Ohly tillgång för de rödgröna

Lars Ohly klarade sig utmärkt i Svts tuffa partiledarutfrågning. Frågorna haglade. De rörde om allt från damfotboll till föräldraförsäkring, Afghanistan, privatiseringar och skatter. Ohly klarade de flesta utan större problem.

Jag tycker emellertid det börjar bli tröttsamt med resonemanget om Vänsterpartiet som de rödgrönas svaga länk. Är det verkligen så? Jag tror inte det.

Om det inte hade varit för Vänsterpartiet hade det inte blivit någon Afghanistanuppgörelse, sannolikt hade de rödgrönas politik kring flyktingarna blivit avsevärt sämre, bara för att ta två aktuella exempel som engagerar stora lager progressiva människor. Men det viktigaste är att det är Vänsterpartiet som för fram kritiken mot borgarnas privatiseringar. Här finns en uppdämnd ilska inte minst bland socialdemokrater om att stora delar av vår välfärd nu släppts ut till vinstdrivande företag.

Någon måste påpatala det fullkomligt vettlösa i att merparten av de privatiserade apoteken numera är i händerna på två riskkapitalbolag (Altor och Segulah) med sin bas i skatteparadiset Jersey. Någon måste berätta om utförsäljningen av de allmännyttiga bostäderna till underpris (över 18 000 bara i Stockholms stad den här mandatperioden). Och berätta om de privata vårdbolagens vinster på våra skattepengar (3 miljarder kronor i fjol, det motsvarar 8000 heltidsanställda inom vården). Det gör Lars Ohly och det är en tillgång för de rödgröna. Jag är helt övertygad om att det finns hundratusentals socialdemokratiska sympatisörer som nickar instämmande när Lars Ohly sågar privatiseringspolitiken.

Lars Ohly klarade den här utfrågningen utmärkt. Han borde fortsätta att slå hål på myterna kring privatiseringarna. Det vinner de rödgröna på.

Vi knappar in

Enligt Synnovates undersökning idag går de rödgröna fram och nu skiljer det bara en dryg procentenhet mellan blocken. Vänsterpartiet landar glädjande på 7,5 procent. Det känns som en helt naturlig trend. Det märks när man är ute och kampanjar.

Jag har väntat på att det ska vända, kanske är det det som sker just nu. Men inget går att räkna in på förhand. Det enda vi vet är att kamp ända in i kaklet är vad som gäller för de som vill vinna.

Det är därför jag tycker att det är så viktigt att man röstar på de rödgröna om man ser sig själv som progressiv. Det kommer vara en procent åt det ena eller andra hållet som avgör. Feministiskt initiativ och Piratpartiet i all ära, men de kommer aldrig in. En röst på dem ökar chansen för fyra år till med Reinfeldt.  Låt inte det hända, snälla.

En plattform för framtiden

De rödgröna har idag presenterat sin regeringsplattform (AB, SvT, DN). Ok, det är inget Vänsterpartimanifest, men det är i de flesta avseenden en bra plattform som osar framtid och förändring. Det viktigaste är den röda tråden av offentliga investeringar för att skapa fler jobb och lösa klimatkrisen, välfärdssatsningar samt de ökade inslagen av resursfördelning mellan rik och fattig.

Några av de rödgröna reformerna:

* 100 000 nya jobb inom klimatomställning och välfärden.

* 44 000 nya utbildningsplatser på högskolan, vuxenskolan och komvux.

* Höjt studiemedel med 600 kronor.

* Max fem barn per personal i förskolan och drygt 300 kronor  sänkt maxtaxa.

* FRA ska rivas upp, integriteten ska värnas.

* Byggande av 40 000 nya bostäder per år, majoriteten hyresrätter.

* Nytt klimatinvesteringsprogram – möjligheter för Sveriges kommuner, landsting och småföretag.

* Ett mer aktivt internationellt klimatarbete, EU ska gå från 20 till 30 %s minskning av utsläppen.

* Över 100 miljarder kr mer än regeringen i investeringar i kollektivtrafik och järnvägen.

* Avskaffad pensionärsskatt och billigare hemtjänst.

Nu har vi vårt framtidsdokument. Nu kör vi!

De rödgrönas regeringsplattform,

De rödgröna borde tillsätta en klimatminister

Idag är min och Jonas artikel inne på DN-debatt. Läs den där eller nedan.

DN-debatt 2010-06-19

De rödgröna borde tillsätta en klimatminister
Vi rödgröna kommer att göra omfattande investeringar och satsningar för att minska Sveriges utsläpp av växthusgaser om vi vinner valet i höst. Vi vill att Sverige åter ska bli världsledande på området och visa att det går utmärkt att kombinera miljöansvar med att vara en modern industrination. De omfattande investeringar vi föreslår i ny järnväg, energisanering av bostäder, byggande av energisnåla hus, klimatinvesteringsprogram och satsningar på ren förnyelsebar elproduktion innebär att vi gör Sverige mer modernt och klimatsmart samtidigt som vi skapar tusentals nya arbeten.

Vi har lovat att minska utsläppen med 45 procent till 2020, vilket är bra mycket mer än den borgerliga regeringen. Dessutom kommer vi att göra detta utan att göra som den borgerliga regeringen, att köpa upp billiga utsläppskrediter i utvecklingsländerna. Så länge som varje svensk i genomsnitt släpper ut flera gånger mer växthusgaser än vad som är hållbart så måste vi sätta fokus på att få ner våra egna utsläpp. Vi kommer att tillskapa ett helt nytt klimatbistånd för att stödja de som drabbas av den rika världens utsläpp. Klimatbiståndet kommer inte, som med sittande regering, urholka det ordinarie biståndet. Biståndet ska finansieras från statsbudgeten samt genom nya finansieringskällor som avgifter på utsläppshandel och kanske också genom internationella avgifter från upptagen av fossila bränslen.

I klimatfrågan är skillnaden mellan de två blocken tydlig. Men får att de ambitiösa målsättningarna ska förverkligas krävs det att en rödgrön regering också i sin egen organisering visar att vi menar allvar. De rödgröna borde därför inrätta en egen ministerpost med tillhörande departement för klimatet. Genom inrättandet av en renodlad klimatminister, som inte ska ersätta miljöministern, skapas unika möjligheter att se till att målsättningarna förverkligas snabbast möjligt. En klimatminister ska ha det övergripande ansvaret för hela klimatfrågan från internationella förhandlingar på området till investeringar i kollektivtrafik och stöd till att energisanera bostäder. På så vis kan klassiska revirstrider som hindrar åtgärder för klimatet undvikas.

Det finns såvitt vi känner till redan fyra länder i världen som har renodlade klimatministrar, vid sidan av miljöministern: Australien, Belgien, Danmark och Storbritannien. Nya Zeeland, Grekland, Oman och Tonga har kombinerade miljö- och klimatministrar. Klimatfrågan är en ödesfråga för vår planet, den insikten måste prägla arbetet för en rödgrön regering.

Jens Holm (V), kandidat till riksdagen i Stockholm

Jonas Sjöstedt (V), kandidat till riksdagen i Västerbotten

Oj, vilken ledning

Scb har idag presenterat sin halvårsundersökning av väljaropinionen. Det ser bra ut för de rödgröna. Mycket bra.  Med en ledning på 6 procentenheter, 50,2 mot 44,2 procent kan de rödgrönas försprång tyckas ointagligt. Men det finns förstås andra undersökningar som inte är lika positiva.

Men det som gör denna undersökning värd att ta extra fasta på är att Scbs partisympatiundersökning är den mest omfattande pejling som görs innan valet. Den görs endast två gånger, maj och november och över 9000 personer tillfrågas. Sedan början på 1970-talet har de som lett i maj ett valår alltid vunnit valet i september. Så det är inte för intet spindoktors och valkandidater håller extra koll på PSUn.

Visst är det kul med en sån klar rödgrön ledning. Men det gäller att inte slå sig till ro med detta. Vänsterpartiets 5,6 procent, trots en klar uppgång jämfört med förra Scbn, är långt från vad jag hoppas på. Jag tycker också att de rödgrönas strategi hittills har varit alldeles för partiledardominerad och haft för lite folkrörelse över sig. Det har varit för mycket ängslighet och för lite rödgrön entusiasm. Vart tog Obamainspirationen vägen? Kanske gör PSUn att det blir lättare att pröva lite nya grepp? Man får hoppas det.

SCB, PSU, parti för parti
S      33,8
MP  10,7
V      5,6
M    29,2
FP    5,8
C      4,6
KD  4,5

SR, SvT, TV4, Jinge, Politikerbloggen