Är det inte märkligt att varje gång en SD:are ertappas med brottslighet framställer högern det som en enskild och olycklig händelse? Men när till exempel en vänsterpartist anses ha gått över gränsen påstår Tidölaget genast att det är ett strukturellt problem som ska kletas på Magdalena Andersson (S).
”Hur många rattfyllerister, kvinnomisshandlare, knarkhandlare och barnpornografibrottslingar finns kvar i ditt regeringsunderlag?” Det är en rimlig fråga att ställa till den som bygger sitt regeringsunderlag på Sveriges mest kriminella parti, Sverigedemokraterna. Läs min senaste krönika i Syre eller nedan.
Sveriges mest kriminella parti
Syre, 2026-06-08
Det har handlat om misshandel, knivhot, fyllekörning och knarkinnehav. Nu i veckan var det dags igen; ännu en sverigedemokratisk politiker är misstänkt för grov brottslighet. I det här fallet handlar det om en av SD:s ledande riksdagspolitiker som utreds för barnpornografibrott. När till slut Jimmie Åkesson (SD) tvingades ut på banan gjorde han sitt bästa för att beskriva det grova brottet som en enskild och förfärlig händelse som inte på något sätt har något med SD som parti att göra.
Men det finns gott om kopplingar mellan grov brottslighet och SD. Sverigedemokraterna är nämligen Sveriges mest brottsbelastade parti. Deras medlemmar och företrädare är involverade i brottslighet som helt saknar motstycke hos andra politiska partier. ETC granskade nyligen riksdagspartiernas kandidater inför valet genom att matcha drygt 49 000 kandidater från samtliga partier mot domar i databasen Acta Publica. Och gissa vad? SD hade ungefär dubbelt så hög andel brottsdömda kandidater som genomsnittet för de övriga partierna.
Några exempel på brott som SD-politikerna hade dömts för var misshandel, våld i nära relation, grovt narkotikabrott, vapenbrott, sexuellt ofredande, förskingring och grov olovlig körning. Andra undersökningar till exempel från Expo och Verifiera pekar åt samma håll gällande den utbredda brottsligheten inom SD. De lyfter i synnerhet fram kopplingar till kriminella MC-gäng, vit makt-miljöer och andra extremistmiljöer, något som för övrigt manifesterades tydligt på Jimmie Åkessons bröllop.
Reaktionära politiker, som de inom SD, är besatta av lag och ordning. Straffen ska skärpas mot allt och alla, möjligtvis med undantag för skattefifflare och annan ekonomisk brottslighet, som inte verkar lika upprörande för extremhögern. Deras förmenta kamp mot brottsligheten kan i värsta fall bli en del av svensk migrationspolitik genom att gummibegreppet ”bristande vandel” föreslås ligga till grund för att utvisa personer från vårt land.
Är det inte märkligt att varje gång en SD:are ertappas med brottslighet framställer högern det som en enskild och olycklig händelse? Men när till exempel en vänsterpartist anses ha gjort något antisemitiskt påstår Tidölaget genast att det är ett strukturellt vänsterproblem som ska kletas på Magdalena Andersson (S).
Statsminister Ulf Kristersson tog i från tårna nyligen och frågade Nooshi Dadgostar på sociala medier: ”Nu har nio antisemiter och terrorromantiker fått lämna partiet. Jag har en fråga till Nooshi Dadgostar: Hur många har ni kvar?” Det logiska svaret till statsministern på den frågan skulle kunna vara: ”Hur många rattfyllerister, kvinnomisshandlare, knarkhandlare och barnpornografibrottslingar finns kvar i ditt regeringsunderlag?”
Det är en rimlig fråga att ställa till den som bygger sitt regeringsunderlag på Sveriges mest kriminella parti, Sverigedemokraterna.
Jens Holm
Tumme upp
Sommaren.
Tumme ned
Att bli slagen av Norge i allt.
Lämna ett svar