Sahara Marathon

Den 28 februari kommer jag springa Sahara Marathon. Loppet går mellan de tre flyktinglägren, El Ayoun, Auserd och Smara i sydvästra Algeriet. Det känns som ett utmärkt tillfälle att kombinera politik med idrott. Två av mina favoritintressen!

Den politiska delen handlar om att loppet arrangeras nu för elfte året i rad till förmån för ett fritt Västsahara. Västsahara ockuperas av Marocko sedan 1975 och brukar kallas Afrikas sista koloni. Det är en brutal ockupation Marocko bedriver, oppositionella fängslas, saharier försvinner, misshandlas och dödas. Marocko suger också ut Västsahara på naturresurser som fisk och fosfat. Ockupationen fördöms av det internationella samfundet, men Marocko fortsätter ändå sin ockupation. Mot detta vill jag protestera.

Den andra delen handlar om att jag älskar att springa. Jag försöker träna flera gånger i veckan och vart jag än reser (till Bogotá, Port Elisabeth i Sydafrika, London, Lanzarote, Bryssel, Strasbourg eller Rådmansö) har jag med mig mina joggingskor och min oumbärliga gps-klocka. Jag har sprungit maraton en gång tidigare,  Stockholm Maraton för ett antal år sedan. Det var superjobbigt. Jag gick i mål utmattad på 3,46 och med extremt ömma knän som följd. Nu har jag legat i och tränat en del. Fortfarande saknar jag ett par riktigt långa lopp, men jag tror iallafall att jag borde vara i tillräckligt god form för att klara av loppet. I fjol sprang jag Hässelbyloppet 10 km på 40,22 och jag har gjort Lidingöloppet flera gånger på tider mellan 2,23-2,30.   Löparnördar kan följa min träningsdagbok.

Jag hoppas springa Sahara Marathon under fyra timmar. Men allt beror förstås på omständigheterna. Blir det extremt varmt blir det förstås också väldigt jobbigt. Oavsett tid kommer det att kännas som en seger att få visa min solidaritet med de 170 000 sahariska flyktingar som lever i lägren där loppet arrangeras. Det är trots allt det viktigaste; att få visa mitt stöd till det sahariska folket och springa för ett fritt Västsahara.

Gott nytt år!

Låt oss hoppas att 2011 blir bättre. Bättre för vårt hårt sargade planet: Bättre för klimatet, den globala rättvisan och för djuren. För mig har 2010 varit ett häftigt år. Det var året då jag kom in i riksdagen. Spännande, men med hårt och ansvarsfullt arbete. Jag hoppas att 2011 fortsätter på samma tema; med mycket politiskt arbete.

2011 ska bli året då jag tillslut springer SaharaMarathon. Den 28 februari går startskottet vid flyktinglägret El Ayoun, i sydvästra Algeriet. Förhoppningsvis springer jag på en tid under fyra timmar. Ja, det här blir mitt nyårslöfte.

Gott nytt år till alla!

Bildt sviker Västsahara

Läs gärna min och Jonas Sjöstedts debattartikel i dagens UNT. Förresten Carl Bildt lovade att han skulle ta upp Västsahara på sin blogg. Det gjorde han tillslut den 23 december. Inte för att det var så mycket att hurra för… Västsahara får heta Västra Sahara, som om det vore en provins i något större (Marocko, kanske…). Bara en så sak. Man får fortsätta att ligga på…

Bildt sviker Västsahara
UNT 2010-12-30

Sedan 1975 ockuperar Marocko en stor del av den tidigare spanska kolonin Västsahara. Ockupationen har fördömts av såväl den internationella domstolen i Haag som av FN. En stor del av Västsaharas befolkning lever i flyktingläger i Algeriet. För dem som bor kvar i sitt hemland är marockanskt förtryck en vardag i form av fängslanden, tortyr och försvinnanden. Det är priset för att hävda sin rätt till frihet och självbestämmande. Trots det hårda marockanska förtrycket lever motståndet i befolkningen och stödet för befrielserörelsen Polisario är kompakt bland västsaharier inom och utom landet. Polisario söker en fredlig lösning på konflikten genom en folkomröstning administrerad av FN – något som Marocko konsekvent har förhalat.

Motståndet mot ockupationen har ökat på senare tid, och så också det marockanska förtrycket. Saharier samlades i tusental i tältläger runt om i landet för att protes­tera mot usla levnadsvillkor som brist på bostäder och arbete. Protesterna blev också en manifestation mot det marockanska förtrycket.

Den 8 november slog marockanska säkerhetsstyrkor till med full kraft och upp upplöste lägren med stor brutalitet.

Enligt de rapporter som finns dödades tiotals personer medan många fler sårades. Hundratals saharier har fängslats medan andra håller sig gömda och jagas. Rapporterna om vad som sker i landet är osäkra. Oberoende källor som journalister och parlamentariker förhindras konsekvent att resa in i Västsahara. Bland dem som har nekats inresa finns en av oss, Jonas Sjöstedt, som den 20 november stoppades av marockansk polis från att resa in i Västsahara.

Trots de uppenbara övergreppen har inte Sverige protesterat. Carl Bildt och vår borgerliga regering verkar inte vilja stöta sig med Marocko som är ett lojalt västallierat land med en omfattande handel med EU.

Vid flera tillfällen har de rödgröna partier­na krävt att Sverige ska uttala sig och också väcka frågan inom EU för att även EU ska agera.

Men Bildt har varit helt kallsinnig och i stället kallat Marockos ockupation för en ”bilateral konflikt”. Det är den marockanska ockupationsmaktens egna språkbruk.

Marocko försöker nämligen ofta framställa hela frågan som om det vore en konflikt mellan Marocko och Algeriet.

Men det är det inte. Det är en ockupation av det land som tillhör västsaharierna och en ockupation som grovt kränker det mänskliga värdet. Sverige borde ta aktiv ställning och fördöma Marockos övergrepp i stället för att stå tysta.

En svensk regering bör kräva en oberoen­de utredning av det som har skett och att journalister och parlamentariker ska får resa in i Västsahara. EU:s handelsavtal med Marocko, som innehåller skrivingar om respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, måste omprövas. Men Bildt väljer tystnaden och duckar för ansvaret. Bara en sådan sak som att en interpellation i frågan från Jens Holm till Carl Bildt sköts sex veckor på framtiden, trots att den normalt ska besvaras inom två veckor, talar sitt tydliga språk.

Carl Bildts tystnad är ett svek mot Västsaharas folk och ett agerande ovärdigt svensk utrikespolitik.

Jonas Sjöstedt
Jens Holm

Ett icke-svar om Västsahara

Carl Bildt har äntligen svarat mig om repressionen mot Västsahara. Eller svarat och svarat. Se här Västsahara svar Bildt eller nedan. Suck. Vi får vänta till den 22 december, då blir det debatt i kammaren om min interpellation om Västsahara.

Svar från Carl Bildt:
Jens Holm har frågat mig vad jag avser göra för att protestera mot Marockos agerande i Västsahara. Som framfördes i svaret på fråga 2010/11:59 tar regeringen regelbundet upp frågan om Västsahara i den bilaterala dialogen med Marocko. Även inom ramen för EU:s associeringsavtal med Marocko sker en kontinuerlig dialog om utvecklingen i Västsahara och frågan kommer att diskuteras vid associeringsrådet med Marocko i december. Låt mig också påminna om EU:s höge representant Catherine Ashtons uttalande den 10 november i vilket hon djupt beklagar incidenterna i Laayoune och uppmanar parterna att avstå från ytterligare våldshandlingar.

Stockholm den 29 november 2010

Carl Bildt

Bildt negligerar riksdagen

Jag skickade in en interpellation till utrikesminister Carl Bildt om situationen i Västsahara. Läget är ju minst sagt akut. Massor av saharier har häktats, många har skadats och ett antal har till och med dött efter attacker av marockanska säkerhetsstyrkor. Carl Bildt säger inte ett knyst om Marockos ockupation och det våld man just nu bedriver.

Det är extremt upprörande. Men det är också upprörande att Carl Bildt uppenbarligen tycker det är viktigare att resa skytteltrafik mellan världens flygplatser än att ta sig till riksdagshuset och svara på de folkvaldas frågor. När en interpellation har skickats in ska statsrådet (Bildt i det här fallet) svara inom två veckor. Då ska man också få en debatt i kammaren. Jag skickade in min interpellation den 4 november. Nu har jag fått svar från Bildt. Han ämnar svara först den 22 december, mer än en månad för sent.

Med all respekt för Carl Bildt, men detta är inte att respektera riksdagens viktiga arbete. Även om Bildt säkert har en massa viktigt för sig på sina resor får det inte gå ut över samarbetet med riksdagen till denna utsträckning. Hur ska vi riksdagsledamöter kunna utkräva ansvar från vår regering i utrikesfrågor ifall den ansvarige ministern negligerar riksdagen?

Nedan Bildts svar till mig (eller här: Bildt svar 2010-11-16).

Meddelande om fördröjt svar på interpellation 2010/11:39 av Jens Holm (V) Regeringens insatser för Västsahara

Interpellationen kommer att besvaras onsdagen den 22 december 2010.
Skälet till dröjsmålet är möte med EU-nämnden samt utlandsresor.

Stockholm den 16 november 2010

Carl Bildt

Rafflande om Västsahara

sahara_sjostedt

Imorgon ska jag gå på Jonas Sjöstedts släpp av hans senaste roman, Sahara. Jag läste korr på den strax innan den skickades till tryckeriet. Jag gillade verkligen hans föregångare Sammanflöden, men Sahara är ännu bättre.

Samma bladvändarvänliga tempo, politik utan att det blir pekoralt, trovärdiga persongestaltningar och en kraftig dos självironi (Sjöstedts alterego är ofta rätt klumpig och skulle inte klara sig långt utan sin assistent).

Ockupationen av Västsahara är det övergripande temat i boken. Lanseringen har en synnerligen bra tajming. EUs nykoloniala fiskeavtal med Marocko kommer troligen ses över nu till våren och de Rödgröna har lovat att bli det första EU-landet som erkänner Västsahara. Kanske kan en läsning av Sahara ge vår borgerliga regering en knuff åt rätt håll (även om jag tvekar) och inge de rödgröna utrikespolitikerna inspiration att fortast möjligt erkänna Västsahara efter valsegern i september…

Boksläppet imorgon är öppet för allmänheten. Kl 13.00 på Söderbokhandeln på Götgatan.

Jag kan skvallra att den utlovade sista delen, som väl kommer till hösten, i Sjöstedts romantriologi kommer vara ännu bättre än den bok jag just lovordat.