserna ska arbeta med kontakter med berörda markägare.

Uppdraget skulle redovisas till Naturvårdsverket senast den 27 mars 2015. Länsstyrelsen på Gotland redovisade sin del av uppdraget till Naturvårdsverket den 17 mars. Naturvårdsverket överlämnade en del av redovisning som rör Gotlands län till regeringen den 27 mars och för resterande län i Sverige den 26 maj.

Regeringen gör nu en bedömning av inkomna förslag och kommer därefter besluta om att föreslå nya och justerade Natura 2000-områden till EU-kommissionen.

Stockholm den 17 juni 2015

Åsa Romson