En plan ska vara en plan, eller?

Klimatpolitiska rådet har idag presenterat sin granskning av regeringens klimatpolitiska handlingsplan. Rådets ordförande Ingrid Bonde sammanfattade det väl ”planen är ingen plan”. Jag instämmer fullt ut i rådets kritik. Det var också därför vi i Vänsterpartiet lade fram riksdagens ambitiösaste klimatmotion när regeringen presenterade sin ”handlingsplan”, med 74 konkreta klimatreformer som ställer om.

Nu måste regeringen göra om och göra rätt. Det är inte rimligt att skjuta alla viktiga klimatreformer på framtiden och begrava svåra avvägningar i nya utredningar. Läs gärna klimatpolitiska rådets rapport från idag här.

74 reformer som ställer om

För några veckor sedan presenterade regeringen sin handlingsplan för klimatomställning under den här mandatperioden. Dessvärre är de flesta skarpa åtgärderna begravda i nya utredningar. Därför lägger vi i Vänsterpartiet nu en motion med 74 konkreta klimatreformer som ställer om Sverige på riktigt. Vår motion hittar du här eller som pdf: Klimatmotion_V_3480

Ett av förslagen är stopp för försäljning av fossila drivmedel from 2035. Aftonbladet skriver om det.

Våra förslag i punktform nedan:

1. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med en beräkning av hur stora utsläppsminskningarna
beräknas bli som en följd av handlingsplanen och tillkännager detta för regeringen.
2. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i
uppdrag att tillse att förordningar, direktiv och ägarinstruktioner till myndigheter
och statliga bolag är i enlighet med det klimatpolitiska ramverket och tillkännager
detta för regeringen.
3. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen ges i
uppdrag att senast 2020 föreslå nya formulerade samhällsmål som är förenliga med
klimatmålen i de fall behov föreligger och tillkännager detta för regeringen.
4. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om klimatmål för
nollutsläpp av växthusgaser till senast år 2040 och tillkännager detta för regeringen.
5. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålet om
utsläppsminskning till 2020 för den icke-handlande sektorn ska uppnås genom
nationella insatser för utsläppsminskningar och tillkännager detta för regeringen.
6. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att etappmålen om
utsläppsminskningar till 2030 och 2040 för den icke-handlande sektorn ska uppnås
genom nationella insatser för utsläppsminskningar och tillkännager detta för
regeringen.
7. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med en klimathandlingsplan som är kompletterad med kvantifierbara
åtgärder som minskar utsläppen med minst 6 procent per år och sammanlagt minst
20 procent under mandatperioden och tillkännager detta för regeringen.
8. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag under mandatperioden som kompletterar
klimathandlingsplanen genom samlade åtgärder för ökad jämlikhet och jämställdhet
och tillkännager detta för regeringen.
9. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på utfasning av klimatskadliga subventioner
med hänsyn tagen till sociala och ekonomiska konsekvenser och tillkännager detta
för regeringen.
10. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under
nuvarande mandatperiod ska återkomma med förslag på utfasning av de nuvarande
skatteundantagen för fossila bränslen med hänsyn tagen till sociala och ekonomiska
konsekvenser och tillkännager detta för regeringen.
11. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på kompensatoriska åtgärder för att ekonomiskt återföra
medel till glesbygdens omställning med anledning av höjda drivmedelsskatter och
tillkännager detta för regeringen.
12. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om reformering av EU:s
utsläppshandelssystem och tillkännager detta för regeringen.
13. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en grön skatteväxling
bör genomföras med höjda miljöskatter som växlas mot skatter för ökad jämlikhet
och jämställdhet samt hållbart resursutnyttjande och tillkännager detta för
regeringen.
14. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen aktivt ska
verka för att Sverige som medlemsland inom EU tillåts förlänga skattebefrielse för
biodrivmedel efter 2020 och tillkännager detta för regeringen.
15. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör tillse att förutsättningarna för att inrätta en grön statlig investeringsbank är
utredda och tillkännager detta för regeringen.
16. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om nya riktlinjer för APfonderna avseende miljö och etik och tillkännager detta för regeringen.
17. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU antar målsättning om nollutsläpp till senast 2040 och tillkännager detta
för regeringen.
18. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nationellt mål om
att minska köttkonsumtionen med minst 25 procent till 2025, jämfört med dagens
nivåer, bör införas och tillkännager detta för regeringen.
19. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att en handlingsplan bör
tas fram för hur klimat- och miljöpåverkan av livsmedelskedjan, inklusive
animalieproduktionen, ska minskas och tillkännager detta för regeringen.
20. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att kommuner ska uppmuntra till vegetarisk kost, exempelvis genom att införa
konceptet vegonorm och/eller vegetariska dagar och tillkännager detta för
regeringen.
21. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på lagstiftning senast 2021 som möjliggör för kommunerna
att införa krav på gröna res- och transportplaner vid nyetableringar och större
ombyggnationer och tillkännager detta för regeringen.
22. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med riktat statligt stöd för att offentliga byggnader ska
kunna installera produktion av förnybar energi och tillkännager detta för regeringen.
23. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen senast 2021
bör återkomma med ändringar i miljöbalken i syfte att stärka miljöbalken som
verktyg för att nå klimatmål och våra övriga nationella miljökvalitetsmål och
tillkännager detta för regeringen.
24. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på lagstiftning med krav på ökat producentansvar samt krav
på standardisering av plasttyper så att ökad återanvändning och återvinning
möjliggörs och tillkännager detta för regeringen.
25. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att lagstiftning
innebärande förbud mot prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas
ska införas senast 2022 och tillkännager detta för regeringen.
26. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på styrmedel som ger ökat incitament för att
återvinna elbatterier från elbilar och tillkännager detta för regeringen.
27. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på åtgärder och styrmedel som gynnar elbilar med lägre
miljö- och klimatpåverkan i tillverkningsskedet och tillkännager detta för
regeringen.
28. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på åtgärder för att förhindra import av
batterimetaller som inte är producerade hållbart och tillkännager detta för
regeringen.
29. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med ett förslag till riksdagen om en breddad skattereduktion till de som
bor i lägenhet, oavsett upplåtelseform, och vill producera förnybar el tillsammans
för sin egen förbrukning och tillkännager detta för regeringen.
30. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på en nationell plaststrategi senast 2021 med åtgärder och
regleringar för att minska de negativa klimat- och miljöeffekterna från plast och
tillkännager detta för regeringen.
31. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sverige bör införa ett
förbud mot plastbärkassar och tillkännager detta för regeringen.
32. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på ett kompletterande långsiktigt mål om att öka
kolsänkan i skog, mark och vattenmiljöer samtidigt som den biologiska mångfalden
bevaras och stärks och tillkännager detta för regeringen.
33. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att införa ett kompletterande långsiktigt mål om att öka kolsänkan i skog, mark
och vattenmiljöer inom EU samtidigt som den biologiska mångfalden bevaras och
stärks och tillkännager detta för regeringen.
34. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på strategi för hur den svenska skogen ska bevaras och
brukas för att stärkas som kolsänka och kollager samt konkretisera hur ersättning av
icke-förnybara material kan genomföras resurseffektivt samtidigt som den
biologiska mångfalden bevaras och stärks och tillkännager detta för regeringen.
35. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ge
berörda myndigheter i uppdrag att genomföra en pilotstudie där
naturbruksgymnasier testar att producera beredskapslivsmedel löpande på ett
hållbart sätt baserat på de lokala kretsloppen och tillkännager detta för regeringen.
36. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 ska återkomma till riksdagen med en tidsbestämd handlingsplan med åtgärder
för att nå fossilfria transporter senast 2035 och tillkännager detta för regeringen.
37. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att inrikesflyget bör ingå
i etappmålet till 2030 för transportsektorn och tillkännager detta för regeringen.
38. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör låta
utreda lämplig utformning av progressiv flygbeskattning och tillkännager detta för
regeringen.
39. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa
stoppdatum till år 2035 för försäljning av fossila drivmedel och tillkännager detta
för regeringen.
40. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige ska införa ett
förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen efter 2025 och
tillkännager detta för regeringen.
41. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige inom EU ska
verka för ett förbud mot försäljning av nya bilar som drivs med fossila bränslen
efter 2025 och tillkännager detta för regeringen.
42. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med nödvändiga åtgärder så att transportinfrastrukturplaneringen
utformas så att klimatmålen är målstyrande och att tillgängligheten utvecklas inom
ramen för dessa samt i linje med andra transportpolitiska hänsynsmål och
tillkännager detta för regeringen.
43. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
genomföra en omprövning av projekt inom nuvarande investeringsplaner för
transportsystemet med utgångspunkten att klimatmålet för transportsektorn ska nås
och tillkännager detta för regeringen.
44. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen till
Trafikverket bör förtydliga hur myndigheten ska arbeta med första steget i
fyrstegsprincipen, som består i att försöka lösa brister genom sänkt efterfrågan eller
överflyttningar mellan trafikslag och tillkännager detta för regeringen.
45. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag om hur statlig medfinansiering kan stärkas för att
fyrstegsprincipens tillämpning ska förbättras genom att fler steg 1- och steg 2-
åtgärder genomförs i infrastrukturplaneringen och tillkännager detta för regeringen.
46. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen till
Trafikverket senast 2021 bör förtydliga vad som konkret menas med att tänkbara
åtgärder ska prövas med ett trafikslagsövergripande anslag och tillkännager detta
för regeringen.
47. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på hur nationellt framtagna bristanalyser och
prioriteringar på systemnivå kan utgöra en utgångspunkt för den tidiga planeringen
av investeringar i transportinfrastruktur och tillkännager detta för regeringen.
48. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen senast
2021 bör återkomma med förslag på stärkt regelverk och processer för
samhällsplanering som minskar bilberoendet och tillkännager detta för regeringen.
49. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör ges i
uppdrag att senast 2022 återkomma med förslag på ny lagstiftning som ger
kommuner och regioner möjlighet att själva besluta om införande av
trängselavgifter och deras utformning och tillkännager detta för regeringen.
50. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att det i plan- och
bygglagen bör införas begränsande bestämmelser rörande
detaljhandelsanläggningar i externa lägen och tillkännager detta för regeringen.
51. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på ändring av väglagen för att stärka cyklingens status i
infrastrukturplaneringen och möjliggöra byggande av gång- och cykelvägar utan
krav på allmän samfärdsel eller funktionellt samband med statlig väg och
tillkännager detta för regeringen.
52. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att cykeltrafikanternas
framkomlighet alltid ska vara lika viktig att beakta som trafiksäkerheten för bilister
vid byggande av två-plus-ett-vägar och tillkännager detta för regeringen.
53. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag på styrmedel för att stimulera mobilitetstjänster som
främjar minskat behov av att äga egen bil samt ökar det hållbara resandet med
kollektivtrafik och cykel och tillkännager detta för regeringen.
54. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med ett förslag till skyltning som tillåter undantag från rött ljus för
cyklister vid högersväng senast 2021 och tillkännager detta för regeringen.
55. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Trafikverket senast
2022 bör få befogenhet att ställa krav på att tågoperatörer ska använda sig av tåg
som kan medföra cykel där behov finns och tillkännager detta för regeringen.
56. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att ett nationellt
biljettsystem för all kollektivtrafik bör införas senast 2021 och tillkännager detta för
regeringen.
57. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen bör
återkomma med ett samhällsuppdrag som stärker SJ AB:s samhällsnytta samt ett
förändrat avkastningskrav för SJ AB senast till bolagsstämman 2021 och
tillkännager detta för regeringen.
58. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att SJ AB:s ägardirektiv
bör ändras senast 2021 så att trafikeringsrätten för SJ AB också innebär en
skyldighet att genom plikt bidra till att upprätthålla en väl fungerande trafik på
järnväg i hela landet och tillkännager detta för regeringen.
59. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för förändring av EU:s reglering av banavgifter i syfte att minska dess negativa
effekt för godstrafik på järnväg och tillkännager detta för regeringen.
60. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma med förslag senast 2021 på styrmedel, inklusive reformerad
miljökompensation, med incitament för att stärka transportköpares val för att välja
transportalternativ med låg klimat- och miljöpåverkan och tillkännager detta för
regeringen.
61. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen senast 2022 med förslag på handlingsplan för hur mål om
fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken ska realiseras och tillkännager detta
för regeringen.
62. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen under
mandatperioden bör tillse att en översyn genomförs över möjliga åtgärder som
sänker taxorna i kollektivtrafiken och stärker kollektivtrafikens konkurrenskraft
gällande resekostnaden för motsvarande resor med personbil och tillkännager detta
för regeringen.
63. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
återkomma till riksdagen med förslag på konverteringsstöd för omställning av
befintliga bilar och nödvändiga regeländringar för dess tillämpning senast 2022 och
tillkännager detta för regeringen.
64. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen
skyndsamt bör återkomma med förslag på avståndsbaserad vägslitageskatt av tung
lastbilstrafik och tillkännager detta för regeringen.
65. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör
uppdra åt Försvarsmakten att återkomma med ett förslag på hur
övningsverksamheten kan organiseras utan att utgöra ett hinder för byggandet av
Blekinge Offshore och utan att drabbas negativt på lång sikt och tillkännager detta
för regeringen.
66. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att Sverige bör driva
krav om att EU:s 2030-mål skärps till minst 70 procent jämfört med 1990 och
tillkännager detta för regeringen.
67. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU:s klimatbistånd ska vara additionellt och tillkännager detta för
regeringen.
68. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att EU ställer krav på efterlevnad av Parisavtalet i alla förhandlingar om
handelsavtal och tillkännager detta för regeringen.
69. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att stoppa handelsavtalet med Mercosur och kräva bindande klimat- och
miljöåtaganden för fortsatta förhandlingar och tillkännager detta för regeringen.
70. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör verka
för att kapitlen om hållbarhet i de handelsavtal som EU ingår med andra länder ska
stipulera sanktioner ifall parterna inte håller sina åtaganden och tillkännager detta
för regeringen.
71. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att de svenska
exportkrediterna till investeringar i samtliga fossila verksamheter, inklusive
förädling och kraftgenerering, ska upphöra senast 2022 och tillkännager detta för
regeringen.
72. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om Sverige i internationella
klimatförhandlingar och andra fora bör verka för att miljöteknik och vissa
livsmedelstekniker som begränsar klimatförändringen ges liknande undantag som
finns inom Tripsavtalet gällande livsbesparande mediciner och tillkännager detta för
regeringen.
73. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om regeringen bör verka för
att IMF:s och Världsbankens verksamhet anpassas till Agenda 2030 och
tillkännager detta för regeringen.
74. Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att regeringen bör utreda
möjligheten att även införa klimat- och miljöperspektiv enligt environmental due
diligence i regelverken för företags agerande utomlands och tillkännager detta för
regeringen.

Debatt om osäkra utsläppskrediter

Sverige har varit en av världens största uppköpare av osäkra utsläppskrediter i utvecklingsländer. Detta innebär att vi utlokaliserar klimatåtgärderna till andra länder istället för att ställa om vårt eget, något som vi i Vänsterpartiet har kritiserat vid upprepade tillfällen. Dagens Nyheter har också i en serie artiklar kritiserat flera av projekten i sig, som finansieras med svenska pengar.

Igår debatterade jag detta med miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Kommer hon att gå till botten med dessa usla klimatprojekt? Hur kommer Sverige hantera framtida utsläppsuppköp?

Ni kan se debatten här. Här kan ni också se ett referat som Dagens Nyheter gjorde.

Några särskilt intressanta frågor som uppkom var:

  1. Regeringen har inte vidtagit någon egen granskning av Energimyndighetens involvering i usla klimatprojekt (ex vis där 6000 bönder tvångsfördrivits)? Man verkar inte heller ha någon plan på att vilka göra något sådant.
  2. Inte heller Vattenfalls omfattande uppköp av osäkra utsläppskrediter är något som ministern särskilt har involverat sig i. Iallfall tidigare har Vattenfall köpt upp en stor del krediter av tveksam karaktär (rör bl a investeringar i s k HFCgasprojekt).
  3. Med den internationella flygindustrins klimatkompensationsprogram CORSIA förväntas utsläppskrediter motsvarande 164 miljoner ton koldioxid köpas upp de kommande femton åren. Regeringen stödjer CORSIA, det gör inte Vänsterpartiet. Men hur bra kommer dessa projekt bli? Blir det additionella utsläppsminskningar? Dessa projekt ska dessutom inte heller omfattas av Parisavtalets art 6 om internationell samverkan på klimatområdet. Jag tror att det är upplagt för framtida klimatskandaler med riktigt usla klimatprojekt. Det här måste granskas vidare.
  4. Regeringen har sedan 2016 avbrutit alla uppköp av utsläppskrediter. Alla utsläpp ska göras på hemmaplan. Det är bra och är indirekt en bekräftelse av att systemet med utsläppskrediter inte funkar. Varför Sverige samtidigt genom CORSIA öppnar upp för nya krediter är outgrundligt.

 

Klimatet behöver handling – inte nya utredningar

En handlingsplan borde fokusera på just handling – inte nya utredningar. Jag skriver på DN-debatt om regeringens handlingsplan för klimatet. Läs där eller nedan.

Klimatet behöver handling – inte nya utredningar
DN-debatt, 2019-12-23
Regeringen har med stöd av Centerpartiet och Liberalerna lagt fram sin klimatpolitiska handlingsplan för den här mandatperioden. Det är bra att man så tydligt trycker på att alla politikområden måste verka för att klimatmålen nås, men det är inget nytt. Det var vad vi enades om i miljömålsberedningen redan 2017 och som sedan stipulerades i klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket året därpå. Regeringen har med andra ord haft rätt gott om tid på att se till att alla politikområden ska dra åt samma håll.

En handlingsplan borde fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. Paradnumret om att klimatanpassa alla politikområden ska till exempel utredas i ytterligare 2,5 år. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta de löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum. Och tid är en bristvara i klimatpolitiken.

Regeringen skulle redan nu ha kunnat ge våra statliga myndigheter och gemensamt ägda bolag instruktioner att tydligt verka för att klimatmålen ska nås. Jag tänker på styrningen av Vattenfall eller att SJ:s ägardirektiv borde ändras så att bra service och låga biljettpriser överordnas ensidig vinstmaximering, att Försvarsmakten ska sluta motarbeta vindkraft eller att Swedavia ska sluta verka för ökat flygande till och från Arlanda.

Regeringen skulle kunna agera här och nu även på andra områden. Regeringen vill exempelvis utreda så kallade konsumtionsbaserade utsläppsmål, det vill säga att hitta mål och styrmedel för att minska klimatbelastningen av vår konsumtion. Här hade regeringen kunnat lägga fram förslag för minskad köttkonsumtion och satsningar på växtbaserad kost. Det är ett konkret exempel på hur utsläppen från vår konsumtion skulle kunna minska.

Jag hade också hoppats att regeringen skulle komma med skarpa förslag som förhindrade fortsatta investeringar i klimatskadlig verksamhet och en tydlig plan för hur klimatskadliga subventioner ska fasa ut. Men inget sådant har presenterats i handlingsplanen.

Det är också mycket bekymmersamt att regeringen fortsatt anser att det är acceptabelt med investeringar i nya motorvägar med ökad vägtrafik som konsekvens. Jag saknar inte minst kraftfulla åtgärder inom transportsektorn och åtgärder för ökad klimaträttvisa.

Däremot är det bra att regeringen äntligen insett att vi behöver en infrastrukturplanering som ska hålla sig inom våra klimatmål. Men detta behöver korrigeras redan i innevarande infrastrukturplanering. Vi behöver också snarast åtgärder för billigare och utbyggd kollektivtrafik. Det är hög tid att stärka järnvägens konkurrenskraft med ökade investeringar och införa avståndsbaserad beskattning av lastbilstrafiken.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i handlingsplanen finns ingen beräkning för hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

Det är positivt att klimatplanen nu landat hos riksdagen som en proposition. Då kan alla riksdagsledamöter som vill bidra till förbättringar göra det i form av motioner. Det är något vi i Vänsterpartiet kommer att göra. För det är politisk handling – inte nya utredningar som räddar klimatet.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson

Handling – inte utredningar som räddar klimatet

Jag brukar kritisera regeringen för att begrava viktig politik i utredningar. Vissa bemöter detta med att säga att det är viktigt att ha gedigna underlag innan beslut fattas. Visst är det så, men underlag finns det redan gott om på klimatområdet. Låt mig ta ett exempel. Regeringen presenterade i veckan sin handlingsplan för klimatpolitiken för den här mandatperioden. Ett av de stora numren var att all politik måste bidra till att klimatmålen uppnås.

Väldigt viktigt. Men det är ingen nyhet. Det var vad vi i Miljömålsberedningen föreslog redan sommaren 2016 och som inkorporerades (som en ambition) i klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket som trädde i kraft 1 januari 2018.

Dessutom vill regeringen nu låta utreda frågan. Den utredningen ska pågå till juni 2022, alltså i 2,5 år!

Jag säger inte att det finns aspekter av detta som behöver utredas vidare, men varför lät man inte göra det redan då Miljömålsberedningen presenterade vårt förslag? Och varför plockar man inte ut de områden där regeringen redan idag kan agera för ökad samstämmighet för att uppnå våra klimatmål? Jag tänker på regeringens möjlighet att styra våra myndigheter och statliga företag med instruktioner, ägardirektiv och annan form av styrning. Jag tänker på styrningen av Vattenfall, SJs ägardirektiv (inte ensidig vinstmaximering), att Försvarsmakten ska sluta motarbeta vindkraft, Skattemyndigheten underlätta för egen el, att Swedavia inte ska expandera Arlanda eller att Trafikverket ska planera infrastruktur utifrån våra klimatmål. Här skulle regeringen redan på nästa sammanträde se till att det hände något. Jag har tagit upp den här frågan flera gånger med regeringen och alltid är svaret att man vill utreda vidare. Varför?

Utredningar må vara viktigt, men det är handling som räddar klimatet.

Sluta utred – ställ om

Idag har regeringen med stöd av C och L lagt fram sin klimatpolitiska handlingsplan för den här mandatperioden. Det är bra att man så tydligt trycker på att alla politikområden måste verka för att klimatmålen nås, men det är inget nytt. Det var vad vi enades om i miljömålsberedningen och som sedan stipulerades i klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket. Lagen och ramverket klubbades av riksdagen redan juni 2017 och trädde sedan ikraft 1 januari 2018. Regeringen har med andra ord haft rätt gott om tid på att se till att alla politikområden ska dra åt samma håll.

Visst, det här är lite av en Atlantångare som ska vända, men bara en sån enkel sak som att ge våra myndigheter och gemensamt ägda bolag instruktioner att tydligt verka för att klimatmålen ska nås. Och likadant är det med en mängd andra områden. Regeringen vill exempelvis utreda s k konsumtionsbaserade utsläppsmål, d v s att även klimateffekten av vår konsumtion ska synliggöras och får mål och styrmedel så att de utsläppen minskar. Här hade regeringen kunna lägga fram förslag för minskad köttkonsumtion och satsningar på växtbaserad kost. Det är ett konkret exempel på hur utsläppen från vår (kött)konsumtion skulle kunna minska här och nu.

Jag hade också hoppats att regeringen skulle komma med skarpa förslag som förhindrade fortsatta investeringar i klimatskadlig verksamhet och en tydlig plan för hur klimatskadliga subventioner ska fasa ut. Men inget sådant har presenterats idag.

Det är också mycket bekymmersamt att regeringen fortsatt anser att det är acceptabelt med investeringar i nya motorvägar med ökad vägtrafik som konsekvens. Jag saknar inte minst kraftfulla åtgärder inom transportsektorn och åtgärder för ökad klimaträttvisa. Men det är mycket bra att regeringen äntligen insett att vi behöver en infrastrukturplanering som ska hålla sig inom våra klimatmål. Men detta behöver korrigeras redan i nuvarande planering. Vi behöver också åtgärder nu för billigare och utbyggd kollektivtrafik. Det är hög tid att stärka järnvägens konkurrenskraft med ökade investeringar och införa avståndsbaserad beskattning av lastbilstrafiken.

Regeringen har nu lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i handlingsplanen finns ingen beräkning för hur mycket utsläppen kommer att minska som en följd av planen (bekräftades av Isabella Lövin (MP) på presskonferensen idag). Det är märkligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

Det är också djupt frustrerande att regeringen idag inte har presenterat själva handlingsplanen, utan endast en promemoria och en debattartikel på DNdebatt. Handlingsplanen i form av en proposition ska vi, enligt uppgift, få imorgon till riksdagen. Ja, regeringen gör så här medvetet för att vi i opposition inte ska ha all relevant info. Det är ett oskick!

Uppdatering. Nu finns handlingsplanen, klicka här för att läsa.

Sverige inför COP25

Har just debatterat med Isabella Lövin (MP) om den svenska politiken inför klimattoppmötet COP25 i Madrid. Debatten kan ses här. Några slutsatser:

  • Isabella Lövin kommer inte ta strid för att Sverige ska ha ett eget klimatbidrag till FN (s k NDC), utan verkar nöjd med att endast vara en del av EUs bidrag, något som hon visserligen vill höja. Sverige borde stå på båda benen; höja EUs bidrag och lägga fram ett eget klimatbidrag som går längre än och kompletterar EUs. Så driver man på på riktigt. Här kan ni se Sveriges NDC, alltså exakt samma som EUs.
  • Sverige saknar en skarp strategi för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Att tala om u-ländernas ”brist på institutionell kapacitet” m m är att skjuta över ansvaret till u-länderna, när ett av de största problemen är att den senaste miljötekniken är inlåst som patent och annan immaterialrätt hos bolag i EU, Nordamerika och Japan. Synd att Sverige inte driver på mer i frågan.
  • Regeringen är stolt över att betala mycket pengar till Gröna klimatfonden och andra klimatfinansieringsmottagare. Det är bra, men de pengar som används tas från biståndsbudgeten och innebär därmed en neddragning på andra viktiga biståndsändamål. Vi i Vänsterpartiet vill att regeringen anslår nya och additionella klimatpengar, något regeringen inte gör nu.
  • Regeringen lovade att verka för bättre ordning med utsläppskrediter. Jag tyckte att Sverige borde verka för att förfarandet med billiga och osäkra krediter helt och hållet tas bort, det kommer regeringen inte göra.

Nästa vecka inleds COP25 i Madrid. Vänsterpartiet kommer där representeras av min duktiga kollega Lorena Delgado Varas. Följ henne gärna på twitter och facebook.

Här kan du läsa min interpellation som låg till grund för debatten.

Sveriges uppköp av osäkra utsläppskrediter

Vi i Vänsterpartiet har flera gånger kritiserat den tidigare borgerliga och nuvarande S/MP-regeringens stora uppköp av osäkra utsläppskrediter i andra länder. Dessa uppköp gör att vi förlägger ansvaret för omställningen på länder som Kina och Indien istället för att göra det själva. Nu har Dagens Nyheter i uppmärksammade granskningar påvisat att den absoluta merparten av krediterna är riktigt dåligt genomförda projekt ibland helt utan klimatnytta och ibland i strid med andra viktiga sociala eller miljömässiga mål. Jag kommenterar i DN här (där finns också länk till de andra DN-artiklarna).

Med anledning av detta vill jag veta vad den svenska regeringens hållning är. Jag har därför skickat in interpellationen nedan till miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP). Läs den här eller nedan.

Se också när jag tog upp frågan med Lövin på riksdagens frågestund (vid ca 36 min).

Uppköp av utsläppskrediter
Interpellation 2019/20:147, 2019-11-18
av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)
Dagens Nyheter har i flera artiklar granskat uppköpen av billiga och osäkra utsläppskrediter i utvecklingsländer. Sverige utmärker sig i detta, som världens fjärde största köpare av utsläppskrediter. Uppköpen görs inom ramen för det som kallas clean development mechanism (CDM), där rika länder kan köpa utsläppskrediter i ett utvecklingsland mot att motsvarande mängd utsläpp räknas som en utsläppsminskning i det rika landet. Förfarandet har kritiserats ett flertal gånger, inte minst av Vänsterpartiet. Vi menar att våra utsläppsminskningar ska göras helt och hållet på hemmaplan och har föreslagit detta i riksdagen i många år. Vårt ansvar ska inte utlokaliseras till fattiga länder. Utvecklingsländerna ska få hjälp i form av tekniköverföring och nytt och additionellt klimatbistånd. DN:s granskning visar med plågsam tydlighet att systemet med utsläppskrediter inte bara är problematiskt utifrån ett ansvarsutkrävandeperspektiv utan också att projekten i sig ofta är undermåliga.

Utsläppskrediterna må vara billiga, men merparten av dem har låg eller ingen klimatnytta. Ibland motverkar klimatprojekten andra viktiga samhällsmål. Enligt tyska Öko-Institut och svenska Swedish Environment Institute (SEI), som har granskat merparten av alla CDM-projekt intecknade mellan 2013 och 2020, konstateras att så många som 85 procent av projekten har en låg sannolikhet att över huvud taget ge utsläppsminskningar och att endast 2 procent är tydligt additionella, det vill säga att projekten tydligt medför utsläppsminskningar som annars inte hade blivit av.

Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter granskas specifikt. Myndigheten har avsatt 252 miljoner för uppköp av energieffektiva spisar i afrikanska länder. Men spisprojekten har varken levererat klimatnytta eller förbättrad lokal luft som utlovats. Ett av skälen skulle kunna vara CDM-projektens konstruktion, som designats för att uppnå i-landets önskemål om att tillgodoräkna sig minskade utsläpp snarare än att uppnå utvecklingslandets utvecklingsmål. Energimyndighetens projekt, liksom andra CDM-projekt, har därför designats i i-världen och genomförts av brittiska och nordamerikanska bolag. Energimyndigheten har också genom ett norskt bolag låtit plantera träd i Uganda som en del av myndighetens sätt att uppnå utsläppsminskningar. Som en följd av trädplanteringsprojektet har 6 000 småbönder tvångsfördrivits från området. Personer som protesterat har misshandlats och fängslats, enligt Dagens Nyheter. Trots att Energimyndighetens egen rapport pekat på stora missförhållanden och myndigheten lovat bättring visar nya granskningar att problemen fortsätter. Lokalbefolkningen lider exempelvis fortfarande brist på mat och rent vatten, som en följd av plantageprojekten. Kritiker talar om luftslott och klimatkolonialism. Det kan inte vara med de epiteten som svensk klimatpolitik ska förknippas.

Från år 2021 kommer luftfartsorganet ICAO:s klimatkompensationsprogram Corsia att sjösättas, vilket ytterligare kommer att öka efterfrågan på krediter. Corsia är ett kompensationsprogram som stöds av den svenska regeringen.

Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter är en konsekvens av både tidigare och nuvarande regeringars beroende av CDM-projekt för att uppnå de svenska klimatmålen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:

Avser ministern att verka för att fortsatta uppköp av utsläppskrediter för att nå de svenska klimatmålen ska upphöra?
Avser ministern att verka internationellt för att i-länderna ska minska sina utsläpp på riktigt i stället för att förlita sig på billiga och osäkra kredituppköp?
Avser ministern att agera mot Energimyndighetens uppköp av utsläppskrediter med både tveksam social och klimatmässig nytta?

Arlanda Express – varför förlängt privat monopol?

Varför lät regeringen Arlanda Express´ få förlängt privat monopol ända till 2050? Det innebär fortsatta skyhöga biljettpriser, försvårad kollektivtrafikintegration, uteblivna utsläppsminskningar och vinster rätt ned i fickan på kinesiska staten. Varför? Det kommer jag och infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) debattera i riksdagen fre 22/11 ca 9.00. Läs min interpellation nedan eller här.

Förlängningen av A-Trains koncession för Arlandabanan
Interpellation 2019/20:115 2019-11-08
av Jens Holm (V), till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Den 26 juli förlängdes A-Trains koncession, ensamrätt, att köra tåg på Arlandabanan med tio år till 2050. Beslutet fattades av det helstatliga bolaget Arlandabanan Infrastructure AB (AIAB), och regeringen hölls fortlöpande informerad i förhandlingarna om en eventuell förlängning. Enligt uppgift har ett tiotal informationstillfällen med regeringen ägt rum sedan 2016. Regeringen hade alltså möjligheter att påverka eller stoppa beslutet, vilket man inte gjorde.

Arlandabanan, som togs i drift 1999, byggdes som Sveriges första och enda nationella projekt inom formen offentlig-privat samverkan (OPS). Beslutet att bygga ett separat OPS-projekt togs av den dåvarande borgerliga regeringen 1994. Trots den privata konstruktionen var det staten som fick stå för en stor del av investeringsbeloppet, med ekonomiska bidrag och med ett räntefritt lån på 1 miljard kronor. I dag betalar Arlandaresenärerna priset i form av Europas högsta taxa för att resa till en flygplats. Konstruktionen att låta ett privat bolag få ensamrätt att köra till och från Arlanda har också försvårat integreringen av Arlandabanan med övrig spårbunden trafik i regionen. En extra försvårande omständighet är att andra trafikbolag (till exempel SL och SJ) måste betala höga belopp för att kunna stanna sina tåg på Arlanda, belopp som skjuts över på resenärerna i form av stationsbiljett på 120 kronor utöver det ordinarie biljettpriset.

Detta dyra och krångliga förfarande har försvårat möjligheterna till ett klimatsmart resande till och från Arlanda. I dagsläget reser endast en fjärdedel av Arlandaresenärerna med tåg. Detta kan jämföras med flygplatserna i Danmark och Norge där över hälften tar tåget till Kastrup och Gardermoen. Merparten av de som reser till Arlanda tar i dag buss, taxi eller egen bil, något som medför höga utsläpp av växthusgaser jämfört med tåget. Konstruktionen med ett separat dyrt privat monopol har helt enkelt försvårat för resenärer och anställda att resa hållbart och ta tåget till Arlanda.

Bolaget A-Train ägdes tidigare av det australiska riskkapitalbolaget Macquaire, men sedan några år tillbaka ägs bolaget av australiska pensionsfonder och kinesiska staten. Den privata konstruktionen av Arlandabanan har kritiserats från många håll, bland annat i Riksrevisionens granskning (2016). Det faktum att A-Train via räntesnurror har slussat pengar till Luxemburg för att undvika skatt i Sverige har spätt på kritiken.

Enligt avtalet mellan staten och A-Train kan staten utnyttja sin option om att ta över Arlandabanan. Starka krafter har vädjat om att staten ska göra just detta. Kraven kommer inte bara från vänsterhåll utan även moderaterna i Region Stockholm vill att staten ska ta över ägarskapet av Arlandabanan.

Därför var det förvånande att statens bolag Arlandabanan Infrastructure i somras, mitt under semestern, i stället valde att förlänga A-Trains ensamrätt att köra tågen till och från Arlanda. Lika förvånande var det att regeringen, trots flertalet informationstillfällen, inte valde att stoppa förlängningen av det privata monopolet.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Av vilka skäl tillät regeringen en förlängning av A-Trains privata monopol på att trafikera Arlandabanan?
Är det ministerns bedömning att AIAB:s beslut om en förlängning av A-Trains ensamrätt främjar måluppfyllelsen om att Sverige inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser 2045?
Avser ministern att verka för att använda optionen i avtalet om Arlandabanan för att staten ska ta över ägandet och driften av Arlandabanan?
Avser ministern att vidta åtgärder för att Arlandabanan ska integreras bättre med övrig kollektivtrafik och för att ett hållbarare resande till Arlanda ska underlättas?

Den svenska positionen inför COP 25

Den 2  december inleds klimattoppmötet COP25 i Madrid. Vad kommer Sverige driva där? Står man upp för höjda ambitioner? Kommer Sverige stödja utvecklingsländerna med nya teknik och pengar? Läs min interpellation till klimatminister Isabella Lövin (MP) här eller nedan. Debatt inom de kommande veckorna.

Den svenska positionen inför klimattoppmötet COP 25
Interpellation 2019/20:103 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP)

I början av december inleds FN:s klimattoppmöte, COP 25, i Madrid. Eftersom parternas (ländernas) bidrag till utsläppsminskningar inte på långa vägar kommer att nå målen i Parisavtalet förväntas parterna visa upp på vilket sätt man ska höja sina klimatambitioner. Hittills har Sveriges klimatbidrag (NDC) varit detsamma som EU:s, vilket i sig varit ett bidrag på fyra A4-sidor. På klimattoppmötet finns en möjlighet för Sverige att presentera en klimatpolitik som är ambitiösare och kompletterar EU:s klimatbidrag.

På COP 25 kommer också en mängd andra viktiga klimatrelaterade frågor att avhandlas. Några av dessa är hur i-länderna ska kunna föra över den senaste miljötekniken till utvecklingsländerna, uppskalandet av ny och additionell klimatfinansiering samt hur kompensationen ska bli verklighet för de förluster och skador (loss and damage) som klimatkrisen åsamkar utvecklingsländerna.

COP-toppmöten arrangeras en gång per år och samlar tiotusentals förhandlare, politiker, forskare och aktivister från hela världen i syfte att förhindra att världen går mot en okontrollerad och direkt farlig klimatförändring. Sverige skulle kunna vara det land som ser till att det här toppmötet tar viktiga steg framåt mot det målet. Om det ska hända behöver regeringen vara tydlig med en svensk ambitiös klimatposition inför klimattoppmötet i Madrid.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin följande:

Vad är den svenska positionen inför klimattoppmötet COP25?
Kommer Sverige att presentera ett klimatbidrag (NDC) som kompletterar och går utöver EU:s?
Kommer Sverige att verka för att ny teknik förs över till utvecklingsländerna i enlighet med klimatkonventionen och Parisavtalet?
Hur mycket ny och additionell klimatfinansiering kommer Sverige att bidra med?