Jag skriver om miljöskadliga subventioner i Grön Opinion. Läs mitt inlägg där eller nedan.
Sluta subventionera det som utarmar vår miljö
Grön Opinion, 2018-04-16
I internationella sammanhang är Sverige mycket aktiva i att andra länder ska sluta att subventionera det som skadar vår miljö. I EU, OECD och nu senast på klimattoppmötet i Paris har regeringen krävt utfasningsplaner för s k miljöskadliga subventioner. Det är utmärkt att vi agerar internationellt, men hur ser det egentligen ut med våra egna miljöskadliga subventioner?
Dessvärre är de omfattande, och det finns ingen plan för att hur de ska fasas ut. Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar i rapporten ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” att klimatskadlig verksamhet subventioneras med ungefär 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att utrikesflyget är momsbefriat och att flygets bränsle inte är belagt med skatt, ekonomiska förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin, skattebefrielse för kraftvärmeverk, gratis tilldelning av utsläppsrätter, bränslesubventioner till yrkesfisket och stora bidrag till intensiv djuruppfödning.
Naturskyddsföreningens rapport är inte den första som pekar på hur våra gemensamma resurser går till det som smutsar ned. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 6455, 2012, uppdaterad 2/6 2017). Summerar man dessa subventioner uppgår det ekonomiska stödet till miljöskadlig verksamhet till närmare 60 miljarder kronor. Vi i Vänsterpartiet har lyft frågan om de miljöskadliga subventionerna med både nuvarande och tidigare regeringar. Vi har fått stor förståelse för problemet, men förutom en del begränsade åtgärder för att minska subventionernas negativa miljöinverkan (utredning av reseavdraget och införande av flygskatt som två exempel) saknas ett helhetsgrepp kring de miljö- och klimatskadliga subventionerna.
Det kan vara värt att nämna att subventioner ibland kan uppfylla viktiga syften och därför vara motiverade. Den sänkta momsen för kollektivtrafik är rimlig när vi vill få fler att lämna bilen hemma, men den betraktas i strikt mening som en miljöskadlig subvention när en del kollektivtrafiken körs med fossila drivmedel. Skulle momsnedsättningen kunna göras om så att lägre moms endast ges till kollektivtrafik som drivs med el och förnybara drivmedel? Jag kan förstå den regionalpolitiska tanken bakom reseavdraget för arbetsresor när det inte finns fungerande kollektivtrafik i hela landet. Men problemet med avdraget är att det till stor del används för bilresor i Stockholmsområdet, där det som bekant finns en bra kollektivtrafik. Mat behöver vi för att överleva, men varför ska kött subventioneras med mångmiljardbelopp? Borde inte hållbar växtbaserad mat främjas istället?
Det regionala investeringsstödet som betalas ut på ett par hundra miljoner kronor per år kan betraktas som en motiverad subvention när det underlättar för företagsetableringar i glesbygd, men borde inte bidraget förenas med krav på miljövinster? Det här är några exempel på att det är viktigt att göra avvägningar mellan en subventions påstådda nytta och dess påverkan på miljön. Sådana avvägningar skulle kunna göras inom ramen för en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna.
Det är inte rimligt att så stora summor som upp till 60 miljarder kronor årligen går till det som smutsar ned och förvärrar den globala uppvärmningen. 60 miljarder är sex gånger mer än miljöanslagen i statsbudgeten. Använd pengarna bättre; till det som ställer om och räddar vår planet, istället för att fortsätta att göda det fossila.
Regeringen måste anta en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna. För det ska väl inte vara så att vi pekar med hela handen åt andra länder när vi inte förmår sopa upp framför egen dörr?
Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet