Jag var idag på Vattenfalls bolagsstämma. Vi riksdagsledamöter har ju möjlighet att delta och ställa frågor på stämman. I fjol på stämman hade jag med mig Maira Mendez från Cesarprovinsen i Colombia. Vattenfall köper betydande mängder kol från områden, från de internationella bolagen Prodeco och Drummond. Mairas pappa var fackföreningsledare på kolfälten. I början av 2000-talet mördades han brutalt av paramilitära grupper. Han är bara en av drygt 3000 fackföreningsaktivister som mördats i Cesarregionen sedan mitten av 1990-talet.
Jag tog upp frågan igen och frågade Vattenfall hur länge till de skulle tillåta att förföljelserna av fackliga aktivister i Colombia skulle få pågå. Det positiva är att Vattenfall nu har agerat. Man har varit på plats i tre veckors tid och håller på att ta fram en rapport om situationen i Cesarregionen och Vattenfalls ansvar. ”Vi vill vara med och påverka. Det är en mycket omfattande process och den kan säkert ge en del av de effekter som du efterfrågar”, lovade Vattenfalls ordförande Lars G Nordström. Jag frågade var smärtgränsen går för Vattenfall. När är det dags att helt och hållet dra sig ur affärerna i Colombia?
”Skulle det här inte förbättras får vi ta ställning till det då”, svarade Magnus Hall, VD Vattenfall, som också berättade att Vattenfalls rapport ska vara klar till i slutet av juli i år. Jag förväntar mig då att den blir helt offentlig. Jag bjöd också in Vattenfall att komma till riksdagen och presentera rapporten.
Vi får se vad det står i rapporten, men det är i alla fall ett stort steg framåt att Vattenfall säger sig gå till botten med frågan. Kanske har våra protester förra året puschat dem åt rätt håll den här gången…
Se mitt inlägg från Vattenfalls stämma här (1,00,25 in i sändningen, min kollega Birger Lahti pratar driftssäkerhet vid 54,00 min och Carl Schlyter (MP) gör ett inlägg efter mig).