Ändra reglerna för vindkraftens belysning

Nu har regeringen möjlighet att undanröja ännu ett problem med att anlägga nya vindkraftsparker, nämligen kravet på s k hinderbelysning. De starkt blinkande ljuset längst uppe i vindkraftstornen har upplevts som ett störande ingrepp i en annan orörd natur. Om Sverige anpassar sig till det internationella regelverket kan vi få en belysning som uppskattas av fler. Nu förväntar jag mig att ministern agerar skyndsamt. Läs min skriftliga fråga till energiminister Khashayar Farmanbar (S) nedan eller här.

Krav på hinderbelysning för vindkraftverk
Skriftlig fråga 2021/22:1595 av Jens Holm (V) till Statsrådet Khashayar Farmanbar (S
)
Sverige har mycket goda förutsättningar för vindkraft och annan förnybar elproduktion. Detta är positivt ur såväl ett säkerhetspolitiskt som ett klimatmässigt perspektiv. För att möjliggöra vindkraftsutbyggnaden måste det bli lättare att få tillstånd. Ett enkelt sätt att främja utbyggnaden handlar om att förändra de svenska kraven på hinderbelysning.

Transportstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om markering av föremål som kan utgöra en fara för luftfarten och om flyghinderanmälan (TSFS 2020:88) ställer krav på att alla vindkraftverk på över 150 meter ska utrustas med högintensiv hinderbelysning som är påslagen dygnet runt. Syftet är att underlätta navigering för luftfarten.

Eftersom belysningen kan uppfattas som störande av närboende bidrar kraven även till att kommuner använder sitt veto och stoppar vindkraftsprojekt, alternativt ställer krav på vindkraftverken får vara max 150 meter höga, vilket skulle minska elproduktionen och hota investeringarna.

Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) tog dock redan 2018 bort kravet på högintensivt ljus för vindkraftverk över 150 meter. En internationell jämförelse genomförd av Transportstyrelsen visade att andra länder har harmoniserat sina regelverk med ICAO:s rekommendation, endast Norge och Finland ställde samma krav som Sverige, och alla länder utom ett tillåter behovsstyrd hinderbelysning.

Behovsstyrning kan exempelvis innebära att högintensivt ljus endast används vid svåra väderförhållanden eller när ett flygplan befinner sig i närheten.

Utifrån erfarenheter från andra länder framstår det som både möjligt och önskvärt att även Sverige harmoniserar regelverken med ICAO:s rekommendationer samt möjliggör behovsstyrd hinderbelysning, vilket föreslås av Energiföretagen och vindkraftsbranschen.

Totalförsvarets forskningsinstitut har på uppdrag av Energimyndigheten och Försvarsmakten bland annat undersökt frågan om hinderbelysning. De publicerade nyligen sina slutsatser och anser bland annat att ”reglerna för hinderbelysning i Sverige [borde] harmoniseras med de internationella reglerna”.

Mot bakgrund av detta vill jag fråga statsrådet Khashayar Farmanbar:

Avser statsrådet att ta initiativ till att Transportstyrelsen uppdaterar sina föreskrifter och allmänna råd (TSFS 2020:88), med syfte att harmonisera de svenska regelverken med de internationella rekommendationerna, och samtidigt möjliggör behovsstyrd hinderbelysning?

Rätt till färdtjänst

Oacceptabelt att så många nekas färdtjänst. Vad tänker Tomas Eneroth (S) göra för att garantera färdtjänst till alla som behöver det? Läs min fråga nedan eller här.

Rätten till färdtjänst
Skriftlig fråga 2021/22:1402 av Jens Holm (V) till Tomas Eneroth (S)

Allt fler blinda och gravt synskadade nekas tillstånd till färdtjänst. Synskadades Riksförbund, Förbundet Sveriges Dövblinda och Unga med Synnedsättning har samlat in 16 301 namnunderskrifter mot den försämrade färdtjänsten. De vill ha en ny färdtjänstlag som möjliggör synskadades rätt till färdtjänst. Jag har som trafikutskottets ordförande tagit emot namnunderskrifterna. De hade tidigare bett om att få lämna över dessa till Infrastrukturdepartementet, men fått nej.

Det är oacceptabelt att så många synskadade har nekats färdtjänst. Därför är det av allra högsta vikt att vi får en modern färdtjänstlag där alla med behov kan få den färdtjänst de behöver. Det är välkommet att tillståndsparagrafen i färdtjänstlagen ska utredas. Men problemet med nekad färdtjänst är akut. Fram till dess att färdtjänstlagen är ändrad finns risken att många synskadade kommer att fortsätta att nekas färdtjänst.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Vilka ytterligare åtgärder avser ministern att vidta för att alla synskadade med behov av färdtjänst ska få rätt till sin färdtjänst?

Rusta upp Dellenbanan

Många nedlagda järnvägsbanor skulle för en mindre summa kunna rustas upp och bidra till ett hållbarare transportsystem. En av dessa är Dellenbanan i Hälsingland. Läs min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) här eller nedan.

Dellenbanan
Skriftlig fråga 2021/22:1357, 2022-03-24 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Runt om i landet finns många järnvägsbanor som tidigare var välfungerande järnväg men som Trafikverket numera inte anser är värda att underhålla. Dellenbanan i Hälsingland är en sådan järnväg. Det är en sex mil lång, normalspårig och elektrifierad bana och den förbinder de två kommunerna Hudiksvall och Ljusdal med varandra. Dellenbanan utgör också en länk mellan Norra stambanan och Ostkustbanan. Dessvärre lades Dellenbanan ned för persontrafik 1985.

Parallellt med Dellenbanan går riksväg 84, med tät trafik av virkesbilar från inlandet mot kusten. Här går det också tätt med bussar. De allt större pendlingsströmmarna mellan Hudiksvall och Ljusdal har tvingat länstrafikbolaget att öka antalet bussturer. Sedan något år tillbaka går de nu varje halvtimme. Det finns alltså ett fullt tillräckligt underlag för att med lönsamhet bedriva såväl godstrafik som persontrafik och på så sätt skapa hållbarare person- och godstransporter och minska utsläppen av växthusgaser. Problemet är bara att här inte finns några pengar till banupprustningen, varken nu eller på längre sikt.

Här finns dock föreningen Dellenbanans Vänner, som idogt jobbar för banans pånyttfödelse. Banan finns, banfastigheten finns, kontaktledningsstolparna står på rad, rälsen ligger sammanhängande i hela sin längd, och här finns alltså även trafikunderlaget. Därför, när nu Trafikverkets planering för ett nytt dubbelspår längs kusten gått in i ett avgörande skede, vill föreningen förstås att frågan om en framtida möjlig anslutning av Dellenbanan till Ostkustbanan ska tas med i planeringen. Dessvärre har Trafikverket inte visat något intresse för det. En upprustning av Dellenbanan finns inte med i Trafikverkets förslag till nationell infrastrukturplan.

Det här är nu inte bara en fråga om Dellenbanan; det är en fråga av allmänt intresse, för alla landsändar. Helt nya järnvägar tar många år av planering och är kostsamma att anlägga. När det gäller de järnvägar vi talar om här, alla de banor som fortfarande är i upprustningsbart skick, så finns redan banfastigheten, banvallen, broarna, tunnlarna och vägövergångarna. Kostnaden att rusta upp dessa till kommersiell standard är bara en bråkdel av vad en helt ny järnväg kostar. Dellenbanans vänner har formulerat det som att 95 procent av kostnaderna för en ny järnväg mellan Hudiksvall och Ljusdal redan är tagna.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att vidta åtgärder för att en upprustning av Dellenbanan ska tas med i förslaget till ny nationell infrastrukturplan samt att andra tidigare anslutna järnvägsbanor också ska kunna rustas upp och återanslutas till järnvägsnätet?

Stoppa Putins krig – öka produktionen av biogas

Rysslands anfallskrig mot Ukraina aktualiserar vikten av att snabbt göra oss oberoende av fossila bränslen. Enligt färska uppgifter från Energimyndigheten som jag har tagit del av härstammade hela 29 procent av den flytande naturgasen, LNG, från Ryssland. Det är helt orimligt. Vi ska inte göda Putins krig med pengar från hans fossila energi. Nu visar ny forskning från Svenska Miljöinstitutet och Chalmers att det går att ersätta den ryska fossilgasen med svenskproducerad biogas. Vad vaser energiminister Khashayar Farmanbar (S) göra för att främja ökad produktion av svensk hållbar biogas? Läs min fråga nedan eller här. Svar om ca en vecka.

Ökad produktion av flytande biogas
Skriftlig fråga 2021/22:1287, 2022-03-17 av Jens Holm (V) till Khashayar Farmanbar (S)

Rysslands anfallskrig mot Ukraina aktualiserar vikten av att snabbt göra oss oberoende av fossila bränslen. Enligt färska uppgifter från Energimyndigheten som jag har tagit del av härstammade hela 29 procent av den flytande naturgasen, LNG, från Ryssland. Det innebär att 157 000 ton av den totala LNG-importen på 540 000 ton kommer från Ryssland. LNG är ett fossilt bränsle som till stor del används inom sjöfarten. LNG kan ersättas med svensktillverkad klimatsmart biogas. Biogas har mycket hög klimatprestanda och bidrar till att minska växthusgasutsläppen när fossila bränslen ersätts.

Ny forskning från Svenska Miljöinstitutet (IVL) och Chalmers visar att det finns en mycket stor potential för ökad svensk produktion av flytande biogas, LBG. Deras forskningsresultat visar att det är fullt möjligt att producera de mängder LBG som sjöfarten behöver – men det krävs en kraftfull utbyggnad av antalet biogasanläggningar i Sverige. Med rätt form av satsning skulle Sverige kunna tiofaldiga dagens produktion av flytande biogas till 20 terrawattimmar per år. För att uppnå det skulle det behövas upp till tio nya större svenska biogasanläggningar om året.

Regeringen har tidigare beslutat om ett produktionsstöd för biogas, något som Vänsterpartiet länge har efterfrågat. Men för att produktionen ska kunna öka än mer, och i synnerhet att mer flytande biogas ska kunna produceras, behövs en mer aktiv politik från regeringen. Rysslands anfallskrig och den än mer akuta klimatkrisen talar för att vi behöver höja tempot i omställningen mot 100 procent förnybar energi.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Khashayar Farmanbar:

Avser statsrådet att verka för nya åtgärder och styrmedel för att ytterligare öka produktionen av biogas i Sverige, i synnerhet flytande biogas?

Stöd järnvägen, motarbeta inte

Orimligt att Transportstyrelsen motarbetar stöd till järnvägen. Läs min fråga till inframinister Tomas Eneroth (S) nedan eller hos riksdagen.

Sänkta banavgifter för järnvägen
Skriftlig fråga 2021/22:1152 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

I ett föreläggande till Trafikverket kräver Transportstyrelsen att banavgifterna för järnvägstransporter höjs. Transportstyrelsen säger: ”Trafikverket har haft många år på sig att genomföra de höjningar som krävs för att uppfylla lagens krav. Deras argument att visa hänsyn till en prövad bransch är begripligt. Men här blir det en subvention som inte är tillåten. Vi som tillsynsmyndighet har därför skyldighet att agera.”

Banavgifterna för järnvägstrafik har höjts med 300 procent de senaste tio åren. Någon motsvarande avgift finns inte för transporter på väg. Det här innebär att vägtransporter med stora utsläpp av växthusgaser och andra negativa miljökonsekvenser gynnas på bekostnad av den klimatsmarta järnvägen. Något är fel när det miljövänligaste transportslaget blir det som drabbas ekonomiskt medan långtradartransporterna kommer undan.

Järnvägsbranschen har drabbats hårt under pandemin. Som ett sätt att underlätta för järnvägsbranschen har EU utfärdat en förordning som tillåter nedsatta banavgifter, och EU:s nya mobilitetsstrategi öppnar för sänkta eller avskaffade banavgifter. Glädjande nog beslutade regeringen i fjol om en nedsättning av banavgifterna. Transportstyrelsens agerande går därför stick i stäv med detta och försvårar klimatomställningen av transportsektorn.

Mot bakgrund av det ovanstående vill jag ställa följande fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Vilka åtgärder tänker ministern vidta för att möjliggöra sänkta banavgifter vid behov?

Smittor från djurfabriker

Vad tänker ministern göra för att förhindra fortsatt smittspridning från djurfabriker? Läs min fråga till landsbygdsminister Anna-Caren Sätherberg (S), nedan eller hos riksdagen.

Smittspridning från djurindustrier
Skriftlig fråga 2021/22:1115, 20 av Jens Holm (V) till Anna-Caren Sätherberg (S)
I rapporten Åtgärder för att hindra smittspridning i Sveriges djurfabriker presenterar Djurens Rätt sju konkreta förslag till hur nya smittor ska kunna förhindras i Sverige. Förslagen har säkert ministern redan tagit del av, annars finns de nedan:

Återinför avelsförbud på minkfarmer och sätt ett slutdatum för att hålla minkar i bur.
Inför ett slutdatum då mer än 100 djurenheter inte längre får hållas på samma gård, för att minska antalet företag med storskalig djurhållning.
Inför avståndskrav mellan gårdar som har samma djurarter för att minska riskerna för smittspridning dem emellan.
Inför ett slutdatum för när djur inte längre får transporteras i mer än fyra timmar, för att minska spridning av smitta över landet.
Inför mål i livsmedelsstrategin om halverad köttkonsumtion till 2030.
Rikta om subventioner från kött- och mejeriproduktion till att främja svensk odling och förädling av växtbaserade proteiner.
Ge ökade anslag till djurfri forskning och ta fram en handlingsplan för att minska antalet djur som används i djurförsök.
Gällande punkt två: En djurenhet är exempelvis 1 ko, 10 minkhonor eller 100 höns, i enlighet med Miljöprövningsförordningen (2013:251).

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anna-Caren Sätherberg:

Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att inte fler än 100 djurenheter ska få hållas på samma anläggning, för att förbättra djurvälfärden och för att förebygga nya smittspridningar?

Stockholm – Oslo under tre timmar

I Norge planeras för bättre järnvägsförbindelser till Sverige. Förhoppningen är att kunna resa mellan Stockholm och Oslo på under tre timmar. Men vad gör Sverige för att det ska bli verklighet? Läs min fråga till infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) hos riksdagen eller nedan.

Järnvägen mellan Stockholm och Oslo
Skriftlig fråga 2021/22:751, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Varje år görs 1,4 miljoner flygresor mellan Stockholm och Oslo. Endast en liten del av svenskarna och norrmännen tar tåget mellan våra nordiska huvudstäder. I dag tar det alldeles för lång tid att resa mellan Stockholm och Oslo, och avgångarna är få. Med fler och snabbare tågförbindelser skulle flygandet minska kraftigt, vilket skulle vara positivt för klimatet och utvecklingen mellan huvudstäderna. Det är fullt möjligt att uppnå detta, men då måste regeringen agera.

Glädjande nog har både det norska stortinget (mars 2021) och regeringen (september 2021) beslutat att utreda snabbare järnvägsförbindelse mellan Stockholm och Oslo. Här i Sverige går det tyvärr långsammare, trots att vi är många i riksdagen som ligger på och att engagemanget lokalt och regionalt för snabba tågförbindelser till Norge är stort. Det offentligt ägda bolaget Oslo‑Stockholm 2.55 har exempelvis tagit fram ett konkret kostnadseffektivt förslag för hur sträckan Stockholm–Oslo ska kunna köras på under tre timmar genom att utveckla befintlig järnväg och komplettera med en ny bana över gränsen mellan Sverige och Norge.

Trafikverket föreslår i förslaget till nationell infrastrukturplan att det bör göras en gemensam svensk-norsk utredning till utveckling av järnvägen Stockholm–Oslo. Trafikverket skriver följande:

”En dialog mellan Jernbanedirektoratet och Trafikverket har inletts och myndigheterna är överens om att det vore värdefullt att genomföra en gemensam utredning som bl.a. undersöker möjligheterna att etappvis utveckla stråket samt ser över alternativa sätt att finansiera föreslagna åtgärder.” (sidan 143)

Trafikverket vill med andra ord gå vidare med stråket Stockholm–Oslo, men anser sig inte kunna agera utan ett konkret uppdrag från regeringen. Norge har redan gått vidare och har, enligt den information jag har fått, nu utsett en projektledare för järnvägsförbindelsen. Norska regeringen och myndigheter förväntar sig nu att Sverige ska agera.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Avser ministern att ge Trafikverket i uppdrag att tillsammans med sina norska motsvarigheter utreda hur järnvägssträckan Stockholm–Oslo ska kunna utvecklas och finansieras i enlighet med resonemanget ovan?

Agera mot tomflygen

Tiotusentals flyg har åkt tomma nu i vinter bara för att flygbolagen ska behålla sina start- och landningstider. Det är absurt och leder till helt onödiga utsläpp. Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) måste omgående agera mot tomflygen. Han och EU har stoppat detta förut. Nu förväntar jag mig att de gör det igen. Omgående. Läs min fråga om tomflygen nedan eller hos riksdagen.

Tomflygningar
Skriftlig fråga 2021/22:750, 2022-01-13 av Jens Holm (V) till Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S)

Europeiska flygbolag gör tusentals flygningar med tomma flygplan bara för att behålla sina start- och landningstider. Enligt uppgift har endast flygkoncernen Lufthansa gjort över 18 000 tomma flygningar bara i vinter. Konsekvensen blir en mängd flygresor till ingen nytta med stora utsläpp av växthusgaser som följd.

EU har tidigare tillfälligt ändrat i regelverket för så kallad slottider för att undvika tomflygningar. Det är hög tid att aktivera denna ändring igen.

Med anledning av detta vill jag fråga infrastrukturminister Tomas Eneroth:

Kommer ministern att agera i EU för att tillfälligt ändra regelverket för slottider så att tomma flygresor kan undvikas?

Agera mot svenska storföretags utsläpp

De trettio största svenska företagen släpper ut 16 gånger mer än hela landet Sverige eller lika mycket som 100 miljoner européer. Varje år! Hög tid att agera mot svenska storföretags stora utsläpp. Läs min fråga nedan eller här till klimatminister Annika Strandhäll (S).

Svenska storföretags klimatpåverkan
Skriftlig fråga 2021/22:640, 2021-1217 av Jens Holm (V) Annika Strandhäll (S)

För att möta klimatkrisen krävs enligt Vänsterpartiet stora politiska satsningar på omfördelning och massiva klimatinvesteringar. Marknaden förmår varken att möta klimatkrisen i nödvändig takt eller att fördela resurser rättvist. Politiken kan och måste ställa krav på att industrin ställer om, och företagen ska hjälpas med ett grönt investeringsprogram och satsningar på ny teknik. Det ska vara ett program med utgångspunkt i uppdaterade klimatmål för alla utsläpp som svensk politik har inflytande över, som svarar mot den senaste forskningen och som bygger på solidaritet med framtida generationer och andra delar av världen. Den nationella klimatlagstiftningen måste stärkas även för de företag som omfattas av EU:s utsläppshandel, och politiken måste ställa krav på att storföretagen redovisar samtliga utsläpp som verksamheten orsakar såväl nationellt som globalt.

Med anledning av det ovannämnda vill jag ställa följande fråga till klimat- och miljöminister Annika Strandhäll:

Avser ministern att ta initiativ till åtgärder som ställer högre krav på de stora företagens klimatåtaganden samt på deras redovisning av hela deras koldioxidavtryck nationellt och globalt?

Jens Holm (V)

Dags att lämna Energistadgefördraget

Regeringen vill väl inte klamra sig fast vid ett gammalt fördrag som ger bolagen alla rättigheter och stater endast skyldigheter. Energistadgefördraget försvarar fossilbolagen och försvårar klimatomställningen. Så kan vi inte ha det. Eller vad säger energiminister Anders Ygeman (S)? Läs min fråga här eller nedan.

Energistadgefördraget
Skriftlig fråga 2020/21:3568, 2021-09-01 av Jens Holm (V) till Statsrådet Anders Ygeman (S)
För närvarande pågår en process att reformera det internationella energistadgefördraget (ECT). Den senaste förhandlingsrundan ägde rum den 6–9 juli, och nästa formella förhandlingsmöte sker den 28 september till 1 oktober. Som jag påpekat tidigare i bland annat interpellation i riksdagen kan bolag stämma stater utanför det ordinarie rättsväsendet med stöd i ECT:s så kallade investerarskyddsklausul, även kallad ISDS. År av miljö- och klimatarbete kan spolieras eller få en väldigt hög prislapp om bolagen vinner. Stater kan inte omvänt stämma bolagen med stöd av investerarskyddet. Bolagen har allt att vinna, staterna allt att förlora.

Tidigare i år framgick det att det tyska energibolaget RWE har stämt Nederländerna på 1,4 miljarder euro för landets framsynta beslut att avveckla sina kolkraftverk. Tidigare har bolaget Aura Energy hotat med en miljardstämning mot Sverige för att Sveriges riksdag röstat igenom ett förbud mot uranbrytning. Vattenfall har vid två tillfällen stämt Tyskland av miljöskäl. Den första gången ledde det till att Tyskland försämrade utsläppskraven på kolkraftverket Moorburg i Hamburg. Den andra gången har det lett till att Tyskland har erbjudit Vattenfall drygt 14 miljarder kronor i kompensation för avvecklingen av kärnkraften i Tyskland. Genomgående för dessa stämningar är att bolagen gör detta med stöd av det internationella energistadgefördragets investerarskydd.

Glädjande nog pågår en process inom ECT att förändra eller helt ta bort investerarskyddet, men den processen förefaller gå mycket långsamt. Länder som Kazakstan, Turkmenistan, Uzbekistan, Ryssland, Belarus och Turkiet ska övertygas vid sidan om de flesta EU-länderna. Italien har redan helt och hållet lämnat ECT. Varför ska Sverige över huvud taget vara med i ett avtal som ger storbolag alla rättigheter och stater endast skyldigheter? Varför ska vi vara med i ett avtal där fossilbolag får en arena att försvåra den viktiga klimatomställningen genom miljardstämningar i hemliga tribunaler?

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Anders Ygeman:

Vilken är Sveriges position är inför förhandlingarna den 28 september, och är regeringen beredd att lämna det internationella energistadgefördraget helt och hållet?