Förändringsarbetet är en bluf f

Läs gärna mitt och Jonas Paulsons debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet.

Sydsvenska Dagbladet 2011-01-12
Förändringsarbetet är en bluf f

Det ser ut som att EU-budgeten kommer att användas till miljöförstöring och resursslöseri fram till år 2020, om inte längre. Det omtalade förändringsarbetet inom unionen äger inte rum, skriver Jonas Paulsson (MP), kommunpolitiker i Täby och initiativtagare till Köttfri måndag, och riksdagsledamoten Jens Holm (V).

Debatten om EU:s kommande jordbruksbudget mellan 2014 och 2020 hårdnar. Internationellt,  men också inom den borgliga regeringskoalitionen, höjs motstridiga röster.
EU-minister Birgitta Ohlsson (FP) riktade i oktober förra året skarp kritik mot Europeiska kommissionens rapport om översynen av EU:s långtidsbudget. Ohlsson var med rätta ”oerhört besviken” över att Europeiska kommissionen inte verkar för radikala reformer eller neddragningar inom jordbrukspolitiken.

Den 29 november sprack den borgliga regeringens skenbara enighet i frågan, när de båda centerpartistiska riksdagsledamöterna Roger Tiefensee och Fredrick Federley i en debattartikel i Svenska Dagbladet kritiserade Birgitta Ohlsson. De båda skribenterna menade att Sverige ställer sig utanför förändringsarbetet genom att driva krav på alltför stora förändringar av jordbruksbudgeten.
Men det intressanta var som vanligt inte vad som stod att läsa i klartext, utan det som stod att läsa mellan raderna.

Inför EU-valet 2009 rådde en skenbar konsensus mellan de politiska partierna om att Sverige måste ställa krav på att jordbruksbudgeten förändras. Tiefensee och Federley röjde Centerpartiets dolda agenda: att i stor utsträckning bevara jordbruksbudgeten oförändrad.

När landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) senare uttalade sig om förändringsarbetet rörde hans krav i första hand stöd till sådant som inte är jordbruksrelaterat, exempelvis stödet till golfbanor. I andra sammanhang agerar landsbygdsministern som LRF:s handgångne man, som när han kallar jord- och skogsbruket för ”de gröna näringarna”.
I själva verket är jord- och skogsbruket bland det mest miljöskadliga som finns. Enligt FAO-rapporten Livestock’s Long Shadow står djurhållningen för 18 procent av världens samlade utsläpp av växthusgaser. Och enligt FN:s panel för hållbar utveckling, Unep, krävs ett globalt skifte mot vegandiet för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna.

Frågan om ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen avgjordes i en folkomröstning 1994. Den kritik mot EU som framförts har sedan dess avfärdats med att det är bättre att vara med i unionen och förändra den inifrån.

Kritiken kvarstår.
Dessvärre ser det ut som att vi kommer att få stå ut med all den miljöförstöring och allt det resursslöseri som EU-budgeten används till fram till år 2020. Minst. Mot den bakgrunden kan man inte låta bli att fråga sig hur många decennier Sveriges invånare skall tvingas att vara pragmatiska. Hur länge skall de acceptera argumentet att det sedan 1994 omtalade förändringsarbetet bäst utförs genom ett medlemskap i unionen, när det i realiteten inte finns något förändringsarbete?
Är närmare tre decennier, som det kommer att röra sig om år 2020,  verkligen rimligt? Är fyra, fem eller sex decennier rimligt?

Sexton års väntan har enligt vår uppfattning varit outhärdlig.
Framtiden för nuvarande och kommande generationer förstörs genom att tusentals miljarder europeiska skattekronor subventionerar verksamheter som radikalt måste förändras. Måttet borde vara rågat.

JONAS PAULSSON
JENS HOLM