Önskelista från en cyklist

Som cyklist i Stockholm transporteras man ofta med hjärtat i halsgropen. Rätt som det är kan ett cykelfält bara upphöra och man hamnar mitt ute i vägen, bilar står parkerade mitt på cykelbanan, bilar slänger upp dörrar just när man cyklar förbi, det är olagligt eller, i bästa fall, bara himla bökigt att ta med sig cykeln på pendeltåget eller i någon av de fåtal cykelbussarna.

Man blir inte förvånad över Sveriges Radios uppgifter idag att Sverige är det land som lägger minst resurser på cyklism. Ett studiebesök till Köpenhamn föreslås. Men på den rödgröna sidan känns det som att poletten iallafall har trillat ned. I den gigantiska infrastruktursatsning som de rödgröna planerar, över 100 miljarder kronor mer än regeringen ska satsas på miljövänliga kommunikationer, finns också pengar avsatta för cykelsatsningar i våra kommuner. De borgerliga har inga öronmärkta satsningar. Dessutom vet jag att de rödgröna i Stockholms stad har avsatt 100 miljoner kronor per år till cykelreformer. De borgerliga i Stockholm har inte avsatt en krona. Så skillnaden är rätt uppenbar.

Min önskelista till mig och alla andra cyklister:

1. Säkra och tydligt avskiljda cykelbanor (ej cykelfält som är utmålade på gatan).
2. Cykelbanor som dras innanför de parkerade bilarna. Bilarna ska alltså vara bufferten mot vägtrafiken, inte cyklisterna. Så ser det ut på de flesta ställen i Köpenhamn och borde också vara standard här.
3. Bättre skyltning och genomtänkta cykelstråk.
4. Fler cykelpumpar, parkeringar, lånecyklar (gärna med diskretare reklam så man slipper känna sig som en reklampelare).
5. Ett grönt reseavdrag på lönen för alla som köper en cykel. Idag får man ju bara göra avdrag för bil- och bussresor.

Flera av de här förslagen finns för övrigt med i vår Stockholmsklimatrapport som vi presenterade igår.