Biobränsle och klimat- och miljömålen

Mer eller mindre biobränsle? Hur skydda skogen och den biologiska mångfalden? Hur ska ni ha det i S/MP-regeringen. Ser mycket fram emot denna debatt med miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), fre 28/5. Läs min interpellation här eller nedan.

Biobränsle och klimat- och miljömålen
Interpellation 2020/21:666, 2021-04-22 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Dagens Nyheter har i flera artiklar avslöjat hur svensk användning av bioenergi leder till att skog avverkas både i Sverige och i andra länder. I artiklarna har det också framkommit att utsläppen från bioenergiverksamheten inte redovisas i den officiella svenska statistiken. Detta speglar något Vänsterpartiet länge varnat för, nämligen regeringens stora tilltro till biobränslen som ett sätt att nå snabba utsläppsminskningar. Med regeringens förslag baserat på färdplanerna för fossilfritt Sverige samt reduktionsplikten för flyg och bensin och diesel väntas biobränsleanvändningen öka ännu mer. Till Dagens Nyheter säger Miljöpartiets klimatpolitiska talesperson Lorentz Tovatt:

”I Sverige i dag har vi fem miljoner bilar, värmeproduktion och industriella processer som är utformade på ett visst sätt. Där vill vi ha bort det fossila och då kan andelen bioenergi öka. Men energimängden ska inte få öka på totalen – den ska minska.”

Bioenergi kan produceras på olika sätt. I dagsläget importerar Sverige den största delen av biobränslet. Det är inte hållbart. Men det är inte heller hållbart att tro att denna import kan ersättas av biobränsleproduktion med den svenska skogen som källa. Lägg därtill den förväntade kraftiga ökningen när färdplanerna ska realiseras. Dessutom har riksdagen antagit 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett bland flera mål som påverkas av hur vi brukar skogen. Trenden för att uppnå miljömålet Levande skogar är negativ, och Sverige når endast ett av våra sexton miljömål. Vi måste prioritera bättre, arealen skyddad skog måste öka och miljöhänsynen måste förbättras. Centralt i detta är att vi måste anlägga ett landskapsperspektiv på hur vi nyttjar skogen samtidigt som livsmiljöer för hotade arter bevaras. En utgångspunkt skulle kunna vara att endast restprodukter från skog och jordbruk samt från vårt avfall får användas för att producera biobränsle. Därutöver kan man nyttja den biomassa som frigörs när man ur naturvårdssynpunkt gör röjningar i syfte att bevara hotade djur- och växtarter.

Ingen annan regeringsföreträdare vill svara på Dagens Nyheters frågor.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att verka för att införa nya åtgärder eller styrmedel för att stärka miljöhänsynen inom våra näringar för att motverka att ökad användning av biobränslen ytterligare försvårar våra möjligheter att nå våra nationella miljökvalitetsmål?
Avser ministern att vidta åtgärder för att tydligare redovisa de utsläpp av växthusgaser som kommer från biobränsle?

Regeringen överger miljömålet Levande skogar

Jag skriver tillsammans med min kollega Elin Segerlind (V) om hur vi ska kunna få mer levande skogar. Detta inte minst genom ett större gemensamt ansvar genom statliga Sveaskog. Läs hos Altinget eller nedan.

Regeringen överger miljömålet Levande skogar
Altinget, 2021-02-09

Över 2 000 skogslevande arter befinner sig i Sverige på rödlistan, det vill säga att de är hotade eller har kraftigt minskat. Deras framtid är osäker och den enskilt största orsaken till detta är det intensiva och ohållbara skogsbruket.

Trots att många hotade arter saknar livsmiljöer fortsätter skogar med höga naturvärden att avverkas. Inte ens svenska statens ägande av skog förmår vara lyhört för att värna social hänsyn, biologisk mångfald eller renbetesmarker i nödvändig utsträckning.

“Frihet under ansvar”
Sedan flera decennier tillbaka bygger den svenska skogspolitiken på frihet under ansvar och skogsvårdslagen säger att hänsynen till miljö ska väga lika tungt som produktionsintressen. Sverige når dock vare sig miljömål om Levande skogar eller internationella åtaganden om att bevara biologisk mångfald.

För Vänsterpartiet är det uppenbart att i stora delar av dagens skogsbruk går vinstintresset före miljöhänsynen i skogsbruket. För att Sverige ska uppnå ett hållbart skogsbruk krävs, precis som för andra verksamheter, regleringar och styrmedel för att stärka den miljömässiga och sociala hållbarheten i skogsbruket.

Saknas miljöhänsyn i skogsbruket
Nuvarande S-MP-regering väljer i stället att öka tempot för att fortsätta in på den väg som leder oss längre från miljömål och internationella åtagande. Man har inte föreslagit några åtgärder för att stärka miljöhänsynen i skogsbruket utan väljer i stället att ta fram en utredning för att stärka frivillighet och äganderätt.

Skogsutredningen föreslår bland annat att skydd av skog huvudsakligen ska ske genom frivilliga initiativ och inventering för att finna och registrera skogar med höga naturvärden, den så kallade nyckelbiotopsinventeringen, ska upphöra.

Viktigt för framtiden
Låt oss vara tydliga. Vänsterpartiet är varken emot privat äganderätt i skogen eller inslag av frivillighet inom skogsbruket. Men hur våra skogar brukas är enligt vår uppfattning en angelägenhet för oss alla och kommande generationer.

Fungerande ekosystem och bevarad biologisk mångfald är grunden för vår framtida välfärd. I den mån skogen kan bidra till att motverka klimatkrisen måste det ske inom ramen för ekosystemens bärkraft med bevarad biologisk mångfald.

Regleringar behövs
När skogsbolagen verkar för minskade ambitioner att skydda skog och för ökade arealer produktionsskog som ett sätt att lösa klimatkrisen, är det inte ett hållbart samhälle de försöker bygga i första hand. Det är ökad ekonomisk lönsamhet som de strävar efter.

För att värna ett hållbart skogsbruk, för både biologisk mångfald och klimat, behövs regleringar. De skogsägare som bedriver god miljöhänsyn i skogsbruket ska inte missgynnas ekonomiskt i jämförelse med de som frivilligt väljer att sänka ambitionerna på grund av bristande regelverk.

Vänsterpartiets förslag
Om S-MP-regeringen verkligen menar allvar med att våra miljömål ska nås, biologiska mångfalden bevaras enligt internationella åtaganden, och att även skogens sociala och kulturella värden ska bevaras, så borde de lyssna på Vänsterpartiets förslag:

Stoppa avverkning av skogar med höga naturvärden. Sveriges trovärdighet inom det globala arbetet för att bevara biologisk mångfald är urholkat. Skogar med höga naturvärden fortsätter att avverkas trots att utarmningen av biologisk mångfald inte har bromsats. Lagstiftning bör tas fram som förhindrar avverkning av dessa skogar och de statliga anslagen för att ersätta skogsägare bör höjas.

Stärk regleringen för ökad naturvårdshänsyn inom skogsbruket. Den generella miljöhänsynen inom skogsbruket behöver tydligare regleras och alternativa skogsbruksmetoder stimuleras. Miljöhänsynen bör stärkas genom att effektiva sanktionsmöjligheter införs för brott mot hänsynsreglerna. En nationell målsättning för areal kalhyggesfritt skogsbruk bör införas och lagstiftning bör begränsa hur stora kalhyggen får vara.

Se över skogspolitiken för att nå våra miljömål. En översyn av skogspolitiken bör genomföras för att stärka uppfyllelsen av våra miljökvalitetsmål och för att uppnå hållbart nyttjande av naturresurser.

All statlig skog bör ha hållbart brukande som främsta mål. Det statliga ägandet av skogsområden bör samlas i ett bolag. Det nya skogsbolaget bör ha ett hållbart brukande av skogens resurser, inte avkastning, som främsta mål. Dagens vinstkrav gör det svårt för ett statligt bolag eller en statlig förvaltare att avstå produktiva skogar till andra intressen. I de fall där trakthyggesbruk med kalhyggen står i konflikt med andra intressen bör Sveaskog använda sig av andra lämpliga brukningsmetoder.

Stärk tillgängligheten till tätortsnära skogar. Skogen på de flesta håll i landet är vår viktigaste friluftsmiljö. Skogar i och nära tätorter lockar människor i alla åldrar till lek, rekreation och naturupplevelser. Enligt studier tycks människor trivas i skogar där man ser stor variation i struktur, trädslag och ålder. Ju äldre och större träden blir i en skog, desto mer bidrar de positivt till skogsupplevelsen. Studier i Sverige och utomlands visar att skillnaden i folkhälsa till följd av socioekonomisk status minskar i områden med god tillgång på gröna miljöer. Sverige bör anta nationell målsättning för skydd av tätortsnära skogar och stärka lagstiftningen för att värna skog med särskilt höga värden för rekreation och friluftsliv.

Elin Segerlind (V)
Riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

UNFCCC och biobränsle

Idag har jag debatterat ett svenskt klimatåtagande till FNs klimatkonvention, UNFCCC, och risken för att den ökade efterfrågan (som en följd av regeringens politik) på biobränsle kan hota biologisk mångfald, levande skogar i synnerhet. Fick jag några bra svar från klimatminister Isabella Lövin (MP)? Det kan diskuteras, men jag ser iaf fram emot att regeringen innan årsskiftet kommer att skicka in en svensk klimatstrategi till UNFCCC (dock inte ett eget klimatbidrag, som är en annan sak).

Jag är dock mycket oroad för den stora användningen av biobränsle som regeringens färdplaner för fossilfrihet, reduktionsplikten och andra delar i klimatpolitiken kan medföra. Där fick jag inte några betryggande svar från ministern.

Här kan du se debatten om svenskt klimatåtagande till UNFCCC.

Här kan du se debatten om biobränsle och värnandet av skogen.

Varifrån ska biobränslet komma?

Riksdagens utredningstjänst (RUT) har just levererat svar på mina frågor kring den s k reduktionsplikten och hur mycket biobränsle som detta väntas medföra. Reduktionsplikten innebär att biobränsle ska blandas i de fossila drivmedlen bensin och diesel. Inblandningen ska successivt öka och 2030 väntas 28 procent (idag 4,2 procent) av bensinen bestå av förnybart och 66 procent (idag 21 procent) av dieseln. Även flyget har fått en reduktionsplikt där 27 procent förnybar andel ska blandas i bränslet till 2030.

Reduktionsplikten är regeringens viktigaste verktyg för att minska utsläppen från transportsektorn och för att nå målet om minskade utsläpp med 70 procent till 2030.

Enligt RUT kommer det behövas ungefär 37 – 58 TWh biobränsle för att tillmötesgå ambitionerna i reduktionsplikten. Idag används ungefär 20 TWh biobränsle och den absoluta merparten importeras som färdigt bränsle eller råvara. Den svenska transportsektorn förbrukade totalt 92 TWh bränsle under 2019. Tanken är att Sverige i framtiden ska göra sig oberoende av import av förnybara bränslen. I praktiken innebär det att de 37-58 TWh biobränsle som RUT menar behövs kommer att behöva produceras i Sverige. Det är en otrolig massa bränsle.

Lägg till det alla andra områden som också efterfrågar biobränsle, ex vis färdplanerna inom ramen för Fossilfritt Sverige. Där handlar det om 75 TWh biobränsle (en del inom ramen för reduktionsplikten, men inte allt) eller en ökning med drygt 80 procent. Det är en fråga jag för övrigt kommer att debattera med klimatminister Isabella Lövin (MP) nu på fredag. Trafikverket har i sitt inriktningsunderlag till ny nationell infrastrukturplan räknat ut att det kommer att behövas ytterligare 70 procent biobränsle till 2030 för att ställa om transportsektorn.

Och det viktigaste, vi vill öka den biologiska mångfalden i våra skogar och marker. Vi vill kunna skydda mer skog. Ska då samtidigt gigantiska arealer användas till biobränsleproduktion? Nej, det går inte ihop. Självklart kan vi producera en del förnybara bränslen, men då måste det göras hållbart och inte äventyra andra miljömål. Att använda restprodukter från skog och mark är utmärkt, likaså biogasproduktion baserad på vårta hushållsavfall. Men hur långt räcker det?

Så, frågan som fortfarande är obesvarad är: Varifrån ska biobränslet komma? Har regeringen någon strategi för biobränsleproduktion utan att våra andra miljömål äventyras?

Läs gärna rapporten från RUT:

Skog, biobränsle och regeringens politik för fossilfrihet

Nej, det går inte ihop om alla industrier ska få använda hur mycket biobränsle som helst. Nu är det dags för regeringen att prioritera. Jag förväntar mig att man värnar våra skogar och biologisk mångfald. Läs min interpellation om skogen och biobränslet till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan. Dessvärre blir inte debatten av förrän fre 4/12. Miljö- och klimatministern hinner inte debattera innan. Det är synd 😦

Skogen och biobränslet i färdplanerna för fossilfrihet
Interpellation 2020/21:93, 2020-10-29
Av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

Konsultbolaget Sweco har på uppdrag av Svenskt Näringsliv undersökt hur mycket el och biobränsle som skulle behövas för att förverkliga de färdplaner för fossilfrihet som hittills lämnats in till regeringen. Sweco konstaterar att det skulle behövas 86 procent mer bioenergi, eller 75 terawattimmar, än vad som i dag används. Gällande elen fordrar färdplanerna en 30-procentig ökning av elanvändningen, eller ytterligare 37 terawattimmar jämfört med i dag. Sweco gjorde sin rapport i början av 2019, och då hade nio färdplaner presenterats. Energibehovet är sannolikt betydligt mycket högre än vad som presenterades i Swecos rapport. SLU-forskaren Tomas Lundmark har tagit fasta på Swecorapporten och försökt uppskatta hur stort skogsbehovet skulle bli om färdplanernas önskan om biobränsle skulle verkställas. Hans rapporttitel sammanfattar slutsatsen: Skogen räcker inte – hur ska vi prioritera (Lundmark, SLU Future Forest, 2020:4).

Färdplanerna för fossilfrihet görs inom ramen för regeringens Fossilfritt Sverige och startades inför Paristoppmötet med det uppenbara målet att göra Sverige till ett av världens första fossilfria välfärdsländer. Arbetet leds av en samordnare på uppdrag av Miljö- och energidepartementet. I dagsläget har över 450 aktörer ställt sig bakom Fossilfritt Sveriges avsiktsdeklaration. Hittills har 21 färdplaner för fossilfrihet lämnats in till regeringen. Färdplanerna som lämnats in kommer från följande branscher: bergmaterialindustrin, betongbranschen, bygg- och anläggningssektorn, cementbranschen, dagligvaruhandeln, dagligvaruindustrin, digitaliseringskonsultbranschen, elbranschen, flygbranschen, fordonsindustrin personbilar, gasbranschen, gruv- och mineralbranschen, lantbruksbranschen, petroleum- och biodrivmedelsbranschen, sjöfartsnäringen, skidanläggningsbranschen, skogsnäringen, stålindustrin, uppvärmningsbranschen, åkerinäringen samt återvinningsindustrin.

Bioenergi kan produceras på olika sätt. I dagsläget importerar Sverige den största delen av biobränslet. Det är inte hållbart. Men det är inte heller hållbart att tro att denna import kan ersättas av biobränsleproduktion med den svenska skogen som källa. Lägg därtill den förväntade kraftiga ökningen när färdplanerna ska realiseras. Dessutom har riksdagen antagit 16 miljökvalitetsmål, där Levande skogar är ett bland flera mål som påverkas av hur vi brukar skogen. Vi måste prioritera bättre, arealen skyddad skog måste öka och miljöhänsynen måste förbättras. Centralt i detta är att vi måste anlägga ett landskapsperspektiv på hur vi nyttjar skogen samtidigt som livsmiljöer för hotade arter bevaras. En utgångspunkt skulle kunna vara att endast restprodukter från skog och jordbruk samt från vårt avfall får användas för att producera biobränsle. Därutöver kan man nyttja den biomassa som frigörs när man ur naturvårdssynpunkt gör röjningar i syfte att bevara hotade djur- och växtarter.

Det är uppenbart att branschernas behov av bioenergi inte räcker till. Färdplanerna är inlämnade till regeringen. Alla förväntar sig att regeringen gör en prioritering utifrån de planer som hittills lämnats in.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Hur avser regeringen att prioritera mellan nationell produktion av bioenergi och uppfyllandet av miljökvalitetsmålen Levande skogar och Ett rikt växt- och djurliv med utgångspunkt i de 21 färdplaner för fossilfrihet som lämnats in till regeringen?

Biologisk mångfald – anförande

Idag debatterar vi biologisk mångfald och naturvård i riksdagen. Nedan mitt anförande. Har kan du också se hela debatten.

Biologisk mångfald – anförande
Den här debatten handlar om de två betänkandena Naturvård och områdesskydd och Biologisk mångfald. Vad det gäller den biologiska mångfalden får jag ibland frågan, varför är det så viktigt med mångfald? Varför många olika arter? Räcker det inte med samma slags träd i skogen, gröna gräsmattor eller åkrar med blott en eller ett par grödor på? Nej, det räcker inte. Ju färre arter som finns desto bräckligare blir våra ekologiska system.

Några exempel:

a) Angrips en skog av en illasinnad insekt drabbas sannolikt endast ett fåtal av träden om variationen är stor, men risken är uppenbar för att hela granskogen slås ut om granbarkborren får gå lös på ett plantage.

b) Vilken skog klarar sig bäst vid ett extremväder, som en storm?; ett plantage med samma slags träd i räta rader eller skogar med en mångfald av olika växter? Plantagerna står sig här slätt när träden faller som plockepinn om olyckan är framme, något vi såg i och med stormen Gudrun 2005.

c) Utan insekter som pollinerar, d v s möjliggör för växter att fortplanta sig, skulle en stor del av det som vi idag tar för givet inte finnas; blommorna, frukten, bären, spannmålen och så vidare.

d) På och omkring en ek kan så många som tusen arter leva; lavar, svampar, insekter m m. Och eken och andra träd är helt avgörande för att underlätta markens vattenupptag när det regnar, att sänka temperaturen och ge skugga i våra städer heta sommardagar, och inte minst att binda koldioxid och skapa bättre lokal luft.

Med andra ord; den biologiska mångfalden är helt enkelt avgörande för våra liv och vår välfärd.

Som Stina Bergström (MP) anförde skulle ingen gå in i ett flygplan om var tionde komponent var borttagen i motorn, men det är precis det som vi gör med våra ekosystem. Av de drygt 60 000 arter (20 000 bedömda enligt rödlistan) som finns i Sverige är ungefär 2000 hotade, enligt Artdatabankens senaste genomgång. Trots offentligt satta mål om ökad biologisk mångfald, levande skogar, rikt växt- och djurliv har situationen inte förbättrats under tid. Även om arters förekomst naturligt förändras är det ohållbart med den utarmning som sker av människan idag.

Det kom en riktigt skrämmande forskarrapport från Tyskland förra året. Forskare hade studerat insekter i ett 60-tal naturreservat i Tyskland under 25 års tid, fram till dags dato. Deras slutsats var att 75 procent av insekterna hade försvunnit under den här tiden. ”En ekologisk världskatastrof”, beskrev en av forskarna det som och menade att utvecklingen kan vara lika illa i andra delar av världen. Världsnaturfondens ”Living Planet Index”  pekar åt samma håll; andelen ryggradsdjur har minskat med 60 procent sedan 1970, arter som lever i sötvatten har minskat ännu mer; med drygt 80 procent. Det här är konkreta exempel på det som forskarna kallar det sjätte massutrotandet av arter. Men när det tidigare varit naturgivna orsaker som lett till dödande av arter, t ex meteoriter, är det idag människan som bär ansvaret för utrotandet av djur och växter. Situationen är minst sagt akut och det är vi människor som bär det fulla ansvaret.

Det här är en skrämmande utveckling. Och när jag hör landsbygdsministern och borgerliga företrädare hylla det svenska skogsbruket som till stor del bygger på att skapa plantager av levande skogar blir jag djupt oroad. Jag blir också djupt oroad av de företrädare som tycker att vi kan sprida mer av kemiska bekämpningsmedel på våra åkrar. Jag blir också djupt oroad av de borgerliga partierna och SD som kraftigt vill minska anslagen till biologisk mångfald i statsbudgeten. Det här är inte att ta ansvar för mångfalden i vår natur. Tvärt om, det är att spä på den pågående utarmningen.

Det är svårt att inte fascineras av hur allt hänger samman i naturen. Hur sambandet inte är starkare än kedjans svagaste länk. Ta blommorna som till våren gör sig maximalt attraktiva för att biet och humlan just ska besöka deras blomma och säkerställa fortplantningen genom pollinering. Rosens kronblad är färgrika och inbjudande och blomman doftar oemotståndligt för pollinerarna. Det är en signal om ”här finns en belöning att hämta”, vilket biet också får i form av söt nektar och pollen. Utan insekter som pollinerar skulle vi få betydligt mindre av, eller ingenting alls av, det vi idag tar för givet; päron, äpplen, jordgubbar, raps och inte minst den stora prakten av blommor varje vår och sommar.

Biologisk mångfald må vara en fråga om blommor och bin, men det handlar än mer om grunden för vår existens på den här planeten. Därför är det så viktigt att ta ett politiskt ansvar för den här frågan; att stoppa massutrotningen av arter och att öka mångfalden i vår natur. Det är vad vi i Vänsterpartiet gör – vi sätter en levande planet med biologisk mångfald först. Exploatering och kortsiktig vinst får stå tillbaka. Utan biologisk mångfald – inget liv.

Förslaget om detta finns i vår motion som just bär namnet Biologisk mångfald (2017/18:1149) och som behandlas i dessa betänkanden. Jag vill härmed passa på att yrka bifall till vår reservation nummer 4, MJU9 om skydd av marina områden där vi vill öka skyddet av marina havsmiljöer till minst 20 procent av ytan.

Jens Holm (V)

Arbetet med nyckelbiotoper måste fortsätta

Skogsstyrelsens generaldirektör har stoppat inventeringen och registreringen av s k nyckelbiotoper i ett område från norra Värmland ända upp till Kiruna. Nyckelbiotoper är skogsområden av mycket högt naturvärde. Om man slutar att kartlägga dessa vet man inte heller vad som finns. Med andra ord, det finns en uppenbar risk för att områden med helt omistliga naturvärden kommer att omintetgöras av skogsbolagens maskiner. Tänker verkligen vår regering låta detta ske helt? Jag hoppas inte det. Därför tog jag upp frågan igår (21,10 min) med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht.

Jag har också gjort två interpellationer till samme Bucht och miljöminister Karolina Skog. Läs dem här och här.

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten

Skriver idag i Effekt om bottentrålning som måste stoppas och vikten av att överlag reglera fiske hårdare i synnerhet i marina reservat. Läs där eller nedan.

Stoppa bottentrålningen i de marina reservaten
Effekt, 2017-02-13
I höstas välkomnade miljöminister Karolina Skog att EU-kommissionen godkänt det svenska förslaget om fiskeförbud i betydande delar av det marina reservatet Bratten på västkusten. ”Jag hoppas att det här beslutet kan bli vägledande i liknande processer i framtiden”, sa miljöministern. Jag instämmer. Våra hav är hemmet för en mångfald av fiskar, fåglar, marina däggdjur, känsliga koraller och rev. Men mångfalden är hotad och det räcker inte med enstaka brandkårsutryckningar.

Sveriges målsättning är att minst 10 procent av våra havsområden ska vara skyddade till 2020 och enligt regeringen är målet uppnått. Det är ett bra steg på vägen. Men för de marina naturtyper som är särskilt skyddsvärda är läget fortfarande dåligt, och i Östersjön uppnår ingen av dessa naturtyper en gynnsam bevarandestatus. Skydd handlar sålunda inte bara om yta. Kvaliteten på skyddsområdet är avgörande för att vi verkligen ska kunna få levande hav med en rik biologisk mångfald.

I det här perspektivet är det märkligt att det faktiskt förekommer yrkesfiske i de flesta av våra marina skyddsområden, varav en stor del är bottentrålning. Under perioden 2011 – 2013 bottentrålades det i över 40 områden som är naturreservat eller Natura 2000-områden. Trålningsförbud råder endast i några enstaka skyddade områden och då bara i de mest känsliga delarna. Trots att det finns vetenskapligt stöd för att bottentrålning har stor påverkan på bottenmiljöer så sker detta i till exempel Kosterfjordens nationalpark, Norra Midsjöbanken och Väderöarna.

Både Havs- och vattenmyndigheten och Östersjöcentrum vid Stockholms universitet har lyft fram betydelsen av att reglera fisket noggrannare i våra skyddade områden. Ett stopp för bottentrålning skulle i det sammanhanget vara ett bra första steg. Men även helt fiskefria områden behöver inrättas så att fiskebestånden kan återhämta sig. Ett helt fiskefritt område skulle även vara ett värdefullt referensområde för hur fiskfaunan förändras över tid i områden där inget fiske sker.

Vänsterpartiet har föreslagit att Sverige ska förbjuda bottentrålning samt att Sverige även bör driva detta krav på EU-nivå. Vi ser också skäl att i övrigt stärka regleringen av fiske i våra skyddade havsområden samt att ett antal helt fiskefria områden inrättas. Trots att fiske är en av de mänskliga aktiviteter som har störst påverkan på känsliga arter och naturtyper i till exempel Östersjön så är fisket sällan begränsat i våra skyddade områden. Detta är en konsekvens av att förvaltningen av havsmiljö respektive fiske sker separat och med olika mål. För att uttrycka mig tydligt: Å ena sidan har vi en miljöminister som vill skydda mer, å den andra en landsbygdsminister som vill fortsätta att värna storskaligt fiske. Den logiska frågan infinner sig, vad vill egentligen regeringen?

Men båda ministrarna borde kunna vara överens om att bottentrålning i marina naturreservat inte ska vara tillåtet liksom att det borde införas fler helt fiskefria områden. Alternativet förskräcker; naturreservat där storskalig verksamhet får fortgå som vanligt. Så ser det dessvärre ut idag.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

P S Jag kommer nu att ha en interpellationsdebatt om bottentrålning i marina reservat. Interpellationen är ställd till miljöminister Karolina Skog, men hon valde att lämna över svaret till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Även det ett svar.

Fortsatt oklart om skydd av skogen

Idag debatterade skogspolitik med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S). Hur vi kan få mer biologisk mångfald i skogen, skydda mer skog och hur skogsbruket i sig kan bli hållbarare. Den direkta anledningen till min debatt var att Bucht i somras sparkade utredaren Charlotta Riberdahl som hade till uppgift att föreslå förbättringar av skogsvårdslagstiftningen samt Buchts utspel om att s k arealbaserade mål inom skogen inte var så viktiga.

Bucht lovade att en ny utredare skulle komma på plats så snart som möjligt samt att tidsfristen, den sista mars 2017 skulle hållas. Han sa också att han förväntade sig att utredningen skulle leda till en förbättrad miljöhänsyn i skogsbruket. Gott så.

Men Sven-Erik Bucht tycktes överlag mycket tillfreds med hur skogsbruket bedrivs i dagens Sverige. Inte ett ord om naturskogen som snabbt skövlas, hotade värdekärnor, hur biologisk mångfald ersättas med en enfald av plantager av gran och tall liksom den stora frustration/sorg som många upplever när en hel skog från en dag till en annan har förvandlats till kalhygge. Bucht talade också om att Sverige redan idag skyddar 16 procent av skogen (en kraftigt uppblåst siffra, enligt mig) samt att han trodde att målet om att skydda ytterligare 150 000 hektar (formellt/statligt skydd) samt 200 000 hektar s k frivilliga avsättningar (sådana som skogsägarna själva bestämmer över) skulle räcka för att uppnå våra mål i enlighet med det s k Nagoyaavtalet och miljömålen.

Det sistnämnda är anmärkningsvärt. Målet om att skydda 150 000+200 000 hektar togs under den borgerliga regeringens tid trots protester från oss rödgröna (vi i V reserverade oss), men nu verkar socialdemokraten Sven-Erik Bucht vara nöjd med det blygsamma målet. Anmärkningsvärt, som sagt. Man ska komma ihåg att vi har över 23 miljoner hektar produktiv skogsmark i Sverige och att en knapp miljon av detta har ett formellt skydd (t ex som nationalpark eller naturreservat), så att skydda ytterligare 150 000 hektar är inte tillräckligt. De ytterligare 200 000 hektaren ska enligt förslaget vara frivilliga avsättningar, d v s skogsbolagen bestämmer i stort sett själva vilken mark de vill skydda och på vilket sätt. När jag frågade Bucht om han hade planer på att ställa kvar på dessa avsättningar (jag har förstått att det var just sådana förslag som utredaren Riberdahl på gång) ekade svaret tomt.

Sven-Erik Bucht påstod också att det var jag som hade sagt att han tyckte att arealbaserade mål var mindre viktiga, inte han. Det är väl bra om han nu står upp för att det är viktigt att när vi talar om skydd av skog talar i termer av arealer, d v s ytor som är mätbara både i omfång och innehåll. Men det var faktiskt Bucht själv som ifrågasatte areal/volymbaserade mål. Så här stod det i TT-intervjun från den 31 augusti i somras:

Landsbygdsminister Bucht tror också att ett mål ensidigt inriktat på att skydda så stora områden som möjligt är mindre bra.
– Jag tror att i diskussionen om hur man verkligen ska göra för att bevara rödlistade arter är inte volymskydd rätta svaret på alla frågor, i många andra fall måste det handla om att utveckla ny teknik, säger Bucht.

Ingen är gladare än jag om landsbygdsministern nu backar från den positionen och vill skydda mer skog. Men det är resultatet som räknas därför får vi fortsätta att trycka på för ett hållbarare skogsbruk och för ökat skydd.

Min interpellation kan läsas här.