Järnvägen är ett system

Idag har vi debatterat järnvägspolitik. Läs mitt anförande nedan. Läs betänkandet här samt länk till debatten.

Järnväg
Det här är ett stort betänkande som handlar om att EUs s k fjärde järnvägspaket ska implementeras i svensk rätt. Men det mesta är redan genomfört sedan tidigare i Sverige varför betänkandet i sig inte kommer att få så stor betydelse. Betänkandet innehåller också ett stort antal motioner från riksdagspartierna, bl a från Vänsterpartiet.

Vi lever i ett klimatnödläge och behovet att ställa om för minskade utsläpp är akut. Transportsektorn står för en tredjedel av Sveriges klimatutsläpp och den absoluta merparten av de utsläppen kommer från vägtrafiken. Överflytt av person- och godstransporter från väg till järnväg är därför en avgörande del i omställningen av transportsektorn. Trots det har järnvägen behandlats styvmoderligt i Sverige under lång tid. Järnvägen är ett system som inte är starkare än sin svagaste länk. SJ kan investera mångbelopp i nya tåg, men om underhållet av rälsen inte sköts kan tågen ändå inte komma fram i tid. Och det är så det ser ut idag

De senaste decennierna har regeringar oavsett kulör behandlat järnvägen som en experimentverkstad för avreglering och privatisering. Det har fungerat mycket illa. Idag har Sverige kanske Europas mest avreglerade järnväg, det finns knappt en del som inte är konkurrensutsatt. Men har vi Europas bästa järnväg? Nej, långt ifrån.

Vi borde eftersträva en järnväg som i Schweiz. I Schweiz ser politiker oavsett färg järnvägen som ett system där alla länkar behöver fungera och gå i takt. Landets motsvarighet till SJ, det statliga bolaget SBB, kör i princip alla nationella persontåg. De nationella stomlinjerna kompletteras av ett antal kantonsägda regionala järnvägsbolag. Järnvägen i Schweiz har både plats för europeiska snabbtåg liksom mindre som kan ta dig hela vägen fram till slalombackar och vandringsleder. SBB har också det övergripande ansvaret för underhåll av järnvägen, inga pengar försvinner iväg i privata vinster och underhållet görs fortlöpande och effektivt. Behöver jag nämna att punktligheten är i världsklass, där över 97 procent av tågen kommer i tid. Vi tycker vi reser mycket med tåg i Sverige, men schweizarna slår oss med hästlängder. De reser mest med tåg i Europa, med 2500 km/person/år. I Sverige är siffran 1400 km/person/år. Varför? Jo, därför att järnvägen fungerar så bra.

Schweiz ser inte bara järnvägen som ett system, hellre än marknadsexperiment. De lägger också mycket pengar på underhåll och nyinvesteringar i järnvägen. Och de låter lastbilstransporterna stå för en stor del av finansieringen med den kilometerskatt på lastbilstransporter som infördes för 20 år sedan. Intäkterna går till den schweiziska järnvägsfonden som används för att rusta upp järnvägen.

Vi i trafikutskottet var i Schweiz på studiebesök 2019, och jag tror det var fler av utskottets ledamöter än jag som var imponerade av schweizarnas systemtänk. Inte ens den liberala politikern vi träffade ville ta bort lastbilsskatten. Om ni kommer ihåg.

Med detta vill jag säga: Låt oss göra som i Schweiz. Sluta behandla järnvägen som ett marknadsexperiment, låt oss prioritera långsiktiga systemlösningar. Några steg på vägen, som vi i Vänsterpartiet föreslår:

1. Öka investeringarna i järnvägen, till nya banor och underhåll. Vi i Vänsterpartiet avsätter mest pengar av alla partier till detta, 170 miljarder kronor mer än regeringen till den kommande planperioden 2022-2033. Låt oss bygga färdigt Norrbotniabanan, dubbelspåret mellan Gävle och Härnösand, fyrspåret Uppsala-Stockholm, fyrspåret Alingsås-Göteborg, Sydostlänken i Blekinge, de nya stambanorna för höghastighetståg mellan Stockholm – Malmö och Stockholm – Göteborg, och satsa också på de regionala banorna som Tjust- och Stångådalsbanan, Kinekullebanan och Bohusbanan, för att nämna några exempel.
2. Vi behöver inte bara mer pengar, utan också en bättre organisation. Låt oss inrätta ett järnvägsunderhåll i egen regi där Trafikverket har kompetens att snabbt åtgärda problem på rälsen. De senaste spårsprickorna vid Nässjö och Flen visar på hur, tyvärr, dålig koll vår ansvariga myndighet har på våra banor. Inte undra på!, allt järnvägsunderhåll är utlagt på externa företag. Varför har regeringen inte gått fram med förslag i linje med järnvägsunderhållsutredningen från 2020. Bifall reservation nr 8.
3. Finansiera järnvägsunderhållet med en kilometerskatt på lastbilstransporter. Idag är det järnvägen som betalar kilometerskatt i form av ständigt höjda banavgifter.
4. På tal om banavgifterna, sänk dessa så att järnvägens konkurrenskraft gentemot lastbilarna stärks. Banavgifterna har höjts med upp till 300 procent de senaste femton åren.
5. Vi behöver bättre nattåg både i Sverige och ut i Europa. För att vi ska få fungerande nattågsrutter vill vi i Vänsterpartiet se ett nordiskt nattågsbolag där de statliga tågbolagen samarbetar med varandra kring att få bra nattåg i Norden och ut till kontinenten. Och i Sverige vill vi att SJ får i uppdrag att köra nattågen i Norrland istället för att bolagen ska bjuda under varandra.Vad är vitsen med att norska staten, genom bolaget Vy, ska bjuda under svenska staten, SJ i upphandlingen om nattågen?  
6. Lyft personalen inom järnvägen. Tyvärr har arbetsmiljön försämrats för dem som arbetar ombord på våra tåg. Det är nära relaterat till avregleringen och att vi nu har ett upphandlingssystem där det bolag som är bäst på att pressa sina anställda vinner. De kan ju erbjuda lägsta pris och vinna upphandlingen… Det senaste exemplet är MTR som nu tar bort tågvärdarna från pendeltågen i Stockholm, med otrygghet och sämre service för resenärerna som följd. Men inte heller statligt ägda SJ sköter sig som en god arbetsgivare ska, inte minst med det kaos i personalplaneringen som har uppstått, men också med låg bemanning och långa turer. Det här är under all kritik. Arbetsvillkoren ska vara goda för alla anställda på våra tåg. Detta borde förtydligas i ägardirektivet till SJ. Vi vill också se lagstiftning om bemanningskrav och förbud mot ensamarbete i spårbunden trafik. Detta är reformer som självklart ska tas fram i samverkan med fackförbunden.

Avslutningsvis är det glädjande att vi i det här betänkandet kan enas om ett tillkännagivande om att ge Trafikverket i uppdrag att påbörja arbetet med att få till stånd en välfungerande järnväg mellan Stockholm och Oslo, och att detta ska göras tillsammans med Trafikverkets norska motsvarighet Jernbanedirektoriatet. Det handlar om 40 mil, som berör 50 kommuner med totalt 3,5 miljoner invånare mellan våra två nordiska huvudstäder. Idag flyger merparten sträckan istället för att ta tåget. Det handlar om 1,4 miljoner personer som flyger varje år. Med de satsningar som vi nu vill göra kommer resan mellan Stockholm – Oslo att kunna göras under tre timmar. Då behöver ingen ta flyget. Dessutom får vi också en modern och bra järnväg genom orterna mellan ändpunkterna, jag tänker särskilt på Örebro och Värmland.