Klimattoppmötet i Lima är nu över och jag är tillbaka på riksdagen. Idag har vi utskottsmöte där de borgerliga partiernas+SDs förslag om neddragningar på 1,5 miljarder kr på miljö- och klimatbudgeten väntas gå igenom. Inte kul 🙁
Beslutet i Lima innebär att det fyrasidiga dokumentet som gick igenom konstaterar att man vill ha ett avtal i Paris och att man ska fortsätta att förhandla om det under 2015 (alltså ingen nyhet). Texten uppmanar länderna att i börjar av 2015 (första kvartalet) rapportera in sina frivilliga förslag om bidrag (contributions) till utsläppsminskningar. Det handlar alltså om frivilliga bidrag (contributions), inte bindande åtaganden (committments). Alla andra stora frågor, som anpassning, finansiering, tekniköverföring samt förluster och skador som en följd av klimatförändringen tas upp i en 37-sidig bilaga. I den bästa av världar kommer det vara en del av de bra texterna i denna bilaga som kommer att ligga till grund för avtalet i Paris. Men just nu känns det inte som att vi lever i den bästa av världar…
Jag skulle önska att dessa toppmöten kunde organiseras på annat sätt, och jag har tidigare föreslagit en permanent parlamentarisk klimatförsamling för att driva på förhandlingarna. Fram tills att det finns på plats skulle man kunna tänka sig att de länder som verkligen vill göra något genom att man helt enkelt lämnar de som motsätter sig allt utanför ett eventuellt avtal. Idag blir det ju så absurt så att de fåtal som bromsar kan bromsa upp hela processen. Då måste man vid nåt tillfälle säga vänligt men bestämt; vill ni inte vara med är det OK, men vi andra tänker nu anta denna överenskommelse om att rädda planeten.
Se vårt pressmeddelande om Limabeslutet och mitt inlägg i Expressen.