Sverige inför COP25

Har just debatterat med Isabella Lövin (MP) om den svenska politiken inför klimattoppmötet COP25 i Madrid. Debatten kan ses här. Några slutsatser:

  • Isabella Lövin kommer inte ta strid för att Sverige ska ha ett eget klimatbidrag till FN (s k NDC), utan verkar nöjd med att endast vara en del av EUs bidrag, något som hon visserligen vill höja. Sverige borde stå på båda benen; höja EUs bidrag och lägga fram ett eget klimatbidrag som går längre än och kompletterar EUs. Så driver man på på riktigt. Här kan ni se Sveriges NDC, alltså exakt samma som EUs.
  • Sverige saknar en skarp strategi för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Att tala om u-ländernas ”brist på institutionell kapacitet” m m är att skjuta över ansvaret till u-länderna, när ett av de största problemen är att den senaste miljötekniken är inlåst som patent och annan immaterialrätt hos bolag i EU, Nordamerika och Japan. Synd att Sverige inte driver på mer i frågan.
  • Regeringen är stolt över att betala mycket pengar till Gröna klimatfonden och andra klimatfinansieringsmottagare. Det är bra, men de pengar som används tas från biståndsbudgeten och innebär därmed en neddragning på andra viktiga biståndsändamål. Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen anslår nya och additionella klimatpengar, något regeringen inte gör nu.
  • Regeringen lovade att verka för bättre ordning med utsläppskrediter. Jag tyckte att Sverige borde verka för att förfarandet med billiga och osäkra krediter helt och hållet tas bort, det kommer regeringen inte göra.

Nästa vecka inleds COP25 i Madrid. Vänsterpartiet kommer där representeras av min duktiga kollega Lorena Delgado Varas. Följ henne gärna på twitter och facebook.

Här kan du läsa min interpellation som låg till grund för debatten.

Sveriges uppköp av osäkra utsläppskrediter

Vi i Vänsterpartiet har flera gånger kritiserat den tidigare borgerliga och nuvarande S/MP-regeringens stora uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder. Dessa uppköp gör att vi förlägger ansvaret för omställningen på länder som Kina och Indien istället för att göra det själva. Nu har Dagens Nyheter i uppmärksammade granskningar påvisat att den absoluta merparten av krediterna är riktigt dåligt genomförda projekt ibland helt utan klimatnytta och ibland i strid med andra viktiga sociala eller miljömässiga mål. Jag kommenterar i DN här (där finns också länk till de andra DN-artiklarna).

Med anledning av detta vill jag veta vad den svenska regeringens hållning är. Jag har därför skickat in interpellationen nedan till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Läs den här eller nedan.

Se också när jag tog upp frågan med Lövin på riksdagens frågestund (vid ca 36 min).

Uppköp av utsläppskrediter
Interpellation 2019/20:147, 2019-11-18
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Dagens Nyheter har i flera artiklar granskat uppköpen av billiga och osäkra utsläppskrediter i utvecklingsländer. Sverige utmärker sig i detta, som världens fjärde största köpare av utsläppskrediter. Uppköpen görs inom ramen för det som kallas clean development mechanism (CDM), där rika länder kan köpa utsläppskrediter i ett utvecklingsland mot att motsvarande mängd utsläpp räknas som en utsläppsminskning i det rika landet. Förfarandet har kritiserats ett flertal gånger, inte minst av Vänsterpartiet. Vi menar att våra utsläppsminskningar ska göras helt och hållet på hemmaplan och har föreslagit detta i riksdagen i många år. Vårt ansvar ska inte utlokaliseras till fattiga länder. Utvecklingsländerna ska få hjälp i form av tekniköverföring och nytt och additionellt klimatbistånd. DN:s granskning visar med plågsam tydlighet att systemet med utsläppskrediter inte bara är problematiskt utifrån ett ansvarsutkrävandeperspektiv utan också att projekten i sig ofta är undermåliga.

Utsläppskrediterna må vara billiga, men merparten av dem har låg eller ingen klimatnytta. Ibland motverkar klimatprojekten andra viktiga samhällsmål. Enligt tyska Öko-Institut och svenska Swedish Environment Institute (SEI), som har granskat merparten av alla CDM-projekt intecknade mellan 2013 och 2020, konstateras att så många som 85 procent av projekten har en låg sannolikhet att över huvud taget ge utsläppsminskningar och att endast 2 procent är tydligt additionella, det vill säga att projekten tydligt medför utsläppsminskningar som annars inte hade blivit av.

Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter granskas specifikt. Myndigheten har avsatt 252 miljoner för uppköp av energieffektiva spisar i afrikanska länder. Men spisprojekten har varken levererat klimatnytta eller förbättrad lokal luft som utlovats. Ett av skälen skulle kunna vara CDM-projektens konstruktion, som designats för att uppnå i-landets önskemål om att tillgodoräkna sig minskade utsläpp snarare än att uppnå utvecklingslandets utvecklingsmål. Energimyndighetens projekt, liksom andra CDM-projekt, har därför designats i i-världen och genomförts av brittiska och nordamerikanska bolag. Energimyndigheten har också genom ett norskt bolag låtit plantera träd i Uganda som en del av myndighetens sätt att uppnå utsläppsminskningar. Som en följd av trädplanteringsprojektet har 6 000 småbönder tvångsfördrivits från området. Personer som protesterat har misshandlats och fängslats, enligt Dagens Nyheter. Trots att Energimyndighetens egen rapport pekat på stora missförhållanden och myndigheten lovat bättring visar nya granskningar att problemen fortsätter. Lokalbefolkningen lider exempelvis fortfarande brist på mat och rent vatten, som en följd av plantageprojekten. Kritiker talar om luftslott och klimatkolonialism. Det kan inte vara med de epiteten som svensk klimatpolitik ska förknippas.

Från år 2021 kommer luftfartsorganet ICAO:s klimatkompensationsprogram Corsia att sjösättas, vilket ytterligare kommer att öka efterfrågan på krediter. Corsia är ett kompensationsprogram som stöds av den svenska regeringen.

Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter är en konsekvens av både tidigare och nuvarande regeringars beroende av CDM-projekt för att uppnå de svenska klimatmålen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att fortsatta uppköp av utsläppskrediter för att nå de svenska klimatmålen ska upphöra?
Avser ministern att verka internationellt för att i-länderna ska minska sina utsläpp på riktigt i stället för att förlita sig på billiga och osäkra kredituppköp?
Avser ministern att agera mot Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter med både tveksam social och klimatmässig nytta?

Arlanda Express – varför förlängt privat monopol?

Varför lät regeringen Arlanda Express´ få förlängt privat monopol ända till 2050? Det innebär fortsatta skyhöga biljettpriser, försvårad kollektivtrafikintegration, uteblivna utsläppsminskningar och vinster rätt ned i fickan på kinesiska staten. Varför? Det kommer jag och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) debattera i riksdagen fre 22/11 ca 9.00. Läs min interpellation nedan eller här.

Förlängningen av A-Trains koncession för Arlandabanan
Interpellation 2019/20:115 2019-11-08
av Jens Holm (V), till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Den 26 juli förlängdes A-Trains koncession, ensamrätt, att köra tåg på Arlandabanan med tio år till 2050. Beslutet fattades av det helstatliga bolaget Arlandabanan Infrastructure AB (AIAB), och regeringen hölls fortlöpande informerad i förhandlingarna om en eventuell förlängning. Enligt uppgift har ett tiotal informationstillfällen med regeringen ägt rum sedan 2016. Regeringen hade alltså möjligheter att påverka eller stoppa beslutet, vilket man inte gjorde.

Arlandabanan, som togs i drift 1999, byggdes som Sveriges första och enda nationella projekt inom formen offentlig-privat samverkan (OPS). Beslutet att bygga ett separat OPS-projekt togs av den dåvarande borgerliga regeringen 1994. Trots den privata konstruktionen var det staten som fick stå för en stor del av investeringsbeloppet, med ekonomiska bidrag och med ett räntefritt lån på 1 miljard kronor. I dag betalar Arlandaresenärerna priset i form av Europas högsta taxa för att resa till en flygplats. Konstruktionen att låta ett privat bolag få ensamrätt att köra till och från Arlanda har också försvårat integreringen av Arlandabanan med övrig spårbunden trafik i regionen. En extra försvårande omständighet är att andra trafikbolag (till exempel SL och SJ) måste betala höga belopp för att kunna stanna sina tåg på Arlanda, belopp som skjuts över på resenärerna i form av stationsbiljett på 120 kronor utöver det ordinarie biljettpriset.

Detta dyra och krångliga förfarande har försvårat möjligheterna till ett klimatsmart resande till och från Arlanda. I dagsläget reser endast en fjärdedel av Arlandaresenärerna med tåg. Detta kan jämföras med flygplatserna i Danmark och Norge där över hälften tar tåget till Kastrup och Gardermoen. Merparten av de som reser till Arlanda tar i dag buss, taxi eller egen bil, något som medför höga utsläpp av växthusgaser jämfört med tåget. Konstruktionen med ett separat dyrt privat monopol har helt enkelt försvårat för resenärer och anställda att resa hållbart och ta tåget till Arlanda.

Bolaget A-Train ägdes tidigare av det australiska riskkapitalbolaget Macquaire, men sedan några år tillbaka ägs bolaget av australiska pensionsfonder och kinesiska staten. Den privata konstruktionen av Arlandabanan har kritiserats från många håll, bland annat i Riksrevisionens granskning (2016). Det faktum att A-Train via räntesnurror har slussat pengar till Luxemburg för att undvika skatt i Sverige har spätt på kritiken.

Enligt avtalet mellan staten och A-Train kan staten utnyttja sin option om att ta över Arlandabanan. Starka krafter har vädjat om att staten ska göra just detta. Kraven kommer inte bara från vänsterhåll utan även moderaterna i Region Stockholm vill att staten ska ta över ägarskapet av Arlandabanan.

Därför var det förvånande att statens bolag Arlandabanan Infrastructure i somras, mitt under semestern, i stället valde att förlänga A-Trains ensamrätt att köra tågen till och från Arlanda. Lika förvånande var det att regeringen, trots flertalet informationstillfällen, inte valde att stoppa förlängningen av det privata monopolet.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Av vilka skäl tillät regeringen en förlängning av A-Trains privata monopol på att trafikera Arlandabanan?
Är det ministerns bedömning att AIAB:s beslut om en förlängning av A-Trains ensamrätt främjar måluppfyllelsen om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045?
Avser ministern att verka för att använda optionen i avtalet om Arlandabanan för att staten ska ta över ägandet och driften av Arlandabanan?
Avser ministern att vidta åtgärder för att Arlandabanan ska integreras bättre med övrig kollektivtrafik och för att ett hållbarare resande till Arlanda ska underlättas?

Den svenska positionen inför COP 25

Den 2  december inleds klimattoppmötet COP25 i Madrid. Vad kommer Sverige driva där? Står man upp för höjda ambitioner? Kommer Sverige stödja utvecklingsländerna med nya teknik och pengar? Läs min interpellation till klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan. Debatt inom de kommande veckorna.

Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25
Interpellation 2019/20:103 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

I början av december inleds FN:s klimattoppmöte, COP 25, i Madrid. Eftersom parternas (ländernas) bidrag till utsläppsminskningar inte på långa vägar kommer att nå målen i Parisavtalet förväntas parterna visa upp på vilket sätt man ska höja sina klimatambitioner. Hittills har Sveriges klimatbidrag (NDC) varit detsamma som EU:s, vilket i sig varit ett bidrag på fyra A4-sidor. På klimattoppmötet finns en möjlighet för Sverige att presentera en klimatpolitik som är ambitiösare och kompletterar EU:s klimatbidrag.

På COP 25 kommer också en mängd andra viktiga klimatrelaterade frågor att avhandlas. Några av dessa är hur i-länderna ska kunna föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna, uppskalandet av ny och additionell klimatfinansiering samt hur kompensationen ska bli verklighet för de förluster och skador (loss and damage) som klimatkrisen åsamkar utvecklingsländerna.

COP-toppmöten arrangeras en gång per år och samlar tiotusentals förhandlare, politiker, forskare och aktivister från hela världen i syfte att förhindra att världen går mot en okontrollerad och direkt farlig klimatförändring. Sverige skulle kunna vara det land som ser till att det här toppmötet tar viktiga steg framåt mot det målet. Om det ska hända behöver regeringen vara tydlig med en svensk ambitiös klimatposition inför klimattoppmötet i Madrid.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin följande:

Vad är den svenska positionen inför klimattoppmötet COP25?
Kommer Sverige att presentera ett klimatbidrag (NDC) som kompletterar och går utöver EU:s?
Kommer Sverige att verka för att ny teknik förs över till utvecklingsländerna i enlighet med klimatkonventionen och Parisavtalet?
Hur mycket ny och additionell klimatfinansiering kommer Sverige att bidra med?

Regeringen kan göra mer för vego

Jag har tidigare skrivit om den helt orimliga köttkampanjen Gilla gris. Eftersom detta är en kampanj med syfte att öka fläskköttskonsumtionen med offentliga medel ville jag veta vad regeringen anser om den och om de kommer att försöka stoppa den. Det kan väl inte vara så att regeringen backar upp en reklamkampanj för ÖKAD köttkonsumtion finansierad med VÅRA skattepengar?

Nu har jag fått svar från landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Hon säger sig vara förhindrad att stoppa reklamkampanjen.

I det korta perspektivet har hon rätt, men nog kan – och borde – regeringen verka för att denna form av destruktiva köttsubventioner tas bort helt och hållet från EUs budget? Och nog skulle hon redan här och nu kunna anslå pengar för att främja växtbaserad kost? Kost som är så mycket bättre för klimatet, folkhälsan och förstås också djuren. Det är hög tid att regeringen skaffar sig en politik för minskad köttkonsumtion. Vi i Vänsterpartiet kommer fortsätta att driva det.

Läs min fråga och svaret från Nilsson här.

IPCC: ät mindre kött och låt skogen växa

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade igår den fascinerande och viktiga rapporten Climate Change and Land. Skogs- och markanvändning (jordbruk) står för 23 procent av alla utsläpp av växthusgaser, så det är bra att IPCC sätter fokus på hur världens landområden används. Några intressanta nedslag.

  • Jord och skog bidrar inte bara till stora utsläpp, rätt hanterat kan sektorerna bli en sänka, d v s absorbera istället för att släppa ut växthusgaser.  Detta uppnås enklast genom att låta skogen växa. Se DN-debatt idag om detta.
  • Med mindre kött och överlag förändrad kosthållning kan vi kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Man talar om: ”Balanced diets, featuring plant-based foods, such as those based on coarse grains, legumes, fruits and vegetables, nuts and seeds…” Se mer i stycket B6, s 25 f f.
    IPCC talar om minskade utsläpp i spannet 700 miljoner ton till 8 miljarder årligen (världens utsläpp ligger på ca 50 miljarder ton) av en mer växtbaserad kost. Rapporten konstaterar också att det finns stora hälsomässiga vänster att kamma hem på en mer växtbaserad kost liksom att stora ytor land kan sparas och användas till annat.
  • Man varnar för ett för ensidigt fokus på biobränslen.
  • Man talar om vikten av biologisk mångfald och överlag skogens potential som kolsänka.
  • Man tar också upp problemet matsvinn och konstaterar att 25-30 procent av all mat som produceras går bort som svinn (i alla led från produktion in till våra skafferier).

För oss i Vänsterpartiet stärker IPCC-rapporten oss i att fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, mer biologisk mångfald i skogen, hållbara drivmedel och åtgärder mot matsvinn. Vi är exempelvis det enda partiet som vid upprepade tillfällen motionerat om politiska beslut för minskad köttkonsumtion. Kan vi få med oss de andra partierna den här gången?

Det har skrivits mycket om IPCCs land- och skogsrapport. Här är några exempel
Svt
DN: Matvanorna måste ändras
Expressen Ät mindre kött för att rädda planeten
The Guardian We must change food production to save the world
George Monbiot, The Guardian We can´t keep eating as we are.

Värna flygskatten – för klimatets skull

Jag skriver idag i ETC med Anna Sehlin (V) SLL och Rikard Warlenius (V) Stockholms stad om hur vi i närtid kan minska utsläppen från flygindustrin. Konkreta förslag som gör skillnad här och nu istället för låtsasåtgärder som CORSIA. Läs hos ETC eller nedan.

Värna flygskatten – för klimatets skull
ETC, 2019-01-10
I dessa tider då forskare, aktivister och företag larmar om en framtida klimat-katastrof är det förbluffande att högern fortsätter med sin klimatfientliga politik inte minst vad gäller flygets utsläpp. Vi i Vänsterpartiet på riksdags-, landsting- och kommunnivå i Stockholm kan inte bara blunda för detta utan kräver att kommande regering och de blågröna styrena i Stockholm tar ansvar för klimatet.

Att Kristdemokraterna och Moderaterna – med stöd av C, L och SD – nu slopar den lilla flygskatten är djupt provocerande. Svenskarnas utsläpp från flyg är lika stora som utsläppen från bilar, ändå återgår de nu till att bli helt skattebefriade. Det går inte alls ihop med principerna att behandla olika färdmedel lika och låta utsläpparen betala.

Genom ett nytt internationellt avtal, CORSIA, finns nu en internationell överenskommelse om kompensationskrav för flyget som innebär att flygbolagen efter år 2020 måste köpa utsläppskrediter och kompensera för de utsläpp som överstiger 2020 års nivå. Men det räcker inte på långa vägar. Problemet med CORSIA är att det lurar oss att vi har gjort tillräckligt. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Flygresandet ökar för snabbt och den tekniska utvecklingen och begränsningarna går för långsamt.

Stockholms läns flygplatser Bromma och Arlanda har sammanlagt hela cirka 25 miljoner resor per år, och antalet ökar stadigt. I Sverige har antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats sedan början av 90-talet. För att klara utsläppsmålen måste den utvecklingen brytas. Ändå vill samtliga partier utom Vänsterpartiet se en stor utbyggnad av Arlanda flygplats. De vill även ha kvar Bromma flygplats ända till 2038. I Stockholms stad är det vänstern som driver en snabb nedläggning av Bromma – utan att bygga ut Arlanda.

Även transporter till och från flygplatserna bör räknas in i flygets klimatpåverkan. Trots att den snabbaste resan till och från Arlanda går med tåget Arlanda Express görs de flesta resor med bil. En anledning är att A-Train, ägt av australiska och kinesiska investerare, har ensamrätt på att köra Arlanda Express och tar väldigt bra betalt. Efter långa diskussioner har Storstockholms lokaltrafik, SL, fått tillåtelse till pendeltågstrafik vid station Arlanda. Resenärerna måste dock betala en avgift på hela 120 kronor per passage. Vänsterpartiet i Stockholms landsting menar att det är hög tid att ta tillbaka Arlandabanan i folkets ägo och låta regionala tåg använda station Arlanda utan höga avgifter.

Klimatet kräver en omställning till fossilfrihet i alla samhällssektorer. Flyget har länge varit undantaget från alla åtgärder, men det går inte längre. Därför kräver vi av kommande regering:

• Återinför flygskatten och höj den för de som flyger mest.

• CORSIA-avtalet räcker inte, Sverige måste driva på för att minska flygets utsläpp.

• Verka internationellt för att flygets bränsle ska kunna beskattas

• Lägg ner Bromma flygplats snarast möjligt.

• Ingen ytterligare utbyggnad av Arlanda flygplats.

• Använd option att köpa Arlandabanan från A-Train

• Se över möjlighet att införa trängselskatt in till Arlanda för privatbilar.

Jens Holm (V), Riksdagsledamot och
ordförande i riksdagens trafikutskott

Anna Sehlin (V), Oppositionslandstingsråd
i Stockholms läns landsting

Rikard Warlenius (V), Ledamot i Stockholms stads
kommunfullmäktige

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

COP24: Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag

Jag och vår EU-parlamentariker Malin Björk skriver idag i Sydsvenskan om COP24. Läs inlägget där eller nedan.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag
Sydsvenskan, 2018-12-12
Det är bara några dagar kvar av klimattoppmötet i polska Katowice. Världens regeringar är samlade för att komma överens om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. För att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs ansträngningar utan tidigare motstycke, enligt FN:s klimatpanel.

Alla seriösa forskare och politiker vet att det är allvar nu. Ändå lyser de nödvändiga åtgärderna med sin frånvaro. Utvecklingen går till och med åt fel håll. Bara i EU ökade koldioxidutsläppen från fossila bränslen med i snitt 1,8 procent mellan 2016 och 2017. Det visar EU:s egna siffror från Eurostat. Bara 7 av de 27 undersökta EU-länderna minskade sina utsläpp, resten ökade utsläppen.

Även koldioxidutsläppen från nya bilar ökade i fjol, enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Samtidigt ökade bilförsäljningen i EU med 3 procent till över 15 miljoner bilar. En kraftig ökning av flygresor och köttkonsumtion är annat som snabbt behöver bromsas.

Nyligen presenterade EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete EU-kommissionens långtidsstrategi för att få ner EU-ländernas koldioxidutsläpp. Kommissionen siktar på att göra EU klimatneutralt till år 2050. Det är ett för EU relativt ambitiöst mål, men utan nödvändiga åtgärder och tvingande lagstiftning förblir det just bara ett mål.

Det räcker inte att överlåta ansvaret för koldioxidutsläppen och andra växthusgaser till privata storföretag. Folkvalda politiker måste våga fatta nödvändiga beslut, även om det innebär minskade vinster för storföretagen. För så stora minskningar av utsläppen som nu behövs går det inte att tro att lösningen är ny teknik.

Både Sverige och EU måste sluta subventionera klimatskadlig verksamhet. En lämplig början är att avskaffa dagens stora subventioner till flygindustri, fossil energi och produktion av kött. En stor del av dessa subventioner ingår i EU:s och medlemsstaternas budgetar. Bara i Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med närmare 60 miljarder kronor, enligt Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag, däribland polska JSW, ett av landets ledande kolföretag. Det är en påminnelse om hur klimatpolitiken ser ut idag: Nästan alla är överens om att situationen är allvarlig och att något måste göras, men när det väl kommer till kritan gäller business as usual.

Översatt till torra men konkreta åtgärder kräver Vänsterpartiet att Sveriges regering i de pågående klimatförhandlingarna trycker på för att EU ska höja sin ambition från 45 till minst 60 procent minskade utsläpp till år 2030. Vänsterpartiet vill också kraftigt öka den ekonomiska kompensationen till de fattiga länder som drabbas av Västvärldensutsläpp. Globalt sett står den rika delen av världen för de största utsläppen medan jordens fattigaste människor drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Klimatfrågan är också en genusfråga. Vi lever i en värld där normer om manlighet kopplas till konsumtion av exempelvis stora bilar, kött och andra varor som ökar koldioxidutsläppen. Därför måste vi alla också göra upp med de destruktiva könsnormerna.

I Sverige lever människor som om de hade fyra planeter. Jorden klarar bara av en fjärdedel av dagens konsumtion och utsläppen minskar inte alls i den utsträckning de borde göra för att planeten ska överleva. Vad kan vara ett bättre tillfälle att ändra på det än nu när klimatmötet i Katowice, COP 24, är mitt inne i sin sista vecka. Sverige måste driva på för högre klimatambitioner, ökat klimatstöd till utvecklingsländerna och arbeta för att alla subventioner till klimatskadlig verksamhet avskaffas. Det skulle vara en bra början på den förändring som nu krävs.

Jens Holm (V), Malin Björk (V)

Miljömotioner 2018

Den s k allmänna motionstiden är över. Totalt har det lämnats in 2800 motioner till riksdagen. Vänsterpartiet har lagt ett antal av dessa och flera är intressanta ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi är inte partiet som lägger flest motioner, men när vi gör det gör vi det genom mycket väl genomarbetade motioner. Nedan våra bästa miljömotioner som vi lagt under allmänna motionstiden.

Klimaträttvisa
Partimotion undertecknad av Jonas Sjöstedt där vi stakar ut vägen mot nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Biologisk mångfald
Hur vi får ett hållbar skogsbruk, mer skyddade områden, hållbar havspolitik.

Försvarsmakten, klimat och miljö
Partimotion om hur vi kan få en försvarspolitik med större miljöansvar och hur försvaret kan bli en viktig aktör i klimatarbetet.

En fungerande och tillgänglig järnväg
Partimotion kring hur vi får fler att ta tåget, nya ägardirektiv för SJ, gemensamt ansvar för järnvägsunderhållet m m.

En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
Partimotion där vi binder ihop global rättvisa med jämställdhet och hållbar utveckling.

Förbud mot brytning av alunskiffer
Om hur vi kan få en hållbar gruvpolitik inklusive ett förbud mot gruvbrytning i s k alunskiffer och förbud mot fracking.