Idag har vi debatterat den s k fyrstegsprincipen. Rätt tillämpat är det ett mycket viktigt verktyg för en hållbarare infrastrukturplanering. Se debatten här och läs mitt anförande nedan.
Fyrstegsprincipen, anförande TU18, 2019-06-14
Vi debatterar nu den s k fyrstegsprincipen, betänkande TU18. Betänkandet är Trafikutskottets behandling av motionerna kring regeringens skrivelse av Riksrevisionens granskning av Trafikverkets tillämpning av fyrstegsprincipen i infrastrukturplaneringen.
Jag vill börja med att yrka bifall till Vänsterpartiets reservation nr 3.
Staten investerar ca 25 miljarder kronor årligen i ny transportinfrastruktur. Beslut om investeringar fattas inom ramen för trafikslagsövergripande planering, som bygger på att de mest samhällsekonomiskt effektiva och hållbara transportlösningarna ska genomföras. Större investeringar som ska genomföras ligger i den nationella tolvåriga plan som revideras vart fjärde år. Besluten för investeringarna ska föregås av en selektionsprocess enligt fyrstegsprincipen som är den modell staten använder för att besluta om hur infrastrukturpengarna bästa ska användas.
Vad är då fyrstegsprincipen? Första steget i fyrstegsprincipen handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan minska behovet av transporter samt ändra valet av transportsätt. Hit hör t.ex. parkeringsavgifter och resfria möten. Vi talar alltså om beteendeförändringar. Andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen, t.ex. busskörfält eller ökad turtäthet. Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer. Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringar eller större ombyggnadsåtgärder.
Vänsterpartiet anser att fyrstegsprincipen, rätt tillämpad, är ett mycket betydelsefullt planeringssätt för att uppnå ett transportsystem som är ekologiskt, socialt och ekonomiskt hållbart.
Riksrevisionen har granskat Trafikverkets arbete med att tillämpa fyrstegsprincipen vid planeringen av investeringar i transportinfrastruktur. Av granskningen framgår att Trafikverket inte använder sig av fyrstegsprincipen som de borde. Detta är särskilt tydligt i att steg 1 och 2 lösningar, alltså beteendeförändringar och minskade transporter, nästan alltid ned prioriteras framför byggande av ny kapacitet, något som leder till ökade transporter och nästan alltid också ökade utsläpp. Av granskningen framgår också att Trafikverket till den nationella infrastrukturplanen, som sträcker sig fram till 2029, baserar sina bedömningar på äldre underlagsmaterial, framtaget med metodik där fyrstegsprincipen inte tydligt varit ledande. Det här riskerar leda till förslag som är utdaterade och som inte har fullt ut beaktat kraven på minskade transporter och beteendeförändring, och inte minst minskade utsläpp.
Av regeringens skrivelse framgår att regeringen anser att Trafikverket har tillräckliga direktiv samt att myndigheten redan har påbörjat ett omfattande utvecklingsarbete. Regeringen ser därför inga skäl att vidta några ytterligare åtgärder med anledning av Riksrevisionens rekommendationer. Vänsterpartiet delar inte alls regeringens bedömning. Vi anser att regeringen behöver ge tydligare direktiv till Trafikverket så att de mer effektivt kan arbeta med fyrstegsprincipen så som det var tänkt, d v s använda steg 1 och 2-lösningar i första hand.
Våra slutsatser stärks också av Klimatpolitiska rådets rapport från tidigare i år som också konstaterar att dagens tillämpning av fyrstegsprincipen har ett ensidigt fokus på steg 3- och 4-åtgärder, med utbyggd infrastruktur som följd på bekostnad av steg 1- och steg 2-åtgärder som beteendeförändringar och satsningar på kollektivtrafik. Ett annat problem enligt Klimatpolitiska rådet är att Trafikverket, enligt deras egen tolkning, saknar mandat att medfinansiera steg 1- och 2-åtgärder, sådana insatser som skulle kunna leda till minskade eller förändrade transportmönster. Det innebär i praktiken att staten har svårt att finansiera åtgärder för beteendeförändringar, men istället har fullt mandat för att finansiera bygget av ny infrastruktur. Det är ju helt bakvänt.
Vänsterpartiet anser därför att regeringen bör förtydliga för Trafikverket hur myndigheten ska arbeta med första steget i fyrstegsprincipen, som alltså består i att försöka lösa brister genom sänkt efterfrågan eller överflyttningar mellan trafikslag.
Vänsterpartiet anser vidare att det av Riksrevisionens rapport tydligt framkommer att det idag inte finns någon möjlighet till statlig medfinansiering av steg 1- och steg 2-åtgärder i länsplanerna eller den nationella transportplanen. Ansvaret för att finansiera och implementera dessa åtgärder ligger i dag hos kommuner, regioner och privata aktörer. Regeringen bör återkomma med förslag om hur statlig medfinansiering kan stärkas för att fyrstegsprincipens tillämpning ska förbättras genom att fler steg 1- och steg 2-åtgärder genomförs i infrastrukturplaneringen.
På så sätt tar vi steg mot en mar samhällsekonomiskt effektiv, rationell och i synnerhet ekologisk hållbar infrastrukturplanering.
Jens Holm (V)