Oligarkerna – avskräckande om kapitalism

Recension: Oligarkerna av Claes Ericson är en dramatisk, nästan genomgående upprörande, men antagligen helt sann berättelse om världens sannolikt mest omfattande privatiseringsexperiment; Sovjetunionens snabba förvandling från vad det var till dagens helt fossiluppumpade rövarkapitalism. Genomgående är hur ett fåtal personer i olika vågor av utförsäljningar eller ibland rena bortslumpanden kunnat bli så sanslöst rika bara genom att ha de rätta kontakterna, varit tidigare kommunistbyråkrater eller, som i ett fåtal fall, genom skicklig entreprenöriell verksamhet.

Samhällsnyttan i denna omdaning har varit obefintlig, såvida man inte tycker att meningslös lyxkonsumtion är nåt att stoltsera med (Prada och Gucci lär ha större utbud av skor och väskor i Moskva än i Milano) eller att det är en del av en nations stolthet att ha superrika som har så mycket pengar att man beställer hämtmat med flyg från favoritrestaurangen i London ett par hundra mil bort. Så hungrig var nämligen superrike Roman Abramovitj, god för drygt 23 miljarder dollar, enligt Claes Ericson. Och endast den bästa hämtmaten är god nog för en oligark som också är ensam ägare till fotbollslaget Chelsea, världens största yacht, lyxvåningar på världens dyraste adresser och ett antal jetflygplan (varav en Boeing 767). Att nästan alla oligarker gjort sin karriär inom klimatförstörande verksamhet som olja och fossilgas gör inte saken bättre.

I det ryska privatiseringsexperimentet kan vi spegla oss själva. Visst, skillnaden är stor, men även i Sverige har förskolor, vårdinrättningar, äldreboenden och annan offentlig verksamhet slumpats bort helt igenom av ideologiska skäl. Privatiseringens etymologiska rot gör sig påmind även hos oss; från latinets ”privare” = beröva. Alla som gråter krokodiltårar (jag gör det) över Putins totalitära omnipotens ges en förklaring i Oligarkerna. Den stora majoriteten av ryssarna är förbannade eller åtminstone bittra över vad som hänt med deras land, kanske känner de sig just berövade på något. In kommer en man av tradition och handlingskraft och, ja resten ser vi med egna ögon…

Invändningen mot denna recension studsar tillbaka som en fotboll mot en vägg; så det var bättre förr? Nej. Men kanske är det som en rysk affärsman säger i boken: ”Allt Marx berättade för oss om kommunismen var falskt. Men det visar sig att allt han sa om kapitalismen är sant” (s 319).

Oligarkerna rekommenderas till alla som vill lära sig något om vår tid. Och avskräckas.