I stället för att provocera V, håll också C och MP utanför regeringen, och låt Socialdemokraterna få bilda regering ensamma. Låt Sverige styras av en S-minoritetsregering med ett nära och strukturerat samarbete med V, C och MP. Förhandla fram ett gemensamt reformprogram, budgetreformer och tydliga former för samarbetet. Börja med politiken, inte ministerposterna. Läs min artikel i Syre eller nedan.
Släpp ministerposterna – börja förhandla om politiken
Syre, 2026-11-13
Det har gått 60 dagar sedan valet. De rödgröna + C vann, men det ser på allvar ut som att segern kan rinna dem ur händerna och Ulf Kristersson kan få styra fyra år till. Av det enkla skälet att de fyra partierna inte tycks ha förstått förhandlingens mest elementära byggsten: att ge och ta.
Det mest frustrerande är att de så kallade förhandlingarna knappt har handlat om politik. Från de slutna förhandlingsrummen kommer ingenting om de reformer som skulle kunna genomföras. Genom att man pratar politik skapas förväntningar bland väljare, och ett positivt tryck för att man ska komma överens. I stället manas medlemmar till tystnad. Varför? När hörde vi senast någon av partiledarna tala om möjligheten till fortsatt billig kollektivtrafik, stora klimatinvesteringar, en upprustad skola och sjukvård eller att låta utvisningshotade tonåringar stanna hos sina familjer och vänner? Allt detta, och mycket mer därtill, borde de fyra partierna kunna enas om.
Självklart ska Vänsterpartiet ha betalt för sitt goda valresultat. Men betalningen måste väl främst räknas i vänsterpolitik, inte i ministerposter? Det politiska läget har förändrats mycket sedan kongressen i april och partiledningen behöver förhålla sig till detta. Centerpartiet måste ta ansvar för sitt vallöfte om Magdalena Andersson som statsminister. Det måste rimligen betyda någon form av samarbete med V, men inte nödvändigtvis i regering.
Dessvärre har inget blivit bättre av Socialdemokraternas passivitet. När sossarna – efter två månaders tystnad – till slut presenterade sitt regeringsalternativ var det ett förslag som innefattade tre men inte den fjärde. Inte undra på att V blir förbannade.
Men det finns en utväg. I stället för att provocera V, håll också C och MP utanför regeringen, och låt Socialdemokraterna få bilda regering ensamma. Låt Sverige styras av en S-minoritetsregering med ett nära och strukturerat samarbete med V, C och MP. Förhandla fram ett gemensamt reformprogram, budgetreformer och tydliga former för samarbetet. Börja med politiken, inte ministerposterna. Kom ihåg att C har motsatt sig V i regering, men inte att förhandla med V.
Som Rikard Warlenius påpekat i Dagens Arena kan en sådan regering när som helst ombildas till en majoritetsregering när ett förtroendefullt samarbete väl har utvecklats.
Centerpartiet slipper på så sätt i dagsläget en regering med V samtidigt som de inte behöver göra sig beroende av SD. Vänsterpartiet kan få igenom viktiga vänsterreformer och med det som grund ompröva sitt kongressbeslut om regeringsmedverkan. Socialdemokraterna får regera, men med tydliga åtaganden gentemot sina tre samarbetspartier. MP borde rimligen acceptera samarbetsstatusen mot kraftfulla gröna satsningar.
Det kräver starkt ledarskap och partiinternt jobbiga beslut. Inte minst av Dadgostar, som själv drivit fram kongressbeslutet om ministerposter. Men politik handlar också om att ta ansvar när verkligheten förändras. Det handlar om att undvika de än värre alternativen – nyval eller en fortsatt Kristerssonregering.
Ingen kommer att få igenom hela sin valplattform. Men de fyra vinnarpartierna kan tillsammans sätta en ny kurs för Sverige och kasta Tidölaget på historiens skräphög.
Det var vad väljarna röstade för. Och det är vad Andersson, Dadgostar, Thand Ringqvist och Lind har lovat att leverera.
Jens Holm
Tumme upp
Cykla i nya städer.
Tumme ned
Putin.
Lämna ett svar