Köttkampanjen i EU slopas

EU har efter stora protester tvingats dra tillbaka den aviserade kampanjen för ökad köttkonsumtion. Nu kommer man istället informera om hållbara matval. Vilken seger! Jag tog upp den här frågan för ett år sedan med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht och krävde att svenska regeringen skulle agera. Europeisk miljörörelse och vänstergruppen samt den gröna gruppen i EU-parlamentet har också agerat. Tillslut segrade vi!

Vi får hoppas att detta nu är starten på ett skifte i EU där subventioner till det som försämrar miljö och folkhälsa avskaffas till förmån för hållbarare alternativ. Det finns fortfarande subventioner i miljardklassen kvar som går till köttindustri och annat som utarmar vår planet.

Snart ska jag iväg på seminarium på Handelshögskolan på temat hållbar konsumtion. Konsumentminister Per Bolund ska också dit. Påminner om den debatt om konsumtion (och även köttkonsumtion) som jag hade med honom för några veckor sedan.

Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan

Jag kommer framöver debattera konsumtionens klimatpåverkan med miljöminister Karolina Skog. Detta bl a med anledning av WWFs intressanta rapport Living Planet Report. Läs min interpellation hos riksdagen eller nedan.

Interpellation 2016/17:178 Konsumtionens miljö- och klimatpåverkan
av Jens Holm (V) till Miljöminister Karolina Skog (MP)
För några veckor sedan presenterade Världsnaturfonden rapporten Living Planet Report 2016, en omfattande genomgång över tillståndet för biologisk mångfald, resursanvändning och växthusgasutsläpp. I Sverige vill vi gärna slå oss för bröstet när det gäller miljöfrågor. Men i WWF:s rapport hamnar Sverige dessvärre i värstingligan om man ser till hela vår klimat- och miljöpåverkan, det vill säga om man också räknar med konsekvenserna av vår konsumtion och import från andra länder. Enligt Living Planet Report skulle det behövas 4,2 jordklot om alla invånare i världen levde och konsumerade som svenskarna gör, en av den högsta belastningarna bland världens länder och ett avtryck som växt sedan WWF gjorde sin förra rapport för två år sedan. Enligt rapporten behöver varje svensk drygt sju hektar odlingsbar mark för att upprätthålla sin livsstil. Snittet för Kina är 3,4 och för Tanzania 1,3 hektar. I världen finns en klar korrelation mellan ekonomisk nivå och miljöbelastning; med rikedom ökar konsumtionen och därmed utsläppen. På samma sätt är det inom länderna; rika personer gör ett betydligt större ekologiskt fotavtryck än personer med mindre inkomster.

Det är inte första gången dessa ohållbara konsumtionsmönster har granskats. Detta gjordes till exempel i Naturvårdsverkets rapport Hållbara konsumtionsmönster (2015), som konstaterade att de svenska konsumtionsrelaterade utsläppen har ökat kraftigt de senaste decennierna samt att det i dag inte finns några konkreta åtgärder eller mål för att minska dessa. Naturvårdsverket har också efterfrågat en strategi för att minska den svenska konsumtionens klimat- och miljöpåverkan i Sverige och andra länder, liksom identifierat behovet av ett kompletterande mål för konsumtionens utsläpp. I Naturvårdsverkets utvärdering av de svenska miljökvalitetsmålen skriver man i rapporten Omställning till hållbara konsumtionsmönster (2015): Naturvårdsverket ser behov av att införa ett eller flera etappmål för omställning till resurseffektiva konsumtionsmönster med så liten påverkan på miljö och hälsa som möjligt.

Den parlamentariskt tillsatta Miljömålsberedningen lade tidigare i år fram sitt slutbetänkande. Där fanns inget konkret förslag om målsättning för att hantera de konsumtionsrelaterade utsläppen. Beredningen konstaterade emellertid att det står varje regering fritt att föreslå något sådant.

WWF pekar på köttkonsumtionen som ett av de områden som har störst påverkan på resursutnyttjande och på utsläpp av växthusgaser, och man föreslår att ett mål sätts upp om minskad köttkonsumtion. Men miljöministern har avfärdat en sådan målsättning (Sveriges Radio den 27 oktober 2016).

Med anledning av detta vill jag fråga miljöminister Karolina Skog:

1. Är det ministerns bedömning att Sveriges ekologiska avtryck är hållbart?

2. Avser ministern att ta fram ett mål för hur mycket de konsumtionsrelaterade utsläppen ska minska?

3. Avser ministern att vidta åtgärder för att minska köttkonsumtionens miljö- och klimatpåverkan, till exempel genom en målsättning om minskad köttkonsumtion?

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht

Jag skriver idag på Dagens Arena om EUs ökade subventioner till animaliska livsmedel. Läs där eller nedan. Obs! rubriken är deras.

Sätt stopp för Sven-Erik Bucht
Dagens Arena, 2016-04-26
I ljuset av handelskriget med Ryssland och allmänt svåra tider för Europas bönder har EU:s jordbruksministrar beslutat om ett stödförslag på hundratals miljoner kronor till europeiska jordbruksföretag.

Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött.

EU:s jordbruksministrar har även beslutat om fördubbling av stödköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet animaliska livsmedel, men också till vin, sprit och sötsaker.

Vi vet alla att vi behöver konsumera mindre animaliska livsmedel. För mycket kött är dåligt för folkhälsan och förvärrar klimatkrisen. Efter att köttkonsumtionen ökat kraftigt i västvärlden börjar marknaden mättas. Därför finns merparten av de länder som EU-kommissionen pekar ut som lämpliga mottagare av subventionerade europeiska jordbruksprodukter för 2016 i den fattiga delen av världen, till exempel Kina, Vietnam, Indonesien och länder i Latinamerika.

I ett PM från EU-kommissionen från 2013 konstaterar man att det kommer att finnas goda möjligheter för ökad export av animalier till utvecklingsländer eftersom efterfrågan på sådana produkter kommer att öka med växande inkomster.

Det är mot den bakgrunden man ska se landsbygdsminister Sven-Erik Buchts resa till Kina i slutet av i fjol då syftet just var att sälja svenska animalier. Till Kina reste också EU:s jordbrukskommissionär Phil Hogan så sent som förra veckan tillsammans med en stor industridelegation (med kött-, mjölk- och även spritproducenter) återigen med det uppenbara syftet att sälja europeiska animaliska produkter, men även vin och sprit.

När Kina och andra utvecklingsländer hittills har konsumerat förhållandevis lite av animaliska produkter gör nu Sven-Erik Bucht och EU:s Phil Hogan allt för att öka konsumtionen av kött, mjölk och smör. Varför? Vad får det för konsekvenser för miljön och den globala folkhälsan?

Sverige och EU har flera gånger förbundit sig att avskaffa bidrag till sådant som förstör miljön. Av hälsoskäl uppmanar vi våra medborgare att vara måttfulla med kött och alkohol. Ändå har EU beslutat rulla ut detta gigantiska subventionsprogram till just det våra myndigheter uppmanar oss att konsumera mindre av. Och det kommer göras med dina och mina skattepengar.

Dessvärre har Sverige inte motsatt sig denna miljöfarliga och ohälsosamma mångmiljonrullning. Det är riktigt allvarligt. Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål.

Vi ska inte heller exportera ohälsosamma och miljöskadliga produkter till utvecklingsländer, i synnerhet inte med skattepengar. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Men massiva bidrag till det som spär på våra utsläpp av växthusgaser och försämrar folkhälsan – nej det håller inte. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har alltför länge agerat animalielobbyns lydiga hantlangare. Det är dags att sätta stopp för det nu.

Jens Holm (V), riksdagsledamot

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?

Jag skriver idag inför Vänsterpartiets kongress om att vi borde vara för en proportionerlig livsmedelsskatt. Läs där eller nedan.

Är det ”konsumentmakten” som ska minska köttkonsumtionen?
vansterpartiet.se, 2016-04-26
Vårt parti var ljusår före de andra i att lyfta upp köttkonsumtionens negativa påverkan för miljön och andra viktiga målsättningar. Redan 1996 motionerade vänsterpartiriksdagsledamöterna Maggie Mikaelsson och Hanna Zetterberg om minskad köttkonsumtion. Och så har vi fortsatt efter det. Och det är en viktig fråga att driva. Redan klimatberedningen 2008 konstaterade att det saknas styrmedel för att minska animaliekonsumtionens utsläpp. Idag har de utsläppen från konsumtion av animalier växt till ungefär tio miljoner ton per år i Sverige (om importerat kött räknas med). Det är ungefär lika mycket som de samlade utsläppen från våra drygt fyra miljoner personbilar.

Det har inte varit någon självklar position att politisera köttet. Vårt parti skulle mycket väl kunnat landa där så många andra har gjort; nämligen att det vi äter är en privatsak som politiker inte ska lägga sig i. Men på samma sätt som att vi vill ha politiska beslut för att minska massbilismen vill vi också ha beslut för att minska köttkonsumtionen. Det har varit en modig och helt korrekt hållning från vårt parti.

Det främsta skälet till att köttkonsumtionen har ökat så kraftigt i Sverige under de senaste 20 åren är att kött har blivit väldigt mycket billigare i och med de lägre priserna som EU-anslutningen medfört. En stor del av köttökningen i Sverige kommer därför från en ökad import av kött från andra EU-länder.

Att göra kött och andra livsmedel med hög klimatpåverkan dyrare genom en skatt skulle därför vara ett effektivt sätt att få stopp för denna ökade köttkonsumtion. En sådan skatt skulle också generera viktiga intäkter som skulle kunna användas till göra hälsosam och miljövänlig mat billigare eller direkt subventionera hållbar mat i offentlig sektor. En skatt på kött och andra klimatbelastande livsmedel har också föreslagits av både Jordbruksverket och Naturvårdsverket. Det var därför vi i eko-ekoarbetsgruppen landade i förslaget om att en proportionerlig klimatskatt på livsmedel borde införas.

Men när jag läser partistyrelsens svar till motioner om ekoekoförslaget om en proportionerlig livsmedelsskatt blir jag besviken. PS motiverar sitt avslag med att man inte vet om en skatt på kött och andra livsmedel är möjligt eller lämpligt att införa. Vad menar man egentligen?

Om vi börjar med förslagets möjlighet. Menar PS på största allvar att det är juridiskt eller politiskt omöjligt att införa punktskatt på livsmedel med höga utsläpp? Vi i Sverige har redan punktskatter på tobak och alkohol, då med folkhälsan som argument. Nej, här får PS ta och sluta att fega; på samma sätt som vi driver en mängd andra politiska krav som andra säger är omöjliga eller orealistiska borde vi också våga driva livsmedelsskatten.

Partistyrelsen motiverar också sitt avslag med att det kanske inte är ”lämpligt” att införa en skatt på livsmedel med stora klimatutsläpp. Men är det inte just det som ett parti beslutar om; om något är lämpligt/politiskt motiverat eller inte? En köttskatt och/eller en skatt på livsmedel med höga klimatutsläpp har föreslagits av de två tyngsta och mest relevanta myndigheterna på området, av miljöorganisationer och forskare. Hur länge till tycker PS att vi ska vänta för att hitta ett mer lämpligt stöd?

Partistyrelsen tycker dock att vi ska fortsätta att verka för minskad köttkonsumtion, men vi ska undanhålla oss den viktigaste åtgärden; en skatt. Kvar blir istället ett stort fokus på informationskampanjer och fromma förhoppningar om konsumentmakten. Är det en skarp vänsterpolitik i en av klimatdebattens viktigaste frågor?

Nej, bättre kan vi. Låt oss vara först ut igen av partierna. Låt oss verka för en klimatskatt på kött och andra livsmedel med höga klimatutsläpp. Bifall motion E174.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och medlem i V Enskede

Ska EUs pengarullning till kött och mjölk fortsätta?

Reklampengar för ökad kött- och mjölkkonsumtion, lager med kött och mjölk (betalt med offentliga medel), exportsubventioner till andra länder och ett europeiskt köttinstitut finansierat med offentliga medel. Är det så här vi ska spendera EUs gemensamma pengar? EU tycker det. Borde inte resurserna istället läggas på minskad konsumtion av animaliska livsmedel och mer pengar till ekologiskt och vegetariskt? Vad säger den svenska regeringen? Dessvärre har de inte motsatt sig pengarullningen till animaliesektorn. Jag kräver nu en debatt med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Se min interpellation nedan.

Interpellation 2015/16:547 Nya kött- och mjölksubventioner
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
EU-kommissionen har presenterat ett stödförslag på hundratals miljoner euro till europeiska jordbruksföretag. Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött. Inför jordbruks- och fiskerådet föreslog exempelvis kommissionen en fördubbling av interventionsuppköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet mjölk och kött.

Av miljö-, klimat-, djurskydds- och folkhälsoskäl behöver vi konsumera mindre animaliska livsmedel. Det stödprogram som EU nu har lanserat går helt stick i stäv med den målsättningen. Man kan också fråga sig vad EU avser att göra med det överskott som nu byggs upp genom de stora stöduppköpen. Tidigare år har delar av EU:s jordbruksöverskott dumpats i utvecklingsländer. Skulle det ske förstör man också möjligheterna för fattiga länder att bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål. Men när dessa frågor har avhandlats med ansvarig minister har jag fått beskedet att Sverige vill spela en ”konstruktiv” roll och att man inte motsätter sig pengarullningen, ej heller att den största delen av dessa pengar går till ökad konsumtion av animalier. Nej, det är helt enkelt svårt att veta vilken position Sverige har i frågan.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Avser Sverige att motsätta sig nu presenterade bidrag på jordbruksområdet, i synnerhet till mjölk-och köttproduktionen?
Vad anser statsrådet om det föreslagna köttinstitutet?
Hur anser statsrådet att de stora överskotten på mjölk, smör och kött ska hanteras?

Inte hållbart med hög köttkonsumtion

Jag och Håkan Svenneling skriver på Dagens Nyheter debatt idag om regeringens kommande livsmedelsstrategi. Vi hoppas på en bättre dialog från regeringens sida och framför allt en strategi för mer hålbars livsmedel i Sverige och en minskad köttkonsumtion. Vårt inlägg är ett svar till Naturskyddsföreningens ordförande Johanna Sandahl, vars inlägg vi i stort delar. Läs vårt inlägg hos DN-debatt eller nedan.

Inte hållbart med hög köttkonsumtion
DN-debatt, 2016-03-22
Vi delar Johanna Sandahls oro för var den svenska livsmedelsstrategin kan hamna någonstans. Som parti har vi ingått i det breda och inkluderande förfarande med en blocköverskridande referensgrupp som skulle sluta med ett tungt klubbslag i riksdagens kammare som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht har initierat. Men under hela 2016 har arbetet med livsmedelsstrategin varit allt annat än brett och inkluderande. Sedan december har vi inte haft ett enda möte med landsbygdsministern eller hans tjänstemän. Vi har spelat in konkreta förslag utan någon som helst respons, skriver vänsterpartisterna Håkan Svenneling och Jens Holm.

Istället har ministern själv profilerat sig olyckligt i ett antal för livsmedelsstrategin helt centrala frågor. För några veckor sedan ansåg inte Sven-Erik Bucht att det fanns några negativa konsekvenser för miljön med den snabbt växande köttkonsumtionen som vi sett i Sverige de senaste decennierna. Som ett eko från köttindustrin underströk Bucht att kött var gott och att det inte fanns några skäl till att verka för en minskad köttkonsumtion. Det dröjde ända till vår debatt i riksdagen för att landsbygdsministern skulle tillstå att köttkonsumtionen har en miljöpåverkan och det är önskvärt med en minskning. Att värna den svenska produktionen är en sak, men i dag är konsumtionen av kött för hög för att vara miljömässigt hållbar.

Vi ser också att regeringen tappar styrfart i viktiga miljö- och livsmedelsrelaterade frågor. Hela offentliga Sverige går fortfarande och väntar på förslaget till en ny lag om offentlig upphandling, en lag som nu blivit kraftigt försenad. Likaså med förslaget till ny djurskyddslag, där vi hoppas på förbättringar, som aldrig presenterades nu under våren, som landsbygdsministern tidigare hade aviserat. Regeringen har också helt missat möjligheten att lägga fram konkreta målsättningar för hur mycket ekologisk produktion och konsumtion Sverige borde ha (sådana målsättningar har tidigare funnits).

När regeringen och Sven-Erik Bucht avslutade den förra borgerliga regeringens matsatsning Matlandet Sverige förväntade vi oss att det skulle ersättas med något bättre. Men än så länge har vi sett få förbättringar. Varje dag utan konkreta förslag till hur vi ska kunna producera mer hållbar mat i Sverige är en förlorad dag. Och det brådskar.

Sverige har under de senaste tjugo åren gått från att ha en hög självförsörjningsgrad på livsmedel till att ungefär hälften av all mat som äts i dag är importerad. Lantbrukare och de många andra aktörer som sysselsätter sig inom livsmedelsbranschen har fått allt sämre förutsättningar. Tusentals lantbrukare har tvingats lägga ned sin verksamhet. Vi vet också att jordbruket står för våra största utsläpp av näringsämnen, som till exempel bidrar till övergödning av hav och sjöar. Ungefär 25 procent av svenskarnas klimatrelaterade utsläpp kommer från det vi äter, den största delen från kött. Den stora utmaningen i framtiden ligger i att väva ihop önskemålet om ökad inhemsk livsmedelsproduktion med ambitionerna att minska klimatutsläppen och miljöbelastningen från sektorn.

Men fram till nu har vi endast fått en icke-inkluderande process kring livsmedelsstrategin och ett antal olyckliga utspel från den ansvarige ministern. Nu förväntar vi oss att Sven-Erik Bucht lägger hemlighetsmakeriet och smusslandet bakom sig och ser till att framtagandet av livsmedelsstrategin blir den öppna och breda process som utlovat. Vi förväntar oss att det blir en strategi som ser värdet i ökad produktion av svenska livsmedel, men att dessa livsmedel ska vara hållbara, med höga nivåer för miljö, djuretik och folkhälsa. Vi förväntar oss en strategi som minskar det konventionella jordbrukets klimatpåverkan. Vi förväntar oss en strategi som ser värdet i mer vegetarisk mat och mer ekologisk. En strategi som befinner sig helt och hållet inom de ramar som vår natur satt upp. Vi förväntar oss en minister som både visar ledarskap och kunskap i sakfrågan, men som är lyhörd och inkluderande inför förslag utanför hans egen byrålåda.

Sven-Erik Bucht, om du vill ha det tunga klubbslaget i riksdagens kammare om en svensk livsmedelsstrategi är det hög tid att du börjar lyssna. Annars väntar debatt och motsättning som riskerar fler förlorade år för den hållbara livsmedelsproduktionen.

Jens Holm (V), riksdagsledamot och miljöpolitisk talesperson
Håkan Svenneling, riksdagsledamot (V) och landsbygdspolitisk talesperson

Europeiskt köttinstitut

EuropeisktObservatory

Ett europeiskt köttinstitut?  EU vill stödja köttkonsumtionen genom att inrätta ett ”European meat market observatory”. Detta framgår av dokumentet 6877/16, som avhandlades på dagens EU-nämnd. EU vill också inrätta nya former av exportbidrag, reklampengar (säljfrämjande åtgärder), stöduppköp och andra subventioner till kött, mjölk och andra jordbruksprodukter. Reklampengarna för kött och andra jordbruksprodukter ska tredubblas fram till 2020, enligt EU-beslut.

Detta sker samtidigt som EU är överens om att fasa ut miljöskadliga subventioner, stärka den biologiska mångfalden och minska våra utsläpp av växthusgaser. Bidrag till ökad konsumtion av animalier går helt emot det syftet. Var finns konsekvensen i EU-besluten?

Köttet och det politiska ansvaret

Igår debatterade jag minskad köttkonsumtion med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Bucht har ju tidigare gjort gällande att vår höga köttkonsumtion inte har någon inverkan på klimatförändringen eller miljön i största allmänhet. Vid gårdagens debatt stod det klart att ministern nu har backat från den konservativa positionen. Sven-Erik Bucht säger nu att Sveriges och många andra länders stora köttkonsumtion har stor påverkan på klimatet och miljön samt att ”en lägre köttkonsumtion både i Sverige och i andra länder, skulle vara bra för klimatet och i många fall även av hänsyn till andra miljöaspekter”. Alltså; köttkonsumtionen är ett miljöproblem och den behöver minskas. Det är inte var dag man är med och bidrar till en positionsförändring hos regeringen, men igår skedde det. Regeringen har fått en bättre, men inte tillräckligt bra, ståndpunkt i köttfrågan. Det är ett inte obetydligt steg framåt!

Däremot är landsbygdsministern skeptisk till att fatta politiska beslut om att minska köttkonsumtionen. Jag tycker det är märkligt och olyckligt. Jämför med andra områden: Utsläppen från transportsektorn växer – där är vi överens om att fler politiska beslut behövs för att minska utsläppen. Samma logik borde väl gälla för det vi äter?

Trots det var gårdagens debatt ett steg framåt. På två veckors tid har SMP-regeringen gått ifrån att stoppa huvudet i sanden till att se problemet med den ökade köttkonsumtionen och önska en minskning. Nu är det dags att utkräva ett politiskt ansvar. Det kommer vi i Vänsterpartiet fortsätta att göra.

Hela debatten kan ses här.

Några pressklipp från gårdagens debatt:
Sveriges Radio
SVT
Rapport (debatten refereras vid 16,10 min)
Piteå-Tidningen (TT-meddelande som gått i många andra tidningar)
Aftonbladet
Svenska Dagbladet

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?

Jag skriver idag i Miljöaktuellt. Läs där eller nedan.

Tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Erlandsson?
Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht fick med rätta stor kritik när han häromveckan inte ens kunde svara på om köttkonsumtionen hade ökat i Sverige och om det isåfall har haft negativa miljökonsekvenser. Och när ministern dessutom sa att han inte ville agera politiskt för minskad köttkonsumtion och därmed minskade utsläpp lät han tyvärr som en blek kopia av sin föregångare, centerpartisten Eskil Erlandsson.

En minister som inte tror att det vi äter har någon miljöpåverkan, som inte ens är medveten om köttexplosionen i Sverige och många andra länder. Det håller inte. Jag föreslår att landsbygdsministern studerar följande rapporter.

FAO-rapporten ”Livestock´s Long Shadow” (2006) konstaterar att den globala animalieindustrin står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Naturvårdsverkets rapport från i fjol, ”Hållbara konsumtionsmönster”, som särskilt pekar ut köttkonsumtionen som ett område med kraftigt växande utsläpp och som idag saknar styrmedel. Man konstaterar att kött- och mjölkkonsumtionen står för 75 procent av utsläppen från svenskarnas livsmedelskonsumtion trots att näringsintaget från animalierna är högst begränsat.

Sven-Erik Buchts egen expertmyndighet, Jordbruksverket, konstaterade i rapporten ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (2013) att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. I rapporten ger myndigheten också konkreta förslag på hur köttkonsumtionen kan minska.

I rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekar Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att åtgärder för en minskning av konsumtionen är brådskande.

Eller den senaste rapporten som Svt har rapporterat om ”How can the EU targets be met”, där ett antal Göteborgsforskare argumenterar för att animaliekonsumtionens utsläpp kan minskas med tre fjärdedelar främst genom en minskad konsumtion av nötkött och mjölkprodukter för att vi i Sverige ska kunna nå internationella klimatmål.

Kan det verkligen vara så att Sven-Erik Bucht och hela hans departement har missat tio år av forskning och rapporterande som alla pekar åt samma håll; vi behöver kraftigt minska vår köttkonsumtion? Nej, jag tror inte det. Det är snarare så att Bucht är precis som sin föregångare Eskil Erlandsson rädd för att stöta sig med de tunga ekonomiska intressen som animalieindustrin utgör. Men nu får det vara slut på denna feghet. På samma sätt som alla är överens om att vi måste resa mindre med bil bör vi politiker också kunna slå fast att en allt större del av vårt näringsintag i framtiden får komma från vegetabilier och mindre från kött. Därför utmanar jag Sven-Erik Bucht idag på en debatt i riksdagens kammare om köttkonsumtionen och dess utsläpp.

För två veckor sedan kunde Sven-Erik Bucht inte svara på dessa frågor. Jag hoppas att han idag har ett bättre svar:
* Har köttkonsumtionen ökat i Sverige?
* Är en ökad svensk köttkonsumtion ett problem för miljön och klimatet?
* Vilka åtgärder tänker isåfall ministern vidta för att minska köttkonsumtionen?

Jag, mitt parti och en snabbt växande opinion förväntar oss en minister som agerar – inte stoppar huvudet i sanden. Eller tänker Sven-Erik Bucht fortsätta vara ett eko av Eskil Erlandsson?

Jens Holm (V), miljöpolitisk talesperson

Lästips till landsbygdsministern

Det här tog faktiskt priset. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) tycker inte att den snabbt växande köttkonsumtionen har någon negativ miljöpåverkan (i SR idag). Han vill inte göra någonting ALLS. Nej, han kan inte ens säga om köttkonsumtionen har ökat eller minskat i Sverige (den har ökat med drygt 40 procent sedan 1990).

En minister som inte tror att det vi äter har någon miljöpåverkan, som inte ens är medveten om köttexplosionen i Sverige och många andra länder. Det håller inte. Här kommer därför några lästips till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht:

FAO-rapporten Livestock´s Long Shadow  (2006) konstaterar att den globala animalieindustrin står för 18 procent av världens totala utsläpp av växthusgaser.

Naturvårdsverket pekar i rapporten ”Hållbara konsumtionsmönster” (Rapport 6653, februari 2015) ut särskilt köttkonsumtionen och flygresandet som områden med kraftigt växande utsläpp och som idag saknar styrmedel. Man konstaterar att kött- och mjölkkonsumtionen står för 75 procent av utsläppen från svenskarnas livsmedelskonsumtion trots att näringsintaget från animalierna är högst begränsat.

I Jordbruksverkets rapport ”Hållbar köttkonsumtion. Vad är det? Hur når vi dit?” (Jordbruksverket, rapport 2013:1) konstaterar man att köttkonsumtionen måste minska av klimatskäl samt att det med en minskad köttkonsumtion också följer bättre möjligheter att förse hela jordens befolkning med föda. Man ger också konkreta förslag på hur köttkonsumtionen kan minska.

Enligt ”Trends in greenhouse gas emissions from consumption and production of animal food products” (Cederberg, Hedenus, Wirsenius, Sonesson – Animal, July 2012) har utsläppen från den svenska konsumtionen av animalier ökat till 10 miljoner ton koldioxidekvivalenter. 10 miljoner ton är nästan lika mycket som utsläppen från Sveriges 4,4 miljoner personbilar.

I rapporten ”Samhällsfenomen och åtgärder mot övergödning av havsmiljön” (2015) pekar Havsmiljöinstitutet vid Göteborgs universitet på hur vår ökande köttkonsumtion förvärrar övergödningen av Östersjön och att åtgärder för en minskning av konsumtionen är brådskande.

Köttkonsumtionen i siffror” från Jordbruksverket (rapport 2013:2) konstaterar att vi svenskar äter mer kött än någonsin och att konsumtionen sedan 1990 har ökat med 40 procent, från 60 kilo per person och år till 85 kilo år 2012.

Djurindustrin och klimatet”. Det var ett par år sedan jag skrev rapporten, men den är fortfarande aktuell. Finns på min sida www.meatclimate.org samt min ännu tidigare rapport Mat, miljö, rättvisa.

Det här var bara några tips till Sven-Erik Bucht som jag vet är en klok och högst kompetent minister. Så till Sven-Erik Bucht, ta och läs på och berätta sedan vad du tänker göra för att minska köttindustrins klimat- och miljöpåverkan.

Och lyssna på programmet Matens pris idag.

Jo, jag har tagit upp denna fråga med Sven-Erik Bucht tidigare, och då har han varit bättre informerad.