Dubbelspår Gävle-Härnösand

Det är nu det är läge att satsa på järnvägen. Gör det! Se min fråga nedan till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) om Nya Ostkustbanan och deras remissvar. Svar inom en vecka.

Tidigareläggning av Nya Ostkustbanan
Skriftlig fråga till Tomas Eneroth (S), 2020-09-28

I och med coronautbrottet är det betydligt mindre trafik på järnvägen. Ett minskat tågresande är negativt av många skäl, inte minst om det leder till ett ökat bilresande och ökade utsläpp. Men mindre tågtrafik ger en möjlighet till ökat underhållsarbete och utbyggnad av ny järnvägskapacitet.
Ett exempel där tempot skulle kunna höjas är det planerade bygget av dubbelspår mellan Gävle, Sundsvall och Härnösand i form av Nya Ostkustbanan. Dessvärre finns i dag inte tillräcklig finansiering för Nya Ostkustbanan varför det är oklart när vi har ett färdigt dubbelspår längs Norrlandskusten.

I sitt remissvar från 9/9 till Trafikverket kritiserar bolaget Nya Ostkustbanan den innevarande utbyggnadstakten för att vara alldeles för låg för att uppfylla viktiga nationella och regionala målsättningar. Nya Ostkustbanan föreslår i stället ett färdigställande av sträckan Gävle-Härnösand till senast 2030-2035.

Enligt mitt förmenande förefaller det vara en fullt realistisk tidsplan. Det finns inga skäl med att dröja med en sådan här viktig investering. Vinsterna för hela norrlandskustens befolkning liksom godstransportörerna samt för klimatet skulle vara enorma. Men ett tidigare färdigställande av dubbelspåret fordrar en full finansiering av bygget, i dag finns endast finansiering för 20 procent av bygget.

Väl medveten om att ministern är mitt uppe i planering för en ny nationell infrastrukturplan och infrastrukturproposition och att det är svårt att föregå viktiga beslut om enskilda objekt anser jag ändå att det är av högsta vikt att regeringen noggrant analyserar Nya Ostkustbanans remissvar om ett tidigareläggande av utbyggnaden av dubbelspåret Gävle-Härnösand.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:
Avser ministern att vidta åtgärder för tidigareläggning av dubbelspåret Gävle-Härnösand?

………………………………………

Jens Holm (V)

Rädda järnvägen

Regeringen har strösslat miljarder till flyget, men järnvägen har inte fått liknande uppbackning. Vi vet att resandet har rasat med 70-80 procent för persontrafiken på järnväg. Det är näst intill en bransch i fritt fall. Samtidigt tycker regeringen att det är rimligt att järnvägsbolagen ska betala över två miljarder kronor till staten i form av banavgifter. banavgifterna har dessutom femdubblats de senaste tjugo åren, samtidigt som regeringen INTE infört kilometerskatt för långtradare och fortsätter att subventionera flyget. Varför ska det klimatsmartaste sättet att resa straffas?

Det är en orimlig politik. Därför kräver vi i Vänsterpartiet nu att banavgifterna helt och hållet efterskänks för år 2020. På så sätt kan järnvägen använda två miljarder kronor att på ett bättre sett. Exempelvis att se till att vi alla ska kunna resa tryggt och klimatsmart med järnvägen.

Jag intervjuas idag i Dagens Industri. Läs gärna mer där. Samt nyhetsbrevet Di Mobilitet.

 

Nu är rätt tid att satsa på kollektivtrafiken

Satsa på kollektivtrafiken. Jag skriver med Skånevänsterpartisterna Sara Svensson och Samuel Johansson om att kollektivtrafiken behöver mer pengar. I Skåne är det extra viktigt eftersom man där redan börjat dra in busslinjer och sparka chaffisar. Det leder till ökad trängsel och ökade utsläpp – inte rätt väg att gå. Läs vår debattartikel hos Kvällsposten eller nedan.

Nu är rätt tid att satsa på kollektivtrafiken
Kvällsposten 2020-09-08

Olika regioner har hanterat frågan om kollektivtrafiken under covid-19 på olika sätt. Infrastrukturminister Thomas Eneroth (S) har uppmanat till att öka kapaciteten för att göra det möjligt för människor att hålla avstånd i enlighet med Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Samtidigt tappar regionerna sammanlagt en miljard kronor i månaden, enligt branschorganet Svensk Kollektivtrafik.

I storstadsregionerna Stockholm och Göteborg har det satts in extra turer på belastade linjer under tider när många reser och behållit grundutbudet för resande. I Skåne har tidiga morgonturer och kvällsturer dragits ner i ett försök att balansera budget. I rusningstid är det, liksom tidigare, trångt på turerna. De företag som anställer personal till kollektivtrafiken har svarat med att varsla anställda här i Skåne, medarbetare som nu inte bara ställs inför en tuff personlig situation, de behövs också kvar inom verksamheterna för resenärer och kolleger.

Med ett minskat resande minskar mycket riktigt inkomsterna, men smittrisken ökar med färre turer och överfulla bussar och tåg i rusningstrafik. Det utgör en risk för alla de som inte kan välja att resa på annat sätt och inte kan välja att arbeta hemifrån. Det utgör även en risk för alla de som arbetar inom kollektivtrafiken.

Över hela landet, inklusive i Skåne, finns stora planer på ett ökat kollektivt resande. Nu ekar det dock tomt i de kassaskåp som skulle försörja resandet fram till nästa års budget. 3 miljarder har utlovats från regeringen till regionerna för att kompensera för minskade intäkter. De har inte kommit än och är inte tillräckliga för att utveckla kollektivtrafiken framåt. Regeringen har varit snabb med åtgärder för att rädda flygindustrin med miljardstöd till SAS och pengar till regionala flygplatser, men järnväg och kollektivtrafik har inte fått stöd i alls samma omfattning. Vi i Vänsterpartiet har därför föreslagit att ytterligare 6 miljarder kronor utbetalas till regionerna för att stötta kollektivtrafiken.

De utlovade pengarna måste utbetalas snarast så att bussarna kan fortsätta att rulla, och extra medel måste tillkomma. Ingen ska behöva vara rädd för att smittas i kollektivtrafiken. Men det behövs mer pengar än så för att upprätthålla kapaciteten. Vi talar om 1 miljard kronor i månaden i uteblivna biljettintäkter för våra regionala kollektivtrafikmyndigheter.

Med mer pengar till kollektivtrafiken kan våra regioner fortsätta att verka för ett ökat kollektivt resande. Vi befinner oss just nu i en pandemikris, men vi har en klimatkris som är ännu mer omfattande och långvarig. Ett ökat kollektivt resande och minskad bilism är en avgörande del i klimatomställningen.

En kris kan också vara en möjlighet. Under pandemin har miljontals människor kunnat uppleva hur ett liv också kan levas. Luftföroreningar har minskat i städerna, ljudet från bilismen har minskat, och människor slipper slösa bort tid i ringlande bilköer. Ledarna för många större europeiska städer har lovat sina medborgare att återstarten efter corona inte ska bli en återgång till trafikinfernon och luftföroreningar. Men vad görs i Sverige för att skapa hållbara resmönster efter corona?

Även i Skåne har trafiken gått ned kraftigt. Nu när våra ekonomier kommer att återstartas står vi inför ett vägval; återgå till som förr med massbilism, buller och fortsatta utsläpp eller bygga hållbara städer där en välfungerande kollektivtrafik och satsningar på gång och cykel är huvudspåret. Självklart ska vi bygga ett hållbart Skåne med en bra kollektivtrafik för alla.

Kollektivtrafiken behöver stöd nu och byggas ut inför framtiden. Både för att hantera pandemin och för att hantera klimathotet som alltjämt överskuggar vår värld.

Jens Holm (V)
Riksdagsledamot och ordförande riksdagens trafikutskott

Sara Svensson (V)
Regionråd i opposition i Region Skåne

Samuel Johansson (V)
Ersättare i kollektivtrafiknämnden Region Skåne

Indragna busslinjer – förvärrar pandemin

Indragna busslinjer, sparkade busschaufförer. Så ser tydligen Skånetrafikens coronastrategi ut. Det är helt orimligt. Vi behöver bygga ut kollektivtrafiken, inte skala ned den, för att vi ska kunna resa kollektivt och samtidigt hålla avstånd. Skånetrafikens agerande är bara ett exempel på att pengarna tryter i kollektivtrafiken i Sverige. Enligt branschorganet Svensk Kollektivtrafik har kollektivtrafiken i landets regioner tappat en miljard kronor i månaden under corona.

Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) har uppmanat de Regionala kollektivtrafikmyndigheterna (i praktiken våra regioner, ibland kommuner) att öka kapaciteten i kollektivtrafiken för att förhindra smittspridning av covid-19. Ökad kapacitet innebär fler bussar, pendeltåg, spårvagnar. Men om det ska ske fordras ökade resurser. Regeringen har tidigare anslagit tre miljarder kronor extra till de regionala kollektivtrafikmyndigheterna, något som vi i Vänsterpartiet välkomnat även om mer pengar behövs. Dessvärre har pengarna vid dags dato inte betalats ut. Dessa pengar måste snarast möjligt komma kollektivtrafiken till handa, men det behövs mer pengar än så om kapaciteten ska kunna vidmakthållas och/eller ökas.

Branschorganisationen Svensk Kollektivtrafik vädjar till regeringen om just extra resurser. VD Helena Leufstadius uttrycker sig så här:
”Alla RKM är självklart beredda att agera och tar stort ansvar för att begränsa smittspridningen i kollektivtrafiken. Men det förutsätter att vi samtidigt får ett tydligt besked om ytterligare stöd från staten för att hantera höstens utmaningar och undvika neddragningar av trafik eller höjda biljettpriser nästa år. Det är bråttom!”

Vi behöver snabbt skjuta till mer resurser till kollektivtrafiken för att undvika trängsel och smittspridning. Indragna busslinjer och sparkade chaffisar är inte rätt väg att gå.

När får vi mer pengar till kollektivtrafiken? Vad säger infrastrukturminister Tomas Eneroth? Och finansminister Magdalena Andersson?

Hållbara städer efter corona

Under coronapandemin har miljontals människor kunnat erfara hur ett liv också kan levas. Plötsligt går luften att andas, fågelkvitter hörs i våra städer, människor slipper slösa bort timmar i ringlande bilköer och bergen kan för första gången på länge skönjas utanför stadsgränsen. Ledarna för många större städer har lovat sina medborgare att återstarten efter corona inte ska bli en återgång till trafikinfernon och luftföroreningar.

I städer som Milano, Rom, London, Paris och Barcelona har miltals med bilväg gjorts om till gång- och cykelvägar. I Paris har nio långa cykelstråk från förorter in till city börjat byggas. Milano är i full färd med att skapa 35 km gång- och cykelväg, kanske det mest omfattande exemplet på konvertering av bilstråk till gång och cykelväg. Bryssel har en stor del av city gjorts om till promenadstråk utan bilar. New York, Seattle och London är exempel på där trottoarer har byggts eller vidgats för att underlätta gående samt minska risken för trängsel och smittspridning. Parkeringsplatser har tagits bort, bland annat Paris har beslutat att ta bort 72 procent av parkeringsytan till förmån för annat. Det här är bara några exempel på de spännande processer som dragits igång i många av världens storstäder.

Återstarten efter pandemin är särskilt viktig i våra städer eftersom 90 procent av världens smittade bor i städer. Det är också i städerna som de största problemen med luftföroreningar och buller finns, problem som lindrats i och med corona. De mest progressiva på området har gått ihop i ett nätverk för en hållbar och rättvis omstart efter corona kallat Global Mayors Covid-19 Recovery Task Force. Syfte: inte en återgång till det gamla med buller och utsläpp. Vision: hållbara städer med ett gott liv för alla. I nätverket är ett drygt 40-tal städer medlemmar, bl a London, Paris, Milano och Barcelona och i Norden Oslo och Köpenhamn, men inte någon svensk stad. Var är Stockholm, Göteborg och Malmö när de hållbara städerna ska byggas efter corona?

Satsa på kollektivtrafiken och järnvägen

Vi har just debatterat järnvägs- och kollektivtrafikfrågor, TU15. Nedan mitt anförande. Du kan inom se hela debatten här.

2020-06-15

Anförande Järnvägs- och kollektivtrafikfrågor, TU15
Vi debatterar nu Trafikutskottets betänkande 15 som rör kollektivtrafik och järnvägsfrågor. Här finns motioner från allmänna motionstiden samt en granskning från riksrevisionen om statens planering av höghastighetsbanor samt regeringens skrivelse om detta. Jag står förstås bakom alla reservationer från Vänsterpartiet. Jag vill särskilt yrka på reservation nr 11 om vikten av sänkta banavgifter för järnvägen.

Sverige och världen har nu under tre månaders tid varit lamslaget av den kris som coronaviruset orsakat. Men det finns en annan kris som är ännu mer långtgående, omfattande och helt och hållet farlig för vår existens, och det är klimatkrisen. Trots att coronakrisen bidragit till tillfälligt sänkta utsläpp av växthusgaser fortsätter halten av växthusgaser i atmosfären att växa. Förra månaden, maj, var koldioxidhalten 417 miljondelar i atmosfären. Den högsta nivån på 800 000 år, sannolikt ännu längre tid tillbaka. Maj var dessutom den varmaste månaden sedan mätningar började göras för över 100 år sedan.

Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges utsläpp av växthusgaser och av dessa utsläpp ansvarar vägtrafiken för 90 procent. Trots målet om att minska utsläppen från transportsektorn med 70 procent till 2030 minskar inte utsläppen i den utsträckning som behövs. Det fina med det här betänkandet är att både järnvägen och kollektivtrafiken har stor potential att lösa den klimatkris vi nu befinner oss i. Järnvägstrafiken är så gott som helt och hållet elektrifierad i Sverige. Kollektivtrafikens transporter går också på el eller med biobränsle. Det finns med andra ord en stor vinst i att flytta över person- och godstransporter till kollektivtafik och järnväg.

Vi i Vänsterpartiet har en plan för just detta. Den röda tråden i våra förslag i det här betänkandet är att premiera det som är hållbart på bekostnad av det som smutsar ned. Allt enligt principen om att förorenaren ska betala. Några förslag på reformer som vi lyfter i det här betänkandet är:

Öka anslagen till kollektivtrafiken. Så snart coronapandemin lagt sig förväntar sig vi i Vänsterpartiet att vi alla arbetar för målet om en fördubblad marknadsandel för kollektivtrafiken. I det sammanhanget är det mycket oroväckande att regionerna runt om i landet har höjt priset på att resa kollektivt så mycket. Taxorna har ökat med över 40 procent de senaste tio åren. Eller en annan siffra: de senaste 15 åren har den allmänna prisökningen (KPI) varit 18 procent, men ökningen på biljettpriserna i kollektivtrafiken 70 procent. Det har alltså blivit fyra gånger dyrare att resa kollektivt än andra prisökningar. Vi i Vänsterpartiet vill anslå mer pengar till kollektivtrafikens både drift och investeringar. Detta för att både göra det billigare att resa kollektivt men också för att nödvändiga investeringar ska kunna göras. Vi välkomnar de extre tre miljarder som regeringen anslagit nu under corona, men det behövs mer pengar. Vi behöver också enklare biljettsystem, göra det lättare överlag att resa kollektivt, göra det enklare för funktionshindrade och överlag förbättre servicen för alla som reser kollektivt.

Dessa ökade anslag till kollektivtrafiken kan delvis finansieras med införandet av en avståndsbaserad vägslitageavgift på tung vägtrafik, även kallat en kilometerskatt. Med en vägslitageavgift blir det dyrare att transportera gods långa sträckor på våra vägar. Vi får då också in pengar som kan användas till fler och bättre godstransporter på järnväg. Ett förslag på en vägdslitageavgift ligger också i en byrålåda på regeringskansliet. Det är hög tid att göra verklighet av det förslaget.

Samtidigt som vi vill göra det dyrare att transportera gods på väg vill vi göra det billigare att göra motsvarande transporter på järnvägen. Är det inte märkligt att järnvägen årligen betalar två miljarder kronor i s k banavgifter för sina transporter på järnvägen, medan någon motsvarande sådan avgift inte finns för vägtransporterna? Särskilt nu under coronatider ser vi en stor vits i att flytta över tunga transporter från väg till järnväg. Vi vill därför sänka eller helst helt och hållet avskaffa banavgifterna för godstrafiken. Regeringen har svarat med att tillföra 200 miljoner kronor i s k miljökompensation för godstrafikens banavgifter. Det är välkommet, men långt från tillräckligt.

Vi behöver också ett mer ändamålsenligt järnvägsunderhåll. Vi i Vänsterpartiet tycker att eftersom staten är ägare av våra järnvägar borde staten också vara den som ansvarar för underhållet av desamma. Så var det också tidigare, men sedan tio år tillbaka är underhållet privatiserat och sköts nu av ett fåtal bolag. Vi torde idag har Europas mest avreglerade järnvägsunderhåll, men också ett av Europas sämst organiserade. För några månader sedan presenterades den statliga utredningen om järnvägsunderhållet och utredaren konstaterar mycket riktigt att denna privatisering ”inte har lett till den effektivisering och innovation i underhållsverksamheten som var förhoppningen.” (s 18) Det är därför hög tid att göra som flera andra europeiska länder; ta tillbaka underhållsansvaret i egen regi. Vi ska återigen få ett underhåll i världsklass. Så får vi den bästa kontrollen och kan göra det mest effektiva underhållet. Detta torde dock inte utesluta att Trafikverket när de så önskar kan anlita privata bolag för att ombesörja det underhåll de själva inte klarar av.
Förutom denna omorganisering behövs också mer pengar anslås till järnvägsunderhåll. Vi har nu under coronapandemin ett bra läge ett bedriva mer underhållsarbete eftersom våra banor inte trafikeras lika mycket som innan. Regeringens anslag på 700 miljoner kronor är välkommet, men det behövs mer pengar till järnvägsunderhållet.

Vi vill också ändra ägardirektivet till SJ. Det ska inte ett självändamål att SJ ska göra så mycket vinst som möjligt. Den vinsten betalas ju av oss alla med allt högre biljettpriser. Vi i Vänsterpartiet vill att SJ ska vara ett välskött bolag, men SJ ska inte ha höga avkastningskrav som uppdrag. Vi vill därför ändra i statens instruktion till SJ så att bolaget kan sänka priser och ge bättre service även om det kostar. Och självklar ska SJ köra tåg i hela landet, även om det inte är fullt ut lönsamt.

Avslutningsvis vill jag säga några ord om Riksrevisionens granskning av statens planering av höghastighetsbanor samt regeringens skrivelse angående detta. Det är inte så ofta nya stambanor byggs. Södra och västra stambanan byggdes i slutet av 1800-talet, Inlandsbanan och Malmbanan i början av 1900-talet. Jag kan ha viss förståelse för Riksrevisionens kritik om att planeringen för höghastighetsbanorna har brutits ut ur den ordinarie infrastrukturplaneringsprocessen. Det var den borgerliga regeringen Reinfeldt som tog initiativet till höghastighetsbanorna i ett tilläggsdirektiv till Sverigeförhandlingen sommaren 2014. Det handlade inte bara om nya spår utan också byggandet av bostäder, kollektivtrafik, cykelinfrastruktur och annat. Utifrån det perspektivet kan jag förstå att man tyckte sig behöva planera i en särskild ordning. Oavsett vad man tycker om planeringen skulle jag önska att vi var överens om att komma till skott i frågan. Det är dags för nya stambanor i Sverige. Låt oss bygga höghastighetsbanorna. Räntan är rekordlåg och staten Sverige kan låna upp summan kring 200 miljarder kronor och bygga färdigt höghastighetsbanorna till 2030, senast 2035. Vi i Vänsterpartiet är beredda att göra detta. Bifall till regeringens skrivelse.

Jens Holm (V)

Planen är ingen plan

Idag har vi debatterat regeringens klimatpolitiska handlingsplan, Proposition 2019/20:65. Det är den första klimatplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag. Vad hur bra är planen egentligen? Vi i Vänsterpartiet har lagt fram en motion med 74 konkreta förslag som skulle kunna se till att propositionen blir en riktig plan och inte bara en välvillig viljeinriktning.

Se debatten (även mitt replikskifte med Isabella Lövin) här.
Läs mitt anförande nedan.

2020-06-09
Klimathandlingsplan, anförande
I maj i år slogs återigen ett icke klädsamt rekord. Koncentrationen av växthusgaser var högre än någonsin under maj månad, 417 miljondelar CO2. Maj månad var också den varmaste månaden som någonsin uppmätts. Under coronakrisen ser vi att utsläppen minskar, men detta är inte den formen av omställning vi vill ha. Dessa utsläppsminskningar är ju resultatet av samhällen som stänger ned helt och hållet. Vad vi behöver är en organiserad och strukturerad omställning mot ett samhälle som är hållbart och rättvist.

Därför är klimatlagen och det klimatpolitiska ramverket mycket viktigt. Det handlar om att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I ramverket finns kravet på att en klimatpolitisk handlingsplan ska läggas fram en gång varje mandatperiod. Det vi debatterar just nu är just den första klimatpolitiska handlingsplanen som någonsin lagts fram till Sveriges riksdag.

Vänsterpartiet delar regeringens uppfattning att det krävs ökade ansträngningar för att integrera klimatpolitiken i alla relevanta politikområden. Det är ju själva grundtanken med införandet av det klimatpolitiska ramverket. Vi välkomnar att regeringen i handlingsplanen tydliggör en inriktning om minskade utsläpp, men de åtgärder som ryms i planen är i stor omfattning oprecisa och uttrycker en viljeinriktning, och dess effekter på utsläppen av växthusgaser är oklara. En handlingsplan borde vidare fokusera på just handling, men ändå väljer regeringen att begrava de skarpaste åtgärderna i nya utredningar. I allt väsentligt vet vi vad som behöver göras. Att tillsätta så många nya utredningar och låta dem löpa under en stor del av mandatperioden innebär att vi förlorar tid och momentum.

Handlingsplanen är även utan ambition att hantera klimatkrisen med rättviseperspek-tiv. En jämlikare fördelning av resurser är en förutsättning för att en kraftigt minskad total resursanvändning ska kunna kombineras med en hög materiell standard för alla. Omställning till ett hållbart samhälle bör därför få störst konsekvenser för dem som i dag har störst klimatpåverkan och som tar mest resurser i anspråk. När en större andel av ekonomin går till gemensamma investeringar, i stället för att gynna höginkomsttagares överkonsumtion, skapas möjligheter att minska såväl klyftor mellan låginkomsttagare och höginkomsttagare som klyftor mellan stad och landsbygd samtidigt som utsläppen minskar. För att lyckas och vinna folkligt stöd måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv och förena det gröna perspektivet med ett rött.

Regeringen har lagt fram en klimathandlingsplan för den här mandatperioden, men i propositionen finns ingen beräkning av hur mycket utsläppen kommer att minska. Det är besynnerligt och stärker tyvärr bilden av att regeringens plan är mer av ett inriktningsbeslut än de skarpa åtgärder som vi är i så skriande behov av.

När det klimatpolitiska rådet för några månader sedan presenterade sin granskning av regeringens handlingsplan sa de redan på första bilden av presentationen: ”Planen är ingen plan”. Planen är ingen plan – sammanfattar kärnfullt Vänsterpartiets kritik av Proposition 2019/20:65, alltså regeringens s k klimatpolitiska handlingsplan. För att göra nämnda proposition till en handlingsplan som minskar utsläppen på riktigt föreslår vi i Vänsterpartiet inte mindre än 74 konkreta reformer i vår följdmotion till propositionen.

Jag hänvisar till vår motion för en presentation av samtliga reformer, men det är några här som jag särskilt skulle vilja beskriva.

Skärp klimatmålet till nollutsläpp senast år 2040.

Klimatmålen ska nås med nationella insatser – ej uppköp av osäkra krediter i andra länder.

Nya ägardirektiv och instruktioner för alla statliga bolag och myndigheter så att de agerar i linje med våra klimatmål

Planen måste innehålla kvantifierbara åtgärder så att målen går att följa upp.

Fasa ut de klimatskadliga subventionerna. Enligt Naturvårdsverket omfattar de miljöskadliga subventionerna 60 miljarder kr varje år och enligt Naturskyddsföreningen är de renodlade klimatskadliga subventionerna en kostnad på 30 miljarder kronor för staten årligen. Det handlar om subventioner till ökad bilism, koldioxidskattenedsättningar för industrin, skattebefrielse för flygbranschen, subventioner till ökad köttkonsumtion m m. Här finns mycket att göra för att fasa ut dessa subventioner som ökar utsläppen.

Kompensera glesbygden för höjda drivmedelsskatter; konverteringsstöd, lägre skatt, förändrat reseavdrag.

Inför en statlig grön investeringsbank, bifall till reservation nr 13.

Förvalta våra pensionspengar hållbart. Bort med ohållbara placeringar från våra AP-fonder. Detta skulle regeringen kunna fixa genom nya instruktioner till AP-fonderna, men det har de tyvärr inte gjort.

Förbjud prospektering och exploatering av kol, olja och fossilgas

Standardisera plasten. Förbjud plast som är miljöskadlig och som inte går att återvinna.

Minskad köttkonsumtion

Inrikesflyget ska ingå i klimatmålet för transportsektorn

Inför en progressiv flygskatt

Förbud mot nybilsförsäljning av bensin- och dieselbilar senast 2025

Klimatmålen ska vara styrande i infrastrukturplaneringen. Så är det inte idag när nya motorvägar planeras t ex här i Stockholmsområdet

Underlätta för kommunerna att stoppa externa köpcentrum genom ändringar i Plan- och bygglagen.

Statligt stöd till billigare kollektivtrafik. Vi behöver göra det billigare att resa kollektivt.

Sänk banavgifterna för järnvägen.

Vägslitageavgift för tung vägtrafik – det finns ett konkret förslag på regeringskansliet. Varför inför inte regeringen detta?

Se till att alla handelsavtal som undertecknas är i linje med Parisavtalet. Vi behöver hållbara avtal, inte ett ensidigt fokus på handel.

Vi befinner oss just nu i en kris, i en pandemi. Jag vill påminna om att en kris också är en möjlighet. Jag drar mig till minnes oljekrisen i början av 1970-talet. Priset på olja fyrfaldigades under kort tid och skapade kris runt om i världen. Vad gjorde vi då? Jo, vi energieffektiviserade, satsade på fjärrvärme, elektrifiering av industrin och vi fasade ut oljan i flera sektorer bland annat bostäderna. Utsläppen minskade liksom vårt beroende av importerad olja. Nu står vi inför en liknande utmaning. Låt oss inte upprepa gamla misstag. Vi bör istället verka för att omdana samhället i grunden och bygga ett samhälle som är rättvist och hållbart och håller sig inom de ramar som naturen har satt upp för oss.

Jens Holm (V)

 

 

Samhället efter corona

Idag har jag debatterat klimatkrav på flyget och en grön omstart efter corona med klimatminister Isabella Lövin (MP). När regeringen i mitten utlovade fem miljarder kronor i stöd till flyget ställdes inga klimatkrav. Nu lovade Lövin att om det blir nya stödpaket till flygbranschen kommer klimatkrav ställas. Det är hoppingivande. Lövin utlovade också att flyget kommer att få utsläppsmål som de måste hålla sig inom. Ett konkret uppdrag om detta kommer att ges till miljömålsberedningen. Mycket bra, men det var något vi i Vänsterpartiet lyfte redan 2016 när den dåvarande miljömålsberedningen arbetade. Sent ska syndaren vakna…

Min andra debatt, med samma minister, rörde vikten av ett samlat grönt återhämtningsprogram post-corona. Kan vi få se ett sådant, med stora investeringar i hållbara transporter, förnybar energi, hållbar mat samt mer pengar till vård och äldreomsorg, som några bärande delar, till hösten? Isabella Lövin var positiv till detta. Vi får helt enkelt se till att det blir av. Du kan se även den debatten på länken ovan.

 

Dags för en grön omstart

Jag skriver i ETC om vikten av en grön omstart efter corona. Läs den där eller nedan.

Dags för en grön omstart
ETC, 2020-05-25
Coronakrisen slår hårt mot hela samhället. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att lindra konsekvenserna av detta. Men samtidigt som den här krisen pågår har vi under lång tid befunnit oss i en klimatkris. Minskar vi inte snabbt våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboelig.

Jag välkomnar att miljö- och klimatminister Isabella Lövin säger att ”satsa hundratals miljarder på att bygga ekonomin igen och inte samtidigt lösa klimatkrisen, det vore att kasta skattebetalarnas pengar rakt i sjön.” (Dagens ETC 18/5) Jag instämmer fullt ut. Och precis som Klimatpolitiska rådet var inne på behöver coronaomställningspaketen vara utformade så att de bidrar till att våra klimatmål nås. Det framgår av samma intervju med Lövin att regeringen hittills inte ställt klimatkrav på de stödpaket man gått ut med.

Regeringen har hittills beslutat om cirka 200 miljarder kronor i ökade utgifter med anledning av coronakrisen. Därtill har Riksbanken ställt ut krediter på 500 miljarder kronor. Till stor del är det viktiga satsningar som gjorts för att trygga offentlig verksamhet, företag och jobb. Med tanke på regeringens höga profil i klimatfrågan är det förvånande att regeringen inte väljer att koppla coronapaketen till en hållbar omställning.

Ett av regeringens första ekonomiska stödpaket var utlovandet av fem miljarder kronor till flygsektorn, varav 1,5 miljarder till SAS. För att ta emot detta stöd ställdes inga krav på motprestationer i form av minskade utsläpp. I Frankrike har regeringen utlovat motsvarande 70 miljarder kronor i stöd till Air France. Där har regeringen ställt krav på minskade utsläpp samt att flygbolaget inte får trafikera kortare flygsträckor där det i stället går att ta tåget.

Jag kan ha viss förståelse för att regeringen i vissa brand­kårsinsatser inte hinner med att utforma de mest optimala mottagarkriterierna. Men nu är vi långt inne i coronakrisen. Regeringen travar tilläggsbudget på tilläggsbudget. Klimatpolitiska rådet, Naturskyddsföreningen, oppositionspartier, debattörer – ja, vi är rätt många som spelat in konkreta förslag på hur regeringens coronastödpaket kan bidra till en hållbar omställning.

Fem förslag på vad regeringen kan och borde göra:

• Krav på flygindustrin. För att få del av stödpengarna ska flyg inte längre trafikera sträckor där det finns snabba och fungerande tågförbindelser. Konkreta minskningsåtaganden en självklarhet.

• Stödpaket järnvägssektorn. Investera i nya banor och tidigarelägg järnvägsunderhåll (de 720 miljonerna är välkomna, men mer behövs). Vi behöver både höghastighetsbanor och fler dubbelspår, mötesplatser, industrispår med mer.

• Kickstarta näringslivets färdplaner. Näringslivet har hittills presenterat 21 färdplaner mot fossilfrihet. Jag tycker att många är otillräckliga, men här finns ändå en checklista för viktiga delar i klimatomställningen. Regeringen kan här se till att dessa sätts i verket på riktigt genom att villkora stöd mot utsläppsminskningar.

• Hållbar livsmedelsproduktion. Är det något vi lärt oss av den här krisen är det att vi behöver kunna producera mer livsnödvändiga varor lokalt. Mat är en sådan vara. Ge stöd till de bönder som vill producera hållbara växtbaserade livsmedel. Ge stöd till offentlig sektor att upphandla hållbar mat och inled satsningar för regionala center för beredskapslivsmedel.

• Grön investeringsbank. Det är uppenbart att de privata affärsbankerna är ointresserade av att kanalisera ut omställningsmedel. Detta trots 500 miljarder i nollränta från riksbanken. Inrätta en grön investeringsbank med 100 miljarder i eget kapital. Banken ska kanalisera ut pengar till hållbara investeringar i förnybar energi, transporter, energieffektivisering och hållbara livsmedel, som några exempel. Klimatbanken kan spela en helt avgörande roll när svensk ekonomi kommer att återstartas.

I grunden är det bra att stora resurser nu mobiliseras. Det är ett brott med decennier av åtstramningar och visar att vi gemensamt kan investera i en bättre framtid. Men investeringarna måste bidra till omställningen mot en hållbar ekonomi och fossilfri framtid. Annars riskerar vi pengar i sjön.

Det är hög tid att gå från kris till en grön omstart.

Jens Holm (V), klimatpolitisk talesperson, riksdagsledamot

Grön återstart

Idag säger miljö- och klimatminister Isabella Lövin i ETC att ”satsa hundratals miljarder på att bygga ekonomin igen och inte samtidigt lösa klimatkrisen, det vore att kasta skattebetalarnas pengar rakt i sjön.” Jag instämmer fullt ut. Och precis som Klimatpolitiska rådet var inne på förra veckan behöver coronaomställningspaketen vara utformade så att de bidrar till att våra klimatmål nås. I dagsläget är det inte så. Jag har därför skickat in interpellationen Grön återstart till miljö- och klimatministern. Debatt i riksdagens kammare inom kort. Läs här eller nedan: Grön återstart JH 2020-05-18

Här finns interpellationen på riksdagen.se

Grön återstart
Interpellation 2020-05-18, av Jens Holm till Isabella Lövin
Coronakrisen slår hårt mot hela samhället. Det är därför viktigt att vi gör vad vi kan för att lindra konsekvenserna av detta. Men samtidigt som den här krisen pågår har vi under lång tid befunnit oss i en klimatkris. Minskar vi inte snabbt våra utsläpp kan stora delar av världen bli obeboeliga.

Hur kan de enorma resurser som samhället i dag mobiliserar användas för att underlätta omställningen mot en hållbar ekonomi och fossilfri framtid? Den frågan tar det klimatpolitiska rådet upp i Dagens Nyheter 13/5 och uppmanar regeringen att återhämtningspolitiken post-corona blir förenlig med Sveriges klimatmål.
Regeringen har hittills beslutat om cirka 200 miljarder kronor i ökade utgifter med anledning av coronakrisen. Därtill har Riksbanken ställt ut krediter på 500 miljarder kronor. Till stor del är det viktiga satsningar som gjorts för att trygga offentlig verksamhet, företag och jobb. Men hittills har regeringen inte ställt några krav på att insatserna ska bidra till minskade utsläpp. Det är märkligt med tanke på regeringens höga profil i klimatfrågan.

En kris är också en möjlighet. För närvarande vilar en stor del av möjligheten i att utforma olika stödpaket på ett sätt så att de samtidigt värnar viktig verksamhet och bidrar till en snabbare omställning av samhället. Det klimatpolitiska rådet inrättades i och med det klimatpolitiska ramverket som trädde i kraft 1 januari 2018. Syftet är att alla politikområden ska verka för att våra klimatmål nås. I det klimatpolitiska ramverket finns bl.a. målet om nettonollutsläpp i Sverige senast år 2045 och att transportsektorns utsläpp ska minskas med minst 70 procent till 2030. Det klimatpolitiska rådet kommer nu att granska regeringens politik så att post-coronaåtgärderna blir förenliga med dessa målsättningar. Det är mycket välkommet.

Med tanke på att miljö- och klimatminister Isabella Lövin (MP) vid ett flertal tillfällen torgfört att hon vill ställa klimatkrav på coronastödpaketen (bl.a. i Sveriges Radio 8/5) är det hög tid att regeringen beskriver vilka konkreta åtgärder som man kommer att vidta för att beslutade och kommande stödpaket kommer verka för att våra klimatmål nås.
Klimatkrisen väntar inte. Agerar vi inte nu för minskade utsläpp lämnar vi över en sargad värld till våra barn och barnbarn.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Isabella Lövin:
Vilka konkreta åtgärder kommer ministern att vidta för att coronastödinsatserna ska bidra till att Sveriges klimatmål uppnås?

Jens Holm (V)