Jag skriver i Syre om varför djurparkerna borde stängas. Läs nedan eller hos Syre.
Politikens brist på ansvar för djuren
Syre, 2022-12-24
Med all rätt har en massiv vrede väckts mot Furuviks djurpark och dödandet av fyra schimpanser som försökte fly fångenskapen. Furuvik hävdar att det inte skulle ha gått att skjuta schimpanserna med bedövningspilar eftersom djuren omedelbart skulle ha dragit ut pilarna. De hade med andra ord agerat ungefär som du och jag, och de hade de gjort eftersom schimpanser har mer gemensamt med oss människor än vad som avviker. Schimpanser är intelligenta djur som kommunicerar med tecken och är på en intelligensnivå motsvarande ett människobarn. Framför allt är de kännande individer som borde ha rätt till goda liv i en naturlig miljö. Något sådant erbjuds inte i en bur på en djurpark.
Jag välkomnar kritiken mot Furuviks djurpark. Förhoppningsvis kan den växa till ett bredare avståndstagande mot hela fenomenet djurparker. Djurparker är ett av de yttersta uttrycken för människans självpåtagna överordning över andra djur. Visst finns det mycket som bara vi människor kan sköta i ett samhälle, men vad ger oss rätten att spärra in vilda och delvis självmedvetna djur i burar och hägn?
Det hävdas ofta att vi behöver djurparkerna för att vi ska lära oss mer om de vilda djuren. Men vad är det vi lär oss egentligen? Att vi kan stänga in annars intelligenta varelser i små utrymmen? Och utrymmena är små för annars skulle det inte gå att kombinera Furuvik, Skansen eller Kolmården med massbesök. Och massbesök behövs för att djurparkerna ska gå runt ekonomiskt. Till syvende och sist är det business vi snackar om, ingen välgörenhet.
Djuren finns där för att djurparksbolagen vill tjäna pengar på dem. Punkt.
Som Astrid Pleijel skrev tidigare i den här tidningen har vi alla ett val att undvika såväl djurparker som att äta animalier. Jag hoppas fler gör sådana avståndstaganden efter dödandet av schimpanserna. Men vi har också ett val att rösta fram politiker som lagstiftar så att djurförtryck överhuvudtaget inte är ett alternativ. Dessvärre är dagens olika politiska alternativ en bra bit från den möjligheten. I boken Alla mot djuren (h:ström, 2021) gör författaren Pelle Strindlund en näst intill heltäckande genomgång av de politiska ideologiernas förhållningssätt till djuren. Det är en hård men rättvis dom; ingen av de moderna ideologierna har ännu lyckats inkludera djuren som ett subjekt med grundläggande rättigheter även om det går att hitta en del hoppfulla initiativ här och där.
Men politik är dynamisk materia. Det som var liberalism eller socialism i går behöver nödvändigtvis inte vara detsamma i dag. För två decennier sedan var det få partier i Sverige som betecknade sig som uttalat feministiska, i dag verkar alla utom SD ha omfamnat begreppet, även om det är långt kvar tills vi får en feministisk politik på allvar. Jag tror på en liknande utveckling vad det gäller djurrätten. Det finns inget parti i dag som koketterar med att djur ska fara illa, ändå är det det som blir konsekvensen av att tillåta storskalig animalieproduktion, pälsdjuruppfödning, transporter och djurparker.
Det här måste ändras på. Säger politikerna att djur ska ha det bra måste de också kunna dra de logiska konsekvenserna av detta. Moderna politiker av i dag måste placera djurutnyttjandet där det hör hämma, på historiens skräphög. Därefter får de dra slutsatserna och reglera bort missförhållande efter missförhållande. Låt oss börja med att förbjuda djurparkerna.
Jens Holm
Tumme upp
Tyskland inför enhetstaxa i kollektivtrafiken till våren med den så kallade Tysklandsbiljetten.
Tumme ned
Svenskt EU-ordförandeskap 2023 med sänkta klimatambitioner. Skämmigt.