Köttkonsumtionen minskar – äntligen

Äntligen ser vi en tydlig trend på att köttkonsumtionen minskar i Sverige. Både för 2017 och i år har konsumtionen av kött gått ned. Enligt Jordbruksverket är detta den största minskningen av köttkonsumtion på 30 år. 2017 minskade köttkonsumtionen med 2,6 procent och under 2018 års första nio månader har konsumtionen gått ned med 2,8 procent, alltså ännu mer än fjolårets nedgång. Enligt Jordbruksverket är minskningstrenden ett uttryck för den diskussion som förts i Sverige om köttkonsumtionens påverkan på klimatet och djuren. Statistiken visar också att importen av kött till Sverige har minskat och den svenska produktionen har istället ökat något.

– Trender, klimathänsyn, hälsofokus och djuretik är faktorer som brukar lyftas fram i analyser av konsumtionsutvecklingen idag, säger Åsa Lannhard Öberg, jordbrukspolitisk utredare.

Det är fantastiskt att köttkonsumtionen går ned. Statistiken visar att det faktiskt går att ändra människors beteenden. Men vi behöver göra mycket mer än vad som gjorts hittills. Det finns ett politiskt ansvar för att vi ska konsumera hållbart, och då borde minskad köttkonsumtion vara en självklarhet. Vi i Vänsterpartiet har som enda riksdagsparti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion och med ett mätbart mål om mindre kött (minus 25% till 2025). Vi vill ha en handlingsplan för mindre kött och mer vego, vegonorm på våra skolor, mer pengar till växtbaserad och hållbar mat, avskaffande av EUs animaliesubventioner. Det är några exempel på hur vi vill understödja utvecklingen mot mer växtbaserat och mindre animalier.

Läs gärna vår motion Minskad köttkonsumtion.

Läs mer om Livsmedelsverkets nya kostråd kostråd för skolor som innebär ökat fokus på vegetarisk mat.

Läs mer om växtbaserad mat i den utredning som riksdagens utredningstjänst gjort för min räkning.

Mer vego med Livsmedelsverket

Äntligen uppdaterar Livsmedelsverkets sina kostråd för skolor. Minskad köttkonsumtion är en av de bärande delarna i förslaget. Skolorna uppmanas t ex att ha minst en vegetarisk rätt varje dag , salladsbufféer samt att vego inte längre ska ses som specialkost. Jag hade gärna sett att Livsmedelsverket också hade uppmanat till mätbara mål för vego eller mätbara mål för minskade växthusgasutsläpp från skolmaten samt införandet av s k vegonorm (där det vegetariska är normen och kött finns som alternativ). Det skulle vara att ta den hållbara maten ett par snäpp högre. Å andra sidan finns det inget som hindrar enstaka skolor/kommuner att göra det.

Varje år lägger våra skolor ungefär 6 miljarder kr på uppköp av skolmat. En stor summa som kan göra mycket positiv nytta för vår miljö, folkhälsan och djuren. Nu får våra lokalpolitiker och skolledare ännu ett verktyg för att verka för hållbarare mat. Hoppas att så sker.

Alger- framtidens mat

seaweed_tjärnö_jens
På Tjärnölaboratoriet (söder om Strömstad) bedrivs forskning med mycket positiva resultat kring storskalig odling av alger. Alger är som livsmedel klimatsmart, minskar övergödningen och är överlag ett mycket utmärkt livsmedel. Med mer alger kan vi minska köttkonsumtionen och rädda planeten. Nu finns också de första vegetariska biffarna i handeln med alger som ingrediens.

vegme_seaweed.jpg
Igår provåt jag VegMes Seaweedburgare som består av alger från Västkusten (där jag var) och soja. Mycket gott och bra konstistens även om det finns potential i att hitta en ännu bättre kryddning.

Algodlingen i Tjärnö visar på potentialen i svenskproducerad hållbar mat. Det är precis det vi i Vänsterpartiet vill att Livsmedelsstrategin ska användas till. Läs gärna mer här.

Möjligheter med mer vego

Jag har i dagarna fått en intressant rapport från Riksdagens utredningstjänst (Rut). Den går att ladda ned här: Växtbaserat_RUT_1861

Mitt uppdrag till Rut var att titta på vad som skulle hända om vi ersatte betydande mängder av vårt dagliga proteinintag med vegetabilier istället för kött. Hur ser potentialen ut i ökad produktion av växtbaserade livsmedel ut i Sverige? Läs gärna rapporten själv, annars kommer här några nedslag.

  • Vi överkonsumerar idag proteiner i Sverige och lite mer än hälften kommer från kött, mejerivaror, ägg och fisk. Vi skulle med andra ord må bra av att helt enkelt dra ned på vår proteinkonsumtion.
  • Endast 30 procent av den spannmål som odlas i Sverige idag går till humankonsumtion, den största delen blir alltså djurfoder. Andelen spannmål som går till djurfoder har ständigt ökat.
  • Produktionen av svenska baljväxter ökar i Sverige. Det rör särskilt bruna, svarta och vita bönor, kidneybönor, borlottibönor och gråärtor. En stor del av produktionen sker i Kalmartrakten och Öland.
  • Konsumtionen av vegetarisk mat i så gott som alla kategorier har ökat kraftigt i Sverige. Och prognosen är att ökningen kommer att hålla i sig. Jag citerar:
    ”Enligt Lantmännen är den vegetariska trenden fortsatt stark och enligt kon-sultfirman Food & Friends undersökning ökade andelen konsumenter som äter vegetariskt minst en gång i veckan från 41 procent 2016 till 44 procent 2017 . Lantmännen hänvisar även till WWF:s ”Klimatbarometer” som visar att 38 procent av de svarande tänkte minska sin köttkonsumtion under 2017 . Lantmännen hänvisar även till Svensk Dagligvaruhandel som konstaterar att det säljs 51 procent mer frysta vegetariska produkter 2016 än 2010. Färska vegetariska alternativ som vegetarisk korv och vegetarisk smörgåsmat har under samma tid ökat med över tvåtusen procent de senaste fem åren. Enligt samma källa har försäljningen av torkade ärtor och bönor i sin tur ökat med 34 procent och de konserverade varianterna med 27 procent. Försäljningen av alternativa mjölkprodukter, som soja, havre- och mandelmjölk har ökat med 59 procent sedan början av 2014.”
  • I framtiden bedöms särskilt matlupin, gråärter och åkerböna ha stor potential som svenska baljväxter som kan fungera bra som ersättning till kött.
  • Vi exporterar tre gånger mer spannmål än vi importerar och vår export har ökat de senaste åren (det var en nyhet för mig).
  • Rapporten tar också avstamp i den intressanta rapporten Future of Nordic Diets (2017) från Nordiska ministerrådet som tittat på möjligheterna att föda den förväntade befolkningen år 2030 i de nordiska länderna med en egen produktion av livsmedel. Hänsyn togs till miljömål och näringsrekommendationer. Rapporten konstaterar att vi har möjlighet att brödföda våra egna befolkningar. I rapporten finns två olika scenarier, båda bygger på en kraftig respektive betydande minskad köttkonsumtion samt i runda slängar fördubblad konsumtion av vegetabilier. Så här skriver Rut: ”Enligt författarna är det alltså fullt möjligt att ställa om jordbruksproduktionen i de nordiska länderna så att Norden åtminstone gemensamt skulle klara FN:s klimatmål.”
  • De båda scenarierna ovan medför en klimatpåverkan på 0,7 respektive 0,4 ton CO2ekvivalenter (idag ligger vi på ungefär 2 ton) beroende på hur mycket animalier som konsumeras; ju mindre desto lägre utsläpp. Det visar på vilken stor potential för utsläppsminskningar det finns genom förändrade kostvanor.
  • Ovan refererade rapport konstaterar också intressant att hela södra och mellersta Sverige är möjliga områden för odling av baljväxter och s k oljegrödor, däremot inte norra Sverige.
  • De ekonomiska konsekvenserna av en dylik omställning, d v s mot betydligt mycket mer vego och inhemskt producerat och mindre kött är svårbedömd. Här fordras fortsatta studier.

Summa summarum; intressant rapport som kan ligga till grund för vår politik kring mindre kött och mer vego.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker

Dags att skippa julskinkan? Mycket bra ide. Att kräva minskad köttkonsumtion av dina politiker kanske en ännu bättre. Jag skriver idag om det i Vlt.

Kräv minskad köttkonsumtion av dina politiker
Västmanlands läns tidning, 2017-12-22
Inför jul slaktas varje år 350 000 grisar för att bli julskinka i Sverige. Det innebär en intensiv uppfödning under torftiga förhållanden, långa transporter och slakt på löpande band. Jag välkomnar den debatt om djuruppfödning som nu är i full gång, bland annat som en följd av TV-programmet ”Köttets lustar” med Henrik Schyffert. Det är också glädjande att vegetarisk mat ökar snabbt i våra butiker och att allt fler svenskar säger sig vilja äta vegetariskt.

Det är jättebra att enskilda individer tar ansvar och fattar etiska beslut kring sin kosthållning. Men i debatten saknar jag det politiska ansvarsutkrävandet. Djuruppfödning är som vilken industri som helst och påverkar inte bara djuren negativt, utan har också en stor miljö- och klimatpåverkan. Det finns mängder med forskningsrapporter som pekar på animaliekonsumtionens negativa miljöpåverkan. Livestock´s Long Shadow från FAO pekade redan för tio år sedan på att animalieindustrin står för lika stor klimatpåverkan som världens samlade transporter. Även sambandet mellan svensk animaliekonsumtion och dess miljöpåverkan är väl belagd. Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet har pekat på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att köttkonsumtionen borde minskas. Myndigheter som Naturvårdsverket och Jordbruksverket har pekat på att den svenska konsumtionen av animalier är ohållbar ur ett miljö- och klimatperspektiv och att åtgärder borde vidtas för att minska konsumtionen, men än så länge har inga politiska mål och styrmedel antagits.

Den svenska animaliekonsumtionen står för utsläpp som är nästan lika stora som Sveriges personbilar. För bilarna finns det målsättningar och åtgärder på plats för att utsläppen ska minska, men inte för det vi äter. Varför? När jag har lyft den frågan med både tidigare borgerliga ministrar och den nuvarande SMP-regeringen har jag fått svaret att det är inget som vi politiker ska lägga oss i. Varför inte? Ska inte alla samhällssektorer ta miljöansvar?

Vi i Vänsterpartiet har som enda parti lagt fram konkreta förslag till riksdagen om minskad köttkonsumtion, för miljöns och djurens skull. På samma sätt som vi politiker kan komma överens minskade utsläpp från transportsektorn borde vi också ta politiskt ansvar för hur mycket kött som konsumeras. I Sverige äter vi nästan 90 kilo kött per person och år, långt över vad som är hållbart.

Nu inför jul är det en god idé att skippa julskinkan och istället äta rödbetssallad, grönkålssoppa, cashewnötslängd, vegokorvar och andra goda vegetariska alternativ. Men jag vädjar inte bara om att du ska skippa julskinkan, utan också att du ska kräva av dina politiker att de ska vidta åtgärder för minskad köttkonsumtion. Det finns ett politiskt ansvar för animalieproduktionens miljöpåverkan och djurhänsyn. Det är hög tid att det ansvaret nu tas politiskt.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson

Omfattande kostnader för storskalig djuruppfödning

Vi nås då och då av larmen: fågelinfluensa, galna kosjukan, mul- och klövsjuka, mjältbrand, salmonella, EHEC. Det handlar om omfattande epidemier som sprids inom intensiv djuruppfödning. Ibland sprider sig smittorna vidare till oss människor och brukar kallas zoonoser (smittor från djur till människa). Det finns mycket som talar för att det just är den intensiva djuruppfödningen som får smittor att spridas så fort och därmed kunna få så omfattande samhällskonsekvenser. Trots att den intensiva djuruppfödningen sköts av, ofta, vinstdrivande bolag rullas kostnaderna över på samhället. Hur mycket kostar smittor från djur till människor? Jag bad Riksdagens utredningstjänst söka svar på frågan. Resultatet är intressant och du kan läsa det här: Zoonoser_RUT 2017_1261_2017-10-16

Några nedslag från rapporten:
En utredning, Smittskyddsutredningen (2010:106) föreslog att djurägarna skulle få ta ett större ekonomiskt ansvar för sjukdomar relaterade till djur, men förslaget avslogs.

Staten lägger hundratals miljoner kronor per år på att förebygga och åtgärda smittsamma sjukdomar från animalieindustrin, bl a 154 miljoner kr via Jordbruksverket och 138 miljoner kronor via Statens veterinärmedicinska anstalt. Livsmedelsverket spenderar årligen 138 miljoner kr på köttbesiktning, men den summan finansieras av branschen.

Under tioårsperioden 1999-2008 var samhällskostnaden för salmonella 528 miljoner kronor. Den årliga direkta och indirekta kostnaden ligger nu på 80 miljoner kronor, lågt räknat. Salmonella sprids ofta till människa från kycklingkött.

Från fjäderfä sprids också campylobakter, de direkta och indirekta kostnaderna för campylobakterieinfektioner (som ger oss en synnerligen otrevlig form av magsjuka) beräknas till 328 miljoner kronor årligen.

Skulle vi kunna minska dessa kostnader och bättra på folkhälsan? Ja, genom mer växtbaserad kost.

Ha en fin internationell vegandag, idag 1 november!

 

Mer vego – mindre kött

Jag och Sofia Arkelsten (M) skriver i ETC idag. Läs där eller nedan.

Mer vego – mindre kött
ETC, 2017-06-12
Många vill äta bättre för sin egen hälsa men också för att rädda världen. Den samlade bilden i flera opinionsundersökningar är att svenska folket vill äta mer vegetarisk mat. I handeln ökar den vegetariska maten snabbast. Under 2015 ökade vegetarisk färdigmat med drygt 70 procent. Under första halvan av 2016 ökade försäljningen av den vegetariska maten med 40-50 procent hos några av våra största livsmedelskedjor.

Samtidigt har köttkonsumtionen internationellt och i Sverige ökat kraftigt de senaste decennierna. Totalkonsumtionen är nu 87 kilo per svensk, där kycklingkött har ökat snabbast. De negativa miljö- och klimatkonsekvenserna av ökad köttkonsumtion blir allt tydligare. Boskapsuppfödningen är ett av de främsta skälen till avskogningen i världen, intensiv djuruppfödning slukar enorma mängder vatten och spannmål och animalieproduktionen står för ungefär 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser. Till det kommer transporter, förpackningar och matsvinn. Här i Sverige är klimatavtrycket lika stort från animaliekonsumtionen som för våra 4,5 miljoner bilar. Till det kommer folkhälsoaspekten och hur illa djur behandlas i s k djurfabriker och transporter. Dagens köttkonsumtion är inte hållbar.

Utvecklingen i Sverige är tudelad. Människors omsorg om klimat, hälsa och djur är en viktig faktor i proteinskiftet och det finns helt klart en positiv vegetarisk trend att ta tillvara. Med den bakgrunden arrangerade vi rundabordssamtalet ”Mer växtbaserad mat – hur når vi dit?” i riksdagen häromveckan. Det var inspirerande att höra om de baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Nu återupptäcks grödor som var självklara i Sverige för ett sekel sedan. Företagen Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) vittnade om försäljningsrekord och bygger ut och nyanställer i Sverige. Det kan vara värt att komma ihåg när andra livsmedelsproducenter lägger ned eller flyttar utomlands. Forskning och teknikutveckling diskuterades, liksom möjligheterna för svensk export.

Förutsättningarna för modern svensk växtbaserad matproduktion är goda. Skiftet som sker är mer än en trend. Människor vill ta ansvar och minska sin köttkonsumtion. Företag är redo att producera mer och bättre växtbaserade livsmedel. Samtidigt går inte politiken helt i takt med tiden. I EU subventioneras uppfödning och slakt av djur med miljardbelopp. Svenska djurskyddslagen är försenad. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht reser istället som en skottspole till jättemarknaden Kina inte för att samarbeta kring klimatsmart mat, utan för att få kineserna att köpa svenskt kött. Det finns tyvärr exempel på hur lokalpolitiker och personal på skolor motarbetas när de tar initiativ till mer vegetarisk mat. Det skapas motsättningar och friktion i en fråga där vi borde kunna vara öppna för bättre lösningar med mer valfrihet och mindre slentriankött.

Mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, hälsan, djuren och för att föda världens folk. På samma sätt som vi är överens om att utsläppen av växthusgaser måste minska och att rökning och alkoholkonsumtion i för stora mängder är ohälsosamt borde vi kunna vara överens om att främja och ge bättre förutsättningar för mer växtbaserad mat.

Vi gör vad vi kan för att få till stånd en bred politisk samsyn om mer vego. Exakt hur vi ska nå målet kommer vi säkert inte alltid att vara överens om, men sådana är politikens villkor.

Jens Holm (V), Sofia Arkelsten (M), riksdagsledamöter

Samtal för mer vego

rundabord1Arrangerade med Sofia Arkelsten (M) igår rundabordssamtalet Mer växtbaserad mat – hur når vi dit? Riktigt inspirerande att höra om alla baljväxter, linser, ärter, bönor, som Nordisk råvara nu förädlar med stor framgång. Det finns mängder med grödor som var självklara näringsintag i Sverige för ett sekel sedan. Nu återupptäcks de och blir klimatsmart mat på våra tallrikar.

Om Oatly, Food for progress (Oumph) och Orkla (Anamma) som slår försäljningsrekord, bygger ut och nyanställer i Sverige. Om spaningen om att det kommer att komma ännu mer vegoprodukter på marknaden, inte minst i ett nytt premiumsegment (finmat helt enkelt).

Och Djurens Rätt, Naturskyddsföreningen, WWF och Vegonorm som opinionsbildar framgångsrikt kring mer vego.

rundabord2
Att äta mer växtbaserad kost och mindre kött har så många fördelar, för klimatet, miljön, folkhälsan, djuren och för att föda världens folk. Tänk om vi kunde få en bred politisk enighet kring just det; mer vego och mindre kött. Regeringen har lagt fram en livsmedelsstrategi, där har vi i Vänsterpartiet fått in en del viktiga skrivningar om vegetarisk och hållbar mat. Det finns en del att bygga på. Det känns som att efter igår har vi tagit ett steg närmare det.

Vad hände med havren?

Under sin tid som landsbygdsminister skrev Eskil Erlandsson under ett samarbetsavtal (MoU) med sin kinesiske motsvarighet sommaren 2012. I det står bland annat att man ska samarbeta kring miljöfrågor (punkt 5) och att främja produktion, marknadsföring och handel med havre och havreprodukter. Jag har ännu inte, trots livsmedelsstrategi, exportsatsningar mot Kina och Sven- Erik Buchts jordbruksresa till Kina, sett röken av någon större satsning på växtbaserade livsmedel, havre i synnerhet. Det är märkligt när det ändå finns inskrivet i samarbetsavtalet. Att utveckla mer växtbaserade livsmedel borde vara prioriterat för en regering som tar hållbarhet och klimatfrågan på allvar. Eller hur?

Därför har jag ställt en skriftlig fråga om havre och Kina till Sven-Erik Bucht. Du hittar den nedan eller via länken. Svar inom en vecka.

Avtalet i fråga finns här: CHN-SE MOU Agriculture 31 Aug 2012

Fråga 2016/17:1139 Samarbetet med Kina om havre
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
I det memorandum of understanding (MoU) om jordbruksprodukter som den svenska regeringen tecknade med den kinesiska den 31 augusti 2012 föreslogs ett strategiskt samarbete om hela värdekedjan kring havre; allt från odling till produktutveckling, marknadsföring och handel. Ministern har presenterat ett antal förslag kring livsmedel, men jag har ännu inte sett något som uppfyller förslaget om havre i MoU:et från den 31 augusti 2012. Särskilt med tanke på att samarbete kring miljövänligt jordbruk var en annan viktigt punkt i MoU:et torde klimatsmarta och miljövänliga livsmedel som havre vara viktiga att samarbeta kring.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Hur går det med samarbetet med Kina om havre och havreprodukter?

Vegetariskt i livsmedelsstrategin

Regeringen har nyligen presenterat sitt förslag till livsmedelsstrategi(öppnas som pdf). En ökad svensk produktion av livsmedel är huvudfokus. Men i strategin understryks också vikten av att det ska vara hållbara livsmedel som ska produceras, med låga utsläpp av växthusgaser och liten miljöpåverkan överlag. Mer ekologiska livsmedel tas också upp liksom vegetarisk mat och minskad köttkonsumtion.

Vänsterpartiet står bakom livsmedelsstrategin. Vi vill producera mer hållbara livsmedel i Sverige. Vi har också i förhandlingarna drivit att mer vegetarisk mat skulle vara en bärande del av strategin. Så blev det inte riktigt, men det vegetariska, liksom mindre kött, finns helt klart med, och det är tack vara Vänsterpartiet. Några exempel från strategin:

All livsmedelsproduktion påverkar miljön och klimatet och animalier påverkar miljön mest. Köttproduktion medför bl.a. utsläpp av metangas och bidrar därför till klimatförändringen. Köttproduktionen kräver också större produktionsresurser jämfört med vegetabilieproduktionen. (s 11)

Både i Sverige och i övriga västvärlden behöver vi därför förändra vårt
beteende i riktning mot en mer hållbar köttkonsumtion. Ett effektivt sätt
att minska utsläppen är genom förändrade konsumtionsvanor med mer
vegetabilier och mindre kött. (s 12)

På sidan 13 finns ett kapitel om djurskydd och s 87 och framåt behandlar ”hållbara livsmedel”. Ett av de uttalade målen är att skapa en mer ”hållbar livsmedelskedja” och i det övergripande målet (s 20) vill strategin ha en ökad livsmedelsproduktion i Sverige men där ”relevanta miljömål ska uppnås”. Den ekologiska produktionen av livsmedel pekas också ut och kommer att prioriteras mer i framtiden.

Hade vi i Vänsterpartiet fått skriva livsmedelsstrategin själva hade den blivit annorlunda och haft ett mycket. Minskad köttkonsumtion hade varit ett uttalat mål, liksom att den ekologiska andelen livsmedel ska öka (läs mer i vår motion om Hållbar mat). Vi hade också fått ett tydligt mål för självförsörjningsgrad av livsmedel. Läs mer hur min kollega Håkan Svenneling, och den som förhandlat för Vs del, kommenterar strategin.

Men nu är det här en strategi där till och med de borgerliga är med och då blir målsättningarna mycket fluffigare. Men det här är i alla fall något att gå vidare med. Och då kommer vi fortsätta verka för att både vegetarisk mat, minskad köttkonsumtion och ekologisk mat kommer att prioriteras då satsningar ska göras på framtidens mat. Hållbar mat, helt enkelt.

För övrigt är det intressant vad mycket det händer på det vegetariska området. Jag har skrivit om det tidigare. När årets kock skulle koras var uppgiften att i huvudsak laga vegetarisk mat (fem olika rätter) och igår sände Sveriges radio ett inslag om ”växtslaktare” (ett begrepp jag inte riktigt vet vad jag tycker om, men att förädla vegetabilier är en god idé). Mycket är på gång. Nu gäller det att politiken skapar rätt förutsättningar för omställningen mot mer vego.