Genombrottet för klimatet

Återigen har vi haft en sommar av extremväder med värmerekord både i Europa och Nordamerika, översvämningar (Gävle, västra Tyskland, Henanprovinsen, Kina) och en tundra som brinner i Sibirien, bara för att nämna några exempel. Efter IPCCrapporten kan ingen längre ducka för att klimatförändringen är en kris och det är akut. FNs generalsekreterare Antonio Guterres har med anledning av rapporten utfärdat nödläge (code red) för mänskligheten. Återigen har vi väckts av väckarklockor om att det är bråttom att stoppa klimatkrisen.

Jag hoppas verkligen att detta kan bli det genombrott som klimatfrågan behöver i svensk och internationell politik. I november är det dags för klimattoppmötet COP26 i Glasgow, och då måste länderna bekänna färg, inklusive Sverige. Jag skriver i Aftonbladet om några av de saker vi kan göra i närtid för klimatet. Förra veckan hade jag också en debattartikel i ETC på temat, där med ett omställningsprogram i tio steg. Jag med enkelhet rada upp tio åtgärder till vi kan göra i närtid som snabbt skulle kunna minska våra utsläpp.

Det som skiljer augusti 2021 från augusti 2020, 2019, 2018 etc är att nu står vi inför en höst där vår ekonomi ska återstartas efter pandemin. När man tar sig ur en kris är det stora satsningar som gäller. Det positiva i det hela är att en stor del av världens stora reformer har härrört ur kriser. USAs president Franklin D. Roosevelts nya giv på 1930-talet är det mest framstående exemplet och har med rätta blivit stilbildande för en radikal rödgrön rörelse som pläderar för en grön ny giv. Men även byggande av det svenska folkhemmet under efterkrigstiden och reformpolitiken i och med oljekrisen i början på 1970-talet borde kunna inspirera. Tiden mellan 1970 och 1975 hör faktiskt till Sveriges mest reformintensiva med 40-timmarsveckan, medbestämmandelagen, lagen om anställningsskydd, studiereformer, bostadsbidrag och sänkt pensionsålder som några exempel på långtgående reformer. Till detta kan vi lägga den omfattande elektrifieringen, samt effektiviseringen av svensk industri och svenska hushåll som en följd av oljekrisen. Utsläppen av koldioxid minskade faktiskt mer då än nu. Mellan 1970 och 1990 minskade utsläppen med nästan 30 procent, detta i en tid då ordet klimatförändring inte ens fanns i den politiska vokabulären.

Nu står vi inför en liknande situation. Ska vi vara fjättrade av ett nattståndet finanspolitiskt ramverk och överspelade statsstödsförbud från EU eller väljer vi att på allvar ta oss ur klimatkrisen? Jag förutsätter att vi väljer det senare. Låt åren 2020-2030 bli decenniet då vi investerar oss ur klimatkrisen. Då vi bygger ut bra kollektivtrafik i hela landet och minimerar behovet av privatbilar och flygresor, investerar i 100 procent förnybar energi, ställer om (elektrifierade) våra industrier, lägger ned verksamheter i strid med våra klimatmål och hittar nya gröna ersättningsjobb, reglerar bort onödig lyxkonsumtion, rustar upp bostäder och lokaler, ordnar ett skogsbruk på naturens villkor och ställer om vår livsmedelsproduktion mot växtbaserat.

Det är inte för mycket begärt.
Det är fullt möjligt.

Statsstöd i linje med klimatet

För första gången någonsin ser jag ett balanserat inlägg från svenska regeringen om EUs statsstödsregler. Sverige har tillsammans med fem ytterligare EU-länder enats om hur EU:s statsstödsregler bör klimatanpassas för att bidra till en grön omställning av den europeiska ekonomin. Det framgår av skrivelsen ”A State Aid Framework Fit for the Green Deal”, inskickad 31/5-21 till EU-kommissionen. Syftet med skrivelsen är att göra EUs nuvarande rigida regler kring statligt stöd anpassade till de behoven i den Gröna Given. Pandemin har skapat ett möjlighetsfönster när EU beslutet om en mer flexibel ekonomisk politik, där också statsstöd ska tolkas på ett generösare sätt. Det svenska inspelet är mycket vältajmat och positivt. EUs statsstöd ska ses över och nya regler ska finnas på plats till senast 2023. Se gärna min tidigare debatt med näringsminister Ibrahim Baylan (S) om detta.

EUs statsstödsregler är de facto ett generellt förbud mot allt offentligt stöd, förutom vissa undantag. Statsstödsreglerna är inskrivna i EUs fördrag och ger dem därför en mycket stark ställning, överordnade EUs och medlemsländernas lagstiftning. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat. Ett försök till att göra det mindre rigidt är därför välkommet och något Vänsterpartiet länge verkat för.

I min bok Om inte vi, vem? går jag igenom problemet med EUs statsstödsförbud rätt grundligt (sida 78 ff). Det viktiga att komma ihåg är att EUs statsstödsregler innebär ett förbud mot allt statligt stöd, med ett fåtal undantag. Om man ser staten och offentlig sektor som en pådrivare i klimatomställningen blir detta förstås ett problem. EU:s statsstödsförbud är sannolikt det hårdast reglerade i världen, då det är inskrivet i EUs fördrag och det är förenat med mycket dryga böter för de länder som bryter mot detta. EU:s statsstödsregler slår helt enkelt fast att statligt stöd är ”oförenligt med den inre marknaden” (artikel 107 i EU-fördraget). EU-kommissionen, domstolen samt nationella domstolar (!) är satta att bevaka så att detta förbud följs. Grundregeln är alltså ett förbud mot statligt stöd. Statligt stöd kan vara allt från offentliga monopol till statliga eller kommunala bidrag, skattenedsättningar och mycket annat.

Många kan nog instämma i att om vi ska få den förnybara energin att ersätta den fossila, utveckla hållbara transporter, bygga hållbara städer och byar och understödja klimatsmart växtbaserad kost i stor utsträckning kommer det att behövas en aktiv statsmakt i vid bemärkelse. Ställda inför risken att bötfällas eller ändlösa förhandlingar i Bryssel väljer svenska myndigheter och politiker att lägga fram förslag som syftar till att kringgå statsstödsförbudet. Det gäller inte minst svenska regeringen som gång på gång censurerar sig själva och lägger inte ens fram politiska förslag när de är rädda för att bannas av EU. Energiminister Anders Ygeman (S) varnade nyligen för att EUs statsstödsförbud kan försvåra för utbyggnaden av laddinfrastruktur, detta bara som ett exempel.

Ygemans utspel är för övrigt intressant. Är det Bryssel vi ska skylla på eller den svenska regeringen? Ofta används EUs statsstöd som en bekväm ursäkt av svenska ministrar för att inte göra någonting alls. För den som inte sitter i regeringen eller är välplacerad inom Brysselbyråkratin är det nästan omöjligt att veta vems ansvaret är. I det här fallet undrar man förstås om Ygeman verkligen har tagit upp frågan på högsta nivå inom EU eller om han använder EU som en ursäkt för att inte göra sitt eget jobb? Jag ska se om jag kan bringa mer klarhet i frågan.

Men helt klart är att statsstödsreglerna påverkar en stor del av vår politik. Sverige har fått drygt 100 ansökningar om statsstöd beviljade av EU-kommissionen under en tioårsperiod nyligen, ett tiotal av dessa på det förnybara energiområdet. Hur många avslag vi fått finns det emellertid ingen statistik över. Sådana uppgifter offentliggörs inte av kommissionen. Så, det är uppenbart att det handlar om en stor del av vår politik, inte minst på klimat-, miljö-, och energiområdet som påverkas av EUs statsstödsförbud. EU har vissa undantag för statsstödsreglerna, men många av dessa undantag är svårtolkade, så ytterst blir det ändå kommissionen och domstolen som avgör. Statsstödsförbudet verkar på det sättet som en våt filt över progressiv politik.

Med coronapandemin och behovet av en Grön Giv för att återstarta ekonomin på ett hållbart sätt har gjort EUs statsstödsförbud mer obsoleta än någonsin. Därför är det mycket välkommet att Sverige nu verkar för modernare statsstödsregler. Jag förutsätter att den svenska linjen är att statsstödsreglerna görs om i grunden så att medlemsstaterna alltid ska kunna främja miljö- och klimatinsatser utan att de riskerar att stoppas av EU:s statsstödsförbud. Det borde för övrigt gälla även på andra politikområden, till exempel folkhälsa, bostäder och sociala åtgärder. Sverige och andra medlemsstater måste alltid kunna vidta relevanta åtgärder utan att stoppas av Bryssel.

Tidigare har finansminister Magdalena Andersson (S) sagt att nyliberalismen är död och att det var coronapandemin som utfärdade dödsförklaringen. Vi får hoppas att pandemin nu också tar med sig dagens form av statsstödsregler ned i graven. Då försvinner nämligen en av EUs mest marknadsfundamentalistiska byggstenar. Jag kommer göra vad jag kan för att så ska bli fallet. Jag börjar med att lyfta frågan igen med Ibrahim Baylan.

Regeringens subventioner till flyget

S/MP-regeringen har aviserat sitt tredje miljardstöd till flygbolaget SAS. Sammanlagt har flyget nu fått 16 miljarder kronor i coronastöd. Det är sju (!) gånger mer än stödet till järnvägssektorn under pandemin. Har regeringen ställt några klimatkrav vid utlovandet av pengarna? Läs min interpellation på temat till näringsminister Ibrahim Baylan (S) här eller nedan.

Regeringens klimatkrav vid coronastöd till flyget
Interpellation 2020/21:791, 2021-06-02 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

Regeringen aviserade den 26 maj att SAS ska få ytterligare en kreditgaranti på 1,5 miljarder kronor för att även i fortsättningen kunna ”tillgodose samhällets grundläggande behov av tillgänglighet med flyg”. I och med detta beslut uppgår regeringens totala stöd till flygsektorn under coronapandemin till nästan 16 miljarder kronor, exklusive stöd för permitteringar.

Enligt regeringens och januaripartiernas pressmeddelande har regeringen ställt ”skarpa” klimat- och miljökrav på SAS i samband med tidigare rekapitalisering. Som en följd av detta ska bolaget ha skärpt sina klimatmål för att bidra till uppfyllandet av målen i Parisavtalet. Regeringen hänvisar till en ”tät dialog” med bolaget som en garanti för att klimatkraven uppfylls. Riksdagen har inte fått ta del av denna dialog eller sett några garantier för skärpta krav.

Vi vet att flygbranschen har långt kvar till målet om klimatneutralitet och att branschens klimatomställning inte ligger i takt med Parisavtalets krav. Dessutom vilar regeringens strategi för flygets klimatomställning på reduktionsplikt som innebär att man successivt ökar inblandningen av biobränslen i flygfotogen. Detta sker trots att tillgången till hållbar råvara för att tillverka biobränslen är begränsad och en storskalig introduktion av biobränslen hotar den biologiska mångfalden både i Sverige och globalt.

Klimatkrisen är akut, men regeringen är otydlig med vilka klimatkrav som har ställts på SAS som förutsättning för stödet. I medierna går det att läsa att bolaget ska ha tidigarelagt sitt mål om 25 procents utsläppsminskning från 2030 till 2025. Detta lär inte vara svårt att uppnå i en situation där flygandet har minskat drastiskt på grund av pandemin och tack vare beteendeförändringar. Vidare är detta snarare en målsättning än en handlingsplan som kan implementeras och följas upp. Bolagets avgående vd Rickard Gustafson uppger i en intervju i Dagens Nyheter den 28 maj att bolaget ”ingår avtal kring biobränslen som gör att vi redan nu börjar se konturerna av hur vi ska nå målet”, vilket bekräftar bilden. Dessutom förefaller SAS målsättningar modesta jämfört med den övriga transportbranschen där målet är utsläppsminskning på 70 procent till 2030.

Sverige håller på att missa chansen att använda pandemin som en möjlighet för klimatomställning. I exempelvis Frankrike har regeringen ställt krav på utsläppsminskningar och infört förbud mot trafikering av korta flygsträckor som en förutsättning för statligt stöd. I stället för att stimulera en övergång till hållbar transportsektor använder Sveriges regering skattepengarna för att rädda klimatskadliga verksamheter såsom flyget.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Vilka klimatkrav har regeringen ställt på SAS som en förutsättning för den aktuella kreditgarantin?
Vilken redogörelse kommer regeringen att kräva av bolaget för att följa upp hur dessa krav uppfylls?

Ny miljardsubvention till flyget

Regeringen + C och L har aviserat 1,5 miljarder kr i stöd till flygbolaget SAS. Det här blir tredje gången regeringen går in med miljardsubventioner till SAS, där svenska staten är delägare tillsammans med bl a danska staten och familjen Wallenberg. Några nya klimatkrav på SAS ställer inte regeringen, utan snarare en förhoppning om att SAS ska minska sina utsläpp. Så här står det i pressmeddelandet ovan:

Regeringen har tidigare ställt skarpa klimat- och miljökrav på SAS i samband med rekapitaliseringen. Som en följd av detta har bolaget skärpt sina klimatmål för att bidra till uppfyllande av målen i Parisavtalet. Regeringens förväntningar som ägare är att SAS klimatarbete ska genomföras i linje med den plan som är kommunicerad. Regeringen har en tät dialog med bolaget kring deras klimatarbete. Flygets utsläpp ska minska.

Det klimatkrav som S/MPregeringen uppenbarligen är tillfreds med är att SAS åtagit sig att minska sina utsläpp med 50 procent till 2030 jämfört med 2005 års nivå. Detta är emellertid betydligt mycket lägre än resten av transportsektorn som har ett mål om att minska utsläppen med 70 procent till 2030.

Att göra som bl a Frankrike och Österrike har gjort, att stoppa flygbolagens flyglinjer på rutter där man snabbt kan ta sig fram med tåg är dessvärre inget den svenska regeringen föreslår. Att lägga ned flyglinjer och ersätta dem med det klimatsmarta tåget är det säkraste sättet att se till att flygets utsläppsminskningsambitioner verkligen blir av på riktigt. Se gärna min debatt med Isabella Lövin (MP) på temat.

Med den nya subventionen på 1,5 miljarder kronor har flygsektorn fått närmare 16 miljarder kronor i coronastöd av svenska staten. Se listan nedan.

S/MP-regeringens subventioner till flygindustrin under pandemin.
(datum anger när regeringen presenterat förslaget)

17/3 2020 Kreditgarantier till flygbolag
5 miljarder kr, varav 1,5 miljard till SAS

6/4 2020 Allmän trafikplikt flygplatser i Norrland och Gotland
105 miljoner kr

14/6 2020 Regionala flygplatser, driftstöd
100 miljoner kr

14/6 2020 Luftfartsverket
900 miljoner kr

15/6 2020 Swedavia kapitaltillskott
3 150 miljoner kr

30/6 2020 Kreditgaranti SAS
5 miljarder kr

12/1 2021 Flygplatsstöd
174 miljoner kr i stöd till regionala icke-statliga flygplatser

26/5 2021 Kreditgaranti SAS
Lån/kreditgaranti 1,5 miljarder kr till SAS

Summa: coronasubventioner till flygsektorn:
15,929 miljarder kronor

Investera i naturreservaten

Så här kan vi skapa tusentals nya jobb, förbättra folkhälsan och värna miljön. Rusta upp och tillgängliggör våra naturreservat på ett hållbart sätt. Läs i Altinget eller nedan.

Att investera i naturreservat är att investera i folkhälsa och gröna jobb
Altinget, 2021-05-18

Våra naturreservat, nationalparker och grönområden har sett en stor ökning av besökare under coronapandemin och 2021 har utsetts till friluftslivets år. Det här är en trend som vi politiker bör arbeta för att behålla och förstärka även efter pandemin. Men det kräver att vi också investerar i våra naturområden och ser till att de blir tillgängliga för alla.
Sveriges natur bjuder på underbara klimatsmarta semestrar och stadsnära naturreservat ger otroligt bra effekter på folkhälsan. Eftersom 87 procent av Sveriges befolkning bor i storstäder är urbana grönområden och naturreservat en klart underprioriterad fråga i storstadspolitiken.

Får inte bli en klassfråga
Bara i Stockholmsregionen finns så mycket som 330 naturreservat, 10 av dem finns inom Stockholm stads gränser. Att det är nära och enkelt att ta sig till naturområdena är avgörande för att man ska komma ut och studier visar att människor mår bättre om de har god tillgång till gröna miljöer. Det gäller inte minst i områden med låg socioekonomisk status. Här har vi politiker ett viktigt uppdrag att se till att tillgång till natur inte blir en klass- eller kunskapsfråga.

Gröna jobb
Intresset för naturen kan skapa många nya gröna jobb. Av de utländska turistbesök som görs i Sverige görs uppskattningsvis en fjärdedel för att uppleva naturen. Det blir i pengar ungefär 30 miljarder kronor, och lika mycket spenderar vi svenskar på naturupplevelser. Det är pengar och besök som, enligt Naturturismföretagen, skapar omkring 33 000 jobb i Sverige.

Skydda och tillgängliggöra
Vi i Vänsterpartiet vill skapa hållbara och klimatsmarta städer för alla som bor i dem. Och trots att många nu hittar ut i naturreservaten så är det inte lika lätt för den som inte har någon egen bil eller den med bristande kunskaper om vad som gäller i naturen. För många vet inte var man får elda, hur man ska göra med toabesöket i skogen, eller när en får avvika från leden. Därför efterlyser vi fler åtgärder för att skydda våra naturområden och göra dem tillgängliga för fler.

Populariteten i vissa grönområden har nu under pandemin tyvärr fått negativa effekter som överfulla parkeringar, kö till grillplatser, fyllda papperskorgar och att områdena slits och behöver rustas upp. Besöken behöver spridas ut på de reservat som finns och då måste det också finnas välfungerande kollektivtrafik och cykelvägar till och från parkerna. Dessutom behöver antalet grillplatser och papperskorgar öka, såväl som kunskapen om naturliv och allemansrätten.

Gynnar hälsa, klimat och sysselsättning
Vi har följande förslag för att göra naturreservaten ännu mer tillgängliga:

Anställ kommunala/regionala värdar i naturreservaten som kan guida besökare i området och berätta vad som gäller. Stockholms stad bör gå före med en satsning på sommarjobb i naturreservaten så att fler ungdomar kan få chansen att komma ut på sitt första arbete.
Rusta upp vandrings- och cykelleder som är slitna och behöver nya spänger, skyltar med mera.
Möjliggör för sopsortering vid reservaten.
Säkerställ goda kollektiva trafikförbindelser till och från naturreservaten.
Förbättra cykelvägar och möjliggör för säker låsning av egen cykel såväl som möjlighet att ta lånecykel till naturreservaten.
Förbättra tillgängligheten med fler anpassade leder för människor med funktionsnedsättning.
Anlägg fler toaletter och grillplatser i de populära naturreservaten.
I Stockholm stad bör de planerade naturreservaten i Hagsätraskogen och Kyrkhamnsområdet färdigställas så snart som möjligt och på sikt måste också fler naturreservat inrättas i Stockholmsregionen.
Låt oss ta tillvara det ökade friluftsintresset i pandemins spår och satsa på att tillgängliggöra naturen för fler. Det gynnar både folkhälsan, klimatet och sysselsättningen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot, klimatpolitisk talesperson
Anna Sehlin (V), oppositionsregionråd, region Stockholm
Rikard Warlenius (V), klimatpolitisk talesperson Stockholms stad

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend

Under pandemin har många upptäckt cykeln som ett bra och miljövänligt sätt att ta sig till jobbet. Låt oss fortsätta så. Jag, Anna Sehlin (V) och Rikard Warlenius (V) skriver om att vi behöver politiska beslut för att underlätta för fortsatt cykling. Läs vårt inlägg i ETC eller nedan.

Storstädernas cykelboom måste bli permanent trend
ETC, 2021-04-20

Cykelaffärernas omsättning ökade med 26 procent under 2020. Speciellt i storstäderna är det många som börjat gå och cykla mer, i skuggan av pandemin har nya resvanor etablerats. Vanor som främjar både klimatet och folkhälsan. Men ska vi behålla den här förändringen även när pandemin klingar av så är det dags att göra satsningar som behövs för att bygga framtidens gång- och cykelvänliga storstäder.Enligt den europeiska cyklistorganisationen European cyclist federation har mer än tio miljarder kronor satsats på ökad cykling sedan pandemin bröt ut i Europa och 230 mil ny cykelinfrastruktur har anlagts. I Milano konverterades till exempel under våren 35 kilometer bilväg till gång- och cykelvägar.

Många gröna initiativ samlas inom det internationella borgmästarnätverket C40:s omställnings­agenda, som lanserats i och med pandemin. Att behålla det utrymme som skapats för cykel- och fotgängare istället för bilism identifieras här som en särskilt viktigt åtgärd.

Stockholm stad är medlem i nätverket C40 men har inte ingått i arbetsgruppen för den gröna och rättvisa återhämtningen. Och Stockholms satsningar på cyklandet under pandemin misslyckas tyvärr med att imponera i ett internationellt sammanhang. Detta trots att cyklandet i Stockholms stad ökade med 14 procent mellan januari och november 2020, enligt preliminära uppgifter från Trafikkontoret. Alla i landet har inte möjlighet att cykla till jobbet eller skolan men där folk har det bör det främjas. Just i Stockholmsregionen kan faktiskt hela 70 procent cykla till sin arbetsplats på under 30 minuter.

Vill vi att cykeltrenden ska hålla i sig måste stora satsningar göras på ny och säker cykelinfrastruktur både i och mellan storstadskommunerna. Det betyder mer statliga pengar till utbyggd cykelinfrastruktur. Det behöver finnas rejäla öronmärkta cykelsatsningar i den nationella infrastrukturplan som regeringen har gett Trafikverket i uppdrag att ta fram. Vi behöver systematiskt omvandla yta i storstäderna från att främja biltrafik till att skapa plats för cykel och gångtrafikanter. Gång- och cykeltrafik måste finnas med i ett tidigt skede när nya områden planeras. En allmän sänkning av bashastigheten i Sveriges städer till max 40 kilometer/timme, mot dagens 50, är också något som skulle göra stor nytta och dessutom inte kosta ett öre att genomföra.

Utöver satsningar på det nationella planet så vill vi bland annat se följande åtgärder i Stockholmsregionen för att skapa en cykelvänlig stad.

• Stockholms stad ska jobba för att minska biltrafiken med 30 procent från 2017 års nivå.

• Fler gator ska göras om till permanenta gångfartsgator, både i innerstan och i förorterna.

• Den regionala cykelplanen med satsningar på cykelinfrastruktur i hela region Stockholm måste genomföras skyndsamt.

• Ett regionalt lånecykelsystem med cyklar som går att använda över kommungränserna i hela region Stockholm måste komma på plats.

• Minst 2000 nya lånecyklar ska tillhandahållas i ytterstaden och det ska finnas lånestationer vid alla kollektivtrafikknutpunkter.

• Bilfria zoner ska införas.

• Vid tillfälliga ökningar av cykel- och gångtrafik ska ”pop-up cykel- och gångbanor” på lämpliga gator inrättas för att underlätta ökningen.

• Gång- och cykelinvesteringar bör göras på snabba och säkra cykelvägar med utrymme för omkörning såväl som säkra och framkomliga gångbanor samt en tydlig separation dem emellan.

Det finns ingen tid att förlora. Vi behöver konkreta, kraftfulla åtgärder för att se till att så många som möjligt fortsätter att välja cykeln framför bilen för att ta sig fram.

Jens Holm (V) riksdagsledamot och ordförande i riksdagens trafikutskott

Rikard Warlenius (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Anna Sehlin (V) kommunfullmäktigeledamot och vice ordförande i trafiknämnden i Stockholms stad

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier

Vad gör regeringen för att förhindra smittspridning från djurfabriker? Är det rimligt att samhället ska stå för kostnaden för djurfabrikernas virusspridning? jag vill veta vad regeringen gör för att förhindra nya pandemier med ursprung i storskalig djuruppfödning. Se min interpellation till landsbygdsminister Jennie Nilsson (S) här eller nedan. Debatten äger rum i riksdagens kammare ti 27/4.

Fågelinfluensan och risken för nya pandemier
2021-04-14, Interpellation av Jens Holm (V) till Jennie Nilsson (S)

Just nu grasserar den extra farliga formen av fågelinfluensa, högpatogena HPAI (Highly patogenic avian influenza), på många platser runtom i Europa, och även i Sverige. Smittan tros ha sitt ursprung hos vilda fåglar som kommit i kontakt med tamfåglar. I mitten av november nådde viruset Sverige och drygt 2 miljoner kycklingar och kalkoner har avlivats, varav en stor del på Sveriges största äggproducent CA Cedergrens i Mönsterås. I dagsläget råder, efter beslut av Jordbruksverket, skyddsnivå 2 i hela Sverige. Detta innebär att alla tamfåglar måste hållas inomhus. Fågelinfluensan är med andra ord inte stoppad.

Fågelinfluensan är förstås en tragedi för alla inblandade, men det innebär också en stor ekonomisk belastning för samhället. Hittills har sanering, avlivning och kompensation till uppfödare kostat skattebetalarna 340 miljoner kronor. Det konstaterar Riksdagens utredningstjänst i rapporten ”Fågelinfluensan” (dnr 2021:121), som tagits fram för min räkning. Man kan fråga sig om det är rimligt att samhället ska ta den ekonomiska risken för den storskaliga djuruppfödningen.

Fågelinfluensan är bara ett exempel på smittor som sprids mellan djur och ibland muterar och sprids vidare till människor som s.k. zoonoser, vilket är fallet med det nu aktuella coronaviruset. Salmonellautbrott, fågelinfluensa, svinpest och andra virusutbrott ses ofta som naturkatastrofer och enskilda tragedier för de inblandade. Men smittorna blir vittspridda epidemier när de landar i djurbesättningar med tusentals djurindivider på en minimal yta. Smittan sprider sig sedan som en löpeld. Det är djurfabrikerna som möjliggör att smitta kan fästa, muteras och spridas vidare. Minkuppfödningen är ytterligare ett exempel och där Vänsterpartiet krävt att de ska stängas av både djurskyddsskäl och p.g.a. risk för virusspridning.

Gällande fågelinfluensan skriver Folkhälsomyndigheten på sin hemsida: ”Det största hotet mot människors hälsa är inte smitta av fågelinfluensa i sig, utan möjligheten att den ska ge upphov till en för människan helt ny influensavariant. I synnerhet en variant med bättre förmåga att spridas mellan människor och mot vilken vi inte har skyddande antikroppar.”

Det är med andra ord uppenbart att dagens storskaliga djuruppfödning utgör ett latent hot för nya smittspridningar och i värsta fall pandemier.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:
1) Vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att förhindra fortsatta utbrott likt den pågående fågelinfluensan?

2) Är det statsrådets bedömning att det är rimligt att staten ska bekosta en sådan stor andel av kostnaden för fågelinfluensan och andra smittspridningar som har sin grund i intensiv och storskalig djuruppfödning?

………………………………………

Jens Holm (V)

Pandemin som möjlighet

Snart är den ute i handeln, min bok Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis. Från och med den 26 april kan du köpa den på din bokaffär eller beställa den från nätet Gör gärna det! Jag har arbetat med den här boken under pandemiåret 2020 – ett år som har påverkat mig, och jag gissar många andra också, mycket. Det som tidigare framstod som omöjligt sker just nu. På gott och ont. Snart ska vi ta oss ur den akuta krishanteringen och öppna upp våra samhällen igen. Då hoppas jag att vi inte bara återstartar ekonomin, utan att vi också bygger något bättre än vad vi hade innan.

Nedan kort om innehållet.

”Under mina snart trettio år som politiskt aktiv har det varit omöjligt att få gehör för levande skogar, städer utan bilnorm, tåg istället för flyg, stängning av djurfabriker och en ny ekonomisk politik. Men nu – efter pandemin – när vi ska ta oss ur klimatkrisen, är det inte längre omöjligt, utan det politiskt nödvändiga.
Efter pandemin – dags för ett hållbart och rättvist samhälle.”

I Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis ser Jens Holm framåt. Han visar på hur samhället, när det öppnar upp igen, inte behöver slå in på samma gamla kortsiktiga vägar. När pandemin släpper sitt grepp om världen finns istället en chans att byta riktning. En hållbar och bättre värld finns inom räckhåll.

Jens Holm är född 1971 i Sundsvall och har en fil mag i sociologi från Uppsala universitet. Han är riksdagsledamot och Vänsterpartiets talesperson i klimatfrågor samt ordförande i riksdagens trafikutskott och ledamot av EU-nämnden. Pandemin som möjlighet – Så blir återstarten hållbar och rättvis är hans tredje bok efter EU inifrån och Om inte vi vem? – Politiken som räddar klimatet och förändrar vänstern.

Pocket, 176 sidor
Sjösala förlag

Vill du göra en insats?

  • Beställ den till ditt bibliotek
  • Läs den, diskutera och kom gärna med återkoppling till mig.
  • Engagera dig för en hållbar och rättvis återstart efter pandemin.

Tack för det!

Jens.

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser

Hur tänker regeringen använda EUs coronaåterhämtningsstöd? Till nya additionella klimatinvesteringar eller täppa till hål i regeringens budget? Jag ser fram emot den här debatten med klimatminister Per Bolund (MP). Läs min interpellation nedan.

EU:s återhämtningsmedel till nya klimatinsatser
Interpellation av Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

Riksdagen har godkänt de ändrade reglerna för EU:s egna medel från år 2021 och framåt, som EU:s ministerråd har beslutat om. Beslutet reglerar inkomsterna i EU:s budget och finansieringen av EU:s återhämtningsfond för att hantera coronapandemin. Vänsterpartiet ville avslå regeringens proposition, eftersom utformningen av faciliteten för återhämtning och resiliens innebär att EU tar ett stort steg mot en gemensam finanspolitik. Det finns goda möjligheter redan nu att stödja den gröna omställningen efter pandemin, både med EU-medel och nationella anslag. Men nu är beslutet fattat och senast den 30 april ska regeringen lämna sin nationella plan till EU om hur Sverige vill använda sin del av återhämtningsstödet.

I Klimatpolitiska rådets årsrapport från den 25 mars riktas en rekommendation till regeringen: ”Använd återhämtningspolitiken för att förverkliga den klimatpolitiska handlingsplanen och befintliga strategier som konkretiserar vägen mot ”världens första fossilfria välfärdsland”.”

Sverige planeras få mellan 30 och 40 miljarder kronor av EU:s återhämtningsstöd, varav 37 procent på förhand är öronmärkt för klimatåtgärder. Vissa av regeringens ministrar har resonerat kring att använda EU:s återstartspengar till att fylla redan tomma hål i regeringens budget och inte till additionella klimatåtgärder. Glädjande nog avfärdas det av miljö- och klimatministern: ”Det tycker jag var en förhastad slutsats som jag inte är beredd att skriva under på”, sade Per Bolund till Aktuell Hållbarhet den 23 februari 2021. ”Miljö- och klimatbudgeten för 2021 är ju redan fullt ut finansierad. Processen här pågår för fullt, och det är klart först den 30 april när EU ska få vår nationella plan. Min ambition är att vi ska få mer pengar till klimatarbetet, där både tidigare satsningar i den nationella budgeten och nya satsningar med EU-pengar kan bidra.”

Det kan nämnas att Finlands andel av återhämtningsstödet beräknas till 2,1 miljarder euro och av den summan har regeringen beslutat att hälften ska användas till grön omställning, varav 820 miljoner euro för direkta investeringar i klimatsmarta lösningar och teknologi, som sol- och vindkraftsprojekt. Målet för Finlands finansminister är att statens satsningar också ska få privata pengar att strömma till.

Det finns stora möjligheter att koppla ihop återstarten av svensk ekonomi med den gröna omställningen. Några exempel: investera i hållbara rättvisa städer där gång och cykel prioriteras framför massbilism, extra stöd till kollektivtrafiken och järnvägen, stöd till framtagande och kommersialiserande samt upphandling av växtbaserad kost och investeringar i anslutning av havsbaserade vindkraftsparker. Allt detta är exempel på åtgärder som skapar nya jobb och som bidrar med stora utsläppsminskningar.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser ministern att säkerställa att en mycket stor del av återhämtningsstödet från EU används till nya och additionella klimatåtgärder, som exempelvis hållbara städer, extra stöd till kollektivtrafiken, järnvägen, växtbaserad kost och investeringar till anslutning av havsbaserade vindkraftsparker?

Jens Holm (V)

Låt tågen rulla i Mälardalen

Både regeringen och regionerna har ett ansvar för att se till att tågen fortsätter att gå i Mälardalen. Läs vårt inlägg hos Länstidningen eller nedan.

Låt tågen rulla i Mälardalen
Länstidningen Södertälje 2021-03-26

Regionerna i Mälardalen har tillsammans tågbolaget Mälardalstrafik, som upphandlar regionaltågen, i detta fall av SJ. Det är alltså SJ som ser till att tågen rullar. Men nu har biljettintäkterna minskat kraftigt, eftersom folk rest mindre under pandemin, som en direkt följ av regeringens rekommendationer och beslut kring att undvika kollektivtrafiken.

SJ vill därför bryta avtalet med Mälardalstrafik i förtid – från och med september tänker inte SJ köra tåg i Mälardalen. Så från 1 september kan pendlarna inte göra sina resor med tåg, utan måste hitta andra lösningar. Vi är oroliga att detta får stora konsekvenser för Södertälje- och Nykvarnsbornas möjlighet till arbete och studier. Utsläppen riskerar öka när många blir tvungna att resa med egen bil.

Regionerna verkar inte heller vilja gå in och betala för att få behålla sin egen regionaltågtrafik. Region Stockholm skulle definitivt ha råd, för Stockholm har fått allra mest coronapengar från staten, och gör ett överskott på runt sex miljarder kronor. Andra regioner har mindre pengar och pandemin har drabbat många delar av samhället ekonomiskt, men idén att inte betala för sin egen tågtrafik verkar absurd.

Enligt oss i Vänsterpartiet måste tågen rulla. Det är inte bara en fråga om kronor och ören, utan om politiska val och prioriteringar. Särskilt absurt blir allt detta med tanke på att staten betalat 6,5 miljarder till flygbolaget SAS i coronastöd, medan SJ inte fått en krona i riktat coronastöd. Är det framtidens politik? Alla vet, inte bara vi vänsterpartister utan alla vet att all trafik till varje pris måste ställa om från fossila bränslen. Annars är vi riktigt illa ute. Tågtrafiken är framtidens trafik.

Hur lyder då argumenten? Region Stockholm menar att miljardöverskottet måste sparas för framtiden. Vid vilket scenario ska pengarna användas? Vilken bister framtid tänker sig trafikregionrådet Kristoffer Tamsons (M) som är värre än en global, dödlig smitta?

Vilka argument har regeringen för att gynna flyget och missgynna tåget, infrastrukturminister Thomas Eneroth (S)?

SJ har gjort 1,8 miljarder i förlust under coronaåret 2020, totalt, inte bara för Mälartrafiken. SAS har fått mångdubbelt mer i stöd än SJ:s hela förlust. Region Stockholm gör mångdubbelt mer i överskott än SJ:s hela förlust. Ändå är det tågen som ska dras in? Det är absurt och fullkomligt snedvridet.

Både regeringen och regionerna har ett ansvar att kompensera SJ för de kraftiga intäktsbortfallen, som är ett resultat av politiska uppmaningar att undvika kollektivtrafiken. Nu måste regionerna och regeringen agera. Inställda tåg och svikna resenärer kan inte vara ett alternativ.

Anna Sehlin (V) oppositionsregionråd, Region Stockholm

Jens Holm (V) klimatpolitisk talesperson och ordförande i riksdagens trafikutskott

Staffan Norberg (V) ledamot i regionfullmäktige och regionstyrelsen