Hållbar skogspolitik

Ikväll har vi debatterat betänkandet MJU13, Skogspolitik. Nedan mitt anförande. Hela debatten kan ses här.

Skogspolitik, MJU13, 2017-04-27
Den största delen av Sveriges yta är täckt av skog. Det möjliggör för de vilda djuren att leva fritt i naturen. Det öppnar för spännande upplevelser för oss människor; att jogga, plocka svamp eller gå ut med hunden i skogen. Skogen är en av de få platser i vårt samhälle där vi skyddas från vardagens stress och puls. Skogen skapar också fantastiska möjligheter för s k ekoturism; att människor från andra länder kan njuta av den svenska vildmarken. Men det är också från skogen vi får vår träråvara, som kan användas till i stort sett allting från plankor till hus, textilier, till kartong och papper och restprodukterna kan bli biobränsle för att driva våra fordon. Skogen ska räcka till mycket. Och här är det viktigt att hitta rätt balans.

Jag är mycket oroad över tillståndet i våra svenska skogar. Vi oroar oss över skövling av s k tropisk skog i fjärran länder, men hus ser det ut här på hemmaplan? Skogen växer visserligen så det knakar, men är det skogar eller timmeråkrar? Det är en relevant fråga att ställa sig. Vi säger ju i ett av våra 16 miljömål att vi ska ha levande skogar i Sverige. Med det brukar vi mena skogar med stor variation och biologisk mångfald. I merparten av våra skogar ser det inte ut så. Miljömålet levande skogar är ett av de 14 miljömål som nu ej kommer att uppnås med nu fattade beslut och styrmedel.

Här finns det mycket att göra. Några av vänsterpartiets förslag som finns med i det här betänkandet:
• Fortsätt att skydda mer skog, men se till att det blir med ekologiskt representativa miljöer. Det är inte bara storleken som räknas, utan också innehållet. Och högre krav på de frivilliga avsättningarna måste kunna ställas.
• Större mångfald i skogsbruket. Nationellt stöd för hyggesfritt skogsbruk, att ett kalhyggesfritt skogsbruk ska ingå i målet om levande skogar. Det kan också vara större mångfald i så måtto att mer än barrträd ska tillåtas växa och att mer av lövskog ska stimuleras.
• Hela skogsvårdslagstiftningen måste ses över. Det bästa vore om skogsvårdslagen kunde ingå i miljöbalken. Tanken om Frihet under ansvar måste överges. I vilka andra viktiga politikområden säger vi att aktörerna har friheten att bestämma själva? Sanktionsmöjligheter måste införas för brott mot hänsynsreglerna i skogsvårdslagen. Det ska löna sig att göra rätt, men också få konsekvenser om man gör fel.
• Miljöhänsyn och allmän hänsyn måste väga tyngre. Idag ska produktion och miljö väga lika tungt, men vi alla vet att det inte funkar så. Bara för att ta ett exempel. Innan en slutavverkning har Skogsstyrelsen möjlighet att ställa krav. En avverkningsanmälan ska göras till myndigheten. Har den inte ställt några krav inom sex veckor kan avverkning utföras. Hur ofta ställer då Skogsstyrelsen sociala eller miljömässiga krav inför en avverkning? I journalisten Marcej Zarembas uppmärksammade artikelserie i Dagens Nyhets, 2012 konstaterade han att av 67 000 avverkningsanmälningar var det endast 8 där Skogsstyrelsen ställde krav på hänsyn till människa eller landskap. Endast 8 av 67 000. Det kan inte vara rimligt.
• Avverkning av skog med höga naturvärden måste stoppas. Här är arbetet med s k nyckelbiotoper, alltså områden med höga naturvärden, hel avgörande. Här välkomnar vi att Skogsstyrelsen just meddelat att man ska återuppta arbetet med att inventera nyckelbiotoper, men ställer oss frågande till varför man sedan inte ska registrera det man har hittat. Har måste regeringen agera.
• Stärk samrådsförfarandet vid slutavverkning av skog. Det ska inte kunna vara så att när du kommer hem från semestern så är skogen där du gått ut med hunden och plockat blåbär under årtionden helt plötsligt förvandlad till en stubbåker. Berörda ska alltid kunna säga sitt om en planerad avverkning. Därför behöver samrådsförfarandet i miljöbalken stärkas. Jag yrkar härmed på reservation 7 som handlar om just detta.
• S k produktionshöjande åtgärder som främmande trädslag, stubbrytning, gödsling, dikning måste regleras tydligare i miljöbalken. Det är inte OK att så stora ingrepp idag är så otydligt reglerade.

I grunden handlar det om hur man ser på skogen och ägandet. Man kan, som de borgerliga + SD, tycka att ägande ger rätt. Och därmed en rätt till stor frihet att bestämma själv över skogen, oavsett hur det påverkar andra. Men man kan också resonera, som vi i Vänsterpartiet gör, att skogen är en kollektiv nyttighet, något som vi alla ska ha rätt till. Är det skogsbolagens vinstintresse som ska styra eller allmänhetens rätt till marken som ska väga tyngst? I det här fallet säger vi att allmänhetens röst måste väga mycket tyngre än idag. Då blir det fullt logiskt att kritisera dogmen om ”frihet under ansvar”, att kräva större insyn i skogsbruket, att mer skonsamma och varierade skogsbruksmetoder, att skydda mer skogsmark och verka för större biologisk mångfald och ökad social hänsyn, kort och gott ett hållbarare skogsbruk.

Jens Holm (V)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s