Sänk järnvägens banavgifter

Järnvägsbranschen har drabbats hårt av coronapandemin. I många länder väljer man under pandemin att sänka eller avskaffa banavgifterna för järnvägen, men inte i Sverige. Är det inte märkligt att regeringen inte infört den utlovade kilometerskatten för lastbilstransporterna, men straffar det klimatsmarta sättet att transportera personer och gods med höjda banavgifter för järnvägen? Hög tid att sänka banavgifterna. Läs min interpellation till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) här eller nedan.

Sänkta banavgifter för järnvägen
2021-02-24, Interpellation av Jens Holm (V) till Tomas Eneroth (S)

Under pandemin har alla transportslag drabbats hårt, och det gäller även järnvägstransporterna. Regeringen har flera gånger gett mer stöd till flygbranschen än järnvägen, trots att den senare transporterar mångfalt mycket mer gods och personer, dessutom på ett klimatsmart och transporteffektivt sätt. Regeringen brukar framhålla järnvägen och sina satsningar på den, men trots regeringens och infrastrukturministerns uttalade målsättning i den s.k. godsstrategin om att flytta över godstransporter från väg till järnväg har någon sådan överflyttning inte skett sedan godsstrategin inrättades för drygt två år sedan.

Ett stort problem är de ständigt ökande banavgifterna som tågoperatörerna måste betala för att trafikera svensk järnväg. Sedan 2009 har regeringar av olika kulör höjt banavgifterna för godstransporter på järnväg med nästan 300 procent. Några motsvarande avgifter för långtradartransporterna finns inte. Den miljökompensation på 400 miljoner kronor till järnvägen som regeringen infört är välkommen. Men det regeringen ger med ena handen tar den tillbaka femfalt med den andra. Två miljarder kronor tas nämligen från järnvägen i form av banavgifter. Detta förefaller att vara emot all rim och reson. Transporter på järnväg är klimatsmarta och energieffektiva, i praktiken helt utan utsläpp av växthusgaser. Dessutom minskar trängsel och buller på våra vägar. Lastbilstransporter på väg ökar däremot våra utsläpp av växthusgaser samt skapar buller och trängsel. Varför straffar regeringen det klimatsmarta trafikslaget?

Det finns en lösning på detta. Det handlar om att göra det billigare att transportera på järnväg och dyrare på väg. Regeringen skulle kunna börja med att sänka eller avskaffa banavgifterna för järnvägen. Detta särskilt med tanke på hur hårt pandemin har slagit mot järnvägssektorn. Ministern kan inte längre gömma sig bakom EU i den här frågan. EU har både i en särskild förordning och nu senast i den nya mobilitetsstrategin öppnat för sänkta eller avskaffade banavgifter (exempelvis ska godstrafiken öka med 50 procent till 2030). Flera länder i Europa har gått den vägen och infört avskaffade eller sänkta banavgifter.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Kommer ministern att verka för sänkta eller avskaffade banavgifter för järnvägen?

Jens Holm (V)

Rädda Stångådalsbanan och Tjustbanan

Rädda Stångådalsbanan och Tjustbanan, Kalmar/Östergötland. Inframinister Tomas Eneroth (S) måste agera. Läs min fråga här eller nedan.

Stångådalsbanan och Tjustbanan som riksintressen
Skriftlig fråga 2020/21:1847, 2021-02-17 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Nyligen gick Trafikverket ut med ett förslag på förändringar gällande vilka kommunikationer som ska klassificeras som riksintressen, något som spelar stor roll för hur myndigheten fördelar investeringsmedel. I det liggande förslaget nedgraderas Stångådalsbanan (Kalmar–Linköping) och Tjustbanan (Västervik–Linköping) till att inte längre räknas som riksintressen. När nu Trafikverket föreslår att Stångådalsbanan och Tjustbanan nedgraderas till att inte längre anses vara riksintressen måste det ses i ljuset av vad Stångådalsbanan och Tjustbanan har för potential, inte enbart vad den är i dag. Stångådalsbanan och Tjustbanan skulle kunna ha en mycket ljus framtid, både som infrastruktur för tunga transporter åt de gröna näringarna och som nav för effektiv regional och klimatsmart pendling. Nedgraderingen går emot allt vad regeringen säger sig verka för: mer klimatsmarta person- och godstransporter på järnväg samt minskade utsläpp från transportsektorn överlag.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Vad avser ministern att göra för att Stångådalsbanan och Tjustbanan ska fortsatta att klassificeras som riksintressen och få den prioritering i infrastrukturplaneringen de förtjänar?

Sthlm-Oslo – hög tid för bättre järnväg

Snart debatterar jag bättre järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo med inframinister Tomas Eneroth (S). Varje år reser 1,4 miljoner personer mellan våra nordiska huvudstäder. Med flyg! Endast 200 000 tar tåget. Dessvärre förstår jag varför. Kommunikationerna är tyvärr urusla. I dagsläget går endast två tågförbindelser om dagen, och resan tar sex timmar. Vi har en fantastisk möjlighet att investera i bättre tågförbindelser.

I stråket Sthlm-Oslo bor 3,5 miljoner människor och det finns en stor arbetspendling både mellan ändpunkterna och mellan Västerås, Örebro, Karlstad, Arvika, Kongsvinger. Samarbetsorganet Oslo-Sthlm har ett konkret förslag för hur vi med delvis ny järnväg ska kunna resa mellan våra nordiska huvudstäder under tre timmar. På så sätt skulle ingen behöva flyga mellan Stockholm och Oslo. Utsläppen skulle minska kraftigt och människor skulle få bättre möjlighet att resa. Det är något att satsa på.

Jag hoppas att vår svenska regering ställer sig positiv till förslaget. Den norska har nämligen gjort det och vill ha ett tätare samarbete med oss. Hög tid för det!

Följ gärna debatten på riksdagen webb-TV.

Läs min interpellation.

Oslo under tre timmar

Tänk att kunna ta tåget från Stockholm till Oslo på under tre timmar. Det är ingen omöjlighet! Ser mycket fram emot att debattera frågan med inframinister Tomas Eneroth (S) nu på ti 2/2 någon gång efter kl 15.00. Också kul att moderaternas Maria Stockhaus har en interpellation på samma tema. Läs min interpellation här eller nedan.

Snabbare tågförbindelse mellan Stockholm och Oslo
Interpellation 2020/21:354, 2021-01-25 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)
Varje år görs 1,4 miljoner resor mellan Arlanda och Gardermoen i Oslo. Endast 200 000 resenärer väljer att ta tåget mellan de två huvudstäderna. Skälet till att de flesta tar flyget är att det i dag tar drygt fem timmar att resa med tåg till Oslo från Stockholm, och avgångarna är få. Med snabbare tågförbindelser skulle flygandet minska kraftigt, vilket skulle vara positivt för klimatet och utvecklingen mellan huvudstäderna.

Det offentligt ägda bolaget Oslo-Sthlm 2.55 har utrett finansieringsmöjligheterna för en järnvägssträckning på 2 timmar och 55 minuter mellan Stockholm och Oslo, och bolaget har kommit fram till flera kostnadseffektiva finansieringslösningar för en ny järnvägssträckning mellan Sverige och Norge.

Den norska infrastrukturministern har nyligen meddelat att den norska regeringen kommer att utreda en snabbare järnvägsförbindelse mellan Oslo och Stockholm samt att han kommer att kontakta sin svenska motsvarighet, Tomas Eneroth (S), för att få igång en gemensam utredning. Detta är mycket välkommet. Att kunna resa med tåg mellan Stockholm och Oslo på under tre timmar skulle vara en vinst för de båda länderna och inte minst för klimatet.

Tomas Eneroth svarade på min skriftliga fråga den 11 november 2020 att det svenska Trafikverket har i uppdrag att fortsätta att utreda bland annat stråket Stockholm–riksgränsen–Oslo. Men med det nya norska initiativet har frågan kommit i en helt annan dager. Nu finns möjlighet att skynda på processen och agera gemensamt mellan de två nordiska länderna för att få till stånd en järnvägssträckning mellan Oslo och Stockholm där resan kan göras på under tre timmar.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Har ministern haft någon kontakt med sin norska motsvarighet sedan den norska regeringen offentliggjorde sitt besked om att utreda järnväg mellan Oslo och Stockholm?
Avser ministern att ta några nya initiativ för att skynda på processen för att få till stånd en järnvägssträckning mellan Stockholm och Oslo, där resan kan göras under tre timmar?

Gnestapendeln

Regeringen måste prioritera den regionala tågtrafiken mer. Ett exempel är Gnestapendeln där det finns risk för färre avgångar. Se min skriftliga fråga om Gnestapendeln.

Här finns också ett upprop om att rädda helgtrafiken på Gnestapendeln. Skriv gärna under!

Gnestapendeln
Skriftlig fråga 2020/21:918 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Föreningen Gnestapendeln har under lång tid verkat för att bevara och utveckla pendeltågstrafiken mellan Södertälje och Gnesta. I likhet med flera andra resenärsföreningar runt om i landet verkar de för förbättrad tillgänglighet för alla pendlare, även för dem som bor i mindre orter. Just nu arbetar man mot Sörmlandsregionens planer på att slopa entimmestrafiken på helger och att återgå till tvåtimmarstrafik på Gnestapendeln från och med 2022. Samtidigt planeras för Mälartågen (Sörmlandspilen) med en väsentligt utökad trafik, men då angör tågen endast Södertälje Syd och Gnesta i närområdet, vilket skulle försämra för ett antal småorter.

Det finns ett antal regionala tågbanor och trafikeringar på järnvägsspåren som saknar stärkt statligt stöd för att fler ska ges tillfälle att resa klimatvänligt på spåren även i de mindre orterna. Vänsterpartiet anser att investeringarna i nya järnvägsspår måste öka för att möta kapacitetsbristen. Dessutom anslår vi i vårt budgetförslag kraftigt utökat statligt stöd till den regionala kollektivtrafiken. För de regionala och lågtrafikerade banorna föreslår vi därutöver reserverade årliga anslag för satsningar. Vi anser att det behövs satsningar för ett sammanhållet järnvägssystem där samhällsnyttan prioriteras framför privatisering och uppsplittring av järnvägstrafiken. Då skapar vi förutsättningar för att Gnestapendeln och andra pendelförbindelser på spåren ska kunna utvecklas med resenären i centrum.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att undvika att försämringar drabbar Gnestapendeln och övrig regional tågtrafik de närmaste åren?

Anförande om hållbara transporter

Ikväll har vi debatterat statsbudgeten, och utgiftsområdet 22, som rör kommunikationer.

Här kan du läsa mitt anförande.

Här kan du se debatten.

2020-12-10

Anförande UO22, Kommunikationer
Jens Holm

Vi debatterar nu utgiftsområde 22, Kommunikationer, i förslaget till statsbudget. Jag vill börja med att konstatera att vi i Vänsterpartiet har lagt fram vårt eget budgetförslag ”Vägen ut ur krisen – en plan för jämlikhet och grön omställning”, där vi satsar långt mycket mer än regeringen på att bygga ett mer jämlikt och hållbart Sverige. Därför avstår vi från ställningstagande i det kommande beslutet på det här utgiftsområdet och jag hänvisar istället till vårt särskilda yttrande som finns med i det här betänkandet.

Det här utgiftsområdet omfattar utgifter på 74 miljarder kronor. Det handlar om viktiga satsningar för minskade utsläpp och för att vi ska nå målet om en samhällsekonomisk effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning samt ett transportsystem som kvinnor och män kan ta del av på lika villkor; ett jämställt transportsystem. Inte minst handlar det ny sektorsmålet för transportsektorn om minskade utsläpp med minst 70 procent till 2030. I dagsläget ligger vi långt från det målet. Når vi inte våra klimatmål äventyrar vi goda liv för våra barn och barnbarn. Hög tid att höja tempot i omställningsarbetet.

Vi befinner oss mitt uppe i en pandemi. Covid-19 är förfärligt på alla sätt och vis. Våra samhällen stängs ned, människor blir arbetslösa, företag går i konkurs och människor dör. Jag talar av egen erfarenhet. Jag har haft covid-19. Det var inte att leka med. Därför måste vi göra allt som står i vår kraft för att förhindra fortsatt spridning av pandemin.

Men som med alla kriser bär även denna också ett frö till förändring. När vi nu ska återstarta svensk och europeisk ekonomi måste vi se till att inte upprepa gamla misstag. Vi har en unik möjlighet till en hållbar och rättvis omstart, något som föreslagits bland annat av Klimatpolitiska rådet. Detta gäller inte minst transportsektorn.

Men när jag läser regeringens förslag till budget samt de 12 ändringsbudgetarna som kommit under året frågar jag mig var är kopplingen till våra klimatmål? På transportområdet förvånas jag över att regeringen inte ger kollektivtrafiken full kostnadsersättning för de förlorade biljettintäkter som man drabbats av som en följd av politikens uppmaningar av att inte resa kollektivt. Och var finns visionen för våra städer? När allt fler arbetar hemifrån gapar städerna tomma; transporterna har minskat.

I städer runt om i världen – ex vis Paris, Milano, Barcelona och Köpenhamn –överger man bilen som norm i stadsplaneringen. Stilbildande är Paris´ politiska vision om femtonminutersstaden där all relevant samhällsservice ska finnas inom en radie av femton minuters gång eller cykel. Man jobbar aktivt med att ersätta bilvägar och parkeringar med cykelbanor och grönområden. Vi i Vänsterpartiet vill gå samma väg. Därför anslår vi drygt 10 miljarder kronor för de kommande tre åren i vår unika satsning ”Hållbara, jämlika och transporteffektiva städer” för att bygga just hållbara, transporteffektiva och jämlika städer efter corona. Det kommer att gynna alla invånare i samhället, men i synnerhet låginkomsttagare, de som i dag drabbas värst av utsläpp och buller. Därtill anslår vi extra statligt stöd till kollektivtrafiken, pengar utöver de två miljarder som regeringen utlovat för nästa år. Indragna busslinjer kan inte vara ett alternativ. Kollektivtrafiken ska utvecklas, inte avvecklas.

Vi har nu också en unik möjlighet att se till att få hållbara godstransporter. Trots infrastrukturministerns godsstrategi och godstransportråd har gods inte flyttats över från väg till järnväg och sjöfart, trots att det var det uttalade målet när strategin och rådet inrättades för drygt två år sedan. Den miljökompensation på 400 miljoner kronor till järnvägen som regeringen nu föreslår är välkommen. Men det finansministern ger med ena handen tar man tillbaka femfalt med den andra. Två miljarder kronor ska nämligen tas från järnvägen i form av höjda banavgifter. Varför straffbeskatta järnvägen i denna svåra tid, Tomas Eneroth? Och ministern kan inte längre gömma sig bakom EU i den här frågan. EU har både i en särskild förordning och ny senast i den nya mobilitetsstrategin öppnat för sänkta eller avskaffade banavgifter (ex vis ska godstrafiken öka med 50 procent till 2030). Allt för att möjliggöra en överflytt från väg till hållbarare transportslag.

Jag är också förvånad över att regeringen inte tar initiativ till inrättande av godspendlar på järnvägen så att det varje natt ska kunna transporteras gods från ex vis Skåne och Göteborg till Stockholm, och sedan tillbaka. Jernhusen som förvaltar våra terminaler och hela branschen är redo, tid finns på spåren, men det behövs ett starta-uppbidrag. När får vi se det, Tomas Eneroth?

Utöver detta avsätter Vänsterpartiet också 200 miljoner kronor i en flexibel investeringspott, utöver nuvarande näringslivspott, som ska ge stöd till utbyggnad av kombiterminaler, omlastningscentraler, triangelspår och andra investeringar som i närtid ska skynda på överflyttningen av gods från väg till järnväg och sjöfart.

Vi behöver också öka persontransporterna på järnvägen. Då behöver vi investera mer i både ny järnväg och underhåll av befintlig. Därför vill vi i Vänsterpartiet tidigarelägga bygget av flera järnvägssträckor som finns utpekade i den nationella infrastrukturplanen liksom satsa mer pengar på regionala banor, järnvägar som idag tyvärr får stå för fäfot på grund av bristande resurser. Vi behöver bygga höghastighetsbanor och knyta ihop våra svenska järnvägslinjer med de europeiska. Höghastighetsbanorna måste lyftas ur den ordinarie planeringen och byggas som ett separat projekt i en egen organisation med upplånade pengar. Bygger vi så kan höghastighetsbanorna vara senast 2035. Vi behöver ge SJ nya ägardirektiv där de uppdras köra nattåg ned till kontinenten, ombesörja utlandsbiljetter (som de gjorde förr) och där ett ensidigt vinstfokus ersätts med att köra mer tåg men till rimliga biljettpriser. Marknadsexperimentet i järnvägsunderhållet måste få ett slut. Målet ska vara att få en järnväg i toppklass avseende punktlighet, service och turtäthet. Det kommer kosta förstås, men det går att finansiera bl a genom en höjd flygskatt och avgift på långa lastbilstransporter.

Vi behöver se cykling som ett transportslag där cykelinfrastruktur byggs ut i sammanhängande nät, fler cykelparkeringar, lånecykelsystem och där cykeln kan tas med på tåget. Vår personbilsflotta behöver elektrifieras. Därför vill vi i Vänsterpartiet ha ett försäljningsförbud mot nya personbilar som drivs på fossila drivmedel till senast 2025. Vänsterpartiet vill inte bygga nya dyra motorvägar som ökar bilismen och utsläppen. Våra städer måste planeras för gång, cykel och kollektivtrafik, inte utifrån bilens behov. Mer investeringar behöver göras för att skapa en hållbar sjöfart med hållbarare drivmedel. Sjöfartsverkets funktion som ett affärsverk med ständigt höjda avgifter är inte hållbart och försvårar den nödvändiga omställningen. Sjöfartsverket bör finansieras som andra myndigheter, främst med anslag från statsbudgeten.

Det här är några exempel på frågor som sorterar inom det utgiftsområde vi nu debatterar, och där vi i Vänsterpartiet har konkreta förslag till förbättringar. Det budgetförslag som lagts fram av S-MPregeringen, med stöd av C och L, lever inte upp till de målsättningar som vi i Vänsterpartiet vill se.

Vi i Vänsterpartiet anslår 12 miljarder kronor bara i år utöver regeringens budget till omställning av transportsektorn. Vissa undrar hur vi i Vänsterpartiet kan ha råd med de satsningarna? Det kan vi göra för att vi avfärdar regeringens skattesänkningar för redan välbeställda. Vi säger att de som smutsar ned ska få betala mer, de som tjänar mycket ska bidra mer till klimatomställningen.
Så kan vi finansiera klimatomställningen av transportsektorn. Vi kallar det en plan för jämlikhet och grön omställning.

Jens Holm (V)

Klimatsmarta godspendlar

Med ett mindre stöd från staten skulle vi lätt kunna få igång ett par linjer för godstransporter på järnväg. På så sätt minska utsläpp, trängsel och buller på våra motorvägar. Inrättande av s k godspendlar skulle vara en viktig del i strävan att flytta över gods från väg till klimatbättre järnväg och sjöfart, något regeringen säger sig vilja men inte har lyckats med.

Viljan och behovet finns för godspendlar på järnväg. Men vad gör regeringen?

På tisdag 24 november debatterar jag godspendlar med inframinister Tomas Eneroth (S). Läs min interpellation nedan eller här.

Godspendlar
Interpellation 2020/21:126, 2020-11-12
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Regeringen har som målsättning att flytta över mer godstransporter från väg till järnväg. Ett sätt att i närtid kunna göra det vore att inrätta permanenta tåglinjer för godstransporter på järnväg, sp kallade godspendlar.

Ett av förslagen handlar om att få till stånd en godspendel från södra Sverige norrut genom landet, exempelvis från Helsingborg till Stockholm/Årsta. Ett annat förslag handlar om en tågpendel Göteborg–Stockholm/Årsta.

Statliga fastighetsbolaget Jernhusen äger och driver kombiterminalen i Årsta och de har efter att ha gjort stora investeringar nu stor kapacitet och nya kranar. En godspendel skulle kunna ta gods motsvarande 36 lastbilar och gå företrädesvis på natten (då det finns kapacitet på spåren). Dagligvaror som livsmedel och annat som i dag går med lastbil på E4 respektive E20 skulle i så fall kunna gå med tåg i stället och vara framme vid Årsta tidigt på morgonen för fortsatt leverans ut i Stockholmsområdet.

Enligt bedömningar skulle det behövas några tiotal miljoner kronor för att få igång en godspendel, troligen ett mindre belopp då finansieringen bara behöver täcka tomma platser i tåget. Efter ett eller ett par år skulle den kunna drivas utan statligt stöd. Enligt branschen skulle godspendlar till nämnda destinationer kunna dras igång med mycket kort varsel. Under coronapandemin har vi sett att godstransporterna på järnväg har fungerat bra. Kapaciteten finns på våra spår, särskilt nattetid, och viljan finns hos branschen. Det enda som saknas är en mindre medfinansiering från regeringen. En godspendel av det här slaget skulle bespara Sverige 36 lastbilstransporter per dygn och på ett år minska utsläppen med 6 000 ton samt minska trängsel, vägslitage och buller.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ta initiativ för att minst en godspendel för transporter på järnväg inrättas i närtid?

Externa stationer inte lösningen

Att låta tågen swisha förbi våra städer istället för att åka in vore en mycket dum idé. Om det verkar jag och infrastrukturministern överens. Frågan är då varför han låtit beställa ett underlag som inte ger oss de stambanor som ursprungligen föreslogs i Sverigeförhandlingen. Ser fram emot att debattera höghastighetsbanor och stationer i centrala lägen med Tomas Eneroth (S). Se min interpellation nedan.

Externa stationslägen
2020-11-11, Interpellation av Jens Holm (V) till Tomas Eneroth (S)

Trafikverkets underlag inför byggandet av höghastighetsbanorna för järnväg (TRV 2020/85985, 26/10-20) föreslås att stationerna mellan ändpunkterna ska byggas som externa stationslägen, dvs. inte i anslutning till städernas centrum. Förslaget har med rätta mötts av stark kritik från kommuner och regioner i landet. Skulle externa stationslägen byggas skulle vi tappa en av poängerna med att ta tåget, nämligen att man snabbt tar sig från en stadskärna till en annan. Mycket tid skulle gå till spillo av att tågresenären skulle behöva resa till den externa stationen för att sedan ansluta till höghastighetståget där. Förslaget riskerar också att leda till ökad bilism när Trafikverket placerat stationerna så att anslutningsresorna till stor del ska ske med bil. I underlaget står det bl.a.: ”Samtliga externa stationer har en hög tillgänglighet med bil.”

Jag välkomnar infrastrukturministerns kritik mot förslaget när han säger ”Det är ingen nytta med en snabb järnvägsförbindelse om den åker förbi samtliga städer” (Kristianstadsbladet 10/11-20). Men det går ändå inte att komma ifrån att infrastrukturministern är medansvarig till det undermåliga förslaget när Trafikverket har varit bundet till en finansiering om max 205 miljarder kronor för de nya stambanorna. 205 miljarder kronor är en sänkning från Sverigeförhandlingens 230 miljarder kronor (i 2015 års prisnivå).

Varför infrastrukturministern inte åtminstone har Sverigeförhandlingens slutnota som utgångspunkt är för mig outgrundligt. Regeringen hade också kunnat ge ett tydligt direktiv till Trafikverket där externa stationslägen endast är en sista lösning, inte normen. Precis som det föreslagits av Sverigeförhandlingen, vilket även stöds av Trafikverket självt, skulle bygget av höghastighetsbanorna lämpa sig bäst med en lånefinansierad modell. Bygget borde också utföras i en separat projektform vid sidan av Trafikverkets ordinarie verksamhet.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

  1. Hur bedömer ministern att Sverige på bästa sätt ska kunna dra nytta – tidsmässigt, klimatmässigt, regionalt utvecklingsmässigt – av de nya stambanorna när merparten av stationerna föreslås läggas utanför stadskärnorna och en stor del av resorna till och från kommer att ske med bil?
  2. Avser ministern att skyndsamt ta fram ett nytt underlag med en bredare finansieringsram där externa stationslägen inte är huvudförslag för stationer mellan ändpunkterna?

Jens Holm (V)

Överflyttning av gods till järnväg och sjöfart

Som jag skrev förra veckan har regeringens politik för att flytta över godstransporter till järnväg och sjöfart inte varit särskilt effektivt. Jag ser därför fram emot att debattera detta med infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) tisdag 17 november. Läs min interpellation här eller nedan.

Överflyttning av gods till järnväg och sjöfart
Interpellation 2020/21:117, 2020-11-08
Av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Som bekant står transportsektorn för en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser. Transportsektorns utsläpp ska minska med minst 70 procent till 2030. I dagsläget är vi långt ifrån att nå det målet. Mycket mer behöver göras. En viktig åtgärd för att minska utsläppen från transportsektorn är att flytta över mer godstransporter från våra vägar till de mer klimatsmarta alternativen sjöfart och järnväg.

Vi var därför många som gladdes åt inrättandet av regeringens nationella godsstrategi i juni 2018, som hade som syfte att främja överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. I samband med godsstrategin har också ett godstransportråd under infrastrukturministerns ledning inrättats liksom en färdplan i Trafikverkets regi för att främja överflytten från väg till järnväg och sjöfart.

Jag delar de goda intentionerna med en godsstrategi och ett godstransportråd, men det förefaller som att det krävs skarpare åtgärder än så för att vägtransporternas utsläpp på allvar ska minska och gods ska flyttas över till järnvägen och sjöfarten. När jag bad riksdagens utredningstjänst ta reda på vilka kvantifierbara resultat som fanns på hur mycket av godstransporterna som har flyttats över från väg till järnväg och sjöfart sedan den nationella godsstrategin inrättades fick jag svaret att de inte kunde hitta några sådana resultat (RUT, dnr 2020:1199). Jag har också tagit del av Trafikanalys utvärderingar av regeringens godsstrategi, och inte heller där går det att utläsa att gods flyttats över till hållbarare transportslag.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Är det ministerns uppfattning att den nationella godsstrategin har varit framgångsrik?
Avser ministern att ta initiativ till ytterligare åtgärder för att främja överflyttning av godstransporter från väg till de klimatvänligare alternativen järnväg och sjöfart, och i så fall vilka?

Hållbara godstransporter?

Som bekant står transportsektorn för en tredjedel av de svenska utsläppen av växthusgaser. Transportsektorns utsläpp ska minska med minst 70 procent till 2030. I dagsläget är vi långt i från att nå det målet. Mycket mer behöver göras. En viktig åtgärd för att minska utsläppen från transportsektorn är att flytta över mer godstransporter från våra vägar till de mer klimatsmarta sjöfart och järnvägen.

Vi var därför många som gladdes åt inrättandet av regeringens nationella godsstrategi, juni 2018, som hade som syfte att främja överflyttning av godstransporter från väg till järnväg och sjöfart. I samband med godsstrategin har också ett godstransportråd under infrastrukturministerns ledning inrättats liksom en färdplan i Trafikverkets regi för att främja överflytten från väg till järnväg och sjöfart.

Jag delar de goda intentionerna med en godsstrategi och godstransportråd, men det förefaller som att det krävs skarpare åtgärder än så för att vägtransporternas utsläpp på allvar ska minska och gods ska flyttas över till järnvägen och sjöfarten. När jag bad Riksdagens utredningstjänst ta reda på vilka kvantifierbara resultat på hur mycket av godstransporterna som har flyttats över från väg till järnväg och sjöfart sedan den nationella godsstrategin inrättades fick jag svaret att de inte kunde hitta några sådana resultat (RUT, Dnr 2020:1199). Jag har också tagit del av Trafikanalys´ utvärderingar av regeringens godsstrategi och inte heller där går det att utläsa att gods flyttats över till hållbarare transportslag.

Nu är det upp till regeringen, och i synnerhet infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) att ta ansvar för sina löften. Ni har lovat att gods ska transporteras hållbarare. Ni har lanserat en strategi som hittills inte levererat resultat.

Vad tänker ni göra nu för att vi ska få hållbara godstransporter?

Här kan du läsa rapporten 2020:1199 från Riksdagens utredningstjänst: