Vi skriver i Aftonbladet. Läs vårt inlägg där eller nedan.
Privatiseringar ledde till tågkaos i Sverige
Aftonbladet, 2022-08-22
”Tågstrul” har blivit ett begrepp, ett återkommande och nästan naturligt inslag i mångas vardag. Men det behöver inte vara så. Med andra politiska beslut kan vi få en annan tågtrafik. En trafik som går att lita på.
Tekniskt fel, signalfel, växelfel, sen vändning, lövhalka. Den som tågpendlar får lägga många nya ord till sin vokabulär, i väntan på nästa avgång. Den här sommaren har personalbrist varit en av de vanligaste illavarslande termerna på informationstavlor runtom i landet. I tidningarna har vi kunnat läsa om hur lokförare flyr SJ på grund av scheman som gör det omöjligt att få ihop livspusslet. Arbetsmiljön för personalen på tågen blir allt sämre, enligt facken.
Det är inte konstigt att vi har hamnat här. När allt är till salu och marknaden tillåts sitta i välfärdens förarhytt är det alltid personalen som hamnar i kläm. Löner och arbetsvillkor är det första som offras när företag ska konkurrera med varandra, om sådant som vi tidigare ägde och styrde gemensamt. Vi har sett det i vården, i skolan, i äldreomsorgen, och vi ser det nu i kollektivtrafiken.
Kinesiska MTR, det bolag som lyckats vinna flest upphandlingar när den spårbundna trafiken sålts ut, har på kort tid skaffat sig ett rykte som en usel arbetsgivare i branschen. Personal vittnar om stökig schemaläggning, obligatorisk utbildning på fritiden och en osund tystnadskultur. Men det är inte bara trafiken som marknaden har misslyckats med. Privatiseringarna av järnvägsunderhållet har i hög grad bidragit till de förseningar och inställda avgångar som vi dras med i dag.
Både Trafikverket och Region Stockholm har reducerats till upphandlare av kontrakt, underhållet är splittrat och ingen har ett helhetsansvar. De effektiviseringar som avregleringen skulle leda till har uteblivit, det konstaterades bland annat i en statlig utredning av järnvägsunderhållet som blev klar för två år sedan.
Ett av de mest skrämmande exemplen på privat inflytande över spåren är det nya signalsystemet på röda linjen i Stockholm, som skulle rusta upp tunnelbanan och möjliggöra tätare turer. Projektet kantades av problem och Region Stockholm rev till slut avtalet med företaget som skulle leverera systemet. Trots att stora delar av de utlovade förbättringarna på linjen inte kommit på plats tvingades regionen att betala en halv miljard kronor i skadestånd till leverantören.
I februari förra året spårade ett godståg ur vid Häggvik strax norr om Stockholm, i över 100 kilometer i timmen. Tack och lov skedde olyckan inte på dagtid. Nyligen kunde Statens haverikommission konstatera att det fanns tecken på sprickbildning i rälsen på platsen. ”De materiella skadorna på infrastrukturen blev omfattande”, skriver myndigheten i sin rapport. Händelser likt dessa måste ses som gigantiska varningsklockor, och kvitton på att järnvägsunderhållet måste återtas av det offentliga så snart som möjligt.
Privatiseringarna har gått långt och vi inser att det här inte går att förändra över en natt. Men regionerna bör omedelbart börja planera för trafik i egen regi på sikt. Kompetens behöver byggas upp för att kunna lägga egna bud i upphandlingar i ett första steg. I Stockholm ser vi skärgårdstrafiken samt kundservice och kontrollpersonal i kollektivtrafiken som lämpliga verksamheter att börja med att ta tillbaka i egen regi, för att långsiktigt bygga upp det högerpartierna ägnat decennier åt att rasera.
Marknaden har fått chansen, och har visat att den inte kan lösa problemen på de svenska järnvägarna. Det är hög tid att vi tar tillbaka kontrollen över tågtrafiken. Punktligheten måste upp och biljettpriserna måste ner. Vi måste skapa en trafik som går att lita på, både för resenärernas och för klimatets skull.
Anna Sehlin, oppositionsråd Region Stockholm (V)
Jens Holm, riksdagsledamot (V)
Jessica Thunander, riksdagsledamot (V)