Klimatbesluten under 2019

Med ett nytt år kommer förstås nya möjligheter. Trots Trump, Bolsonaro, M/KD/SD-budget hoppas jag att 2019 blir året då klimatfrågan verkligen kommer högst upp på dagordningen. Ute i stugorna märks engagemanget för att ställa om vårt samhälle allt mer. Vem har inte diskuterat flygets utsläpp under jullovet, eller julskinkans klimatpåverkan? Utanför riksdagen har Greta Thunberg och hennes vänner klimatstrejkat varje fredag, och fler dagar därtill. Jag kommer göra allt jag kan för att se till att omställningstempot höjs i Sverige.

Några beslut som har särskilt bäring på klimatet som jag kommer att följa – och påverka – under 2019 är.

Klimatlagen sätts på prov
Den 1 januari 2019 har vi haft klimatlagen på plats i exakt ett år. Under 2019 kommer det klimatpolitiska rådet att komma med granskningar om hur klimatarbetet går i Sverige, först ut nu under våren en granskning om transportsektorn och klimatmålen. Klimatlagen stipulerar också att varje ny regering måste anta en handlingsplan för hur klimatmålen ska nås under mandatperioden. Eftersom vi haft en övergångsregering har vi ännu inte sett någon sådan, men det borde vara en av de mest prioriterade frågorna att ta sig an för en ny regering.

Det gemensamma som blåslampa – inte bromskloss
En ännu mer brådskande uppgift för en ny regering är styret av våra myndigheter och statliga bolag. Så snart regeringen finns på plats förväntas den snart att presentera nya instruktioner till våra 200-talet statliga myndigheter och våra 48 statliga företag. Det här kan vara ett av de absolut kraftfullaste besluten som tas för att ställa om Sverige. Jag ska göra allt jag kan för att den nya regeringen ser till att Vattenfall får 100 procent förnybart som huvuduppdrag, Försvarsmakten slutar att motarbeta vinkraftsparker, att vi får ett SJ som erbjuder bokning av utlandsbiljetter och kör nattåg ned till kontinenten, att Trafikverket slutar bygga dyra motorvägar,  Upphandlingsmyndigheten ännu mer proaktivt främjar hållbara upphandlingar, AP-fonder divesterar bort det fossila, att Swedavia slutar tala om att trefaldiga flygandet från Arlanda, Konkurrensverket som slutar att lägga krokben för alla som vill göra något gott och att vi får ett skatteverk främjar egenproducerad el och andra smarta klimatlösningar (t ex inom den s k cirkulära ekonomins hägn). Detta som några exempel på vad vi kan ha våra gemensamt ägda bolag och myndigheter till.

Unik chans att fasa ut de miljöskadliga subventionerna
I Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med upp till 60 miljarder kronor varje år. De rena klimatskadliga subventionerna uppgår till 30 miljarder kronor, enligt en rapport från Naturskyddsföreningen. Vi i Vänsterpartiet har länge drivit att regeringen måste fasa ut dessa skadliga subventioner. Och kanske blir 2019 året då det börjar hända? I regeringens budget från 2018 fick vi in att ett utfasningsarbete ska påbörjas. Även från borgerligt håll finns ett intresse av att få stopp på de miljöskadliga subventionerna. En ny regering kan se till att det sker.

Ett nytt reseavdrag
Ett mycket konkret sätt att sluta upp att subventionera det som skadar och förstör är att införa ett nytt reseavdrag för arbetsresor. Dagens reseavdrag, som egentligen är ett bidrag, gynnar ensidigt bilresande och belastar statskassan med närmare sex miljarder kronor per år. Senast den 1 juli i år ska regeringens utredningsuppdrag om ett nytt reseavdrag läggas fram. Jag förväntar mig att vi då får ett förslag som främjar hållbara arbetsresor och att det är boende i glesbygd som främst omfattas (inte storstadsbor som idag).

Explosion för tågresor i Europa
Jag tror att 2019 blir året då svenskarna på allvar ser tåget som det självklara färdmedlet för resor ned till kontinenten. Vårt flygande planade glädjande nog ut något under 2018, en logisk konsekvens av att vi vill ta större klimatansvar. Med ett antal relativt enkla politiska beslut kan vi se till att vi snart har ett gemensamt europeiskt tågbokningssystem, synkroniserade tidtabeller, nattåg genom Europa, bättre tågförbindelser mellan Sverige och Norge samt att SJ får ett konkret uppdrag att ombesörja utlandsbokningar av tågbiljetter.

Höghastighetstågen ser ljuset
En av de viktigaste uppgifterna för en ny regering borde vara att väcka liv i samtalen om höghastighetsbanor i Sverige. Under 2019 kommer vi förhoppningsvis överens om detta. Genom en lånefinansierad lösning kan utbyggnaden gå relativt snabbt och kommer inte att konkurrera med andra viktiga investeringar. Det kommer att bli den största samlade järnvägsinvesteringen sedan järnvägens utbyggnad i Sverige för över hundra år sedan.

EU-valet den 26 maj
Det är förstås helt avgörande att vi får ett så progressivt EU-parlament som möjligt. Just nu har den gröna vänstern medvind runt om i Europa, och så även i Sverige. Vill man ha ett parti som verkar för att miljöskadliga subventioner fasas ut, minskad köttkonsumtionen, stopp för fossilsatsningar, europeisk tågtrafik (nattåg, bokningssystem, tidtabeller, priser),  100 procent förnybar energi, att EUs klimatambitioner överlag skärps, aktivt samarbete med Syd i omställningen, stopp för marknadsfundamentalism och verkar för en rättvis handel och mycket mer därtill då ska man rösta på Vänsterpartiet.

Ny fart i de internationella klimatförhandlingarna
Efter klimattoppmötet i Katowice finns en regelbok på plats för hur Parisavtalet ska genomföras. Under 2019 kommer arbetet att tydliggöras och ny energi kommer att injekteras i det internationella klimatsamarbetet. Klimattoppmötet COP25 i Chile blir en av höjdpunkterna.

Detta, ett axplock av klimatfrågor att hålla koll på. Vad har jag glömt?

Utfasningsplan för miljöskadliga subventioner

I måndags debatterade jag miljöskadliga subventioner med finansminister Magdalena Andersson. Det är inte rimligt att vi subventionerar det som skadar vår miljö med upp till 60 miljarder varje år. Pengar som hade kunnat gå till till att ställa om Sverige blir nu vinster i storföretags bokslut eller skatterabatter för redan välbeställda. I internationella sammanhang kräver regeringen att andra länder ska fasa ut sina miljöskadliga subventioner, men varför görs så lite på hemmaplan. Dessutom står det nu – efter Vänsterpartiets påtryckningar – i budgeten (s 50) att:

”Miljöskadliga subventioner behöver fasas ut i såväl Sverige som globalt. Även reformering av miljöskadliga subventioner diskuteras i flera internationella processer. Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen gjort en kartläggning av potentiellt miljöskadliga subventioner som överlämnades i juni 2017. Rapporten analyseras nu inom Regeringskansliet.”

Hög tid för handling med andra ord. Vad svarade finansministern? Se själva genom länken ovan.

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö

Jag skriver om miljöskadliga subventioner i Grön Opinion. Läs mitt inlägg där eller nedan.

Sluta subventionera det som utarmar vår miljö
Grön Opinion, 2018-04-16
I internationella sammanhang är Sverige mycket aktiva i att andra länder ska sluta att subventionera det som skadar vår miljö. I EU, OECD och nu senast på klimattoppmötet i Paris har regeringen krävt utfasningsplaner för s k miljöskadliga subventioner. Det är utmärkt att vi agerar internationellt, men hur ser det egentligen ut med våra egna miljöskadliga subventioner?

Dessvärre är de omfattande, och det finns ingen plan för att hur de ska fasas ut. Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar i rapporten ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” att klimatskadlig verksamhet subventioneras med ungefär 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att utrikesflyget är momsbefriat och att flygets bränsle inte är belagt med skatt, ekonomiska förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin, skattebefrielse för kraftvärmeverk, gratis tilldelning av utsläppsrätter, bränslesubventioner till yrkesfisket och stora bidrag till intensiv djuruppfödning.

Naturskyddsföreningens rapport är inte den första som pekar på hur våra gemensamma resurser går till det som smutsar ned. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 6455, 2012, uppdaterad 2/6 2017). Summerar man dessa subventioner uppgår det ekonomiska stödet till miljöskadlig verksamhet till närmare 60 miljarder kronor. Vi i Vänsterpartiet har lyft frågan om de miljöskadliga subventionerna med både nuvarande och tidigare regeringar. Vi har fått stor förståelse för problemet, men förutom en del begränsade åtgärder för att minska subventionernas negativa miljöinverkan (utredning av reseavdraget och införande av flygskatt som två exempel) saknas ett helhetsgrepp kring de miljö- och klimatskadliga subventionerna.

Det kan vara värt att nämna att subventioner ibland kan uppfylla viktiga syften och därför vara motiverade. Den sänkta momsen för kollektivtrafik är rimlig när vi vill få fler att lämna bilen hemma, men den betraktas i strikt mening som en miljöskadlig subvention när en del kollektivtrafiken körs med fossila drivmedel. Skulle momsnedsättningen kunna göras om så att lägre moms endast ges till kollektivtrafik som drivs med el och förnybara drivmedel? Jag kan förstå den regionalpolitiska tanken bakom reseavdraget för arbetsresor när det inte finns fungerande kollektivtrafik i hela landet. Men problemet med avdraget är att det till stor del används för bilresor i Stockholmsområdet, där det som bekant finns en bra kollektivtrafik. Mat behöver vi för att överleva, men varför ska kött subventioneras med mångmiljardbelopp? Borde inte hållbar växtbaserad mat främjas istället?

Det regionala investeringsstödet som betalas ut på ett par hundra miljoner kronor per år kan betraktas som en motiverad subvention när det underlättar för företagsetableringar i glesbygd, men borde inte bidraget förenas med krav på miljövinster? Det här är några exempel på att det är viktigt att göra avvägningar mellan en subventions påstådda nytta och dess påverkan på miljön. Sådana avvägningar skulle kunna göras inom ramen för en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna.

Det är inte rimligt att så stora summor som upp till 60 miljarder kronor årligen går till det som smutsar ned och förvärrar den globala uppvärmningen. 60 miljarder är sex gånger mer än miljöanslagen i statsbudgeten. Använd pengarna bättre; till det som ställer om och räddar vår planet, istället för att fortsätta att göda det fossila.

Regeringen måste anta en utfasningsplan för de miljöskadliga subventionerna. För det ska väl inte vara så att vi pekar med hela handen åt andra länder när vi inte förmår sopa upp framför egen dörr?

Jens Holm, miljöpolitisk talesperson för Vänsterpartiet

Utfasningsplan för miljöskadliga subventioner

I Sverige subventioneras miljöskadlig verksamhet med mångmiljardbelopp. Naturskyddsföreningen uppskattar de klimatskadliga subventionerna till 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Samtidigt håller Sverige en hög profil i internationella sammanhang och kräver att andra länder ska fasa ut sina subventioner till det som smutsar ned. Men var finns planen för en utfasning här hemma? Jag kräver nu svar från regeringen. Läs min interpellation nedan eller här: Utfasningsplan för miljöskadliga subventioner2018-04-10

Debatten kommer äga rum i riksdagen må 21 maj mellan mig och finansminister Magdalena Andersson (Lövin har lämnat över frågan till henne).

2018-04-10
Interpellation till statsrådet Isabella Lövin
Utfasningsplan för miljöskadliga subventioner
Svenska Naturskyddsföreningen konstaterar i rapporten ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” att klimatskadlig verksamhet subventioneras med ungefär 30 miljarder kronor årligen i Sverige. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att utrikesflyget är momsbefriat och att flygets bränsle är skattebefriat, ekonomiska förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin, skattebefrielse för kraftvärmeverk, skattebefrielse för den del av industrin som är med i EU ETS, gratis tilldelning av utsläppsrätter och bränslesubventioner till yrkesfisket. Naturskyddsföreningen kräver att dessa kostsamma och klimatskadliga subventioner ska vara avskaffade till 2022.

Naturskyddsföreningens rapport är inte den första som pekar på hur våra gemensamma resurser går till det som smutsar ned. Naturvårdsverket har sammanställt de flesta av de svenska miljöskadliga subventionerna i rapporten ”Potentiellt miljöskadliga subventioner” (rapport 6455, 2012, uppdaterad 2/6 2017). OECD har också riktat kritik mot de svenska miljöskadliga subventionerna. Vänsterpartiet har lyft frågan om de miljöskadliga subventionerna med både nuvarande och tidigare regering. Vi har fått stor förståelse för problemet, men förutom en del begränsade åtgärder i syfte att minska subventionernas negativa miljöinverkan (utredning av reseavdraget och införande av flygskatt som två exempel) saknas ett helhetsgrepp om de miljö- och klimatskadliga subventionerna. Det behövs en handlingsplan där en subventions eventuella nytta kan vägas mot dess konsekvenser för klimat och miljö i syfte att fasa ut de skadliga subventionerna.

På det internationella planet driver regeringen däremot aktivt på för att andra länder ska fasa ut sina miljöskadliga subventioner. Sverige har ett flertal gånger verkat för utfasning av miljöskadliga subventioner i internationella fora, såsom OECD, EU, G20 och inom samarbetsorganet Friends of Fossil Fuel Subsidy Reform där bl.a. statsminister Stefan Löfven på klimattoppmötet i Paris 2015 varit pådrivande för ett avskaffande av subventionerna. Inom EU har EU-kommissionen slagit fast ambitionen att miljöskadliga subventioner ska vara utfasade till 2020.

Detta är viktiga målsättningar, men konkret politisk handling saknas internationellt såväl som i Sverige. I likhet med Naturskyddsföreningen anser Vänsterpartiet att det behövs en plan för att fasa ut de miljö- och klimatskadliga subventionerna.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet:

Avser statsrådet att ta initiativ till en handlingsplan för att fasa ut de miljöskadliga subventionerna i Sverige?

………………………………………

Jens Holm (V)

Avskaffa de klimatskadliga subventionerna

Som den trogne läsaren av denna blogg är bekant med har jag många gånger tagit upp problemet med miljöskadliga subventioner. Idag frågade jag klimatminister Isabella Lövin (MP) om regeringen tänkte anta en handlingsplan för att fasa ut de klimatskadliga subventionerna. Detta med anledning av den intressanta rapporten av Naturskyddsföreningen ”Avskaffa klimatskadliga subventioner” som presenterats idag. Där konstateras att Sverige subventionerar klimatskadlig verksamhet med ungefär 30 miljarder kronor årligen. Det kan handla om skattenedsättning för fordonsdiesel, att flyget är momsbefriat (utrikesflyget 0 % i moms och inrikes med lägsta momssatsen 6 %), reseavdraget, förmåner för fossilbilar, ingen energi- eller koldioxidskatt för gruvindustrin och stora bränslesubventioner till yrkesfisket. Naturskyddsföreningen kräver att dessa kostsamma och klimatskadliga subventioner ska vara avskaffade till 2022.

Hur svarade då Lövin? Kolla gärna själv i klippet (det går fort) och min replik (scrolla ned en bit i anförandelistan till höger). Svaret var dessvärre av karaktären att vi i Vänsterpartiet kommer att få fortsätta att tjata om frågan. Att miljöskadliga subventioner ska fasas ut är bl a ett krav som finns i vår valplattform.

Ska EUs pengarullning till kött och mjölk fortsätta?

Reklampengar för ökad kött- och mjölkkonsumtion, lager med kött och mjölk (betalt med offentliga medel), exportsubventioner till andra länder och ett europeiskt köttinstitut finansierat med offentliga medel. Är det så här vi ska spendera EUs gemensamma pengar? EU tycker det. Borde inte resurserna istället läggas på minskad konsumtion av animaliska livsmedel och mer pengar till ekologiskt och vegetariskt? Vad säger den svenska regeringen? Dessvärre har de inte motsatt sig pengarullningen till animaliesektorn. Jag kräver nu en debatt med landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Se min interpellation nedan.

Interpellation 2015/16:547 Nya kött- och mjölksubventioner
av Jens Holm (V) till Statsrådet Sven-Erik Bucht (S)
EU-kommissionen har presenterat ett stödförslag på hundratals miljoner euro till europeiska jordbruksföretag. Bidragen kommer främst att gå till animalieproducerande verksamheter med produkter som mjölk, smör och kött. Inför jordbruks- och fiskerådet föreslog exempelvis kommissionen en fördubbling av interventionsuppköpen av mjölk och smör samt även bidrag till lagerhållning av fläskkött. Andra förslag från Bryssel är inrättandet av ett europeiskt köttinstitut (Meat Market Observatory), exportkrediter, biståndspengar till mjölkexport och kraftigt ökade anslag för marknadsföring av jordbruksprodukter, i synnerhet mjölk och kött.

Av miljö-, klimat-, djurskydds- och folkhälsoskäl behöver vi konsumera mindre animaliska livsmedel. Det stödprogram som EU nu har lanserat går helt stick i stäv med den målsättningen. Man kan också fråga sig vad EU avser att göra med det överskott som nu byggs upp genom de stora stöduppköpen. Tidigare år har delar av EU:s jordbruksöverskott dumpats i utvecklingsländer. Skulle det ske förstör man också möjligheterna för fattiga länder att bygga upp en inhemsk livsmedelsproduktion. Däremot skulle pengar kunna gå till lantbrukare som skapar kollektiva nyttigheter för samhället, till exempel de som väljer att gå över till ekologisk produktion eller genomför andra åtgärder för miljö- och klimatanpassad produktion. Med rätt stöd skulle dagens kris kunna förvandlas till möjlighet.

Den svenska hållningen borde vara att lyfta upp det helt självklara i sammanhanget. Bidrag ska inte ges till överproduktion eller till verksamheter som försvårar uppnåendet av andra viktiga samhällsmål. Men när dessa frågor har avhandlats med ansvarig minister har jag fått beskedet att Sverige vill spela en ”konstruktiv” roll och att man inte motsätter sig pengarullningen, ej heller att den största delen av dessa pengar går till ökad konsumtion av animalier. Nej, det är helt enkelt svårt att veta vilken position Sverige har i frågan.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Sven-Erik Bucht:

Avser Sverige att motsätta sig nu presenterade bidrag på jordbruksområdet, i synnerhet till mjölk-och köttproduktionen?
Vad anser statsrådet om det föreslagna köttinstitutet?
Hur anser statsrådet att de stora överskotten på mjölk, smör och kött ska hanteras?

Biologisk mångfald – tal

Idag har vi i riksdagens kammare debatterat biologisk mångfald. Nedan mitt anförande.

 

Biologisk mångfald, MJU11, tal riksdagen
Vi människor är helt beroende av naturen och den biologiska mångfalden. Biologisk mångfald är inte bara något vi uppnår genom att hägna in naturen och skydda de arter och biotoper som finns därinnanför. Än viktigare är att naturen som helhet måste få ett bättre skydd. Alla delar av vår natur måste leva; våra skogar, berg, sjöar, floder och hav. Och här är artrikedom och biologisk mångfald helt avgörande. Det här är egentligen inga nyheter. Vi har t ex satt upp 16 s k miljökvalitetsmål för att vi noggrant ska kunna följa hur naturen mår och att vi ska kunna vidta åtgärder så att vi hamnar på rätt kurs. Idag ligger vi tyvärr inte på rätt kurs. Naturvårdsverket bedömer att vi i nuläget endast kommer att nå 2 av 16 miljömål till 2020 med nuvarande beslut och styrmedel. Det s k generationsmålet, som att lösa dessa långtgående problem inom en generation, är långt ifrån inom räckhåll. Jag är glad över att Vänsterpartiet och regeringen nu har fått igenom en budget som innebär de största satsningarna på naturvården på flera decennier.

Men mer behöver göras. Och vi vet ganska väl vad.

I det här betänkandet refereras både förslag från Miljömålsberedningen och Naturvårdsverkets rapport från i fjol; ”Styr mot miljömålen” (NV 6666). Vad det gäller den senare finns det massor med konkreta förslag på åtgärder och styrmedel som regeringen och riksdag skulle kunna fatta beslut om för att se till att vi hamnar på rätt kurs. Intressant är att många av förslagen handlar om åtgärder på andra politikområden än miljöpolitiken. För de har de stöd i regeringens skrivelse om generationsmålet (2013/14:145) som konstaterar att ”miljöfrågorna inte betraktas som områden för sig utan som delar av alla politikområden”. Miljöarbetet måste alltså in i alla politikområden; in i bostadspolitiken, försvarspolitiken, kulturen och inte minst in i finanspolitiken; in i ekonomin. Därför föreslår rapporten saker som nya skatter på det som smutsar ned (ex vis en flygskatt), att miljöskadliga subventioner ska fasas ut, krav på att investerare – t ex våra AP-fonder – ska redovisa investeringarnas effekter i utsläpp av växthusgaser, att skolan ska arbeta mer med hållbarhetsfrågor och mycket annat. Naturvårdsverkets rapport tar också upp mer kända förslag som en översyn av Skogsvårdslagen, ett överlag hänsynsfullare skogsbruk, bättre tillämpning av Miljöbalkens andra kapitel och att vi borde stärka miljöinslagen i Landsbygdsprogrammet.

Som vi kan höra: Vi har en enorm utmaning; vi når inte våra miljömål – men vår expertmyndighet har också lämnat konkreta förslag till en väg framåt. I det här betänkandet konstateras att regeringen fortfarande bereder rapporterna från Naturvårdsverket och Miljömålsberedningen. Men vi skriver 2016 nu. Snart är det 2020. Ska vi uppfylla våra 16 miljömål behövs besluten fattas här och nu.

På tal om frågor som bereds hos Regeringskansliet. Det här betänkandet tar också upp överenskommelsen i Nagoya, Japan, 2010 om biologisk mångfald. Man kan säga att världens länder där på FN-mötet enades om en räddningsplan för planeten och den biologiska mångfalden.

Enligt Nagoyaplanen måste allt jord-, vatten- och skogsbruk bedrivs hållbart. 17 procent av vår landareal och 10 procent av havsytan ska skyddas till år 2020 enligt överenskommelsen i Nagoya. Och här har Sverige en bra bit kvar. Där välkomnar jag att utskottet nu konstaterar att regeringen ska komma med ett konkret förslag om att införa det s k Nagoyaprotokollet i svensk lag. Det handlar om att få regler på plats som tydliggör hur genetiska resurser ska få samlas in och hur vinster från nyttjandet ska fördelas. Det är en viktig fråga inte minst för utvecklingsländerna som förfogar över stora delar av dessa genetiska resurser. Men jag vill påpeka om att klimat- och miljöminister Åsa Romson svarade mig redan i november 2014 att denna lagstiftning skulle vara på plats senast 2015, alltså i fjol. Så nu förväntar jag mig att detta kommer i mars, alltså denna månad. Inga fler förseningar, tack.

Är det inte märkligt, och en smula nedslående, att det numera bara är Vänsterpartiet som står upp för en rovdjurspolitik med respekt för livskraftiga populationer, gällande rätt och människorna som lever i glesbygden? Alla ni andra partier vill göra gällande att vi kan ha en storskalig licensjakt på vargar när ni vet att vargen är en hotad art i Sverige, strikt skyddad i Bernkonventionen och i EUs art- och habitatdirektiv. Vargen finns upptagen på Artdatabankens rödlistade arter, d v s arter som är hotade. Alla ni andra partier vet också att en licensjakt på vargar är i strid med våra internationella åtaganden i FN och EU om biologisk mångfald. Vi vill väl att tigrar, noshörningar och snöleoparder ska skyddas i andra länder? Varför ska då inte vi i Sverige, som har fantastiska möjligheter, också ta vårt ansvar och skydda en mycket sårbar art? Vi vet också att vargen inte kan sprida sig naturligt och fortplanta sig naturligt. Hade det varit fallet hade saken varit i en annan dager. Det är de frågorna vi tar upp i våra reservationer 2 och 5.

Det är tråkigt att rovdjurfrågor är något som polariserar i Sverige. Tvärt om borde vi vara stolta över att vi är ett land med vildmark och där rovdjur kan leva. Självklart ska vi också göra mer för att förebygga och motverka rovdjursangrepp på tamdjur. I innevarande budget anslås mer pengar, och det är bra. Men jag tror på bredare lösning för att komma tillrätta med rovdjurspolitiken i Sverige. Förslag i den riktningen kom 2013 från den dåvarande Vargkommittén, som hade bred uppslutning både från naturvårdare till jägare. Man föreslog bl a öka ersättningarna för rovdjursskador, fler skadeförebyggande åtgärder överlag, begränsning av den illegala jakten, en genetisk förstärkning av vargstammen, förenklad skyddsjakt, som några exempel. Men tyvärr valde den dåvarande borgerliga regeringen inte att förvalta det breda upplägget. Och dessvärre fortsätter S-MP-regeringen att gå i samma fåra. Det är dags för ett omtag i rovdjurspolitiken.

Jens Holm (V)