Regeringen kan göra mer för vego

Jag har tidigare skrivit om den helt orimliga köttkampanjen Gilla gris. Eftersom detta är en kampanj med syfte att öka fläskköttskonsumtionen med offentliga medel ville jag veta vad regeringen anser om den och om de kommer att försöka stoppa den. Det kan väl inte vara så att regeringen backar upp en reklamkampanj för ÖKAD köttkonsumtion finansierad med VÅRA skattepengar?

Nu har jag fått svar från landsbygdsminister Jennie Nilsson (S). Hon säger sig vara förhindrad att stoppa reklamkampanjen.

I det korta perspektivet har hon rätt, men nog kan – och borde – regeringen verka för att denna form av destruktiva köttsubventioner tas bort helt och hållet från EUs budget? Och nog skulle hon redan här och nu kunna anslå pengar för att främja växtbaserad kost? Kost som är så mycket bättre för klimatet, folkhälsan och förstås också djuren. Det är hög tid att regeringen skaffar sig en politik för minskad köttkonsumtion. Vi i Vänsterpartiet kommer fortsätta att driva det.

Läs min fråga och svaret från Nilsson här.

IPCC: ät mindre kött och låt skogen växa

FNs klimatpanel, IPCC, presenterade igår den fascinerande och viktiga rapporten Climate Change and Land. Skogs- och markanvändning (jordbruk) står för 23 procent av alla utsläpp av växthusgaser, så det är bra att IPCC sätter fokus på hur världens landområden används. Några intressanta nedslag.

  • Jord och skog bidrar inte bara till stora utsläpp, rätt hanterat kan sektorerna bli en sänka, d v s absorbera istället för att släppa ut växthusgaser.  Detta uppnås enklast genom att låta skogen växa. Se DN-debatt idag om detta.
  • Med mindre kött och överlag förändrad kosthållning kan vi kraftigt minska utsläppen av växthusgaser. Man talar om: ”Balanced diets, featuring plant-based foods, such as those based on coarse grains, legumes, fruits and vegetables, nuts and seeds…” Se mer i stycket B6, s 25 f f.
    IPCC talar om minskade utsläpp i spannet 700 miljoner ton till 8 miljarder årligen (världens utsläpp ligger på ca 50 miljarder ton) av en mer växtbaserad kost. Rapporten konstaterar också att det finns stora hälsomässiga vänster att kamma hem på en mer växtbaserad kost liksom att stora ytor land kan sparas och användas till annat.
  • Man varnar för ett för ensidigt fokus på biobränslen.
  • Man talar om vikten av biologisk mångfald och överlag skogens potential som kolsänka.
  • Man tar också upp problemet matsvinn och konstaterar att 25-30 procent av all mat som produceras går bort som svinn (i alla led från produktion in till våra skafferier).

För oss i Vänsterpartiet stärker IPCC-rapporten oss i att fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, mer biologisk mångfald i skogen, hållbara drivmedel och åtgärder mot matsvinn. Vi är exempelvis det enda partiet som vid upprepade tillfällen motionerat om politiska beslut för minskad köttkonsumtion. Kan vi få med oss de andra partierna den här gången?

Det har skrivits mycket om IPCCs land- och skogsrapport. Här är några exempel
Svt
DN: Matvanorna måste ändras
Expressen Ät mindre kött för att rädda planeten
The Guardian We must change food production to save the world
George Monbiot, The Guardian We can´t keep eating as we are.

Värna flygskatten – för klimatets skull

Jag skriver idag i ETC med Anna Sehlin (V) SLL och Rikard Warlenius (V) Stockholms stad om hur vi i närtid kan minska utsläppen från flygindustrin. Konkreta förslag som gör skillnad här och nu istället för låtsasåtgärder som CORSIA. Läs hos ETC eller nedan.

Värna flygskatten – för klimatets skull
ETC, 2019-01-10
I dessa tider då forskare, aktivister och företag larmar om en framtida klimat-katastrof är det förbluffande att högern fortsätter med sin klimatfientliga politik inte minst vad gäller flygets utsläpp. Vi i Vänsterpartiet på riksdags-, landsting- och kommunnivå i Stockholm kan inte bara blunda för detta utan kräver att kommande regering och de blågröna styrena i Stockholm tar ansvar för klimatet.

Att Kristdemokraterna och Moderaterna – med stöd av C, L och SD – nu slopar den lilla flygskatten är djupt provocerande. Svenskarnas utsläpp från flyg är lika stora som utsläppen från bilar, ändå återgår de nu till att bli helt skattebefriade. Det går inte alls ihop med principerna att behandla olika färdmedel lika och låta utsläpparen betala.

Genom ett nytt internationellt avtal, CORSIA, finns nu en internationell överenskommelse om kompensationskrav för flyget som innebär att flygbolagen efter år 2020 måste köpa utsläppskrediter och kompensera för de utsläpp som överstiger 2020 års nivå. Men det räcker inte på långa vägar. Problemet med CORSIA är att det lurar oss att vi har gjort tillräckligt. I Sveriges riksdag är det bara Vänsterpartiet som har gått emot förslaget. Flygresandet ökar för snabbt och den tekniska utvecklingen och begränsningarna går för långsamt.

Stockholms läns flygplatser Bromma och Arlanda har sammanlagt hela cirka 25 miljoner resor per år, och antalet ökar stadigt. I Sverige har antalet utrikes flygresor per invånare mer än fördubblats sedan början av 90-talet. För att klara utsläppsmålen måste den utvecklingen brytas. Ändå vill samtliga partier utom Vänsterpartiet se en stor utbyggnad av Arlanda flygplats. De vill även ha kvar Bromma flygplats ända till 2038. I Stockholms stad är det vänstern som driver en snabb nedläggning av Bromma – utan att bygga ut Arlanda.

Även transporter till och från flygplatserna bör räknas in i flygets klimatpåverkan. Trots att den snabbaste resan till och från Arlanda går med tåget Arlanda Express görs de flesta resor med bil. En anledning är att A-Train, ägt av australiska och kinesiska investerare, har ensamrätt på att köra Arlanda Express och tar väldigt bra betalt. Efter långa diskussioner har Storstockholms lokaltrafik, SL, fått tillåtelse till pendeltågstrafik vid station Arlanda. Resenärerna måste dock betala en avgift på hela 120 kronor per passage. Vänsterpartiet i Stockholms landsting menar att det är hög tid att ta tillbaka Arlandabanan i folkets ägo och låta regionala tåg använda station Arlanda utan höga avgifter.

Klimatet kräver en omställning till fossilfrihet i alla samhällssektorer. Flyget har länge varit undantaget från alla åtgärder, men det går inte längre. Därför kräver vi av kommande regering:

• Återinför flygskatten och höj den för de som flyger mest.

• CORSIA-avtalet räcker inte, Sverige måste driva på för att minska flygets utsläpp.

• Verka internationellt för att flygets bränsle ska kunna beskattas

• Lägg ner Bromma flygplats snarast möjligt.

• Ingen ytterligare utbyggnad av Arlanda flygplats.

• Använd option att köpa Arlandabanan från A-Train

• Se över möjlighet att införa trängselskatt in till Arlanda för privatbilar.

Jens Holm (V), Riksdagsledamot och
ordförande i riksdagens trafikutskott

Anna Sehlin (V), Oppositionslandstingsråd
i Stockholms läns landsting

Rikard Warlenius (V), Ledamot i Stockholms stads
kommunfullmäktige

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

COP24: Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag

Jag och vår EU-parlamentariker Malin Björk skriver idag i Sydsvenskan om COP24. Läs inlägget där eller nedan.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag
Sydsvenskan, 2018-12-12
Det är bara några dagar kvar av klimattoppmötet i polska Katowice. Världens regeringar är samlade för att komma överens om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. För att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs ansträngningar utan tidigare motstycke, enligt FN:s klimatpanel.

Alla seriösa forskare och politiker vet att det är allvar nu. Ändå lyser de nödvändiga åtgärderna med sin frånvaro. Utvecklingen går till och med åt fel håll. Bara i EU ökade koldioxidutsläppen från fossila bränslen med i snitt 1,8 procent mellan 2016 och 2017. Det visar EU:s egna siffror från Eurostat. Bara 7 av de 27 undersökta EU-länderna minskade sina utsläpp, resten ökade utsläppen.

Även koldioxidutsläppen från nya bilar ökade i fjol, enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Samtidigt ökade bilförsäljningen i EU med 3 procent till över 15 miljoner bilar. En kraftig ökning av flygresor och köttkonsumtion är annat som snabbt behöver bromsas.

Nyligen presenterade EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete EU-kommissionens långtidsstrategi för att få ner EU-ländernas koldioxidutsläpp. Kommissionen siktar på att göra EU klimatneutralt till år 2050. Det är ett för EU relativt ambitiöst mål, men utan nödvändiga åtgärder och tvingande lagstiftning förblir det just bara ett mål.

Det räcker inte att överlåta ansvaret för koldioxidutsläppen och andra växthusgaser till privata storföretag. Folkvalda politiker måste våga fatta nödvändiga beslut, även om det innebär minskade vinster för storföretagen. För så stora minskningar av utsläppen som nu behövs går det inte att tro att lösningen är ny teknik.

Både Sverige och EU måste sluta subventionera klimatskadlig verksamhet. En lämplig början är att avskaffa dagens stora subventioner till flygindustri, fossil energi och produktion av kött. En stor del av dessa subventioner ingår i EU:s och medlemsstaternas budgetar. Bara i Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med närmare 60 miljarder kronor, enligt Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag, däribland polska JSW, ett av landets ledande kolföretag. Det är en påminnelse om hur klimatpolitiken ser ut idag: Nästan alla är överens om att situationen är allvarlig och att något måste göras, men när det väl kommer till kritan gäller business as usual.

Översatt till torra men konkreta åtgärder kräver Vänsterpartiet att Sveriges regering i de pågående klimatförhandlingarna trycker på för att EU ska höja sin ambition från 45 till minst 60 procent minskade utsläpp till år 2030. Vänsterpartiet vill också kraftigt öka den ekonomiska kompensationen till de fattiga länder som drabbas av Västvärldensutsläpp. Globalt sett står den rika delen av världen för de största utsläppen medan jordens fattigaste människor drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Klimatfrågan är också en genusfråga. Vi lever i en värld där normer om manlighet kopplas till konsumtion av exempelvis stora bilar, kött och andra varor som ökar koldioxidutsläppen. Därför måste vi alla också göra upp med de destruktiva könsnormerna.

I Sverige lever människor som om de hade fyra planeter. Jorden klarar bara av en fjärdedel av dagens konsumtion och utsläppen minskar inte alls i den utsträckning de borde göra för att planeten ska överleva. Vad kan vara ett bättre tillfälle att ändra på det än nu när klimatmötet i Katowice, COP 24, är mitt inne i sin sista vecka. Sverige måste driva på för högre klimatambitioner, ökat klimatstöd till utvecklingsländerna och arbeta för att alla subventioner till klimatskadlig verksamhet avskaffas. Det skulle vara en bra början på den förändring som nu krävs.

Jens Holm (V), Malin Björk (V)

Miljömotioner 2018

Den s k allmänna motionstiden är över. Totalt har det lämnats in 2800 motioner till riksdagen. Vänsterpartiet har lagt ett antal av dessa och flera är intressanta ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi är inte partiet som lägger flest motioner, men när vi gör det gör vi det genom mycket väl genomarbetade motioner. Nedan våra bästa miljömotioner som vi lagt under allmänna motionstiden.

Klimaträttvisa
Partimotion undertecknad av Jonas Sjöstedt där vi stakar ut vägen mot nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Biologisk mångfald
Hur vi får ett hållbar skogsbruk, mer skyddade områden, hållbar havspolitik.

Försvarsmakten, klimat och miljö
Partimotion om hur vi kan få en försvarspolitik med större miljöansvar och hur försvaret kan bli en viktig aktör i klimatarbetet.

En fungerande och tillgänglig järnväg
Partimotion kring hur vi får fler att ta tåget, nya ägardirektiv för SJ, gemensamt ansvar för järnvägsunderhållet m m.

En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
Partimotion där vi binder ihop global rättvisa med jämställdhet och hållbar utveckling.

Förbud mot brytning av alunskiffer
Om hur vi kan få en hållbar gruvpolitik inklusive ett förbud mot gruvbrytning i s k alunskiffer och förbud mot fracking.

COP24 – höj ambitionerna

På söndag drar det stora klimattoppmötet COP24 igång i Katowice, Polen. Sverige kommer förstås var på plats med ministrar och ett stort antal tjänstemän (jag kommer också vara på plats de sista dagarna). Vi har diskuterat den svenska positionen flera gånger i riksdagen, bl a i EU-nämnden och i Miljö- och jordbruksutskottet. Vi i Vänsterpartiet välkomnar när klimatminister Isabella Lövin säger att hon vill höja klimatambitionerna på toppmötet. Men när frågan har diskuterats här i riksdagen är det oklart om hon verkligen kommer driva det och vilka ambitioner hon egentligen vill höja. Vi i Vänsterpartiet har därför reserverat oss mot den svenska positionen.

Inför COP24 vill Vänsterpartiet:

Att Sverige klart och tydligt kräver att EU höjer sina minskningsambitioner till minst 60 procent minskade utsläpp till 2030. Det är klart och tydligt att alla länder måste göra mer för att vi ska nå 1,5gradersmålet. Industrialiserade stater som Sverige måste gå före.

Att Sverige verkar för att det införs en ny additionell klimatfinansiering till de länder som drabbas här och nu. Det är bra att pengar har mobiliserats, men det behöver mer och klimatfinansiering får inte tas från det ordinarie biståndet. Den gröna klimatfonden, anpassningsfonden och andra fonder för att hjälpa utvecklingsländerna behöver en bättre finansiering och ett effektivare och bättre styre. Det här perspektivet kan också stärkas inom ramen för det som kallas loss and damage.

Att låtsaslösningar som klimatkrediter, CDM, flexibla mekanismer avskrivs som sätt att minska utsläppen, eller åtminstone minimeras till att endast bli kompletterande åtgärder. Fokus ska vara på att ställa om här och nu och att vi måste ta ansvar för våra utsläpp.

Överföring av ny teknik till utvecklingsländerna måste underlättas. Patent och dyra användarlicenser får inte stå i vägen för tekniköverföringen. Immaterialrätten borde kunna luckras upp för klimatteknik.

Att det finns ett tydligt genusperspektiv i klimatpolitiken. Tidigare har genusfrågor varit viktiga för Sverige, nu ser vi inte det i den svenska positionen. 

Sist men inte minst, det bästa sättet att visa att vi tar planetens framtid på allvar är att vi gör allt för att ta ansvar för våra egna utsläpp. Hur vi kan göra det tar vi upp i vår motion, Klimaträttvisa, som vi nyligen lämnat in till riksdagen.

Vänsterpartiets klimatmotion 2018/19

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en omfattande motion för att ställa om Sverige och hur Sverige ska vara ledande i klimatfrågan i världen. Axplock ur motionen:
Högre klimatmål i Sverige och EU, förbjud nybilsförsäljning av fossila bilar, minskad köttkonsumtion, klass, kön och klimat, klimatbistånd, fasa ut AP-fondernas fossilinnehav, koldioxidransonering, satsa på kollektivtrafiken, fördelarna med att ställa om.

Vi kallar motionen ”Klimaträttvisa” och du kan läsa den här eller som pdf här: Klimaträttvisa_motion2018_19

IPCC: Hög tid för handling

FNs klimatpanel, IPCC, har i veckan publicerat sin stora rapport Global Warming on 1,5 C. Rapporten är ett resultat av Paristoppmötet för två år sedan som efterfrågade en rapport om hur förutsättningarna för liv på planeten förändras med en uppvärmning på 1,5 grader C, jämfört med 2 grader C samt de möjliga vägarna mot att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Även om rapporten är skriven på ett ibland svårbegripligt FN-språk (rapporten ska ju godkännas av alla stater, även sådana som USA och Saudiarabien) är budskapet tydligt (jag har läst sammanfattningen, ”Summary for Policymakers”):

  • Temperaturen har redan ökat med 1 grad C sedan förindustriell tid och det är en konsekvens av den mänskligt skapade klimatförändringen.
  • Även med 1,5 graders temperaturhöjning blir konsekvenserna mycket långtgående, och med 2 graders höjning blir det än värre.
  • Världens länders klimatåtaganden idag (Parisavtalet) håller sig inte inom 1,5-2 grader C (se mer nedan).
  • Världens utsläpp behöver minska med – 45 procent till senast 2030 och vara noll senast 2050. De talar också om en koldioxidbudget på mellan 420-580 miljarder ton CO2 (med årliga utsläpp på 42 miljarder ton talar den för att vi bara har tio år på oss om vi ska hålla oss på den mer säkra sidan av intervallet).
  • Riskerna med att inte snabbt minska utsläppen nu är omfattande. Rapporten tar upp många exempel, bl a: utarmning av biologisk mångfald, försämrad livsmedelsproduktion, oåterkalleliga negativa konsekvenser för utsatta samhällen (kustnära, öar m m), översvämningar, ökad fattigdom, ökade klyftor, förlorade investeringar (stranded assets). De tar också upp risken för extremväder av olika slag, liksom risken för tipping points och återkopplingsmekanismer som kan göra att klimatförändringen blir mer eller mindre okontrollerbar. Allt det är välkänt och skrämmande faktum, men jag förvånas över att rapporten inte alls tar upp risken med klimatflyktingar.
  • Havsnivån kommer under detta århundradet (till 2100) att höjas med 0,26-0,77 meter med 1,5 graders ökning och en ytterligare decimeter med 2 graders temperaturhöjning. Men stora avsmältningar på Grönland och Antarktis är svåra att bedöma, men där finns potential på flera meters havsnivåhöjning och dessa gigantiska avsmältningar kan komma igång med en temperaturhöjning på 1,5-2 grader (jag skulle säga att de redan har triggats igång…). Vad gör en ytterligare 10 cm havsnivåhöjning (hittills har havet höjts ca 25 cm pga klimatförändringen), kan man undra? Jo, varje decimeter som havet höjs tvingar 10 miljoner människor att lämna sina hem, konstaterar rapporten (B 2.1, s 9).
  • Att 1,5 graders temperaturhöjning får långtgående konsekvenser och 2 graders än värre blir tydligast i resonemanget kring korallreven. Med 1,5 graders höjning minskar korallreven med 70-90 procent och med 2 grader är de helt utplånade; -99 procent (se B4.2, s 10).
  • Skillnaden mellan 1,5 och 2 grader innebär också att minst dubbelt så många arter försvinner (gällande insekter, växter och ryggradsdjur, s 10). En halv grad är knappt märkbar för en människa i vanligt väder, men i globala klimattermer är det en enorm skillnad (en analogi kan dras till tidigare istider där dessa skapats en en klimatförändring som inneburit 3-5 grader C kallare väder).
  • Det behövs olika former av koldioxidavskiljande (carbon dioxide removal) om vi ska uppnå våra mål. Rapporten talar främst om koldioxidlagring (CCS), CCS med bioenergi s k BECCS och skogstillväxt. Det senare är enligt mig underskattat.
  • Gällande åtgärder för att både minska utsläppen (mitigation) och anpassa oss till den förändring som skett (adaptation) lägger rapporten lägger stor vikt kring samarbete, gemensamma åtgärder, politiska beslut och involvering av organisationer och gräsrötter. Man tar också upp vikten av rättvisa (equity), men jag är förvånad och besviken över att genus i praktiken inte nämns mer än en gång som en viktig komponent när åtgärder ska vidtas.
  • En av de bättre delarna av rapporten är när man pekar på de positiva synergier både klimatanpassning och minskade utsläpp kan föra med sig. Om vi agerar nu för att bygga ett hållbart samhälle så kan vi på köpet också få renare luft, minskad risk för naturkatastrofer, bättre folkhälsa, fortsatta ekosystemtjänster, bättre städer att leva i och minskad fattigdom och ojämlikhet. Man pekar också på att ett hållbart samhälle fungerar väl med att uppfylla världssamfundets 17 hållbarhetsmål (SDG). Rapporten pekar specifikt ut minskat energibehov, minskad materiell konsumtion och hållbarare livsmedelskonsumtion som de tre mest områden med mest uttalade synergieffekter (D4.1, s 26).
  • Ska vi snabbt minska våra utsläpp och bygga ett samhälle som är både hållbart och mer rättvist fordras en politisk handling av aldrig tidigare skådat slag, konstaterar rapporten. Det behövs systemförändringar på alla större områden; transporter, energisystem, konsumtion, industriell produktion etc;. Man talar om ”systems transitions” och att dessa behöver vara ”unprecedented in terms of scale”. (C 2, s 21). Dessvärre är vi fortfarande långt därifrån.

När man läser rapporten kan man tro att världen är inne på en utsläppsbana någonstans mellan 1,5 och 2 grader C, men så är det ju inte. Rapporten konstaterar mycket riktigt att med de åtaganden som vi har i och med Parisavtalet ligger vi långt i från målsättningen om max 2 graders temperaturökning. Man skriver: ”Pathways reflecting these ambitions would not limit global warming to 1.5°C, even if supplemented by very challenging increases in the scale and ambition of emissions reductions after 2030 (D1, s 24). Den kurva, ”pathway”, man åsyftar är de ökade utsläpp på upp till 58 miljarder ton (idag drygt 40) per år.  Alltså, helt ohållbart. Egentligen borde rapporten handla om just detta – den utsläppskurva vi idag är inne på och som kan leda till en temperaturhöjning på 3 grader C inom detta århundrandet.

Den Uppsalabaserade forskaren Kevin Anderson har med rätta kritiserat IPCC-rapporten för att inte tala tillräckligt klarspråk. Det håller jag helt med om. Och man undrar; var är planen för att uppnå dessa utsläppsminskningar? Detta särskilt när utsläppen fortsätter att öka. Och varför talas det så lite om VEM som orsakat detta problem? Som Anderson är inne på står världens rikaste tiondel för nästan hälften av världens alla utsläpp. Om vi minskade den tiondelens utsläpp ned till ett Europasnitt skulle vi minskat de totala utsläppen med en tredjedel. Ska vi se till att Kina och Indien inte upprepar våra misstag måste förändringen börja hos oss och vi måste hjälpa dem med det vi kan. Det perspektivet av klass, genus och Nord-Syd måste in i debatten. Även om vi behöver allt samarbete vi kan uppbringa behöver vi också mer av systemkritik i klimatdebatten (en ny FN-rapport är inne på det spåret).

Men IPCC-rapporten har åtminstone gett oss det vetenskapliga underlaget. Nu är det upp till oss politiker att agera. Det kommer jag och Vänsterpartiet att göra.

 

 

Vi behöver en omställning på riktigt

Jag och Gunvor Bergqvist (V) skriver i Göteborgs-Posten idag om Vänsterpartiets klimatpolitik. Detta som svar på Göteborgsprofessorerna Christian Azar och Thomas Sterner. Läs inlägget där eller nedan.

Vi behöver en omställning på riktigt
Göteborgs-Posten, 2018-08-22
Vi välkomnar att Christian Azar och Thomas Sterner uppmanar partierna att presentera sin klimatpolitik. För Vänsterpartiet är klimatförändringen mänsklighetens ödesfråga, men också en rättvisefråga. Världens rikaste tiondel står för 45 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Omställningen måste därför starta hos oss och personer med störst plånbok måste bidra mer än andra. Vi behöver en politiskt ledd omställning med nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Vi vill ha en investeringsledd klimatomställning med grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i eget kapital till klimatomställning av industri, energiproduktion, byggsektor, jordbruk och transporter. Vi vill ge ett tydligt uppdrag till våra AP-fonder att avinvestera sina innehav i kol, olja och fossilgas. Miljöskadliga subventionerna ska fasas ut och nybilsförsäljning av fossilbilar förbjudas från senast 2025. Då får vi industrin att öka takten i teknikskiftet och elektrifiera transporterna.

Vi vill bygga en mer rättvis och hållbar ekonomi genom att minska det privata konsumtionsutrymmet till förmån för det offentliga. Satsningar på skolan, vården och kollektivtrafiken belastar miljön mindre än privat konsumtion. Skatter och avgifter på framförallt höginkomsttagares konsumtionsutrymme kan gå till klimatomställning. Arbetstidsförkortning, där produktivitetsökningen tas ut i fritid istället för bolagsvinster minskar ohållbar konsumtion. Vi har som enda parti motionerat i riksdagen om minskad köttkonsumtion och är för flygskatten samt fler åtgärder för att minska svenskarnas flygande.

Göteborg behöver ställa om från privatbilism till elektrifierad kollektivtrafik med låga priser, på sikt nolltaxa och gång- och cykelsatsning. Fjärrvärme och elproduktion vill vi göra fossilfria till 2025, vilket kräver stora investeringar ibland annat sol- och vindenergi. Klimatperspektiv ska läggas på alla kommunala beslut och vid nybyggnation av bostäder och upphandling till kommunal verksamhet ska klimatkrav ingå. Andelen vegetarisk mat ska öka i kommunen. Vi motsätter oss att regeringen ger LNG-terminalen koncession som riskerar storskalig införsel av fossilgas på det svenska gasnätet.

Det är bra att klimatfrågan diskuteras, men de skarpa besluten återstår att ta. Vi vill se en omställning på riktigt där finanspolitiken, våra pensioner, infrastrukturplaneringen, handelspolitiken och alla andra politikområden agerar för byggandet av ett hållbart och rättvist Sverige.

Jens Holm (V) miljöpolitisk talesperson
Gunvor Bergqvist (V) kommunfullmäktige Göteborg