Klimatets nollpunkt

Läs min senaste krönika i Syre eller nedan.

Klimatets nollpunkt
Syre, 2024-11-18
Jag var inbjuden till klimattoppmötet i Baku för att tala om solceller och klimatomställning. Till slut åkte jag inte, och nu känns det som att det kanske var lika bra. För upplägget känns inte som det bästa, i själva verket är det rätt mycket som inte känns särskilt bra just nu. Argentinas president Javier Milei har beordrat hela sin delegation att lämna toppmötet, vår egen statsminister åker inte ens dit och med Trump snart i Vita huset vet vi vad som komma skall. Lägg därtill att utsläppen fortsätter att slå rekord, extremvädren kommer allt tätare och Netanyahu och Putin fortsätter sina urskillningslösa krig. Detta sammantaget skapar en rätt nedslående inramning för en världsförbättrare.

Samtidigt har vi världens möjlighet att bygga en hållbar och rättvis värld. Allt fler ser fördelarna i att skapa tusentals nya gröna jobb. När vi satsar på förnybar energi minskar vi inte bara utsläppen, utan lösgör oss från beroendet av Ryssland och diktaturer i Mellanöstern, och därutöver får folk lägre elräkningar. När vi investerar i bättre och mer växtbaserad mat i offentlig sektor äter vi hälsosammare, färre djur dödas och vi gör en rejäl insats för klimatet. När vi plockar bort parkeringsplatser och körfält för bilar kan vi ge utrymme till både grönområden och nya bostäder. Det finns så många win-win med en rättvis klimatomställning, och jag är övertygad om att den stora majoriteten tycker att det är en bra sak.

Men tyvärr har det inte varit de rationella argumenten som ljudit högst den sista tiden. En allt större del av vår planet styrs av fossilmarinerade narcissistiska högermän. De har burits fram av fossilkapital, trollarméer och algoritmer som premierat deras hat.

Allt detta är frustrerande och upprörande. Vad gör vi åt saken? Låt mig formulera om frågan: Vad tror vi att Trump, Milei, Orban, Putin, Åkesson och Kristersson helst vill att vi gör? De vill att vi ska lägga oss på rygg och erkänna oss besegrade. Bra, låt oss då göra helt tvärtemot. Låt oss fylla gator och torg med protester, låt oss fylla flödena med förslag på röda och gröna reformer. Kort och gott, låt oss möta dem med hårdast tänkbara motstånd.

”Låt klimatet spela på repeat igen och igen”, som Naomi Klein skriver.

”När du är på botten är världen som vackrast”, sjunger Franska trion. Vi befinner oss nu på botten, på klimatets år 0. Det kanske inte är så vackert, men perspektiven klarnar. Nu vet vi klart vilka vi har emot oss och vad vi behöver göra.

Vi landar hårt på botten, men vi repar oss. Vi kavlar upp ärmarna, går samman med andra och slår tillbaka mot klimatförstörarna.

”Sörj inte – organisera er”, som Joe Hill sa.

Jens Holm

Tumme upp
Inkommande EU-kommissionär för ”rättvis omställning”, spanska Teresa Ribera.

Tumme ned
Klimattoppmötet i ännu en fossilstat.