Efter en heldag av förhandlingar, ”side-events”, möten i korridorerna, föredrag och mycket annat är man rätt mör. Några snabba iakttagelser innan jag går till sängs:
1. Förhandlingarna utvecklas allt mer till en strid mellan Nord och Syd. Var är pengarna? Varför gör ni inte mer? Varför låser ni fast den bästa tekniken i patente och licenser? Detta är helt befogade frågor som Indien, Bolivia, de små ö-staterna, Brasilien, Bangladesh, Kina och andra utvecklingsländer (av olika karaktärer förstås) frågar sig.
2. EU mer låst än väntat. Det är uppenbart att konservativa länder i EU har lyckats att blockera viktiga beslut, t ex gällande överskottet av AAUer, klimatfinansiering och högre minskningsambitioner. Men de har lyckats därför att länder som anses progressiva inte längre spelar den pådrivande rollen. Ja, här tänker jag inte minst på Sverige. Det här håller INTE. Nej, INTE alls.
3. Ministrarna droppar in. Nu går förhandlingarna in i skarpt läge. I eftermiddags inleddes det s k high-level segmentet. Det är då ministrarna från de alla 195 länderna (samt några med observatörsstatus, som Vatikanen !!!) får chansen att tala inför hela COP18, klimatmötet. Vad ska de säga? Vilka nya löften kommer? Korridorerna bubblar av förväntan. Imorgon, på morgonen, talar också miljöminister Lena Ek. Kan vi vänta oss nya klimatpengar? Krav på ökade minskningar i Sverige och EU? Förslag på lösning av AAUerna? Vi är många som kommer att lyssna förväntansfullt nån gång kring 9.00 svensk tid.
4. Håller Qatar måttet? Vi är många som undrar det. Och det är nu det verkliga eldprovet kommer, nu när ministerförhandlingarna startar. Någon gång på fredag ska mötet vara klart. Det är inte tu tal om att qatarierna är skickliga på logistik och överlag har ordning och reda på det mesta. Men att leda förhandlingar om svåra, tekniska och superpolitiska klimatfrågor är inte lätt. Då krävs det kunskap och god förhandlingsteknik. Emir Abdullah bin Hamads inledningsanförande idag bådar inte gått. Sådana där totalt platta och helt innehållslösa framföranden (där dessutom tolkningen till engelska från arabiska inte fungerade, tur jag kunde lyssna på spanska istället…) kan man kanske hålla på i ett land där människor inte kan rösta bort sina ledare och tidningarna är fulla med devot smörja. Men när hela världens länder finns församlade förväntar vi oss mer. Upp till bevis nu, Qatar!
5. Är det inte lite väl lugnt? Vet inte om det är värdnationen som lyckas lägga en våt filt över demonstrationer och andra kreativa opinionsyttringar? Visst, Fossil of the Day, aktivister som smäller sönder ballonger (för att symbolisera ”hetluft” som tas bort från utsläppsmarknaden), ungdomsorganisationer som försiktigt demonstrerar i ett hörn, nej det är inte riktigt som Durbans (det tidigare klimatmötet) sista dagar, då demonstrationerna och talkörerna var ett stående inslag. Jag är redo att hålla i ett plakat iallafall…
6. Kan vi inte bättre? Mer behövs för att planeten ska räddas. Det är ett som är säkert. Som Achim Steiner från FNs miljöprogram UNEP konstaterade tidigare idag: Vi är på väg åt helt fel håll. Men ännu kan vi bryta denna utsläppskurva. Men då krävs beslut och omedelbar handling. Ja, det är det vi fortfarande väntar på. Imorgon fortsätter förhandlingarna på COP18.