Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

Vad gör regeringen för att förhindra smittspridning från djurfabriker? Är det rimligt att samhället ska stå för kostnaden för djurfabrikernas virusspridning? jag vill veta vad regeringen gör för att förhindra nya pandemier med ursprung i storskalig djuruppfödning. Se min interpellation till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) här eller nedan. Debatten äger rum i riksdagens kammare ti 27/4.

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier
2021-04-14, Interpellation av Jens Holm (V) till Jennie Nilsson (S)

Just nu grasserar den extra farliga formen av fågelinfluensa, högpatogena HPAI (Highly patogenic avian influenza), på många platser runtom i Europa, och även i Sverige. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. I mitten av november nådde viruset Sverige och drygt 2 miljoner kycklingar och kalkoner har avlivats, varav en stor del på Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås. I dagsläget råder, efter beslut av Jordbruksverket, skyddsnivå 2 i hela Sverige. Detta innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad.

Fågelinfluensan är förstås en tragedi för alla inblandade, men det innebär också en stor ekonomisk belastning för samhället. Hittills har sanering, avlivning och kompensation till uppfödare kostat skattebetalarna 340 miljoner kronor. Det konstaterar Riksdagens utredningstjänst i rapporten ”Fågelinfluensan” (dnr 2021:121), som tagits fram för min räkning. Man kan fråga sig om det är rimligt att samhället ska ta den ekonomiska risken för den storskaliga djuruppfödningen.

Fågelinfluensan är bara ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som s.k. zoonoser, vilket är fallet med det nu aktuella coronaviruset. Salmonellautbrott, fågelinfluensa, svinpest och andra virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade. Men smittorna blir vittspridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smitta kan fästa, muteras och spridas vidare. Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel och där Vänsterpartiet krävt att de ska stängas av både djurskyddsskäl och p.g.a. risk för virusspridning.

Gällande fågelinfluensan skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida: ”Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människan helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar.”

Det är med andra ord uppenbart att dagens storskaliga djuruppfödning utgör ett latent hot för nya smittspridningar och i värsta fall pandemier.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1) Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra fortsatta utbrott likt den pågående fågelinfluensan?

2) Är det statsrådets bedömning att det är rimligt att staten ska bekosta en sådan stor andel av kostnaden för fågelinfluensan och andra smittspridningar som har sin grund i intensiv och storskalig djuruppfödning?

………………………………………

Jens Holm (V)

En reaktion på ”Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

  1. Hej jens
    Eftersom min son nu jobbar nationellt med med säkerhets-aspekter i vid mening med fågel-influensan och jag själv känner Cedergren, som jag är släkt med och bor ganska nära, så har jag sett ”fabriken” flera gånger och har lite insyn i problematiken.
    Anläggningen är faktiskt ganska exemplarisk och uppfyller de högst ställda kraven man kan ha i både stora o små anläggningar.
    Min bedömning är att dom enskilda hönsen mår minst lika bra i en stor som i en liten anläggning.
    Alla fåglar har egna reden och rör sig fritt i mkt stora salar (när dom vill) utan några problem med onormala beteenden eller agressivitet
    Dock gillar jag inte ”Cedergren” själv och har ingen anledning att försvara honom.

    Den viktiga frågan är ju om det är säkrare med många små anläggningar eller få stora anläggningar.
    Den frågan har inget svar än och det borde utredas.
    Och det gäller naturligtvis även kossor, får och getter.

    En uppenbar fördel med stora anläggningar är att möjligheten att göra dom klimat-anpassade är klart större både av ekonomiska och mer praktiska skäl.
    Ett typiskt sådant exempel är biogas-produktion från gödsel som bara kan ske på mkt stora anläggningar.
    Annars krävs transporter som inte är bra av flera skäl.
    Cedergren står tillsammans med ett 10-tal bönder, Södra och Mönsterås kommun för en av de största bigas-anläggningarna i jordbruket i Sverige, där hönsgödseln skulle utgöra en mkt viktig del.
    Nuser det illa ut ett tag.

    Den influensa vi har nu började på små anläggningar i Skåne och kom ganska sent till Cedergren och med den kunskap jag har om statistik och ekologi tror jag att få stora anläggningar antagligen är säkrare än många små totalt sett
    Den förra influensan drabbade små anläggningar om jag minns rätt och kom aldrig till Cedergren, vars anläggning då var klart mindre men fortfarande ganska stor.

    Om det inte är så att vi vill minska den totala produktionen av ägg för det vore självfallet det säkraste, men det är väl ingen lösning ?

    Men be gärna utredningstjänsten titta på detta med antalet anläggningar ur alla aspekter.
    Det är en intressant och central fråga.

    Hälsningar
    Stellan

    PS jag har det sista året ägnat mkt tid åt att i domstol bekämpa i stort sett alla fiskodlingar utan rening i sjöar – främst Norrland. Jag har lyckats få upp saken i högsta instans (MMÖD) och vann ett prejudicerande fall för 1 år sedan (Höga Kusten)
    Men ”dom” ger sig ju inte så nu är 2 fall på gång igen i Storuman och Malgomaj. Jag hoppas vinna dom oxå. Gör jag det så är det slut med svensk kass-odling av fisk (14.000 ton regnbåge och lite röding). Ibland går det bättre med juridik än med politik även om man bara är ekolog och inte jurist. Vi förordar i domstol landbaserade odlingar med full rening och där man använder utgående odling till växtproduktion. 1 ton fisk ger 10 ton tomater. Det hoppas jag glädjer dig. Fiskfodret består idag av 80 % grönsaker och de 20 % som återstår kommer idag från Östersjöns strömming och skarpsill som är så giftig att den är förbjuden att ätas. Tack vare foder-industrin tas nu gifterna om hand i processen och destrueras. Det är det enda sättet vi har att rena Östersjön på från gifter. Reningen av Östersjön i övrigt kan bara ske genom att syresätta de syrefria bottnarna så fosfor-läckaget upphör. Det står för > 50 % av tillskottet till Östersjön och gör vi inget år det (tekniken är väl utprovad efter min sejour i RK) är alla andra åtgärder inom ex. Jordbruket helt meningslösa. De ger ingen som helst märkbar effekt på egen hand. Varför det är så kan jag förklara vid tillfälle. DS

Lämna ett svar till stellanfelix Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s