Biologisk mångfald – anförande

Idag debatterar vi biologisk mångfald och naturvård i riksdagen. Nedan mitt anförande. Har kan du också se hela debatten.

Biologisk mångfald – anförande
Den här debatten handlar om de två betänkandena Naturvård och områdesskydd och Biologisk mångfald. Vad det gäller den biologiska mångfalden får jag ibland frågan, varför är det så viktigt med mångfald? Varför många olika arter? Räcker det inte med samma slags träd i skogen, gröna gräsmattor eller åkrar med blott en eller ett par grödor på? Nej, det räcker inte. Ju färre arter som finns desto bräckligare blir våra ekologiska system.

Några exempel:

a) Angrips en skog av en illasinnad insekt drabbas sannolikt endast ett fåtal av träden om variationen är stor, men risken är uppenbar för att hela granskogen slås ut om granbarkborren får gå lös på ett plantage.

b) Vilken skog klarar sig bäst vid ett extremväder, som en storm?; ett plantage med samma slags träd i räta rader eller skogar med en mångfald av olika växter? Plantagerna står sig här slätt när träden faller som plockepinn om olyckan är framme, något vi såg i och med stormen Gudrun 2005.

c) Utan insekter som pollinerar, d v s möjliggör för växter att fortplanta sig, skulle en stor del av det som vi idag tar för givet inte finnas; blommorna, frukten, bären, spannmålen och så vidare.

d) På och omkring en ek kan så många som tusen arter leva; lavar, svampar, insekter m m. Och eken och andra träd är helt avgörande för att underlätta markens vattenupptag när det regnar, att sänka temperaturen och ge skugga i våra städer heta sommardagar, och inte minst att binda koldioxid och skapa bättre lokal luft.

Med andra ord; den biologiska mångfalden är helt enkelt avgörande för våra liv och vår välfärd.

Som Stina Bergström (MP) anförde skulle ingen gå in i ett flygplan om var tionde komponent var borttagen i motorn, men det är precis det som vi gör med våra ekosystem. Av de drygt 60 000 arter (20 000 bedömda enligt rödlistan) som finns i Sverige är ungefär 2000 hotade, enligt Artdatabankens senaste genomgång. Trots offentligt satta mål om ökad biologisk mångfald, levande skogar, rikt växt- och djurliv har situationen inte förbättrats under tid. Även om arters förekomst naturligt förändras är det ohållbart med den utarmning som sker av människan idag.

Det kom en riktigt skrämmande forskarrapport från Tyskland förra året. Forskare hade studerat insekter i ett 60-tal naturreservat i Tyskland under 25 års tid, fram till dags dato. Deras slutsats var att 75 procent av insekterna hade försvunnit under den här tiden. ”En ekologisk världskatastrof”, beskrev en av forskarna det som och menade att utvecklingen kan vara lika illa i andra delar av världen. Världsnaturfondens ”Living Planet Index”  pekar åt samma håll; andelen ryggradsdjur har minskat med 60 procent sedan 1970, arter som lever i sötvatten har minskat ännu mer; med drygt 80 procent. Det här är konkreta exempel på det som forskarna kallar det sjätte massutrotandet av arter. Men när det tidigare varit naturgivna orsaker som lett till dödande av arter, t ex meteoriter, är det idag människan som bär ansvaret för utrotandet av djur och växter. Situationen är minst sagt akut och det är vi människor som bär det fulla ansvaret.

Det här är en skrämmande utveckling. Och när jag hör landsbygdsministern och borgerliga företrädare hylla det svenska skogsbruket som till stor del bygger på att skapa plantager av levande skogar blir jag djupt oroad. Jag blir också djupt oroad av de företrädare som tycker att vi kan sprida mer av kemiska bekämpningsmedel på våra åkrar. Jag blir också djupt oroad av de borgerliga partierna och SD som kraftigt vill minska anslagen till biologisk mångfald i statsbudgeten. Det här är inte att ta ansvar för mångfalden i vår natur. Tvärt om, det är att spä på den pågående utarmningen.

Det är svårt att inte fascineras av hur allt hänger samman i naturen. Hur sambandet inte är starkare än kedjans svagaste länk. Ta blommorna som till våren gör sig maximalt attraktiva för att biet och humlan just ska besöka deras blomma och säkerställa fortplantningen genom pollinering. Rosens kronblad är färgrika och inbjudande och blomman doftar oemotståndligt för pollinerarna. Det är en signal om ”här finns en belöning att hämta”, vilket biet också får i form av söt nektar och pollen. Utan insekter som pollinerar skulle vi få betydligt mindre av, eller ingenting alls av, det vi idag tar för givet; päron, äpplen, jordgubbar, raps och inte minst den stora prakten av blommor varje vår och sommar.

Biologisk mångfald må vara en fråga om blommor och bin, men det handlar än mer om grunden för vår existens på den här planeten. Därför är det så viktigt att ta ett politiskt ansvar för den här frågan; att stoppa massutrotningen av arter och att öka mångfalden i vår natur. Det är vad vi i Vänsterpartiet gör – vi sätter en levande planet med biologisk mångfald först. Exploatering och kortsiktig vinst får stå tillbaka. Utan biologisk mångfald – inget liv.

Förslaget om detta finns i vår motion som just bär namnet Biologisk mångfald (2017/18:1149) och som behandlas i dessa betänkanden. Jag vill härmed passa på att yrka bifall till vår reservation nummer 4, MJU9 om skydd av marina områden där vi vill öka skyddet av marina havsmiljöer till minst 20 procent av ytan.

Jens Holm (V)