Vi är nu i Miljömålsberedningen (alla partier utom SD) överens om ett långsiktigt utsläppsmål. Vi föreslår att Sverige ska ha i princip nollutsläpp till senast 2045. Vi vill ha en klimatlag som ska säkerställa att alla politikområden drar åt samma håll och snabbt minskar utsläppen. Vi föreslår också ett klimatpolitiskt råd som ska kontrollera och understödja så att alla politikområden drar åt samma mål.
Det här är en framgång för Vänsterpartiet. Vi har ju motionerat åtskilliga gånger för inrättandet av en klimatlag och ett klimatpolitiskt råd samt med ett långsiktigt utsläppsmål. Vi hade dock velat att Sverige skulle uppnå nollutsläpp redan 2040 samt att det skulle gälla alla utsläpp. Nu definierar beredningen nollutsläpp som att utsläppen ska minska med minst 85 procent. De kvarvarande 15 procenten får minskas genom utsläppskrediter, ett mycket begränsat tillgodoräknande av sänkor (skog) samt s k bioCCS (att utsläppen förs tillbaka under marken). Det här är inte optimalt, men dessa s k flexibla mekanismer är iallafall kraftigt begränsade.
Det är också en stor fördel att alla partier (utom SD) är med på denna överenskommelse och att vi nu har ett långsiktigt mål att sträva efter. Jag vill understryka att vi skriver i vårt förslag att utsläppen ska minska med minst 85 procent och att det ska göras senast till 2045. Vi kan alltså, och borde, göra mer tidigare.
De utsläpp vi talar om är de som sker på svenskt territorium. Utsläpp som äger rum i andra länder som en följd av vår konsumtion samt utrikesflyget kommer vi återkomma till i vårt betänkande 2, som ska komma senast den 1 juni. I det betänkandet ska vi också föreslå en strategi för hur det långsiktiga utsläppsmålet ska uppnås samt förhoppningsvis också sektorsmål samt delmål som ska underlätta måluppfyllandet.
Vårt betänkande är inte publicerat ännu (senast den 1 mars ska det överlämnas till regeringen), men vi skriver idag på DN-debatt. Läs mer där.