Öppet brev till Lena Ek

Sverige har fått en ny miljöminister, Lena Ek (C). Jag satt i EU-parlamentet samtidigt som Ek. Vi sprang på varandra rätt ofta i miljösammanhang. Vi förhandlade exempelvis om klimatpaketet och utsläppshandelssystemet. Med dess fel och brister var det den delen av klimatpaketet som ändå kanske blev den bästa.

Ibland tyckte vi lika, men alltför ofta svek hon och hennes partigrupp, de Liberala, miljön och klimatet. Alltför ofta satte Ek och liberalerna industrins och tillväxen före det som planeten och ekosystemen tillåter.

Men nu får Lena Ek en ny chans. Nu får Ek den viktigaste ministerposten för miljön och klimatet. Spännande. Jag har tidigare försökt fått klarhet från Carlgren och andra ministrar om ett antal internationellt relaterade miljöfrågor, men svaren har tyvärr alltför ofta varit av godag-yxskaftkaraktär. Så jag gör härmed ett nytt försök med Lena Ek:

1.  Överskottet av Sveriges utsläppsrätter, AAUs. Vad vill du, Lena Ek, göra med detta överskott? Ska det säljas, som Anders Borg enligt medieuppgifter har varit pådrivande för. Eller ska de annuleras, d v s inte användas? Väljer du det senare så blir svenska folkets klimatansträngningar verkliga. Väljer du att sälja sker det motsatta, en stor del av våra uppoffringar går bokstavligen upp i rök.

2. Intäkterna från utsläppshandeln. Enligt EUs utsläppshandelsdirektiv ska minst 50 procent av intäkterna gå direkt till klimatåtgärder. Men i regeringens budget, sid 31 fotnot 4, öronmärker man inte detta för klimatet. Man plöjer bara in intäkterna direkt in i statsbudgeten och finansierar vägbyggen och skattesänkningar. Lena Ek, du och jag förhandlade fram just formuleringen om att öronmärka minst 50 procent till klimatet. Kommer du nu se till att dessa pengar nu går till klimatet?

3. Ska EU skala upp sina klimatåtaganden? I EU-parlamentet var vi många som krävde att EU skulle gå från minskningsambitionen 20 procent till minst 30 procents minsknigar av växthusgaserna. Är du nu beredd, som miljöminister, att driva på EU för att man ska skala upp till minst 30 procentiga minsknigar?

4. Lena Ek, tycker du precis som jag, EUs klimatkommissionär Connie Hedegaard och en stor del av forskarsamhället, att användningen av billiga utsläppsrätter, CDM ska minimeras? Idag förlägger din regering mer än en tredjedel av utsläppsminskningarna i andra länder med s k CDM-projekt.

5. Behoven för klimatarbete i utvecklingsländerna är enorma. Enligt klimatkonventionen, UNFCCC, är det den rika världen som ska bistå den fattiga med nya klimatresurser. Flera kreativa förslag har lagts fram hur man ska kunna frigöra kapital till utvecklingsländerna. Här spelar andra länder, exempelvis Norge en pådrivande roll. Men Sverige har hittills varit helt passiv. Kommer du verka för att det tas fram ny additionell klimatfinansiering till utvecklingsländerna inför toppmötet i Durban senare i år? Hur mycket pengar kommer du avsätta? Vilka finansieringsmekanismer kommer du vara pådrivande för?

Om svar anhålles så fort som möjligt.

SvD, SvD2, DN, DN2

Bakom biffen

Snart ska jag debattera matens klimatpåverkan med LRF och landsbygdsdepartementet. Vilken spännande debatt det ska bli! Det finns få områden där klimatvinsterna kan bli så stora som inom området mat. Köttindustrin och boskapsuppfödningen – som jag talat om många gånger tidigare – står som bekant för nästan en femtedel av världens utsläpp av växthusgaser. Genom att minska köttkonsumtionen skulle vi göra stora klimatvinster.

Det kan låta tråkigt för alla de som äter mycket kött. Men det man ofta missar är allt annat spännande vi kan äta. Baljväxter, vegetariska biffar, grönsaker m m. Jag tror också att Sverige skulle kunna gå från att vara den nettoimportör som man är idag av livsmedel till att exportera mat till andra länder. Precis som några av forskarna på SLU tror jag att vi borde fokusera på att producera mer baljväxter. Dessa skulle sedan kunna förädlas till spännande vegetariska maträtter och sedan säljas som ny spännande klimatvänlig mat.

Tänk om svensk köttindustri kunde inse att de står inför samma omställning som oljebolagen. De senare måste gå från att producera energi av fossila råvaror till att producera energi med förnybara. Köttindustrin borde gå från att producera livsmedel med djur som råvara till att producera livsmedel med vegetabilier som råvara.

Inte så komplicerat egentligen. Beyond beef, bakom biffen. Ja, där finns mycket spännande att upptäcka.

Gör Arlanda Express tillgängligt för alla

Ett multinationellt bolag som gör mångmiljonvinster på hutlösa priser. Dessutom subventionerat av staten. Sker det i en korrupt bananrepublik? Nej, tyvärr sker det här och nu. Tåglinjen Stockholm-Arlanda drivs av företaget A-train. Får några år sedan fick de ett räntefritt lån från Riksgälden, d v s från staten. Varje år betalar staten, d v s vi, räntor motsvarande 30-40 miljoner kronor på lånet. A-train ägs sedan 2004 av ett australiensiskt riskkapitalbolag, Macquaire. De har hittills inte betalat ett öre i skatt till svenska staten. Vi betalar deras räntor.

Däremot gör de mångmiljonvinster. Vinster, som flyttas till skatteparadis. Inte ett öre betalas i skatt i Sverige. Den senaste redovisades i våras. Inte så konstigt att de gör stor vinst Arlanda Express har ju de i särklass dyraste priserna till en flygplats i hela Europa. 260 kronor för en enkel, vem har råd med det?

Är det inte tragiskt, är har vi en fin järnvägslinje. man har kapacitet att transportera nästan alla som idag reser till Arlanda flygplats, något som kraftigt skulle minska utsläppen, men det sker inte. Varför? För vi har en marknadsfundamentalistisk regering som till varje pris vill undvika gemensamt ägande.

Men att staten går in och subventionerar det privata bolaget? Att A-train inte betalar ett öre i skatt? Hur ser regeringen på det? Idag hade jag interpellationsdebatt med infrastrukturminister Catharina Elmsäter-Svärd. Jonas Sjöstedt hade skrivit IPn, men när han var borta tog jag över. Min slutsats av den debatten är:

1. Regeringen har inga invändningar mot att Arlanda express är dyrast i Europa.

2. Man har inga invändningar mot att ägarna skattefifflar med våra pengar.

3. Man har inte som avsikt att underlätta för vanligt folk att resa med Arlanda Express genom att ta över driften eller omförhandla avtalet med A-train.

4. Man vägrar att ens offentliggöra avtalet med A-train, där det framgår hur mycket det skulle kosta för staten att ta över driften.

Slutsats, vi lär fortsätta att bli skinnade även nästa gång vi tar tåget till Arlanda eller så får vi resa på ett, för miljön, sämre sätt. Regeringen kommer fortsätta att hemligstämpla det viktiga avtalet.

Men: Kanske kan en majoritet i riksdagen se till att avtalet med A-train omförhandlas eller rivs upp. Om amn nu ska resa med flygplan, ska det inte vara en klassfråga att ta sig till Arlanda på det snabbaste och miljövänligaste sättet. Biljettpriserna måste ned och det sker bäst genom att avtalet omförhandlas eller rivs upp. Vi får se till att det blir så!

Regeringen+SD för ännu ett nykolonialt fiskeavtal

EUs nykoloniala fiskeavtal är ett undanskymt politiskt område. När jag har tagit upp dessa avtal med flera ledande svenska politiker har de ofta stått som frågetecken. Nej, jag är ingen expert heller. Men själva upplägget räcker för att en lekman ska dra öronen åt sig: ett EU men stort behov av mer fisk, fattiga länder med stort behov av pengar samt medlemsländer i EU som är föredetta kolonialmakter. EU sluter helt enkelt avtal med fattiga länder i, främst, Afrika. Länderna får en summa pengar och europeiska flottor kan dammsuga ländernas vatten på fisk. All fisk skeppas iväg till Europa, i praktiken inga lokala arbeten skapas och havet utarmas mer än tidigare.

Sverige är, som EU-medlem, en del av detta. Vi har lika stort ansvar som alla andra EU-länder. Därför har vi i den rödgröna oppositionen bestämt oss för att granska vartenda fiskeavtal som ska godkännas på EU-nivå. Idag var det dags igen. Denna gång som överläggningar i Miljö- och jordbruksutskottet. EU-kommissionen vill inleda förhandlingar med Guinea Bissau om fortsatt fiskeavtal. Sverige har inga invändningar. Nej, just det inga invändningar. Trots att det tidigare avtalet har lett till storskaligt fiske utanför GBs kust, ingen lokal förädling av fisken, få lokala arbetstillfällen, extremt undermålig övervakning av fisket. GBs tidigare fiskeminister Carlos Mussao Balde avgick december 2009 som en följd av korruptionsanklagelser med anledning av bl a fiskeavtalet med EU. GB styrs idag i praktiken av militären. Stora brott mot de mänskliga rättigheterna begås.

Trots detta har landsbygdsminister Eskil Erlandsson och den svenska regeringen inga invändningar. Vi rödgröna föreslog istället att detta avtal, tillsammans med alla andra fiskeavtal med utvecklingsländer, ska omvandlas till utvecklingsprojekt för att utveckla ett hållbart fiske i länderna. Men de borgerliga partierna + SD röstade ned detta. EU-lojaliteten väger tyngre än att försöka göra något gott för Guinea Bissaus fattiga människor.

Tragiskt, men dessvärre inte första gången det sker.

Budgeten 2012 – miljön offras

Jag har nu miljögranskat regeringens budget. I tider då klimatförändringarna visar sig vara mer långtgående än vi någonsin anat då drar regeringen ned på miljön. Och man gör det med besked. Tyvärr. Så här skriver regeringen själv: 

”Den totala anslagsnivån inom utgiftsområde 20 Allmän miljö- och naturvård föreslås minska med 94 miljoner kronor 2012 och beräknas minska med 414 miljoner kronor 2013, 335 miljoner kronor 2014 och 385 miljoner kronor 2015.” (UO20, sid 8).

Utgiftsområde 20 är alltså det område som rör miljön och klimatet. Dessa neddragningar sammantagna innebär nedskärningar 1 228 miljoner kronor för de kommande fyra åren. Det motsvarar nedskärningar med nära 25 procent av den totala miljöbudgeten. I klartext handlar det om mindre pengar till naturvårdsverket, till biologisk mångfald, miljölforskning, klimatarbete m m.

Egentligen hade min text kunnat sluta med detta. Få områden drabbas så hårt i regeringens budget som just miljön.

Vad är det då regeringen aviserar för miljöpolitik för 2012?

* Det blir inget Klimatinvesteringsprogram, Klimp. Den så tidigare framgångsrika investeringsfonden för klimatet, Klimp, är nu helt avskaffad av regeringen. Trots en enhet bland lokalpolitiker, från höger till vänster, om vikten av stöd till kommunernas klimatarbete avfärdar regeringen helt en ny Klimp. 

* Det blir inte heller någon storskalig järnvägssatsning. Regeringen anslår 1,8 miljarder till järnvägen för nästa år. Det är bra med mer pengar, men långt ifrån vad som behövs. Extra oroande är också regeingens höjningar av banavgifterna, en ren straffskatt på järnvägstrafiken.

* Vilket svek att det inte blir några solvärme och neddragningar på solelen, trots att de borgerliga partierna lovade just det i valrörelsen.

* Regeringen föreslår en ”supermiljöbilspremie”. Den kommer kosta 20 miljoner kronor nästa år för att sedan landa på 100 miljoner. Det är pengar som kommer gå till redan välbeställda så att de kan köpa ännu en bil (visserligen med låga utsläpp). Superbilar till superrika, alltså! Man borde hellre ha satsat dessa pengar på att göra kollektivtrafiken billigare och bättre.

* Regeringen föreslår ett kunskapscentrum för klimatanpassning vid SMHI. Det kan bli en bra satsning. Men regeringen skjuter till resurser genom att dra ned på andra områden, exempelvis marksanering. Om klimatcentrat innebär att annat miljöarbete måste dra ned är inget vunnet. 

* Regeringens klimatinsatser utomlands, de sk CDM-projekten, har kritiserats kraftigt av oss i oppositionen och nu senast också av Riksrevisionen. Vänsterpartiet har motionerat i frågan och krävt ett moratorium för nya projekt. regeringen anslår nu inga nya medel till nya projekt. Regeringen vill utreda CDM. Det är bra. Men regeringens huvudsakliga linje ligger fast, nämligen att drygt en tredjedel av våra klimatåtgärder ska göras genom billiga uppköp i andra länder. Regeringens CDM-inbromsning är därför snarare bara ett resultat av de tidigare stora uppköpen varför man nu kan göra ett tillfälligt stopp.

* Regeringen tillämpar nyspråk när man i budgeten talar om ”klimatbistånd”. Man säger också att detta ska finansieras med nya pengar. Men i själva verket tar man från biståndsbudgeten. Man drar ned bistånd på andra områden med den ena handen för att med den andra pytsa ut pengar till klimatbistånd. Oacceptabelt.   

* Det finns tydligen vissa områden som regeringen tycker det är helt OK att subventionera. Slakterierna exempelvis. I budgeten föreslår regeringen att vi skattebetalare ska finansiera veterinärernas kontroller på slakterierna. Tidigare har de fått betala denna verksamhet själva. 90 miljoner kronor kommer det belasta statsbudgeten med.

Fredrik Reinfeldt talar mycket om ansvar. Men var finns ansvaret för planetens överlevnad? Inte i den här budgeten iallafall.

DN1, DN2, AB1, AB2, Dagensarena

Danmark gör Reinfeldt ensam

Vad är det som Finland, Norge och snart också Danmark har, men inte Sverige? Jo, regeringar där vänsterpartiet sitter med i regeringen. Vallokalsundersökningen har nyligen publicerats i Danmark och allt tyder på en klar vänsterseger för socialdemokraterna och vänsterpartierna.

Särskilt glädjande är det att vänsterpartiet Enhedslisten ser ut att tredubbla  sitt stöd i folketinget, de har gått från drygt 2 till 6,7 procent. Spännande med Enhedslisten är att de inte vill ingå i regeringen. Istället kan de spela rollen som tungan på vågen. Om inte den socialdemokratiskt ledda regeringen presenterar tillräckligt bra förslag kan de rösta emot. En extra blåslampa från vänster, alltså.

Dansk Folkeparti går bakåt, visserligen inte så mycket som man hade kunnat hoppas. Men med en vänsterregering kommer de hållas utanför regeringen och deras inflytande blir i praktiken noll. DF är äntligen ute i kylan och det finns goda förutsättningar för en human flykting och migrationspolitik. Hoppfullt!

Sverige framstår alltmer som det udda högerstyrda landet i Norden. Idag lyssnade jag på Fredrik Reinfeldts regeringsförklaring. Det var en statsminister som verkade tröttare än någonsin. Han spelade trumfkortet ”ansvar” så många gånger att jag tillslut tappade räkningen på hur många gånger han sa det, men det lär ha varit 26 gånger (!). Ordet miljö nämndes endast två gånger, och då mest i förbifarten. Inga nya miljösatsningar aviserades.

Kanske kommer Sverige följa Danmarks exempel och rösta fram en vänsterregering 2014? Vi får se till att det blir så.

Våra pensioner upp i rök?

Idag har jag och Ulla Andersson en debattartikel i Svenska Dagbladet om att miljarder kronor av våra pensionspengar placeras hos världens största oljebolag. Vill vi att våra pensionpengar bokstavligen ska gå upp i rök i bränning av fossil energi? Nej. AP-fonderna måste få ett nytt uppdrag där miljö- och klimathänsynen samt respekten för de mänskliga rättigheterna är överordnat. En av AP-fonderna borde göras om till en grön investeringsfond.

Läs vårt inlägg hos SvD eller nedan.

Våra pensionspengar ska inte gå till oljebolag
SvD 2011-09-14
I februari avslutades en av världens största miljörättegångar. I en domstol i Ecuador dömdes det nordamerikanska oljebolaget Chevron Corporation till böter på motsvarande nästan 60 miljarder svenska kronor för att ha förstört stora områden i Amazonas djungel. Ett annat oljebolag – Exxon Mobil – är känt för att aktivt ha motarbetat Kyotoprotokollet. Oljebolaget Brittish Petroleums ”bidrag” till miljöarbetet i form av det gigantiska utsläppet i den mexikanska golfen, är allmänt känt. Finns det folkligt stöd för att Sverige ska investera miljardbelopp i sådan verksamhet? Nej, knappast.

Ändå är det precis det som sker. Miljarder av svenskarnas pensionskapital går till dessa företag. Vänsterpartiet har bett riksdagens utredningstjänst (Rut) att granska hur våra pensionspengar placeras. Resultatet är skrämmande.

Trots att Sverige förbundit sig att satsa kraftfullt på förnybar energi och minska våra utsläpp med 40 procent till 2020 går en betydande del av våra gemensamma investeringar till fossil energi. Första, andra, tredje och fjärde AP-fonden investerar mångmiljardbelopp i världens största oljebolag. I fjol uppgick fondernas investeringar i de sex så kallade Big Oil-bolagen till 9,5 miljarder kronor.

Vi har även bett Rut att titta på AP-fondernas investeringar i förnybar energi, men jämfört med fossilinvesteringarna är de näst intill obefintliga.

Fjärde AP-fonden är den fond som har placerat mest i den smutsiga verksamheten: 2,6 miljarder kronor hos Big Oil i fjol. Mest investerade fjärde AP-fonden i oljebolaget Exxon, som aktivt har motarbetat Kyotoavtalet och var sannolikt en av de viktigaste aktörerna bakom att George W Bush aldrig undertecknade klimatavtalet. Detta sker trots att AP-fonderna särskilt ska beakta ”miljö och etik” i sina investeringar.

Fonderna har ett gemensamt etiskt råd som ska övervaka placeringarna. Det etiska rådet inledde för några år sedan ”etiksamtal” med oljebolaget Chevron. Men trots det drog man sig inte för att i fjol investera drygt 1,3 miljarder kronor av våra pensionspengar i oljebolaget. Inte ens den ecuadorianska miljödomen från tidigare i år, har fått AP-fonderna att ändra uppfattning om Chevron. Pengarna ligger kvar hos oljebolaget.

AP-fonderna brukar försvara sina investeringar i Big Oil med att det är trygga investeringar. Men frågan är hur trygga de är i ljuset av att oljan kanske redan nått sin topp. Lägg där till oljebolagens motarbetande av fakta kring klimatförändringarna, kampanjer för klimatskeptiska presidentkandidater samt domar för rena miljöbrott.

Klimatet klarar inte av den utsläppskurva som världen är inne på. Nästan 80 procent av de historiska utsläppen av växthusgaser kommer från den industrialiserade världen. Vi måste därför göra allt vi kan för att ta vårt ansvar. Att kraftigt öka investeringarna i förnybar energi och hållbara samhällslösningar är ett sätt.

Bland forskare och framsynta företag finns en reell vilja att få bidra till energiomställningen och det har skett en betydande utveckling inom det förnybara området. Det innebär att det finns många goda alternativ för en finansmarknad som vill ta ett större miljö- och klimatansvar.

Med ett samlat kapital på närmare 900 miljarder kronor tillhör de svenska AP-fonderna tillsammans en av världens största pensionsförvaltare. Det ger oss fantastiska möjligheter att styra utvecklingen åt rätt håll. Med hundratals miljarder i ryggen kan pensionskapitalet skynda på omställningen från fossila energikällor till förnybara. Vi vill därför ändra målen för AP-fondernas verksamhet. Kortsiktig ekonomisk avkastning får inte längre vara överordnat.

Vi kommer att verka för att tydliga mål om investeringar i förnybar energi, respekt för mänskliga rättigheter och hållbara samhällslösningar, sätts upp för AP-fonderna. Nuvarande AP-fondskapital i företag där fossil energi utgör huvuddelen av verksamheten eller i verksamheter där mänskliga rättigheter kränks ska fasas ut.

Vi vill också utreda hur en av AP-fonderna ska kunna göras om till en grön investeringsfond med ett huvudsakligt uppdrag att ställa om energisystem, investeringar i miljöteknik, gröna jobb och överlag hållbara lösningar för Sverige och omvärlden. Allt detta ska självklart göras under förutsättning att pensionärernas framtida pensioner garanteras.

ULLA ANDERSSON (V) ekonomisk-politisk talesperson, partiledarkandidat

JENS HOLM (V) miljöpolitisk talesperson

Olofsson, varför sa du inte sanningen som straffskatten på vind?

Något som gör mig riktigt upprörd är när politiker far med osanning. Det är faktiskt inte så ofta det sker, men nu har det iallafall hänt. Den 29 augusti sade näringsminister Maud Olofsson i SvTs Aktuellt att frågan med straffbeskattningen av den kooperativa vindkraften skulle lösas. Frågan skulle utredas inom regeringen, sade hon.

Så här sa Olofsson:

”Vi måste göra en översyn av beskattningen så att den blir likvärdig, och det kommer vi att göra i regeringen och se till att det blir det.”

Eftersom det här är en fråga som jag har följt under en längre tid blev jag glad. Jag ville självklart veta när utredningen skulle göras. Omedelbart efter Aktuellt-inslaget ställde jag därför en skriftlig fråga till Maud Olofsson.

Nu – efter två veckor – har jag fått svaret. Och döm om min förvåning när
1. Olofsson har lämnat över frågan till finansminister Anders Borg (M)
och
2. Att Borg inte ens svarar på min fråga. Borg skriver:  ” …reglerna om uttagsbeskattning är ändamålsenliga och att jag inte avser att ta några initiativ i frågan.” Det kommer alltså inte att göras någon översyn, trots att det var precis det Olofsson sa i Aktuellt.

Maud Olofssons löfte till tv-tittarna var alltså osant. Att fara med osanning är något som politiker ska hålla sig goda för. Och råkar man någon gång säga fel ska man ha ryggraden att erkänna det. I det här fallet är det bara att beklaga att alla de tusentals andelsägare av kopperativ vindkraft har blivit förda bakom ljuset. De får fortsätta att se sig i en situation där de investerat tusentals kronor i grön elproduktion för att sedan straffbeskattas för det.

Maud Olofsson borde åtminstone kunnat säga som det är, nämligen att Centerpartiet har blivit överkörda av Moderaterna.
Maud Olofsson borde åtminstone inte sitta i TV och utlova utredningar som hon vet inte blir av.
Det är ett anständighetskrav.

Erlandsson värnar inte lokalproducerad mat

Landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) kritiserar idag i Dagens Nyheter (tyvärr ej på nätet) svenska skolor och kommuner för att de köpa in för lite lokalproducerad mat. Visst borde det finnas mer lokalproducerad mat på skolorna, men kanske borde ministern sopa rent framför egen dörr innan han bannar andra? Låt oss spola tillbaka tiden några år. 2009 tog Livsmedelsverket fram förslag på kostråd. Föreslaget var föredömligt eftersom man inte bara gav råd utifrån hälsoaspekten utan även från miljö- och klimat. Man uppmanade till en minskad köttkonsumtion och mer lokalproducerat.

För att göra en lång historia kort kritiserade EU kostråden. Eskil Erlandsson lovade att han skulle ta initiativ till nya kostråd som var förenliga med EUs krav på frihandel. Men det gjorde aldrig Erlandsson. Istället har han dragit in kostråden. Han gömmer sig bakom EU och Kommerskollegium (som kritiserat kostråden utifrån ett frihandelsperspektiv). Jag är helt övertygad om att kostråden hade kunnat läggas fram om Erlandsson bara tagit strid för dem. Som parantes kan nämnas att både Danmark och Storbritannien har liknande kostråd, där befolkningen uppmanas konsumera lokalproducerat. EU-kommissionen själv bedrivit en informationskampanj som heter Ta kontroll! Där kan man bland annat läsa: Ät lokalt producerade säsongslivsmedel

Jag debatterade den här frågan i höstas med Eskil Erlandsson. Erlandsson och regeringen pratar vitt och brett om klimat och stöd till lokalproducerat, men när det kommer till kritan gör man inget. Regeringen tar strid på EU-nivå för rätten att jaga utrotningshotade djur (vargen) och att snus ska kunna säljas i hela Europa, men när det kommer till så viktiga frågor som att våra skolbarn, och alla svenskar ska kunna äta mer lokalproducerat då lägger man sig platt för marknadskraven.

Eskil Erlandsson får nog städa upp framför egen dörr innan han slår mot våra lokalpolitiker och skolpersonal.

Asks kovändning ger hopp

Idag har jag ett debattinlägg i Expressen. Först säger justitieminister Beatrice Ask att datalagringsdirektivet är helt nödvändigt för att bekämpa grov brottslighet, nu säger regeringen – i en skrivelse till EU – att vi redan har all relevant lagstiftning. Instämmer! Eftersom vi redan har de lagar som behövs borde regering och vi kritiker kunna göra gemensam sak mot Bryssel och inte införa datalagringsdirektivet. Läs mer nedan.

Asks kovändning är obegriplig
I våras röstade
riksdagen för att bordlägga EU:s förslag till datalagringsdirektiv. Riksdag och regering måste ta strid mot denna massregistrering av hela svenska folket. Justitieminister Beatrice Ask, M, har däremot länge verkat för att direktivet ska införas för att kunna bekämpa grov brottslighet. Nu gör Ask en kovändning.
I en ny inlaga om datalagringsdirektivet (18/8) till EU-kommissionen hävdar nämligen regeringen att våra brottsbekämpande myndigheter redan utan datalagringsdirektivet har alla möjligheter att bekämpa allvarliga brott. Det innebär att grundsyftet med direktivet redan är uppfyllt i Sverige och att datalagringsdirektivet egentligen inte behövs.

Det är inte
helt lätt att hänga med i svängarna. Ena stunden säger justitieministern att masslagring av svenskarnas telefon- och internettrafik behövs, men i nästa säger hon att det inte behövs. Det är inte trovärdigt.

En grundläggande förrutsättning för att införa lagstiftning som är integritetskränkande är att det finns ett behov som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom just denna metod. Genom regeringens svar till kommissionen står det klart att behovet inte kan vara så stort att datalagring bör införas.
Lagstiftningsförslaget kommer att vara bordlagt minst fram till mars nästa år och EU-kommissionen ser just nu över hela datalagringsdirektivet. Detta gör att Beatrice Ask har bättre möjligheter än på mycket länge att göra gemensam sak med oss kritiker och dra tillbaka förslaget om datalagring.

Jens Holm, V, är riksdagsledamot