EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet

Skriver med europeiska vänsterkollegor idag om COP24. Ändra systemet – inte klimatet. Läs nedan eller hos ETC.

EU:s ramar tillåter oss inte rädda klimatet
ETC, 2018-12-14
Gör som jag säger, inte som jag gör.” Det gamla uttrycket sammanfattar EU-ledarnas klimatpolitik väl. För två veckor sedan sa EU:s klimatkommissionär Cañete att ”EU har redan inlett omställningen till en mer klimatneutral ekonomi.” Men bakom den gröna fernissan fortsätter EU att bidra till klimatförändringarna. Än värre hyckleri är att Frankrikes president Macron utsetts till årets klimatkämpe av FN, samtidigt som Frankrikes utsläpp av växthusgaser återigen ökar.

Det är meningen att FN:s klimatkonferens, COP 24, som just nu pågår i polska Katowice, ska få ett slut på detta strutsbeteende i klimatpolitiken. På COP 21 i Paris, i slutet av 2015, lovade de flesta länderna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att hindra katastrofen. Men klockan tickar och vi väntar fortfarande på handling.

För även om målen i Parisavtalet skulle nås, så skulle det ändå leda till en global temperaturökning på 3,2 grader. Rapporten från FN:s klimatpanel är otvetydig: Vi måste göra allt vi kan för att hindra att temperaturökningen blir mer än 1,5 grader, och tiden för att hinna åstadkomma det är knapp. På mötet i Katowice måste länderna därför höja sina ambitioner för att nå detta gemensamma mål.

Jorden har redan vämts upp med 1,1 grad och konsekvenserna märks redan. Den biologiska mångfalden har minskat och extremt väder har blivit vanligare, som skogsbränderna i Kalifornien och Europa tragiskt påminner oss om.

Men det är bara en glimt av det som väntar oss om vi inte agerar. Enligt FN:s klimatpanel skulle enbart en halv grads ökning få enorma konsekvenser för planetens levnadsvillkor. En temperaturökning på mellan 1,5 och 2 grader skulle leda till att havsvattennivåerna ökade med tio centimeter. Det skulle innebära att upp till tio miljoner människor skulle hamna under vatten.

Lösningar finns. Men för att implementera dem måste vi bryta med det rådande ramverket. Det kapitalistiska systemet tänjer gränserna för ekosystemet lite mer varje dag. I vår tid med ohejdade finanssystem står vinstjakt över alla andra hänsyn.

Grön tillväxt är en chimär. Inom EU:s ramar står en ambitiös klimatpolitik i konflikt med fördragen. EU:s finanspakt hindrar medlemsländerna att skapa en investeringsfond för en ekologisk omställning. Däremot tillåter EU:s struktur att mäktiga lobbyister påtvingar sina miljöskadliga intressen, som glyfosatet och Monsantodokumenten visat. Samtidigt försvårar frihandelsavtal som Ceta hållbar, lokal produktion.

I sin bok ”Det här förändrar allt” påpekar Naomi Klein att den globala uppvärmningen kan vara en möjlighet. När våra system håller på att slå rakt emot en vägg är det dags att uppfinna ett nytt system för produktion och konsumtion.

Just nu växer ekologiska experiment fram. I Spanien har ayutamientos del cambio, eller ”kommuner för förändring” kommunaliserat energitjänster för att kunna förse fattiga hushåll med el och producera förnybar el. I Tyskland blockerar aktivisterna i Ende Gelände utvinningen av kol, det mest klimatskadliga bränslet.

Kampen mot klimatförändringarna är av naturen global. President Trumps och andra klimatförnekares miljöpolitik ska inte användas som en falsk förevändning för att inte fördubbla våra egna ansträngningar. Vi får heller inte glömma Europas historiska ansvar för utsläpp av växthusgaser. Europa måste se till att det globala Syd har de nödvändiga verktygen för en hållbar och rättvis utveckling.

I sin långsiktiga strategi för att minska utsläppen av växthusgaser planerar EU-kommissionen att nå klimatneutralitet till 2050. Målet är inte bara otillräckligt – vi måste sikta på noll utsläpp till 2040. Det är också omöjligt att nå med rådande metoder och verktyg.

I början av november godkände EU-parlamentet, med stöd från alla stora grupper inklusive Gröna gruppen (där bland andra MP ingår) EU:s mål för 2030 om förnybar energi och energieffektivitet på 32 procent respektive 32,5 procent. Med sådana låga mål blir det tydligt att EU-kommissionens långsiktiga mål bara är en pliktskyldig önskan. Dessutom föreslår kommissionen ”lösningar” som är lika farliga som osäkra, som kärnkraft och geologisk lagring av koldioxid. EU-länderna måste genast öka bidragen till FN:s gröna klimatfond. Möjligheten att köpa koldioxidkrediter, som stöds av såväl EU som fossilindustrin, när vi istället borde göra oss av med fossila utsläpp, är ett tydligt exempel på EU:s inkonsekventa klimatpolitik. Det är som att vår planet skapats för marknaden och vinstintressen. Men vår miljö är inte en handelsvara, den är vårt liv.

EU måste bryta med finanspaktens heliga regel och istället eftersträva en grön regel, att inga naturresurser som inte är förnybara får användas. Det finns ingen planet B. Vatten och energi måste erkännas som gemensamma tillgångar, skogar som naturligt lagrar kol måste skyddas och ekologiskt hållbart jordbruk måste uppmuntras.

Bara dessa djupgående förändringar kan stoppa den globala katastrof som redan påbörjats, och samtidigt skapa hållbara jobb som bidrar till teknologisk omställning, begränsar och anpassar oss till klimatförändringarna och möter de sociala behoven i våra länder.

Xabier Benito, Podemos, Spanien, EU-parlamentariker

Jens Holm Vänsterpartiet, Sverige, Riksdagsledamot

Marisa Matias, Bloco de Esquerda, Portugal, EU-parlamentariker

Younous Omarjee, La France Insoumise, Frankrike, EU-parlamentariker

Søren Søndergaard, Enhedslisten, Danmark, Ledamot i Folketinget

COP24: Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag

Jag och vår EU-parlamentariker Malin Björk skriver idag i Sydsvenskan om COP24. Läs inlägget där eller nedan.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag
Sydsvenskan, 2018-12-12
Det är bara några dagar kvar av klimattoppmötet i polska Katowice. Världens regeringar är samlade för att komma överens om hur målen i Parisavtalet ska uppnås. För att hålla nere den globala uppvärmningen till 1,5 grader krävs ansträngningar utan tidigare motstycke, enligt FN:s klimatpanel.

Alla seriösa forskare och politiker vet att det är allvar nu. Ändå lyser de nödvändiga åtgärderna med sin frånvaro. Utvecklingen går till och med åt fel håll. Bara i EU ökade koldioxidutsläppen från fossila bränslen med i snitt 1,8 procent mellan 2016 och 2017. Det visar EU:s egna siffror från Eurostat. Bara 7 av de 27 undersökta EU-länderna minskade sina utsläpp, resten ökade utsläppen.

Även koldioxidutsläppen från nya bilar ökade i fjol, enligt en rapport från Europeiska miljöbyrån. Samtidigt ökade bilförsäljningen i EU med 3 procent till över 15 miljoner bilar. En kraftig ökning av flygresor och köttkonsumtion är annat som snabbt behöver bromsas.

Nyligen presenterade EU:s klimatkommissionär Miguel Arias Cañete EU-kommissionens långtidsstrategi för att få ner EU-ländernas koldioxidutsläpp. Kommissionen siktar på att göra EU klimatneutralt till år 2050. Det är ett för EU relativt ambitiöst mål, men utan nödvändiga åtgärder och tvingande lagstiftning förblir det just bara ett mål.

Det räcker inte att överlåta ansvaret för koldioxidutsläppen och andra växthusgaser till privata storföretag. Folkvalda politiker måste våga fatta nödvändiga beslut, även om det innebär minskade vinster för storföretagen. För så stora minskningar av utsläppen som nu behövs går det inte att tro att lösningen är ny teknik.

Både Sverige och EU måste sluta subventionera klimatskadlig verksamhet. En lämplig början är att avskaffa dagens stora subventioner till flygindustri, fossil energi och produktion av kött. En stor del av dessa subventioner ingår i EU:s och medlemsstaternas budgetar. Bara i Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med närmare 60 miljarder kronor, enligt Naturskyddsföreningen och Naturvårdsverket.

Symboliskt nog är flera av huvudsponsorerna av klimatmötet i Katowice kolföretag, däribland polska JSW, ett av landets ledande kolföretag. Det är en påminnelse om hur klimatpolitiken ser ut idag: Nästan alla är överens om att situationen är allvarlig och att något måste göras, men när det väl kommer till kritan gäller business as usual.

Översatt till torra men konkreta åtgärder kräver Vänsterpartiet att Sveriges regering i de pågående klimatförhandlingarna trycker på för att EU ska höja sin ambition från 45 till minst 60 procent minskade utsläpp till år 2030. Vänsterpartiet vill också kraftigt öka den ekonomiska kompensationen till de fattiga länder som drabbas av Västvärldensutsläpp. Globalt sett står den rika delen av världen för de största utsläppen medan jordens fattigaste människor drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Klimatfrågan är också en genusfråga. Vi lever i en värld där normer om manlighet kopplas till konsumtion av exempelvis stora bilar, kött och andra varor som ökar koldioxidutsläppen. Därför måste vi alla också göra upp med de destruktiva könsnormerna.

I Sverige lever människor som om de hade fyra planeter. Jorden klarar bara av en fjärdedel av dagens konsumtion och utsläppen minskar inte alls i den utsträckning de borde göra för att planeten ska överleva. Vad kan vara ett bättre tillfälle att ändra på det än nu när klimatmötet i Katowice, COP 24, är mitt inne i sin sista vecka. Sverige måste driva på för högre klimatambitioner, ökat klimatstöd till utvecklingsländerna och arbeta för att alla subventioner till klimatskadlig verksamhet avskaffas. Det skulle vara en bra början på den förändring som nu krävs.

Jens Holm (V), Malin Björk (V)

Miljömotioner 2018

Den s k allmänna motionstiden är över. Totalt har det lämnats in 2800 motioner till riksdagen. Vänsterpartiet har lagt ett antal av dessa och flera är intressanta ur ett miljö- och klimatperspektiv. Vi är inte partiet som lägger flest motioner, men när vi gör det gör vi det genom mycket väl genomarbetade motioner. Nedan våra bästa miljömotioner som vi lagt under allmänna motionstiden.

Klimaträttvisa
Partimotion undertecknad av Jonas Sjöstedt där vi stakar ut vägen mot nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Biologisk mångfald
Hur vi får ett hållbar skogsbruk, mer skyddade områden, hållbar havspolitik.

Försvarsmakten, klimat och miljö
Partimotion om hur vi kan få en försvarspolitik med större miljöansvar och hur försvaret kan bli en viktig aktör i klimatarbetet.

En fungerande och tillgänglig järnväg
Partimotion kring hur vi får fler att ta tåget, nya ägardirektiv för SJ, gemensamt ansvar för järnvägsunderhållet m m.

En svensk utvecklingspolitik för rättvisa, jämställdhet och hållbar utveckling
Partimotion där vi binder ihop global rättvisa med jämställdhet och hållbar utveckling.

Förbud mot brytning av alunskiffer
Om hur vi kan få en hållbar gruvpolitik inklusive ett förbud mot gruvbrytning i s k alunskiffer och förbud mot fracking.

COP24 – höj ambitionerna

På söndag drar det stora klimattoppmötet COP24 igång i Katowice, Polen. Sverige kommer förstås var på plats med ministrar och ett stort antal tjänstemän (jag kommer också vara på plats de sista dagarna). Vi har diskuterat den svenska positionen flera gånger i riksdagen, bl a i EU-nämnden och i Miljö- och jordbruksutskottet. Vi i Vänsterpartiet välkomnar när klimatminister Isabella Lövin säger att hon vill höja klimatambitionerna på toppmötet. Men när frågan har diskuterats här i riksdagen är det oklart om hon verkligen kommer driva det och vilka ambitioner hon egentligen vill höja. Vi i Vänsterpartiet har därför reserverat oss mot den svenska positionen.

Inför COP24 vill Vänsterpartiet:

Att Sverige klart och tydligt kräver att EU höjer sina minskningsambitioner till minst 60 procent minskade utsläpp till 2030. Det är klart och tydligt att alla länder måste göra mer för att vi ska nå 1,5gradersmålet. Industrialiserade stater som Sverige måste gå före.

Att Sverige verkar för att det införs en ny additionell klimatfinansiering till de länder som drabbas här och nu. Det är bra att pengar har mobiliserats, men det behöver mer och klimatfinansiering får inte tas från det ordinarie biståndet. Den gröna klimatfonden, anpassningsfonden och andra fonder för att hjälpa utvecklingsländerna behöver en bättre finansiering och ett effektivare och bättre styre. Det här perspektivet kan också stärkas inom ramen för det som kallas loss and damage.

Att låtsaslösningar som klimatkrediter, CDM, flexibla mekanismer avskrivs som sätt att minska utsläppen, eller åtminstone minimeras till att endast bli kompletterande åtgärder. Fokus ska vara på att ställa om här och nu och att vi måste ta ansvar för våra utsläpp.

Överföring av ny teknik till utvecklingsländerna måste underlättas. Patent och dyra användarlicenser får inte stå i vägen för tekniköverföringen. Immaterialrätten borde kunna luckras upp för klimatteknik.

Att det finns ett tydligt genusperspektiv i klimatpolitiken. Tidigare har genusfrågor varit viktiga för Sverige, nu ser vi inte det i den svenska positionen. 

Sist men inte minst, det bästa sättet att visa att vi tar planetens framtid på allvar är att vi gör allt för att ta ansvar för våra egna utsläpp. Hur vi kan göra det tar vi upp i vår motion, Klimaträttvisa, som vi nyligen lämnat in till riksdagen.

Vänsterpartiets klimatmotion 2018/19

Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en omfattande motion för att ställa om Sverige och hur Sverige ska vara ledande i klimatfrågan i världen. Axplock ur motionen:
Högre klimatmål i Sverige och EU, förbjud nybilsförsäljning av fossila bilar, minskad köttkonsumtion, klass, kön och klimat, klimatbistånd, fasa ut AP-fondernas fossilinnehav, koldioxidransonering, satsa på kollektivtrafiken, fördelarna med att ställa om.

Vi kallar motionen ”Klimaträttvisa” och du kan läsa den här eller som pdf här: Klimaträttvisa_motion2018_19

IPCC: Hög tid för handling

FNs klimatpanel, IPCC, har i veckan publicerat sin stora rapport Global Warming on 1,5 C. Rapporten är ett resultat av Paristoppmötet för två år sedan som efterfrågade en rapport om hur förutsättningarna för liv på planeten förändras med en uppvärmning på 1,5 grader C, jämfört med 2 grader C samt de möjliga vägarna mot att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Även om rapporten är skriven på ett ibland svårbegripligt FN-språk (rapporten ska ju godkännas av alla stater, även sådana som USA och Saudiarabien) är budskapet tydligt (jag har läst sammanfattningen, ”Summary for Policymakers”):

  • Temperaturen har redan ökat med 1 grad C sedan förindustriell tid och det är en konsekvens av den mänskligt skapade klimatförändringen.
  • Även med 1,5 graders temperaturhöjning blir konsekvenserna mycket långtgående, och med 2 graders höjning blir det än värre.
  • Världens länders klimatåtaganden idag (Parisavtalet) håller sig inte inom 1,5-2 grader C (se mer nedan).
  • Världens utsläpp behöver minska med – 45 procent till senast 2030 och vara noll senast 2050. De talar också om en koldioxidbudget på mellan 420-580 miljarder ton CO2 (med årliga utsläpp på 42 miljarder ton talar den för att vi bara har tio år på oss om vi ska hålla oss på den mer säkra sidan av intervallet).
  • Riskerna med att inte snabbt minska utsläppen nu är omfattande. Rapporten tar upp många exempel, bl a: utarmning av biologisk mångfald, försämrad livsmedelsproduktion, oåterkalleliga negativa konsekvenser för utsatta samhällen (kustnära, öar m m), översvämningar, ökad fattigdom, ökade klyftor, förlorade investeringar (stranded assets). De tar också upp risken för extremväder av olika slag, liksom risken för tipping points och återkopplingsmekanismer som kan göra att klimatförändringen blir mer eller mindre okontrollerbar. Allt det är välkänt och skrämmande faktum, men jag förvånas över att rapporten inte alls tar upp risken med klimatflyktingar.
  • Havsnivån kommer under detta århundradet (till 2100) att höjas med 0,26-0,77 meter med 1,5 graders ökning och en ytterligare decimeter med 2 graders temperaturhöjning. Men stora avsmältningar på Grönland och Antarktis är svåra att bedöma, men där finns potential på flera meters havsnivåhöjning och dessa gigantiska avsmältningar kan komma igång med en temperaturhöjning på 1,5-2 grader (jag skulle säga att de redan har triggats igång…). Vad gör en ytterligare 10 cm havsnivåhöjning (hittills har havet höjts ca 25 cm pga klimatförändringen), kan man undra? Jo, varje decimeter som havet höjs tvingar 10 miljoner människor att lämna sina hem, konstaterar rapporten (B 2.1, s 9).
  • Att 1,5 graders temperaturhöjning får långtgående konsekvenser och 2 graders än värre blir tydligast i resonemanget kring korallreven. Med 1,5 graders höjning minskar korallreven med 70-90 procent och med 2 grader är de helt utplånade; -99 procent (se B4.2, s 10).
  • Skillnaden mellan 1,5 och 2 grader innebär också att minst dubbelt så många arter försvinner (gällande insekter, växter och ryggradsdjur, s 10). En halv grad är knappt märkbar för en människa i vanligt väder, men i globala klimattermer är det en enorm skillnad (en analogi kan dras till tidigare istider där dessa skapats en en klimatförändring som inneburit 3-5 grader C kallare väder).
  • Det behövs olika former av koldioxidavskiljande (carbon dioxide removal) om vi ska uppnå våra mål. Rapporten talar främst om koldioxidlagring (CCS), CCS med bioenergi s k BECCS och skogstillväxt. Det senare är enligt mig underskattat.
  • Gällande åtgärder för att både minska utsläppen (mitigation) och anpassa oss till den förändring som skett (adaptation) lägger rapporten lägger stor vikt kring samarbete, gemensamma åtgärder, politiska beslut och involvering av organisationer och gräsrötter. Man tar också upp vikten av rättvisa (equity), men jag är förvånad och besviken över att genus i praktiken inte nämns mer än en gång som en viktig komponent när åtgärder ska vidtas.
  • En av de bättre delarna av rapporten är när man pekar på de positiva synergier både klimatanpassning och minskade utsläpp kan föra med sig. Om vi agerar nu för att bygga ett hållbart samhälle så kan vi på köpet också få renare luft, minskad risk för naturkatastrofer, bättre folkhälsa, fortsatta ekosystemtjänster, bättre städer att leva i och minskad fattigdom och ojämlikhet. Man pekar också på att ett hållbart samhälle fungerar väl med att uppfylla världssamfundets 17 hållbarhetsmål (SDG). Rapporten pekar specifikt ut minskat energibehov, minskad materiell konsumtion och hållbarare livsmedelskonsumtion som de tre mest områden med mest uttalade synergieffekter (D4.1, s 26).
  • Ska vi snabbt minska våra utsläpp och bygga ett samhälle som är både hållbart och mer rättvist fordras en politisk handling av aldrig tidigare skådat slag, konstaterar rapporten. Det behövs systemförändringar på alla större områden; transporter, energisystem, konsumtion, industriell produktion etc;. Man talar om ”systems transitions” och att dessa behöver vara ”unprecedented in terms of scale”. (C 2, s 21). Dessvärre är vi fortfarande långt därifrån.

När man läser rapporten kan man tro att världen är inne på en utsläppsbana någonstans mellan 1,5 och 2 grader C, men så är det ju inte. Rapporten konstaterar mycket riktigt att med de åtaganden som vi har i och med Parisavtalet ligger vi långt i från målsättningen om max 2 graders temperaturökning. Man skriver: ”Pathways reflecting these ambitions would not limit global warming to 1.5°C, even if supplemented by very challenging increases in the scale and ambition of emissions reductions after 2030 (D1, s 24). Den kurva, ”pathway”, man åsyftar är de ökade utsläpp på upp till 58 miljarder ton (idag drygt 40) per år.  Alltså, helt ohållbart. Egentligen borde rapporten handla om just detta – den utsläppskurva vi idag är inne på och som kan leda till en temperaturhöjning på 3 grader C inom detta århundrandet.

Den Uppsalabaserade forskaren Kevin Anderson har med rätta kritiserat IPCC-rapporten för att inte tala tillräckligt klarspråk. Det håller jag helt med om. Och man undrar; var är planen för att uppnå dessa utsläppsminskningar? Detta särskilt när utsläppen fortsätter att öka. Och varför talas det så lite om VEM som orsakat detta problem? Som Anderson är inne på står världens rikaste tiondel för nästan hälften av världens alla utsläpp. Om vi minskade den tiondelens utsläpp ned till ett Europasnitt skulle vi minskat de totala utsläppen med en tredjedel. Ska vi se till att Kina och Indien inte upprepar våra misstag måste förändringen börja hos oss och vi måste hjälpa dem med det vi kan. Det perspektivet av klass, genus och Nord-Syd måste in i debatten. Även om vi behöver allt samarbete vi kan uppbringa behöver vi också mer av systemkritik i klimatdebatten (en ny FN-rapport är inne på det spåret).

Men IPCC-rapporten har åtminstone gett oss det vetenskapliga underlaget. Nu är det upp till oss politiker att agera. Det kommer jag och Vänsterpartiet att göra.

 

 

Vi behöver en omställning på riktigt

Jag och Gunvor Bergqvist (V) skriver i Göteborgs-Posten idag om Vänsterpartiets klimatpolitik. Detta som svar på Göteborgsprofessorerna Christian Azar och Thomas Sterner. Läs inlägget där eller nedan.

Vi behöver en omställning på riktigt
Göteborgs-Posten, 2018-08-22
Vi välkomnar att Christian Azar och Thomas Sterner uppmanar partierna att presentera sin klimatpolitik. För Vänsterpartiet är klimatförändringen mänsklighetens ödesfråga, men också en rättvisefråga. Världens rikaste tiondel står för 45 procent av världens utsläpp av växthusgaser. Omställningen måste därför starta hos oss och personer med störst plånbok måste bidra mer än andra. Vi behöver en politiskt ledd omställning med nollutsläpp i Sverige senast 2040.

Vi vill ha en investeringsledd klimatomställning med grön investeringsbank med minst 100 miljarder kronor i eget kapital till klimatomställning av industri, energiproduktion, byggsektor, jordbruk och transporter. Vi vill ge ett tydligt uppdrag till våra AP-fonder att avinvestera sina innehav i kol, olja och fossilgas. Miljöskadliga subventionerna ska fasas ut och nybilsförsäljning av fossilbilar förbjudas från senast 2025. Då får vi industrin att öka takten i teknikskiftet och elektrifiera transporterna.

Vi vill bygga en mer rättvis och hållbar ekonomi genom att minska det privata konsumtionsutrymmet till förmån för det offentliga. Satsningar på skolan, vården och kollektivtrafiken belastar miljön mindre än privat konsumtion. Skatter och avgifter på framförallt höginkomsttagares konsumtionsutrymme kan gå till klimatomställning. Arbetstidsförkortning, där produktivitetsökningen tas ut i fritid istället för bolagsvinster minskar ohållbar konsumtion. Vi har som enda parti motionerat i riksdagen om minskad köttkonsumtion och är för flygskatten samt fler åtgärder för att minska svenskarnas flygande.

Göteborg behöver ställa om från privatbilism till elektrifierad kollektivtrafik med låga priser, på sikt nolltaxa och gång- och cykelsatsning. Fjärrvärme och elproduktion vill vi göra fossilfria till 2025, vilket kräver stora investeringar ibland annat sol- och vindenergi. Klimatperspektiv ska läggas på alla kommunala beslut och vid nybyggnation av bostäder och upphandling till kommunal verksamhet ska klimatkrav ingå. Andelen vegetarisk mat ska öka i kommunen. Vi motsätter oss att regeringen ger LNG-terminalen koncession som riskerar storskalig införsel av fossilgas på det svenska gasnätet.

Det är bra att klimatfrågan diskuteras, men de skarpa besluten återstår att ta. Vi vill se en omställning på riktigt där finanspolitiken, våra pensioner, infrastrukturplaneringen, handelspolitiken och alla andra politikområden agerar för byggandet av ett hållbart och rättvist Sverige.

Jens Holm (V) miljöpolitisk talesperson
Gunvor Bergqvist (V) kommunfullmäktige Göteborg

Något skorrar falskt hos Fridolin och Lövin

Jag svarar Miljöpartiets språkrör Isabella Lövin och Gustav Fridolin på DN-debatt om utsläppen från vår konsumtion. Läs där eller nedan.

Något skorrar falskt hos Fridolin och Lövin
DN-debatt 2018-08-20
Isabella Lövin (MP) och Gustav Fridolin (MP) har helt rätt i att vi behöver gå till botten med det ohållbara i vårt konsumtionssamhälle. Men det är något som skorrar falskt i deras debattinlägg. Varje gång varje gång vi i Vänsterpartiet lagt fram skarpa förslag om minskad konsumtion har MP och de andra partierna avfärdat dem, skriver Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot.

I dag lever vi svenskar som om vi hade fyra jordklot. Vi har mål och styrmedel för de utsläpp som sker i Sverige, men den miljöskada vi orsakar andra länder omfattas i dag inte av några bindande politiska målsättningar. Och vi i Sverige orsakar i dag lika stora utsläpp utomlands – ofta i fattiga länder – som en följd av vår konsumtion och utrikesflyg som vi gör här hemma i Sverige: ungefär 50 miljoner ton/år.

Lövins och Fridolins förslag om minskningsmål för de konsumtionsbaserade utsläppen, minskad köttkonsumtion, reglering av handelns matsvinn och hårdare krav på industrin att endast ta fram produkter som kan repareras är därför mycket välkomna.

Under den här mandatperioden är det vi i Vänsterpartiet som just lagt fram skarpa förslag i just den riktningen. Men varje gång vi har gjort det har MP och de andra partierna avfärdat dem.

Så var det när jag debatterade med konsumentminister Per Bolund (MP) (i riksdagen 20/12–16) om att ta fram separata minskningsmål för konsumtionens utsläpp. Bolund sade tydligt nej till konsumtionsbaserade mål och motiverade det med att Miljömålsberedningen inte lagt fram något sådant förslag, trots att samma beredning just konstaterat att det står varje regering fritt att formulera etappmål för konsumtionens utsläpp.

I samma debatt föreslog jag politiska åtgärder för minskad köttkonsumtion, men fick svaret att det skulle lösas genom att konsumenten gjorde ”klimatsmarta val”. Så var det också när vi röstade i riksdagen om Vänsterpartiets förslag om ett minskningsmål för köttkonsumtionen. MP och de andra partierna röstade nej och hoppades i stället på en förment konsumentmakt. När riksdagen i april i fjol behandlade vårt förslag om att komma tillrätta med matsvinnet genom förbud mot att slänga mat inom handeln avfärdades förslaget av den riksdagsmajoritet som MP var en del av.

Varför har S/MP-regeringen varit så tafatta inför frågan om vår ohållbara konsumtion? Jag tror att konsumtionskritik utmanar en grundbult i dagens samhälle, nämligen tanken om ständig expansion pådrivet av en växande privat konsumtion.

Men vårt samhälle kan växa på andra områden i stället. Offentlig konsumtion – satsningar på skolan, vården och äldreomsorgen – belastar miljön mindre än den privata sektorn och skulle må bra av att få växa väsentligt. Högre skatter och avgifter på i synnerhet höginkomsttagares konsumtionsutrymme skulle därför ha en positiv miljöeffekt. Vi skulle få färre stadsjeepar och helgresor till London, men mer pengar över till en bättre skola och sjukvård. En generell arbetstidsförkortning, där vi tar ut produktivitetsökningen i mer fritid i stället för bolagsvinster eller löneökningar skulle likaså ha en dämpande effekt på ohållbar konsumtion.

Att formulera alternativ till dagens ohållbara slit-och-släng-samhälle har varit Vänsterpartiets politik sedan länge. Vi välkomnar om Miljöpartiet nu också vill driva det i praktiken, men det är inte vad vi sett under de gångna fyra åren.

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson och riksdagsledamot

MPs klimatförslag drivs redan av V – på riktigt

Ett helt OK inlägg idag av Isabella Lövin (MP) och Gustav Fridolin (MP) på DN-debatt idag. Men är det inte lite märkligt att det mesta av det de föreslår är sådant vi i Vänsterpartiet redan har lagt fram förslag om i riksdagen och som MP och de andra partierna dessvärre har röstat ned? Detta gäller t ex deras främsta förslag; ett mål att minska de konsumtionsbaserade utsläppen. Det är ett viktigt förslag eftersom utsläppen i andra länder orsakade av vår konsumtion och utrikesflyg är ungefär lika stora som de som sker på svenskt territorium (50 miljoner ton/år). Idag har vi inga målsättningar och få styrmedel för hur dessa utsläpp ska kunna minska.

Här kan ni se debatten mellan mig och konsumentminister Per Bolund (MP), 20/12-16. Jag ställer bl a frågan:
Avser ministern att ta fram ett mål för hur mycket de konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska?

En bit in i sitt anförande svarar den miljöpartistiske ministern:
Miljömålsberedningen bedömer att vi i dag inte har något robust underlag för att sätta upp och mäta ett etappmål för konsumtionens klimatpåverkan.

Alltså; regeringen avser inte att lägga fram ett konkret mål för hur de konsumtionsbaserade utsläppen ska kunna minska.

I den miljömålsberedning som Bolund hänvisar till föreslog Vänsterpartiet just ett separat mål för de konsumtionsbaserade utsläppen. I slutändan vad det bara vi som stod fast vid det förslaget, därav den reservation som vi lämnade till betänkandet. Läs gärna mer här.

Vi har i flera motioner föreslagit konsumtionsbaserade mål för att minska våra utsläpp utanför vårt lands gränser, t ex i Hållbar konsumtion och avfall (här föreslår vi också förbud mot att slänga mat, något MP-ledarna också tar upp i sin artikel) samt i vår senaste klimatmotion Klimaträttvisa (punkt 6.2.3). Dessvärre röstade MP och de andra partierna ned båda motionerna.

Debattartikeln från Lövin och Fridolin idag var fin, men kan vi verkligen vara säkra på att MP röstar för förslagen när det verkligen gäller?

Fasa ut AP-fondernas fossilinnehav

Jag har ett kort inlägg i Expressen om AP-fonderna och de fossila innehavet. Läs där eller nedan.

Se till att AP-fonderna fasar ut fossilinnehaven
Expressen, 2017-12-01
AP-fondernas placeringar i klimatförstörande verksamhet påminner mest om en strandad val. Stor, uppsvälld, tragisk och omöjlig att flytta? Nej, inte omöjligt med politisk vilja. Dags att agera S och MP, skriver Vänsterpartiets Jens Holm.

Det rinner så mycket olja genom AP-fonderna att svenska pensionärer hade kunnat vältra sig i pengar, om investeringarna lönat sig. Det gör de inte. Däremot strider AP-fondernas sponsrande av de stora oljebolagen mot både Parisavtalet och de svenska klimatmålen, vilket Greenpeace förtjänstfullt påvisar i Expressen 29/11. 1300 kronor bidrar varje svensk med till verksamheter som driver på klimatförändringar och extremväder genom att stödja skräckbolag som ExxonMobil, Dakota Access Pipeline och Lundin Oil. I min nyutkomna klimatbok ”Om inte vi, vem?” konstaterar jag även att AP-fonderna kritiserats för att investera i bolag involverade i så kallad landgrabbing och andra oegentligheter.

AP-fondernas placeringar i klimatförstörande verksamhet påminner faktiskt mest om en strandad val. Stor, uppsvälld, tragisk och omöjlig att flytta? Nej, inte omöjligt med politisk vilja.

Varför är det så tyst från regeringspartierna S och MP? Regeringen skulle kunna ge AP-fonderna direktiv att fasa ut placeringarna i det som utarmar vår planet och ersätta dem med långsiktigt hållbara investeringar.

Vänsterpartiet driver på för att ge AP-fonderna en helt annan inriktning. Placeringar i oljebolagen måste fasas ut snarast möjligt. Landgrabbing ska inte tillåtas. En av AP-fonderna ska göras om till en grön investeringsfond. Det är dags att sätt stopp för AP-fondernas klimatfarliga, ålderdomliga och oekonomiska investeringar. Låt den strandade valen simma mot en hållbarare framtid.

Jens Holm
Klimatpolitisk talesperson (V)