Stockholm – Oslo under tre timmar

I Norge planeras för bättre järnvägsförbindelser till Sverige. Förhoppningen är att kunna resa mellan Stockholm och Oslo på under tre timmar. Men vad gör Sverige för att det ska bli verklighet? Läs min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hos riksdagen eller nedan.

Järnvägen mellan Stockholm och Oslo
Skriftlig fråga 2021/22:751, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Varje år görs 1,4 miljoner flygresor mellan Stockholm och Oslo. Endast en liten del av svenskarna och norrmännen tar tåget mellan våra nordiska huvudstäder. I dag tar det alldeles för lång tid att resa mellan Stockholm och Oslo, och avgångarna är få. Med fler och snabbare tågförbindelser skulle flygandet minska kraftigt, vilket skulle vara positivt för klimatet och utvecklingen mellan huvudstäderna. Det är fullt möjligt att uppnå detta, men då måste regeringen agera.

Glädjande nog har både det norska stortinget (mars 2021) och regeringen (september 2021) beslutat att utreda snabbare järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo. Här i Sverige går det tyvärr långsammare, trots att vi är många i riksdagen som ligger på och att engagemanget lokalt och regionalt för snabba tågförbindelser till Norge är stort. Det offentligt ägda bolaget Oslo‑Stockholm 2.55 har exempelvis tagit fram ett konkret kostnadseffektivt förslag för hur sträckan Stockholm–Oslo ska kunna köras på under tre timmar genom att utveckla befintlig järnväg och komplettera med en ny bana över gränsen mellan Sverige och Norge.

Trafikverket föreslår i förslaget till nationell infrastrukturplan att det bör göras en gemensam svensk-norsk utredning till utveckling av järnvägen Stockholm–Oslo. Trafikverket skriver följande:

”En dialog mellan Jernbanedirektoratet och Trafikverket har inletts och myndigheterna är överens om att det vore värdefullt att genomföra en gemensam utredning som bl.a. undersöker möjligheterna att etappvis utveckla stråket samt ser över alternativa sätt att finansiera föreslagna åtgärder.” (sidan 143)

Trafikverket vill med andra ord gå vidare med stråket Stockholm–Oslo, men anser sig inte kunna agera utan ett konkret uppdrag från regeringen. Norge har redan gått vidare och har, enligt den information jag har fått, nu utsett en projektledare för järnvägsförbindelsen. Norska regeringen och myndigheter förväntar sig nu att Sverige ska agera.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ge Trafikverket i uppdrag att tillsammans med sina norska motsvarigheter utreda hur järnvägssträckan Stockholm–Oslo ska kunna utvecklas och finansieras i enlighet med resonemanget ovan?

Agera mot tomflygen

Tiotusentals flyg har åkt tomma nu i vinter bara för att flygbolagen ska behålla sina start- och landningstider. Det är absurt och leder till helt onödiga utsläpp. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) måste omgående agera mot tomflygen. Han och EU har stoppat detta förut. Nu förväntar jag mig att de gör det igen. Omgående. Läs min fråga om tomflygen nedan eller hos riksdagen.

Tomflygningar
Skriftlig fråga 2021/22:750, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Europeiska flygbolag gör tusentals flygningar med tomma flygplan bara för att behålla sina start- och landningstider. Enligt uppgift har endast flygkoncernen Lufthansa gjort över 18 000 tomma flygningar bara i vinter. Konsekvensen blir en mängd flygresor till ingen nytta med stora utsläpp av växthusgaser som följd.

EU har tidigare tillfälligt ändrat i regelverket för så kallad slottider för att undvika tomflygningar. Det är hög tid att aktivera denna ändring igen.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Kommer ministern att agera i EU för att tillfälligt ändra regelverket för slottider så att tomma flygresor kan undvikas?

Agera mot svenska storföretags utsläpp

De trettio största svenska företagen släpper ut 16 gånger mer än hela landet Sverige eller lika mycket som 100 miljoner européer. Varje år! Hög tid att agera mot svenska storföretags stora utsläpp. Läs min fråga nedan eller här till klimatminister Annika Strandhäll (S).

Svenska storföretags klimatpåverkan
Skriftlig fråga 2021/22:640, 2021-1217 av Jens Holm (V) Annika Strandhäll (S)

För att möta klimatkrisen krävs enligt Vänsterpartiet stora politiska satsningar på omfördelning och massiva klimatinvesteringar. Marknaden förmår varken att möta klimatkrisen i nödvändig takt eller att fördela resurser rättvist. Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om, och företagen ska hjälpas med ett grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik. Det ska vara ett program med utgångspunkt i uppdaterade klimatmål för alla utsläpp som svensk politik har inflytande över, som svarar mot den senaste forskningen och som bygger på solidaritet med framtida generationer och andra delar av världen. Den nationella klimatlagstiftningen måste stärkas även för de företag som omfattas av EU:s utsläppshandel, och politiken måste ställa krav på att storföretagen redovisar samtliga utsläpp som verksamheten orsakar såväl nationellt som globalt.

Med anledning av det ovannämnda vill jag ställa följande fråga till klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att ta initiativ till åtgärder som ställer högre krav på de stora företagens klimatåtaganden samt på deras redovisning av hela deras koldioxidavtryck nationellt och globalt?

Jens Holm (V)

Dags att lämna Energistadgefördraget

Regeringen vill väl inte klamra sig fast vid ett gammalt fördrag som ger bolagen alla rättigheter och stater endast skyldigheter. Energistadgefördraget försvarar fossilbolagen och försvårar klimatomställningen. Så kan vi inte ha det. Eller vad säger energiminister Anders Ygeman (S)? Läs min fråga här eller nedan.

Energistadgefördraget
Skriftlig fråga 2020/21:3568, 2021-09-01 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
För närvarande pågår en process att reformera det internationella energistadgefördraget (ECT). Den senaste förhandlingsrundan ägde rum den 6–9 juli, och nästa formella förhandlingsmöte sker den 28 september till 1 oktober. Som jag påpekat tidigare i bland annat interpellation i riksdagen kan bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet med stöd i ECT:s så kallade investerarskyddsklausul, även kallad ISDS. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora.

Tidigare i år framgick det att det tyska energibolaget RWE har stämt Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aura Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella energistadgefördragets investerarskydd.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet, men den processen förefaller gå mycket långsamt. Länder som Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ryssland, Belarus och Turkiet ska övertygas vid sidan om de flesta EU-länderna. Italien har redan helt och hållet lämnat ECT. Varför ska Sverige över huvud taget vara med i ett avtal som ger storbolag alla rättigheter och stater endast skyldigheter? Varför ska vi vara med i ett avtal där fossilbolag får en arena att försvåra den viktiga klimatomställningen genom miljardstämningar i hemliga tribunaler?

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Vilken är Sveriges position är inför förhandlingarna den 28 september, och är regeringen beredd att lämna det internationella energistadgefördraget helt och hållet?

Märk drivmedlen korrekt

Drivmedel som framställs med fossil energi ska inte få märkas som förnybar, hållbart, fossilfritt eller liknande. Tänker svenska regeringen agera? Läs min skriftliga fråga till miljöminister Per Bolund (MP) nedan eller här.

Hållbara drivmedel
2021-05-26, 2020/21:2987 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

TV4 har i flera uppmärksammade reportage avslöjat hur biodrivmedel marknadsförs som ”fossilfria” och ”förnybara” när de i själva verket har tillverkats med fossila energikällor. Detta är exempelvis fallet med biodieseln HVO100 som raffinerats med fossil naturgas.

Det är viktigt att kunder vet vad som saluförs, och staten bör endast stödja drivmedel som är socialt och ekologiskt hållbara. Förnybartdirektivet (direktiv EU 2018/2001) är nu omarbetat på EU-nivå, och i Sverige pågår nu arbete med att implementera direktivet i form av lag, förordning och föreskrifter. Direktivet ger möjlighet att inkludera utsläpp av växthusgaser från fossila insatsvaror som härrör från framställningsprocessen.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att vidta åtgärder för att märkning av och information om drivmedel stärks så att även råvaror och utsläpp från framställningsprocessen framgår tydligare?

Ägartillskott till SJ AB

SAS har fått 6,5 miljarder kronor i tillskott från regeringen. SJ har fått 0 kr i riktat stöd från regeringen. Varför ska flyget subventioneras men det mest klimatsmarta sättet att resa, persontåget, inte få något? Läs min skriftliga fråga till Ibrahim Baylan (S) om ägartillskott till SJ här eller nedan.

Ägartillskott till SJ AB
Skriftlig fråga 2020/21:2244, 2021-03-17 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

SJ AB har sagt upp sitt avtal om att köra tåg för Mälardalstrafiken i förtid. Nu riskerar hundratusentals pendlare att bli strandsatta på perrongerna. SJ AB hänvisar till kraftigt förlorade intäkter som Mälardalstrafiken inte hjälper till att täcka upp. Förlusterna är en följd av pandemin och regeringens beslut om att dra ned på resenärsbeläggning för att förhindra smittspridning. Även övriga delar av SJ:s verksamhet går med förlust, och under pandemiåret gjorde SJ 1,8 miljarder kronor i förlust. SJ AB, som är ett statligt ägt bolag, har fått 0 kronor i riktat stöd från regeringen. Flygbolaget SAS, där regeringen är delägare, har fått 1,5 respektive 5 miljarder kronor i stöd. Varför ska flyget subventioneras men det mest klimatsmarta sättet att resa, tåget, inte få något alls?

Nu riskerar vi att tappa miljontals resenärer från järnvägen. För klimatet och möjligheten att bygga ett transporteffektivt samhälle vore det förödande.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Avser ministern att verka för ett ägartillskott till SJ AB, så att bolaget kan fortsätta att köra tåg i önskad utsträckning?

Öka klimatengagemanget

Regeringen kan göra mer för att involvera svenskarna i klimatomställningen. Läs min fråga till miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), här eller nedan.

Allmänhetens klimatengagemang
Skriftlig fråga 2020/21:2128, 2021-03-10 av Jens Holm (V) till Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP)

Klimatkrisen är en akut utmaning. Men den ger oss även en historiskt unik möjlighet att bygga ett bättre och mer hållbart samhälle. Enligt Vänsterpartiet måste omställningen ha ett tydligt rättviseperspektiv där det gröna perspektivet förenas med det röda för att vinna folkligt stöd. Omställningen måste därför vara lyhörd för hur människors vardag ser ut, och den måste vara inkluderande.

Finlands befolkning har på initiativ av staten nyligen fått en enkät om hur klimat- och miljöpolitiken bör utformas. Med enkäten ges kunskap om hur befolkningen ser på olika åtgärder för att nå de uppsatta klimatmålen, men det ges också möjligheter att framföra personliga åsikter. Frågorna berör transporter, boende och livsmedel.

Förutom att enkäten stärker kunskapen om hur folk ser på olika åtgärder så stärker det delaktigheten i och engagemanget för klimat- och miljöfrågor.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:

Avser ministern att ta initiativ till att Sverige genomför en enkät om vardagsrelaterade klimat- och miljöfrågor likt den i Finland?

Havsplanerna och vindkraften

Kommer regeringen verka för en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft? Då behöver man ta försvarsmakten i örat och förklara att vindkraft och flygplan kan samexistera. Ser fram emot ett positivt svar från miljö- och klimatminister Per Bolund (MP). Läs min skriftliga fråga här eller nedan.

Om Sveriges havsplaner och vindkraft
Skriftlig fråga 2020/21: 1957, 2021-02-24 från Jens Holm (V) till Per Bolund (MP)

Energimyndigheten ansåg 2018 att havsplanerna bör ge utrymme för 50 TWh elproduktion från havsbaserad vindkraft. Det motsvarar drygt en tredjedel av den nuvarande elanvändningen i Sverige. Därefter har LKAB presenterat sina planer om en koldioxidfri produktion av järn, som kräver ytterligare 55 TWh ”grön el”. LKAB anger att de för sin klimatomställning är ”extremt beroende av elpriset”, men ”exempelvis projektering av ny vindkraft gör detta fullt möjligt”.

De omfattande planerna på elektrifiering av industrier i norra Sverige kräver en större vindkraftsutbyggnad i mellersta och södra Sverige, där elanvändningen är som högst. Den havsbaserade vindkraften har mycket goda förutsättningar. På grund av motstånd från Försvarsmakten reducerades dock antalet områden som pekades ut som lämpliga för vindkraft i Havs- och vattenmyndighetens slutliga förslag till havsplaner: ”De områden som anges för energiutvinning i havsplanerna möjliggör för sammanlagt ungefär 23 TWh till 31 TWh i årlig elproduktion.” Samtidigt skrev Havs- och vattenmyndigheten: ”En högre grad av samexistens krävs för att samhällsmål för både försvarssektorn och energisektorn ska uppnås och för att havsplanerna ska uppnå sitt syfte om hållbar utveckling. Havsplaneringen har tydliggjort behovet av att utveckla energietableringssystemet i syfte att möjliggöra fler energiområden i havet.”

Myndigheten var alltså medveten om att de utpekade områdena för vindkraft inte var tillräckliga, utan det borde möjliggöras fler sådana områden. Dessutom är det mycket viktigt att möjlighet till etablering inte begränsas till ytor som anges som lämpliga för energiutvinning/vindkraft, vilket bör klargöras i regeringens kommande havsplaner.

Regeringen bör, enligt Vänsterpartiet, gå vidare med de förslag i Fossilfritt Sveriges vätgasstrategi som är relevanta för den havsbaserade vindkraften, nämligen att verka för samexistens mellan Försvarsmakten och vindkraft, ge myndigheter i uppdrag att upprätta en nationell strategi för havsbaserad vindkraft, motsvarande strategierna för landbaserad vindkraft och vattenkraft, samt följa EU-kommissionens uppmaning och upprätta ett svenskt planeringsmål för havsbaserad elproduktion ur ett elsystemperspektiv.

Med anledning av detta vill jag fråga miljö- och klimatminister Per Bolund:
Avser regeringen att i de kommande havsplanerna möjliggöra för en omfattande utbyggnad av havsbaserad vindkraft, samt att ge myndigheter i uppdrag att utarbeta en nationell strategi för sådan vindkraft?

Jens Holm (V)

Rädda Stångådalsbanan och Tjustbanan

Rädda Stångådalsbanan och Tjustbanan, Kalmar/Östergötland. Inframinister Tomas Eneroth (S) måste agera. Läs min fråga här eller nedan.

Stångådalsbanan och Tjustbanan som riksintressen
Skriftlig fråga 2020/21:1847, 2021-02-17 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Nyligen gick Trafikverket ut med ett förslag på förändringar gällande vilka kommunikationer som ska klassificeras som riksintressen, något som spelar stor roll för hur myndigheten fördelar investeringsmedel. I det liggande förslaget nedgraderas Stångådalsbanan (Kalmar–Linköping) och Tjustbanan (Västervik–Linköping) till att inte längre räknas som riksintressen. När nu Trafikverket föreslår att Stångådalsbanan och Tjustbanan nedgraderas till att inte längre anses vara riksintressen måste det ses i ljuset av vad Stångådalsbanan och Tjustbanan har för potential, inte enbart vad den är i dag. Stångådalsbanan och Tjustbanan skulle kunna ha en mycket ljus framtid, både som infrastruktur för tunga transporter åt de gröna näringarna och som nav för effektiv regional och klimatsmart pendling. Nedgraderingen går emot allt vad regeringen säger sig verka för: mer klimatsmarta person- och godstransporter på järnväg samt minskade utsläpp från transportsektorn överlag.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Vad avser ministern att göra för att Stångådalsbanan och Tjustbanan ska fortsatta att klassificeras som riksintressen och få den prioritering i infrastrukturplaneringen de förtjänar?

Vattenfall och havsbaserad vindkraft

Vattenfall borde fokusera mer på att bygga vindkraft i Sverige, inte minst havsbaserad vindkraft. Här kan regeringen visa ett tydligare ledarskap. Läs min fråga till näringsminister Ibrahim Baylan (S) nedan eller här.

Vattenfall och havsbaserad vindkraft
Skriftlig fråga 2020/21:1848m 2021-02-17 av Jens Holm (V) till Näringsminister Ibrahim Baylan (S)

I en tidigare fråga citerade jag regeringen, som för fem år sedan slog fast: ”Regeringen kommer att styra Vattenfall i en riktning mot att bli ledande i omställningen av energisystemet mot en högre andel förnybar energi.” Jag kritiserade också att Vattenfall är medlem i en branschorganisation, Energiföretagen, som aktivt opinionsbildar mot att slopa eller minska anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft.

Nu har regeringen lagt fram ett förslag om att Affärsverket svenska kraftnät ska få i uppgift att bygga ut transmissionsnätet (stamnätet) till områden inom Sveriges sjöterritorium. På så sätt minskar kostnaderna för att ansluta havsbaserad vindkraft till transmissionsnätet. Det skapar mer likvärdiga förutsättningar för anslutning mellan havs- och landbaserad vindkraft.

Svenska kraftnät har kommenterat förslaget i positiva ordalag (Montel den 5 februari). Men till skillnad från Svenska kraftnät var Vattenfall kritiska till förslaget. I samma artikel sade Vattenfalls vd att det är ”viktigare att bygga ut det befintliga systemet för att kunna föra över mer av överskottet i norra Sverige. Det havsbaserade ligger längre fram i tiden.” (Montel den 5 februari). I bland annat Nederländerna, Danmark och Storbritannien har Vattenfall vunnit auktioner där nätanslutningen varit subventionerad, men Vattenfalls vd framförde nu ett snävt nationellt argument som bortser från att det svenska elsystemet är ihopkopplat med det nordeuropeiska och att svensk elexport gör en stor klimatnytta: ”På Kontinenten behöver man få in mer förnybart för att fasa ut fossileldad produktion och då kan stöd behövas. Vi har inte samma situation i Norden för vi har redan ett till stor del fossilfritt system.”

De klimatpåverkande utsläppen måste minska mycket kraftigt, och det måste ske snabbt, om vi ska klara målen i Parisavtalet. Vattenfall anger själva att deras planerade havsbaserade vindkraftspark vid Kriegers flak söder om Skåne kan vara i bruk 2027 och årligen minska utsläppen med cirka 1,5 miljoner ton.

Hur är det då möjligt att det statliga Vattenfall, som 2017 var mycket positiva till att slopa anslutningskostnaderna för havsbaserad vindkraft, nu förefaller göra en helomsvängning och verkar vilja senarelägga denna form av vindkraft?

Vattenfalls branschorganisation, Energiföretagen, kritiserade förslaget med argumentet att ”subventioner av havsbaserad vind i nuläget riskerar att tränga ut annan elproduktion” (Energiföretagen den 4 februari). Det är förstås bra för både hushållen och den elintensiva industrin att vindkraften pressar elpriset, men Vattenfall är också en stor ägare av kärnkraft, och dess lönsamhet minskar när elpriset sjunker.

Med anledning av detta vill jag fråga näringsminister Ibrahim Baylan:

Avser ministern att utöka styrningen av Vattenfall för att säkerställa att bolaget bidrar till snabbast möjliga utbyggnad av havsbaserad vindkraft i Sverige?