Tallinns nolltaxa inspirerar

I tisdags besökte jag Estlands huvudstad Tallinn. Den 1 januari 2013 införde Tallinn som första europeiska huvudstad avgiftsfri kollektivtrafik, även kallat nolltaxa. Beslutet togs efter att drygt 70 procent hade röstat för förslaget i en folkomröstning i mars 2012.

Nu ett drygt år efter införandet kan man dra en del slutsatser av nolltaxan.

Resandet har ökat med 9,6 procent i kollektivtrafiken. I mindre välbeställda områden, t ex det ryskdominerade Lasnamäe, har resandet ökat mer än så. I en utvärdering från KTH kommer de fram till att resandet ökat med endast knappt två procent (dock mycket mer i områden som Lasnamäe), men enligt Tallinns kommun stämmer inte de siffrorna (KTH har bl a inte räknat med de nya bussar eller en tåglinje som inkluderats i nolltaxan).

Första kvartalet efter nolltaxans införande gick bilresandet i Tallinn ned med 15 procent. Enligt Allan Alakula på Tallinns EU-informationskontor är bilresandet fortfarande mindre idag än innan införandet, även om man sannolikt inte ligger kvar på samma låga nivå som vid det första kvartalet. Enligt Alakula är det just nolltaxan som är det viktigaste skälet för att människor har lämnat bilen hemma.

Enligt resvaneundersökningar som utförts av Tallin stad är Tallinnresenärerna nöjda med nolltaxan. Man uppger också att komforten har blivit bättre och att tryggheten har ökat i resandet.

Nolltaxan gäller endast för de som är skrivna i Tallinn. Och det här är också den främsta finansieringskällan till reformen. Tallinn stad har fått ungefär 15 000 nya invånare sedan införandet av nolltaxa (Tallinn har drygt 400 000 invånare). Man räknar med att för varje 1000 invånare får man in en miljon euro i skatteintäkter årligen. Sedan den 1 januari 2014 har man också kraftigt höjt p-avgifterna i Tallinns innerstad, något som genererar betydande summor till kollektivtrafiken.

På tal om finansiering. Tallinns kollektivtrafik kostar totalt sett ungefär 53 miljoner euro. 17 miljoner av detta finansierades innan nolltaxan med biljettintäkter (varav 12 kom från de som var skrivna i Tallinn och 5 miljoner från icke-Tallinnmedborgare). Resterande andel var skattefinansierat. Det innebär att redan innan reformen var 68 procent av kollektivtrafiken skattefinansierad. Innan nolltaxan hade man 16 olika kategorier för avgiftsnedsättningar eller avgiftsbefrielser. Pensionärer och ungdomar reste exempelvis helt gratis. Ett av argumenten för nolltaxan var; om vi redan nu har en sådan stor skattefinansiering varför inte löpa linan fullt ut och skattefinansera hela trafiken?

Innan införandet var motståndet stort från flera olika partier. Det var främst det estniska Centerpartiet som var pådrivande – med visst stöd från socialdemokraterna och de gröna (idag utan representation i det nationella parlamentet) – för införandet av nolltaxan. Idag är det inget parti som driver att nolltaxan ska avskaffas. Nolltaxan har däremot utvidgats med fler linjer sedan starten 2013. Enligt uppgift vill nu flera andra kommuner i Estland nu också införa nolltaxa.

Mina egna bedömningar är att nolltaxan fungerar över förväntan i Tallinn. Kollektivtrafikflottan består av närmare 500 fordon (bussar, trådbussar, spårvagnar och pendeltåg). Det är förstås betydligt mycket mindre än den kollektivtrafik vi har i Stockholm, men Tallinn är ändå tillräckligt stort för att kunna jämföras med andra större städer i Europa. Bussarna är relativt nya. Spårvagnarna otroligt gamla och slitna.

Alla som reser måste ha ett kort som man ”blippar” när man kliver på. Kortet gratis för Tallinnbor, men man registerar alltså ändå när man kliver på. Detta gör att man kan kontrollera och utvärdera resandet väl. Icke-Tallinnbor kan köpa ett dagskort för tre euro som möjliggör obegränsat med resande i Tallinn. Inför införandet var många skeptiska och trodde inte att det skulle fungera. Idag ser man att nolltaxan fungerar och man talar om utvidgning snarare än att avskaffa. Tallinn stad använder nolltaxan som ett sätt att marknadsföra Tallinn internationellt och man försöker bland annat sälja in sloganen ”Tallinn capital of free public transport”. Man arbetar dessutom hårt på att öka tillgången till internet genom att erbjuda gratis Wifi (som drivs av Tallinn stad) på en mängd offentliga platser i staden.

Vad finns det för lärdomar för vänstern och miljörörelsen? Vi kan definitivt lära mycket av exemplet Tallinn. Det finns förstås stora både sociala och miljömässiga fördelar med nolltaxa. Människor kan bli mobilare och röra sig fritt inom nolltaxeområdet. Man gör inte skillnad på rik eller fattig. Man skulle kunna säga att kollektivtrafiken ses som en del av det offentliga rummet som är öppet för alla och som vi finansierar gemensamt via främst skattsedeln (här tycker jag f ö att man kan göra en parallell till gratis wifi. Tillgång till fri internetkommunikation tycker många är viktigt. På samma sätt kan man argumentera att det ska vara samma förutsättningar för alla att kunna röra sig rent rumsligt i en stad).

I Vänsterpartiet vill vi fördubbla resandet med kollektivtrafiken då är en avgiftsfri kollektivtrafik ett väldigt viktigt styrmedel. Vi har infört avgiftsfri kollektivtrafik i orter som Kiruna, Avesta och Hallstahammar. Men detta är förstås mindre orter. Det vore spännande att kunna införa nolltaxa i ett större område, för att visa att det går. I vår budget till riksdagen avsätter vi därför 4,5 miljarder kronor för de kommande tre åren för att kunna genomföra nolltaxa i två län i Sverige. Den riktigt stora utmaningen skulle förstås vara nolltaxa i Stockholm. I dagsläget finansieras kollektivtrafiken i Stockholm till hälften med skattemedel, den andra delen är via avgifter samt en del andra intäkter (reklam, uthyrning av fordon m m). Avgiftsdelen handlar om ca 6,5 miljarder kronor per år. Det är alltså en rätt betydande summa. Men jag är rätt säker på att det går om man vill, men det kommer att ta en del tid. Allt skulle inte behöva finansieras via skattsedeln från Stockholms läns landsting. Staten samt Stockholms kommuner skulle kunna vara med och finansiera en nolltaxa liksom att vissa intäkter skulle kunna tas från trängselavgifterna. Ett första steg i Stockholm vore att underlätta resandet genom öppna spärrar, lägre taxor och avgiftsfritt för vissa grupper, inte minst barn/ungdomar. Det är reformer som borde införas snarast efter en rödgrön valseger i höst. Men siktet borde vara fortsätta att arbeta för införandet av nolltaxa.

Dessvärre går utvecklingen i Sverige idag åt fel håll. Sedan 1995 har priset på kollektivtrafiken i Sverige ökat nästan fyra gånger så mycket som konsumentprisindex. Att resa med bil fortsätter att vara väldigt gynnat, även om bensinpriset har ökat mer än gen genomsnittliga prisökningen (men inte alls lika mycket som priset på att resa kollektivt).

När jag reser tillbaka till Tallinn om några år är jag rätt säker på att nolltaxan finns kvar. Jag skulle inte heller bli förvånad om nolltaxan har spridit sig till flera andra kommuner. Nolltaxa har också spridit sig till andra städer i världen. Det senaste och helt otroligt intressanta exemplet var när Paris för några veckor sedan – av luftkvalitetsskäl – endast tillät hälften av personbilarna att köra på gatorna under tre dagars tid. Det som många har missat var att man under de tre dagarna också hade helt gratis kollektivtrafik för alla. Nolltaxa i en av Europas absolut största städer, om än bara för några dagar…

Jag hoppas vi får nolltaxa i större skala i Sverige inom kort. Ett starkt Vänsterparti vid valet i höst vore ett första steg åt det hållet.