FNs sekretariat för klimatkonventionen UNFCCC har analyserat de klimatbidrag (s k INDC, Intended Nationally Determined Contribution) som kommit in inför klimattoppmötet i Paris om några veckor. Slutsatsen är både skrämmande och lite hoppfull. Om vi börjar med det sistnämnda; det är hoppfullt att så många länder (nu drygt 150 länder) har lämnat in sina bidrag inför Paris. Och det är också positivt att bidragen – om de uppfylls – verkligen kommer att minska utsläppen jämfört med den utsläppskurva som världen är inne på (UNFCCC tror på utsläppsminskningar med nio procent till 2030). Det skrämmande är dock att dessa bidrag inte räcker på lång väg. Med dessa förslag – återigen, om de uppnås – kommer jordens temperatur höjas med 2,7 grader under det här århundradet, konstaterar Christiana Figueres, UNFCCCs generalsekreterare. En sådan hög temperaturhöjning skulle leda till en okontrollerbar och direkt farlig utveckling. Världssamfundet har som bekant slagit fast att 2 grader C är den högsta – med betoning på högsta – acceptabla temperaturökningen.
Mer måste alltså göras för att vi ska hålla oss inom säkra gränser. Vi i Vänsterpartiet tycker att tvågradersmålet inte heller är ett säkert mål (och det målet är ju inget som heller delas av vetenskapen), varför vi vill att Sverige och världssamfundet borde ta sikte på max 1,5 graders temperaturhöjning.
Men det som presenterats är än så länge bidrag inför Paris. Än så länge finns möjligheter att skärpa världens klimatbidrag. Här kan och borde Sverige spela en avgörande roll. Till att börja med; vilket är Sveriges klimatbidrag, INDC Intended Nationally Determined Contribution, inför Paris? Jo, det är exakt samma bidrag som det EU har lämnat in. Knappt fem A4-sidor med förhandlingsformalia och det enda konkreta målet att EU ska minska sina utsläpp med minst 40 procent till 2030. Ingenting om klimatanpassning, om finansiering, tekniköverföring eller hur utvecklingsländerna ska ersättas för de skador och förluster (loss and damage) som de idag drabbas av p g a klimatförändringen. Här kan vän av ordning tycka att parterna endast ska lämna förslag om utsläppsminskningar. Men det är en omstridd fråga, och om man läser INDCerna från många utvecklingsländer tar de upp just många andra frågor utöver minskningsambitioner.
Många andra länder har därför mycket utförligare klimatbidrag än det EU och andra i-länder har presenterat. Medan EUs bidrag är på knappt fem sidor omfattar Bangladesh 15, Kina 20, Indien 38, Bolivia 18 och Costa Rica 19 för att ta några exempel. De tar exempelvis upp frågor som tekniköverföring, klimatfinansiering och loss and damage. Indien och Bolivia är de länder som jag hittills sett tagit upp frågan om en patentreform för att underlätta tekniköverföringen, något jag skrivit om tidigare. Indien skriver på s 32: ”It is in this context that India has advocated global collaboration in Research & Development (R&D), particularly in clean technologies and enabling their transfer, free of Intellectual Property Rights (IPR) costs, to developing countries. IPR costs can also be borne from the GCF through a separate window.” Bolivia skriver så här om patent (sid 6): ”Elimination of patents on technologies and recognition of the human right to science and technology of life.”
Därmed inte sagt att allt som utvecklingsländerna framför är bra. Det är uppenbart att mycket att de klimatbidrag de framför är avhängigt stöd från de industrialiserade staterna. Det är å andra sidan helt i linje med klimatkonventionen, grunddokumentet för de internationella klimatförhandlingarna.
Jag har tidigare krävt att Sverige borde presentera en INDC som kompletterar och går utöver det som EU spelat in. I det här läget då vi ser att världens klimatbidrag inte räcker till borde det kravet vara mer aktuellt än någonsin. Vad säger klimat- och miljöminister Åsa Romson? Än så länge har jag inte hört något.
Denna och många andra frågor lär komma upp på vårt klimatseminarium i riksdagen nu på onsdag, Klimatpolitiken inför Paris.