Utsläpp och ojämlikhet

Jag har tillsammans med mina kollegor Elin Segerlind (V) och Tony Haddou (V) debatterat ojämlikhet och utsläpp med klimatminister Isabella Lövin (MP). Det är inte rimligt att den rikaste tiondelen i Sverige släpper ut fyra gånger mer än den fattigaste. Vi behöver en jämlikhetsdimension i klimatomställningen!

Klimatåtgärder är i sig ofta omfördelande, men det görs för lite på andra politikområden för att minska superutsläpparnas utsläpp. Ni kan se vår debatt på riksdagens Webbtv och min interpellation här.

Jämlikhet är viktigt i klimatpolitiken av följande skäl:

  1. Rättvisan
    Det är helt enkelt orättvist att ett fåtal ska få konsumera upp flertalets utrymme för utsläpp. Alla måste bidra till omställningen, och de som släpper ut mest måste göra mest.
  2. Effektiviteten
    Vi människor är flockdjur. Om grannen åker på en weekendresa till London vill du också göra det. Därför måste de rikastes livsstil tyglas så att de inte fungerar som inspiratör för flertalet.
  3. Utsläppen
    De rikaste tio procenten släpper ut 17 ton per person. Det är stora utsläpp. Vi vet att om världens rikaste tiondel minskade sina utsläpp ned till EU-snittet skulle det innebära en total minskning av världens utsläpp med 33 procent. Det är stora utsläpp det handlar om.
  4. Den globala rättvisan
    Det är också orimligt att rika länder har en mycket större klimatpåverkan än fattiga länder i världen. Den industrialiserade delen av världen måste gå före i klimatomställningen.
  5. Världssamfundet
    I klimatkonventionen och Parisavtalet är världens länder överens om att klimatomställning måste baseras på principen om rättvisa, man talar om ”equity”. Man talar också om historiska utsläpp, som avser de utsläpp som den rika i-världen historiskt har bidragit med och därmed minskar utvecklingsmöjligheten för de fattigare länderna. Vi måste agera utifrån de principer vi är överens om.

Regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna

Vi skriver på DNdebatt idag. Läs vårt inlägg där eller nedan.

S/MP-regeringen saknar ambition att åtgärda klimatorättvisorna
Dagens Nyheter, 2020-12-09

Oxfams och Swedish Environment Institutes rapport om svensk klimatojämlikhet är mycket efterlängtad och välkommen. Att den rikaste procenten i Sverige släpper ut mer än tio gånger mer per person än den fattigaste tiondelen är ett tydligt exempel på ojämlikheten. Och det är rent utsagt provocerande att när merparten av svenskarna har minskat sina utsläpp så har den rikaste delen av svenskarna fortsatt att öka utsläppen. Vi kan inte stillatigande låta en liten klick klimatvärstingar fortsätta som om ingenting har hänt och öka sina utsläpp i kraft av en helt och hållet ohållbar livsstil.

Vi har länge efterfrågat ett rättviseperspektiv i miljö- och klimatpolitiken. Inte så att klimatpolitiken i sig skapar orättvisor. Tvärt om, i dag är det de med sämst ekonomiska förutsättningar som drabbas värst av utsläpp och föroreningar. Därför har de grupperna också mest att vinna på en klimatomställning.

Dessvärre ser vi sällan, eller aldrig, en ambition från S/MP-regeringen att synliggöra och åtgärda de klimatorättvisor som finns. FN:s klimatsamarbete ska baseras på principen om rättvisa (equity). Det kan tolkas som att de med störst klimatpåverkan också ska ta det största ansvaret för minskade utsläpp. Lite förvånande för vissa, men det är inte den politik den socialdemokratiskt ledda regeringen driver. För ett år sedan presenterade regeringen sin klimathandlingsplan för den här mandatperiodens klimatarbete. Det var en plan som främst aviserade nya utredningar och helt utan ambition att stärka jämlikheten.
Det är hög tid att komma till rätta med klimatojämlikheten. Politiken måste i större utsträckning utkräva ansvar för de med störst klimatpåverkan. Det här kan inte bara vara klimatpolitikens ansvar, utan det behövs samtidigt en radikal omläggning av skattepolitiken Under de tre senaste decennierna har klyftorna ökat i Sverige, som ett resultat av en medveten politik.

De klyftorna ser vi nu också i vår miljöpåverkan. Omställning till ett hållbart samhälle måste därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. Därför är det nödvändigt med ett reformerat skattesystem i syfte att öka jämlikheten genom omfördelning och skapa förutsättningar för att lyckas med den gröna omställningen.

När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Den övergripande uppgiften måste därför vara att verka för en ekonomisk politik som utjämnar klyftor mellan rika och fattiga. Men klimatpolitik är också i sig ofta omfördelande om de med störst utsläpp får gå före med de största minskningarna. Den politiken skulle kunna utvecklas mer. Till exempel genom:

● En progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.

● En justering av bonus malus med en högre skatt vid försäljning av nya bilar med stora utsläpp.

● Fasa ut rot-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.

Det är hög tid att synliggöra vår tids klimathjältar. Det är inte direktören i sin Tesla och klimatkompenserade Londonresor. Klimatföredömet är snarare förortskvinnan som tar bussen till jobbet, hemestrar, bor i lägenhet och hyr en bil på semestern.

Tony Haddou (V), riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson

Jens Holm (V), riksdagsledamot och klimatpolitisk talesperson

Elin Segerlind (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

De rikas utsläpp – dags att agera

Vilken viktig rapport! Oxfam och SEI har idag släppt rapporten Svensk klimatojämlikhet (presenterad på DN-debatt idag). Jag har tidigare kommenterat deras viktiga granskningar av utsläppsorättvisor i värden, som att världens rikaste tiondel står för nästan lika stora utsläpp som hälften av hela världens befolkning.

Nu har de satt svenskarnas utsläpp under luppen och relaterar detta till våra inkomster. Slutsatsen är det som vi länge sagt i Vänsterpartiet. Ju större plånbok, desto mer utsläpp. Den rikaste procenten släpper ut hela 43 ton CO2/pers/år. Den rikaste tiondelen i Sverige släpper ut 17 ton/person/år, vilket är fyra gånger så mycket som den fattigaste tiondelen (fyra ton/person/år). Ska vi uppfylla Parisavtalet måste den rikaste tiondelen minska sina utsläpp med 87 procent de kommande tio åren.

Intressant är också att den fattigaste tiondelen i Sverige faktiskt har minskat sina utsläpp med 16 procent sedan 1990, medan de rikaste inte har minskat sina utsläpp. Sverige som land har minskat våra utsläpp med nästan 30 procent sedan 1990. De rikaste är alltså utsläppsvärstingar som fortsätter precis som förut och motverkar våra klimatmål.

Varför pratar vi så lite om detta? Om vilka som släpper ut och vilka som faktiskt lever som vi ska, med minskade utsläpp?

Klimathjälten är förortskvinnan som tar bussen till jobbet, hemestrar, bor i lägenhet och hyr en bil på semestern. Eller studenten som bor i kollektivet, som cyklar och äter vegetariskt.

Inte direktören som kör Tesla och klimatkompenserar för flygresan till London.

Det finns så mycket vi skulle kunna göra politiskt för att förändra detta.

För det första behöver vi en mer omfördelande ekonomisk politik, där rika bidrar mer till det gemensamma.

Men klimatpolitik är också i sig ofta omfördelande om de med störst utsläpp får gå före med de största minskningarna. Här går det att extrapolera politiken ytterligare. Tex med:

1. En progressiv flygskatt som ökar med antalet flygresor – intäkterna till kollektivtrafiken.

2. Höjd skatt vid försäljning av nya bilar med stora utsläpp – intäkterna till kollektivtrafiken.

3. Skatt på livsmedel med höga utsläpp – intäkterna till offentlig växtbaserad mat.

4. Skrota ROT-bidraget, som går till bostadsrättsinnehavare och villaägare. Ersätt med investeringsstöd för klimatupprustning av allmänna lokaler och miljonprogrammets bostäder.

5. Förbud mot en mängd onödiga lyxprodukter som bara ökar utsläppen här hemma men också i de länder där de produceras.

Höj klimatmålen – sätt stopp för Preemraff

Jag skriver i ETC med Malin Björk (V) och Elin Segerlind (V) om varför Preems utbyggnad är ett hot mot klimatet. Läs på ETC-debatt eller nedan.

Höj klimatmålen – sätt stopp för Preemraff
ETC 2020-09-05
En av våra största klimatpolitiska strider just nu är den omdebatterade planerade utbyggnaden av oljeraffinaderiet Preemraff i Lysekil, där man redan idag producerar stora mängder av de fossila bränslena bensin och diesel. Det är nu upp till S- och MP-regeringen att avgöra om Preemraff ska få tillstånd att bygga fast oss i ett fossilberoende.

Skulle utbyggnaden få grönt ljus innebär det att raffinaderiet kommer att öka sina utsläpp av koldioxid från dagens 1,7 miljoner ton koldioxid per år till minst 2,7 miljoner ton per år. Det skulle göra Preemraff till Sveriges enskilt största utsläppskälla. En utbyggnad skulle också innebära en fördubbling av utsläppen av svaveloxider, med upp till 500 ton svavel till luft per år. Det är helt fel utveckling i en tid när EU-parlamentet utlyst klimatnödläge och vi alla vet att vi måste gå i helt motsatt riktning, nämligen avveckla alla fossila bränslen.

En utbyggnad av Preemraff skulle också vara helt i strid med såväl målen i Parisavtalet som den svenska klimatlagen. Enligt Sveriges klimatlag ska regeringens politik utgå ifrån de svenska klimatmålen om att utsläppen från verksamheter i Sverige senast 2045 ska vara minst 85 procent lägre än utsläppen 1990. Om Preemraff trots detta får tillstånd att bygga ut är den svenska klimatlagen inte något mer än en pappershamster.

I EU-parlamentets miljöutskott arbetar vi just nu för att få på plats en skarp europeisk klimatlag som lever upp till Parisavtalet. Den måste bli stark nog att stå emot när fossilindustrin som i Lysekil vill expandera istället för att krympa. Enligt EU-kommissionens förslag ska EU-länderna vara klimatneutralt till 2050. Vänsterpartiet och våra systerpartier i EU-parlamentet vill se snabbare minskningar är vad som idag ligger på bordet och att målsättningarna ska vara bindande också för varje enskilt medlemsland. Utsläppen måste minska med 70 procent till 2030 på EU-nivå.

Klimatpolitiskt är frågan om Preemraffs utbyggnad en omöjlighet. Ofta framhålls istället de arbeten som utbyggnaden kan medföra. Vänsterpartiet vill se satsningar på jobb och välfärd, och vi kräver att klimatomställningen ska vara rättvis så att de som släpper ut mest är de som betalar mest. Satsningar på multinationella fossiljättar bidrar inte till klimatet eller en rättvis omställning. Det är en återvändsgränd. Istället för att skapa jobb i den fossila industrin måste vi satsa allt på att skapa jobb inom hållbara verksamheter. Fossila bränslen och den fossila ekonomin har ingen framtid.

För att göra verklighet av den nödvändiga klimatomställningen har Vänsterpartiet lagt fram förslag på inte mindre än 74 reformer som i närtid ställer om Sverige. Vi kräver bland annat att de miljö- och klimatskadliga statliga subventionerna, som idag omfattar 60 miljarder kronor varje år, måste fasas ut. Det handlar till exempel om subventioner till ökad bilism och ökad köttkonsumtion, koldioxidskattenedsättningar för industrin och skattebefrielse för flygbranschen. Samtidigt vill vi kompensera för människor på glesbygden genom till exempel konverteringsstöd för bilar som drivs på gas eller etanol, lägre skatt och ändrat reseavdrag.

Just nu pågår en två veckor lång kampanj där en bred rörelse med miljöorganisationer och engagerade medborgare genomför olika aktioner för att stoppa utbyggnaden av Preemraff. Det är ett viktigt folkligt engagemang som vi stöder helhjärtat och som regeringen måste lyssna på. Det får vara nog med regeringens tandlöshet nu. Klimatlagen och den politiska viljan måste sammanstråla om vi ska få ett stopp för detta vansinniga projekt. Vad väntar regeringen på?

Under hösten tänker vi och våra progressiva kollegor i riksdagen och i EU-parlamentet, tillsammans med miljörörelsen, jobba hårt för att höja våra på tok för låga klimatmål och för att införa fler bindande miljö- och klimatregler. Vi förväntar oss att en svensk regering bestående av miljöpartister och socialdemokrater tar sitt ansvar och lever upp till de egna klimatmålen. Annars är vår klimatlagstiftning ingenting värd och vi kommer förlora all trovärdighet i de så viktiga klimatpolitiska förhandlingarna i EU och globalt.

Malin Björk (V), EU-parlamentariker, ledamot i miljöutskottet
Jens Holm (V), riksdagsledamot, klimatpolitisk talesperson
Elin Segerlind (V), riksdagsledamot, ledamot i miljö- och jordbruksutskottet

Planen är ingen plan

Idag har vi debatterat regeringens klimatpolitiska handlingsplan, Proposition 2019/20:65. Det är den första klimatplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag. Vad hur bra är planen egentligen? Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en motion med 74 konkreta förslag som skulle kunna se till att propositionen blir en riktig plan och inte bara en välvillig viljeinriktning.

Se debatten (även mitt replikskifte med Isabella Lövin) här.
Läs mitt anförande nedan.

2020-06-09
Klimathandlingsplan, anförande
I maj i år slogs återigen ett icke klädsamt rekord. Koncentrationen av växthusgaser var högre än någonsin under maj månad, 417 miljondelar CO2. Maj månad var också den varmaste månaden som någonsin uppmätts. Under coronakrisen ser vi att utsläppen minskar, men detta är inte den formen av omställning vi vill ha. Dessa utsläppsminskningar är ju resultatet av samhällen som stänger ned helt och hållet. Vad vi behöver är en organiserad och strukturerad omställning mot ett samhälle som är hållbart och rättvist.

Därför är klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket mycket viktigt. Det handlar om att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I ramverket finns kravet på att en klimatpolitisk handlingsplan ska läggas fram en gång varje mandatperiod. Det vi debatterar just nu är just den första klimatpolitiska handlingsplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det krävs ökade ansträngningar för att integrera klimatpolitiken i alla relevanta politikområden. Det är ju själva grundtanken med införandet av det klimatpolitiska ramverket. Vi välkomnar att regeringen i handlingsplanen tydliggör en inriktning om minskade utsläpp, men de åtgärder som ryms i planen är i stor omfattning oprecisa och uttrycker en viljeinriktning, och dess effekter på utsläppen av växthusgaser är oklara. En handlingsplan borde vidare fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta dem löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum.

Handlingsplanen är även utan ambition att hantera klimatkrisen med rättviseperspek-tiv. En jämlikare fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en hög materiell standard för alla. Omställning till ett hållbart samhälle bör därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i propositionen finns ingen beräkning av hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

När det klimatpolitiska rådet för några månader sedan presenterade sin granskning av regeringens handlingsplan sa de redan på första bilden av presentationen: ”Planen är ingen plan”. Planen är ingen plan – sammanfattar kärnfullt Vänsterpartiets kritik av Proposition 2019/20:65, alltså regeringens s k klimatpolitiska handlingsplan. För att göra nämnda proposition till en handlingsplan som minskar utsläppen på riktigt föreslår vi i Vänsterpartiet inte mindre än 74 konkreta reformer i vår följdmotion till propositionen.

Jag hänvisar till vår motion för en presentation av samtliga reformer, men det är några här som jag särskilt skulle vilja beskriva.

Skärp klimatmålet till nollutsläpp senast år 2040.

Klimatmålen ska nås med nationella insatser – ej uppköp av osäkra krediter i andra länder.

Nya ägardirektiv och instruktioner för alla statliga bolag och myndigheter så att de agerar i linje med våra klimatmål

Planen måste innehålla kvantifierbara åtgärder så att målen går att följa upp.

Fasa ut de klimatskadliga subventionerna. Enligt Naturvårdsverket omfattar de miljöskadliga subventionerna 60 miljarder kr varje år och enligt Naturskyddsföreningen är de renodlade klimatskadliga subventionerna en kostnad på 30 miljarder kronor för staten årligen. Det handlar om subventioner till ökad bilism, koldioxidskattenedsättningar för industrin, skattebefrielse för flygbranschen, subventioner till ökad köttkonsumtion m m. Här finns mycket att göra för att fasa ut dessa subventioner som ökar utsläppen.

Kompensera glesbygden för höjda drivmedelsskatter; konverteringsstöd, lägre skatt, förändrat reseavdrag.

Inför en statlig grön investeringsbank, bifall till reservation nr 13.

Förvalta våra pensionspengar hållbart. Bort med ohållbara placeringar från våra AP-fonder. Detta skulle regeringen kunna fixa genom nya instruktioner till AP-fonderna, men det har de tyvärr inte gjort.

Förbjud prospektering och exploatering av kol, olja och fossilgas

Standardisera plasten. Förbjud plast som är miljöskadlig och som inte går att återvinna.

Minskad köttkonsumtion

Inrikesflyget ska ingå i klimatmålet för transportsektorn

Inför en progressiv flygskatt

Förbud mot nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar senast 2025

Klimatmålen ska vara styrande i infrastrukturplaneringen. Så är det inte idag när nya motorvägar planeras t ex här i Stockholmsområdet

Underlätta för kommunerna att stoppa externa köpcentrum genom ändringar i Plan- och bygglagen.

Statligt stöd till billigare kollektivtrafik. Vi behöver göra det billigare att resa kollektivt.

Sänk banavgifterna för järnvägen.

Vägslitageavgift för tung vägtrafik – det finns ett konkret förslag på regeringskansliet. Varför inför inte regeringen detta?

Se till att alla handelsavtal som undertecknas är i linje med Parisavtalet. Vi behöver hållbara avtal, inte ett ensidigt fokus på handel.

Vi befinner oss just nu i en kris, i en pandemi. Jag vill påminna om att en kris också är en möjlighet. Jag drar mig till minnes oljekrisen i början av 1970-talet. Priset på olja fyrfaldigades under kort tid och skapade kris runt om i världen. Vad gjorde vi då? Jo, vi energieffektiviserade, satsade på fjärrvärme, elektrifiering av industrin och vi fasade ut oljan i flera sektorer bland annat bostäderna. Utsläppen minskade liksom vårt beroende av importerad olja. Nu står vi inför en liknande utmaning. Låt oss inte upprepa gamla misstag. Vi bör istället verka för att omdana samhället i grunden och bygga ett samhälle som är rättvist och hållbart och håller sig inom de ramar som naturen har satt upp för oss.

Jens Holm (V)

 

 

Dags för en grön omstart

Jag skriver i ETC om vikten av en grön omstart efter corona. Läs den där eller nedan.

Dags för en grön omstart
ETC, 2020-05-25
Coronakrisen slår hårt mot hela samhället. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att lindra konsekvenserna av detta. Men samtidigt som den här krisen pågår har vi under lång tid befunnit oss i en klimatkris. Minskar vi inte snabbt våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboelig.

Jag välkomnar att miljö- och klimatminister Isabella Lövin säger att ”satsa hundratals miljarder på att bygga ekonomin igen och inte samtidigt lösa klimatkrisen, det vore att kasta skattebetalarnas pengar rakt i sjön.” (Dagens ETC 18/5) Jag instämmer fullt ut. Och precis som Klimatpolitiska rådet var inne på behöver coronaomställningspaketen vara utformade så att de bidrar till att våra klimatmål nås. Det framgår av samma intervju med Lövin att regeringen hittills inte ställt klimatkrav på de stödpaket man gått ut med.

Regeringen har hittills beslutat om cirka 200 miljarder kronor i ökade utgifter med anledning av coronakrisen. Därtill har Riksbanken ställt ut krediter på 500 miljarder kronor. Till stor del är det viktiga satsningar som gjorts för att trygga offentlig verksamhet, företag och jobb. Med tanke på regeringens höga profil i klimatfrågan är det förvånande att regeringen inte väljer att koppla coronapaketen till en hållbar omställning.

Ett av regeringens första ekonomiska stödpaket var utlovandet av fem miljarder kronor till flygsektorn, varav 1,5 miljarder till SAS. För att ta emot detta stöd ställdes inga krav på motprestationer i form av minskade utsläpp. I Frankrike har regeringen utlovat motsvarande 70 miljarder kronor i stöd till Air France. Där har regeringen ställt krav på minskade utsläpp samt att flygbolaget inte får trafikera kortare flygsträckor där det i stället går att ta tåget.

Jag kan ha viss förståelse för att regeringen i vissa brand­kårsinsatser inte hinner med att utforma de mest optimala mottagarkriterierna. Men nu är vi långt inne i coronakrisen. Regeringen travar tilläggsbudget på tilläggsbudget. Klimatpolitiska rådet, Naturskyddsföreningen, oppositionspartier, debattörer – ja, vi är rätt många som spelat in konkreta förslag på hur regeringens coronastödpaket kan bidra till en hållbar omställning.

Fem förslag på vad regeringen kan och borde göra:

• Krav på flygindustrin. För att få del av stödpengarna ska flyg inte längre trafikera sträckor där det finns snabba och fungerande tågförbindelser. Konkreta minskningsåtaganden en självklarhet.

• Stödpaket järnvägssektorn. Investera i nya banor och tidigarelägg järnvägsunderhåll (de 720 miljonerna är välkomna, men mer behövs). Vi behöver både höghastighetsbanor och fler dubbelspår, mötesplatser, industrispår med mer.

• Kickstarta näringslivets färdplaner. Näringslivet har hittills presenterat 21 färdplaner mot fossilfrihet. Jag tycker att många är otillräckliga, men här finns ändå en checklista för viktiga delar i klimatomställningen. Regeringen kan här se till att dessa sätts i verket på riktigt genom att villkora stöd mot utsläppsminskningar.

• Hållbar livsmedelsproduktion. Är det något vi lärt oss av den här krisen är det att vi behöver kunna producera mer livsnödvändiga varor lokalt. Mat är en sådan vara. Ge stöd till de bönder som vill producera hållbara växtbaserade livsmedel. Ge stöd till offentlig sektor att upphandla hållbar mat och inled satsningar för regionala center för beredskapslivsmedel.

• Grön investeringsbank. Det är uppenbart att de privata affärsbankerna är ointresserade av att kanalisera ut omställningsmedel. Detta trots 500 miljarder i nollränta från riksbanken. Inrätta en grön investeringsbank med 100 miljarder i eget kapital. Banken ska kanalisera ut pengar till hållbara investeringar i förnybar energi, transporter, energieffektivisering och hållbara livsmedel, som några exempel. Klimatbanken kan spela en helt avgörande roll när svensk ekonomi kommer att återstartas.

I grunden är det bra att stora resurser nu mobiliseras. Det är ett brott med decennier av åtstramningar och visar att vi gemensamt kan investera i en bättre framtid. Men investeringarna måste bidra till omställningen mot en hållbar ekonomi och fossilfri framtid. Annars riskerar vi pengar i sjön.

Det är hög tid att gå från kris till en grön omstart.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, riksdagsledamot

1 maj 2020

I år håller jag mitt 1 majtal över zoom/facebook, inbjuden av partiföreningen i Linköping. Du kan läsa talet nedan på Dagens Arena eller här som pdf: 1majLinköping2020-05-01

1 maj 2020, Linköping/webben
Kamrater, första majfirare, alla på nätet,
Det här är ett 1 maj som helt och hållet präglas av den coronakris vi befinner oss i. Det är därför vi får träffas så här; över nätet, och inte fysiskt. Jag är den förste att tillstå att jag hade hellre träffat er på riktigt på ett torg i Linköping. Men vi har alla enats om att bekämpa denna pandemi. Därför får vi hålla den fysiska distansen.

Gällande corona är läget allvarligt i Sverige och världen. I världen har nu över 200 000 avlidit som en följd av corona/covid19, i Sverige ungefär 2 500 personer. Vi ska göra allt vi kan för att plana ut kurvan. Vi ska göra det för att rädda riskgrupperna och värna vården och personalen som sliter hårt där. En personal som varje dag, varje minut och sekund räddar liv. Tack till alla hårt arbetande vård- och omsorgsanställda. Alla sjuksyrror, undersköterskor, vårdbiträden, läkare och andra. Ni förtjänar vår djupaste tacksamhet och respekt. Dessutom betydligt högre lön. Nu föreslår vi i Vänsterpartiet också en extra semestervecka till vård- och omsorgspersonalen – coronakrisens hjältar.

Det här är en kris. Men som vi vet har alla kriser också en möjlighet. Vi kan både dra lärdomar av hur vi hamnat där vi gjort och hur vi bäst skapar en bättre värld efter corona. För det finns ett ljus i tunneln, tro mig.

Låt mig börja med lärdomarna.
Alla ropar efter staten
Nu vill alla ha pengar från staten, staten ska ha lager av mediciner och skyddsutrustning, staten ska se till att våra sjukvårdsinrättningar gör rätt prioriteringar och kort och gott utan en stark statsmakt är vi dåligt rustade inför en kris. Värt att tänka på efter några decennier av ständig nedrustning av det mesta inom offentlig sektor.

Just in time’s död
Som klimat- och transportpolitiker slås jag av hur tanken om rullande lager på våra motorvägar nu brutalt spolieras. Vi har sagt det tidigare – alla dessa transporter är inte hållbara för miljön. Nu ser vi också att det är helt och hållet livsfarligt att tro att mediciner, skyddsutrustning och livsmedel alltid ska finnas där för oss. Just in time funkar inte helt enkelt. Coronakrisen lär oss att det kan vara bra med viss lagerhållning och framför allt mer av lokal produktion. Så blir vi mindre sårbara, men mer hållbara.

Vi behöver fler progressiva företag
Lika arg som jag blir över företag som chockhöjer priser, delar ut fantasivinster till sina ägare eller på andra sätt bara ser till sig själv blir jag varm i kroppen när jag hör om kemiföretaget Perstorp som startat en storskalig produktion av handsprit. Helt utan vinst. Eller Förklädesfabriken i Farsta Stockholm som tillverkar skyddskläder till vården eller fordonsföretaget National i Halmstad som ställt om sin produktion till förkläden och skyddsvisir. I en kris ser man vilka som är ens vänner och vilka som inte är det.

Djurfabrikernas slut
Coronasmittan är bara en i raden av epidemier som sprids från djur till människa. I det här fallet är det sannolikt från vilda eller semivilda djur, men det är ett faktum att dagens intensiva djuruppfödning – tusentals djur i en och samma besättning, transporter, antibiotika och annan medicinering – är ett gigantiskt folkhälsoproblem, vid sidan av dess förödande effekter på djur, klimat och biologisk mångfald. Minns galna kosjukan, svinpest, fågelinfluensan och en mängd andra farsoter. Nu är det hög tid att fråga oss vad det är för livsmedelsproduktion vi vill ha. Vill vi ha livsmedel som är säkra, hälsosamma, djuretiska och klimatsmarta – då är det dags att lämna djurfabrikerna bakom oss. Mindre kött, mer vego. Det vore en bra start.

Det här är några av lärdomarna så här långt.

Även om vi rabblar dödssiffror och antal smittade dagarna i ända finns det ett ljus i slutet av tunneln. Redan nu bör vi fråga oss vad det är för samhälle vi vill ha post-corona. För vi ska inte göra om gamla misstag.

Vi har länge talat om att vi befinner oss i en klimatkris. Att hundramiljontals människor kan tvingas bli klimatflyktingar, att vi kan få nya krig och att stora delar av världen kan bli obeboelig som en följd av klimatkrisen. Då har vi fått höra; ”inte nu, vi får ta det senare…” Nu hotar corona grundvalen i vår kapitalistiska ekonomi, nämligen konsumtionen, och då finns inga gränser för räddningsinsatserna. Därför ska vi säga; se där – det går ju. Låt oss ta oss an klimatkrisen med samma dedikation.

Men vi ska komma ihåg att det finns de som smider andra planer. Dagens Nyheters kulturredaktör Björn Wiman skrev för ett tag sedan: ”Klimatkrisen kommer att finnas kvar när coronapandemin har klingat av. Den fossila ekonomin kommer att försöka slå tillbaka omställningen med förnyad kraft, likt ett sårat rovdjur. Coronakrisen är en möjlighet för våra samhällen att visa vad de är kapabla till när det verkligen gäller, ett slags generalrepetition för det som kan komma.”

Precis så är det. Om coronakrisen är ett hundrameterslopp är klimatomställningen maratonlöpningen. Vi ska klara båda. Vi ska inte göda det skadskjutna rovdjuret med nya pengar. Vi ska hitta smarta och hållbara lösningar och lämna fossilsamhället därhän.

Det är dags för en rödgrön omstart av våra samhällen.

Det finns mycket vi kan göra för att ta oss ur coronakrisen och samtidigt bygga ett hållbarare och rättvisare samhälle. Här får ni tio konkreta förslag för vad vi kan och borde göra i närtid:

  1. Vi ställer krav på de företag som nu räddas med statliga subventioner. Kraven handlar om ambitiösa åtaganden om klimatomställning och schyssta arbetsvillkor. Gäller det banker och annan samhällskritisk verksamhet är det kanske lika bra att staten köper upp bolagen och driver dem åt rätt håll.
  2. Satsa på kultur och idrott. Det är verksamheter som gynnar alla, överbrygger klyftor och har inga eller minimala utsläpp.
  3. Ta vara på det minskade resandet. Utnyttja internet istället för onödiga flygresor. Ja, om det nu går i EU då går det överallt. Ställ in nöjesflyg och ersätt flyglinjer med tåg och linjebussar.
  4. Satsa på hemester, hållbar semester utan långa resor med utsläpp.
  5. Bygg ut hållbar infrastruktur, inte minst järnvägen. Självklart ska vi bygga höghastighetsbanorna, men också dubbelspår, industrispår och helt nya järnvägsbanor. Och i våra städer ska vi låta gång, cykel och kollektivtrafik ta plats på bilarnas bekostnad. Vi vill ha levande hållbara städer – inte trafikinfernon.
  6. Tidigarelägg järnvägsunderhåll; det skapar punktligare tåg och nya gröna jobb. I vår budget pekar vi bl a ut godssträckan Kimstad-Finspång.
  7. Minska köttkonsumtionen och subventionera produktion av hållbara växtbaserade livsmedel.
  8. Stöd det progressiva näringslivet att ställa om. Ge statligt stöd till de 21 s k branschplanerna för fossilfrihet för att snabbstarta dessa handlingsplaner redan i år.
  9. Ge oss schyssta pensioner. Bort med det fossila från AP-fonderna.
  10. Och självklart ska vi ta strid mot EUs marknadsfundamentalism nu då EU-kommissionen själv har sagt att det krävs stora statliga interventioner för att komma tillrätta med både corona- och klimatkrisen.

Just nu är vi mitt uppe i krisen. Och det kanske är här och nu vi kan se ett frö gro till något nytt och bättre? Trots all rädsla och oro sker så mycket fint runt omkring oss just ju. Grannen som handlar till pensionären i trapphuset, företagen som ställer om sin verksamhet, pizzabagaren som levererar pizza till vårdpersonalen, tusentals nya medlemmar i fackföreningarna, mötena på zoom och skype, luften som går att andas igen, fågelkvittret vi hör, bilvägarna som blir cykelbanor.

Det kommer vara ett annorlunda samhälle efter corona.
Vi tillsammans bestämmer vilket.

Tack Linköping.
Tack alla på internet.

En plan ska vara en plan, eller?

Klimatpolitiska rådet har idag presenterat sin granskning av regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Rådets ordförande Ingrid Bonde sammanfattade det väl ”planen är ingen plan”. Jag instämmer fullt ut i rådets kritik. Det var också därför vi i Vänsterpartiet lade fram riksdagens ambitiösaste klimatmotion när regeringen presenterade sin ”handlingsplan”, med 74 konkreta klimatreformer som ställer om.

Nu måste regeringen göra om och göra rätt. Det är inte rimligt att skjuta alla viktiga klimatreformer på framtiden och begrava svåra avvägningar i nya utredningar. Läs gärna klimatpolitiska rådets rapport från idag här.

74 reformer som ställer om

För några veckor sedan presenterade regeringen sin handlingsplan för klimatomställning under den här mandatperioden. Dessvärre är de flesta skarpa åtgärderna begravda i nya utredningar. Därför lägger vi i Vänsterpartiet nu en motion med 74 konkreta klimatreformer som ställer om Sverige på riktigt. Vår motion hittar du här eller som pdf: Klimatmotion_V_3480

Ett av förslagen är stopp för försäljning av fossila drivmedel from 2035. Aftonbladet skriver om det.

Våra förslag i punktform nedan:

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med en beräkning av hur stora utsläppsminskningarna
beräknas bli som en följd av handlingsplanen och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i
uppdrag att tillse att förordningar, direktiv och ägarinstruktioner till myndigheter
och statliga bolag är i enlighet med det klimatpolitiska ramverket och tillkännager
detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ges i
uppdrag att senast 2020 föreslå nya formulerade samhällsmål som är förenliga med
klimatmålen i de fall behov föreligger och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om klimatmål för
nollutsläpp av växthusgaser till senast år 2040 och tillkännager detta för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålet om
utsläppsminskning till 2020 för den icke-handlande sektorn ska uppnås genom
nationella insatser för utsläppsminskningar och tillkännager detta för regeringen.
6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålen om
utsläppsminskningar till 2030 och 2040 för den icke-handlande sektorn ska uppnås
genom nationella insatser för utsläppsminskningar och tillkännager detta för
regeringen.
7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med en klimathandlingsplan som är kompletterad med kvantifierbara
åtgärder som minskar utsläppen med minst 6 procent per år och sammanlagt minst
20 procent under mandatperioden och tillkännager detta för regeringen.
8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag under mandatperioden som kompletterar
klimathandlingsplanen genom samlade åtgärder för ökad jämlikhet och jämställdhet
och tillkännager detta för regeringen.
9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på utfasning av klimatskadliga subventioner
med hänsyn tagen till sociala och ekonomiska konsekvenser och tillkännager detta
för regeringen.
10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under
nuvarande mandatperiod ska återkomma med förslag på utfasning av de nuvarande
skatteundantagen för fossila bränslen med hänsyn tagen till sociala och ekonomiska
konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.
11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på kompensatoriska åtgärder för att ekonomiskt återföra
medel till glesbygdens omställning med anledning av höjda drivmedelsskatter och
tillkännager detta för regeringen.
12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reformering av EU:s
utsläppshandelssystem och tillkännager detta för regeringen.
13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en grön skatteväxling
bör genomföras med höjda miljöskatter som växlas mot skatter för ökad jämlikhet
och jämställdhet samt hållbart resursutnyttjande och tillkännager detta för
regeringen.
14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt ska
verka för att Sverige som medlemsland inom EU tillåts förlänga skattebefrielse för
biodrivmedel efter 2020 och tillkännager detta för regeringen.
15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör tillse att förutsättningarna för att inrätta en grön statlig investeringsbank är
utredda och tillkännager detta för regeringen.
16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya riktlinjer för APfonderna avseende miljö och etik och tillkännager detta för regeringen.
17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU antar målsättning om nollutsläpp till senast 2040 och tillkännager detta
för regeringen.
18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nationellt mål om
att minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2025, jämfört med dagens
nivåer, bör införas och tillkännager detta för regeringen.
19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en handlingsplan bör
tas fram för hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive
animalieproduktionen, ska minskas och tillkännager detta för regeringen.
20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa
konceptet vegonorm och/eller vegetariska dagar och tillkännager detta för
regeringen.
21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på lagstiftning senast 2021 som möjliggör för kommunerna
att införa krav på gröna res- och transportplaner vid nyetableringar och större
ombyggnationer och tillkännager detta för regeringen.
22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med riktat statligt stöd för att offentliga byggnader ska
kunna installera produktion av förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.
23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen senast 2021
bör återkomma med ändringar i miljöbalken i syfte att stärka miljöbalken som
verktyg för att nå klimatmål och våra övriga nationella miljökvalitetsmål och
tillkännager detta för regeringen.
24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på lagstiftning med krav på ökat producentansvar samt krav
på standardisering av plasttyper så att ökad återanvändning och återvinning
möjliggörs och tillkännager detta för regeringen.
25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstiftning
innebärande förbud mot prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas
ska införas senast 2022 och tillkännager detta för regeringen.
26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på styrmedel som ger ökat incitament för att
återvinna elbatterier från elbilar och tillkännager detta för regeringen.
27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på åtgärder och styrmedel som gynnar elbilar med lägre
miljö- och klimatpåverkan i tillverkningsskedet och tillkännager detta för
regeringen.
28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på åtgärder för att förhindra import av
batterimetaller som inte är producerade hållbart och tillkännager detta för
regeringen.
29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med ett förslag till riksdagen om en breddad skattereduktion till de som
bor i lägenhet, oavsett upplåtelseform, och vill producera förnybar el tillsammans
för sin egen förbrukning och tillkännager detta för regeringen.
30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på en nationell plaststrategi senast 2021 med åtgärder och
regleringar för att minska de negativa klimat- och miljöeffekterna från plast och
tillkännager detta för regeringen.
31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sverige bör införa ett
förbud mot plastbärkassar och tillkännager detta för regeringen.
32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på ett kompletterande långsiktigt mål om att öka
kolsänkan i skog, mark och vattenmiljöer samtidigt som den biologiska mångfalden
bevaras och stärks och tillkännager detta för regeringen.
33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att införa ett kompletterande långsiktigt mål om att öka kolsänkan i skog, mark
och vattenmiljöer inom EU samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och
stärks och tillkännager detta för regeringen.
34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på strategi för hur den svenska skogen ska bevaras och
brukas för att stärkas som kolsänka och kollager samt konkretisera hur ersättning av
icke-förnybara material kan genomföras resurseffektivt samtidigt som den
biologiska mångfalden bevaras och stärks och tillkännager detta för regeringen.
35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge
berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en pilotstudie där
naturbruksgymnasier testar att producera beredskapslivsmedel löpande på ett
hållbart sätt baserat på de lokala kretsloppen och tillkännager detta för regeringen.
36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 ska återkomma till riksdagen med en tidsbestämd handlingsplan med åtgärder
för att nå fossilfria transporter senast 2035 och tillkännager detta för regeringen.
37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrikesflyget bör ingå
i etappmålet till 2030 för transportsektorn och tillkännager detta för regeringen.
38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör låta
utreda lämplig utformning av progressiv flygbeskattning och tillkännager detta för
regeringen.
39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa
stoppdatum till år 2035 för försäljning av fossila drivmedel och tillkännager detta
för regeringen.
40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa ett
förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025 och
tillkännager detta för regeringen.
41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska
verka för ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen
efter 2025 och tillkännager detta för regeringen.
42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med nödvändiga åtgärder så att transportinfrastrukturplaneringen
utformas så att klimatmålen är målstyrande och att tillgängligheten utvecklas inom
ramen för dessa samt i linje med andra transportpolitiska hänsynsmål och
tillkännager detta för regeringen.
43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
genomföra en omprövning av projekt inom nuvarande investeringsplaner för
transportsystemet med utgångspunkten att klimatmålet för transportsektorn ska nås
och tillkännager detta för regeringen.
44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen till
Trafikverket bör förtydliga hur myndigheten ska arbeta med första steget i
fyrstegsprincipen, som består i att försöka lösa brister genom sänkt efterfrågan eller
överflyttningar mellan trafikslag och tillkännager detta för regeringen.
45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag om hur statlig medfinansiering kan stärkas för att
fyrstegsprincipens tillämpning ska förbättras genom att fler steg 1- och steg 2-
åtgärder genomförs i infrastrukturplaneringen och tillkännager detta för regeringen.
46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen till
Trafikverket senast 2021 bör förtydliga vad som konkret menas med att tänkbara
åtgärder ska prövas med ett trafikslagsövergripande anslag och tillkännager detta
för regeringen.
47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på hur nationellt framtagna bristanalyser och
prioriteringar på systemnivå kan utgöra en utgångspunkt för den tidiga planeringen
av investeringar i transportinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på stärkt regelverk och processer för
samhällsplanering som minskar bilberoendet och tillkännager detta för regeringen.
49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i
uppdrag att senast 2022 återkomma med förslag på ny lagstiftning som ger
kommuner och regioner möjlighet att själva besluta om införande av
trängselavgifter och deras utformning och tillkännager detta för regeringen.
50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i plan- och
bygglagen bör införas begränsande bestämmelser rörande
detaljhandelsanläggningar i externa lägen och tillkännager detta för regeringen.
51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på ändring av väglagen för att stärka cyklingens status i
infrastrukturplaneringen och möjliggöra byggande av gång- och cykelvägar utan
krav på allmän samfärdsel eller funktionellt samband med statlig väg och
tillkännager detta för regeringen.
52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att cykeltrafikanternas
framkomlighet alltid ska vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister
vid byggande av två-plus-ett-vägar och tillkännager detta för regeringen.
53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på styrmedel för att stimulera mobilitetstjänster som
främjar minskat behov av att äga egen bil samt ökar det hållbara resandet med
kollektivtrafik och cykel och tillkännager detta för regeringen.
54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med ett förslag till skyltning som tillåter undantag från rött ljus för
cyklister vid högersväng senast 2021 och tillkännager detta för regeringen.
55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikverket senast
2022 bör få befogenhet att ställa krav på att tågoperatörer ska använda sig av tåg
som kan medföra cykel där behov finns och tillkännager detta för regeringen.
56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nationellt
biljettsystem för all kollektivtrafik bör införas senast 2021 och tillkännager detta för
regeringen.
57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen bör
återkomma med ett samhällsuppdrag som stärker SJ AB:s samhällsnytta samt ett
förändrat avkastningskrav för SJ AB senast till bolagsstämman 2021 och
tillkännager detta för regeringen.
58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SJ AB:s ägardirektiv
bör ändras senast 2021 så att trafikeringsrätten för SJ AB också innebär en
skyldighet att genom plikt bidra till att upprätthålla en väl fungerande trafik på
järnväg i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för förändring av EU:s reglering av banavgifter i syfte att minska dess negativa
effekt för godstrafik på järnväg och tillkännager detta för regeringen.
60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag senast 2021 på styrmedel, inklusive reformerad
miljökompensation, med incitament för att stärka transportköpares val för att välja
transportalternativ med låg klimat- och miljöpåverkan och tillkännager detta för
regeringen.
61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen senast 2022 med förslag på handlingsplan för hur mål om
fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken ska realiseras och tillkännager detta
för regeringen.
62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under
mandatperioden bör tillse att en översyn genomförs över möjliga åtgärder som
sänker taxorna i kollektivtrafiken och stärker kollektivtrafikens konkurrenskraft
gällande resekostnaden för motsvarande resor med personbil och tillkännager detta
för regeringen.
63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på konverteringsstöd för omställning av
befintliga bilar och nödvändiga regeländringar för dess tillämpning senast 2022 och
tillkännager detta för regeringen.
64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med förslag på avståndsbaserad vägslitageskatt av tung
lastbilstrafik och tillkännager detta för regeringen.
65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
uppdra åt Försvarsmakten att återkomma med ett förslag på hur
övningsverksamheten kan organiseras utan att utgöra ett hinder för byggandet av
Blekinge Offshore och utan att drabbas negativt på lång sikt och tillkännager detta
för regeringen.
66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva
krav om att EU:s 2030-mål skärps till minst 70 procent jämfört med 1990 och
tillkännager detta för regeringen.
67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU:s klimatbistånd ska vara additionellt och tillkännager detta för
regeringen.
68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU ställer krav på efterlevnad av Parisavtalet i alla förhandlingar om
handelsavtal och tillkännager detta för regeringen.
69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att stoppa handelsavtalet med Mercosur och kräva bindande klimat- och
miljöåtaganden för fortsatta förhandlingar och tillkännager detta för regeringen.
70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att kapitlen om hållbarhet i de handelsavtal som EU ingår med andra länder ska
stipulera sanktioner ifall parterna inte håller sina åtaganden och tillkännager detta
för regeringen.
71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de svenska
exportkrediterna till investeringar i samtliga fossila verksamheter, inklusive
förädling och kraftgenerering, ska upphöra senast 2022 och tillkännager detta för
regeringen.
72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sverige i internationella
klimatförhandlingar och andra fora bör verka för att miljöteknik och vissa
livsmedelstekniker som begränsar klimatförändringen ges liknande undantag som
finns inom Tripsavtalet gällande livsbesparande mediciner och tillkännager detta för
regeringen.
73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen bör verka för
att IMF:s och Världsbankens verksamhet anpassas till Agenda 2030 och
tillkännager detta för regeringen.
74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda
möjligheten att även införa klimat- och miljöperspektiv enligt environmental due
diligence i regelverken för företags agerande utomlands och tillkännager detta för
regeringen.

Debatt om osäkra utsläppskrediter

Sverige har varit en av världens största uppköpare av osäkra utsläppskrediter i utvecklingsländer. Detta innebär att vi utlokaliserar klimatåtgärderna till andra länder istället för att ställa om vårt eget, något som vi i Vänsterpartiet har kritiserat vid upprepade tillfällen. Dagens Nyheter har också i en serie artiklar kritiserat flera av projekten i sig, som finansieras med svenska pengar.

Igår debatterade jag detta med miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Kommer hon att gå till botten med dessa usla klimatprojekt? Hur kommer Sverige hantera framtida utsläppsuppköp?

Ni kan se debatten här. Här kan ni också se ett referat som Dagens Nyheter gjorde.

Några särskilt intressanta frågor som uppkom var:

  1. Regeringen har inte vidtagit någon egen granskning av Energimyndighetens involvering i usla klimatprojekt (ex vis där 6000 bönder tvångsfördrivits)? Man verkar inte heller ha någon plan på att vilka göra något sådant.
  2. Inte heller Vattenfalls omfattande uppköp av osäkra utsläppskrediter är något som ministern särskilt har involverat sig i. Iallfall tidigare har Vattenfall köpt upp en stor del krediter av tveksam karaktär (rör bl a investeringar i s k HFCgasprojekt).
  3. Med den internationella flygindustrins klimatkompensationsprogram CORSIA förväntas utsläppskrediter motsvarande 164 miljoner ton koldioxid köpas upp de kommande femton åren. Regeringen stödjer CORSIA, det gör inte Vänsterpartiet. Men hur bra kommer dessa projekt bli? Blir det additionella utsläppsminskningar? Dessa projekt ska dessutom inte heller omfattas av Parisavtalets art 6 om internationell samverkan på klimatområdet. Jag tror att det är upplagt för framtida klimatskandaler med riktigt usla klimatprojekt. Det här måste granskas vidare.
  4. Regeringen har sedan 2016 avbrutit alla uppköp av utsläppskrediter. Alla utsläpp ska göras på hemmaplan. Det är bra och är indirekt en bekräftelse av att systemet med utsläppskrediter inte funkar. Varför Sverige samtidigt genom CORSIA öppnar upp för nya krediter är outgrundligt.